Turkiet på efterkälken


Erdogan i Turkiet kliver på i ullstrumporna. Försöket till statskupp skylls på en gammal antagonist, som lämnat landet. Det sägs att 60 000 personer finkats eller skiljt från sina jobb i anledning av det misslyckade statskuppsförsöket. Tryckfriheten har sedan länge inskränkts och journalister fängslas och blir politiska fångar. Intellektuella får inte längre lämna landet. Undantagstillstånd har införts. Det ger regeringen “rätt att stifta nya lagar utan att gå via parlamentet och rätt att begränsa medborgarnas rättigheter” påstår Erdogan. En vice premiärminister säger att den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna tillfälligt kommer att upphävas, samtidigt som Erdogan påstår att undantagstillståndet inte strider mot författningen och inte inkräktar på rättsstaten eller medborgarnas grundläggande friheter. Logiken haltar men själva allvaret ligger i Erdogans agerande i största allmänhet.

Det senaste är ju att Turkiet startat en sorts angivarkampanj i Sverige, när det gäller anhängare av Erdigans politiska motståndare, den som Erdogan så ivrigt påstår ligger bakom den misslyckade statskuppen. Agerandet får en nästan men bara nästan att tro på konspirationsteorin att Erdogan själv iscensatt kuppförsöket för att öka sin makt och för att kunna inskränka mänskliga rättigheter i Turkiet, precis det, som han håller på med för fullt.

Turkiets status som demokrati och rättsstat kan allvarligt ifrågasättas. Utvecklingen i Turkiet visar med all önskvärd tydlighet att Turkiet med den nuvarande regimen inte på långa vägar når upp till kraven för att kunna bli del av EU.

Sociologer: Klimatrörelsens nästa steg borde bli att plocka isär fossilindustrin – handgripligt

1024px-Chipping_off_a_piece_of_the_Berlin_Wall

Vi befinner oss i en nödsituation där klimatförändringarna dödar 300 000 människor varje år, samtidigt som miljoner tvingas på flykt på grund av klimatförändringen. Det ställer oss som förstår nödläget i en situation där vi har ett moraliskt ansvar att agera nu - och med kraftfulla åtgärder.

Vi har enbart ett fåtal år på oss för en global omställning. Frågan är vad klimaträttviserörelsen ska göra nu. Vi vill med denna text initiera en debatt om vad som är möjligt och nödvändigt, skriver sociologerna Stellan och Li Vinthagen.

Efter 21 år med klimattoppmöten står idag två saker klara. För det första har vi äntligen en global klimaträttviserörelse med tusentals aktiva. Under COP i Paris samlades 10 000 människor som var beredda att göra civil olydnad, även i en situation där konsekvenserna var hårda på grund av undantagstillstånd.

För det andra kan vi konstatera att världens politiker inte är beredda att ta sitt ansvar för att förhindra klimatförändringen. Sedan 1992 har förhandlingar pågått och fortfarande finns inget bindande avtal med kraftfulla åtgärder mot dem som bryter avtalet.

Även Sverige, som länge betraktats som ett föregångsland på miljöområdet och idag har en grön-röd regering, har valt att hellre sälja en av Europas största kolgruvor till en riskkapitalist än att låta kolet ligga kvar i marken.

Vi måste konstatera att våra politiker har abdikerat, trots att FN:s klimatpanel varnar för att förändringen går snabbare än tidigare väntat.

Under 1900-talet har vi i Västvärlden kunnat utveckla aktionsformer som har det liberala demokratiska samhället som utgångspunkt. Men vi menar att den globala nyliberala marknadsfundamentalismen gått in i ett nytt stadie av naken girighet, och att de folkvalda politikerna allt mer har flyttat sin lojalitet till den ekonomiska makten.

Det förändrar spelplanen för politiska rörelsers påverkansmöjlighet.

Med stärkta band mellan företagens lobbykontor och det politiska toppskiktet behöver storföretagen inte längre vårda sina varumärken på samma sätt som under 1900-talets senare del, då folklig opinion lättare kunde påverka de politiskt uppsatta ramarna för näringslivets verksamhet. Samtidigt har konsumenterna allt mer vant sig vid skandalrapporteringar om korruption, astronomiska fallskärmar och skatteflykt hos samhällseliten. De har samtidigt blivit mindre och mindre påverkbara av budskap som har till syfte att minska efterfrågan från enskilda företag.

När hela det politiska etablissemanget från vänster till höger släpper förankringen med sina väljare gör de sig också mindre sårbara för folkligt missnöje, eftersom andra partier inte utgör bättre alternativ för väljarna på valdagen.

Det innebär att också den politiska makten blir mindre mottaglig för påverkan från utomparlamentariska rörelser.

De aktionsformer som mestadels används inom politiska rörelser utformas som symboliska draman inför en tänkt publik av folklig opinion, varumärkeskänsliga företag, lyhörda konsumenter och politiker känsliga för väljarflykt. Men när besluten över de verkligt stora frågorna om planetens framtid allt mer tas i skyddade styrelserum utanför den demokratiska sfären, bli den typen av aktioner allt mindre verkningsfulla.

Frågan för klimatrörelsen är därför hur de politiska kampstrategierna bör utformas i en samhällskontext där demokratins räckvidd hastigt krymper och den ekonomiska makten över vår planets framtid förstärks. För oss framstår svaret tydligt: vi måste trappa upp.

Att angripa varumärken och vädja till den politiska makten räcker inte. Vi behöver också inrikta oss på konkret materiell nedmontering av fossilindustrin – ett slags ”oskadliggörande” av det hittills största hotet mot mänsklighetens framtid.

Det skulle kunna kallas för ”sabotage”, men det är inte vanligt sabotage vi föreslår. Vi tror inte att klimatrörelsen kan vinna en kamp som är enbart ekonomisk. Företagen kan alltid försvara sig med ökad övervakning och få statens hjälp med repression och – vilket är det stora problemet – få folkmajoritetens stöd, om aktionerna uppfattas som ett större hot än fossilindustrin.

Vårt förslag är därför att kreativt utforma nedmonteringen så att vi åstadkommer en kombination av ekonomisk effekt och politisk kris.

Ett exempel på denna typ av massolydnad var när hundratals människor utrustade med släggor slog sönder Berlinmuren 1989. CIA-direktören Vernon Walters formulerar det 1992 så här: ”ultimately, it was not the Soviet Government which leveled the wall, it was the citizens of Berlin themselves – ordinary people, taking into their own hands hammers and chisels – battering the wall”.

För att vinna en allt större del av opinionen behöver nedmonteringen göras kreativt, fredligt och på ett välorganiserat sätt, med många deltagare som tar ett öppet ansvar för sina handlingar. När pensionärer och ungdomar, professorer och arbetare, studenter och föräldrar, tillsammans med andra samhällsgrupper konkret nedmonterar klimatförstörande fabriker och anläggningar, blir aktionerna svåra att karakterisera som ”extrema”.

Idealt framstår det som ett praktiserande av en alternativ demokrati, där folket lägger sitt tydliga veto.

Vi räknar med att denna aktionsform initialt leder till polarisering, ökad repression och avståndstaganden, men om en nedmontering uppfattas som legitim av många människor blir den svår att beteckna som extremistiskt eller ett hot mot samhället. Avgörande är därför att den inte hotar människors liv eller säkerhet, utan istället framstår som ett försvar av vårt samhälle, våra liv och vår framtid.

Nyckelproblemet är hur nedmonteringen kan göras så den uppfattas som legitim och nödvändig, åtminstone bland den del av befolkningen som uppfattar den nödsituation som klimathotet skapar.

Fördelen med en praktisk nedmontering av fossilindustrins infrastruktur är att det kan – liksom strejken eller konsumtionsbojkotten en gång i historien – direkt påverka den ekonomiska verksamheten och möjligheten till vinst.  

