efter påsk

Rivstart idag efter en härlig ledighet. Mycket om riktlinjer och marknadsföring.

Dessutom bra samtal med kommunal, vårdförbundet och läkarföreningen på morgonen. Det känns alltid värdefullt att samtala med fackförbunden. Det är minst lika viktigt som våra verksamhetsbesök.

Imorgon välkomnar vi nya ledamöter in i landstingsgruppen. Det är de som förmodligen kommer att sitta i landstingsfullmäktige för MP efter valet. Vi välkomnar dem med ett valpepp på biostaden, inkl popcorn och läsk.

Sen drar jag till Skåne för att prata där om grön rehabilitering och det föredraget ska förberedas nu…..


Nedläggning i flera led?

Biblioteket i Vattholma har tidigare haft kvällsöppet två dagar i veckan och öppet dagtid en dag. En rimlig ordning då de flesta arbetspendlar och är mer betjänta av kvällsöppet. Samtliga öppettider har också haft bra besöksfrekvens. Sedan en tid tillbaka har emellertid ena kvällstiden ersatts av en dagtid, som inte uppvisar lika stort antal besökare. Vilken ska slutsatsen bli av detta tapp? En återgång till kvällsöppet, eller att slutsatsen dras att intresset för bibliotek i Vattholma minskat och att tiden dras in utan att ersättas?

Carl Brangsmo: Skrid till verket om du har en bra idé!

Carl Brangmo

Carl Brangmo Johansson är 19 år och har redan startat tre företag som har med hållbarhet att göra. Calles recycling restaurerar och säljer cyklar och hans företag Eco-bike vill leverera cyklar och solcellscentraler till den offentliga sektorn. Han är full av idéer och är inte rädd för att testa dem.

Jag återvinner, skräddarsyr och säljer cyklar. Köper upp och hämtar begagnade cyklar ifrån bostadsrättsföreningar och privatpersoner, gör om dem, efter beställning ifrån kund och säljer dem igen. Att ta tillvara på det som erbjuds och kan användas igen är viktigt för mig. Jag gör det på mitt sätt. Sen har jag även ett projekt/företag som är under uppbyggnad, ECO-Bike är arbetsnamnet. Det är en solcellscentral för elcyklar.

Calle menar att ungdomar ofta är kreativa, innovativa och öppensinnade. Han säger att alla kan påverka, göra saker och få igenom åsikter och tankar, oavsett ålder. För att nå hållbarhet i stort tror han att beteenden måste förändras och att många människor måste göra många små saker, exempelvis som att källsortera. För att lyckas med omställningen behövs kommunikation både från politiker, förebilder och informationskällor. Det viktigaste för Calle är att jobba framåt och göra saker. Det spelar ingen roll hur bra idéer du har om du inte gör något av dem.

Om 30 år så driver jag något form av bolag som sysslar med utveckling och entreprenörskap i samma veva. Kanske med att ta fram, färdigställa eller finslipa affärsidéer, att hjälpa, stötta och supporta entreprenörer, människor som vill göra saker och som gör det. För man kan vilja så mycket och ha tankar och idéer men skillnaden på en idéspruta och en entreprenör är att göra. Ta fram prototyper, göra marknadsundersökningar, sätta rätt folk på rätt plats, ge folk förtroende och att komma framåt, varje dag, varje timme och i varje beslut. Inte sitta på kammaren och vara övertygad om att man har en bra idé, utan skrida till verket!

Är du ung och har bra idéer men är osäker på hur du ska genomföra dem? Prova att spana in ungdomar.se för tips, handledning och inspiration.

Se Calle restaurera en cykel:

Mer pengar till militären

Jaha, då är det dags för nästa utspel om det militära försvaret. Regeringens fyra partiledare meddelar på DN-Debatt att man "väsentligen" skall öka resurserna till militären för att "kraftigt stärka försvarsförmågan".  Ett antal nya JAS-plan, mer luftvärn, några u-båtar och lite annat skall bekostas av 5,5 miljarder kronor ytterligare till militären. Skälet är det ryska uppträdandet vid Svarta Havet. Detta är allianspartiernas samlade besked, meddelas på DN-Debatt. 

Föga imponerande. Ur vilket perspektiv man än tittar. Nu handlar det om inrikespolitik inför valet (det ser ju illa ut om sossarna vill satsa mer än Björklunds regering) och symbolisk ångestdämpning. Det kommer fortfarande att vara bortkastade pengar, även om man ser det ur ett militaristisk perspektiv. Så mycket har jag lärt mig under åren som politiker: hotbilden har alltid anpassats efter hur mycket pengar riksdagen ansett det vara värt att lägga på militären och vad det fuktade fingret säger om inhemsk opinion.

Nu är det tack och lov så att Sverige inte är hotat av utländsk makt. Trots att Sverige gör en del för att provocera Ryssland genom att t ex upplåta Norrbotten till krigsövningar för Nato och intimt samöva med samma organisation som växt allt närmare Ryssland. Det är knappast nedväxling som skett. Det är uppväxling. Och Sverige deltar i spelet. Sossar och borgare är överens. För egentligen är man ju överens. Innerst inne. I kärnan. Man vill nå dithän att det mest blir en formalitet att ta det sista steget: att bli medlem i Nato.

