Nytt idrottscentrum i Trönninge?


Nytt idrottscentrum i Trönninge?

Den 27 maj bjuder kultur- och fritidsnämnden in till informationsmöte om förslaget till ett idrottscentrum i Trönninge.

Kommunen har låtit ta fram en förstudie till ett idrottscentrum med friidrottshall, idrottshall och gymnastikhall i Trönninge. Beslut om att godkänna förstudien och gå vidare i investeringsprocessen tas av kommunfullmäktige i juni.

För att ge allmänhet och föreningar en bild av projektet bjuder kultur-och fritidsnämnden in till ett informationsmöte där representanter från kommunen berättar om planerna, svarar på frågor och berättar hur processen går vidare. Mycket välkomna!

Tid: 27 maj 18:30

Plats: Lilla Teatern, Kulturhuset Komedianten

Medverkande:

•Christofer Bergenblock, ordförande kultur- och fritidsnämnden
•Maria Lind, fritidschef, kultur- och fritidsförvaltningen
•Mia Svedjeblad, processledare, samhällsutvecklingskontoret
•Fredrik Damfeldt, byggprojektledare, Varbergs Fastighetsbolag

VVF …


... kan visserligen avse rörmokeri men är just här en förkortning för vinster i välfärden. Det finns inga sakskäl för att helt enkelt förbjuda privata alternativ för produktion av välfärdstjänster. Det är bara ett parti i riksdagen som vill det, V. Ett par partier är inne på att begränsa utrymmet för privata aktörer inom välfärdsområdet på det ena eller andra sättet. Utreda saken kan man ju alltid, frågan är varför. Skäl för S och MP att medverka till att begränsa valfriheten inom vård och skola, kan man spekulera om men för MP riskerar det parlamentariska läget att väga tyngre än principerna och för S måste hänsyn tas till LO. Debatten om VVF hamnar ofta på vulgärnivå med förenklingar, felaktigheter och breda penslar. Såg just i morgontidningen att en LO-företrädare gav ord åt LOs syn på det här viset: De fyra högerpartierna bär ansvar för att vi har fått oordning och vilda västern i välfärden. Nu ställer man sig på riskkapitalisternas och vårdkoncernernas sida och inte på svenska folkets. Det är uppenbart att Alliansen nu flörtar med SD. Den typen av inlägg underlättar inte en seriös debatt.

Det är rimligen viktigare att välfärdstjänster utförs på ett kvalitativt godtagbart sätt än att av ideologiska skäl detaljreglera tjänsteproducenterna. Valfriheten är viktig både i välfärden och på andra områden. Reglerna för välfärdstjänster och för upphandling och uppföljning av sådana kan förbättras och preciseras. Kvalitetsnormer som uppställs bör gälla både offentliga och privata tjänsteproducenter. Att begränsa utrymmet för utländska riskkapitalister, räntesnurror, brevlådeföretag m.m. är ett annat resonemang. Det är skattepolitik, som bör bedrivas på ett rimligt sätt, oavsett företagens verksamhetsinriktning.

Igen.

Tack för mig!

Idag publicerar jag mitt sista inlägg som redaktör för mitthållbarhetsjobb.se. Jag tänker fatta mig relativt kort, då jag snart ska springa iväg på kurs i permakulturdesign, sen har det inte riktigt sjunkit in att idag är sista dagen. Något säger mig att jag kommer vakna upp med separationsångest i nästa vecka. 
 

Bloggen är det ofta det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista innan jag somnar. Jag sa senast igår då jag satt på en solig balkong på Kungsholmen att beslutet att söka tjänsten som redaktör är ett av mina bästa beslut ever. Nu är dock tiden kommen att fatta nya beslut. Jag har ett år kvar på min master, känns som att tiden kommer gå oroväckande fort och snart står jag där till arbetsmarknadens förfogande. När jag lämnade Uppsala för 2 år sen så la jag upp en bild på min flytt och skrev något i stil med att ”När jag kom hit var jag 20 år och osäker på vad jag vill göra, nu är jag 25 och bombsäker”. Lätt överdrift förstås. Nu är jag 27 år och ja jag är relativt säker – jag vet vart jag vill, men hur vägen kommer att se ut återstår att se. Sustainergies och mitthållbarhetsjobb.se är en oerhört viktig del av min resa. Bloggen har vuxit under min tid som redaktör, och jag har vuxit under min tid som redaktör.

Jag vill tacka alla läsare för er tid och uppskattning. Tack till alla gästskribenter som tagit sig tid att skriva och inspirera. Jag vill tacka min redaktion bestående av Caroline Nordvall, Emma Gustafsson och Hanna Ahlström, utan vilka det inte hade funnits några intressanta intervjuer eller tankeväckande fredagsinlägg. Stort tack till hela teamet på Sustainergies – en inspirerande och stöttande samling människor som alla har ett passionerat driv för hållbar utveckling. Extra tack till Markus Danell och Simon Werbart Flato för tryggt och peppande ledarskap – och tack för chansen.

Jag har flera gånger uppmanat studenter att engagera sig under sin studietid, och jag gör det igen. En sak leder till en annan, kontakter knyts, nätverket stärks, din självinsikt fördjupas. Det är ofta väldigt roligt. Engagemanget kan leda till att ditt eller dina mål klarnar. Tidigare mål förändras och nya tillkommer. Klimat-, miljö- och fattigdomsångest kan avhjälpas genom engagemang och sammanhang. Om du väntar på något kan du få vänta hela livet. Historia är ett av mina favoritämnen (och den allra första kursen jag läste i Uppsala) så jag skulle kunna säga något mindre originellt om att en måste känna till sin bakgrund för att förstå sin samtid och framtid, men jag gör inte det. Jag säger istället att jag ser fram emot nya beslut och framåtblickande. Jag ser fram emot att följa mitthållbarhetsjobb.se under Viktor Stockes ledning. Jag ser fram emot att arbeta med Sustainergies valberedning under hösten.

