Zedonk

Efter att under en tid tävlat med Gud själv om vem som kan ge ifrån sig svagast tecken på sin egen existens erkänner jag mig nu besegrad och skall försöka återkomma med en och annan publicerad text även under detta år 2013. Eller år 101 enligt den nordkoreanska ”Juche”-kalendern. I Nordkorea bestämmer staten vilka frisyrer som är tillåtna (DN) och underligt nog kan det kanske tyckas är uppenbarligen melodifestival-finalisten Ralf Gyllenhammars frisyr en av de godkända och dessutom en som självaste ledaren Kim Jong Un lagt sig till med en variant av.

Untitled-4

Kim Jong Un och Ralf Gyllenhammar

En gång för många år sedan, faktiskt ungefär samtidigt som Kim Jong Un föddes, försökte undertecknad sig på att ha en liknande frisyr. Det fick till följd att en dåvarande arbetskollega nästa dag utbrast ”Du kan inte se ut så där, du ser ju ut som en travhäst”. Men de var då och det var jag och jag vill absolut inte dra några paralleller till detta uttalande och nordkoreanska ledare eller melodifestival-finalister. Förresten är travhästar vackra. Det engelska uttrycket ”horse-sense” blir på svenska ”sunt förnuft” eller ”bond-förnuft”. Annars skulle man kanske kunna tro att ”horse-sense” är det hos hästar som avhåller dom från att spela bort sina besparingar på människor.

Hästar är ”uddatåiga hovdjur” och därmed närmare släkt med noshörningar än dom är med giraffer. Giraffer, å sin sida, anses istället vara släkt med valar, men det är naturligtvis lika svårt att tro på som att vår nuvarande kulturminister skulle byta namn till Blubby. På tal om namn och hästar så lär ”Ronja” vara det vanligaste namnet på hästar i Sverige och det har naturligtvis med Astrid Lindgren att göra, det lär dessutom finnas två män i Sverige som heter Ronja, vilket alltså är betydligt färre än antalet hästar som heter detta. Inernationellt lär det vanligaste hästnamnet vara ”Rosie” och så högt som på 22:a plats hamnar ”Annie”, om det nu är någon tröst där nere i Maramö (SvD AB

3hfh7

No ”horse-sense”

Hästar har visserligen tappat en del av sin betydelse efter uppfinnandet av bensinmotorn, men likväl kan man hitta hästar eller spår av hästar nästan överallt i världen och nu t.o.m. i IKEAs eller Dafgårds eller andra företags köttbullar (DN AB SvD) och det hjälper inte ens om man lusläser innehållsförteckningen noggrant (om man nu ens lyckas förstå denna). (”Hackfleischbällschen”??). Det där ”köttet” lär ju ha passerat ett dussin länder och processer innan det till slut hamnar i lasagnen, köttbullarna och annat och det kunde ju ligga nära tillhands att tro att det är något språkligt missförstånd som uppstått under resans gång, häst heter ju t.ex ”kon” på tjeckiska. Men det har naturligtvis inget med språkliga missförstånd att göra utan med den allt vanligare allmänna inställningen att kan man tjäna en slant så finns det ingen anledning att inte luras.

Nu är det ju i ärlighetens namn inte mer fel att äta hästkött än att äta nöt-, gris- eller renkött, men om vi som köper varorna i slutändan inte kan lita på det som står på förpackningen så lär det snart inte vara ens hästkött i maten (DN) utan kanske istället brunråtta, gam, giraff eller varför inte ett ämne framställt av polyetentereftalatflaskor från någon sopstation utanför Neapel. Där är det ju redan den lokala maffian, ”Camorran”, som hanterar alla sopor och att dom och andra vinstfixerade skojare inte skulle dra sig för att sälja sopor som föda det behöver vi inte tvivla en sekund över. Vi vet ju redan att ”respektabla”(?) läkemedelsbolag sedan länge säljer gamla, utgångna mediciner till tredje världens folk. Deras möjligheter att kontrollera äktheten i produkterna är ju ännu sämre än våra. ”Money talks!”

ny

Riktiga hästskojare är det väl ont om idag (då talar jag inte om den där lasagne-historien). Förr hittade man dom bland annat på Kiviks marknad och möjligen i ”Hästskojarparken” på Lidingö. Men bara för att det inte längre är lönsamt att lura på andra odugliga hästar till hutlösa priser så vore det helt befängt att tro att inte en stor del av oss fortfarande är beredda att gå väldigt långt i bluff, båg och bedrägeri mot andra om vi kunde tjäna en slant på det. Några låter bli att lura av andra pengar för att dom tycker det är fel, omoraliskt och oetiskt, men många låter hel enkelt bara bli för att dom är rädda att bli upptäckta. Sådana människor saknar etik, moral och rättskänsla men har ett övermått av girigt vinstintresse och en ynklig rädsla att åka fast.