Ende Geländes kampanj i Tyskland i maj 2016 har pekat ut en hoppfull riktning för hela klimatrörelsen. 3 500 aktivister från många olika länder gjorde civil olydnad och stängde en av Europas största kolgruvor i två dagar genom att ockupera gruvan och järnvägsspåret.

Massaktionen hade en konkret materiell effekt, men en mycket begränsad sådan. Om aktivisterna nästa gång tar steget och utför en nedmontering av infrastrukturen för kolgruvan skulle deras materiella påverkan vara kraftfullare. Järnvägsspåren, elledningar och telefonledningar till kolfabriken är några av möjligheterna.

Precis som syftet med rivningen av Berlinmuren var att åstadkomma reella materiella effekter var också budskapet att visa att man var beredd att trappa upp och gå från ord till handling. På så sätt kan klimatrörelsen med tydlighet visa att vi är beredda att trappa upp och ta till nödvändiga åtgärder för att stoppa den klimatförstörelse som hotar mänsklighetens existens.


Li Vinthagen
sociolog och bildkonstnär
Stellan Vinthagen
professor i motståndsforskning, University of Massachusetts, Amherst

Länsstyrelsen i Halland vill utöka Natura 2000-områden i Varberg men kommunen vill begränsa utvidgningen !



Det är problematiskt att sitta i majoriteter. Det har Miljöpartiet i Varberg fått erfara som hänvisar vad partiet gick till val på och ser att kommunen läs alliansen och S kanske har andra intressen att bevaka. Nu senast är det utökningen av Natura2000- områden som Länsstyrelsen nu avser att öka i Varbergs kommun. Det är regeringen som kommer att avgöra och besluta i frågan.

Utökat marint skydd

I juni behandlade vi så väl remissvar angående utökade Natura 2000-områden som svar på motion om inrättande av marina reservat. I dag skriver Hallands Nyheter om det senare ärendet igen.

Bland annat tar HN upp att kommunen i sitt remissvar är avvaktande inställda till utvidgningen av Natura 2000-området då det kan förhindra eventuella exploatering i form av bebyggelse och hamnverksamhet. Det gäller främst området i närheten av västra Getterön.

När vi i Miljöpartiet de Gröna Varberg behandlade dessa två ärenden valde vi att främst stötta utvidgningen av Natura 2000-områdena så som Länsstyrelsen föreslår. I och med att det hela sammanföll med hanteringen av motionen om marina reservat så pekade vi på möjligheten att kompensera genom att inrätta dessa. Övriga partier utom Vänsterpartiet verkar ha gått på den negativa hållningen till dels utökat Natura 2000-område och dels inrättande av marina reservat. Vid omröstningen i kommunfullmäktige stöttades motionen endast av MP och V medan övriga röstade för avslag. Hänvisningen till avslaget mot kommunala marina reservat är kompetensbrist främst.

Det hävdar vi att kommunen kan lösa och skulle tjäna på i det längre loppet och större uppdraget med att värna vår närmiljö. Övriga partier, och det är vi i MP förstås inte emot per faktum, menar att Länsstyrelsen är en bättre instans för att ta hand om marina reservatsbildningar. I remissvaret runt Natura 2000-området syns således detta mellan all övriga negativ klang och rädsla med avsikt på tillväxt och exploatering. Vi arbetade för en kompromiss och vi önskade att Varbergs kommun tog sitt ansvar i fråga om att skydda vattenområdena men i det här fallet var motståndet för stort. Vi önskar och tror att Länsstyrelsen kan komma att inrätta marina reservat på sikt. Kanske bland annat genom att utöka Natura 2000-områdena så som är föreslaget.

Att inrätta marina reservat är en av de saker vi gick till val på 2014 och vi fortsätter att jobba för den möjligheten, huvudmannaskapet är inte det viktiga i det fallet.

Utökat skydd för marina miljöer av största vikt

Juni 2016 visade sig bli den stora månaden för skydd av havsområden i Varbergs kommun då kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) hanterat inte bara ett utan två förslag på ämnet.

Utökat skydd för våra hav är ett krav. Miljöpartiet de Gröna Varberg föreslår att motionen om marint reservat bifalls på kommunfullmäktige i nästa vecka.

För oss i Miljöpartiet var det förhållandevis enkelt att komma fram till hur vi ville hantera frågorna. Dels så har vi i valet 2014 gjort klart att målet är att inrätta marint reservat och dels så går vi till våra måldokument.

I havsmiljödirektivet har Sverige åtagit sig att skydda 10% av havsarealen bland annat för ökad biologisk mångfald. Dessutom föreskriver vår överenskommelse inom den styrande majoriteten att vi ska vårda våra viktiga vatten i kommunen samt att havet är en av våra
stora tillgångar. Vidare anges att vi ska ha ett starkt och konkret hållbarhetsarbete. Det lokala miljömålsarbetet är mellan två perioder just nu, de tidigare målen pekade dock på att kommunen ska jobba med skyddsföreskrifterna för hav och vattendrag.

Utökade skyddsområden för Natura 2000

När det kommer till att skydda havsarealen i Halland så omfattas 6,5% av territorialvattnen av skydd via Natura 2000 eller reservatsbildning. Vi når alltså inte upp till målet om 10% år 2020 som det ser ut idag. Länsstyrelsen hanterar nu en utvidgning av Natura 2000-skyddet för områdena Balgö, Fladen och västra Getterön, förändringen innebär att ytterligare 3,6% av havsarealen i Halland får skydd. Totalt skulle vi alltså vara uppe vid målet om 10% med detta.

Miljöpartiet välkomnar det här förslaget och vid behandlingen i KSAU lämnade vi ett annat förslag än förvaltningens då förvaltningens skrivelse dels var för negativ och dela för restriktiv i sitt utslag. Utvidgningen av Natura 2000-områdena är inget marint reservat per definition.

“Det är med stor glädje och tillförsikt vi ser fram emot ett ökat skydd av dessa marina miljöer. De är ytterst viktiga för den ambition med ekologisk hållbarhet som vi håller högt i Varbergs kommun.
Havet är en av våra viktigaste resurser och attraktioner och vi ser att ett utvidgat skydd på sikt kraftigt ökar kommunens attraktionsvärde.

Troligen behöver Varbergs kommun öka sitt inslag av kompetens i frågorna och kanske också processerna, för att på så sätt underlätta hanteringen när exploateringar ska planeras och genomföras.

För att hushålla med gemensamma resurser vill vi dock önska hjälp med mer tydlighet i vilka restriktioner och åtgärder som ställs på kommunen då exploateringstrycket just nu är högt.

Motion om inrättande av marint reservat

Det andra ärendet som är av vikt är en motion om att inrätta marint reservat, formuleringen handlar om att inventera möjligheten till marint reservat och sedan initiera att det inrättas där det är lämpligt.

KSAU och Kommunstyrelsen föreslår avslag på motionen i sin helhet, Miljöpartiet föreslår att motionen bifalles precis som Hamn- och gatunämnden och Miljö- och hälsoskyddsnämnden gjorde i sina respektive remissyttrande. Samhällsutvecklingskontoret på Kommunstyrelsens förvaltning anser att det inte är kommunens uppgift att handha marina reservat. Främst för att det är kostsamt och processen är komplicerad. Motionen hanteras i Kommunfullmäktige på tisdag den 21 juni 2016.

Miljöpartiets fullmäktigegrupp kommer att yrka på bifall för motionen

Vissa miljöbilar är bara bilar- nu avslöjas dem

3107120908_a409c679a1

Flera miljöbilar drar mer bränsle i verkligheten än vid de tester som utförs inför lanserandet. Den franska fordonstillverkaren PSA är först i branschen med att publicera statistik på hur mycket bränsle deras bilar drar i realiteten. Initiativet blir föregångare när EU nu ska införa liknande tester till nästa höst.