Bilden nedan får illustrera mina känslor. Den är tagen i december 2013 i slutet av min praktik i Bangladesh. Jag och Lisa (till vänster) blickar ut över ett småkyligt Dhaka. Beslutet att söka praktik är tillsammans med bloggen med på min lista över topp 5 bästa besluten. Från bloggen bär jag med mig tankar och lärdomar kring kommunikation, planering, struktur, flexibilitet och ledarskap. För att inte tala om alla häftiga hållbarhetsjobb som finns. Från Bangladesh bär jag med mig mycket, för mycket för att beskriva i ett blogginlägg, men en sak vill jag berätta. Jag satt en kväll på min balkong i Mymensingh, jag hade knappt pratat med någon på två dagar eftersom min engelsktalande kollega inte varit där, det var hartal (generalstrejk) så jag hade inte gått ut på hela dagen (kan vara förenat med livsfara om en råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt), det var sjukt varmt och fuktigt, jag var trött och frustrerad och ensam. Internetuppkopplingen så dålig att jag inte ens kunde logga in på Skype, är med andra ord berövad möjligheten att ringa någon kompis för att beklaga mig. Då tänkte jag, att klarar jag det här, så klarar jag vad som helst. Några dagar senare så åkte jag de 12 milen från Mymensingh till Dhaka i bakluckan på en bil, det tog typ 5 timmar och det var inte direkt jättebekvämt men då tänkte jag lite nördigt mysigt att ”det här är livet”.

Nu tänker du: skulle inte hon fatta sig kort? Story of my life. Compulsive speaker med en oförmåga att fatta mig kort även i skrift. Working on it. TACK FÖR MIG OCH GLAD SOMMAR! Håll ögonen öppna runt terminsstarten, för då är bloggen tillbaka igen. Glöm inte att fatta beslut du vill fatta (men oroa dig inte, inser du att du fattat fel beslut så går det att lösa, fundera bara över nästa) och sluta aldrig jobba för hållbar utveckling och rättvisa!

IMG_2032

Inlägget Tack för mig! dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Och vem sa detta?

Dags för nyhetspanelen. 07.40 gäller det att slå sig ner tillsammans med Tove Lifvendahl och Ursula Berge. Ämnen fattas inte att prata om. Sossarnas nedgång, Natonärmandets och SD:s uppgång, hushållens skulder. För att ta nåt i högen.

I veckan har jag haft två quiz - i måndags om tillväxt och i tisdags om ett diagram. Tack till alla som spred och kommenterade. Nu dags för ett citat.

Vem har sagt:

- Det måste få kosta pengar att skapa en god livsmiljö. Det måste få kosta något att t ex bevara ett befolkat Norrland genom en aktiv lokaliseringspolitik. Vi måste vara försiktiga med att tala om vad "effektiviteten" kräver i alla sammanhang. Effektivitet är inget självändamål.

A. Olof Palme, bland annat socialdemokratisk statsminister
B. Birger Schlaug,bland annat miljöpartistiskt språkrör
C. Anders Björck, bland annat moderat försvarsminister

Svaret finns här.

Alliansen står fast vid sänkt nivå till regional kultur

Allianspartierna har nu lagt sin reservation till vårändringsbudgeten vad gäller kulturpolitiken. Endast en av de förändringar regeringen föreslår 2015 biträder man, 7 miljoner kronor mer till trossamfunden. Trots att den nedskärning till kultursamverkansmodellen som blev resultatet av att riksdagen klubbade alliansens budgetmotion i december har framställts som ett olyckligt misstag står alliansen således fast vid nedskärningen. De kan inte längre hävda att minskade resurser till regional kulturverksamhet är annat än medveten politik!

"Vita kränkta män"

Knausgård skriver gudomligt. Detaljer och metaforer och en flykick i solar plexus på kultureliten. Naturligtvis är han helt i fel bollpark när det gäller SD, men jag njuter ändå. Stick hål på det uppblåsta. Litteraturen ska inte stryka medhårs. Och Knaus är en författare jag läser, inte den jag tänker välja som statsminister. Jag har läst Hamsun också. Inte heller han vore någon bra statsministerkandidat om han nu fortfarande levt. Det kan vara klokt att inte bara dansa med sina följare, om man säger så. Men så ser inte alla det. Från de kärva lattemuggarnas solsida kommer snacket om Vita kränkta män lika otippat som att solen går upp på morgonen och ner på kvällen, om man nämner Knaus eller någon annan medelålders snubbe som inte är Gardell. Och därmed är saken avgjord. Vi som läser de oönskade författarna tittar sedan ner i marken och går inte ut och glada, för att travestera Lundell. Det är inte vi som har tolkningsföreträde. Bäst att hålla käften. Sen finns dessutom så många kilo självgodhet och klassförakt i talet om vita kränkta män att det skulle kunna väga upp en hel uteservering vid Nytorget. Jag ska förklara. De flesta inte så himla högskoleutbildade män är relativt hyggliga, om än traditionella personer.
De tycker lite som du och jag om ditt och datt om budskapet bara presenteras pedagogiskt. Man ser sig däremot inte som rasister per automatik på grund av kolonialismen på 1800-talet eller som överordnade arga unga medelklassfeminister. Kanske sitter man där, som exempelvis min farbror, och är arbetsskadad och begränsad, samtidigt som man knappt haft en sjukdag i hela sitt liv och inte heller kostat samhället så mycket i andra sammanhang. Man har bokstavligen byggt Sverige. Om de ändå får höra att de är just rasister och överordnade folk som aldrig blivit smutsiga på jobbet, men däremot glatt studerat humaniora för sitt höga nöjes skull, eller att man per automatik på grund av kön är miljöbov, trots att man cyklat två mil till jobbet i ur och skur, så landar det inte alltid så väl. Man (ja, man!) ser sig som orättvist beskylld för saker och risken är att radikalgänget skickar dessa män rakt i famnen på järnrörsgänget. Vita kränkta män-snacket genererar många likes och omklappniningar åt de bekräftelsetörstande. Titta på mig, jag har skådat ljuset. Jag lovar att inte yttra mig om jag inte har ett dokumenterat tolkningsföreträde. Men förändrar det världen så är det till det sämre. Var säker på det.

