Nytt världsrekord i Chile – lägsta priset hittills på el från solceller

foto_pozo-almonte-uno

Kolkraft var dubbelt så dyrt vid samma tillfälle.

Det spanska bolaget Solarpack Corp. Tecnologica tog nyligen hem ett kontrakt om att sälja el från en ny solkraftspark i Chile. Priset för elen från den 120 MW stora anläggningen kommer att vara rekordlåga 29,10 dollar per MWh.

Nyhetsbyrån Bloomberg skriver:

That’s the lowest price on record for electricity from sunshine, surpassing a deal in Dubai in May. It’s the cheapest to date for any kind of renewable energy, and was almost half the price of coal power sold in the same event. According to Solarpack General Director Inigo Malo de Molina, it’s one of the lowest rates ever for any kind of electricity, anywhere.

 

 

Klåfingrigt


För vissa politiker är det frestande med förbud. Om man inför ett förbud, tror man sig slippa göra något åt själva problemet. Vissa politiker inom S och några borgerliga partier vill förbjuda tiggeriet i Sverige. Jag var inne på det häromdagen. I södra Frankrike har man förbjudit burkinin på stränderna, vilket betyder att kvinnor blir bötfällda, om de har för mycket kläder på sig på stränderna. Det är lika förbjudet att ha för lite kläder på sig. Lagom är bäst, är tydligen devisen.

Det verkar finnas gott om poliser i Frankrike, som kan se till att burkiniförbudet efterlevs. De har tid att patrullera på stranden för att bötfälla en eller annan muslimsk kvinna, som haft mage att bära fel strandkläder. Ett antal franska kommuner har infört detta förbud och polisen tycks ha avsatt avsevärda resurser för att övervaka det. Flera kvinnor har bötfällts i Cannes och Nice. En bild som publicerats i omvärlden och som många skakar på huvudet åt, visar hur tre, av någon bild såg det t.o.m. ut som fyra, polismän tillrättavisar och antagligen bötfäller en kvinna, som inte följt klädkoden. Det ser ut som om polisen också kräver att hon tar av sig ett eller flera plagg. Den franska polisen borde ägna sig åt mer meningsfulla sysselsättningar eller så är den väldigt överbemannad.

Att införa den här typen av förbud och regler underlättar inte en smidig samvaro mellan folk från olika bakgrunder och med olika religioner. Inte lär det minska risken för terrorbrott heller.

PS. Läste just och lite senare på morgonen om Jonas Gardell och Facebook. Gardells vassa kommentar rörande bilden jag skriver om ovan var: "Män vill tvinga kvinnor ta på sig kläder. Män vill tvinga kvinnor ta av sig kläder. Enda gemensamma nämnaren: Män vill tvinga kvinnor". Facebookcensuren förbjöd inlägget, vilket går mest ut över Facebook självt. Absurt, säger Gardell och jag håller med.

Idag öppnar ansökningsperioden för Kreativa platser

Idag öppnar ansökningsperioden för Kreativa platser. Totalt har riksdagen beslutat att anslå 100 miljoner kronor under åren 2016–2018 till kulturprojekt i bostadsområden runt om i landet.
Några förhållningsorder vad gäller vilken typ av kulturverksamhet som kan komma i fråga finns inte. Enda restriktionen är att projekten ska utformas utifrån de boendes behov och att lokala aktörer ska vara delaktiga. De som söker bidraget måste samverka med minst tre olika aktörer, varav minst en måste ha lokal förankring.

Den övergripande målsättningen med Kreativa platser är att få mer kulturverksamhet för fler i socioekonomiskt utsatta bostadsområden, att fler ska kunna både skapa och ta del av kultur där de bor. Men till skillnad mot många tidigare kultursatsningar är tanken med Kreativa platser att kulturen ska få växa underifrån i bostadsområdena och att de som bor i området ska kunna vara både projektdeltagare och publik, oavsett om det gäller en festival, dans, musik eller teater.

Som med så mycket annat i samhället spelar hushållsekonomi och utbildningsbakgrund också in i hur delaktig man är i kulturlivet. Därtill blir avstånd till de större kulturinstitutionerna en barriär som gör att stora befolkningsgrupper inte tar del av offentligt finansierad kulturverksamhet. För att motverka denna skeva fördelning är det därför motiverat att rikta särskilda resurser till vissa bostadsområden.
Kulturrådet räknar med att omkring 25–30 projekt kommer kunna beviljas bidrag, och förhoppningen är förstås att projekten ska kunna leva vidare även efter projekt­tiden. Projekt som riktar sig till många åldrar ligger bra till i ansökan, men inget projekt är egentligen för litet för att kunna erhålla stöd.
Det största frågetecknet nu är hur stor kännedomen är om att Kreativa platser drar i gång. Det vore trist om inga kulturprojekt kommer till stånd i bostads­områden i Uppsala för att inga projektansökningar kommer in!

Läs mer i Uppsalatidningen om detta nya kulturstöd.

