Syriza, Podemos och Euromajdan – Om att mobilisera passioner i demokratisk riktning



"We have made the decision to clash with a regime of political and economic power that plunged our country into the crisis and is responsible of Greece’s depreciation on an international level" (Syriza, Alexis Tsipras)


“To feel proud of this country is to feel proud of the best public schools, the best hospitals – but it´s not the political classes that make these things function, it´s the people – that is our country: the people. These parties, PP and PSOE, have broken Spain” (Podemos, Pablo Iglesias)


“Corruption in Ukraine is so, so voluminous, it’s difficult to imagine how much works must be done to overcome it” (Euromaidan, Tetiana Chornovol)



Beröringspunkterna är flera mellan länderna Grekland, Spanien och Ukraina. Den omfattande korruptionen kanske den mest framträdande. Det handlar om en maktstruktur som murats där vänskapskorruptionen och nepotismen frodas, om en ekonomi där mutor ingår som förutsättning för att få kontrakt att skrivas och affärer gjorda och om offentligt anställda som kräver en dusör för att utföra sitt arbete. Historier om läkare som inte utför operationer utan att få en dollarbunt i näven eller sjukhuspersonal som måste få en slant i handen för att visa patienterna till rätt undersökningsrum eller universitetsbetygen som kan köpas har jag själv hört från direkta källor från både Grekland och Ukraina. Korruptionen genomsyrar samhällena och åtminstone när det gäller Ukraina verkar den helt förlamande på normalt näringsliv och offentliga serviceinstitutioner.

Korruptionen har också varit en av de stora frågorna för de nya vänsterpopulistiska partierna Syriza i Grekland och Podemos i Spanien. I Grekland anses maktkorruptionen vara ett arv från juntatiden och sedan dess förvaltat av de dominerande partierna Nea Demokratia och PASOK i hemlig allians med skattesmitande oligarker. I Spanien kallas de etablerade partierna - Partida Popular och PSOE - och deras kontaktnät för ”La Casta”. I Ukraina gick kretsen kring Janukovytj också under ett öknamn, Familjen, som anspelar på den nepotism och vänskapskorruption som rådde under hans styre. Det har dock varit ett väl rotat problem under hela Ukrainas existens som självständig stat och handlar mycket om den gamla kommunistregimens sammantvinning med de stenrika oligarkerna.

I alla tre länder har vi på senare tid sett något som kan kallas ett folkligt uppror mot gamla stelnade maktstrukturer, maktmissbruk, korruption och misskötsel av ekonomin. Det är uppror mot dåliga levnadsvillkor och för ett värdigt liv. Med den intrikata skillnaden att det spanska och grekiska missnöjet också riktas mot EU eller åtminstone ECB medan det ukrainska istället riktar sitt hopp till just EU. 

I Spanien och Grekland har missnöjet fångats upp av vad vi skulle kunna kalla vänsterpopulistiska partier. Podemos vill förvisso inte riktigt kännas vid vänsterbeskrivningen trots att partiets ledare har hämtat mycket näring hos vänsterteoretiker som framför allt Laclau & Mouffe. De får därför finna sig i att betraktas som ett vänsterparti och beskrivas som ett sådant.     


Nationalism den enda ukrainska ideologin (?)

Ukraina däremot skiljer sig i det fallet mycket från de övriga två länderna. Den ukrainska ”revolutionen” är också en icke fullbordad frigörelse från Sovjet som tar sig många olika uttryck som i raserandet av Lenin-statyer. Där lär numera inga vänsterrörelser kunna få fotfäste, i synnerhet inte efter förra veckans beslut att likställa kommunism med nazism och förbjuda båda ideologierna. Något som fördömts av bland andra Simon Wiesenthal-centrets östeuropadirektör som framhåller det absurda i att likställa den mest folkmördande regimen någonsin med den regim som befriade fångarna i Auschwitz och fick slut på Tredje Rikets terror. I samma veva som den ukrainska regeringens dekret om nazismen/kommunismen tillkännagavs ett officiellt erkännande av den ukrainska staten för UPA, den militära grenen av OUN-B under Stepan Bandera. En rörelse som slogs för ukrainsk självständighet men också samarbetade med nazityskland under andra världskriget och tog mycket aktiv del i judepogromer i Ukraina. En ultranationalistisk rörelse som har blivit den kanske främsta symbolen för den ukrainska ”revolutionen” eller Euromajdan. Ett faktum som förbryllar och oroar, vilket jag skrivit en serie inlägg om ganska nyligen på denna blogg (Minnet av OUN och UPA i dagens Ukraina del 1-8).

Bild: Sergei Supinsky, AFP. Leninstaty i Slavjansk.


Den enda ideologi som kan skönjas klart i dagens Ukraina är nationalism. Protesterna vid Majdan gällde initialt mot beslutet att inte skriva under ett avtal med EU. Det hade alltså kunnat tänkas att upproret kunnat få liberala förtecken. Men liberalismens mobiliseringskraft tycks svag, inte bara i Ukraina (något som för övrigt borde bekymra sanna liberaler). Ultranationalismen tog alltså snabbt över scenen på Majdan. Därför tror jag också att det folkliga upproret tappade kraft så fort den nya interimregeringen bildades i mars 2014. Nationalismen inspirerade till symbolhandlingar och högstämd retorik och provocerande språkreformer. De ekonomiska och maktstrukturella reformerna som många inom Euromajdanrörelsen krävde har fastnat i de gamla politikernas och oligarkernas välspunna nät. Presidenten Porosjenko är själv en oligark. Likaså Tymosjenko som är en av huvudpersonerna i regeringspartiet Batkivsjtjina. Det är gamla politiker som styr om än i vissa fall i nya partier. Partier utan riktig ideologi och med mer eller mindre populistiska program och som tävlar i patriotism och bygger på ledarnas personligheter snarare än någon form av politisk viljeriktning.

Medan Spaniens och Greklands folkuppror kan knytas kring en politisk vänsterrörelse famlar den ukrainska i ett intet och uppgivenheten riskerar nu att ta överhanden. Korruptionen är förlamande. Transparency International rankar landet som Europas mest korrumperade och femma i världen. Euromajdan som började i protest mot det uteblivna EU-avtalet växte snabbt till bredare protest mot landets styre. Chefen för Transparency International i Ukraina beskrev läget i december 2013 så här:

”[…]now the whole Ukraine stands rather against corruption and tyranny of authorities than just for EU Association”

Tetiana Chornovol, journalist och majdanaktivist utsågs i mars 2014 till ordförande för den Nationella Anti-korruptionsbyrån och intog sitt ämbete i mars 2014 med höga ambitioner. Redan i augusti  avgick hon från sin post i ren frustration, med orden:

"[…] there is no political will in Ukraine to carry out a hard-edged, large-scale war against corruption"

Enligt en undersökning genomförd i oktober-november 2013 var 86 % av ukrainarna missnöjda med ekonomin, 90 % med Janukovytjs ekonomiska politik, 85 % med korruptionen och 71 % med Janukovytjs sätt att begränsa oligarkernas inflytande (genom att försöka bli ensam översteoligark).

