Valresultat 2014 – 118 person KRYSS

Tusen tack för person KRYSS som jag fick i valet.
118 personer lyckades hitta mitt namn på MP Stockholm kommun valsedel och kryssa på mig.
Jag vet att det har varit svårt att hitta mitt namn, dels för att jag stod på baksidan av valsedeln, dels för att jag bara ställde upp i rikdagslistan, alltså att det var svårt för väljare att komma ihåg vilken lista / person kryss som ska göras.
Tackar ödmjukast för förtroendet och nu ska vi fortsätta kämpa för ett öppnare SVERIGE!

Kärnkraft får Finska Gröna förbundet att lämna regeringen

Kärnkraft

Det finska Gröna Förbundet valde igår att lämna regeringssamarbetet med Samlingspartiet, Finlands Socialdemokratiska parti, Svenska folkpartiet i Finland och Kristdemokraterna i Finland. Sedan i våras har regeringssamarbetet varit spänt på grund av energibolaget Fennovoimas begäran att öppna upp ett nytt kärnkraftverk.

Det Gröna Förbundet sa redan i måndags att de tänkte lämna samarbetet ifall projektet gick igenom och igår blev det klart att Fennovoima får bygga ett nytt kärnkraftverk vid Bottenvikens kust.

Det som gör kärnkraftsutbyggnaden extra känsligt är att energibolaget Fennovoima delvis ägs av ryska bolaget Rosatom. De gröna menar att genom att godkänna det nya kärnkraftverket gör landet sig för beroende av rysk energi.

Tidigare i våras lämnade finska Vänsterförbundet samlingsregeringen efter att regeringen beslutat om att skära ned i barnbidraget.

MP i regeringar och majoriteter är ett riskprojekt om det är dåligt förankrat!

Bra DN-artikel om gröna partier av Per Gahrton och Angela Aylward i regeringar där det gäller: Att inte bli för indefinierad alltså del av makten eller utdefinierad hamna hopplöst utanför.

Det är ingen tvekan att svenska miljöpartiet sedan 2006 har haft stenhårt fokus nu ska det ske.Vi vill vara med och på lokal och regional har det gjorts betydande gröna framsteg där MP är med i koalitioner och delar ansvarstagandet.

Nu ser jag det från min lokala horisont och hänger inte med i maktspelet där uppe mer än det jag får läsa om i media.Av höjdarna i partiledar/språkrörs-Sverige var det bara Stefan Löfven och Jimmie Åkesson som hade vägarna förbi Varberg och det är lite tamt.

Nu blev valet så ändå att MP kan hamna i en femklöver i Varberg vilket inte var förstahandsalternativet direkt. MP har lokalt inte samarbetat med alliansen sedan jag själv var med i topp sedan 1991-1994 och då fanns inte miljöpartiet i riksdagen. De ramlade ur. Denna gången tvärtom de sitter i regering första gången någonsin.

Frågan är om man då ska samarbeta lokalt som regeringsparti med en opposition som kommer att motarbeta? Tror inte det - det naturliga är att S gör det men inte miljöpartiet iaf inte anonymt att sjunka in i en femklöverdvala att ta ansvar för all politik i kommunens majoritet.

S har redan som största parti en position att de med sin storlek baxar sig in överallt i ksau och arbetsutskott och alla nämnder. För MP ett riskprojekt där det finns en gruppledare och ks-ledamot som samarbetat intimt med S nuvarande gruppledare sedan färskingar utan politisk erfarenhet som stödtrupp.

Intressant det som händer där uppe på regeringsnivå det som är S räddning lokalt här. De har direktkanaler in i regeringskanslitet men frågan är hur MP kommer att ha det här om man ska intimt umgås med allianspartier som sitter i opposition? Det blir lite jobbigt.

Riskprojekt i regering och lokalt för miljöpartiet. Det kommer att bli en turbulent tillvaro som jag märker av redan. Att ta ansvar är något helt annat än att bedriva plakatpolitik. Jag konstaterar att vår vanligaste samarbetspartner lokalt sedan vi kom in i fullmäktige i Varberg heter Vänsterpartiet.Det är den "naturliga samarbetspartnern" för Miljöpartiet i Varberg.

Guld och gröna skogar – när får vi se en omställning till en grön ekonomi?

Valet 2014 kom och gick men det har nog inte undgått någon att det finns en viss problematik kring själva regeringsbildningen. Mitt Hållbarhetsjobbs skribent Caroline Nordvall reflekterar idag kring omställning och politiska incitament (eller avsaknaden av dessa). En omställning till en grön ekonomi och ett hållbart samhälle skulle innebära mängder av hållbarhetsjobb inom olika sektorer, men det får vi fundera vidare på i ett annat inlägg. Vi på bloggen vill hälsa er alla en trevlig helg och tack för en bra vecka med flitigt läsande!  

Valet 2014 är över och trots att miljön för många väljare var en central valfråga, visar resultatet att de två utpräglade gröna partierna MP och C, “Alliansens gröna val” landade på endast 6,8 respektive 6,1 procent. Medan Centern firade sina valframgångar, lös besvikelsen hos Miljöpartiet tydligt igenom. Fridolins taktfasta slagträ om att “Vi måste kunna se våra barn i ögonen i framtiden” lyckades inte attrahera lika många röster som man hade önskat. Uppenbarligen prioriterar många väljare fortfarande andra sakfrågor och även om jag inte nödvändigtvis vill bekänna politisk färg åt något håll – bloggen är trots allt oberoende – så tycker jag att det är oerhört beklagligt att inte fler inser det alldeles uppenbara: Utan en beboelig planet så spelar det ingen roll vad vi har för finans-, utrikes, jämställdhets- eller integrationspolitik. Det spelar ingen roll alls.