PSA är en fransk fordonstillverkare och innefattar bilmärkena Peugeot, Citroën och det nya märket DS och de beskriver sitt initiativ som ett resultat av dieselskandalen inom den tyska konkurrenten Volkswagen. Syftet ska vara att bistå konsumenterna med ett bättre underlag i valet av en ny bil.

Inför EU:s godkännande av en ny miljöbil testkörs den i labb enligt en körcykel som hårt kritiserats för att vara alltför snäll. Vid labbtesterna är bilarna trimmade att klara minsta möjliga luft- och rullmotstånd och energikrävande system såsom luftkonditionering hålls avslagna. Baserat på de certifierade värdena i testerna kan vissa modeller ges miljöbilstatus och skatteminskningar i diverse former, trots att verkligheten är en annan.

I verklig trafik har bilarna enligt flera undersökningar visat sig dra betydligt mycket mer bränsle. PSA har i samarbete med den gröna transportorganisationen T&E och franska Naturskyddsföreningen utfört tester i verklig trafik, vilka också övervakats av Bureau Veritas.

Den första testrundan omfattade 30 modeller. Fem av dem är miljöklassade i Sverige och därför fordonskattsbefriade i fem år. Körningarna skedde i öppen trafik på en 95 kilometer lång sträcka, varav 25 kilometer i tätort och 31 kilometer på motorväg. Bilen hade luftkonditioneringen på och kördes med förare och passagerare.

PSA:s tester bevisar att ingen av de fem modellerna uppfyller miljökraven då de körs i verklig trafik. Modellen C4 Picasso HDi visar på den största skillnaden labb och verklighet emellan. Minst skillnad fick Puegeots lilla 2008.

Genom sitt initiativ har PSA tagit ett unikt steg inom bilbranschen och föregått de liknande tester som EU nu planerar att införa till nästa höst. Senare i höst planerar också PSA att publicera fler tester. På sin webb kommer de att lägga upp en körsimulator där en själv kan testköra valda modeller med olika laster och i olika situationer, för en så realistisk förbrukning som möjligt.

Miljöorganisationen T&E ser positivt på PSA:s idé:

Den här provmetoden i verklig trafik ger mer representativ information till kunderna än vad labb-testerna visar. Det här hjälper kunderna att välja de mest bränsleeffektiva bilarna med de lägsta utsläppen, säger Greg Archer på T&E.

 

 

De godas godhet göder de ondas agenda…

Inom vänstern och inom de gröna finns en svårighet att se vissa problem. Denna svårighet ger utrymme för högern att ta för sig. De godas skygglappar göder de ondas agenda - om jag får förenkla och vara gravt retorisk. 

När blåljuspersonal inte kommer fram brukar många av de "goda" hitta förklaringsmodeller, som givetvis finns, innan de försiktigt analytiskt tar avstånd. Men ibland finns inte tid för denna försiktiga retorik. När blåljuspersonal inte kommer fram, när stenar kastas, när bilar bränns, när liknande fanstyg sker borde det tvärtom vara den goda sidan som reagerar kraftigast.

Vi som gärna talar om solidaritet borde vara de första att stå upp för de som drabbas av fasonerna, av gängen, av föraktet för andra människor - även om vi mycket väl begriper att både strukturer och sociala problem kan fungera som gödning för den här typen av brott mot samhällskontraktet. Många av oss kan till och med begripa att man, med rätta, kan uppleva in på bara skinnet att den etablerade sidan  karvat bort delar av sitt ansvar i det där kontraktet. Kanske som en följd av ekonomismens järnlag och att eliterna fjärmar sig inte bara från  de mest utsatta utan också från medelklassen.

Risken att, av den goda sidan, bli betraktad som smyganhängare av allt det där vi avskyr gör många av oss fega. Tror jag. Feghet är alltid en vinst för motsidan. Det finns inga rimliga skäl till att vi som har en grön värdegrund att tassa fram försiktigt. Det är de som vi värnar som blir drabbade.

Själv fick jag på moppe av en del miljöpartister när jag som språkrör i slutet av 90-talet skrev en debattartikel om vikten av att ge polisen ökade resurser för mer utbildning, bättre arbetsvillkor och fler kollegor. Då pekade jag på hur "beskyddarverksamhet" drabbade just de småföretag som vi gröna värnades som mest, hur de mest utsatta alltid drabbas mest av krackelerande rättssystem, hur hela kedjan från polis till domare borde stärkas som ett värn för demokratin.

Riksdagsgruppens talesperson för rättsfrågor gav mig stöd, men partistyrelsens ansvariga ledamot var upprörd över min debattartikel, några veckor kallades jag Betong-Birger internt av kritiker... Ja jisses så det kan bli när man vill vara så god att man göder ondskan.

Jag vidhåller att försvaret av demokratin upprätthålls genom fungerande och rättfärdigt rättssystem, en fungerande skola med högre mål än att servera arbetskraft till näringslivet och en rättfärdig fördelning från rika till fattiga. Och att detta är betydligt viktigare än militära satsningar. Demokrati, och samhällskontrakt, som krackelerar i fredstid har föga nytta av JAS-plan. Och det är ju demokratins försvar som är syftet med försvaret... eller?

Ska vi kunna få människors intresse för de långsiktiga överlevnadsfrågorna måste samhället ha övervunnit de akuta problemen. Vi kommer aldrig att kunna bygga ett ekologiskt hållbart samhälle under demokratiska former om det inte är socialt hållbart.

Vattenfall investerar ytterligare i vindkraft

Walney_Offshore_Windfarm_-_geograph.org.uk_-_2391702

Trots svåra tider för företaget visar de nu var framtida intressen ligger. Den senaste satsningen är havsbaserad vindkraft för tre miljarder kronor.

Den planerade vindkraftparken kommer att ligga utanför Skottlands kust och ha en kapacitet på 92,4 megawatt. Tanken är inte bara att anläggningen ska generera el utan att den även ska kunna fungera som forskningscenter för att utveckla bättre och billigare havsbaserad vindkraft.

Vattenfall planerar att fördubbla sin vindkapacitet till 2020 från 2 gigawatt till 4 gigawatt och den nya parken är ett stort steg i denna riktning. Vindkraftparken förväntas börja generera el under våren 2018.

Beskedet om den nya parken kommer samma dag som VD Magnus Hall under en presskonferens berättade att årets andra kvartal för med sig en nedskrivning på 30 miljarder kronor. Nedskrivningen rör främst företagets fossila tillgångar.

Endast Sverige svenska värderingar har (?)

”Om människokärlek kommer att betraktas som ett utkantsvärde så är vårt samhälle illa ute”.

Det tycker jag vara ganska fint formulerat av biskopen i Linköpings stift Martin Modéus i DN Debatt 19/7-16) angående den nya asyllagen som trädde i kraft igår. Han fortsätter:


”För detta handlar inte bara om flyktingmottagande utan om samhällsvärderingar”.

 En av hans huvudpoänger är att Åsa Romsons tårar vid presentationen av den nya asyllagen bör ses som ”det mest statsmannamässiga vi hittills sett i denna sorgliga historia”. Det hån hon mötte i pressen och bland oppositionspolitiker för dessa tårar ser han som tecken på ett förhärdande. Vi bör inte vänja oss av med medkänsla, menar han, och tillägger:

”Det är när det slutar göra ont i oss som vi är riktigt illa ute”.

Det handlar enligt min mening om förmågan, och kanske framför allt viljan, att sätta sig in i en annan människas situation eller att se saker ur en annan människas perspektiv. Det har tagit ett antal decennier att träna på detta och i vår del av världen har vi stiftat lagar där vi markerar allas lika värde och rättigheter. De flesta har tills nyligen skrivit under på detta. Men mycket tyder på att något är på väg att hända, att vi befinner oss mitt i en värdeförskjutning.

