Socialtjänstens personal är värda bättre ledarskap än ”pekfingret”

imageDen 26 maj i år publicerade Sundsvalls Tidning en artikel om krav på att personalen inom omsorgen skulle gå med på att gå ner i arbetstid för att spara pengar åt kommunen. De som hade 100% skulle gå ner till 80-90%, annars kunde de förflyttas från sin arbetsplats till ett resursteam och därifrån flyttas runt på olika arbetsplatser vid behov (läs artikeln i ST här).

Om nu tidningsuppgifterna stämmer finns det, menar jag, ett allvarligt problem med denna besparingsmetod. Ett ”pekfinger” som på detta sätt riktas mot en grupp medarbetare tyder på bristande ledarskap inom kommunen. Både lagen och kommunens egen arbetsgivarstrategi påtalar att kommunen är en arbetsgivare och att likvärdig behandling gäller för kommunens alla anställda.

Detta borde, menar jag, nuvarande politiska majoritet ta tag i. Till skillnad från förr finns det idag en tydlig politisk arena med redskap för att kunna styra upp likvärdig behandling av anställda på ett bra sätt. Innan jag slutade som kommunalråd för snart två år sedan tog jag initiativ till att skapa en nämnd för arbetsgivarfrågor. Som ansvarigt kommunalråd hade jag efter en tids undersökningar förstått att arbetsgivarfrågorna under lång tid hade behandlats något styvmoderligt i kommunorganisationen. Och sättet som de hade skötts på stred också mot lagstiftningen. Politik och fack föreföll, inom en slags underförstådd ”personunion”, ha varit överens om tagen. Detta spräcktes när Koalitionen kom till makten, och nu har som sagt ansvaret för arbetsgivarfrågor formaliseras med en demokratiskt vald nämnd, Personalnämnden.

I januari i år hade denna nämnd sitt konstituerande möte, med Bodil Hansson (S) som dess ordförande. Nämndens primära uppgift är att bevaka att det Arbetsgivarpolitiska programmet efterlevs i hela kommunen. Programmet påtalar tydligt att kommunen är en arbetsgivare och ska enligt lag behandla alla anställda i hela kommunorganisationen lika, och bland annat ge samma lön för samma eller likvärdiga arbetsuppgifter. Nämnden har också ansvar att bevaka att löneförhandlingarna med facken sköts på rätt sätt.

En annan viktig del av det Arbetsgivarpolitiska programmet, utöver det som redan har nämnts, är att kommunen ska upplevas av anställda som en bra arbetsgivare. Personalen ska känna glädje att gå till jobbet, och orka leva upp till ”värdskapet”, i vilket all personal i kommunorganisationen har fått utbildning. Värdskapet innebär i korthet att personal ska bemöta varandra och andra med respekt och på ett positivt sätt, för öka trevnaden och sprida en positiv bild av kommunen.

För att kunna leva upp till dessa målsättningar blir ledarskapet i kommunen särskilt viktigt. Ett bra ledarskap ska, menar jag, visa vägen i besvärliga tider och stödja den anställdes utveckling i arbetet. Om nu personalen (till exempel på Lingården) ska känna solidaritet med och kunna känna sig motiverade till att gå ner i arbetstid för att spara pengar åt sin arbetsgivare (om de nu ekonomiskt alls kan göra det) borde då inte ledarskapet gå före? Borde inte samtliga chefer, inte bara inom socialtjänsten utan i hela kommunen och även kommunalråden samt nämndordföranden med 100%-arvoden, föregå med gott exempel och först sänka sin arbetstid?

Det är ju trots allt så att roten till denna ekonomiska kris i Sundsvalls socialtjänst, trots att Sverige är inne i en högkonjunktur, sitter i den socialdemokratiska Mål- och resursplan som antogs i juni 2012. Om nu den politiska prestigen inte vill erkänna det, borde den i alla fall rätta sig efter konsekvenserna av budgeten, så som personalen i socialtjänsten förväntas att göra.