Var och en som följer rysk politik vet att det finns fyra länder som ingår i den ryska intressesfären – såväl ekonomiskt som politiskt. Länderna är Ukraina, Vitryssland, Georgien och Kazakstan. Detta är nog så problematiskt.

I en tid när Nato stegvis flyttar fram sina positioner är det värt att notera att Nato-baser i dessa länder skulle uppfattas lika förfärande för Moskva som en rysk bas i Kanada eller Mexiko skulle göra i Washington.

Det finns mycket att vara djupt kritisk till när det gäller Putin och rysk politik. Såväl inrikes- som utrikespolitik. Men för politiker som t ex Jan Björklund - uppbackad av inte minst SvD:s hetspropaganda - räcker inte det som är. Det gäller att få "folk att mjukna"... som SvD så vackert skrev för en tid sedan.

Alliansregeringen och sossarna - och tydligen i viss mån också Vänsterpartiet - tycks nu ha mjuknat...


Det vore ju spännande om något parti skulle ge sig på att plädera för militär nedrustning i en tid som denna. Och istället pläderade för motsvarande upprustning av civilsamhällets förmåga att överleva kriser - att minska sårbarheten i såväl livsmedelsförsörjning som systemuppbyggnad. Att istället för militär uppbyggnad bygga fungerande rättssystem och rejält upprustad skola i en tid när demokratin faktiskt hotas inomnationellt. Att istället för JAS-plan och korvetter bygga fungerande räddningstjänst för såväl nationella som internationella uppdrag. Att våga bryta ett destruktivt mönster i en tid när det finns gott om militär, krigsflygplan, vapen och ammunition men ont om läkare, räddningshelikoptrar, sjuksköterskor och läkemedel.

Kort sagt: det skulle behövas en antimilitaristisk rörelse. Särskilt nu när ropen på upprustning ekar över världen. Förra året spenderades 11 500 miljarder kronor på militära utgifter i världen. En del bidrog Sverige med. Drygt 40 miljarder för att upprätthålla den svenska militären. Resten i form av att vara en av världen större vapenexportörer - Sveriges exportera vapen till 61 länder till glädje för såväl Björklund som den gamle metallordföranden.

USA lägger ner 640 miljarder dollar på militären varje år, Ryssland satsar 87,8 miljarder, "bara" 20 miljarder mer än det förhållandevis lilla Frankrike. USA:s och Natos styrkor är högteknologiska och högpresterande. Ryssarna planerar byta ut sitt ålderdomliga materiel mot högteknologiskt och högpresterande. Det drar pengar från annat som Ryssland skulle behöva.

Militärutgifterna lär komma att växa så länge som världsekonomin växer, meddelas från Sipri. Det finns tydligen ett samband mellan ekonomisk tillväxt och våldsapparaten.

Kärlek misshandel eller utvisning

Metro belyser förtjänstfullt i ett flertal artiklar den särskilda utsatthet som drabbar främst våldsutsatta kvinnor med tidsbegränsade uppehållstillstånd. 

Det brukar ibland kallas för ”fruimport”, men gäller också män och kvinnor i både samkönade och
olikkönade relationer. Utsattheten förstärks av att uppehållstillståndet i praktiken är villkorad till relationen. Lämnar hen sin relation inom två respektive för EU-medborgare fem år, oavsett orsak, blir konsekvensen utvisning. Regeln kan användas som ett hot inom relationen, och konsekvensen kan bli att tvingas välja mellan att stå ut i en destruktiv relation och att bli utvisad. 

Trots att vi ser exempel efter exempel så kvarstår den orättvisa som finns i lagen. Exempelvis en kvinna med barn som misshandlades av sin make där grep socialen in och hotade att omhänderta barnen om hon inte lämnade honom. Då fick hon utvisningsbeslut av migrationsverket. 

Landshövding Eva Eriksson, som har utrett frågan om ”fruimport” åt regeringen, konstaterar att tvåårsregeln låser in kvinnorna och barnen i en misshandelssituation och att politiken bör agera för att tvåårsregeln på sikt ska försvinna.[1] 

Migrationsverket har påpekat att reglerna inte medger att kvinnor och män som utsatts för allvarliga övergrepp får stanna. 

Miljöpartiet vill avskaffa två- respektive femårsregeln och istället ge permanent uppehållstillstånd för dessa kvinnor.

Att vi fortfarande 2014 ställer människor i situationen att välja mellan att stanna kvar i en relation och bli misshandlad eller utvisas är en skam. 