Men vad blev det av det hela när krutröken lagt sig kring Majdan? Vad som gick fel med Euromaidan-reformerna är frågan som ställs bland annat i en artikel i Kyiv Post i höstas.

Landets toppolitiker bara pratar om förändring men visar stor ovilja till förändring, hävdas i artikeln. Vid ett möte med ledare för civilsamhällets organisationer försäkrade en färsk premiärminister Jatsenjuk att administrativa reformer stod högt på agendan. Ihor Koliushko (the Centre for Political and Legal Reforms) menar i artikeln att detta löfte aldrig följdes upp och att Jatsenjuk som gammal byråkrat är en ovillig och osannolik reformatör. Den ukrainske ekonomen Pavlo Sheremeta vittnar också i artikeln om sin förvåning:

 “I was surprised that the government stood by the current system so much”

Kanske är ett nytt Majdan att vänta? Frågan är bara om det då kommer att uppstå någon politisk rörelse som kan knyta missnöjet kring en ideologi med progressiva framtidsidéer, vänsterinriktade eller liberala? Inte mycket tyder på det. Risken är istället stor att missnöjet kommer att sugas upp av företrädare för unken ultranationalism som inte lär åstadkomma mycket mer än ytterligare konfrontation med den del av befolkningen som nu lever i den östra delen av landet, det vill säga i kvasirepublikerna Donetsk och Luhansk. Om nu ukrainarna själva fortfarande betraktar dessa delar som Ukraina?



Att mobilisera passioner i demokratisk riktning

Just Chantal Mouffe – en av Podemos främsta inspiratörer – lanserade för ett tiotal år sedan en teori om ”det politiska som agonism” där tendensen till konsensustänkande hos de etablerade partierna (ihopträngda i en politisk mittfåra) öppnar för populistiska och främlingsfientliga rörelser som vänder demokratin ryggen. Deras recept är att lämna inriktningen mot konsensuslösningar och istället bejaka konflikter mellan ”legitima politiska motståndare”. Politiken måste äga kraft att mobilisera passioner i demokratisk riktning, säger de i introduktionen till boken ”Om det politiska”, och det måste få komma i uttryck som partikonflikter. Hon använder istället för antagonism det egna begreppet ”agonism” i vilket hon lägger betydelsen parter som ”erkänner sina opponenter som legitima”. Relationer mellan motståndare snarare än fiender. Det vill säga en uppfattning om att, trots konflikten sinsemellan, ”tillhöra samma politiska sammanslutning och som delaktiga i ett gemensamt symboliskt rum inom vilken konflikten utspelar sig”. Det är en tes som motsäger Giddens ”posttraditionella” samhälle där klyftan mellan höger och vänster betraktas som överspelad och den är naturligtvis omstridd och emotsagd inte minst bland liberaler men även hos delar av socialdemokratin.

Det senaste decenniets utveckling inom ett flertal västeuropeiska länder (inklusive Sverige) är dock knappast något som talar emot tesen. En maktstruktur där både vänster och höger trängs i en sorts mittfåra lämnar ett tomrum där de främlingsfientliga högerpopulisterna klivit in för att absorbera ett folkligt missnöje. Detta har blivit ett delikat problem som på ett vis illustreras av den aktuella svenska debatten om DÖ där liberaler ondgör sig över vänsterpolitik och vill dödförklara uppgörelsen som var tänkt att hindra Sverigedemokraternas inflytande på politiken. Liberaler står vid ett val där de måste, för att ställa saken på sin spets, välja mellan att acceptera vänstern som sin motståndare och respektera vänsterpolitik när det parlamentariska läget ger en sådan eller att bjuda in främlingsfientliga rörelser med odemokratiskt tankegods i det demokratiska finrummet.   

I Spanien har däremot en stark vänster uppstått (kanske har här den långa eran av Franco-fascism varit tillbakapressande av högerpopulism) medan det i Grekland finns både en höger- och vänsterrörelse som vinner mark. Men där vänsterrörelsen har vunnit mest, kanske även här ett uttryck för minnet av Nazitysk ockupation och högerkonservativ militärjunta. Den ukrainska vänstern är däremot antingen eliminerad (i väst) eller en rest av den sovjetkommunistiska diktatoriska makten vilket gör den i stort sett omöjlig som mobiliserande kraft som vänsterrörelse. Den blir istället nostalgisk och sovjetnationalistisk (lite motsägelsefullt men kommer inte på bättre) och oanvändbar som progressiv framtidsinriktad kraft. Den blir istället en motpart i den pågående antagonismen, till skillnad från Mouffes agonism alltså.

Alldeles oavsett vad man tycker om detta så menar jag att det ukrainska missnöjet med sakernas tillstånd är dömt att gå vilse i de ukrainska maktkorridorernas labyrinter. Såvida inte en rörelse dyker upp som har en klar vision om ett framtida ukrainskt samhälle, en klar idé om vägen dit och en ideologisk bas som är dels demokratiskt rotad men också har kraft att mobilisera och inge hopp och framtidstro. Den syns dessvärre inte till i nuläget. Eller gömmer den sig i den ultranationalistiska korselden?



Rösta fram värdig vinnare av Greenwashpriset 2015

Greenwash1

Förra året vann Trafikverket och Förbifart Stockholm och året innan dess vann AP-fonderna. Det svenska Greenwashpriset är "miljöpriset" ingen vill ha och nu har du möjlighet att rösta fram en vinnare för 2015.

Jordens Vänner delar varje år ut ett Greenwashpris till det företag, organisation eller person som förtjänar det mest. För Greenwashpriset 2015 har du nu chans att göra din röst hörd och rösta fram någon som du tycker förtjänar en känga. Priset kommer att delas ut under Almedalsveckan och du kan rösta här.

Och de nominerade är…

Body Shop
Kosmetika och hygienproduktkedjan Body Shop är nominerade till Svenska Greenwashpriset 2015. Body Shop har en etiskt och miljömässigt positiv framtoning och image och hävdar att de använder sig av försiktighetsprincipen i sitt val av kemikalier. Läser man lite noggrannare på innehållsförteckningarna visar det sig dock snabbt att miljötveksamma ämnen är vanliga i deras produkter, exempelvis sannolikt hormonstörande parabener som förbjuds inom många miljömärkningar.