Hur ett kommande regeringssamarbete kan se ut är i skrivande stund omöjligt att säga. Men jag hoppas att vi får till betydligt fler klimatmässiga hållbarhetsdirektiv. Inte bara retoriska målsättningar, utan tydliga incitament och ekonomiska styrmedel, som är det som marknaden förstår allra bäst. Och framförallt: politiker som kan enas över blockgränserna för att få till stånd åtgärder som minskar vårt klimatavtryck och som verkar för att styra om till ett fossilfritt samhälle – ett mål som idag är satt till år 2050.

Under alliansstyret såldes svenska utsläppsrätter för 38 miljoner kronor. Sverige hade “ett överskott” som inte hade använts och istället för att gynna miljön och låta pengarna brinna inne, lät man de brinna upp. Nu var det en blå regering som genomförde detta, men det hade gjort mig precis lika förbannad om det hade varit en röd, rosa, gul eller regnbågsfärgad. Klimatsmarta politiska beslut bör genomsyra alla sakområden och näringsliv, ekonomi och politik måste här samverka i betydligt högre utsträckning än idag.

Under Almedalsveckan gick jag på en hel del seminarium anordnade av näringslivet och lobbyister. Oavsett bransch så var tongångarna förbluffande lika på alla podier: “Vi vill ställa om, vi har möjligheterna att styra om, men det saknas politiska incitament”. För samtidigt som förnybar energi åtnjuter stort skattestöd, är de fossila subventionerna än större. I senaste numret av klimatmagasinet Effekt beskrivs hur kommersiellt inrikesflyg, inrikes sjöfart, gruvor och järnvägar är befriade från energiskatt.

“Gruvorna slipper betala energiskatt på diesel för cirka 100 miljoner kronor om året, och har nedsatt koldioxidskatt med cirka 140 miljoner kronor. Skepp och fartyg som håller sig på svenskt vatten eller går mellan svenska hamnar behöver varken betala koldioxid- eller energiskatt för bunkeroljan – en besparing för sjöfartsindustrin på sammanlagt 770 miljoner kronor.” (Effekt nr. 2 2014)

Liknande subventioner finns även inom transportsektorn. Alliansregeringens argument för dessa subventioner? Tunga fordon skulle annars tanka billig olja i andra länder.

I Sverige har vi stor potential för att fortsätta utveckla förnybar energi i form av sol-, vind- och vattenkraft. Vi har även en hel arsenal av biodrivmedel som bara står och väntar i de svenska skogarna. Att ta hänsyn till klimat och miljö behöver inte betyda recession och ”nerväxt” och minskad konkurrenskraft. Jobb och tillväxt kan självklart gå hand i hand med en cirkulär ekonomi – vilket kommer bli allt tydligare de närmsta åren. Att Sveriges produktion och energinäring skulle gå åt något annat håll vore fullkomligt vansinnigt.

Den tillträdande regeringen har till synes långt fler klimatfrågor att behandla än enbart den svenska kärnkraften och Vattenfalls fem planerade brunkolsgruvor i Tyskland. Det krävs ordentliga politiska reformer och en konsekvent strategi för en omställning till grön ekonomi – inte bara i retoriken.

 

Över 100 000 kommer att demonstrera för klimatet i New York i helgen

Climate mobilization

I helgen kommer världens statschefer att besöka New York för att prata om klimatet. Över 100 000 personer beräknas samlas för att demonstrera för klimatet, skriver Fossil Free.

Samtidigt ordnas över 2000 demonstationer runt om i världen av över 1400 organisationer. I många städer finns det redan planerade demonstrationer, men du kan även starta upp en egen via deras hemsida. Fossil Free har sammanställt en del av eventen som händer i världen. Här är några av dem:

  • Stockholm förväntas uppemot 800 personer tåga under festlig stämning genom innerstaden fram till Riksdagshuset för att uppmana till divestering ur fossilindustrin samt att politikernas vallöften hålls.
  • På landsbygden i Papua Nya Guinea: elever på en grundskola kommer att marschera till ett fyrtorn i närheten, som nyligen delvis har blivit översvämmat, på grund av havsnivåhöjning.
  • Lagos planeras en historisk klimatdemonstration på gatorna genom Afrikas största stad. Solidariska evenemang planeras samtidigt på landsbygden i Nigeria.
  • Australien kommer en klimatdemonstration att ske i Melbourne, varpå en grupp personer kommer att gå 700 km längs östkusten till landets huvudstad Canberra med slutdestination vid parlamentet, för att öka medvetenheten om klimatpåverkan.
  • Bogota, Colombia förväntas mer än 10 000 personer gå genom huvudstaden tillsammans och kräva handling av världens statschefer.
  • New Delhi kommer tusentals att ta över gatorna den 20 september för att kräva en övergång till förnybar energi.
  • Amsterdam kommer nederländska Fossil Free att besöka pensionsfonden ABP och fråga de anställda om de vill att fonden ska divestera ur fossilindustrin.