Ny strategi – Investera i dina intressen!

Kan du inte läsa nyhetsbrevet, klicka här
Aktieinspiration


Investera i varumärken du gillar

Kanske klappar ditt hjärta för catwalken? Eller så är teknik och utveckling din melodi? Du har väl inte missat hur enkelt det är att handla med aktier – börja helt enkelt med att investera i dina intressen och varumärken du gillar. Kika in här:


Handel med värdepapper innebär alltid en risk. En investering i värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.


Mode
Klappar ditt hjärta hårdare för jeans
än P / e-tal? Här får du tips på modeaktier.

IT/Teknik
Spana in bolagen som tagit fram nästa gadget, uppfinning eller sociala mötesplats här.
Spel
Gillar du att satsa högt eller lågt? Aktier inom data-, TV-, mobil-spel är heta just nu.

Sport
Kan du rabbla superettans förstafemma i sömnen? Då är det här topplistan att satsa på.
Film/TV
Time Warner, Netflix, Walt Disney – bland film- och tv-bolagen finns många favoriter som gärna gör din portfölj till en spännande följetong.
Dryck
Stora koncerner eller mindre kända namn – här finns aktierna som får smaklökarna att jubla.


Psst! Vill du se hur andra gör? Kika på hur Claes Hembergs och Warren Buffetts portföljer ser ut eller spana in våra Superinvesterares och miljonärers favoriter här.


Vill du ha hjälp?

Frågor & Svar - här kan du själv hitta svaren på dina frågor
Skicka ett meddelande
08-562 250 00
Måndag - torsdag 08.30 - 20.00
Fredag 08.30 - 17.30
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Avkastningen kan också öka eller minska på grund av förändringar i valutakursen. Materialet på denna sida är endast avsedd som inspiration. Det ska inte ses som placeringsråd, placeringsrekommendationer eller placeringsanalyser från Avanza.
Du får det här mejlet för att du är registrerad som kund hos Avanza. Vill du inte längre ha mejlutskick från oss?
Klicka här för att avanmäla dig
Om cookies

Småskalig kontra storskalig kalkindustri

Idag var jag med Isabel Enström på besök på Slite Stenhuggeri. Ett företag som använder sig av den högkvalitativa kalkstenen på Gotland för att göra t ex bordskivor, byggstenar, statyer eller golv.

De har 17 anställda på norra Gotland. De bryter i förhållande till den storskaliga kalkindustrin lite sten, men har ett högt förädlingsvärde på produkterna. På så sätt blir det relativt många anställda på mindre kalksten som tas ut.

De använder ungefär 650 gånger mindre kalksten per anställd än SMA. Med tanke på hur stora uttag av kalksten hotar vår vattenförsörjning och raderar världsunik miljö på Gotland är det verkligen en viktig tankeställare...

VISION : Hästby i Trönninge utanför Varberg !


Läser en om hur en hästby i Trönninge utanför Varberg kan se ut Det är ett examensarbete från Emma Gustavsson daterad Varberg 2008 som jag gärna vill presentera i min blogg.

Det är ett examensarbete som gjordes 2007-2008 och som jag tycker bör uppmärksammas. Själv hade jag min praktik som 14-åring där ute vid Kvarnagården och Holmagärde en gång som födde upp hästar


Hela examensarbetet går att läsa här. (klicka på länken)

Service och framkomlighet

"Att ta sig runt i byn, mellan bostad och ridanläggningen skall
bara ta några minuter och vara lätt, man skall kunna gå eller
cykla. Det måste däremot finnas en möjlighet att ta sig med bil.
Det måste finnas bilväg fram till stallet, detta på grund av att man
behöver kunna transportera sin häst i transport till och från stallet.


Det behöver även kunna komma in lastbilar och traktorer till
stallanläggningen för transport av foder och gödsel.
I området skall det finnas service såsom förskola, mataffär och
hästsportaffär. Då de boende kommer vara allt från barnfamiljer till
pensionärer och ungdomar, måste det finnas ett utbud som passar
många i området. En av dessa saker är lekmöjligheter. För att få
ett enhetligt tema ska det vara en lekplats i en naturlig miljö som
passar in på landsbygden."

Ridvägar

"Ridvägarna är väldigt viktiga. Man skall ha möjlighet att rida till
mer än ett ställe. Man skall kunna rida på dagsutflykt eller bara
en timmes runda. Möjligheten skall finnas att rida på stranden,
i skogen, på åkern, i ridhus eller i paddocken. För att detta
skall fungera krävs flera olika ridstigar eller flera ridstigar som
binds ihop.


Ridvägarna skall skapa rundor så man inte behöver
vända hästen och rida tillbaka samma väg då detta kan vara en
säkerhetsrisk på grund av att hästarna ofta får väldigt bråttom
hem. Rundorna skall vara lagda i vacker natur. För att få de
bästa förutsättningarna för ridvägarna krävs ett samarbete med
närliggande markägare."


Vad är en hästby för något?

"En hästby eller hästboende är ett ganska nytt fenomen. Det är ett
samhälle eller område där de boende delar sitt hästintresse. Där
kan det ingå bostäder, stall, ridanläggning och hagmark. Det finns
flera sätt att uppföra en hästby på, men en tanke är att man köper
en bostad där det ingår en äganderätt i en stallanläggning. Alla som
bor i byn har häst i stallet och ett gemensamt ansvar för stallet.

Idag har intresset för hästar blivit större och mark för både bostäder
och hästverksamhet efterfrågas. Det planeras för hästbyar i många
kommuner runtom i Sverige, men få är ännu byggda. Fördelarna
med en hästby är att få ett bekvämt och modernt hästägande, med
närhet till hästen men utan allt ansvar och alla kostnader en egen
hästgård innebär."