I sortimentet finns även en stor avsaknad av ekologiskt märkta råvaror eller certifierade produkter vilket innebär att de inte kontrolleras av externa parter. Vi ser att det är dags för Body Shop att höja kraven på sig själva i takt med att lagstiftningen blir hårdare för att de ska leva upp till sin egen image om extra hänsyn till djur och natur.

Cecilia Malmström och TTIP
Sveriges EU-kommisionär Cecilia Malmström är nominerad till Svenska Greenwashpriset 2015 då hon framhåller TTIP som något positivt för konsumenter och miljö när avtalet i själva verket är ett allvarligt hot mot hälsa, miljö och djurskydd.

EcoEnergy
EcoEnergy Africa AB har nominerats till Svenska Greenwashpriset 2015 på grund av företagets biobränsleprojekt i Tanzania. EcoEnergy påstår att de har gjort fördjupade undersökningar och anlitat konsulter för att försäkra sig om schysta villkor för befolkningen som påverkas i projektet. Trots detta har de flesta bönderna inte blivit tillfrågade om de vill stanna kvar på sin mark och ha fortsatt tillgång till vattnet i området.

FSC (Forest Stewardship Council)
FSC märkning av skogsprodukter framstår som ett hållbarhetsmärke medan organisationen, mot sina egna regler, konsekvent ger dispens för användning av gifter i skogsbruket. Än värre är att destruktivt kalhygge tillåts och framställs som en hållbar metod.

Certifieringen har visat sig vara svag och i princip innebär att inga åtgärder vidtas när certifierade skogsbrukare bryter mot överenskommelsen. Märkningen upprätthåller en idé om att kalhyggesbruket i kombination av små skyddade områden kan vara ett hållbart system för Sveriges skogar i framtiden. Att använda certifiering som inte betyder något är ett typiskt greenwash-knep.

FSC håller inte med Jordens Vänner om den här beskrivningen och menar att nomineringen är vilseledande och innehåller sakfel.

Rikshem AB
Rikshem AB nomineras för deras renovering av miljonprogramsområdet Gränby i Uppsala, så kallade Gröna Gränby. Genom att i renoveringen riva ut fungerande köksinredning istället för att renovera dem går de emot sin egen miljöpolicy. De använder sig också av ett språk som antyder stora miljösatsningar trots att de knappt når upp till uppsatta statliga mål.

Effektiviseringens vinster bör komma alla till del !


Frågan är vad sysselsättning är till för? Att bli kontrollerad, att göra något meningsfullt eller för att göra något för att få sin ersättning? LÖN är numera ett begrepp som svävar alla har inte lön fast de är sysselsatta. LÖN ska ge dig det där extra som semestergrundat, sjuk-kassa, a-kassa, föräldrapenning och pensionsrättigheter.

Är målet för att få LÖN kan hela detta ifrågasättas då det tycks ta åratal för att uppnå detta målet och de som inte kommer in i lönearbetet kan ifrågasätta detta i allra högsta grad.

Om nu automatiseringen tagit bort 450.000 jobb under åren 2005 och 2011 innebär det en ganska stor strukturförändring. Något effektiviserar med mindre antal människor.

Då kommer vi till poängen. Vad ska vi med kunskaper i skolan till som sedan blir onödiga i ett arbetsliv under stark förändring? Om det nu föreslås att datorerna ska kastas ur skolan är det för att läraren mister kontrollen.

Mycket av undervisning kan göras på distans, mycket kan göras via datorn även kommunikation lärare-elev och elever emellan. Frågan är om inte lektioner kan effektiviseras också och om inte lärare bör bytas ut mot något mer "modernt"?

Precis som resten av samhället effektiviseras och rationaliseras bör också skolan göra detta. Bort med onödiga lokaler, bort med onödiga lärare. Höj lönen till de lärare som ger något.

NÅGON ska betala för lokaler, någon ska betala för lärare? Är det alla de 450.000 bortrationaliserade som kanske redan är utbildade och som behöver omskolas? Går ju inte de ska ha sina ersättningar när de studerar eller ta lån för att studera. Vem ska betala det?

En hel del av dem kommer aldrig att få något jobb, en del kommer att harva runt i pysselsysselsättningscirkusen, en del går in i sjukskrivning (rehabiltering) andra i arbetslöshet och andra hamnar i pension. Dags för någon att börja tänka vart vi är på väg.

Dags att döva sitt förlutna

"Att Miljöpartiet står bakom en uppgörelse med detta innehåll är en historisk händelse." Meddelas på Aftonbladets ledarsida med anledningen av försvarsuppgörelsen med ytterligare drygt tio miljarder till det militära försvaret samt en utredning på väg mot Natomedlemskap. Det är bara att hålla med. Och beklaga. 

Lika bra att ta en löprunda för att döva att jag ägnat ett halvt liv åt MP. Så meningslöst. Hade varit lika bra att partiet inte kommit tillbaka till riksdagen 1994, känns det som när det gör som ondast och jag betraktar vad dom håller på med - det vill säga tvärtemot vad man påstår sig stå för och tvärt emot vad partiprogram och ideologi utgår från. Tragiskt snarare än bittert. Argumentet som framskymtade igår var att MP är för långsiktighet... Spelar tydligen mindre roll i vilken riktning.

Jag läser i en blaska att unplugged är den nya trenden. Det innebär att man ger sig ut på en löp- eller joggingrunda utan tekniska prylar och utan att vara uppkopplad. Ingen app som loggar tid och kilometer.... ingen mobil som registrerar data... Man kör sin löp- eller joggingrunda som man gjorde innan reklamen tvingade fram nya prylar som ett måste för den som gjort det människor alltid gjort: sprungit.

Har man ingen klocka på sig heller så kallas det för "going amish". Slipper man träningscoach dessutom är vi tillbaka till läget jag alltid har varit i. Man har blivit modern... Som mediterar lite när man är ute och springer, löser världsproblem, lyssnar på fåglar och spanar efter rådjur - och tar sig tid att lyssna på paddor, mesar och vindens sus.

Hade jag inte gått på Nikes kupp och redan i yngre år gjort mig beroende av löjliga skor där man sätter i hälen först - istället för som man springer barfota, vilket är det naturliga sättet att springa - så hade jag väl varit amish (r). R som i revolutionär. Läs gärna Born to run.

Således: nu har den yngre generationen kommit på att man kan springa utan att vara uppkopplad. Rätt var det är kommer väl några glin på att det kanske finns nåt som heter grön ideologi också.


Regeringsflyget – vad hände egentligen?