På eventets samlingssida, People's Climate March and Mobilization, står det:

Vi kräver åtgärder, inte ord: vidta nödvändiga åtgärder för att skapa en värld med en ekonomi som fungerar för människor och planeten - nu. Kort sagt vill vi ha en värld som är skyddad från förödelsen av klimatförändringarna.

Ur funktion

Den trycktes i 2200 exemplar. Och hon fick ett arvode på 1475 kronor. Året var 1940. Och boken, som var var en novellsamling, blev Karin Boyes näst sista. Den fick namnet efter en av novellerna: Ur funktion. Får mig att tänka på regeringsbildningar...

Jag är sådär lagom förtjust i noveller, har tyckt det är ett sätt att smita ifrån ansvaret att skriva en riktig bok...  Feltänkt, visade det sig när jag tvingade mig ner i novellträsket genom att läsa Alice Munro. Började försiktigt med Tiggarflickan, där novellerna snarast är att likna vid kapitel i en synnerligen välskriven roman. Att skriva så man inte vill sluta läsa är en konst. Karin Boye lyckades också. Ur funktion är inget storverk, men novellerna är välskrivna, med tänkvärda knorrar.

Boye är väl inte speciellt känd som novellist. Nästan lika lite som Jussi Björling är känd som schlagersångare - han sjöng in en del trams under namnet Erik Ode. Vad gör man inte för att försörja sig?? Det sistnämnda kan leda till både det ena och det andra. Man kan bli statsråd och bli ansvarig för en regerings kollektiva beslut. Man kommer liksom inte undan ansvar ens för beslut som strider mot allt vad man sagt och skrivit och tänkt. Vilket de franska grönas f.d. minister Cécile Duflots skriver om i De l’intériur – voyage au pays de la désillusion (Inifrån – en resa i desillusioneringens land).

Som Erik Ode reducerade inte Jussi Björling sig till en nyttig idiot. Och när Karin Boye skrev noveller så stred innehållet inte mot hennes övertygelse även om de kanske skrevs mer för försörjningens skull än av ren lidelse... Som statsråd riskerar man, som tillhörande en liten, liten grön part i en stor,stor löfvensocialdemokratisk regering, att såväl agera mot sin övertygelse som att reducera sig själv till nyttig idiot. Apropå Ur funktion...

Cécile Duflots hoppade av när det gått för långt när det gäller att bli desillusionerad.

PS! Karin Boyes mest kända dikt Ja visst gör det ont när knoppar brister var förresten en hyllning till Elin Wägner. Den ingick i en festskrift som kom ut när Elin Wägner fyllde 50 år.

Luftföroreningar i Indien dödar grödor som skulle kunna föda 94 miljoner

Indien, Taj Mahal, föroreningar

Marknära ozon i Indien dödade år 2005 tillräckligt mycket grödor under ett år för att kunna föda 94 miljoner fattiga.

Föroreningarna dödade 6 miljoner ton av Indiens vete, ris, bomull och sojagrödor till en kostnad av miljarder dollar. 5,6 miljoner förlorade ton vete och ris skulle enligt studien kunna föda 94 miljoner av Indiens fattiga, och förlusten av bomull som är en av landets största exportvara beräknas vara 5 procent av den totala bomullsproduktionen till en kostnad av 70 miljoner dollar.

Det marknära ozonet bildas bland annat när solen träffar avgaser, och i Delhi börjar föroreningsnivån  nu nå nivåer i samma klass som Peking, rapporterar Science Daily.

Regering med kraft?

Av allt att döma är jag invald i riksdagen, och om dryga veckan får vi för första gången en regering med grönt inslag. Men det är svårt att vara riktigt glad. Sverigedemokraternas stora stöd och en situation där kommande regering får kryssa sig fram i riksdagen oroar. Att sitta med regeringsansvar men utan reell möjlighet att åstadkomma något är ingen bra situation, och riskerar leda till bakslag om fyra år. Förhoppningsvis biter FP och C till sist huvudet av skammen och tar ansvar för att landet får en regering med styrfart.

Roslagsbanan och Moderaterna

Moderaterna sa att vi var emot en förlängning av Roslagsbanan till Arlanda, vilket inte är sant. Däremot har vi pratat om att det kanske skulle vara billigare med spårbil och mer i linje med de undersökningar om trafiktrycket på sträckan.
 
Nu kommer Moderaterna och säger att utbyggnaden av Roslagsbanan blir för dyr och försenar bygget. Deras kampanj var lögn och förbannad lögn. Dessutom verkar de inte heller kunna hålla sina ord. I Miljöpartiet vill vi se fler satsningar på kollektivt inte färre.

Att Moderaterna går ut och svartmålar andra parti i en kampanj tyder på en svaghet och det har vi ju sett tydliga tecken på i valet. Sveriges befolkning har sagt sitt.

MP språngbräda för fler JAS-plan och ny kärnkraft?

Lite lat idag... eller rättare sagt skall mycket annat göras. Så jag lägger in - se nedan - en halvårsgammal artikel från ETC. I den beskriver jag vad som kommer att hända efter valet. Och varför Löfven vill balansera ut MP - med den gröna partiledningens acceptans - genom att flirta in FP i en regering så småningom. Oavsett om det hade blivit rödgrön majoritet eller inte.

Som läget nu är utgår Löfven från att MP dessutom accepterar att han gör upp med andra partier i frågor som rör gröna profilfrågor: energipolitiken och försvarspolitiken -  frågor som definitivt påverkar budgeten. Hur mycket partiförnedring kan ledande miljöpartister acceptera för att få sätta statsråd och statssekreterare på sitt CV? Ska MP förvandlas till språngbräda för ny kärnkraft och tio nya JAS-plan?