Sälja hästkött som nötkött, märka om ”bäst-före-datum”, sälja burhöns-ägg som ägg från frigående höns (svt), försäljning av industrisprit som vodka (till minderåriga), blanda ut bröstmjölksersättning med melamin i Kina, är bara några av de fall av manipulering av livsmedel som upptäckts. Ofta leder förtärandet till svåra skador och till och med död. Vad är det då som får människor att uppsåtligt utsätta andra för skador och sjukdomar? Svaret är vinstintresse. ”Ekonomisk politik är metoden, målet är att ändra människors hjärtan och själar” sade ”Maramö-Annies” stora idol Margeret Thatcher i en intervju 1980 och hon hade rätt, den nuvarande ekonomiska politiken har redan ändrat människors hjärtan och själar. Eller är det i själva verket detta som menas med ”ett hjärta av guld”?

Untitled-1

”Invandrarna tar våra jobb”             Bild: Robert Nyberg

Inhumant mänskligt beteende som t.ex. det här:(DN SvD) kan bara spridas av människan själv och då syftar jag inte enbart på den enskilde tjänstemannen på FK utan på direktiven och alla som tycker det är bra att spara på skattepengar på det här viset.  En helt annan sak som också behöver människan för att sprida sig, för att återknyta till häst-temat, är hästkastanjen (Aesculus hippocastanum). Detta antas bero på att trädet från början spreds via bland annat hästar, hästen är ett av de få djur som kan bryta ner giftet i hästkastanjernas frön (själva ”kastanjerna”) och sprida ut dessa ”den naturliga vägen” och det finns ju inte så många hästar kvar. Ett annat djur som tålde att äta hästkastanjer är Uroxen, men den sista uroxen dog redan samma år som Gustav Vasas dotter Cecilia Vasa (hon med ”Vadstenabullret”) 1627.

Idag använder vi andra uttryck för den sortens ”buller” som ”Vadstenabullret” handlade om. Ett av dessa, om inte nyord så ord med något förändrad betydelse om det där är tydligen ”ligga” (inte längre”ligga med”, som redan det är lite underligt) utan helt enkelt bara ”ligga”. Det ger om inte annat helt nya associationer till ord som ”liggsår” och ”liggsäd”. MenVadstenabullret” är i alla fall historiskt även om det skulle vara glömt och förlåtet för länge sedan om det inte vore för att en prinsessa inblandad. Å andra sidan lär inte dagens kungligheters eventuella ”buller” få stor plats i historieböckerna eftersom de flesta av oss numera är ganska ”bullerskadade

ligga

Hästar behöver inte ligga utan kan stå och sova, även om det inte går när det gäller den allra djupaste formen av sömn, men sådan djupsömn behöver hästar bara ett par timmar under en 3-4 dagarsperiod. Andra djur som sover stående är kon och giraffen. Giraffhonan föder t.o.m. sina ungar stående, vilket innebär att den nyfödda ungen inleder sitt liv med ett fall på ungefär 1,5 meter. Giraff heter förresten καμηλοπάρδαλη (det uttalas ”kamilopárdali) ”kamel-leopard” alltså, medan vårt ord för detta djur härstammar från afrikanskans ”zarafa”. Det är relativt lätt att känna igen en giraff, men inte om den är mald till köttfärs och iblandad i lasagne eller ”Dafgårds Lövbit” (lövbit?) (AB SvD)

När det gäller Afrika så börjar det förresten bli ordentligt tröttsamt med alla som fortfarande går omkring och på allvar tror att hela den afrikanska kontinenten enbart består av biståndsbehövande analfabeter. Hur många av oss känner t.ex. till att Afrika idag är en av de snabbast växande ekonomierna i världen (Economist) och hur många känner till att det afrikanska teknikföretaget VMK tillverkar en egen mobiltelefon ”elikia” och en surfplatta Way C”. Jag vet som vanligt inte hur jag hamnade hos en afrikansk mobiltillverkare när jag egentligen började texten med nordkoreanska frisyrer, men så brukar det ju bli ibland på den här sidan och det tycks inte förändrats under uppehållet. Slutligen angående rubriken så är det det vedertagna namnet på avkomman från en zebra och en åsna. Härligt ord, ”zedonk”!

