Inför miniminivå och höj taket i A-kassan

SSR skriver idag på DN debatt  " Året då A-kassan blev lägre än försörjningsstöd"  Om hur trygghetssystemen kollapsat och försörjningsstödet tar smällen

Rapporten är avslöjande och visar den nakna sanningen om välfärdens urgröpning dels genom de drastiska förändringarna 2007 och 2008 som alliansregeringen gjorde MEN också de tydliga effekterna av att ersättningssystemen inte är kopplade till reallöneutvecklingen.
Även ett krokigt träd kan leva i skogen

Vilket samhälle vill vi ha – ett inkluderande eller exkluderande. 

För mig är svaret givet utifrån en ideologisk utgångspunkt - ett långsiktigt hållbart samhälle handlar både om ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Att exkludera människor från försäkring vid sjukdom eller arbetslöshet blir dyrt för samhället på sikt. 
Ett samhälle som har tillit till att vi ställer upp för varandra när hälsan sviktar eller står utan jobb i perioder är ett välfärdssamhälle som är starkt och som gör att människor kan växa. En försäkring handlar om att vi tillsammans delar på risk och kostnader - det är den egentliga försäkringstanken.

Alliansen gick till val på att minska det så kallade utanförskapet – men i själva verket har de skapat ett ännu större utanförskap – genom att många nu både står utan jobb OCH utan försäkring. 500 000 lämnade A-kassan när alliansen höjde avgifterna kraftigt och många som är nya på arbetsmarknaden väljer att inte gå med eftersom de ändå inte har rätt att få ut något av försäkringen.

Enligt nya siffor från Statistiska Centralbyrån så var utanförskapet förra året 14,6 procent. Fortfarande handlar det om 814 689 personer.   se  SVD 6/4 2014.         

Alliansen har gjort samhällsutmaningar till individproblem när det egentligen handlar om brist på investeringar som leder till nya jobb.

Ingen planerar att bli sjuk eller arbetslös, men det kan drabba oss alla. I Sverige ska den som är sjuk eller arbetslös aldrig lämnas utanför. Därför är Miljöpartiets förslag en gemensam sjuk- och arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla.

Det är resursslöseri och ineffektivt att arbetslösa o sjuka ska gå till socialen istället för att ha ett försäkringssystem som fungerar. Om fokus för människor blir att kunna köpa mat till barnen och betala hyran så försvåras rehabilitering eller koncentration på utbildning. Försörjningsstöd är inget smart sätt att hjälpa människor till egenförsörjning. Men det är inte bara dåligt för den enskilde det innebär också att kommunerna får skära i budgeten för skola, vård eller omsorg när kostnaderna ökar.

Taket i A-kassan har inte höjts på 12 år.     Dessutom betalar de som får ersättning högre skatt än den som jobbar  eftersom jobbskatteavdrag inte gäller pensionärer, föräldralediga, sjuka eller arbetslösa

Sakta men säkert går vi från generella välfärdssystem till fattig vård. Allt fler hänvisas till försörjningsstöd istället för att vi har försäkringar som omfattar alla.
Ett tänkvärt boktips är "Usla, elända och arma - om samhällets utsatta under 700 år"

Försörjningsstöd innebär också att sambeskattning införs bakvägen – då det är hela familjens inkomst som behovsprövas. Har din partner inkomst så har du inte rätt till ersättning – då ska partnern försörja dig. 

MPs förslag  är att minimera behovet av försörjningsstöd genom jobbskapande politik och att staten tar ansvar för trygghetssystemen


1.  ett golv/miniminivå i försäkringen som gäller vid sjukdom och arbetslöshet – Staten tar ansvar istället för att lasta över kostnader på kommunerna med konsekvenser att de måste skära i skola, vård och omsorg

2. Höj taket i A-kassan nu och påsikt till samma nivå som sjukförsäkringen och indexera ersättningen.

3. Inför en gemensam sjuk- och arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla. 
Då får ”alla vara med” 

Men för att nå en bred politisk kompromiss har vi föreslagit att golvet är en gemensam försäkring och därutöver finns inkomstrelaterad ersättning genom den allmänna sjukförsäkringen eller via a-kassorna.



Se även MPs förslag om arbetslivstrygghet



Kompromissförslag om sjuk- och a-kassan

Tiden går, men bristerna i trygghetssystemen består. Regeringen har skjutit upp slutdatumet för den stora socialförsäkringsutredningen till i januari 2015. Men för alla sjuka och arbetslösa är det viktigt med en snabbare lösning. Miljöpartiet föreslår därför en möjlig kompromisslösning.

 Dagens trygghetssystem är inte värda namnet, eftersom de inte ger någon trygghet åt människor som står utanför arbetsmarknaden. I stället upplever många att de blir motarbetade och ifrågasatta. ”Jag har blivit behandlad som en brottsling. Trots att jag balanserat mellan liv och död är jag enligt Försäkringskassan inte tillräckligt sjuk.” Så berättar en kvinna med leukemi om hur hon behandlats.

Efter regeringens försämringar i trygghetssystemen står allt fler utan a-kassa eller sjukförsäkring, och hänvisas till kommunernas socialkontor för att ansöka om försörjningsstöd, eller socialbidrag som det ofta kallas. Det drabbar inte bara den enskilde, utan också kommunernas ekonomi. Försörjningsstöd är samhällets yttersta skyddsnät och är inte tänkt att vara ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. Försörjningsstödet beräknas dessutom på inkomsterna från alla vuxna i hushållet. Det är i praktiken en sambeskattning och det innebär ett hårt slag mot hela familjens ekonomi. ”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka”, berättar en kvinna som tvingats acceptera att bli försörjd av sin man efter långvarig sjukdom och utförsäkring.