(En liten parentes innan jag kommer till artikeln: Jag minns när Joschka Fischer, som sin första åtgärd efter att ha blivit tysk utrikesminister, åkte till USA och bad om ursäkt för allt han sagt, gjort och tänkt i alla år. Som språkrör skämdes jag över beteendet. Vilket observerades av tysk TV som kom för att göra en intervju med mig. Man skulle träffa mig när jag kom ut efter en omröstning i riksdagens plenisal. En vaktmästare pekade ut var jag satt, kamerorna riktades mot mig när jag så småningom kom ut och intervjuaren satte fram mikrofonen framför... Lars Stjärnkvists vilda hårman. Lars och jag var bänkkamrater och han såg ju ut som en riktig miljöpartist - därför utgick journalisten från att det var Lars vaktmästaren pekat på...).

Så till den ovan nämnda artikeln i ETC 3:e mars 2014:

Vad händer efter riksdagsvalet? Socialdemokraterna och Miljöpartiet strävar efter en majoritetsregering. Ingenting talar för att de kommer att lyckas uppnå egen majoritet. Frågan blir då vilket parti de kommer att vända sig till. Blir det Vänsterpartiet eller Folkpartiet?

Frågan kan, ur ett rödgrönt perspektiv, tyckas absurd. Men den är i allra högsta grad relevant.
Stefan Löfven talar ofta och gärna om ”blocköverskridande” överenskommelser. I en tv-debatt stoltserade han med att inte kunna skilja på höger och vänster. Hans ovilja att närma sig Vänsterpartiet är väldokumenterad.

Miljöpartiets språkrör har å sin sida varit öppna för samverkan åt båda hållen. Gustav Fridolin har dock gått längre än så. Han beskrev för tre år sedan (18 januari 2011) på DN Debatt hur liberalen Karl Staaf vid förra sekelskiftet skapade ett starkt mittenalternativ och att det är hans ”övertygelse att den politiska kraften” under 2000-talet kommer från en motsvarande mittenposition. I bagaget har de gröna språkrören dessutom med sig sina företrädares närmast aggressiva ton gentemot Vänsterpartiet i allmänhet och Lars Ohly i synnerhet.

Att Jan Björklund med en fnysning avvisar inviter från Löfven har ingen som helst betydelse. Efter ett val där alliansen förlorar kommer flera borgerliga partiledare att avgå. Björklund är en av dem. Vilket öppnar för Birgitta Ohlsson eller Maria Arnholm. Båda har betydligt närmare till Löfvens socialdemokrati än Björklund har.

Folkpartiet blir förvisso ett mindre högerstyrt parti efter ledarbytet, men rågången till det som rimligen bör betraktas som rödgrön politik förblir naturligtvis stor.

För Löfven utgör Folkpartiets regeringsmedverkan ”för Sveriges bästa i en svår situation” garanten för att så lite som möjligt kommer att göras. Vilket är centralt i trianguleringens tid, det vill säga den tid när nästan alla slåss om de där väljarna som kan hamna lite varstans.

Märkligare blir den illa dolda vurmen för Folkpartiet när man ser till Miljöpartiets partiprogram och kongressbeslut. Nu är förstås vare sig partiprogram eller kongressbeslut något som vare sig språkrör eller partiledare i realpolitiken finner så alldeles nödvändigt att ta hänsyn till. För språkrörens del var senaste kongressen ett bakslag. Bland annat återförde man – mot språkrörens vilja – partiet till den linje som gällde innan de nyliberalt anfrätta fick fäste i partiledningen. Kongressen krävde att partiet skulle återgå till motstånd mot vinster i välfärden. Hur starkt engagerade är man att genomföra det man inte riktigt tror på?

En regeringskompromiss ligger som hand i handske för både Löfven och Fridolin. Mittenpositionen värnas. Vinstsyftande bolag får fortsätta att agera inom skola, vård och omsorg. Omgärdade av en del kosmetika. På ungefär det sätt som skoluppgörelsen med de borgerliga ser ut.

Med Vänsterpartiet istället för Folkpartiet skulle språkrören tvingats vara på tårna för att uppfylla sitt partis kongressbeslut – allt annat hade sett förfärande ut. Rödgröna väljare skulle undvika en ”kompromiss” höger ut.

Frågan som måste ställas är alltså huruvida Löfven överhuvudtaget är intresserad av rödgrön politik. Hans löfte om att förändra så lite som möjligt när det gäller den borgerligt förda skattepolitiken pekar åt helt annan riktning. Det mesta tyder således på att Löfven söker den position som Gustav Fridolin beskrev som sin framtidsvision: ett starkt mittenalternativ. I ett sådant har inte Vänstern någon plats.

De som försvarar Löfvens linje menar, mer eller mindre öppet, att det är ett spel för att Socialdemokraterna ska kunna dra till sig väljare från det borgerliga blocket. Det gäller att vara lagom harmlös före valet, för att sedan slå till med rödgrön politik när man vunnit valet... Jag tror att den analysen är naiv.

