Vi bryr oss om och tar ansvar för varandra

Empati och ansvar är den moraliska grunden för det demokratiska synsättet. De grundläggande värderingarna är enkla men genomsyrar alla demokratiska idéer och koncept​. Andra värderingar som frihet, jämlikhet och rättvisa utgår ifrån empati och ansvar. Det demokratiska synsättet följer en logik. Vi bryr oss om varandra. Vi upplever världen genom varandra. Vi känner varandras känslor och tänker …

Reservationer ger ingen förändring

När jag för drygt femton år sedan blev medlem i Miljöpartiet pågick fortfarande en debatt om vi verkligen skulle sitta i riksdagen. Många hävdade ännu att miljörörelsen trivs bättre som en utomparlamentarisk rörelse. Riksdagsledamöter tvingas kompromissa hette det, man kan inte säga ifrån tydligt. Efter vår förta period i riksdagen hade de rösterna fått vatten på kvarnen när partiet röstades ut ur riksdagen.

Men partiet återkom 1994 och växte sig starkare, partiet hade lärt mycket av den första perioden i riksdagen. Men rösterna för en ständig oppositionsroll levde kvar. Inför de senaste valen har dock den starka drivkraften och glädjen att skriva reservationer nästan helt försvunnit vilket jag har sett som att partiet blivit moget att regera.

Nu har tyvärr rösterna vaknat igen. Många medlemmar anser att vi inte är mogna, att väljarstödet är för lågt, att vi ständigt blir överkörda, att vi skulle gjort bättre ifrån oss som reservationsskrivare. Jag delar inte den uppfattningen. Att vi är rookies i regeringen har såklart betydelse, vi har inte den erfarenhetsbredd i medlemskåren som de äldre partierna har. Alla historiska erfarenheter av att samarbeta med det stora partiet visar att man på kort sikt förlorar på det.

Men om Miljöpartiet ska komma framåt måste vi våga ta ansvar. Vi måste få erfarenhet, och vi måste lära oss att kompromisser med ett stort parti kan vara smärtsamma. Vi måste bli tydligare i valrörelserna vad vi kan åstadkomma med ett begränsat antal riksdagsmandat.

Efter valet 2014 fick vi vår chans. Vi har jobbat i 35 år för att få den. Miljön och klimatet behöver oss. Vi har åkt på en del bakslag, men har också lyckats med mycket.  Fyra kärnreaktorer har fått ett slutdatum i närtid och resten ska stängas senast 2040. Vår miljöminister var drivande i Parisavtalet. Ojnareskogen är förhoppningsvis räddad. Vi har fått ett avtal som kan göra brunkol och annan koldioxid-drivande elproduktion olönsam. Om det sista funkar återstår att se. Men utan Miljöpartiet i regering hade vi haft en betydligt svårare situation på väldigt många områden.

Vi gör mycket och har mycket kvar att göra, därför måste Miljöpartiet sitta kvar i regeringen.

Budgetanförande budget 2016

Budgetanförande 2015-11-18

Herr ordförande, presidium, fullmäktige och åhörare.

Jag skulle vilja inleda med de orden som inleder vår budget:
”Borås Stad ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart både på kort och på lång sikt. Detta uppdrag från både nutidens och framtidens boråsare ställer stora krav på avvägningar och ansvarsfull långsiktighet”

Detta är en ansats som förpliktigar. En ansats som har väglett oss i vårt budgetarbete.
I vår budget tar vi ett långsiktigt ansvar för stadens långsiktiga ekonomiska förutsättningar genom att föreslå en skattehöjning. Det gör vi just för att möta den långsiktiga demografiska utvecklingen som vi ser framför oss. Det handlar bland annat om fler barn i förskolan och skolan och en stabilitet för välfärden. Den demografiska utvecklingen är en effekt av att vi är en attraktiv stad, vilket i grunden är positivt.

Medan vi tar ansvar så väljer andra partier att behandla frågan på andra sätt. Vissa partier leker med låsaspengar i budgeten, andra väljer att ta med ena handen och lämna tillbaka samma pengar med andra och kalla det för en satsning. Jag är glad över att Moderaterna och Centerpartiet vill vara med att ta ansvar för en skattehöjning.