Gulfstream_G-400

Är du förvirrad över alla flygturer med regeringsplanet? Vi rätar ut alla frågetecken.

Regeringen har fått kritik för att regeringsplanet har startat på Arlanda och sedan mellanlandat på Bromma flygplats, för att därifrån åka vidare. Att göra extra mellanlandningar har mycket dåliga miljöeffekter. Direktflyg är alltid att föredra, eftersom start och landning kräver extra bränsle. Varje extra mellanlandning orsakar utsläpp på 822 kilo, enligt Försvarsmaktens beräkning. Men hur har (flyg)turerna egentligen sett ut? Vem har begärt vad? Låt oss undersöka saken.

Expressen drevar

Det började i torsdags med att Expressen publicerade texten "Flög fyra mil för att hämta ministrar". Den som bara läser rubriken får lätt intrycket att ministrarna gjort något eller allt av detta:

  • Varit så lata att de inte kunde tänka sig att åka till Arlanda istället för Bromma.
  • Begärt att flyget skulle mellanlanda på Bromma.
  • Rest sträckan Arlanda-Bromma med flyg för att kunna glassa.

Läser man vidare i texten, visar det sig att så inte är fallet. Kanske var det ändå så Expressen presenterade frågan för Emil Källström, som är Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson. Han sade då till Expressen:

- Det är anmärkningsvärt när politiker som företräder partier som har oerhört hög svansföring när det gäller flyget, vill lägga ner Bromma flygplats och straffbeskatta flyget till och från Norrland till exempel nu själva flyger fyra mil mellan två stockholmsflygplatser. Det ser märkligt ut.

Trots att Expressen senare förklarar att ministrarna inte begärt att flyga fyra mil, får detta citat stå kvar.

Expressen pratar också med Peter Larsson, VD för Svenska regionala flygplatser:

- Det här visar bara betydelsen av att statsledningen i Sverige behöver en citynära flygplats för det ganska frekventa utbyte som ett modernt samhälle måste kunna ha. Men det gör ju också att hela frågan om hela Brommas framtid ställs på sin spets. Det visar betydelsen av Bromma.

Detta är ett mycket märkligt citat, eftersom planet innan stod på Arlanda. Om Bromma varit nedlagt, kunde ju dessa onödiga mellanlandningar inte ha skett. Ministrarna har, som vi ska se, inte begärt att få åka från Bromma utan bara åkt till den flygplats de blivit tillsagda att åka.

Vems är felet?

Expressen använder återkommande formuleringen att regeringsplanet "beordrats" att flyga mellan Arlanda och Bromma. Läsaren tror alltså att det är regeringen som beordrat att denna mellanlandning ska ske. I intervjuerna med Expressen framgår att ingen av ministrarna beordrat en sådan mellanlandning.

Inga ministrar har transporterat sig med flyg mellan Arlanda och Bromma för att åka bara den sträckan. Alla intervjuade berättar att de inte begärt att få flyga från Bromma, utan lika gärna kunde flugit från Arlanda.

(När Anders Borg var finansminister begärde han dock att regeringsplanet, som är stationerat på Bromma, skulle mellanlanda på Skavsta flygplats för hans skull, 18 mil från Stockholm, till det facila extrapriset av 30 000 skattekronor och 800 kilo koldioxidutsläpp per resa. Detta för att spara 45 minuter.)

Så om ministrarna inte begärt regeringsflyget till Bromma specifikt, vem är det då som gjort det? Regeringsplanet sköts av Försvarsmakten. Svenska Dagbladet har pratat med Henrik Gebhardt, som är informationsansvarig på Skara flygflottilj:

– Från början var tanken att den resan skulle genomföras med en flygmaskin som står parkerad på Bromma, men underhållet på den drog ut på tiden. Då ville man lösa det utan att stöka till och ändra för kunden.

Det verkar alltså som att Försvarsmakten gjort bedömningen att hellre flyga planet mellan Arlanda och Bromma än att be resenärerna att förflytta sig till Arlanda med kort varsel.

Eftersom det är Försvarsmakten som är ansvariga för regeringsplanet, har ministrarna inte haft någon möjlighet att påverka om planet gör extra mellanlandningar eller inte, innan de plockas upp. Nu tänker i alla fall Försvarsmakten och Regeringskansliet se över rutinerna, som regeringen ärvt från den förra regeringen.

*Bonus* Humor i kölvattnet av drevet

Internet har så klart varit kreativa i att dissa de högtflygande ministrarna, med varierande grad av intellektuell hederlighet och skärpa:

R47nUfs

 

 

 

 

Fridolinjen har till och med fått ett eget twitterkonto.

https://twitter.com/jessicaschedvin/status/588587923664031746

Denna tweet syftar på ett tidigare uttalande av Åsa Romson, där hon menade att Bromma kan läggas ner, eftersom det ändå är så nära till Arlanda.

Till sist

Slutligen kan man fråga sig om det här drevet egentligen spelar så stor roll. Kanske borde vi avkräva viktigare svar från regeringen än några mindre flygfadäser:

11146303_10153155511830708_5389468710215068350_n

Tidigare i år vägrade regeringen svara på vad de ville göra med statligt ägda Vattenfall, vars kolkraftverk fortsätter spy ut koldioxid. Nu avvaktar de besked från Vattenfalls styrelse om vad de föreslår ska hända med kolkraften, alltmedan utsläppen fortsätter.

 

Revisionsberättelsen för Uppsala kommun undertecknad

Kommunrevisionen är nu klar med revisionsberättelsen för Uppsala kommuns verksamhet 2014. Slutsatsen i revisionsberättelsen är att 2014 års resultat ej är helt förenligt med god ekonomisk hushållning. De finansiella målen nås inte och det finns ett icke obetydligt strukturellt underskott. Den nya rödgröna majoriteten i Uppsala har stora utmaningar framöver! För egen del har jag med detta definitivt gjort klart mitt sista kommunala uppdrag, drygt 20 år efter det att jag påbörjade mitt första politiska uppdrag i Uppsala kommun. Blickar jag tillbaka är det tämligen stora skillnader mellan Uppsala 2015 och Uppsala 1995, och det är spännande att ha varit med på den resan.

Utökade vattenbruk hoppas kunna lösa utfiskningen i haven

800px-Aquaponics_at_Growing_Power,_Milwaukee

Under historiens gång har människan utvecklats från jägare till lantbrukare på land, något som nu även håller på att ske i haven och sjöarna. Vi övergår alltmer från att fånga vild fisk till att odla fisk i så kallade vattenbruk, vilket kan vara svaret på en växande befolkning ska kunna försörjas i framtiden enligt en rapport från bland annat Världsbanken.

