CSR


CSR betyder Corporate social responsibility. Även vinstdrivande privata företag bör numera ta ett sådant ansvar. Det gäller även banker. Det sägs att Nordea är medfinansiär till den planerade oljeledningen i "the Dakotas" i USA. Nordea självt vill inte, i varje fall inte öppet, medge det men man har ändå skickat någon observatör till Standing Rock i North Dakota. Stöder man bygget av den oljeledningen, tar man ställning mot ett ursprungsfolk och mot miljön. Det gäller inte bara Trump, som har personliga, ekonomiska intressen där utan även Nordea. Nu har bygget av oljeledningen stoppats tills vidare men risken finns att Trump ändrar det, så fort han kan.

Personligen anlitar jag Nordeas tjänster. Om Nordea inte gör klart att man inte stöder eller inte längre stöder oljeledningen på något sätt, kommer jag att byta bank. Droppe i havet, javisst. Nordea märker inte ens sådant men, om fler hotar att göra det eller faktiskt gör det, och sedan fler, och fler. Ja, då kan det kanske påverka även ett gäng bankstofiler.

Ordförande…


... i en bolagsstyrelse är en person, som har ansvaret för att styrelsearbetet bedrivs på rätt sätt. Ordförande betyder inte med automatik att man för ordet i alla upptänkliga offentliga sammanhang. Ibland är det tvärtom så att en styrelseordförande kan behöva visa återhållsamhet med att vädra personliga åsikter åt ena eller andra hållet.

En stockkonservativ högerknodd verkar finländaren Björn Wahlroos vara, smällrik och, som ordförande i Nordeas styrelse, en mycket inflytelserik person. Kunde man vänta sig lite omdöme och samhällsansvar från honom? Ja, det kunde man. Men är det vad han levererar? Nej, det är det inte, i varje fall inte alltid. Han uttrycker gärna högerpolitiska ståndpunkter och personligen tycker jag det vore lika bra, om han inte yttrade sig om politik över huvud taget. Åtminstone borde han avstå från det, så länge han innehar en förtroendepost i Sveriges största bank.

Senast uttalade han i en intervju att Trumps skattesänkningar och avregleringar kommer att gynna USAs ekonomi. För det första tror jag faktiskt inte Wahlroos har en aning om orsak och verkan här. För det andra vet varken han eller Trump eller någon annan, vilka skattesänkningar och avregleringar det kommer att bli fråga om. För det tredje skulle jag, om jag ägde aktier i Nordea, vilket jag inte gör, aldrig rösta på en styrelseledamot, som offentligt uttalar stöd, öppet eller inlindat, för en sådan som Trump. Det är bättre för en banks styrelseordförande att leda styrelsearbetet på ett vettigt sätt än att torgföra privata idéer om lägre skatter för besuttna. Hade Wahlroos hållit sig mer till det förstnämnda, hade kanske Nordea kunnat undvika t.ex. att bli tvunget att betala jätteböter för brister i åtgärder mot penningtvätt eller att bli indraget i härvan med Panamadokumenten.

Vinter och räkningar


Vintern låter höra av sig. Nordanvinden är iskall och otrevlig, snögloppet odrägligt. Kallt ute som fan, trots varma kläder. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, försökte någon slå i en förr. Bullshit, säger jag och försöker låta tuff. Lite snö ligger kvar på marken men den smälter väl snart som vanligt så här års. Folk börjar sätta på vinterdäck på bilarna. Jag brukar vänta till framåt jul. Här nere i södra landet blir det ju aldrig vinter före jul, bortsett från några ovädersdagar. Förresten snöar det igen för tillfället, nu med riktiga, vita flingor.

Hundpromenaden är ett måste men annars är det bättre att sitta kvar inne sådana här dagar. Koka en kanna kaffe till. Titta på någon film eller tv-serie på någon betalkanal. Elda en brasa. Fundera på livet, det som är kvar av det.

Man kan roa sig med att betala några räkningar. Det går ju lätt nu för tiden med mobilt bankid. Det är bara det att jag hade två ikoner för det mobila bankid:t på mobilen och när jag tog bort det ena, försvann båda två. Bara att börja om. Ladda ner programmet och ikonen för mobilt bankid en gång till. Men när man ska använda den, behöver man be banken om ett nytt mobilt bankid. Försöker göra det men får reda på att jag först ska starta "mobila bankid-appen" (vilket uttryck), vilket visar sig omöjligt innan jag fått ett nytt lösenord till mitt nya bankid från banken, vilket jag inte kan få, förrän... und so weiter.

Blev tvungen att med mobilen kontakta bankens servicepersonal, vilket faktiskt är möjligt med lite tålamod. Nordea är som den är, en stor bank i nutid, utan kontanter, utan ränta på mina inlånade pengar och utan nåbara kontaktpersoner. Men man har en effektiv och kundvänlig service för tekniska detaljer, när man väl kommit fram till en serviceperson.