Chaufförernas verklighet en politisk fråga!

Busschaufförernas arbetsmiljö en politisk fråga.

När jag åker buss i Sundsvall händer det att chaufförerna vill prata med mig. Oftast handlar det om deras arbetsförhållanden. De berättar hur deras arbetsgivare, Nobina, ”stjäl” arbetstid av sina anställda och hur busstidtabellerna är för snålt tilltagna. Stressen är hög bland chaufförerna. Flera har blivit sjukskrivna och många har slutat. Fackföreningarna ska ha protesterat, men Nobina ska enligt chaufförerna bara ha struntat i dem.

Därutöver har Nobina
också fått ett mångmiljonvite för att de inte har kunnat leverera de nya hybridbussarna i tid. Dessa nya bussar har i sin tur gått sönder i en takt som också blir en betydande arbetsbelastning enligt chaufförerna.

Problemen med bussarna
har i huvudsak handlat om tekniska saker som inte har med själva miljötekniken, hybriddriften, att göra. Några värmeaggregat, som måste finnas för att hålla värmen i bussarna om vintrarna, har förbränt biodieseln dåligt och utvecklat blå rök som givit chaufförer och resenärer besvär. Irritationen bland resenärer och allmänheten är förstås även den lätt att förstå.

Denna irritation över bristerna
, såväl de tekniska som i arbetsmiljön, har i sin tur missriktats av många mot Miljöpartiet, som har varit pådrivande för miljökraven i bussupphandlingen. Denna koppling är förstås inte riktig, vilket jag efter en stunds samtal med chaufförerna konstaterar att de själva inser. Det är därför inte långsökt att misstänka att det kan finnas en politisk agenda bakom anklagelserna.

När en situation som denna har uppstått och facken inte har kraft att påverka den måste, menar jag, den nuvarande politiska majoriteten i Sundsvall lägga sig i. Det kan de göra inom Kollektivtrafikmyndigheten (KTM), som är politiskt styrd, men också genom att själv träffa chaufförerna (om dessa vill) och låta dem berätta och visa hur deras vardag ser ut. Visst känns det för mig, som tidigare kommunalråd och ledamot i KTMs arbetsutskott, hedersamt att de vill prata med mig (och samtalstonen är alltid mycket bra), men samtidigt förstår jag att det är en signal om uppgivenhet över att inte bli hörda av dem som skulle kunna agera. Om nuvarande majoritet i Sundsvall menar allvar med en fungerande och mer utvecklad kollektivtrafik är det är viktigt att de nu visar sig aktiva även i detta sammanhang.


Majoritetens passivitet
, som jag på denna blogg skrivit om tidigare, slår uppenbarligen igenom inom kollektivtrafiken. En busschaufför formulerade sig här om kvällen till mig om detta, att ”sossarna” i Sundsvall själva lever upp till de anklagelser de riktade mot Miljöpartiet under förra mandatperioden. Chauffören menade att ”sossarna bara var ute efter makten”, och att ge igen på Miljöpartiet för att partiet bytte sida valet 2010. När de nu sitter vid makten får de inte mycket gjort. ”Var tog löftet om förbättrad arbetsmiljö vägen? Gäller det bara inom kommunhusets väggar?”, avslutade chauffören samtalet innan jag steg av bussen.

Och visst
är frågorna berättigade.


Praktik i Addis Abeba

Masterstudenten i statsvetenskap, Sverker Jutvik, gör praktik på svenska ambassaden i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad. Vårterminen har inneburit ett varierat arbete där miljö, klimat, fred och säkerhet kopplas samman, i ett spännande land med vacker natur och rik kultur.  
 

Ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning i Afrika söder om Sahara är i högsta grad beroende av ett effektivt utnyttjande av naturresurser. Enbart några enstaka procent av jordbruket är idag bevattnat och hydrokraften är fortsatt kraftigt underutvecklad. Majoriteten av afrikanerna är också direkt beroende av jordbruk och naturresurser för deras dagliga överlevnad. Fattigdom och kraftig befolkningstillväxt tvingar också fram ett överutnyttjande av känsliga ekosystem för att tillgodose behov som bränsle och betesmark till sin boskap. Tillsammans med klimatförändringarna skapas en väldig sårbarhet för kontinentens befolkning, och kopplat med svaga politiska institutioner samt få resurser att överbrygga störningar, hotar detta många av de framsteg som världen nu kan se att Afrika gör.

11061786_1073149976032640_5247183648801017259_o

Mitt namn är Sverker Jutvik och jag har under vårterminen praktiserat på ambassaden i Addis Abeba och på den regionala sektionen som finns här. Praktikterminen är en del av mitt masterprogram i statsvetenskap som jag till vardags läser vid Stockholms universitet. Den regionala sektionen har Afrika söder om Sahara som sitt arbetsområde och har tematikerna ekonomisk integration, korruptionsbekämpning, institutionellt kapacitetsuppbyggnad, miljö och klimat samt fred och säkerhet på sitt bord. Som ni vet känner miljöutmaningar inga gränser och därför ofta lämpat att tacklas regionalt snarare än bilateralt. Inom miljöområdet möjliggör en regional ansats ett arbete mot harmoniserad lagstiftning mellan länder, ett mer samlat grepp mot klimatförändringar, gemensamma investeringar i exempelvis hydrokraft samt konflikter som uppstår genom en konkurrens om delade resurser kan dämpas eller hanteras i ökad utsträckning.

Sveriges regionala arbete styrs av en strategi som regeringen har tagit fram i samråd med ambassaden. Nuvarande strategi avslutas dock 2015 och arbetet med en ny strategi pågår för fullt. Under den senaste femårsperioden har dock följande prioriterats:

  • Jämställt och hållbart nyttjande och skydd av ekosystem och naturresurser

    11186370_10155553907445088_1940790436_n

    Flygtur över Gambella. Giraffer!