[1] Eva Eriksson på Svenska Dagbladet Brännpunkt; http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tvaarsregeln-bor-tas-bort_7309737.svd(2012-06-29)

Ur den utredning som Eva Eriksson överlämnade till regeringen 2012-06-29
I betänkandet Kvinnor och barn i rättens gränsland (SOU 2012:45) uttrycks att lagstiftningen bör fokusera på männen i ökad utsträckning för att förhindra att oseriösa män kan föra kvinnor och barn till Sverige. Kontrollen av anknytningspersonen bör därför skärpas och kontrollen bör framöver även omfatta gifta män. Klarare och enklare skyddsregler för de kvinnor och barn som ändå drabbas av våld i samband med uppehållstillstånd i Sverige. Slutligen föreslår utredningen informationsinsatser och samordning av de ansvariga myndigheterna för att hjälpa de utsatta kvinnorna och barn.


Artiklar i Metro

ROKS rapport

Laddhybrid


Numera kör jag en s.k. laddhybrid, en bil med både bensin- och elmotor, som både laddar upp sig själv under gång och kan laddas via vanliga eluttaget. Låter fiffigt, va? Det är det väl också. Man får onekligen en skön känsla, när man nästan ljudlöst glider fram utan att någon bensin används alls. Så är det, om man åker korta sträckor, mindre än fyra mil så där. Gör man ofta det, har man större nytta av en sådan här bil. Vid längre sträckor med växelvis användning av motorerna (datorstyrd förstås) blir bensinförbrukningen visserligen måttlig men inte superlåg. Det blir väl runt en halvliter milen, om man kör försiktigt. De siffror man använder för räckvidd och bensinförbrukning, när man vill sälja sina bilar., är som vanligt glädjesiffror. Utom när det gäller inköpspriset. Motorjournalister säger att det kostar 100 000 kr extra, om man vill ha en laddhybrid och det stämmer. Det blir svårt att tjäna igen under bilens livslängd. En fördel med den här bilen är att man har åtta års garanti på allt inklusive batterierna och återvinning av dem.

Att Gnesta kommun försett sin hittills enda laddstolpe med ett uttag, som de flesta inte kan använda, är lite korkat men gör inte just mig så mycket. Batterierna räcker både in till byn och tillbaka, vilket är de flesta resor vi gör.

Mitsubishi Outlander PHEV heter den modell jag valt. Det finns fler men, såvitt jag vet, ingen annan med fyrhjulsdrift och dragkrok.

Göteborg går i bräschen vad gäller stadsodling men det behövs på fler ställen!

Odlingslåda
Det spirar av stadsnära odlingar i Göteborg.När man ser hur förtätningar blir större ytor för lägenheter och ytor blir till asfalteringar eller garage funderar jag på grönytor. Ja inte såna där gemensamma som sköts av vaktmästare eller inom det egna reviret i hemmet utan av den som vill odla och fixa till något för trivselns skull.
Jag tänker inte på kolonilotter heller där det egna reviret bevakas lika hårt som fritidshuset eller den egna täppan och där det krävs en egen kapitalinsats och hyresavgiften är som att gå på gym. Allt för mycket är byggt på medelklassens lönevillkor och mån av tid.

Framför allt finns det odlingsintresserade som kräver en liten låda att pröva lyckan någonstans. Själv bor jag i ett kvarter där man bara ska vara. Ja någon grannsämja finns inte att göra något ihop. Var lycklig för helvete eller flytta heter det. Inte verkar de lyckligare i det förtätade bostadsrättskvarteret snett mitt emot heller fast de betalat dyra insatser för siott priviligierade boende.

Stadsmänniskan är alienerad inte bara utifrån andra människor individuellt utan också från det gröna.Många skaffar sig djur av olika slag medan andra är allergiska mot såna. Har man facebook ser man ofta katten eller hunden spela huvudrollen där. Ja varför inte skaffa bin då eller höns. De producerar ju ändå något?

På något sätt är det kostnader och krävs både kapital och intresse samt flera för att sköta hus och ytor i anknytning till detta. Ett enkelt torp ute på landet är inget för välfärdsmänniskan. Ska det vara något är det ett fritidshus helst nära havet i så fall som man kan göra något av och helst flytta in i permanent på äldre dagar.

Detsamma gäller synen på maten. Inte plockar man bär och svamp som förr nej det finns thailändskor som överförtjusta väntar mig som kund på torget när det är säsong.Sedan har jag ju hur mycket matställen som helst att gå till i centrum här.För att inte tala om utbudet i mataffärerna. Kanske borde det bildas matlag som dels bildar en social gemenskap och som också organiserar upp.Men i dagens samhälle är vi justintime-beroende och har inte tid även om vi har råd.Vi har ju alltid annat att göra.

Essäer om socialdemokrati

Sedan år 2010 har den här bloggen till stor del präglats av ett politiskt tänkande som kan kallas socialdemokratiskt. När nu den bok jag arbetat på med Johan Lönnroth är i förlagets händer återupptar jag mitt essäskrivande.