Hurra! Jag kan betala mina räkningar igen. Jag minns hur det var förr i världen. Man var tvungen att samla alla girolappar, fylla i betalningsordrar och gå till posten och köa i köer som blev längre och längre, ju närmare man kom ett månadsskifte. Nu finns knappast några postkontor längre och nu är det fråga om några knapptryckningar på tangentbordet i hemmavärmen framför datorn. Utvecklingen rusar framåt, särskilt om man ger katten i att radera ikoner på mobilen.

Aj, aj, aj, bankerna


Nordeas kärnprimärkapitalrelation är bara 17,3 %, vilket är väl knappt, stod det i tidningen igår. Bara en så'n sak. Oj, oj, oj. Kärnprimärkapitalrelation är inget att skoja om, även om ordet inbjuder till det. Närmar sig en ny bankkris eller...? Nordea verkar inte bekymrat alls. Men det finns annat att oroa sig för, om man är bank och tydligen särskilt om man heter Nordea eller Swedbank.

Enligt någon mätning av Svenskt Kvalitetsindex, som jag läste igår om i DI, är bankkundernas förtroende för sin bank inte något vidare. Förtroendet har enligt DI inte varit så lågt på över 20 år eller, som man uttrycker det: Senast kundbetyget på bankerna var så här lågt var internet nytt och Boris Jeltsin president i Ryssland. Det borde vara något för bankerna att fundera allvarligt på, medan de gör sina miljardvinster - på kundernas bekostnad. SKI redovisar dåliga relationer mellan bank och kund som en orsak till det försämrade förtroendet. Personlig kontakt med sin bankman är det inte många som har men så har det väl varit i alla tider eller för att anspela på SKIs sätt att uttrycka sig: ... sedan snigelpostens och Sovjetunionens tid.

Redan för flera deccennier sedan sjöng Hasse & Tage och undrade, vad man gjorde på bankerna efter klockan tre, då alla bankerna på den tiden stängde för kunder. Nu undrar vissa av oss kunder, vad de gör på bankerna hela dagarna. De har inga kontanta pengar man kan ta ut. Dataprogram tar hand om betalningsuppdrag. De betalar ingen ränta på det vi lånar ut till dem till skillnad mot när kunder lånar av dem, för utlåning pågår faktiskt fortfarande. En annan sak, som bankerna ägnar sig livligt åt, är att ta hand om kundernas sparande i olika fonder, där avgifterna för det mesta är ohemult höga i förhållande till nyttan för kunden.

Antar att bankirerna kliar sig i huvudet nu. Det gör dom rätt i.

Madrasshyra


När kärnprimärkapitalrelationen faller från 4,3 % till mindre, är det inte roligt, i varje fall inte om man är en europeisk bank, framgår av EUs stresstest enligt DI. Jag får be om ursäkt för att den där meningen innehåller ovanligt många obegripligheter. Att EU i sig kan vara obegripligt är en sak men vem kan räkna ut vad kärnprimärkapitalrelation är? Kanske bankerna själva har en aning. De fyra svenska storbankerna låg visst bra till i stresstestet i alla fall. Lite värre var det med Italiens (världens?) äldsta bank Monte dei Paschi och med någon irländsk bank. Ja, ja, det är säkert bra att någon håller koll på bankerna och bankdirektörerna, det har visat sig förr.

Man kan undra lite i största allmänhet över bankverksamheten i dessa tider, när bankerna inte har några pengar, kontanter alltså och när man får betala för att låna ut pengar i stället för tvärtom (eller vad det nu betyder med negativ reporänta). För vanliga människor kostar det fortfarande att låna pengar, även om det kostar osunt lite. Men man får inte någon ränta för sparande på bankkonton. I stället närmar sig tiden för, när man måste ersätta banken för att de tar emot ens pengar. Bankens uppgift blir då egentligen bara att vakta på pengarna, så att de finns kvar, när man behöver dem. Samma uppgift som min madrass skulle ha, om jag sydde in pengarna där. Fast i det stora hela vore jag tryggare med pengarna i madrassen än att behöva lita på att bankerna inte går omkull, inga eller begränsade insättningsgarantier, en massa friskrivningar o.s.v.

Det gäller att hålla konsumtionen uppe och de ekonomiska hjulen snurrande. Undrar just om negativ reporänta hjälper eller stjälper.

Kontanter ska kunna användas även i framtiden


Idag görs fyra av fem köp elektroniskt eller med kreditkort. Digitala betaltjänster är på flera sätt någonting positivt. För många innebär digitala lösningar att det blir enklare att handla eller betala räkningar. Med mindre kontanter i omlopp minskar också riskerna för svartarbete, rån och ekonomisk brottslighet som till exempel penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Men alla vill eller kan inte använda sig av digitala sätt att betala. Många har fortfarande ett behov av att kunna använda kontanter. Det gäller särskilt pensionärer, nyanlända och funktionsnedsatta. Detta behov kommer att fortsätta finnas och övergången till ett samhälle med allt mindre kontanter måste därför ske i en takt så att ingen lämnas efter.