  • Gränsöverskridande hantering av vattenresurser
  • Hållbar matsäkerhet
  • Minskande och dämpande av klimatförändringarna

Mitt arbete på ambassaden har framför allt kretsat kring miljö och klimat samt fred och säkerhet och då kopplingen mellan de båda områdena. Det är en växande trend att konflikter eldas på av miljö- och resursdegradering i samhällen som saknar de institutioner som krävs för att hantera sådana utmaningar. Dessa miljörelaterade konflikter kan uppstå i anslutning till konkurrens om färskvatten och betesmark, när regnen uteblir eller när en kraftig befolkningsökning sker. Ämnet är intressant samtidigt som väldigt oroande; kontinenten står inför en stor befolkningstillväxt samtidigt som klimatförändringarna kommer försämra eller minska den absoluta tillgången till naturresurser. Jag har tidigare engagerat mig för tematiken dels då det kombinerar två stora intressen men också att man med nuvarande megatrender kan förutspå en ökad frekvens av dessa typer av konflikter.

På en ambassad blir det även så att man får en mängd olika arbetsuppgifter, kanske speciellt som praktikant. Utforma beslut och kontrakt, bevaka möten av olika slag, förbereda diverse besök från Sverige – bland annat har stats- och jämställdhetsministern besökt Addis under min tid här, delta i diverse träningar och mer därtill. För egen del har nog höjdpunkterna varit ett besök till regionen Gambella som gränsar till Sydsudan där typen av konflikter diskuterat ovan är närvarande samt när jag bevakade ett tal som Egyptens president al-Sisi höll i Etiopiens parlament om den tidigare så omstridda dammen GERD som Etiopien bygger för närvarande.

Utöver detta är Etiopien ett väldigt spännande land att besöka. Det finns en rik historia och kultur som avspeglar sig i en stolthet över sitt ursprung. Regionerna är synnerligen skilda från varandra och att lära känna landet tar tid. Det finns en enastående natur som fler turister också borde upptäcka…

Addis Abeba 15/5 2015

Inlägget Praktik i Addis Abeba dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Soppa på en spik

Läste i Sörmlands Nyheter om en lokal “nyhet”, som var mer skvaller än nyhet. En hyresgäst i Gnesta klagar på sin hyresvärd, lägenhetens skick och hyran. En spricka i parkettgolvet och en lossad bit av en våtrumstapet. En gång fick den här hyresgästen en blodblåsa under foten, när han gick på en spricka i golvet, kan man läsa i artikeln. Och en låda i köket saknar botten, stor bild. Tja, vad ska man säga? Så ska det förstås inte vara. Och fastighetsägare, som inte underhåller sina fastigheter är förstås inte heller bra, om det nu är så. På en skala från ett till tio, hur spännande är den här historien, som tar upp större delen av en hel sida och som verkar handla mer om en personlig vendetta än något större missförhållande? Å andra sidan läser i alla fall jag SN för just de allra mest lokala nyheterna, så då får man väl stå ut även med den här typen av rapportering.

Han utmålades som förrädare, buse, svikare – för 30 år sedan: Ingvar Bratt träder fram.

Året var 1985. Landet var Sverige. Han utmålades som förrädare, buse, svikare.  Han oroade sig för att hans bil skulle sprängas, att han skulle lynchas. Därför att han berättade sanningen som avslöjade Bofors som lögnare och regeringen som medspelare. Dåvarande krigsmaterielinspektören dör under hjulen på ett T-banetåg. Misstanke om mord. Stämningen är uppjagad. 

Ingvar Bratt trädde fram den 21 maj 1985, Bofors avslöjades och hela det system som är drivkraften till den globala vapenhandeln ifrågasattes.

Sverige för på trettio år sedan. Vapenexport till diktaturer. Smuggling, bedrägerier, lögner. Ständigt hyckleri. Att avslöja sanningen kan kostar på. Det kan ge fängelse. En som fick betala ett högt pris för att avslöja lögner när det gäller vapenexport var Ingvar Bratt. Han var Boforsingenjören vars avslöjande slutade i att Boforsdirektörerna Martin Ardbo, Lennart Pålsson och Henrik Ekblom dömdes för vapensmuggling.

De fick villkorlig dom. De slapp fängelse. Man sätter inte fint folk i fängelse hur som helst... Nobel Industrier, som ägde Bofors, dömdes att betala elva miljoner i böter. Vinsten var skyhögt större.
 
Själv hade Ingvar Bratt anställts av Bofors i Karlskoga för att utveckla Robot 70, en helt ny luftvärnsrobot. När roboten väl fungerade var det dags för export. Regeringen godkände export till Singapore men leveranserna sker istället till Dubai och Bahrain. Det var brott mot officiell svensk lagstiftning. Det var smuggling. Det var lögner.

När Boforsdirektörerna hävdade att statsminister Olof Palme känt till vapenleveranser till förbjudna länder gick det en stöt genom landet, en halv månad senare omkommer krigsmaterielinspektören i Stockholms tunnelbana (kastar sig eller blir knuffad?) och ytterligare några månader senare tvingas Bofors erkänna.

Den som hade modet att avslöja brottsligheten var just Ingvar Bratt. Han hade sett följderna av svensk vapenexport på nära håll, var övertygad om att kapprustningen leder till sämre hälsovård, utbildning och bostäder, och framförallt till ökad svält för en stor del av mänskligheten.

I sin bok Mot Rädslan skriver han: ”De flesta offren krävs inte i krigen utan indirekt genom detta rustningsvansinne. Varannan sekund dör ett barn av svält, undernäring eller sjukdom... Mest upprörd blev jag över Sveriges motiv för att exportera vapen: Utan vapenexport skulle vårt eget försvar bli för dyrt. Med andra ord, tredje världens folk skulle bekosta det svenska försvaret. Jag ställde inte upp på detta.”