Löfvens fäbless för tal om blocköverskridande regeringar har inte bara med någon sorts taktisk finess att göra. Han har strikt sakpolitiska skäl att söka sig högerut. Hans står närmare Folkpartiet än Vänstern i en rad känsliga frågor. Kärnkraften, klimatpolitiken, vapen­exporten, utrikespolitiken, djurrättsfrågor, sänkt arbetstid, vinster i välfärden och synen på ekonomi. Inte för inte definierades Löfven som en ”ekologisk analfabet” av de grönas nestor Per Gahrton.

Vänsterpartiets medverkan i en regering skulle till råga på allt stärka de delar av socialdemokratin som Löfven anser vara besvärande när det kommer till reellt beslutsfattande. De är bra att ha som radikala alibin, som nyttiga parti­arbetare, men inte som deltagare i reella beslutsprocesser.

Löfven känner naturligtvis också det kalla draget av att V och MP gemensamt skulle kunna bli nästan lika stora som hans eget parti i en regering. Vad skulle det innebära för de frågor där dessa partier är överens: kärnkraften, vapenexporten, nya militära äventyr, delar av utrikespolitiken och – gud bevara Löfven och hans vänner i partitoppen – frågor om sänkt arbetstid. Lägg till det krav på större investeringar i klimat- och skolpolitiken som strider helt mot hur den tilltänkta socialdemokratiska finans­ministern profilerat sig.

En regering med MP och V skulle således bli problematisk för en socialdemokratisk regeringsbildare med den politiska agenda som Löfven har. Med FP vid sin sida skulle de två mindre partierna balansera ut varandra. Bland annat skulle MP:s krav på avveckling av kärnreaktorer kompromissas med FP:s krav på mer kärnkraft. Lagom ljumna kompromisser skulle kunna ramla ut i en rad känsliga frågor.

I det större perspektivet finns risken, ur den socialdemokratiska partiledningens perspektiv, att Vänsterpartiet i en regering utnyttjar sin givna ideologiska utgångspunkt genom att ställa de penibla frågor som också borde ligga i såväl grönt som allmänrött intresse: Vad gör vi nu när vi bör och måste byta samhällsmodell för att lösgöra oss från ett ekonomiskt system som gått över styr i takt med att kapitalismen blivit alltför kreativ till och med för sitt eget bästa?

Birger Schlaug
(Artikel införd i ETC 2 mars 2014)

Isabella Lövin deltar i People’s Climate March 21 september

pcm-egp

Den 21 September 2014 kommer hundratusentals människor jorden runt att delta i världens hittills största klimatmanifestation – People’s Climate March. Syftet är att visa världens ledare, som möts i New York 23/9 att det finns ett brett stöd för krafttag i klimatpolitiken.

Isabella Lövin kommer att delta i manifestationen i Stockholm, kl 15 i Vasaparken:
https://www.facebook.com/events/298986200287409/
http://act.350.org/event/peoples_climate/8536

Här hittar du info om aktioner på flera håll i Sverige:
https://www.facebook.com/events/893514040676275/
http://peoplesclimate.org/sw/europa/

Statistiskt hållbart

Ibland är det svårt att se framför sig hur ens hållbarhetsjobb kan se ut, och då är det tur att Mitt Hållbarhetsjobb finns. Idag gästas vi av Jonas Allerup, en nationalekonom med hållbarhetsintresse och han arbetar som miljöstatistiker hos SCB, Statistiska centralbyrån. Jonas arbete är ett lysande exempel på hur hållbarhetsjobb behövs, och finns, överallt i systemet. Se detta som ett smakprov på ett kommande inlägg då vi får veta lite mer om själva arbetet.

Hur kombinerar man det goda livet med ett ansvar för världen och dess överlevnad? Svaret är enkelt  – med statistik förstås. Att förklara detta med ett blogginlägg är inte de enklaste med vi gör ett försök.

2005 började jag på samhällsvetarprogrammet vid Uppsala universitet. Efter ett par års irrande bland olika kurser och ständig CV-ångest såg jag en kursaffisch för en kurs som gavs av Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (CEMUS). Denna kurs kom senare styra min karriär och till stora delar hur jag försöker leva mitt liv dag. Men först några ord om denna, som jag måste tillägga, fantastiska institution. CEMUS grundades 1992 av några studenter som kom till Uppsala för att de ville förändra världen. Självfallet blev de grymt de besvikna. Universiteten fostrar inga samhällsaktivister. Men de gav inte upp för de och efter åtskilja på tryckningar till olika instanser gav självaste Uppsala universitetsrektorn med sig – Okej, ni får göra en kurs som ni själva skulle vilja gå. Sagt och gjort, kursen Människa och Naturen fyllde hela universitetshuset med över hundra studenter. 22 år senare ges flera kurser i hållbar utveckling på CEMUS. Utav fem år av min tid i Uppsala jobbade jag och pluggande jag på CEMUS. Namnet på kursen som fångade mig och som faktiskt komma påverka stora delar av mitt liv var, om inte mer passande, kursen Livsfilosofi och det moderna samhället. Den gav mer värde än fem års heltidsstudier vid universitet.

jonas

2013 börjande jag jobba på Statistiska Centralbyrån (SCB), med miljöstatistik. Vi är liten enhet på 10 personer som jobbar med att ta fram miljöstatistik inom avfall, luft och vatten. Vi som jobbar med miljö jobbar ofta på uppdrag av Naturvårdsverket som är statistikansvarig myndighet. Vi tar även fram statistik till EU och FN. Till FN rapporteras de utsläpp som styrs genom Kyoto-avtalen t.ex. koldioxidutsläpp och andra miljöskadliga emissioner. SCB och vi som jobbar med miljöstatistik är här en del av konsortiet SMED som står för Svenska MiljöEmissionsData. Här ingår även forskare andra medarbetare från SMHI, SLU och IVL Svenska Miljöinstitutet.