Som jag ser det är debatten om ”svenska värderingar” på ett subtilt sätt en del av denna förskjutning. Den har blivit ett sätt att försöka säga att om du invandrare ska vara här i landet får du finna dig i att...
Det blir en rätt märklig blandning av markeringar av det förment specifikt svenska och förment universella värden som inte känns helt aptitlig.

Enligt Aida Hadzialic måste en nationell identitet för alla vara baserad på ”svenska traditioner, kultur och värderingar som vi känner dem från historien”.

Vad menas egentligen med detta? Kan vi hoppa över rasbiologin, tack? Den som Sverigedemokraterna i många år nu försökt återintroducera i ny tappning där ras ersatts med kultur. SD skriver också i sitt ”invandringspolitiska program” att det primära målet med deras politik är att ”återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället”. De efterfrågar en ”assimileringspolitik” och att det vid asylärenden ska tas hänsyn till ” den enskilde asylsökarens förutsättningar att smälta in i det svenska samhället”.

Jag tror det ligger mycket i det att, som bland andra Erik Helmerson skriver i en DN-ledare 7/7-16, assimileringen kan vara på väg tillbaka. Det vill säga assimilering till den svenska kulturen/värderingarna. Alltså det som SD efterfrågat i många år. När politiker från andra partier nu börjar tala om detta kräver det också en formulering av värderingarna som assimileringen ska ske till men också en sorts markering av bevekelsegrunden för att börja diskutera assimilation utan att bli betraktade som SD. Det blir som sagt en del märkliga krumbukter som det finns all anledning att fundera över.

I Almedalen talar statsminister Löfven med myndig stämma:

”Tänk om alla vi som älskar det kunskapshungrande, hårt arbetande, jämlika Sverige frågade oss själva: Var är min plats i detta? Vad är min uppgift? Vad är min plikt?”

Det påminner inte så lite om J.F. Kennedys ”Ask not what your country can do for you but what you can do for your country” (om jag minns citatet helt rätt). Men vad menar han mer konkret? Vem vänder han sig till egentligen? 

I stort sett alla partiledare i Almedalen pratade om “svenska värderingar”, att hissa svenska flaggan och om hur viktigt värderingar är. Jag får känslan av att vi ska hjärnmasseras för att vänja oss vid en ny diskurs.

 Det började dock tidigare än under Almedalen och tog rejäl fart i samband med den nya handskakningsdebatt som utbröt under våren. Den tidigare handlade om huruvida hälsande meddels handskakning krävdes i arbetslivet och ett domstolsavgörande kunde till slut fastställa att så inte var fallet. Enligt den då tämligen färska diskrimineringslagen var det enligt domstol att betrakta som diskriminering. DO:s företrädare såg domstolsutslaget som ett stärkande av rätten att utöva religion och framhöll den skepsis som möter alla som visar religiösa uttryck, inte minst muslimer.

Nu i våras blev istället en av mina partikamrater Yasri Khan(nu en f.d. sådan om jag förstått rätt) central figur i en debatt om handskakning. Vilken visade att det i det politiska livet förefaller vara andra värderingar som gäller än i arbetslivet. Frågan är vad som är det specifikt svenska? På regeringens egen webbplats om mänskliga rättigheter står följande att läsa:

”Alla människor är lika i värde och rättigheter. Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Enligt den svenska diskrimineringslagen får ingen människa diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder”.

I samband med handskakningsdebatten säger däremot Stefan Löfven i riksdagens frågestund:

”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”.

Miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesperson Janine Alm Ericson menade till och med att handskakningen bygger på de mänskliga rättigheterna och att det är en fråga om diskriminering att inte hälsa på kvinnor eller män.

Vad är svenskt och vad är värderingar och vad är lag? Skiljer de sig åt eller handlar allt bara om en tolkning av lagar? Det är sannerligen inte enkla frågor.

Ett av de vettigaste inläggen i debatten om svenska värderingar kommer från ett för mig ganska otippat håll, nämligen från Gunnar Hökmark. Han konstaterar att det inte finns några specifikt svenska värderingar utan att det i Sverige råder svensk lag och det således inte handlar om ”tyckande eller vädjande utan grunden för rättsstaten och därmed det öppna samhälle som garanterar oss rätten till många olika värderingar”. Han noterar att det vi kallar ”svenska värderingar” ständigt formas av oss själva och därför inte kan fastställas. Det är en ständig omformulering som sedan till viss del ligger till grund för lagstiftandet.

Att slira på den här punkten är alltså, menar jag, att bidra till den värdeförskjutning som Sverigedemokraterna jobbat envetet med i många år att få till stånd. Kanske är det just därför vi fått den nya asyllagen? Samt uppfattningen att inte alla i Sverige ska få syssla med politik. Åtminstone inte i Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. ”Värderingar och praktik är alltid i ett samspel som går i båda riktningarna”, säger Martin Modéus.

Vilken riktning är vi i Miljöpartiet på väg egentligen?


Ordförande i Varbergs kultur- och fritidsnämnd Christofer Bergenblock (C) gör populistiska utspel i lokalpressen !


Varbergs ordförande i kultur- och fritidsnämnden Christofer Bergenblock (C) har åsikter frågan är om det är hans egna privata åsikter och VILKA han har bakom sig? Utan tvekan har han SD bakom sig och det är i de trakter han nu flirtar för att fiska väljare.

Christofer Bergenblocks inlägg i HN 19 juli 2016

INSÄNDARE: Kultur- och fritidsnämnden är den politiska nämnd som reglementsenligt ansvarar för kommunens kultur- och biblioteksverksamhet i Varberg. Verksamheten styr vi sedan med hjälp av politiskt antagna ramverk samt genom mål och budget, men utställningsprogram och litteraturinköp lämnar vi däremot med varm hand över till verksamheterna att själva besluta om. Rätt beslut på rätt nivå!

När det kommer till konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet och mottagande av donationer finns det däremot speciella riktlinjer, som innebär att nämnden själv fattar beslut i dessa frågor. Dessa riktlinjer följdes också i beslutet kring statyn Med handväskan som vapen. Förvaltningen tillhandahöll en gedigen utredning och beslutet föregicks av en lång offentlig debatt, vilket är bra vid demokratiska beslut. Som bekant valde nämnden därefter att tacka nej till statyn.

Beslutet från Hallands kulturhistoriska museum kom däremot som en blixt från en klar himmel. Inte ens styrelsen var informerad om att museichefen tackat ja till gåvan när pressmeddelandet gick ut. Därmed gavs ingen som helst möjlighet till offentlig diskussion innan beslutet redan var fattat. Förvisso ett effektivt tillvägagångssätt, men föga demokratiskt.

Att jag som ordförande i kultur- och fritidsnämnden har åsikter om detta är inte på något sätt konstigt, snarare hade det varit konstigt om jag inte haft någon åsikt. Och jag vidhåller att museichefens beslut var omdömeslöst, men jag förstår att han själv är av en annan mening. Antingen man är politiker eller museichef måste man dock tåla att de beslut man fattar både granskas och ifrågasätts. Konstigt vore annars.

Däremot handlar min kritik enbart om tillvägagångssättet och inte om tolkningen av konstverket. Att jag personligen valde att tacka nej till statyn var av hänsyn till den anhörige, vars mamma svingade väskan i Växjö 1985. Den anhörige var väldigt tacksam över det beslut Varbergs kommun fattade, men får nu se statyn ställas upp på en av Varbergs mest offentliga platser trots allt. Detta beklagar jag.

Få frågor i Varberg har diskuterats så mycket som denna staty under det senaste året och det har varit vitalt både för kulturen och demokratin. Jag hoppas vi får fler sådana diskussioner i framtiden.