Det är över ett år sedan jag påbörjade projektet att i bokform samla lite tankar om socialdemokrati. Mot slutet av år 2011 hade jag börjat leka med tanken, men det var inte så seriöst menat. Tidigare hade jag filat på en liten essäsamling om grön ideologi - en tanke jag övergav när jag gick från Miljöpartiet till Socialdemokraterna, och då skojade jag om att det kanske borde bli en bok om socialdemokrati istället. När det senare fanns ett bokprojekt i mitt huvud, så var det mest som ett hypotetiskt alster för att hjälpa mig att tänka lite mer strukturerat och långsiktigt.

En tentativ ansats

Arbetstiteln på min essäbok är Bästa stämningars längtan. Det här är en omslagsidé.

Men nu tänker jag mig att jag ska försöka få ut något, på förlag eller print on demand. Som titel valde jag Bästa stämningars längtan, efter Hjalmar Brantings svar på frågan om varför han var socialdemokrat: ”Därför att min känsla revolterar mot en sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan”. Formuleringen tycker jag är ett vackert uttryck för socialdemokratins strävan att alla människor ska ha lika goda chanser i livet.

Tanken med projektet har aldrig varit att försöka ge min helhetsbild av socialdemokratin. Istället har jag, med utgångspunkt från vad som intresserat mig här på bloggen, skissat på en disposition bestående av fyra essäer. Under den hittillsvarande resans gång har jag kommit att ompröva den tematiska ingången för tre av de fyra essäerna. Främst handlar det om att ha en klar och uttänkt röd tråd, som jag hela tiden haft med den första essän. Den bygger på en tämligen rak kronologi, med den bärande tesen att varje generation socialdemokrater måste definiera socialdemokratin på nytt. (Det skrev jag i ett blogginlägg förra året.)

Fyra essäer – fyra teman

Min grundläggande disposition ser nu ut som följande.

  1. Kris och förnyelse – Den europeiska socialdemokratins kris, efter tredje vägens framgångar, kan förstås som uttryck för ett ideologiskt interregnum. En diskussion om kritiska episoder tidigare i socialdemokratins historia kan ge inspiration till ideologisk nytändning.
  2. Efter finanskrisen – En diskussion utifrån tanken att 2008 års finanskris markerade slutet på en nyliberal epok och att det är dags för en keynesiansk renässans, vilket jag inte riktigt tror på. Men vad för slags politik behövs för att vända ekonomisk kris mot god samhällsutveckling?
  3. Möjlighetsstrukturen – Socialdemokratins långsiktiga mål är att utjämna människors livschanser, och den politiska demokratin kan ses som ett medel för att förverkliga ett socialt medborgarskap. En diskussion om metoder och utmaningar, såväl som filosofiska grunder.
  4. Samhällsbyggarna – En diskussion utifrån Europas skuldkris och behovet av långsiktiga investeringar i infrastruktur, bostäder och förnybar energi. Här dras konturerna av ett nytt politiskt program för socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling.

Det här är förstås en mycket grov skiss, och utforskandet av tankar i essäns form är ett pågående arbete där mycket kan revideras under resans gång. Först efter sommaren tänker jag sätta upp något slags tidsplan för processen. För närvarande skriver jag på ett synopsis.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , ,

Rösta feminstiskt i EU-valet!

I EU-parlamentet är de politiska skillnaderna gigantiska. Inte bara när det gäller klimat och invandring som jag varit inne på tidigare, utan i högsta grad också i jämställdhetsfrågor. Det som är självklarheter i Sveriges riksdag, som kvinnors rätt till abort, är stridsfrågor i EU-parlamentet. Vill vi att mänskliga rättigheter ska omfatta kvinnor ska vi rösta på feministiska kandidater i EU-valet.

Det spelar roll vilka EU-parlamentariker vi skickar från Sverige. När EU-parlamentet röstar om rätt till abort, sexualundervisning och föräldraförsäkring då röstar Alf Svensson (KD) nej tillsammans med sina konservativa kompisar från övriga Europa. Hur fräscht känns det på en skala?

Det behövs fler feminister i EU-parlamentet. Personligen kommer jag att kryssa Linnea Engström (MP) i valet den 25 maj. Hennes glödande feministiska engagemang behövs i ett Europa där högerextremister marscherar och katolska kyrkan alltjämt håller emot när kvinnor kämpar för rätten till sin egen kropp och HBTQ-personer för rätten till sin egen kärlek. Jag vill skicka Linnea till parlamentet så att hon kan arbeta mot sexköp och trafficking och för aborträtt, föräldraförsäkring och HBTQ-personers rättigheter.

Grundläggande rättigheter står på spel i EU-valet. Därför röstar jag feministiskt den 25 maj.

Här skriver Linnea Engström tillsammans med Per Bolund (MP) under rubriken "Sluta buga för Putin".

Läs också Hans Wåhlbergs utmärkta inlägg om EU-valet. Här om valets betydelse för maten på våra tallrikar.

Alla i mål? – Om skolstrategen som satte fingret på yttrandefriheten

Upplands Väsby lyckades för halvannat år sedan rekrytera Per Kornhall som skolstrateg, i syfte att lyfta kommunens skolresultat. Mycket glädjande och välbehövligt eftersom Upplands Väsby ligger i botten bland länets kommuner när det gäller skolresultaten. Dessutom en fjäder i hatten för kommunen eftersom Per Kornhall är en ledande auktoritet i skolfrågor, med uppdrag åt både Kungliga Vetenskapsakademin och Europakommissionen.