I Sverige är vattenbruk fortfarande litet, dock pågår en hel del forskning för att till exempel odla jätteräka och alger för matproduktion. Nu är det framförallt Norge som står för den nordiska marknaden med sina laxodlingar. Kina dominerar fortfarande världsmarknaden med cirka 60 procent av vattenbruket. Tillsammans med flera länder i Sydostasien sker nästan hela världens vattenbruksproduktion där. Marknaden växer med ungefär 10 procent varje år och det är framförallt karp, pangasus, musslor och räkor som odlas tillsammans med mjölkfisk och lax. En stor del av det som produceras används som fiskfoder eller annat djurfoder.

Rapporten visar också att fisket i världshaven och sjöarna har nått sin gräns i stora delar världen och att utbudet av vildfångad fisk kulminerade redan på 1990-talet. I vattenbruk finns där­emot fortfarande stora expansionsmöjlig­heter, kommenterar Max Troell, system­ekolog och marinekolog på Beijerinstitutet vid Kungliga vetenskapsakademien i en artikel för DN.

Trots behovet av vattenbruk för att täcka försörjningen av föda för en växande befolkning är det svårt att få det miljövänligt och hållbart, enligt Max Troell. Förutsättningarna skiftar från plats till plats och det blir en avvägning mellan extensivt och hållbart mot intensivt och mindre hållbart. De extensiva odlingarna, menar han, vinner ofta vad gäller ekologi och hållbarhet då de intensiva odlingarna kräver stora mängder foder, mycket energi och kemikalier för att hålla populationerna friska. Det finns ofta inte heller något sätt att ta hand om den näring som produceras i form av avföring och matrester, utan det släpps direkt ut i havet.

Ett alternativ till det intensiva vattenbruket är akvaponik, en metod där man kombinerar växtodling och fiskodling i ett slutet system på land. Detta börjar bli allt vanligare i utvecklade länder, men är egentligen ingen ny uppfinning. Det går ut på att den näring som släpps ut i vattnet används som näring för växterna, som i sin tur tillsammans med maskar och bakterier renar vattnet som så småningom återförs till vattenbruket. Enligt FAO:s rapport Small scale aquaponic passar metoden väldigt bra i varma länder som lider brist på vatten. Idag finns inte ett jättestort genomslag för metoden, men försöksanläggningar finns lite varstans, bland annat ett par i Sverige.

Början på slutet för fossil energi

Here comes the sun

Världen använder alltmer förnybar energi och den fossila minskar stadigt. Redan 2013 växte det förnybara om det fossila när det gäller nya anläggningar. 

Varje år läggs det till mer kapacitet i elnäten från förnybara källor än från kol, olja och gas sammanlagt. Redan 2013 hände detta för första gången och det ser ut att vara en utveckling som inte går att stoppa. Det rapporterar Bloomberg. De beräknar att år 2030 kommer fyra gånger så mycket förnybar kapacitet att läggas till.

Priset på solceller fortsätter att dyka snabbt och på många ställen är dessa energislag nu billigare än nätpriset för el.

Det förnybara är verkligen på frammarsch, tidigare har vi rapporterat om solcellsboom i USA, att solceller ökar snabbt i Sverige och nya solcellsrekord.

Hos Bloomberg finns grafer och mer analyser.

Med Miljöpartiet mot ättestupan !


Läser Birger Schlaugs blogg om hur MP förvandlades från ett idéparti 2002 till maktparti där kulmen nåtts idag som idag är. Själv låg jag i träda mellan 1998-2006 och la mig inte i MP:s politik tyckte mest det var snömos på den tiden.

När nu maktpartiet ihop med S lägger en kompletteringsbudget är det omgivet av en massa turer innan man nått dit. Jag ser budgeten i första hand som en "återställarbudget" att rätta till det värsta efter alliansens år med stöd av SD.

Det finns inte särskilt mycket i grön omställning snarare att få igång tillväxten i ekonomin. Alla de krav MP hade före 2002 finns inte en tanke på att lägga fram. Inte ens de krav som kongressen ställde förra året minns någon allting är glömt. Nu gäller det att regera Sverige med passivt stöd från V och Alliansen ihop med sossarna som gäller.

Jag ser regeringen som en expeditionsministär. En massa byråkrater där det inte skymtar mycket grönt snarare mittengrått. MP gick till val själva det gjorde även S. Båda partierna får kämpa ihop sig för att hitta kompromisser.

På lokal nivå sitter jag, och MP ihop med alliansen lokalt. Varför det? Varför inget #DÖ här likagärna? Jo då hade både S och MP tvingats släppa fram en ren alliansbudget så enkelt är det. MP hade varit kvar i under S-täcket med lika taskigt som platser som innan och underordnat sig alliansen i ren opposition.

Varför är jag emot #DÖ? Det innebär nämligen ren kapitulation för alla är livrädda för SD. Tänk er ett radikalare MP som ställde gröna krav på samma sätt som SD ställer om migrationspolitiken? Nej det går inte säger man för "miljö" är INGEN stor fråga det är ju migrationspolitiken därför får SD så mycket fler anhängare.

Ja vad gör MP. Breddar sig och påstår att grönt och miljö finns i alla frågor. Radikaliseringen uteblir och partiet smälter in som ett tjänstemannaparti snällt och lydigt oavsett om det är vänster eller höger.

Frågan är ska jag vara kvar i det lydiga parti som existerar för att man är så jävla rädda för SD så man måste gömma sig bland "blockpartierna" ?

Jag utesluter inte att jag så småningom hoppar av för jag har fel ålder, fel sexuell läggning, fel kön, fel utbildning iaf året när jag avslutade nån kurs, för lång erfarenhet och bor antagligen på fel ort också för att vara gångbar. Ja det återstår att se men MP idag är låååångt ifrån det parti jag var med om att grunda en gång. Jag har antagligen fel åsikter också det är nog det värsta.

Chefernas bästa karriärtips!

Sustainergies projekt CSR Live är ett unikt tillfälle där studenter och representanter från näringslivet får mötas och diskutera hållbarhetsfrågor. Under våren deltar ett 30-tal studenter i samarbetet, däribland mitthållbarhetsjobbs skribent Caroline Nordvall. Här delar hon med sig av chefernas bästa karriärtips från det senaste CSR Live-besöket hos Ledarna.

Under våren är jag med i Sustainergies program CSR Live, där studenter får träffa företag och personer inom hållbarhetsbranschen. I måndags var vi på Ledarna, fackförbundet för alla Sveriges chefer. Många uppmärksamma ögon riktades mot karriärexperten Jörgen Kihlgren när han inledde sin föreläsning med orden ”Nu ska jag prata i 45 minuter om självklarheter”. Och ärligt talat, många av oss känner nog igen ett riktigt bra personligt brev när vi ser ett. Men det är svårare att förklara varför det är ett bra brev. Och bra mycket svårare att skriva ett själv.