Idag är det den 18 november – ikväll passerar en stafett genom Borås. Jag vet inte om ni har hört om den? Den heter ”Run for your life” och är just ett lopp för livet, ett lopp för att sätta press på makthavare och politiker. Visa att det är många som ställer sig bakom kravet på en fossilbränslefri värld – på att oljan och kolet måste stanna i marken om inte våra barn ska få ta konsekvenserna.
Stafetten Run for your life som passerar Borås ikväll, går från Kiruna till Paris på tre veckor. 1000 människor springer – den pågår dygnet runt och det är mer än 400 mil.
Och naturligtvis slutar den i Paris för att det är där toppmötet om klimatet börjar 30 november. Just nu kan man se en våg av engagemang i civilsamhället – 29 november blir det klimatdemonstrationer i över 170 länder.

Men vi ser också ett klimatengagemang bland företag. Företag som HM, ABB Sverige och till och med Preem har ställt sig bakom regeringens initiativ ”Fossilfritt Sverige”
Överallt hörs dessa vädjanden och rop om handling – och det är dags för politiker på alla nivåer att lyssna ordentligt. Lyssna på kraven på handling mot klimathotet, men också lyssna på forskarna – världens samlade klimatforskare.

I Paris är det ledarna på världsnivå som gör sin del. Här i Borås är det vi, i denna församling, som måste ta vår del av ansvaret för att fatta alla de stora och små beslut som leder i rätt riktning. Klimatfrågan är den fråga som kan påverka världen och Borås allra mest, därför ger jag den frågan högsta prioritet i mitt anförande.

Det blir en stor utmaning som griper in i många av livets områden. Det handlar inte heller bara om att göra de saker som leder rätt, det handlar också om att låta bli att besluta om sådant som leder fel, och också om att sluta göra sådant som leder fel.

I Borås har vi sedan länge varit överens om vilken väg vi ska gå – på pappret och när det gäller visioner. Nu måste visionerna i allt högre utsträckning bli praktisk daglig handling.
När politiker härinne kräver fri parkering i centrum så låter det ju trevlig och bra för bilisten. Men leder det i rätt riktning i stort. Nej, det går ju inte med bäst vilja i världen att påstå. När KD skriver i sitt budgetförslag att ”klimatet är en av vår tids största utmaningar” – så måste väl dessa ord också få betyda något? Är inte nästa generation värd den uppoffringen, de kronorna i p-automaten som kan bidra till att ytterligare någon väljer ett annat färdmedel in till staden?

Borås Stad har verktygen i sina datorer nu för att mäta hur mycket utsläppa av växthusgaser varje serverad måltid i våra skolor orsakar. Verktyget finns inbyggt i måltidsplaneringssystemet Matilda. Näringsvärde och klimatgasvärde trillar ur systemet utan extra ansträngning. Vi vill sätta ett mål, ett genomsnittligt värde som inte ska överskridas per serverad person, och vi vill höja kraven allt eftersom tiden går.

Då hävdar ett parti härinne – moderaterna – att det inte ska sättas något sådant mål. Moderaterna vill stryka det. Påstår att det inte är ”kärnverksamhet”. Vad är det för ett sätt att ta ansvar? Borås Stad serverar mat, skulle det då inte vara kärnverksamhet att följa och ta hänsyn till de följder denna verksamhet får?

Vi behöver enighet inte bara om det vackra orden, utan också i praktiskt politisk gärning i stort och smått. Goda initiativ från många håll – vem som kom på idén är inte det viktiga, utan vad den kan leda till.

Centerpartiet har drivit frågan om en distributionscentral i Borås ivrigt och envist. Miljöpartiet har också drivit den. Ibland träter vi om vem som har drivit den frågan först, och mest och bäst. Men låt oss gräva ner den stridsyxan nu. Jag säger så här, ni centerpartister har drivit denna fråga bra och länge – nu finns startsignalen äntligen med i vårt budgetförslag, det finns en majoritet i fullmäktige för att gå vidare, och nästa år sätter Borås stad igång och förverkligar denna satsning, som är både en landsbygds- och en klimatsatsning. Som kan öka chansen för lokala företagare att leverera mat till Borås stads verksamheter och som kommer att minska transportarbetet ut till alla de enskilda köken avsevärt. På det viset också en skarp och viktig klimatinsats.