Christofer Bergenblock (C)


Ordf. kultur- och fritidsnämnden

-----

Mats Klingen bibliotekarie bemöter i HN

Han gör det i ordalag att det är omdömeslöst av museichefen Curry Heimann, som även agerar som forna tiders slottsfogdar. Kanske är det ett försök att vara lustig, men jag tycker inte det är värdigt en politiskt tillsatt nämndordförande att uttrycka sig nedsättande om en annan organisations ledande tjänsteman, museichefen.

Det är att missbruka sin politiska ställning till att försöka påverka andra organisationers beslut. Beslutet i kultur- och fritidsnämnden var enbart att säga nej till gåvan, inte att se till att konstverket förbjuds i Varberg. Om min arbetsplats Komedianten/ stadsbiblioteket tycker att konstverket passar i en utställning så har vi enligt min mening vår fulla rätt att låna in och ställa ut konstverket. Våra politiker ska väl inte börja lägga sig i vår utställningsverksamhet?

Om vi överför diskussionen om att konstverket förespråkar våld till bibliotekens värld kan vi konstatera att bibliotek är farliga platser. Vi har böcker som kan uppfattas mer våldsbejakande än en tant med handväska. På hyllorna samsas böcker skrivna utifrån totalt skilda politiska åsikter, det kan upplevas provocerande. Jag utgår ifrån att vi inte ska ta bort böcker även om krav ställs på det.

Konstverket kommer säkerligen inspirera till diskussioner om civilkurage. Man kan själv välja vem tanten svingar handväskan emot. Idag kanske det vore rätt, med tanke på vad som sker på musikfestivaler landet runt, att välja att den svingas mot alla våldtäktsmän.

Mats Klingén

bibliotekarie

-----

Mitt senaste inlägg i HN där jag avslöjar populisten Christofer Bergenblock

INSÄNDARE. Christofer Bergenblock (C) ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Varberg fortsätter sin argumentation att det är ett felaktigt beslut som fattats av Hallands historiska museeum gällande damen med väskan. Om vi nu ska ta i intäkt det lokala beslutet i Varbergs kultur- och fritidsnämnd som var villkorat till placering i Brunnsparken så var faktiskt damen uppställd redan innan på Borggården vid Fästningen.

Inför kultur- och fritidsnämndens beslut fanns inget beslut alls från arbetsutskottet utan den lät nämnden avgöra frågan. Det ter sig då märkligt att en ordförande i en nämnd ifrågasätter något som han själv i sista stund våndats över.

Inför nämnden fanns ett underlag i en utredning som var positivt inställd till ”damen med väskan” och även lovord från museet att det publika intresset från fästningen varit gott. När skälet att säga nej från ordförandens sida inte stödde sig i utredningen utan var vad jag anser vara ett personligt ställningstagande är det ännu märkligare att då gå ut i pressen och ondgöra sig över museichefen. Det om något är ganska personligt.

När inte vi i kultur- och fritidsnämnden visste vad ordföranden Christofer Bergenblock (C) skulle rösta förrän på mötet kan man säga att han ”kuppade” med sitt eget ställningstagande i frågan om damen med väskan. Det var han som avgjorde med utslagsrösten när alla andra avgivit sitt ställningstagande. Det vore bra då om han inte var så stor i orden när han anser att det är ”kuppat” i Hallands historiska museeum.

Statyn var prövad på plats. Dessutom fanns en lokal utredning i kultur- och fritidsnämnden som gav goda vitsord för statyn. Vidare positivt utifrån museifolket och dess chef.

Pierre Ringborg (MP)

ledamot i kultur- och fritidsnämnden i Varberg

Utlykt till storsta’n


Stockholm är en vacker stad, det har sagts hur många gånger som helst. Och det stämmer, särskilt på sommaren. Igår besökte vi kamraterna, som har tillgång till en takterass högst upp på Stigberget. En fantastiskt vy över hela Strömmen med Skeppsholmen och Kastellholmen mitt emot och Beckholmen lite till höger. Däremellan Gröna Lund, som verkligen inte är vackert men som förnöjer lekfulla kunder. Hela stället ser ut och låter som ett datorspel. Tre höga torn som hissar människor upp och ner i höga hastigheter, berg- och dalbanor som tjusar en del men skrämmer livet ur andra. Nöjesparken döljs tillfälligt av någon av jättefärjorna, som ständigt trafikerar Stockholms innerstad utan att bry sig det minsta om att rena sina enorma mängder av utsläpp i stadens och skärgårdens vackra vatten. Men trafiken fortsätter kravlöst i Mammons namn. I prioriteringen mellan miljö och pengar, är det som vanligt det sistnämnda som vinner.

När vi vaknar i storstaden, hörs måsar genom det öppna fönstret. En strålande sommarmorgon utanför. Avlägset hörs något utryckningsfordon, annars är det väldigt tyst för att vara mitt i sta’n. Om en stund ska vi köra till Kungsholmen, vilket förutsätter en passage via Slussen, något som i dessa tider inte är okomplicerat, i vissa fall inte ens möjligt. Nu och i några år framåt kommer stockholmstrafiken att vara besvärligare än vanligt när dess viktigaste knutpunkt byggs om. Om det bidrar till att fler väljer kollektivtrafik i stället för den egna bilen, så desto bättre.

Hos kamraterna på Stigberget kunde man få havremjölk i frukostkaffet i stället för vanlig mjölk, för att utsätta sig för mindre casein och för en bättre sorts gluten än det som finns i vete, råg och korn. Redan för länge sedan har vi av dem fått lära oss att ersätta bröd med frökakor, vilket smakmässigt och i förhållande till invanda mönster inte är någon höjdare men bra i bantartider. Till frukosten fick vi spännande information om mikrobiomet, det myller av bakterier och organismer som lever på och i våra kroppar och som påverkar vårt liv ofattbart mycket. Spännande också att höra om pågående projekt rörande den s.k. funktionsmedicinen och lite om betydelsen av samspelet mellan sköldkörteln, binjurar m.m. som får näringsupptag, immunförsvar och annat att fungera. Jag tänker att makrobiomet, om man kalla miljön och omvärlden för det, är lika viktigt det.

Det finns många utmaningar i smått och i stort för forskare, som ska förse kommande generationer med ett bättre liv.

40 miljoner för att stimulera långväga flygresor något för visionära realister

Vad är det som gäller? Isabella Lövin skriver på DN-Debatt att Sverige rankas som nummer ett i världen när det gäller hållbar utveckling. Samtidigt rankas Sverige på tionde plats över länder som gör största ekologiska fotavtryck per capita.

Hur går det ihop? Tja, ett av alla skäl är att man i det första fallet inte beräknar vad vår svenska konsumtion och livsstil medför.

Blir vi bara tillräckligt rika och kan flyga utomlands på semester flera gånger per år och dessutom flyga till London för att shoppa tre gånger per år istället för att semestra hemma och handla på närmsta Coop ökar den ekologiska hållbarheten enligt den förra metoden, den som Lövin redovisar. Medan hållbarheten minskar enligt sättet att räkna ekologiska fotavtryck som Världsnaturfonden gör.

Hur som helst: att vara konsekvent är inte lätt.  

Ett exempel i raden: samtidigt som regeringen, åtminstone dess gröna ministrar, talar om klimatet som den viktigaste frågan så satsar man 40 miljoner för att stimulera turismen från främst Indien och Kina.

Långväga turister från "tillväxtregionerna Indien och Kina" väljer knappast cykel eller tåg. Utan flyg, vars påverkan på klimatet är avsevärt och växande.

- Vi har enormt fina miljöer i Sverige men alla är kanske inte riggade för att ta emot kineser, japaner eller indier... Och vi ser att det här är en växande näring som skapar väldigt mycket nya jobb runt om i hela Sverige, säger Mikael Damberg.

Regeringen vill öka ekoturism från Kina och Indien i svensk landsbygd. Begreppen snurrar ganska friskt. Miljöturism: flyg från Peking och handla ekologisk getost från Bjuröklubb.