Jörgen delade med sig av sina bästa karriärstips som jag nu rätt och slätt tänkte föra vidare till er – ovärdelig kunskap inför framtida jobbsökande. Då kör vi!

Fyra framgångsfaktorer vid jobbsökande:

1. Sätt rätt ord på din kompetens.
Välj ut fyra egenskaper och återkoppla till dessa i ditt personliga brev. Se även till att brevet är uppbyggt enligt:
– Drivkrafter
– Arbetsuppgifter
– Utbildning – lyft gärna fram exempelvis uppsatser du skrivit
– Intressen
– Mål
– Transferkunskaper (kompetenser du fått genom olika sammanhang, exempelvis extrajobb, ideellt engagemang eller annat)

Och skriv tre skäl till varför du söker jobbet!

2. Välj rätt sökvägar.
Jörgen pratade mycket om vikten av LinkedIn. Dels att ha en registrerad och aktiv profil, men även att sökmotoroptimera den. Även andra sociala medier lyftes fram som relevanta sökvägar: Twitter, Facebook och så vidare.

3. Ha kontroll på din målgrupp.
Lägg ner lika mycket tid på ditt CV som på att göra en omvärldsanalys. Lista de 15-20 mest intressanta arbetsgivarna för dig. Prenumerera på nyhetsbrev, följ bolag på sociala medier, kolla på allabolag.se. Titta hellre på de medelstora bolagen istället för de största inom branschen, där finns jobben (till en början). Alla jobb du söker behöver inte heller vara ett drömjobb. För att nå drömjobbet krävs en plattform. Dina första jobb i branschen är sannolikt ”plattformsjobb” som kommer ta dig dit du vill i slutändan.

4. Var så effektiv du kan.
Detta återkopplar till samtliga ovanstående punker. Tänk smart och gör det enkelt för dig!

För att sticka ut ur mängden, ring gärna innan och etablera en personlig kontakt. Är du osäker på vad du ska säga kan du använda dig av någon av följande frågor:

1. Var ligger tyngdpunkten i arbetet?
2. Vad blir den stora utmaningen för den person som får jobbet?
3. Vad har er personal för bakgrund? 

IMG_2421

Paneldebatt. Från vänster: Erika Svensson, Oskar Ekman, Ebba Åkerman och Simon Flato.

Efter Jörgens tips tog en paneldebatt vid, bestående av Erika Svensson från Ledarna, Ebba Åkerman från Invitationsdepartementet, Oskar Ekman från Fortum och Sustainergies egen Simon Flato. Det blev en fullspäckad timme där karriär och hållbarhet diskuterades om vartannat. Extra spännande var det att få ta del av panedletagarnas bakgrunder, som i vissa fall visade att det är okej att ta lite kringekrångliga vägar fram till drömjobbet. För mig som har provat på en hel del olika jobb inom olika branscher kändes det tryggt att få en bekräftelse på att allt du har med dig i bagaget är en tillgång. Utmaningen är att hitta det perfekta sammanhanget där alla dina kunskaper och erfarenheter får komma till uttryck.

En liten avstickare i paneldebatten handlade om ”greenwashing” – ett uttryck som innebär att mindre miljövänliga företag ändå försöker skapa en bild av sig som miljövänliga i sin marknadsföring. ”Greenwashing” har uppmärksammats allt mer på senare tid och i onsdags släppte Jordens Vänner de nominerade till årets Svenska Greenwashingpris. Vad tycker du om finalisterna? Är de värda/ovärda en nominering?

Och de nominerade är ………………………………… Vidare till Svenska Greenwashingpriset 2015!

När du har kollat in de nominerade (och kanske även röstat på någon personlig favorit?) – ta några minuter för att tänka igenom Jörgens karriärtips och hur du kan dra nytta av dem på bästa sätt. Kanske är du precis som jag i slutet av dina studier och förbereder dig inför jobb- eller praktiksökarsvängen. Ta hjälp av ovanstående tips så får du genast ett försprång framför dina konkurrenter.

Lycka till!

Inlägget Chefernas bästa karriärtips! dök först upp på Mitt Hållbarhetsjobb.

Rätt eller inte?


Man kan fråga sig, om den kanadensiske ishockeyspelaren, Devreaux, som är här i Sverige och spelar för skånelaget Rögle, och som överföll en spelare i motståndarlaget bakifrån före en match, bör åtalas för misshandel. Många har sett det filmade påhoppet, som Devreaux plötsligt utsatte en västeråsspelare för. Juristernas hypotes är att våld i rinken, ringen eller på planen, som kan anses som en naturlig del av respektive sport är något som man får stå ut med. Den som sig i leken ger, typ. Det svenska rättsväsendet är återhållsamt med åtgärder mot övergrepp inom sporten, lite väl återhållsamt, kan man tycka. Juridiskt är det fråga om “offrets” samtycke eller inte till misshandel eller andra övergrepp. En boxare som får en smäll på käften i ringen, får tåla det, så länge boxning är en tillåten aktivitet. En hockeyspelare som tacklar en annan ska inte åtalas för tacklingen, även om den inte skett helt enligt regelboken. Så långt är det ganska klart. Försiktiga överträdelser hanteras inom den sportens regelsystem. Som rättsväsendet ser på saken, är det tydligen också OK att i ett “vanligt” slagsmål på isen dela ut slag, som på annan plats hade varit betrakta som misshandel, ungefär som en boxare som slår motståndaren under bältet eller med öppen handske. I boxning kanske gränsen går vid att bita av motståndaren örat men jag vet faktiskt inte, om Tyson blev åtalad för sitt tilltag, om det nu var Tyson. Logiskt sett är den här inställningen tveksam. Det är fråga om en pragmatisk inställning till sporter, som drar in mycket pengar på att tillåta att gränser överskrids, så länge det sker inom det som sporten själv anser vara rimliga gränser.

Tillbaka till Devreaux. Jag tycker att det är självklart att han ska åtalas för misshandel och att den inte borde betraktas som ringa. Han anföll motståndaren oannonserat bakifrån med tillhygge (klubban) och fortsatte sedan misshandeln med knytnävar på liggande motståndare. Varken polis eller åklagare kan med gott samvete konstruera händelsen, som något den överfallne kan anses ha godkänt genom att ställa upp i ett ishockeylag. Till råga på det, hade matchen inte ens börjat, när sinnet rann på Devreaux. Det hade varit ännu tydligare, om allvarliga skador uppstått. Givetvis bör det bli åtal och en fällande dom för misshandel. Det är inga problem med bevisningen. Brottet är solklart. Den sportsliga påföljden blev avstängning i elva månader men det borde kanske ha blivit livstids avstängning.