I dag ser vi hur många bankkontor slutar att erbjuda sina kunder möjligheten att sätta in och ta ut kontanter. Det finns skäl att vara bekymrad över den utvecklingen. Regeringen har därför bjudit in representanter för banksektorn till diskussioner under hösten om vad som krävs för att trygga människors tillgång till kontanter.

Vi förutsätter att bankerna tar sitt ansvar i frågan och ser till att deras kunder kan fortsätta använda kontanter.

Till hösten kommer regeringen tillsätta en parlamentarisk utredning av det penningpolitiska ramverket och riksbankslagen. Utredningen kommer få i uppdrag att se över Riksbankens ansvar för kontanthanteringen.

Utöver detta har Läns­styrelserna fått i uppdrag att trygga tillgången till betaltjänster på de orter där behovet inte tillgodoses av marknaden. Som en del i uppdraget har länsstyrelserna etablerat betaltjänstombud där man kan betala räkningar, ta ut pengar eller lämna dagskassor. I dag finns statligt finansierade betaltjänstombud på 17 orter i åtta län.

Länsstyrelsen och Vinnova har även inlett en innovationsupphandling för att ta fram nya lösningar som underlättar för personer att använda sig av digitala betaltjänster. Runtom i landet arbetar organisationer som till exempel PRO med utbildningar som gör det lättare för människor att använda sig av digitala sätt att betala.

I ett samhälle med allt mindre kontanter är det viktigt att öka kunskapen om de digitala lösningarna. Men vi måste se till att de som vill använda sig av kontanter fortsatt ska kunna göra det. Här behöver samhällets olika aktörer, inte minst bankerna, ta gemensamma tag för att trygga medborgarnas tillgång till kontanter.

Per Bolund finansmarknads- och konsument­minister (MP)
Isabel Enström gruppledare Gotland (MP)

Publicerad i Gotlands Tidningar 22 juli 2016

When the shit hits the fan…


... är ett målande men lite gatuaktigt uttryck från engelskan. Pajkastningen, som man lite finare kan kalla det på svenska, är i full gång rörande Swedbanks ledning. Alla skyller på alla. För vad, vet man inte riktigt. Banken är i kris skriver ekonomireportrar men vilken kris det är fråga om för själva banken, förstår man inte. Att det är en ledningskris kan man förstå men det finns väl gott om kunnigt bankfolk, som kan hoppa in. Senaste inhoppet i pajkastningen gjorde Lars-Erik Forsgårdh, han som länge ledde Aktiespararnas Riksförbund och som en kort tid satt i HQs styrelse. Forsgårdh har nu föreslagit att Wolf och Sundström inte ska beviljas ansvarsfrihet för sina uppdrag som Swedbanks vd. Vad Forsgårdh grundar sitt förslag på, framgår inte av SvD, där jag läste om saken. Varken vad de gjort för fel eller vilken skada de skulle ha förorsakat banken, nämns med ett ord. Man kan gissa att det har med antingen sammanslagning av mäklarfirmor eller påstådda insideraffärer att göra. Eller så finns en mer personlig bakgrund. Undrar om Forsgårdh själv vet.

Wolf behöver säkerligen inga okända vapendragare men det är lite intressant att se, hur denne onekligen hyllade och uppburna företagsledare, som ansetts ha gjort så mycket bra för sin arbetsgivare Swedbank, rivits ner i ett nafs från sin höga position. igår hjälte, idag, plötsligt, är han inte vatten värd. Usel moral, dålig kultur, bristfälliga regelverk, anmälningar, brottsmisstankar och annan skit flyger i luften. Är det inte Wolf, så är det Sundström, frågar man Sundström, så är det Wolf eller någon annan. Detta utan att någon riktigt förstår, hur det gått till. Utom Sundström kanske men nu har även han hamnat i onåd, så det hjälpte inte, även om han som gammal politiker är duktig på att låta andra ta ansvar och mindre intresserad av att själv göra det.

Sundström är sur för att aktieägarna inte stöder honom längre och kanske för att de inte talat ut med sin gamla kompis.

Det är härligt med skuld. Skuld är något riktigt kraftfullt att ta till. Att lägga skuld på andra ger egen framgång och makt. Det sker på alla nivåer, i det offentliga, i näringslivet i det sociala och i familjen. Ju duktigare man är på att lägga skuld på andra, desto finare framstår man själv. Ett tag. Men i slutänden kommer det ändå alltid fram, vad som pågått och då blir det omvänt så att den som ägnat sig mer än andra åt att lägga skuld, blir motsvarande mindre uppskattad.