Jag minns Ingvar som kort och smal. Nästan lite senig. Gick sävligt och talade eftertänksamt. Han vågade mer än de flesta. Ingvar hade blivit medlem i det nybildade Miljöpartiet, och partiet krävde avvecklad vapenexport. Hans företag med 6000 anställda, och hans stad, levde på vapenexport. Han berättade för mig vilka våndor, och vilken lycka, han kände när han läste det nya partiets programförklaring.

Vid ett tillfälle hade Ingvar Bratt hamnat inför en hemlig pärm märkt Robot 70. Han förstod att Bofors inför myndigheterna påstått att Singapore, ett land tillåtet för vapenexport, skulle ha robotarna. Men det var Dubai och Bahrain vapnen skulle till. Ingvar har berättat att hjärtat dunkade i kroppen när han kopierade handlingarna.

Han fick stöd av Svenska Freds som använde hans material som grund för en polisanmälan. Han blev en ”anonym källa” i media. Källan beskrivs som en säkerhetsrisk av Bofors och Ingvar Bratt vågar inte längre använda sin hemtelefon med risk för avlyssning. Han blev uppkallad till Boforsledningen, som misstänkte att det var "den där miljöpartisten" som avslöjat falskspelet, men man vet inte säkert. Han fick inbrott i bilen och oroade sig för att en bilbomb skall spränga honom i luften.

Boforsledningen förnekar smuggling. Ansvariga politiker tar avstånd från anklagelserna, hävdar att frågan utretts och att inga misstankar mot Bofors finns. Samtidigt möter Ingvar rikskriminalen och redovisar vad han vet.

För att kunna fälla Bofors för vapensmuggling måste han träda fram, bli offentlig. Oron för vad som skall hända med familjen är stor, döttrarna går i skolan i Karlskoga. Måste familjen flytta?

– Fantasin skenar iväg. Jag ser framför mig hur en grupp boforsare en mörk kväll svänger in på vår tomt för att lyncha mig. Jag ser hur våra döttrar blir mobbade i skolan. Jag ser stenar som nattetid krossar fönsterrutor på vårt hus och jag ser sönderskurna däck på bilen.

Ingvar Bratt trädde fram den 21 maj 1985, Bofors avslöjades och hela det system som är drivkraften till den globala vapenhandeln ifrågasattes.

Ingvar Bratt hade modet. Ett av mina största tillfällen som politiker var när jag och Eva Goës som språkrör fick möjlighet att, under stående hyllning från en hel kongress, dela ut Miljöpartiets fredspris till Ingvar.

Han tog beslutet att stå för sina åsikter. Beslutet blev ett löfte. Han höll sitt löfte. Det behövs fler som Ingvar Bratt.

Eon miljardsatsar på havsbaserad vindkraft

Vindkraft Kårehamn 1

Bygger park i Storbritannien som ska ge el till 300 000 hushåll.

Eon gick i veckan ut med nyheten att bolaget ska investera i en havsbaserad vindkraftspark i Storbritannien, the Rampion Offshore Wind Farm, en investering på totalt 1,9 miljarder euro.

De 116 vindkraftverken ska resas i Engelska kanalen, 13 kilometer från kusten i grevskapet Sussex, och söder om staden Brighton. Parken kommer när den står klar att ge el motsvarande behovet för 300 000 hem och beräknas reducera koldioxidutsläppen med 600 000 ton per år.

 

Dags att ställa om kompassnålen

Idag tackar vår skribent Emma Gustafsson för sig, då även hon blickar framåt mot nya utmaningar. Hon summerar året som gått, väljer ut sitt favoritinlägg och delar med sig av ytterligare några insikter.

Tiden har kommit för mig att ta farväl. Från att jag skrev mitt första inlägg till idag har ämnena kretsat kring en hållbar livsstil med nedslag i friluftsliv, arbetsliv, Black Friday, flygbranschen, nationalparker och möten med hållbara förebilder.

DSC_5029

Utsikt från Sånfjället

Av de texter jag skrivit är min favorit ”Om att hitta sin inre kompass”. Här vill jag klappa mig själv på axeln lite och säga: bra skrivet Emma. Genom att skriva den texten blev jag klokare själv. Med hjälp av ett välbekant och tryggt område, som friluftsliv för mig, så fick jag sätta ord på varför jag gjort de val jag gjort i arbetslivet. Mitt mål och min karta ser inte ut som någon annans. Jag måste själv definiera vad som är viktigt för mig i livet och arbetslivet. Läs det och se om du känner igen dig!

I mitt första inlägg lovade jag att dela med mig av mina insikter. Här kommer således ytterligare en: att skriva för den här bloggen har inte bara varit roligt, det har även gett mig otroligt mycket. Det har gjort att jag fått ändan ur att skaffa mig kunskap, leta efter fakta, läsa statistik och lusläsa rapporter. Är du en sån’ som jag, som måste ha kniven på strupen och en deadline, sätt dig då i de situationerna. Genom kunskap sker förändring.

Om jag backar bandet ett år och ser på de förändringar jag gjort i mitt liv så har det hänt en del: jag har gått ned till 90 % arbetstid, gett mig själv både köp- och flygstopp under 2015, jag och min sambo semestrar hållbart i Sveriges nationalparker och köper ekologisk mat så långt det går. Jag håller dessutom på att starta en prylpool i min bostadsförening (spana in sidan Streetbank som vi tänker använda oss av). Och vi upplever inte att vi offrar något. Vi har snarare gjort livet lite enklare.

Så fortsätt alltid jakten på kunskap. Dela med dig av den till andra och inspirera andra genom egna initiativ. Min sista och viktigaste insikt är således ett ihopbak av mitt senaste år: jobba mindre, tjäna mindre, konsumera mindre och lev mer. Med mer tid tillåter man sig att njuta mer av livets små nöjen.

Men nu har det blivit tid för mig att stanna upp och ställa in kompassnålen på något nytt. Ett etappmål är nått men nya mål siktas i horisonten. Kanske ses vi i någon nationalpark framöver!