Cyklister ger lediga säten och plats i pendeltrafiken

Såg ett SVT-inslag om hur mycket längre tid det tar att pendla nu jämfört med 1995. Och att det blir trängre med fler bilar framför varje bilist och färre lediga säten för kollektivtrafikanterna: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/sa-mycket-langre-tid-tar-det-att-pendla-idag

Jag har buss 705 på min gata i Myrängen i Huddinge som går till Stuvsta men som reportaget beskriver är pendeltrafiken tyvärr både trång och mindre tillförlitligt. 

Så jag cyklar, med punkteringsfria däck, sen sex år, och har i princip inte missat en hämtning av barnen i tid eller skolskjutsen på hemvägen, eller något tidigt möte på jobbet på ditvägen.

Eftersom jag jobbar vid Hornstull behöver jag dessutom byta, så att cykla 11 km tar mig en halvtimme men kollektivt tre kvart - minst!

Vet flera grannar och föräldrar på närmaste skolan som gör som jag.

Kan vara värt att tänka på för dem som klyschigt gnäller om män i cykelkläder - vi har lämnat fem meter framför din bil eller ett ledigt säte i kollektivtrafiken för dig!


Vad i h-e är det som händer…?

I väntan på att dagens trista, politiskt relaterade, beslut skall bli offentliggjort så gör jag det enkelt för mig genom att länka till förra veckans nummer av Syre, där jag har en en essä med ovanstående dagsaktuella rubrik. Den börjar så här:

"Våren 2002 hade varit varmare än normalt. En åskfront drog över Sundsvall och spelarna i GIF Sundsvall förberedde sig att åka ner till Stockholm för att möta Djurgården. Ett antal miljöpartister hade redan kvällen innan smyckat Tonhallen med budskapet Tid att leva. På morgonen den 9 maj var hallen redo att motta de 594 deltagare som anmält sig till Miljöpartiet de Grönas tjugofemte kongress. De var skärrade. Opinionssiffrorna pekade neråt. Temo 2,7 procent. Skop 3,3 procent. En del skyllde på terrordådet i New York, andra på budgetsamarbetet med sossarna, men flest på språkrören. Det..."

Fortsättning här.

Miljöpartiet anser att det är dags att kommunen undertecknar CEMR- deklarationen

image

PRESSMEDDELANDE

Miljöpartiet är ett feministiskt parti och det har vi varit sedan vi bildades. Det feministiska perspektivet betyder att vi ser att det finns en genomgripande könsmaktsordning där mannen är norm i samhället

Miljöpartiet är mycket tveksamma till hur rekryteringen av toppchefer till det kommunala servicecentret genomfördes och som ST har rapporterat om. (http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/kvinnorna-valdes-bort-i-ett-tidigt-skede)

– Miljöpartiet anser att det nu är hög tid att kommunen undertecknar CEMR-deklarationen som är den europeiska deklarationen för jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå säger Angel Villaverde.

– Genom att underteckna deklarationen ansluter sig kommunen till 6 viktiga principer om jämställdhet och förbinder sig också att genomföra dem genom att upprätta en handlingsplan. Man får dessutom bra verktyg för att identifiera praktiska åtgärder till förbättrad jämställdhet och man får också förslag på mätbara indikatorer. Detta gör att kommunens nuvarande jämställdhetsplan skärps avsevärt.

– Jag tror faktiskt att vi från politiskt håll är helt eniga om detta. Och vi kommer att stödja den motion i denna riktning som S lämnade in i februari, avslutar Angel Villaverde.

Kontaktperson:
Angel Villaverde (MP)
Kf- gruppledare

Löftena kunna ej svikas?

Det är mycket prat om löften. "Du lovade!", kan ens barn säga när man inte köper den där platt-TV:n eller åker på den där
bondgårdssemestern man hade hoppats kunna göra. Det kan vara dagens i-landsproblem, men det skär ändå i hjärtat.
Och några av oss kan med fasa minnas hur vi lovat en annan människa evig trohet, men fått backa från det för att, tja livet, kom emellan. Man ska såklart vara försiktig med löften, men alla vuxna vet det jag just skrev. Man kan inte hålla allt man lovar. Livet kommer som sagt emellan. Så är det förstås även i politiken. Vi vill mycket, men klarar inte allt. Vi måste komma överens och prioritera.
Kanske borde man: alla partier, föräldrar,  älskande göra en deal och inte lova saker. Bara säga typ: det här är mina övertygelser och jag ska göra så gott jag kan. Men vi måste också våga flagga lite högt också. Allt kan inte vara lagom och jämngrått.

NU har regeringen en fungerande regeringspolitik – men var finns alliansen?


Att missnöjet med #DÖ decemberöverenskommelsen är störst bland kristdemokrater och moderater är ju lätt att förstå. Det finns nu en regering som för en politik som kanske inte riktar sig till just deras väljare.

När man hör oppositionens klagande över regeringens kompletteringsbudget finns all anledning att påpeka att regeringen fram till nu regerat med en alliansbudget med stöd av SD.

Om nu kristdemokrater och moderater gnyr mest så beror det på att de inte anpassat sig till läget och att det är i de partierna SD rycker när de andra anpassat sig till att regeringen nu får sitta kvar.

Jag konstaterar att det kompromissas från olika håll och att inget är sig likt sedan före valet. Då anklagade alliansen de rödgröna för att sakna en gemensam regeringspolitik. Det har man nu men var finns alliansen?

Fakta: Ett urval från vårändringsbudgeten 2015

•Höjt tak i a-kassan till inkomst på 25.000 kr. Kostar 0,9 miljarder 2015 och 2,8 miljarder 2016.
•Höjt underhållsstöd: 207 miljoner 2015, 624 miljoner 2016.
•Ökad bemanning i äldreomsorgen: 1 miljard 2015, 2 miljarder 2016.
•6.500 nya utbildningsplatser genom tillskott till Komvux, folkhögskola, högskolor och universitet, 650 miljoner.
•Förlossningsvården: 200 miljoner kronor, 400 miljoner 2016.
•Järnvägsunderhåll: 620 miljoner, 1,24 miljarder 2016.
•Lokalt klimatinvesteringsstöd: 125 miljoner 2015, därefter 600 miljoner årligen.
•Naturvård: 460 miljoner 2015.
•Näringspolitik: 225 miljoner 2015, 315 miljoner 2016.