Men nu tycks det som att kommunen själv lyckats sätta käppar i hjulen för genomförandet av den förbättringsplan som tagits fram under Per Kornhalls ledning - Alla i mål. På sätt och vis kanske också för den mer övergripande planen Ett lärande Väsby som omfattar även kommunens friskolor.
Problemet är att kommunen, på tjänstemannanivå (och även politisk nivå?) förefaller ha försökt sätta munkavle på debattören Per Kornhall som i sin bok häromåret, Barnexperimentet, framför åsikter, kritik och förbättringsförslag som jag för egen del sympatiserar med. Per tvekar inte att även i debattartiklar och andra sammanhang delta regelbundet i skoldebatten, men är då noga med att hålla isär rollerna. I dessa fall undertecknar han inte med "skolstrateg i Upplands Väsby". Men som sagt, Upplands Väsby kommun tycks ändå ha invändningar mot Per Kornhalls debatterande, vid sidan om sitt kommunala arbete. Man hävdar förvisso att det ska vara högt i tak och yttrandefrihet ska gälla, men i praktiken är det uppenbarligen mer komplicerat.

Och nu väcks alltfler reaktioner mot kommunens agerande, och många röster höjs för att Per Kornhall ska få vara kvar som skolstrateg och slutföra det viktiga arbete han påbörjat. Även jag hoppas verkligen att så blir fallet, och eftersom Per är anställd av kommunala Väsby Välfärd, där jag sitter i styrelsen som representant för MP, så har jag till nästa veckas styrelsemöte begärt att få full information om vad som hänt. Det känns oerhört viktigt att vi i styrelsen hålls fullt informerade om denna "affär" som blossat upp, och som riskerar att bromsa eller till och med stjälpa det förbättringsarbete som inletts. Det är också helt avgörande att vi visar upp en fullkomligt enad linje när det gäller personalens rätt att yttra sig, både utifrån yttrandefriheten och meddelarfriheten, utan att detta bemöts med efterforskningar och invändningar, vare sig från andra tjänstemän, chefer eller politiker.

Styrelsemötet är på onsdag kväll.


Kaffekapslar växande miljöproblem

Nespresso

Försäljningen av kaffekapslar ökar kraftigt i Sverige. Men vad händer med de tomma kapslarna?

Mellan februari 2013-2014 såldes kaffekapslar för 166 miljoner kronor i Sverige, vilket är en ökning med 50 procent jämfört med året innan, samtidigt som övriga kaffemarknaden legat på en stabil nivå. Totalt utgör kapslarna 4,5 procent av kaffemarknaden, och beräknas fortsätta öka i Sverige.

Världsmarknaden för kaffekapslar omsatte förra året runt 70 miljarder kronor och i USA utgör kapslarna ca en fjärdedel av kaffemarknaden. Enligt Euromonitor har försäljningen av kapselmaskinerna gått om de klassiska kaffebryggarna i Västeuropa.

Men vad händer med de tomma kapslarna? Kent Carlsson, VD på Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) säger till SVT att kapslarna inte räknas som förpackningar och att

– Det innebär att de inte ska lämnas i insamlingar för förpackningar, utan bland vanliga hushållssopor

Nestlé har med sina Nespressoförpackningar av aluminium förhandlat med FTI om att dessa ska få slängas i metallåtervinningen. Företaget Tassimo som också säljer kaffekapslar uppmanar sina kunder att skicka in använda plastkapslar till Terracycle, men endast 1,8 av 118 miljoner plastkapslar har skickats in de senaste åren rapporterar SVT.

Högerextrema och högerpopulistiska partier i EU är också sämst för klimatet

En färsk undersökning visar att de gröna partierna oftast röstar för en långtgående politisk reglering av utsläpp av växthusgaser och en politik som påskyndar omställningen till hållbar energiförsörjning. Det tycker jag inte är någon kioskvältare direkt. Men den visar också att de högerextrema och högerpopulistiska partierna i EU-parlamentet är allra sämst för klimatet. De är antingen helt ointresserade eller skeptiska till frågans relevans eller också helt okunniga i frågan. Så en kamp mot dessa partier är inte bara en kamp mot främlingsfientlighet, rasism och ultranationalism utan också mot klimatförnekelse och klimatskepticism.

Det europeiska miljönätverket CAN (Climate Action Network Europé) har listat hur samtliga EU-parlamentariker röstat i tio av de viktigaste omröstningarna rörande klimat- och energifrågor under 2009-2014. CAN har poängsatt högst för dem som röstat för en tuff klimat- och energipolitik och lägst för dem som röstat emot eller avstått att rösta och därmed intagit en position av passivitet eller skepsis mot frågorna om klimat och energibesparingar. Det samlade resultatet redovisar CAN i kategorierna Very Good, Good, Bad, Very Bad.