Hållbara hälsningar,
Emma

Ps. Här kan du läsa alla mina inlägg »

 

 

Inlägget Dags att ställa om kompassnålen dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Presstödsdebatt

Idag har riksdagen så debatterat presstödet. Pressdöd är inget nytt begrepp, men ett begrepp som tyvärr illustrerar utvecklingen för dagspressen de senaste åren. På grund av minskade annonsintäkter har det blivit allt svårare att kunna finansiera lokalredaktioner, och vi ser hur allt fler orter står utan nyhetsbevakning – och hur redaktionerna på de orter som ännu har kvar en nyhetsbevakning krymps till minimum. En följd av att vi får allt färre tidningar med allt färre prenumeranter är att allt mindre av anslaget till presstödet används. Vad regeringen nu föreslår är därför inte ett ökat presstöd, utan förändrade regler – så att de resurser som finns avsatta kan göra nytta.

När jag är ute och debatterar frågan och lyfter behovet av en politik för att vända utvecklingen möts jag stundtals av ifrågasättanden av typen varför staten ska stötta en bransch som inte klarar att bära sina egna kostnader. Är det inte bortkastade pengar, motsvarande misslyckade försök att rädda varvsindustri eller stålverk? Låt de tidningarna istället gå i graven, är budskapet.
Men det är en missuppfattning att presstödet är ett arbetsmarknadsstöd för att bevara arbetstillfällen. Presstödet är en investering i förutsättningar för en vital demokrati. Det är väldigt svårt att tänka sig ett fungerande demokratiskt system utan en fri, oberoende press som kan granska makthavare och belysa olika perspektiv på de frågor som står på dagordningen – vilket jag skulle säga är nödvändiga insatser för att medborgare ska kunna göra medvetna och initierade val.

Tyvärr finns en okunskap kring kopplingen mellan demokratins förutsättningar och en fri, oberoende press också inom riksdagen, representerad av Sverigedemokraterna, vilket framgår tydligt i partiets reservationer till betänkandet.

Istället för att medverka till att hitta sätt för lokala- och regionala nyhetsredaktioner att överleva och utvecklas vill Sverigedemokraterna avveckla presstödet och påstår i ett särskilt yttrande att presstödet snedvrider konkurrensen på dagspressmarknaden och hämmar tillväxten av egenfinansierade tidningar. I verkligen är det precis tvärt om. Tack vare presstödet finns det fortfarande en konkurrens på dagspressmarknaden i form av olika tidningar, och stödet som sådant ger en möjlighet till att starta nya tidningar – som sedan kan växa sig så stora att det inte längre behöver stöd. Att presstödssystemet gynnar framväxten av nya tidningar blev väldigt tydligt när gränsen för presstöd efter förslag från förrförra presstödsutredningen sänktes från 2000 till 1500 prenumeranter. Genast dök det upp ett flertal nya tidningar.

För att öka konkurrensen och möjligheten att starta nya tidningar – och förstås för att skapa möjligheter för befintliga tidningar att överleva – är det nu dags att utveckla presstödet, inte avveckla det. Genom att övriga partier lyckligtvis är överens om problembilden och med den samsyn som uppnåddes i förra presstödsutredningen kan vi nu gå vidare och göra just det.

Ett första steg är det förslag till digitalt utvecklingsstöd som presstödsnämnden har tagit fram och som, om EU godkänner stödet utifrån statsstödsreglerna, kan träda ikraft nästa år.

Nästa steg är den proposition som vi hanterar idag. Propositionen innebär att enkla justeringar görs av presstödsförordningen – som underlättar för tidningarna. En viktig förändring är att den regel som tidigare funnits om att inte på annat än särskilt utpekade orter kunna bevilja presstöd till en tidning med högre hushållningstäckning än 30 procent luckras upp. Kravet på andel abonnerad upplaga för hög- och medelfrekventa tidningar sänks så att det likställs med kravet på lågfrekventa tidningar – vilket inte minst skapar bättre möjligheter för lågfrekventa tidningar att gå upp i utgivningsfrekvens, men också möjligheter att oftare genomföra kampanjer med gratistidningar till hushållet, för att värva nya prenumeranter. En tredje viktig justering är att alla läsarintäkter behandlas lika när stödbelopp fastställs – vilket är helt avgörande för att tidningar inte ska riskera att tappa presstöd om man ändrar affärsmodell från traditionella abonnemang till andra former.

Med dessa justeringar kan vi förhoppningsvis bryta den pågående negativa trenden. Men vi ska inte vänta oss mirakel, vad vi kan förvänta oss att vinna är att ett antal tidningar som annars skulle ha gått ikull kan överleva ytterligare några år. För att skapa en långsiktigt hållbar situation för lokala- och regionala nyhetsredaktioner krävs betydligt mer omfattande reformer. Ett tredje steg är därför den medieutredning som regeringen har tillsatt, vars politiska referensgrupp för övrigt träffas för ett första möte idag.

Hela debatten finns här.

Trist föreställning

Vi är många som följt Quick-fallet med spänning och ökande häpenhet. Vi har tagit del av den största, svenska rättsskandalen i historien. Det finns numera bara en, som inte tycker att det är en skandal och som dessutom är ganska ensam om vikten av att kalla det för rättsskandal eller inte. En annan och jämförelsevis liten rättsskandal än själva Quickfallet är att en av våra högsta domare framhärdar i att schavottera offentligt. De senaste turerna är dels att justitierådet Lambertz gett ut en hel bok för att visa att han har rätt i sina påståenden att Quick är skyldig till åtta mord, trots att domstolar slutligen har funnit att han inte ska dömas för dem, dels att samme Lambertz snubblat i sitt eget resonemang genom att komma med osakligheter i sin bok. Inte för att det gör någon större skillnad. Det har länge stått klart att Lambertz är ute i ogjort väder och faktiskt alldeles tappat omdömet. Hela föreställningen börjar bli rätt bedrövlig. Etablissemanget är färdigt med Lambertz. Av lagtekniska skäl kan han inte avskedas från sitt höga domarämbete. Ett debacle, som bara den skadeglade kan glädjas åt att beskåda.