Finansiering:
•Slopade nedsatta arbetsgivaravgifter för unga: 5,5 miljarder 2015, 16 miljarder 2016.
•Höjd effektskatt på kärnkraft: 104 miljoner 2015, 250 miljoner 2016.
•Slopat rut-avdrag för läxhjälp: 20 miljoner 2015, 50 miljoner 2016.
•Höjd skatt på naturgrus och bekämpningsmedel

källa:TT

Frågor om anställningar inom MP-Umeå

Jag har skrivit följande mejl: Hej ledningsgruppen För kännedom till medlemmarna Med anledning av Nassers debattinlägg i dagens VK har jag några frågor: Har Miljöpartiet i Umeås några anställda/arvoderade, och i så fall vem och i vilken omfattning? Frågan avser … Continue reading

Kommunikationsarbete för UNDP

Alexandra Pärnebjörk arbetar på FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Stockholm. Vägen dit har gått via studier i Uppsala, praktik på UN Women och på UD:s multilaterala enhet. Kommunikation och informationsspridning om bistånd och utvecklingssamarbete är avgörande för att slå hål på gamla myter och föreställningar om världen. Missa inte Alexandras praktikplats-tips! 
 

Efter att ha läst politices kandidatprogrammet vid Uppsala universitet med utvecklingsstudier som huvudämne tog jag mina första kliv ut på arbetsmarknaden och – precis som så många andra – gjorde jag detta som praktikant. Först på UN Womens nordiska kontor i Köpenhamn och därefter på UD:s multilaterala enhet i Stockholm. Mitt år som praktikant cementerade intresset för utvecklingsfrågor ytterligare och breddade min förståelse för multilaterala samarbeten.

Nu arbetar jag på FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Stockholm, främst med kommunikation och projektsamordning. I projektet ingår bland annat vår onlineplattform millenniemålen.nu, boken ”Blir världen bättre?” och tillhörande utbildningsmaterial, diverse seminarieserier och deltagande i evenemang som Almedalsveckan och bokmässan i Göteborg. Stockholmskontoret tillhör det nordiska representationskontoret i Köpenhamn och jag har även kollegor i Oslo.11153564_10153156730602597_1747645321_o

UNDP finns på plats i över 170 länder och regioner och arbetar tillsammans med regeringar, CSOs (civil society organisations, reds anm), privat sektor och andra partners för att hitta lokala lösningar för att bl.a. bekämpa fattigdom, bygga demokratiska samhällen och motståndskraft, minska ojämlikheter och arbeta mot miljöförstöring. UNDP har ett brett mandat och arbetar på många fronter världen över. Att få arbeta med kommunikation för en sådan organisation är både viktigt och lärorikt.

Att informationsspridning om bistånd och framförallt om utveckling i världen är viktigt syns i Sidas och SCB:s årliga undersökning av svenskars attityder och kunskap kring frågorna. Resultaten från höstens undersökning är positiva – fler har förtroende för FN, Sida och EU och inte sedan 80-talet har så många svarat att de vill behålla eller öka biståndet till alla länder. Synen på utvecklingen i de fattiga länderna förbättras också, till exempel instämde 39 % i påståendet ”Levnadsvillkoren i de fattiga länderna har förbättrats avsevärt under de senaste 30 åren” – att jämföra med 19 % för tio år sedan. Bilden av utveckling i världen visar sig ha blivit mer realistisk och allt färre väljer de mest pessimistiska alternativen i undersökningen, men en majoritet har fortfarande en föråldrad verklighetsbild.

Kommunikationsprojektet jag arbetar med syftar till att sprida kunskap om utveckling och det multilaterala utvecklingssamarbetet för att bidra till en mer uppdaterad verklighetsbild.

2015 är ett särskilt spännande år att arbeta med kommunikation om utveckling. Vi har finansieringskonferensen i Addis Abeba i juli, de nya hållbarhetsmålen som ska antas i New York i september och klimatförhandlingarna i Paris i december. Inom ramen för vårt kommunikationsprojekt har UNDP tillsammans med Dag Hammarskjöldfonden de senaste åren bidragit till att ta post 2015-debatten till Stockholm genom en seminarieserie. Den här seminarieserien fortsätter under året och UNDP kommer lansera en ny plattform för informationsspridning kring hållbarhetsmålen. En ny bok kommer även att skrivas för att matcha den nya utvecklingsagendan. Den stora utmaningen just nu i mitt jobb är att täcka in så mycket som möjligt av allt det som skulle kunna kommuniceras kring de globala processerna och framstegen som görs mot hållbar mänsklig utveckling i världen.

Just nu söker vi en praktikant till kontoret i Köpenhamn med erfarenhet av kommunikation- och webbarbete. Sista ansökningsdag är 30 april och du kan läsa mer om tjänsten här.

Följ oss gärna på sociala medier för kontinuerliga uppdateringar om UNDP:s arbete – @UNDP_Sweden på Twitter och ”Millenniemålen – åtta mål för en bättre värld” på Facebook. För andra frågor är ni välkomna att höra av er till mig på alexandra.parnebjork@undp.org

Inlägget Kommunikationsarbete för UNDP dök först upp på Mitt Hållbarhetsjobb.

Konspirationer


I DN redogjordes i förrgår för ett antal vanliga konspirationsteorier. Några visade sig så småningom vara sanna, t.ex. FRAs aktiva medverkan till övervakning av den svenska befolkningen. En konspirationsteori, som inte fanns med på listan är de amerikanska månlandningarna för snart 50 år sedan. Hur var de möjliga med den tidens teknologi? Datorerna var fortfarande stora som hus och Internet var inte ens påtänkt. Och varför har inga framsteg i rymden skett sedan dess? Här finns härliga möjligheter att spekulera och stort utrymme för fantasier om, hur jordens befolkning fördes bakom ljuset.

En helt annan sorts konspirationsteori, som jag återkommer till, är den som gäller Walt Disneys önskemål om evigt liv, om det nu är en konspirationsteori. Disney ska ha uppdragit åt ett företag att efter hans död frysa ner och bevara hans kropp, möjligen bara huvudet, för att det i framtiden, med de nya rön och ny teknik, ska finnas möjlighet att tina upp kvarlevorna och på något vis väcka upp Disney eller hans gener eller celler till ett fortsatt liv. Om den skrönan inte är en skröna, säger den en del om pengar, makt och storhetsvansinne. F.ö. en juste affärsidé med ett företag, vars kunder har uppenbara svårigheter att ifrågasätta hur tjänsterna utförs. Det finns också ett antal konspirationsteorier, som har med Disneys animerade filmer att göra. En, som är rätt kul, gäller Ariel. Titta på den här bilden, som kanske är manipulerad, kanske inte.