Av de svenska EU-parlamentarikerna ligger Miljöpartiets Carl Schlyter och Isabella Lövin i topp (VG) medan endast en svensk ledamot får direkt underkänt; Anna Maria Corazza Bildt (M). Jag skrev om detta häromdagen. Hela listan kan ses här som scorecards. Själva metodologin beskrivs närmare här, för den som är nyfiken.

Jag har roat mig lite med att granska lite närmare hur de olika partierna röstar. Alltså inte bara de svenska utan samtliga länders partier i EU-parlamentet.

De gröna partierna ligger givetvis i kategorin Very Good (VG) i samtliga fall utom ett fåtal undantag. Det förefaller inte så sensationellt. Lite mer intressant är det att se hur de övriga kategorierna partier placerar sig. Det är alltså dessa som jag har tittat närmare på. Jag har delat in i lite andra kategorier av partier än vad som motsvaras av de olika partigrupperingarna i EU-parlamentet. De partikategorier jag använt är Socialdemokratiska, Vänsterpartier (socialist/kommunist), Liberala, Konservativa (höger-center, kristdemokratiska) samt Högerextrema/populistiska.

Det har krävt en viss bedömning av partiernas ideologiska tillhörighet. Säkert finns det gränsfall och något parti kan ha hamnat i missvisande kategori men jag tror faktiskt jag lyckats placera de flesta ganska rätt och har bara avfört några få partier som varit alltför svårplacerade, som vissa separatistiska eller EU-kritiska partier exempelvis. Så jag tror att det som översiktlig bild är ganska rättvisande och säger något om hur den politiska ideologin generellt sett påverkar inställningen till klimatfrågan.

Här är den sammanställning jag gjort presenterat som stapeldiagram:



   
Som synes är det alltså, bakom De Gröna, överlägset bäst att rösta Socialdemokratiskt om klimatfrågan är det man ser som den viktigaste. Av de 31 socialdemokratiska partierna får 25 betyget VG medan endast ett får Bad (B) och ett får Very Bad (VB). Liberaler gör kanske lite bättre resultat än jag väntat mig medan högerkonservativa har lite större spridning men överlag ganska dåligt resultat. Utmärker sig mest negativt gör dock de högerextrema och högerpopulistiska partierna. Av 16 sådana partier placerar sig 11 i kategorin VB.Här återfinns alltså sådana partier som holländska Frihetspartiet, franska Front National och Kjaersgaards danska Folkeparti med flera.

Förutom att de är extremt fientligt inställda till invandrare och invandring så är de också extremt skeptiska till klimatfrågans relevans eller vikt eller möjligen helt ointresserade av eller okunniga om den. Det är den här gruppen partier till vilka Sverigedemokraterna kommer att sälla sig och förstärka om de kommer in i EU-parlamentet. Låt oss hoppas att de misslyckas med detta. Även för klimatfrågans skull alltså. Om nu inte övriga skäl räcker.

Det som är illavarslande för klimatfrågan är att högern ser ut att gå framåt i hela Europa. De högerkonservativa och kristdemokratiska såväl som de mer högerextrema och högerpopulistiska alltså. De två partikategorier som får sämst resultat enligt ovanstående redovisning. 

Nu måste det till en bred grön alleuropeisk offensiv inför EU-valet!!





En vårmorgon till…

Vanartiga barn vandrar livet fram i patriarkatet...
Jaha, en vårmorgon till. Inte dåligt. Den som är hyggligt bra på Pisa-matten kan lätt räkna ut att det är min 23 823:e morgon. Inte dåligt det heller. Den samlade visdom som är samlad i hjärnan ryms för övrigt på en pytteliten del av ett ynka usb-minne. 

Lommen hojtar. Undrar om hägern står och spanar. Ska ta reda på det. 

PS!
Törstar ni efter politik så rekommenderas detta - det berättar mycket om det nya avtal som hotar att destruera demokratin, det berättar också om en handelsminister som i panik tar till de ynkligaste av debattknep när argument inte existerar...

Snabb ökning av solel i USA

SolarPanel_STA

Kol och gas är fortfarande överlägset störst när det gäller elproduktionen i landet. Men under årets första kvartal kom 92,1 procent av all nyinstallerad kapacitet från förnybar energi.

Färsk statistik (pdf) från Federal Energy Regulatory Commission i USA har fått bland annat sajterna Solar Love och Clean Technica att gå igång. Siffrorna visar nämligen att det går starkt framåt för solelsutbyggnaden i landet.

Mellan januari och mars i år installerades det sammanlagt 1 150 MW ny elproduktionskapacitet i USA. Av detta stod förnybar energi för 92,1 procent. Enbart solelen stod för över 51 procent av den nya kapaciteten.