På SCB arbetar vi även med bistånd(!). Eftersom Sverige idag är bland de bästa i världen på att ta fram statistik (ja, så är det faktisk) så hjälper vi andra länder att förbättra sin statistik.  Länder som SCB hjälper är många, och alla länder som vi åker till är utvecklingsländer som regeringen och sin tur Sida har valt att ge bistånd till. Att statistik kan bli bistånd var något nytt, i alla fall för mig. Att få till åka till länder i Afrika och på Balkan, är en spännande del av att jobbet på SCB. Det arbetet kommer jag skriva mer om i mitt nästa inlägg, så håll utkik på bloggen!

Att min studier i statistik (samt nationalekonomi som är mitt huvudämne) och hållbar utveckling skulle leda till ett jobba på Statistiska Centralbyrån hade jag aldrig trott. Det väl bara tråkiga typer som sitter och gör tabeller och grafer och som ringer en i tid å otid och ställer massa frågor. Men ack så fel jag hade. Här jobbar inte bara tråkiga typer som trixar med siffror utan även långhåriga typer med brinnande intresse för miljö och med förkärlek till filosofi.

Vi kanske inte förändrar världen imorgon men med små steg tar vi fram de underlag som (förhoppningsvis) många politiker grundar sina beslut på och när mina barnbarns barn frågar mig vad jag gjorde för att hindra klimatförändringar så kan jag vilja säga att – jag gjorde de jagkunde och faktiskt brann för – att ta fram miljöstatistik.

Ooops


En verklig riksnyhet nådde till slut även mina ögon ute på bondvischan i Sörmland. En man i Sölvesborg – nej, ingen med någon politisk anknytning, det här är något helt annat – har enligt DN blivit dömd för att ha stoppat in sin penis genom brevinkastet hos en kvinna. Fört in, ska man väl säga, för den satt nog fast fortfarande. Notisen avslöjade inga gory details om hur dådet upptäcktes, om brevlådans lock slog igen eller om hur länge mannen stod i farstun med snoppen innanför kvinnans dörr. Opassande var det förstås av denne gränslöse man men, utan att på något sätt underskatta allvaret i situationen för den utsatta kvinnan, kan man undra, om mannen inte måste ha känt sig lite fånig, när han stod där och begick brottet. Han lär ha fått tre månaders fängelse.
_________

Fick just ett nytt “nigeriabrev”, denna gång från Hongkong. Taung Lin Yan mejlar om det företag stålbranschen, som han jobbar i. Taung skriver både på engelska och svenska men jag misstänker att han tagit hjälp av Google med översättningen till svenska. Han vill ha min hjälp med att flytta 250 miljoner dollar ut ur företaget, som snart ska läggas ner. Stöld, bedrägeri eller konkursbrott alltså. Jag är i behov av en förtroende värda personen som kan hjälpa mig att flytta medel, som han uttrycker sig. Jobbet är 150 % risk fritt, fortsätter han. Min provision blir 20 % och jag måste börja med att skicka honom mina personliga detaljuppgifter. Hmm, det blir så där 350 miljoner kronor till mig. 150 % säkert. Yippee! Vem kan motstå ett sådant förslag?

Vad har alliansen att erbjuda MP i Varberg i majoritet?

Alliansen+MP är störst i VARBERG. Det innebär MAJORITET. Hur gick det med S ambitioner att slå hål på alliansen då? DE skulle brytas upp i atomer och centern och också folkpartiet skulle ledigt följa med S i DERAS koalition?

Konstaterar att i alliansen finns ett parti som gjort ett bra resultat: centern. De har med sina sju mandat en stark ställning som tredje största parti och blir inte att leka med framöver.

I det rödgröna "blocket" gjorde samtliga partier ett hyfsat val och gick framåt röstmässigt men inte i mandat. MEN rödgrönt klarade inte av uppgiften att bli större än alliansen om vi räknar bort partier som inte tillhör blocken: SD och SPI (tunnelmotståndarna).

Att Miljöpartiet kan gå över ifall alliansen håller ihop beror mycket på just att S sagt sig jaga partier för att få ihop en majoritet. Sannolikt då sträva efter att hålla såväl "rödgröna" som V och MP UTANFÖR.

Jag tror inte S har några högre tankar om miljöpartiet i så fall skulle de gjort mer efter att under åtta år haft dem inom sina väggar. Det parti som de själva sätter närmast är Vänsterpartiet. De lät t.o.m MP offra en given plats efter 2010-års val till V utan att själva "bjuda" på en insynsplats i den största nämnden: Barn- och utbildningsnämnden.

Det blir då intressant vad kan en decimerad allians erbjuda istället. Alliansen å andra sidan har uppträtt oerhört stöddigt och inte alls samarbetsvilligt med sin ABSOLUTA majoritet. De har helt enkelt varit maktfullkomliga i synnerhet moderaterna.

Miljöpartiet har riktat våldsamt motstånd främst mot moderaterna i barn- och utbildningsnämnden i somras när de begärde förtroende att fortsätta sin framgångsrika väg. Jo men då vill det sig att det är mer grönt inslag på den vägen än en moderatdominerad allians.