Imorgon förväntas den rödgröna regeringen ta beslut om svenskt deltgagande i Natos jätteövning

Imorgon torsdag förväntas den rödgröna regeringen ta beslut om svenskt deltagande i Natos jätteövning i Östersjön. Sverige skall, enligt det beslutsunderlag som läggs på regeringens bord, delta med 8 JAS-plan, korvett, ubåt, delar av amfibiebataljon, stabsofficerare och en stridsledningsbataljon för luftstrid.

Baltops heter övningen. Den skall pågå två veckor före midsommar. Övningen sker, som det heter, strandnära i svenska vatten.

"Det enda som skulle kunna stoppa regeringsbeslutet på torsdag är att Miljöpartiets statsråd säger nej", skriver jag i dagens Inledare i Fria Tidningen.

Veckorna före Baltops pågår Arctic Challenge Exercise - då har den svenska regeringen ställt en tredjedel av Sverige till förfogande för bland annat USA:s och Storbritanniens krigsmakter. Sverige deltar inte bara med JAS Gripen utan även med ledningsflygplan och tankerflygplan. 3 600 personer och 115 flygplan deltar.

Övningen utgör inte bara en reell flygövning. Försvarsmakten meddelar att man fått den rödgröna regeringens godkännande att ”öva värdlandsstöd”. Det vill säga öva på hur Sverige skall kunna agera värdland för Natostyrkor så att dessa kan ges möjlighet att såväl bygga militär infrastruktur i Sverige - det vill säga få tillgång till flygplatser, hamnar, vägar och förbereda transporter av Natotrupp och material på land, till sjöss och i luften - som att kunna anfalla ”tredje land” från svenskt territorium.

Frågan som uppkommer är: Vad skiljer den rödgröna regeringen från den borgerliga när det gäller närmande till Nato? Är det i realiteten enbart retoriken?

Läs gärna hela Inledaren i Fria Tidningen.

Linda Berggren (S) drog vinstlotten att få in kretsloppspark och hållbar förtätning i mål- och inriktningsdokumentet i Varberg !


Floskeldebatt i kommunfullmäktige i Varberg maj månad. Ja det skulle tas nya mål och inriktningsdokument.

Det kanske lite lustiga i den här typ av debatter är att handlingarna finns internt till de förtroendevalda och externt inte mycket att komma med.

Det blir inte heller mycket till dialog och samtal i denna typen av redovisning. De samverkande partierna är överens om sitt, S om sitt, V om sitt och SD om sitt.

En poäng fick Linda Berggren (S) in när hon upptäckte att det som inte tidigare varit gångbart och som hon slagits för nu plötsligt står med i majoritetsförslaget. Tack ska ni ha Alliansen för att ni tar med mina förslag om kretsloppspark och hållbar förtätning.

I övrigt var det väl det jag lade märke till att även om man är sitter i opposition får man med mer än miljöpartiet som sitter med i majoriteten. Vad fick MP med för nytt i mål- och inriktningsdokumentet? Att man genom sin existens där hjälpa Linda på traven. Grattis säger ja till S.

På EGP:s rådsmöte i Zagreb

gruppbild

Två gånger om året, vår och höst, håller Gröna Partier i Europa (EGP) rådsmöte. Årets vårmöte hölls i helgen i Zagreb. Jag hade blivit ombedd av våra gruppledare att delta eftersom klimatfrågan och höstens klimatmöte i Paris stod på dagordningen.

Lokala värdar för mötet var det kroatiska gröna partiet ORaH och Kroatiens president Kolina Grabar-Kitavoric var med och invigningstalade (under ett gigantiskt press- och säkerhetsuppbåd).

Jag har aldrig deltagit på något rådsmöte förut, men kommer definitivt att göra det igen. Att träffa flera hundra gröna från alla Europas länder var en stor upplevelse

Vi är många, vi är på väg åt samma håll, men vi tycker inte lika om allt.

Det blev bland annat tydligt på jämställdhetsnätverkets träff där vi diskuterade föräldraledighet. Förslaget om obligatorisk 6-veckorsledighet för alla mammor med 100 procents lön betald av arbetsgivaren har EU nu dragits tillbaka. Det tycker vi gröna i Sverige är bra (Varför bara för mamman? Varför tvingande? Varför ska arbetsgivaren betala istället för staten?) Men många andra gröna partier ser en tvingande Eu-lagstiftning som ett första viktigt steg för att mammor överhuvudtaget ska kunna vara hemma med sina barn utan att förlora jobbet. I vissa länder har t ex mamman bara rätt att vara hemma 1 dag (!) efter förlossningen. Jag förstår att de tycker vi är osolidariska som inte vill vara med och driva något som för dem skulle innebära en stor förbättring.

Vid mötet antogs en rad resolutioner, texter som ska tydliggöra EGP:s ställning i aktuella frågor. Jag koncentrerade mig mest på två av dem. En som FYEG, det Europeiska unga gröna, lagt om klimatförändringarna och att snabba upp takten i klimatarbetet i Europa och en som de grekiska gröna lagt om GMO. Både gick igenom efter en del kloka ändringar och diskussioner.

Miljöpartiet de gröna, Sverige och Vihreät- De gröna, Finland hade tillsammans skrivit en resolution om de Sustainable Development Goals som ska ersätta Millenniemålen. Alla resolutioner kommer inom kort att finnas på europeangreens.eu.

Det var ett intensivt program fredag-söndag men när mötet var slut på söndagen hann jag se mig om i Zagreb några timmar innan hemresan tillsammans med de andra i den svenska delegationen: Våra två delegater Per-Inge Liden och Lars-Olov Karlsson, mina riksdagskollegor Annika Hirvonen och Jakob Dalunde och vår internationella sekreterare Anna-Karin Andersson.

Lars-Olov och PI