MPs Jämställdhetspolitik är till för alla

För Miljöpartiet är feminism en frihetsfråga - att människor ska få vara den de är utan att låsas in i könsbundna normer. De cementerade könsrollerna bland unga drabbar både tjejer och killar. Tjejer drabbas i form av psykisk stress av prestationskrav, skönhetsideal och den sexualiserade omgivningen, inte minst på nätet. Killar drabbas av en ”anti-pluggkultur” som försämrar deras skolresultat samt sexualiserade prestationskrav. Det handlar inte om att det är de unga individernas ”fel” att det blivit såhär, utan det är samhället som behöver förändras. Vi behöver en mänskligare arbetslinje och en varmare politik.


Miljöpartiet ser flera viktiga konfliktfrågor ur ett feministiskt perspektiv i de kommande valen i kommun, landsting och riksdag:

- Jobben och arbetstiden: Många manligt dominerade branscher har genomfört arbetstidsförkortningar. Det har varit bra för industrins konkurrenskraft och för medarbetarna. I många kvinnodominerade yrken slits man istället ut långt före pensionen och sjukskrivningarna ökar. MP har föreslagit sänkt arbetstid så att heltid blir 35 timmarsvecka för de tunga kvinnojobben i äldreomsorgen.

-      - Arbetsmiljön och Trygghetssystemen: Många unga, framför allt kvinnor har osäkra anställningar. De drabbas av de orimliga systemet med hur ersättning räknas ut vid arbetslöshet och sjukdom. Låt även alla de som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden med hela foten få vara med i trygghetssystemen. Dagens så kallade arbetslinje behöver bli mänskligare för att minska stress och press. Ta bort karensdag inför istället kvotavdrag som en procentuell andel av lönen. Det är viktigt för dem som jobbar deltid vilket oftast är kvinnor. Satsa på arbetsmiljöförbättrande åtgärder istället för att försämra sjuk och arbetslöshetsförsäkring.  Det behövs jämställdhetsperspektiv i all lagstiftning kombinerat med mål som kan följas upp och utvärderas.

- Representation: I börsbolagens styrelser är det vanligare att heta Johan än att vara kvinna. Därför vill vi gröna införa kvotering - både inom de politiska församlingarna och i bolagsstyrelser. Kvoteringen ska innebära minst 40% av vardera könet liksom vid utnämningar av toppositioner inom myndigheter och offentliga liksom börsnoterade bolag.


- Lika lön: Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män är en förutsättning för att kvinnor ska kunna leva självständiga liv. Löneskillnader mellan män och kvinnor är helt oacceptabla i ett demokratiskt samhälle. Kvinnor ska kunna göra karriär på samma villkor som män. Samtidigt ska män vara fria att kunna prioritera familjeliv och inte ses som en ”bankomat”. Arbetet med att underlätta för män att vara föräldralediga måste fortsätta.

- Sexuell jämlikhet: Våldtäktslagstiftningen är fortfarande sådan att våldtäktsmän frias medan rättegången blir ett andra övergrepp mot offret. Vi vill införa en samtyckesregel i våldtäktslagstiftningen. Vidare viktigt fortsätta arbeta för rätten till abort och bra preventivmedel .

-      - Mansnormer och maskuliniteter: Arbeta normkritiskt och öka kunskapen om hur normer påverkar.  Män är överrepresenterade på maktpositioner och i samhällets så kallade topp. Men män är också bland de som är mest utsatta i samhället.   Män har kortare medellivslängd och är överrepresenterade i statistiken för självmord, akut hemlöshet och drogmissbruk. Den manliga normen att vara ”stark och osårbar” leder till att inte söka hjälp i tid vilket i sin tur innebär högre dödlighet, onödigt individuellt lidande och ökade samhällsekonomiska kostnader


Miljöpartiets politik är feministisk, vilket behövs efter åtta år med ökande inkomstskillnader, en jämställdhetsbonus som blev en flopp och där kvinnors sjukskrivningar ökar mer än mäns. Vi behöver en motvikt i ledamöter i Sveriges riksdag och i fullmäktigen runt om i landet som är uttalat antirasistiska, demokratiskt aktivistiska, hårda när det gäller klimatfrågan och självklara feminister. Detta är tydliga frågor där partierna har idéer om vilket Sverige vi vill bygga och vad vi vill göra. Tydliga val att göra i september.


" Vi kan inte få hållbar utveckling
 utan rättvis utveckling
och ingen rättvis utveckling
utan jämställdhet"

Wangari Maathai



Agneta Berge som   skriver och undrar som Mps politik bör läsa hela valmanifestet.