Nu kan förstås den rödgröna regeringen trolla bort de utsläppen i den statistik man väljer att använda sig av. Utrikesflyg räknas ju inte inte in. Och man motsätter sig till och med detta när nu Miljömålsberedningen skall lägga fram sitt slutbetänkande.

Således: Med Miljöpartiets nya klimatpolicy, en eftergift för socialdemokraterna, kan man slippa statistiska utsläpp om man flyger via Oslo om man skall mellan Stockholm och Göteborg. Och blir vi alla så pass rika att vi som princip kan välja bort mopedresan till moster Greta i grannbyn mot en flygresa till Kuba eller Qatar så minskar de utsläpp som regeringen kan presentera.

Det är förstås hyckleri. Och dilemma: ökad turism skapar tillväxt och "skapar arbete" samtidigt som den driver på klimatförändringarna. I det nu aktuella fallet med hjälp av statliga subventioner. Som stolt presenterats av den rödgröna regeringen. Konsekvens är inte lätt.

Förresten skall reklamskatten också sänkas, reklam för ökande konsumtion skall bli billigare.Med de gröna statsrådens och majoriteten i den gröna riksdagsgruppens stöd. Ökande konsumtion drabbar inte heller den förstnämnda statistiken särskilt mycket trots att den drabbar planeten väldigt mycket

Jodå, regeringen  gör en del bra också - typ bidrag till Gröna fonden - men det man gör bra motverkas med råge av det man gör dåligt. Miljö- och klimat skall värnas så länge värnandet inte inkräktar på jobb och vinster...

Förstår man inte dilemmat så anser man förstås inte heller att systemförändringar är nödvändiga. Man kan plottra i rådande system, välja hur statistik skall räknas och låta ord och handling gå skilda vägar. De flesta medier är för övrigt beroende av reklamintäkter för en icke hållbar livsstil. Var aldrig nöjd, din jävel, är budskapet som förmedlas sida upp och sida ner - konsumera utan bara helvete så vi kan hålla igång systemet! Och blunda med ett öga och stäng helst båda öronen när det blir obekvämt att lyssna.

Jag vet att många av De grönas medlemmar begriper och jag är övertygad om att många av dem känner sorg. För det är inte bara Vattenfalls kolgruvor, även om det är på dem strålkastarna riktas. I mörkret bakom strålkastarna finns sådant som 40 miljoner för att göra flygresandet från Kina, Japan och Indien mer attraktivt och skattereformer som underlättar konsumtionspropaganda i form av reklam.

De icke hållbara normerna förstärks - medan man pratar om hållbar utveckling.

Tragiken är väldig. Visst vore det sympatiskt om det gröna partiets ledning vågade tala om det svåra, inte bara marknadsföra allt som går på tok som stora framgångar. Om man vågade säga sanningen om statistiken. Och formulera sig om de dilemman som faktiskt finns.

Det är liksom allvar nu. Inte tid för spel. Det är trist när partiledningen kallar allvar för populism och spel för visionär realism.

Själv betecknade jag mig som realistisk visionär när jag var språkrör. Nu har man vänt på det och kallar sig visionära realister. Skillnaden är ganska stor. Jag menar att det realistiska är att vara visionär när världen ser ut som den gör




Digitalisera vården !



Mycket av kontakter med vården kan digitaliseras. Läser en insändare från Tommy Rydfeldt (L) i HN som jag här publicerar i sin helhet då jag själv redan 2010 inför dåvarande val var inne på denna linjen att mer kan digitaliseras inom vården ihop med patienterna..


"Från 8 juni har Region Halland infört e-Frikort. Du behöver inte längre hålla reda på kvitton och få ett manuellt frikort utskrivet. På sikt kommer även kvitton från andra län räknas med automatiskt.

Bokning av tider på webben är under införande. Bland annat en vårdcentral i Varberg är med i försöket, där det inte minst är viktigt att försöka matcha utbudet av tider med efterfrågan. Planerna är att med start i höst rulla ut detta i hela sjukvården i Halland.

Målet är att 40 procent av tiderna skall bokas över nätet. På sikt tror jag på mycket större andel.

Det underlättar oerhört för patienten när man kan både boka och boka om sin tid utan att behöva ringa någon. Vårdcentralerna kan minska antalet som svarar och ägna sig åt vård istället.

En annan fråga som utreds är ankomstterminaler. Du kommer till vårdcentralen eller den klinik på sjukhuset som du skall besöka. Anmäler ditt besök i terminalen via legitimering som kan vara en funktion i din telefon eller ditt kreditkort. Utvecklingen går idag fort vad gäller olika sätt att legitimera sig. Man vet att du kommit. Terminalen talar då om att du skall betala patientavgift eller vet om att du har frikort. Du betalar med till exempel kreditkort, telefonen eller Swish.

Den som vill ha hjälp med detta måste givetvis kunna trycka på en knapp och få manuell hjälp
.

Vi tittar inom Närsjukvården på virtuella besök. Att du ringer upp vården och pratar med sjuksköterska eller läkare och ni ser varandra. Vårdcentralen kan också ringa upp en specialistläkare som du samtalar med och sjuksköterskan på vårdcentralen biträder i samtalet, kanske tar prover, EKG, blodtryck och så vidare.

Varför inte en Närakut på nätet dygnet runt? Oroliga kan ringa upp och via skärmen få kontakt med en sjuksköterska eller läkare? Möjligheterna är oändliga. Digitaliseringen innebär inte att alla måste ha hög IT- och datakunskap, klarar man av att betala sina räkningar på nätet klarar man det mesta. Äldre och personer med funktionsnedsättning kommer givetvis även i fortsättningen behöva hjälp.

Digitaliseringen sparar pengar som vi kommer behöva för att klara framtidens vård.


En rapport från konsultföretaget McKinsey be- dömer potentialen i Sverige till att kunna spara 180 miljarder. Pengar som behövs för att klara framtidens sjukvård utan stora skattehöjningar.

För Liberalerna är det självklart att Region Halland skall vara en av de regioner som går i spetsen för digitaliseringen av vården."

Tommy Rydfeldt (L)

Gruppledare

andra inlägg på samma tema:

Digitalisera vården


Krafttag krävs för att digitalisera vården

Folkligt så det räcker


Läste just en intervju i SvD, som några barn gjort med Sanna Nielsen, SvTs nya allsångsledare på Sollidenscenen. Allsång på Skansen är väl det folkligaste, folkliga vi har att titta eller lyssna på, lika folkligt som Sommarprogrammen. När saker och ting blir väldigt folkliga, är det lätt att raljera om dem, kanske till och med se ner på dem. Det är onödigt. För egen del följer jag gärna ett antal av sommarprogrammen varje år men jag avstår oftast från allsången. Så jag är egentligen inte rätt person att komma med synpunkter på, hur Allsång på Skansen sköts men Sanna Nielsen verkar göra det bra. Det tyckte jag föregångaren Petra Marklund gjorde också.

Intervjun fick mig att minnas motsvarande på 50-talet, då man under mörknande kvällar satt på landet och lyssnade på radion på Egon Kjerrman, som ledde den tidens allsångsprogram. Sedan blev det tonår och helt andra intressen och den evige Bosse Larsson som allsångsledare och mitt intresse för allsångsprogrammet dalade till noll. Inte för att det varit särskilt stort tidigare, då det mest var gemenskapen runt om, som var mysig. Efter Larsson minns jag inte att jag hörde eller såg några allsångsprogram på decennier, särskilt inte när Lars Berghagen ledde dem. Men det är intressant med den här sortens reliker och traditioner. De skapar en gemenskap som inte är att förakta, jag tror inte bara en känsla av samhörighet utan en faktisk gemenskap. Är det så bra med gemenskap då? undrar den uppkäftige. Är den inte bara till för dem som deltar och rent av uteslutande för andra, så att den motverkar sig själv? Det tycker inte jag. Så skulle man i så fall kunna säga om all mänsklig samvaro, vänskap, kärlek o.s.v. Jag gillar att det finns Sommarprogram och Allsång på Skansen, även om de är folkliga och även om jag missar många av dem.