Taket i a-kassan, den högsta ersättningsnivån, är i dag så lågt att vi knappast kan tala om en försäkring längre. Bara var drygt var tionde arbetslös får ut 80 procent av lönen i arbetslöshetsersättning. Allt fler får inte någon ersättning alls. Alla de som har tidsbegränsade och tillfälliga jobb måste kunna bevisa för försäkringskassan att de kommer att ha lön framöver. Annars kan inte kassan fastställa någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och utan SGI ingen sjukpenning. Det är bara några exempel på de orimliga regler som gäller i dag.

Det är uppenbart att de här orimligheterna och många andra brister behöver rättas till snarast möjligt. Därför var det bra att regeringen tillsatte den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Den fick i uppdrag att se över de allmänna försäkringarna vid sjukdom och arbetslöshet och komma med förslag på hållbara lösningar. Problemet är bara att utredningen inte har kommit någon vart under de tre år den suttit. Det tog ett år att alls komma igång, eftersom positionerna mellan partierna är så låsta.

 Socialdemokraterna försvarar den fackliga linjen att a-kassan enbart ska vara en försäkring för dem som har haft ett arbete, och moderaternas ensidiga fokus på den så kallade arbetslinjen innebär att man vill lägga allt ansvar på individen. Ingen av dem vill göra trygghetssystemen till en valfråga och därför har utredningen fått förlängd tid till efter valet.

Ett sådant agerande är inte att ta ansvar för de sjuka och arbetslösa. Det är att sätta partipolitik och valtaktik före människors välfärd. Om de två stora partierna i stället visat vilja att arbeta konstruktivt hade en lösning kunnat vara färdig vid det här laget.
 
Miljöpartiet har ett eget förslag till lösning, som kombinerar en inkomstförsäkring med en gemensam grundtrygghet åt alla som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Vi kallar vårt förslag Arbetslivstrygghet. (Jag har bloggat många gånger om det, se här)
 
Vi vill förhindra att människor kastas ut ur trygghetssystemen utan varken rehabilitering eller jobb. I utredningen har vi tyvärr inte fått gehör för det förslaget. Men i stället för att resignera har vi arbetat konstruktivt för att hitta kompromisslösningar. Det senaste initiativet ledde till att riksdagen beslutade om att säkerställa att människor verkligen får rehabilitering eller annan behandling.

Men vi är inte nöjda. De stora problemen är fortfarande inte lösta, och det är helt oförsvarbart att sitta passiv tills efter valet, medan människor kämpar mot orimligheter som gör vardagen till en plåga. ”Hopp – förtvivlan. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.” Så beskriver en utförsäkrad sin tillvaro.

Miljöpartiet föreslår nu en kompromisslösning som bygger på följande principer:

  • En fungerande sjuk- och arbetslöshetsförsäkring är central för ett välfärdsland som Sverige.
  • Försäkringen ska ge rimlig ersättning och inte ställa människor utan försörjning vid sjukdom och arbetslöshet.
  • Försäkringen ska ge inkomsttrygghet och uppmuntra till egen försörjning, arbete, studier och delaktighet på arbetsmarknaden.
Förslaget innebär för det första ett höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen. Preliminärt handlar det om 200 kronors höjning av högsta dagpenning de första 100 dagarna. Det är en ökning med ca 4400 kr per månad. Därefter sänks nivån trappstegsvis över tid. Den slutliga nivån läggs 50 kronor över dagens högsta ersättningsnivå.

För det andra föreslår vi en allmän grundförsäkring vid sjukdom och arbetslöshet för alla över 20 år som uppfyller något av följande villkor:

  • Att man haft minst 7000 kronor i månaden i inkomst av arbete i sex månader under de senaste tolv.
  • Att man sökt hel- eller deltidsarbete aktivt eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska program eller utbildningar på heltid i sex månader under de senaste tolv.
  • Att man varit studerande och avlagt examen. Tre månader av studierna räknas då med i tiden som arbetssökande.
  • Att man varit något av ovanstående men blir sjukskriven i mer än 14 dagar och saknar sjukpenninggrundande inkomst.
Miljöpartiet arbetar för att nå en bred politisk majoritet för en modern försäkring för både arbetslösa och sjuka, anpassad till dagens arbetsmarknad. De delar som handlar om ett höjt tak och ett gemensamt golv borde kunna förhandlas fram tidigare än år 2015. Vi är medvetna om att det krävs både politiskt mod och ansvar för att gå till handling, men vi hoppas att tillräckligt många är besitter båda delarna. Vi är inte låsta vid detaljer, utan syftet med förslaget är att bryta dödläget och åstadkomma en förbättring för de många sjuka och arbetslösa som i dag tvingas leva på anhöriga eller på småsmulor från kommunernas försörjningsstöd, efter att först ha gjort sig av med alla sina materiella tillgångar. Det är inte rätt väg att gå för att få folk tillbaka i arbete. Eller som en sjukskriven säger: ”En ekonomi som är under all kritik gör en inte friskare, tvärtom.”

Vi tycker att vårt förslag om arbetslivstrygghet är bättre - men som ledamot i parlamentariska socialförsäkringsutredningen försöker jag hitta komprommisser som kan bli verklighet och leda till förbättringar för många människor.
 
Citaten i texten är hämtade ur Onådiga luntan, en samling berättelser som inkommit till uppropet