Vad gäller de mindre partierna i alliansen folkpartiet och KD har de inte haft mycket profil men är samarbetsvilliga partier som kan kompromissa. Centern med betoning på landsbygden har i Varberg en mycket tydligare grönare profil än jag uppfattat deras regeringsparti. Det finns knäckfrågor som skiljer MP och C men det är oftast av en natur som har med rikspolitiken att göra.

I en fråga som kan dyka upp är inställningen till NY kärnkraft där jag vet att centern ryser ragg men där de andra borgerliga partierna säger ja och amen utan att invänta samrådet. Där tror jag MP och C har en gemensam bas att kunna samarbeta mot att detta kommer till stånd. Jag litar inte dugg på S där jag vet finns kärnkraftsvänner som gärna säger ja tack av sysselsättningsskäl.

Krama en Sverigedemokrat

Valet är inte över. Det har just börjat.

Jag förstår att många av er är trötta efter valrörelsen. Och trötta på politik. Men vill vi förändra samhället är det först nu vi kan börja. Nu när vi vet hur illa ställt det egentligen är.

Valnatten var den obarmhärtiga diagnosen, och nu måste vi börja läkandet. Jag erkänner att jag grät några tårar då vid 11-snåret; Då när jag såg hur Sverigedemokraternas festande började bli lite för bekvämt runt 13%-strecket.

Och jag vet att många delade min sorg över något som känns förlorat. En slags oskuld. Ett hopp om en annan framtid, som plötsligt tedde sej lite längre bort. Ett mörkbrunt tja-la-la-la-laaa; En mur av rädsla, missunsamhet och intolerans illa dolt bakom en tunn fernissa av en påhittad konstruktion av ansvarstagande.

Men egentligen är jag inte förvånad. Ingen kan vara det. Valet avspeglar temperaturen i vårt samhälle, och när människor inte längre behöver stå för vad de tycker utan kan dölja det bakom valbåsens mörkgröna typ; då är detta vår verklighet: En värld där vi räknar mänskligheten i vi och dom. Dömer efter födelseland, Gud eller hudfärg. Hatar den som älskar. Oavsett vad vi gör eller säger.

Så. Nu börjar valet. Valet om vilket samhälle vi vill leva i. Vilken värld vi vill ha. En som bygger på tolerans, kärlek, generositet och samförstånd. Eller en som bygger på motsatsen.

Frågan är binär.

Och vi måste göra det här tillsammans. Tillsammans med varandra. Också de som röstat på SD; den gemene SDröstaren är nämligen inte ondskan personifierad. Den är en människa som du och jag, och vi ska inte falla i samma mörka hål som de. Tvärtom.

SDväljaren må vara förvirrad, rädd, ogin eller full av fördomar. Och den må vara obildad, historielös, kulturblind eller rata det intellektuella resonemanget.

Den är alltså en människa. Som du och jag. Som vi. Den är inte en förlorad själ. Den går att rädda. Om vi talar med dem. Om vi visar dem ljuset.

Lika lite som ett mörker kan lysa upp ett mörkt rum, kan hat förta annat hat. Det kan bara kärlek.

Vi har bara den här lilla, ömtåliga planeten att leva på. Och våra liv är inte längre än ett andetag. Det enda bestående vi har är kärlek. Och de enda vi har är varandra.

voyager

Många i min feed på FB väljer att låta människor blockera sig själva om de röstat på FB. Det är inte bara verkningslöst (då de flesta ju inte kommer erkänna det). Det är också kontraproduktivt, då det ger näring åt den polarisering som låtit SD växa sej starka.

Istället behöver vi kommunicera; Inspirera till upplysande, och informera om uppbyggande. Vi behöver visa att det inte finns vi och dom. Det finns bara vi.

Vi behöver säga:

Hej min vän. Wazup? kan inte du berätta för mej hur du mår; varför du tänker som du gör. Så ska jag lyssna. Så ska jag berätta för dej varför jag tänker som jag gör, så kanske du kan tänka dej lyssna.

Vi behöver krama liv i Sverigedemokraterna tills de börjar andas igen. Vi behöver dränka dem i så mycket kärlek, inspiration och glädje att de aldrig nånsin mer kommer överväga att missnöjesrösta på SD; Att de aldrig nånsin mer kommer vilja rösta på ett parti som murar murar, gagnar gränser, trampar tiggare, härbärgerar homofober eller utraderar utlandsfödda.

Vi behöver låta dem uppleva känslan av givande och generositet. Behöver låta dem lära känna människor som inte är som dem. Som inte ser ut som dem. Inte har samma Gudar som dem. Kanske inte ens talar samma språk som dem.

Vi behöver tala om de verkliga värdena. De värdefulla.

Den enkla logiken är; Vill vi rädda en flykting måste vi först rädda en Sverigedemokrat.

kramas

Men vi gör det inte genom att hata deras värld. Vi gör det genom att välkomna dem till en annan värld. En värld som vi älskar. En värld som vi bygger upp genom våra tankar, ord och handlingar. Det samhälle där vi lever den förändring vi vill se.

På torsdag kväll dyker jag upp i SVTdebatt, under något som jag bara kan anta kommer bli en hysterisk kväll, och då är detta mitt budskap. Att inte bygga murar mellan oss och de som vill bygga murar. Utan att kramas istället, för den som kramas och älskas, kramar och älskar, kommer aldrig nånsin mer att rösta på SD.

För kärlek och SD är inte förenligt med vartannat. Den frågan är också binär. Låt oss hjälpa värden att välja det första.