Zedonk_Groombridge

Zedonk


”Det finns inga pengar….”

De Olympiska sommarspelen 2012 är slut och trots att undertecknad inte följt spelen lika intensivt som tidigare är det ändå några saker som fastnat extra mycket i minnet. Självklart hör handbollsfinalen hit, så också Lisa Nordéns bragd i triathlon och fotbollstjejernas match mot regerande världsmästarna och OS-tvåan Japan, men även bilder som denna. Basket är vanligtvis inte en sport som intresserar just mig, men finalen mellan USA och Spanien var en spännande match där spanjorerna pressade ett av OS mest förhandstippade lag ordentligt. När jag såg hur lätt bollarna gled igenom korgarnas nät, ibland som om nätet inte ens fanns då fick jag vissa associationer till det vi brukar kalla ”skyddsnätet”. I ett välfärdssamhälle har vi tillsammans byggt upp funktioner för att fånga upp de som av en eller annan anledning annars riskerar att falla ner livets avgrund.

Några av oss drabbas av olyckor, fysisk eller psykisk sjukdom, handikapp, arbetslöshet eller annat vi inte bett om och som innebär att vi under längre, eller kortare, tid helt enkelt inte kan göra oss gällande i konkurrensen om att komma först, vara snabbast, starkast, rikast och ta för oss så mycket det går. När detta inträffar finns två möjligheter, antingen blir vi kvarlämnade åt vårt öde och får klara oss bäst vi kan (trots att det är helt uppenbart att det är just det vi just då inte kan) eller så ställer samhället, det vill säga vi alla tillsammans, gemensamt upp och hjälper till att ge de som drabbats ett drägligt liv eller i bästa fall stöd för att komma tillbaka. Detta för att vi vet att det nästa gång kan vara vi eller någon närstående som drabbas. Den som tror att man alltid klarar allt själv har antingen aldrig drabbats eller är bara dum i huvudet. Möjligen både och.

Att inte hjälpas åt är oftast helt  idiotiskt

Lars Schelin (DN) lider av ms och artros och kan inte resa sig själv och än mindre sköta de enklaste vardagssysslor, nu drar samhället in hans assistanshjälp och han får i framtiden klara sig så gott det går 19 timmar om dygnet (DN). Skälen till detta är enbart ekonomiska. Samhället vill inte betala för den hjälp han behöver. Men Lars är bara ett enda exempel av tusentals som hamnat i liknande situation (AB). När vi blir gamla och svaga finns inga pengar till att ge oss en dräglig tillvaro, när vi blir sjuka finns inga pengar, när vi blir arbetslösa finns inga pengar, skolorna har inga pengar o.s.v. Det finns helt enkelt inte pengar. Eller…? När det gäller närmast groteska excesser i firandet av sig själva, såväl när det gäller Tillväxtverket, statliga stiftelser som SSF (SvD GP DN), Annie Lööfs eget näringsdepartement (AB) och hur många andra organisationer som helst, då finns det plötsligt jävligt mycket pengar och hur mycket de ansvariga än slingrar sig (begriper någon t.ex vad Reinfeldt säger här) så är det pengar som kommer från samma källa, oss skattebetalare.

Mona Sahlin sade en gång lite fånigt: ”det är häftigt att betala skatt”, men under vissa omständigheter håller jag med henne. Det känns rätt att en del av mina pengar hamnar i det gemensamma och finns för att finansiera det som vi kan komma att behöva men inte själva har råd att finansiera, som sjukvård, skola, kollektivtrafik, äldrevård m.m. Alltihop något vi mer eller mindre alla behöver. Men det känns jävligt surt att betala skatt för att finansiera ”glamour-tävlingar” för näringsdepartementet, överdådiga middagar för Tillväxtverket, SSF, skyhöga löner för Generaldirektörer som inte hållit måttet, riksdagsmännens inkomstgarantier och annat. I synnerhet när det skall betalas ur samma kassa som den vård, omsorg, skola och annat som ständigt går på knäna och där det aldrig finns några pengar. De fem nordiska socialdemokratiska ungdomsförbunden skriver att de borgerliga monterar ner välfärdssamhället (DN). Jag tror faktiskt att dom är uppriktigt upprörda. Idag i alla fall. När dom själva en dag hamnar ”i smeten” kommer det, i många fall, vara annat ljud i skällan, makt korrumperar gärna (AB).