Sänkt arbetstid behöver inte "kosta"

Dagens Nyheter ägnade gårdagen åt att förtala idén om sänkt arbetstid. Förtala? frågar sig vän av ordning. Man redovisade ju bara hur mycket pengar netto man skulle förlora om normen för heltid blev 30 timmar istället för 40. 

Det är ett fiffigt sätt att döda mångas intresse. Men det är bedrägligt eftersom man utgår från att allt annat skall vara som om man inte sänkt arbetstiden. Vilket det rimligen inte kommer att bli.

Så här: en allt mindre del av den totala samhällsekonomin består av sådant som härrör direkt från arbetstid, medan en allt större del av ekonomin härrör från automatisering, robotisering och annan digital teknik.

Den produktion som härrör från annat än den direkt arbetstiden bör rimligen beskattas på ett mer likformigt sätt som arbetstid - det vill säga den totala produktionen bör beskattas mer likformigt än idag. Annars kommer en växande del av näringslivet hamna i utanförskap - i bemärkelsen inte betala skatt som kan finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem. Vilket steg för steg för oss mot nattväktarstaten.

Var är det rimliga i att ett företag som tillverkar tiotusen pottor genom 100 anställda människor betalar arbetsgivaravgifter till trygghetssystemen och inkomstskatter till skola, vård och omsorg medan ett företag som automatiserat tillverkningen inte betalar något av detta?

Dessutom: när en allt större del av BNP är frikoppling från direkt arbetstid, som alltså är det som finansierar skola, vård, omsorg och trygghetssystem, kommer fördelningen i samhället att än mer förskjutas till kapitalägarnas fördel. De som äger får en allt större del av ekonomin, rika blir rikare, vi har sett det redan som följd av robotisering och annan digital teknik.


Vi måste bredda skattebasen - det vill säga införa t ex en allmän omsättningsskatt eller produktionsskatt oberoende av om det är en människa eller digital teknik som står för produktionen av varan eller tjänsten.

Kan vi dessutom sänka skatten på arbetstid i takt med att normalarbetstiden sänks från 40 timmar i veckan till 30 timmar behöver inte nettoförlusten bli den som DN tar för given. Inkomstskatten kan sänkas så att den första delen av inkomsten blir allt mindre beskattad. Därmed behöver inte inkomsten efter skatt bli lägre för stora delar av arbetskraften.


Själva tanken att vi skall behålla en heltidsnorm som infördes för snart ett halvt sekel sedan är totalt befängd. Det är som om staten ser 40 timmar som någon sorts naturlag - riktigt korkat blir det när man hävdar att 30 timmars arbetsvecka som ny lagstadgad norm skulle vara planekonomi, medan 40 timmars lagstadgad heltidsnorm skulle vara marknadsekonomi. Är i så fall 35 timmar i veckan blandekonomi?

Sänkt arbetstid är inget hot, det är en nödvändighet eftersom allt mer av produktionen rationaliseras. Den pågående robotiseringen ger oss möjligheter att få bättre liv. Att sänka arbetstiden är också en fråga om solidaritet - vi bör helt enkelt dela bättre på de jobb som kommer att finnas.

2,5 miljoner av dagens jobb kan försvinna inom 20 år. Nya jobb - en del som vi inte har en susning om idag - kommer att tillkomma. Men inte alls lika många som försvinner. Partiet som inte tar sig an detta, som inte försöker formulera ett brett reformpaket med sänkt arbetstid och breddad beskattning tar inte sitt ansvar.

De gröna bärs av en ideologi som har svar på detta. Så plocka fram den istället för att begrava den. Det enda ni, kära språkrör och partistyrelse, vinner på att begrava den är att ni får motta begravningsblommor från sossarna som anser att ni varit lojala in i döden.



Sex myter om invandringen !


Att slå hål på olika myter om invandringen till Sverige försöker två professorer och en statsvetare sig på i METRO. (ja ni vet den där gratistblaskan som publicerar YouGov där SD alltid har toppsiffror)

1. Invandring ger högre arbetslöshet

"– Vad invandrade gör är snarare att komplettera den inrikes födda arbetskraften, exempelvis genom att ha kompetenser som det finns brist på i Sverige. Sedan tillkommer det också jobb när befolkningen ökar, säger han.

Det finns inget bestämt antal jobb i Sverige. En ökad invandring kan innebära att företag och välfärden hittar den kompetens de behöver för att fungera bättre och det kan öka antalet jobb, enligt Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef på Arena Idé."

2.Alla som invandrar är asylsökande

"Under 2015 kom 43 259 människor till Sverige genom anhöriginvandring och 20 327 svenskar som tidigare bott utomlands flyttade tillbaka igen. Av de över 160 000 människor som sökt asyl i Sverige har hittills 36 462 av dem fått uppehållstillstånd."

3. Invandring är lika med sämre ekonomi

"I dag är 17 procent av Sveriges invånare födda utomlands, enligt SCB.

– Ser vi på gamla människor som en börda och kostnad för samhället, eller som en grupp människor med stor livserfarenhet? Samma sak med barn, de är inte speciellt produktiva i ekonomin. Men barn växer upp, utbildar sig och blir i framtiden produktiva skattebetalare, säger Peo Hansen."

4. Flyktingar med smartphones har det inte dåligt ställt ekonomiskt

"– Många som flyr har vissa resurser, det är det som gör att man kan fly. Men under flykten blir man väldigt fattig, annars hade man haft mer att röra sig med när man kom till exempelvis Sverige, säger Peo Hansen.´"

5. Om några år kommer svenskarna att vara minoritet i sitt eget land

"Enligt Migrationsverkets statistik sökte sammanlagt 162 877 människor asyl i Sverige förra året. Enligt Lisa Pelling kommer drygt hälften av dem att få uppehållstillstånd.

– Men det innebär ju att det inte är mer än en procent av befolkningen som invandrar och det är inte särskilt mycket, säger hon."

5. Invandring innebär bara utgifter

"Enligt Jesper Strömbäck är det viktigt att skilja mellan olika former av invandring. Att det invandrar ny arbetskraft till Sverige är i princip alltid lönsamt. Invandring av flyktingar innebär på kort sikt ökade kostnader, men långsiktigt kan det också bidra till att stärka Sverige"

EU:s oro för dödsstraff

Många togs helt på sängen av kuppförsöket i Turkiet. Möjligen var turkiske presidenten Erdogan betydligt bättre förberedd eftersom utrensningar bland oppositionella, militärer och domare tagit sådan omedelbar fart. Det har också diskuterats att återinföra dödsstraffet i Turkiet för att grundligen kunna utradera alla kuppmakare. Detta togs inte emot väl hos EU-politiker.

Margot Wallström:

"Det finns ett antal principer fastlagda och dit hör förstås att vi är emot dödsstraff."

Tyska regeringens talesman Seibert:

"Införandet av dödsstraff i Turkiet skulle följaktligen betyda slutet för medlemsförhandlingarna"

EU:s "utrikesminister" Federica Mogherini:

"Inget land kan bli EU-medlem om det återinför dödsstraffet"

Därefter satte de sig alla, som inledning av EU:s utrikesministermöte i Bryssel, till bords för att äta frukost med den högt ärade gästen John Kerry, utrikesminister för det USA som återinförde dödsstraffet 1976 och sedan dess avrättat över 1000 människor. Vad jag vet förs förhandlingarna om TTIP vidare med oförminskad styrka och enligt EU-parlamentets hemsida förväntas 2016 bli ett avgörande år för stärkandet av relationerna mellan EU och USA.

