Ett öppnare Stockholm

På veckans styrelsemöte med Stockholm Business Region avgjorde det ekonomiska stöd som Stockholm bidrar med till Föreningen Stockholm Pride för 2011 års Pridefestival. Inför mötet aviserade en sänkning av stödet, som jag och vårt borgarråd Per Bolund protesterade mot på SVT Debatt och gick fram med ett förslag på ett höjt bidrag – ett förslag som fick stöd av Socialdemokraterna.

På styrelsemötet höjde Moderaterna tjänstemannaförslaget så att det i alla fall ligger kvar på förra årets nivå. Det är bra, men jag tror inte att det är tillräckligt. Jag tror att staden skulle kunna investera mer i sin Pridefestival, som idag dels är en av de få större återkommande sommarhändelser och dels en av få störra arrangemang som bidrar till bilden av Stockholm som en stad med stark mångfald. Det bidrar också till stadens ekonomi med turistintäkter i storleksordningen 25-50 miljoner och ger ett medialt genomslag i både nationell och internationell media där ”Stockholm” finns med i festivalens namn.

Jag skulle gärna se fler av den här sortens festivaler, som den insomnade Hoodsfred eller festivaler som tar sin utgångspunkt i olika kulturer och folkgrupper – men som riktar sig till allmänheten. Jag tror att det är en framgångsfaktor för Stockholm som världsstad – snarare än att fortsätta lägga merparten av alla marknadsföringsbidrag till olika idrottsarrangemang där vi konkurrerar med många andra städer.


Tillgänglighetsarbete behöver ledarskap

För några år sedan bodde jag i kollektiv. Först tänkte vi att det här med städning, det löser sig säkert… Alla vill ju att det ska vara rent i våra gemensamma utrymmen. Men det räckte förstås inte med välvilja. Det var inte förrän vi hade en struktur och en plan för hur städningen skulle gå till som vi fick ordning på städningen.

De senaste månaderna har majoriteten i stadshuset, när tillgänglighetsfrågorna diskuterats, vägrat fatta beslut om att styra upp ledarskapet över tillgänglighetsfrågorna i Stockholm. De har sagt nej till att inrätta en central samordningsfunktion, de har sagt nej till att ha mer påtryckningar på näringslivet. När jag frågade om tillgängligsaspekter av snöröjning fick jag höra att ”vi får hoppas att det inte snöar så mycket”. Ikväll sa de nej till att alla nämnder och kommunala bolag ska ha tillgängliga lokaler. Och till att ha delmål i det kommunala tillgänglighetsprogrammet.

Jag har aldrig sett en verksamhet lyckas få en mainstreama på ett perspektiv – som tillgänglighet – utan ett tydligt ledarskap. Jag tror att risken är att tillgänglighetsarbetet i Stockholm kommer att fortsätta vara upp till enskilda entusiastiska eldsjälar – snarare än en strategisk, koordinerat och gemensamt kommunalt arbete.


Hamilton (m) vill inte stötta företag att bli hållbara

Under kvällens kommunfullmäktige ställde jag en fråga till Ulla Hamilton (m), utifrån mina tankar kring de kreativa näringarna vid Telefonplan som jag bloggade om härom veckan. Poängen i min fråga var slutet:

Jag skulle väldigt gärna välkomna den här satsningen – men jag tycker att den är lite oklart fokuserad. Min fråga till borgarrådet är helt enkelt hur den här långsiktiga satsningen egentligen kommer att se ut rent konkret? Förutom att flirta med regeringen?

Hamilton informerade då om att det pågår utformande av en projektplan för området. Då gick jag in min huvudpoäng om att mode- och designindustrin idag har stora problem med hållbarheten, något som även industrin själva diskuterar.

”I Stockholm finns många mode- och designentreprenörer som vill ändra den här utvecklingen och producera hållbara kläder. Men det finns många problem för dessa aktörer. Det finns inget stöd för den som vill producera ekologiskt och socialt hållbart design och mode på en strategisk nivå.

Miljöpartiet anser att den långsiktiga satsningen på de kreativa näringarna kring Telefonplan ska ske med en tydlig inriktning på hållbart företagande. Det skulle kunna göra att Stockholm tog täten för hållbara företag inom mode och design.
Är borgarrådet Hamilton redo att samarbeta kring att få en sådan inriktning på satsningen kring Telefonplan?”

Det var Hamilton (m) däremot inte. Hon menade att politiker inte ska ”säga till” företag vilken inriktning de ska ha (något jag förstås inte föreslagit) och att de här företagen säkert ”ändå” kommer att ha en miljöinriktning.

Så när det inte var aktuellt med något samarbete för den här inriktningen sammanfattade jag Miljöpartiets åsikt:

”Miljöpartiet vill ha en affärsinkubator vid Telefonplan som hjälper Stockholms företagare inom de kreativa näringarna att bli en världsledande aktör inom hållbar mode och design.

Jag är medveten om att Moderaterna aldrig har varit några anhängare av att ställa ekologiska eller sociala krav i upphandling. Ni brukar menar att det hämmar företagandet. Jag tror tvärtom att den sortens insatser skulle gynna det gröna företagandet – något som Stockholmare skulle vara stolta över.”