Den som har stor makt har stort ansvar, den som har liten makt har ett mindre ansvar – men alla har ett ansvar. Den som är tre år kan lära sig att släcka lampan i tomma rum, det kan vara lagom ansvar för ett litet barn. Men det är INTE det barnets ansvar att sedan, när hen blir vuxen, att ta ansvar för det som vi inte gjorde nu. Det ansvaret måste VI ta idag.

Flera av er träffade den tidigare TV-meteorologen Pär Holmgren när han var här i våras i samband med att Borås Elhandel invigde en solcellsanläggning på sitt tak. Han brukar säga att klimatfrågan är enkel. Nu i början på veckan skrev han till exempel i Upsala Nya Tidning tillsammans med artisten Staffan Lindberg. Så här:
”Gör bara dessa tre saker: Upphör med fossila bränslen, minska köttätandet och låt jordens skogar växa till sig.”

Alla vi härinne har mer makt än genomsnittet över vårt geografiska område – Borås Stad. Vi måste göra alla de stora och små saker som står i vår makt och som leder stora eller små steg i rätt riktning.
Det är den där treårige boråsaren som nyss har lärt sig släcka lampan som i vuxen ålder kommer att få ta konsekvenserna av att vi härinne struntar i att göra allt vi kan. Skulle det inte vara kärnverksamhet att ta ansvar för hens framtid genom att ta ansvar för klimatfrågan? Det resonemanget begriper inte jag. Vi måste ta vårt ansvar och sträva för att bli Sveriges ledande miljö- och klimatkommun.
I vår budget tar vi ansvar i stora frågor som distributionscentral och klimatanpassningsåtgärder.
Vi tar också ansvar för frågor som kan tyckas mindre som intern klimatkompensation, solcellspott och hur vi internt arbetar med hållbara transporter.

Jag ser fram emot en djupare debatt om detaljerna i vår budget under kommande dagar och skulle vilja avsluta med samma ord som jag inledde med:
”Borås Stad SKA vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar både på kort och på lång sikt. Detta uppdrag från både nutidens och framtidens boråsare ställer stora krav på avvägningar och ansvarsfull långsiktighet.” Det ansvaret tar vi i vår budget.



Frihet under ansvar



Som människa har jag tillgång till en viss mängd energi att använda mig av.

Jag har också lärt mig en del saker eller införskaffat mig kunskaper inom vissa områden genom mitt liv - och fortsätter att göra så. Jag har en viss kompetens alltså.

Därutöver har jag förskaffat mig en del erfarenheter genom de år jag levat, genom hur jag har agerat i olika situationer och hur mitt agerande har lett till olika händelser. Önskade eller oönskade effekter av mitt agerande alltså.

Detta är, tillsammans med mitt genetiska arv, mina grundläggande värderingar och mitt sätt att vara, jag.

Jag har den goda turen att ha blivit född i ett land där vi har demokrati och yttrandefrihet och där just ordet frihet är oantastligt. Jag har alltså frihet att använda mitt jag till just det som jag vill använda det till.

I min värld har jag dock inte enbart en frihet att använda mig av detta mitt jag. Jag har också ett ansvar när jag gör så. Ett ansvar följer med mina val i livet.

Det betyder för mig att jag har ansvar att välja i vilka sammanhang just min energi, min kompetens och just mina erfarenheter får användas och kan vara till nytta. Det kan betyda att jag ibland tvingas till sk obekväma handlingar. Jag tvingas säga nej, jag vill inte. Det leder ibland till konflikter och osämja när jag känner att jag inte vill använda mig i vissa sammanhang. Ibland till och med att andra människor upplever att de blir illa behandlade av mig. Att jag säger vad jag tycker och står fast vid det även om andra inte tycker som jag blir ofta obekvämt.

Exempel: Vem kommer jag att rösta på i valet till hösten. Det är ett tydligt ställningstagande av mig. Vem backar jag upp med min energi, min kompetens och min erfarenhet. Vem ställer jag mig bakom och vem väljer jag att inte ställa mig bakom.

Eftersom det är min energi, min kompetens och mina erfarenheter är det mitt ansvar och mitt val att göra. Med det inte sagt att jag väljer rätt och andra som inte gör samma val som jag väljer fel. Men jag väljer det jag väljer utifrån det ansvar jag har, min kompetens och mina erfarenheter. Vem som väljer rätt eller fel, om det ens finns något sådant som rätt eller fel... det kommer att visa sig i framtiden, eller kanske historien redan har visat det?