Annat ljud i skällan

För även om oppositionen, till skillnad från regeringsalliansen, inte lika envist hävdar att ”ensam är stark”, ”var och en sig själv närmast” och ”var och en sin egen lyckas smed”, så finns det otaliga exempel på hur det i och under socialdemokratiska styren sattes sprätt på våra gemensamma pengar till både det ena och det andra, istället för där det behövdes mest (DN). Det handlar ofta om s.k. ”fartblindhet” hos representanter och myndighetsutövare ochom att strunta i vad som är mina, dina eller våra pengar (DN). Undertecknad kan förstå att om man, som Annie Lööf, är 29 år och har en lön på 151.000 kr/mån kanske inte tycker det är så himla mycket att väsnas om när man lägger 2.140 kr per person på en julfest, trots att det faktiskt är kostnader som de allra flesta svenskar aldrig någonsin kommer att kunna äta och dricka för på en julfest. Men att hon försöker kalla excessen, med temat ”glitter och glamour”, för ”seminarium” för att vi andra skulle stå för fiolerna (SvD). Det är mer än skäl nog för att avgå som näringsminister (DN SvD AB).

Det kan uppfattas som småpotatis att lägga 600.000 kr på en intern ”glamour-fest” för 288 personer, det motsvaras ju faktiskt bara av fyra månadslöner med Annie Lööfs mått mätt (AB DN SvD). För vissa, i de där lönelägena, kan det säkert också tyckas att det inte är något att väsnas för om den skattefinansierade Stiftelsen för Strategisk Forskning har betalat mer än 9 miljoner, av svenska folkets pengar till Micael Bindefeld för att fixa deras fester (DN). Undertecknad betalar gärna skatt, när det handlar om att finansiera nödvändiga vägar, sjukhus, skolor, äldrevård och assistenter åt svårt sjuka, men inte ett öre till överdrivna fester och excesser för redan överbetalda myndigheter och deras chefer. Jag tycker nog dessutom att den ms- och artros-sjuke Lars Schelin hade behövt de där 9 miljonerna mer än Micael Bindefeld. Men när det kommer till den sortens behov då dyker samma fras upp igen: ”Det finns tyvärr inga pengar till det”.

Det kan ju inte finnas pengar till allt…

Som avlutning vill jag gärna upplysa de eventuella läsare av min text som fortfarande tror att det går att leva gott på socialbidrag (eller försörjningsstöd som det heter numera). För att få försörjningsstöd måste man först göra sig av med allt man har av värde, sälja sin bostad, sin bil, tömma alla sina sparkonton och sälja eventuellt lösöre som har något som helst värde. Därefter får man sina boendekostnader och sina fasta räkningar betalda och dessutom, för en ensamstående 2.920 kr per månad till mat, hygien, kläder och annat. Att de beslutsfattare som satt riksnormen för detta och som själva har löner i det sexsiffriga segmentet, går omkring (eller sitter på sina julfester) och hävdar att det är möjligt att leva ett värdigt liv på dessa summor, det är faktiskt stötande. Den som inte vill göra rätt för sig skall inte kunna glida omkring på en räkmacka genom livet, det gäller alla inkomstgrupper, men den som av en eller annan anledning drabbats av sjukdom eller annat, ska inte behöva suga på ramarna hela sitt liv.

Huruvida den som har försörjningsstöd skall ha rätt att ha husdjur är ingen solklar fråga. Undertecknad kan å ena sidan se problemet med att vi andra skall vara med och finansiera en hund, men samtidigt kan det vara en relativt låg kostnad för att ge en ensam, ängslig och av oss andra övergiven medmänniska lite värme och något att leva för. Var går gränsen? När är det dags att ta ifrån en människa absolut allt? Det är en bra fråga för oss alla att fundera över. Jag slutar idag med en ”Dagsedel” av Stig Dagerman. Det är den dagsvers som publicerades samma dag som Stig Dagerman tog sitt liv, 5/11 1954. Dagerman skrev den med anledning av att en ”Fattigvårdsordförande” i Värmland sagt: ”Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall ha hund”

Stig Dagerman


Järnet i ladyn borde förvandlats till rost vid det här laget…

Detta är mitt femhundrade inlägg i denna blogg :)
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)



Nu över till det faktiska inlägget:

Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?

Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.

Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.

Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.

Intressant

Centern lyfter av fikonlööfet och blir Högern

Så har då Centerstämman valt Annie Lööf till ordförande. Det är med en viss sorg som jag konstaterar att Centerpartiet numera ser ut att vara en förlorad framtida samarbetspartner.
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.

Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!

Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!

Intressant