[caption id="attachment-15442" align="alignnone" width="580"]usaa Foto: Solar Love[/caption]

 

Ledningsproblem


Ryanair går på i ullstrumporna. Man processar i domstol med mediaföretag, som haft fräckheten att sända kritiska program om flygbolaget. Nu har Ryanair, glädjande nog, gått på pumpen i en holländsk domstol. Fortsätter Ryanair på den inslagna vägen, kommer det att bli fler förlorade mål. Skrämseltaktiken med hot om rättegångar, eftersök av källor och avskedanden är i längden ingen framkomlig väg. Att det är si och så med ryanairchefens omdöme, har man läst om många gånger. Men förr eller senare kommer det att gå upp även för honom att det inte lönar sig behandla personal, och kunder för den delen, som någon sorts boskap, till enbart för att berika Ryanair och dess ägare.

En viktig ledare är däremot FNs generalsekreterare. Varför just Ban Ki-moon utsågs till den posten, har många undrat över. Han kritiserades mycket hårt av Inga-Britt Ahlénius för ett par år sedan för sin oförmåga att på ett kraftfullt sätt leda organisationen. Det sägs att skälet till att man från början valde Ban Ki-mon var att han var en så pass svag kandidat, att han inte skulle ställa med förtret för något av de mäktigare medlemsländerna. Och det tycks ha varit en riktig om än krass inställning. Nu har generalsekreteraren kommit med flera förslag ang. utredningen om Dag Hammarskjölds död. Han vill utreda vidare och få fram bevis om, vad som hände. Jaha. Det är en händelse som inträffade för mer än ett halvt sekel sedan. Förslagen och det de kan leda fram till är garanterat en kall potatis, som inte kommer att störa något land eller någon potentat. Skulle det finnas någon riktigt komprometterande dokumentation, kommer den säkerligen inte att lämnas ut. FN-chefen har hittat en idiotsäker uppgift, som ingen behöver oroa sig för. Med respekt för efterlevande och Dag Hammarskjöldstiftelsen, lär utredningarna inte tillföra något till FNs viktiga uppgifter för fred, fattigdomsbekämpning och miljö- och klimatproblem.

MP:s vänstersväng i rikspolitiken ger sämre läge för den som siktar vågmästarposition lokalt!

Med MP i regeringen mer vänster eller liberal in mot mot mitten? Jag vill tolka det som mer öken fröken utifrån den ort jag befinner mig i. Rikstrenden sägs ha betydelse och slå igenom till stor del lokalt också.Förra valet vann MP i Varberg 903 nya röster och Vänsterpartiet tappade 196 röster.

Ja i det närmaste en fördubbling för miljöpartiet och ändå nådde MP inte vågmästarroll eller maktposition.Socialdemokraterna fick 293 nya röster och behöll sina 20 mandat. Är det mer vänster som gäller då kan man tycka när det är 6 mandat upp till rödgrön majoritet?

Troligen kommer ett revanchsuget Vänsterparti som fick 4,48% att jaga Miljöpartiet som fick 5,26 % men ändå dubbla mandatet mer 2 mot 4 i den ena av två valkretsar lokalt. I norra valkretsen skiljde det inte mycket.V fick 4,63% och MP 4,90%.

Dvs kan en korkad strateg som jag se skillnad men en hårfin sådan från ett mandat mindre och ett mandat mer. V backade med 98 röster och tappade sitt mandat de haft extra och MP dundrade fram med 419 röster mer och ett mandat mer.

Sett till procent gick V back med 1 % och MP fram med 2 % vilket avlivar myten att det var enbart V-röster som låg bakom MP-framgången. Dessvärre fick inte ens nuvarande gruppledaren i V Lars-Åke Erlandsson mer personkryss än mig här som ändå blev förbikryssad av mina egna. Vi ställer båda upp i årets val.

Även i den södra valkretsen fick jag mer kryss än nuvarande gruppledaren i V men förbikryssad av mina egna. Nu är det ändå skillnad på att bli invald på placering och utslagen när de egna knaprar sig förbi. Men i år utesluter jag inte politiskt samarbete med herr Erlandsson och sina partikamrater efter valet.

Jag finner att herr Erlandsson i V funnit sig väl till rätta i den viktiga Barn- och Utbildningsnämnden en plats som MP förhandlade bort. Jag själv fick ingen nämndplats och har bara kf-platsen att förlora. Vet inte vad MP funderar på att vi ska ta för mandat i Varberg men en viktig sak är. Se till att behålla väljare som vi fick i förra valet och se till att få nya. Inte bara byta väljare mellan partierna,

I ett läge när MP kan bli ett parti som kan hamna i vipperoll gäller det att ha alla dörrar öppna. Dock kan ett V som blir lika stort som MP bli ytterst besvärligt. 1988 var MP större i Varberg än V i minoritet och vi samarbetade, 1994 i majoritet och större MP och vi samarbetade bra med V, 1998 och 2002 var jag inte med vill helst glömma vad MP åstadkom men V var med och större, 2006 V större än MP också men jag var inte med då heller mer än lite på kanten i pereferin. 2010 med igen  men inte ordinarie i kf förrän oktober 2013 och MP större än V MEN man lämnade mig utanför nämndsamarbetet och skänkte bort BUN-nämndsplatsen till V som man i mandat borde haft solklar.