 

Jag väntar på ett telefonsamtal från regeringskansliet

Försäkringskassan
Jajamen! Uppblåst typ den där. Vad skulle innehållet vara i ett sådant samtal? Uppdrag att reformera hela socialförsäkringssystemet och införa någon form av allmänt grundskydd, ibland kallat medborgarlön.


Måste vara en av landets mest väl lämpade personer för detta, nu håller jag tummarna för att även vederbörande rosenbadare kommer fram till samma slutsats. ”Give me the tools and I’ll do the job” för att parafrasera den gamla hädangångna cigarrökande mannen.


Tänk att få sätta kniven i detta stora spektakel till system. 1600 miljarder kronor i utgifter för socialt skydd i det offentliga systemet, administrerade ofta under förnedrande och destruktiva former för avnämarna.


Låt oss namnge  reformen till  ”Leonards cut”. Fram med slipstenen. Jag kan redan nu ana den lustfyllda kicken när verktyget sjunker in i de mjuka fettvalkarna. Till saken. Fördelarna:


handläggare


Undanröja massor av onödigt lidande och förnedring.

Frigöra massor av mänsklig energi och talang, folk slipper ägna halva sin tillvaro åt att få den ekonomiska tillvarons ekvation att gå ihop och kan därmed fokusera på annat, ibland väsentligheter.

Enorma rationaliseringsvinster inom socialförsäkringssfären genom att onödig byråkrati skärs bort.

Nackdelarna:

En del kommer att missbruka systemet, men det blir nog inte mycket värre än dagens situation.

arbetsförmedling

Räknestycket:

Låt oss säga att de idag finns cirka 3 miljoner personer som är faktiskt arbetslösa, förtids- och sjukpensionärer, långtidssjukskrivna m.fl. Vad skulle det kosta att ge dessa ett grundskydd på 150 tusen kronor om året? 150 tusen gånger 3 miljoner! Vad var nu det blev? 450 miljarder.

Hoppsan, då blir det en del pengar kvar, närmare bestämt 1150 miljarder. Dom kulorna bör ju utan vidare och även med viss råge räcka till överblivet finlir och felräkningar, även den bäste kan ju ha fel.

Ring 070 32 34 809

 

Nu efter valet…

Nu så här efter valet känns det lite tomt. Man har kämpat på före valet och nu är det över. Vi i Miljöpartiet Mark fick en marginell ökning av röster på 0,3 % sen förra valet. Även om det är lite så är jag glad att det inte var färre röster. Många av Markpartierna fick den här gången mindre mandat än 2010. SD gick däremot precis som i många andra kommuner framåt från ett mandat till fem mandat.

Vem ska då vi i Mp Mark vara med? Senaste valen har vi varit med borgarna…men inget är givet. Om vi skulle vara med Alliansen får vi 20 mandat tillsammans och om vi skulle vara med S och V så skulle det bli 22 mandat, men inget block får någon egen majoritet i KF. Markbygdspartiet och SD har bestämt att ha en teknisk valsamverkan för att komma in i KS bl a.

Just nu väntar jag på att få ett svar gällande personrösterna. Jag satt som kandidat för Kommunfullmäktigelistan och det är spännande att se hur det gick.

Apropå att S och Mp tänker bilda regering på riks, ja det är bra, men hur har de tänkt att regera och få igenom sin budget när Alliansen är större? Jag tycker att det var ett stort misstag av S att utesluta V utan att ens ha förhandlat med dem. Jag tycker inte att det är viktigare att ta hjälp av vissa partier i Alliansen än av V. Vi hade äntligen haft en rödgrön regering och jag tror ändå att V hade gett med sig i vissa frågor, så att man också hade kunnat samarbeta över blockgränserna.

S och MP söker majoriteter hos alliansen i Varberg!

Maktspel i Varberg och vad händer? I skrivande stund har jag fått veta att jag fortfarande är kvar i kommunfullmäktige baserat på det gamla valresultatet och har ETT möte kvar i kommunfullmäktige som ordinarie ledamot. På kf-mötet (16/9) passade jag på att lämna två motioner och en interpellation i tron att det var mitt sista kommunfullmäktigemöte som ordinarie ledamot. Bättre att föregå än förgås.

Miljöpartiet i Varberg gjorde sitt bästa valresultat någonsin och röstetalen har succesivt ökat sedan 2002. Bra jobbat alla som medverkat till detta.Jag blev inte ordinarie denna gång (valperioden 2010-2014) innan den 8 oktober 2013. Men flyttades ner på listan som nr 6 på nuvarande lista som gäller framöver och får lita på kryss om jag ska behålla en ordinarie plats i kf 2014-2018.

Jag sitter INTE med i miljöpartiets förhandlingsdelegation men kan säga vara min egen sådan om jag blir inkryssad. Jag försvann från mötet när en sådan utsågs. Men kanske kan användas som support då jag ingår i miljöpartiets valberedning lokalt så där ska jag ragga fram namn till det som uppnås i förhandlingarna.

Jag har utgått från att miljöpartiet ingår i ett rödgrönt samarbete sedan 2006. När jag ser att inget händer är det där det ska förhandlas. Om nu partierna har oförändrade mandat bör saken vara given. Nu har dock både S och MP:s núvarande gruppledare och ettor på de nya listorna sagt sig söka majoriteter i Varberg och då säger jag LYCKA TILL så får vi se vad det blir utav det!