Säga vad man vill om EU:s utrikespolitik men den är i alla fall flexibel.


Årike Fyris nationell fråga!

Maria Gardfjell har redan agerat utifrån kommunalt perspektiv på SLU:s täckdiktning i Årike Fyris. Men det tycks föreligga behov att lyfta frågan nationellt, utifrån perspektivet att det är orimligt om statliga SLU motverkar det nationella intresset att världsarvsklassa området.

Området hade redan varit naturreservat om det inte blivit borgerlig majoritet i Uppsala efter valet 2006, avtal med SLU var klara och vad som återstod var de formella besluten i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Att SLU under de ur naturvårdshänseende åtta svåra åren med alliansstyrelsen ändrat uppfattning är beklagligt, men förstås demokratiskt inte anmärkningsvärt. Men när vi nu både har rödgrön majoritet i kommunen och rödgrön regering borde en lösning där SLU och kommunen samverkar för att få naturreservatet på plats vara möjlig.

Det spelar roll


Preludierna till det amerikanska presidentvalet är i år en särdeles snaskig och osaklig historia. Republikanerna har just nu sitt slutliga möte för att utse kandidaten Trump till höstens presidentval. Det som främst gäller är smutskastning av motkandidaten. Gamla synder vårdas som bebisar och tas fram och förevisas - för vilken gång i ordningen, vet man inte längre. För att ge en annan och ny bild av sin egen kandidat framförs nu på konventet, bl.a. av en ung kandidathustru, snyfthistorior om Trump som den lugne, gode familjefadern med ett i sanning patriotiskt hjärta. Man har börjat göra reklam för partiets ansvar i säkerhetsfrågor för att sudda ut bilden av Trump som en säkerhetsrisk. O.s.v.

Låt dem hållas där borta, kan man tycka, medan de lånar och upprustar och skjuter varandra i skolor och på gator i en stegrande takt. Men dessvärre spelar det stor roll för hela världen, vad amerikanerna håller på med. USA smutsar ner atmosfären mer än något annat land. USA har lånat mer pengar än något annat land. USA satser flera gånger så mycket på vapenmakt som något annat land. Det utländska ägandet av amerikanska statspapper uppgick för en tid sedan till c:a 6 300 miljarder dollar eller omkring 55 000 miljarder kronor. Rätt mycket. Åtminstone så mycket har USA lånat utomlands t.ex. för att bygga upp sin krigsmakt. Hela den amerikanska statsskulden är flera gånger så stor, enligt vissa tre gånger så stor enligt andra 10 gånger så stor, beroende på vilka skulder och åtaganden man räknar. Det läste jag i tidningen för inte länge sedan.

Ingen trodde från början att Trump skulle ha minsta chans att bli republikanernas presidentkandidat. Inte många tror väl att Trump kommer att väljas till president. Men, om amerikanerna i höst utser en nationalistisk, rasistisk tokstolle till att hålla i ratten, kan det påverka hela världen negativt såväl säkerhetsmässigt som ekonomiskt. Så, intresset för det amerikanska valet är begripligt.

Nya gasledningar utanför Gotland – är det bra det?

En ny gasledning från Ryssland till Västeuropa är aktuell. Gotland kan bli upplagsplats för gasrör under bygget, vilket gett upphov till en, för krigsretoriken lämplig, debatt på temat "ryssar kan komma att inte bara landsätta rör utan även stridsvagnar...".

Jisses, vad krigsretoriken varvas upp.

Förra gången man började lägga gasrör på Östersjöns botten meddelade Peter Eriksson - numera statsråd i den rödgröna regeringen - att den borgerliga regeringen inte tog hänsyn till Östersjöns miljö genom att ge tillstånd för gasledningen. Till TT meddelade Peter:

- Regeringen har fegat ur och inte vågat ställa tuffa krav på företaget att ta fram ett landbaserat alternativ - det här innebär stora skador på Östersjön. Som EU:s ordförande har regeringen talat om vikten att värna Östersjön, men detta visar att man inte menat allvar.

Frågan blir då om den nu sittande regeringen också "fegar ur" och inte tar hänsyn till Östersjön.

Som lustifikation kan noteras att Ulrica Schenström - statssekreteraren (M) som fick sparken för att hon drack vin tillsammans med en tevejournalist istället för att sköta sitt jobb - jobbade som välbetald PR-konsult för Nord Stream och den gasledning som Fredrik Reinfeldts regering så småningom godkände.

Som ytterligare lustifikation kan nämnas att regeringspartiet Folkpartiet och oppositionspartiet Vänsterpartiet då var överens om att gasledningen borde stoppas - bland annat med skälet att beroendet av Ryssland skulle öka. Detta oroade dåvarande vänsterledaren Lars Ohly.


Ni som följt min blogg under många år kanske minns att jag tillhörde de som inte motsatte mig att en ledning las ut. Jag tyckte att debatten kring detta ämne var ganska torftig.

Mina egna argument i frågan om gasledningar var att kolet i länder som t ex Polen och Tyskland snabbast möjligt måste avvecklas med hjälp av förnybar energi - men akut också med hjälp av naturgas (fossilgas) som avger 40% mindre koldioxid än det kol som nu används. Ett antal alternativa ledningar vore därför en acceptabel del i en snabb avveckling av kolet. Trist, men enligt min uppfattning det minst dåliga man kan göra.

Att göra sig beroende av rysk gas ansåg jag inte vara lämpligt, men att se gasen som en av flera snabbt inkopplade akutalternativ kunde vara fullt rimligt - att dessutom handla med Ryssland uppfattade jag som en viktig åtgärd för att landet skulle bli ekonomiskt beroende av länder i gamla Västeuropa som ett steg i byggande av nödvändig gemensam säkerhet.

Nu har vi snarare hamnat i motsatt situation: Ryssland putinfieras, ekonomiska sanktioner byggs upp från båda sidor, tonläget har skruvats upp, begreppet "gemensam säkerhet" har plötsligt getts den nyuppfunna innebörden att säkerhet skall skapas med allierade, inte med potentiella fiender som varit den ursprungliga innebörden.

Den här nya ledningen då? 

Ur klimatskäl  borde det räcka med de två rör som redan finns - de nyttjas, så vitt jag förstår, bara till cirka 70 procent - och länder som Tyskland satsar stenhårt på vind och sol. 

Länder som Polen borde ta problemet med kol på allvar - främst rejäla satsningar på förnybar energi, men naturgas (fossilgas) kan rimligen också öka som tillfällig nödlösning. Polen planerar tyvärr större projekt med skiffergas, vilket är värre än den naturgas som kommer från Ryssland.

Vad gäller den svenska regeringens ställningstagande till planerna på nya ledningar lär de landa på samma sätt som den borgerliga regeringen beslöt. Godkänna. FN:s havsrättskonvention ger stater rätt att lägga ut såväl el- och telekablar som olje- och gasledningar på andra staters kontinentalsockel.
 

Dessa kränkta kvinnor som hatar vissa män !


Är det okey att hata någon på grund av kön, hudfärg, sexuell läggning? Nej men om man nu tvunget gör det behöver man inte skriva ut sitt hat på twitter och inte riktat till någon person.

"Jenny Bengtsson, som just nu är tillförordnad riksdagsledamot för Vänsterpartiet, skrev häromdagen om Expressenjournalisten Niklas Svensson att han ”personifierar på något sätt allt som är problemet med män. Dryg, storhetsvansinne, testosteronstinn, dum i huvet. Kräk (17/7)”. Om hon tycker likadant om Jonas Sjöstedt eller Ali Esbati (som hon nu vikarierar för) framkom inte, men då de är män borde de väl rimligen falla inom samma bedömning. Vara dryga, ha storhetsvansinne och vara dumma i huvet. Kräk. Bara för att de inte är kvinnor."