Majoritetssits har MP varit mellan 1991-1998 i Varberg och jag var gruppledare och med i kommunstyrelsen. Det var femklöver under Bildts regering lokalt och Ingvar Carlsson blev det rödgrönt och en riktig vågmästarroll.

Nu är det val igen och om MP fortsätter sin vänstersväng kommer det intressantaste inte vara hur det går för mig som står på plats 6 utan hur MP förhåller sig till V i ett samarbete. Detta oavsett valresultat. Men jag har inga ambitioner att ta ifrån Lars-Åke Erlandsson sin plats. Möjligen för att jag ser optimala fördelar att i en rödgrön majoritet utnyttja fördelar med de som redan sitter.Detsamma gäller hos FP och KD på andra sidan.Mindre partier bör hålla ihop även om det bara är valteknisk samverkan.

Veckans miljöcitat – om dokumentbränning, brottslighet och vattendomar

vvv

Mil­jö­ci­ta­ten du inte får missa. Här är veckans värsting­ar och visdomar.

Varje vecka sägs och skrivs det otroligt mycket smarta saker i mil­jö­de­bat­ten. Men också mycket som är helt galet. Vi på Su­permil­jö­blog­gen vill dela med oss av alla dessa guldkorn som vi stöter på varför vi avslutar varje söndag med att pre­sen­te­ra fem av de absolut bästa mil­jö­ci­ta­ten från den gångna veckan.

Mycket nöje! (Obs, citaten nedan har ingen inbördes ordning, och det är upp till dig som läsare att avgöra om du tycker det är en värsting eller visdom.)

***

Ambassaden har slutat att bränna dokument på ambassadens tak till förmån för tuggning, dvs när vi gallrar dokument.

Tidningen Riksdag & departement har följt upp hur de svenska utlandsmyndigheterna lyckats med sina miljömål, bland annat med exempel på miljöarbetet vid den svenska ambassaden i Teheran.

***

– Sverige blir ytterligare ett land som backar från sina åtaganden i de internationella klimatförhandlingarna. Det är verkligen inte vad världen behöver.

Matilda Ernkrans, miljöpolitisk talesperson för Socialdemokraterna, kommenterar till Sveriges Radios Ekot uppgifterna om att regeringen valt att skjuta på betalningen av 300 miljoner kronor till FN:s klimatfond.

***

Jag tycker att det är oroande att svenska folket oroar sig mer för miljön än för organiserad brottslighet.

Ivar Arpi, redaktör på Magasinet Neo, skriver på Twitter om en SOM-undersökning som visar vad svenskarna upplever som mest oroande inför framtiden.

***

Med ytterst få undantag har budskapet från kraftindustrin varit: gamla vattendomar från farfars fars tid gäller, och därmed de oftast obefintliga miljökraven från tidigt 1900-tal.

Jenny Jewert skriver ledare i Dagens Nyheter om hur många kraftbolag nu kommer med skrämskott när politikerna ska besluta om nya miljöregler för vattenkraften.

***

– Vi har också bjudit in alliansens alla ledamöter, men ingen vill eller kan komma hit i kväll. Tyvärr.

Cecilia Gralde, programledare i SVT:s Aktuellt, följer upp turerna kring Vattenfalls köp av Nuon i samband med KU-utfrågningen av statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Påsk, Hitler 125 och Gullefjun

Som politiker ska man såklart hålla tassarna borta från människors tro och bara stillsamt acceptera. Men det är så obegripligt att majoritetsreligionen i mitt land tror att en människa som också var gud lät sig spikas upp på ett kors för att sedan uppstå två dagar senare. Detta skulle alltså ske för att befria alla levande människor från synd. Jag begriper inte omvägen. Om gud är gud så kan han inte vara människa och det går väl att befria oss från synd utan spikar på kors. Jag förstår att de flesta av svenska kyrkans medlemmar duckar och sjunger Gullefjun istället. Själv kan jag väl tänka mig Jesus som en vältalig rabbin i det romersktockuperade Israel som bet av mer än han kunde tugga och därför hängdes. Varken den förste eller siste som gjorde det. Men folk får förstås tro vad de vill.
Att påskdagen i år sammanfaller med Hitlers hundratjugofemte födelsedag är ett jävla sammanträffande. Detta år där nazister igen marscherar på våra gator och de som säger sig vara allra argast bland antirasister duckar för att det allra mest centrala i budskapet är tron att judar ligger bakom allt ont och därför ska förintas. Eftersom förintelsen inte kan gå i repris så länge ett starkt Israel existerar så låtsas vänsterhjältarna inte om det. Istället utnämner de oblygt sig själva till nazisternas huvudfiender.
Och svenska kyrkans överhuvud firar påsk med att hacka på sen judiska staten, istället för att uppmärksamma de rörelser och regimer som förföljer jesu sentida anhängare väl så illa som de romare som spikade upp den där snubben på korset då för längesen.
Det är mycket jag inte fattar. Kanske ska även jag hålla mig till gullefjun.