IMG_5593

Ödesbudget

Igår avhölls kräftskiva på Harpsund. Statsråden samlade. För att samtala om höstens budget. De som höll sig spik nyktra kan säkert ha gjort framsteg framåt småtimmarna. 

För MP är det något av en ödesbudget. Hävdade jag igår i Aktuellt. Vikande opinionssiffror, skrämmande lågt antal kärnväljare kvar, medlemstal som tydligen sjunkit med flera tusen sedan vårens kongress, fler än 1100 medlemmar på kort tid på sajten Grön omstart vars tanke det är att rädda partiet genom en... omstart efter allt som skett såväl internt som utåtriktat och i regeringen. Och, visst, det finns tid för omstart. Men det är bråttom... 
 
I övrigt är det väl dags att se över det här:

USA subventionerar fossila bränslen mest per capita…

Kina är förstås värst. När det gäller att subventionera - i vid bemärkelse - fossila bränslen. USA tycks dock vara värst per capita. Under Demokraternas styre. Trovärdighet? Totalt subventionerades fossila bränslen - jämfört om de externa kostnaderna lagts i priset - med 699 miljarder USD under 2015, enligt en rapport från Internationella valutafonden, som publicerades häromdagen.

Jill Stein, Green Partys presidentkandidat, höll igår en presskonferens om bland annat klimatfrågan och om situationen, med de katastrofala  översvämningarna, i Louisiana. Stein har besökt området - en del konstaterar lakoniskt att Clinton samtidigt besökte Cher.

”En ren idiotskatt” – svidande kritik mot regeringens skatt på solenergi

nn (676 av 1)

Även EU-kommissionen undrar över den svenska skatten.

Den som har en eller flera solcellsanläggningar på sammanlagt 255 kW eller mer måste från och med i sommar betala skatt. Det har regeringen bestämt, och man har skyllt på EU:s regelverk om konkurrens och statsstöd.

Nu kan SVT Nyheter dock berätta att EU-kommissionen inte alls verkar hålla med den svenska regeringen om att det är EU som är problemet. Katarina Areskoug Mascarenhas, chef på EU-kommissionens representation i Sverige, säger till SVT Nyheter:

– Det finns inga krav när det gäller energibeskattning. Tvärtom finns det möjlighet för medlemsländerna att göra undantag för förnybar energi som solenergi. Vad gäller statsstöd måste vi granska varje individuellt fall, men det är viktigt att framhålla att vi har givit grönt ljus i många andra fall i andra medlemsländer till subventioner eller undantag från beskattning av förnybar energi.

Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood, som också intervjuas av SVT Nyheter, säger så här om skatten:

– Det är en ren idiotskatt. Om man producerar solel på sin egen fastighet och gör av med den på den egna byggnaden, varför ska man betala skatt för det.

På Twitter är det nu många som reagerar:

 

 

Motion om att Sverige ska implementera FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning

Höstens första sammanträde med kulturutskottet gick av stapeln idag – även om det var en kort sammankomst. Tid då att börja skriva motioner till allmänna motionstiden. Först ut i år blir en motion om att Sverige ska implementera FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning. År 2008 ratificerade Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (SÖ 2008:26). Konventionen säger bland annat:

“Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta för att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället.”

Konventionen säger också att personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till olika former av samhällsservice som ger ett nödvändigt stöd för att förhindra utanförskap och avskildhet från samhället. Men vi ser idag att personer med funktionsnedsättning ofta nekas rätt till stöd trots att det finns behov, med följd att människor inte har samma rätt och tillgång till samhället på lika villkor. Precis som vi nu inarbetar barnkonventionen i svensk lag är det dags att även inarbeta SÖ 2008:26 som lag. Att anta konventionen som svensk lag innebär att konventionen kan åberopas av olika myndigheter och av domstol.

Varför accepteras ökad biltrafik i Lassabackamotet i Varberg ?



Trafiken ska få en lösning i Lassabacka vid infarten till Varberg genom en ny förstudie?

I stort sett har jag i ett halvt sekel bl.a genom att bott på Brunnsberg större delen av mitt liv sett "bilarna komma och gå".

Det planeras och byggs för lite av varje runt om och någon förlängd österled ingår INTE i denna delen. Annars hade det varit en tänkbar avledare som vore en tänkt ringled.

Dessutom kommer det att kosta pengar varav en del kanske kan sökas via statsbidrag men det kommer ändå att kosta. Inte minst har det och ska byggas en hel del ute i Trönninge som bara det kommer att alstra trafik. Det lär göras en hel del trafikmätningar framöver för att få en bild av situationen. En sak är säker trafiken ökar inte minskar i denna delen av Varberg.

UR Miljöpartiets lokala valmanifest 2014-2018

"Att resa på annat sätt än med bensinbil är viktigt för framtida generationer och därför måste vi arbeta med gröna alternativ. En stor och viktig pusselbit i detta är att bygga smarta lösningar för kollektivt resande samt att komplettera med utökad möjlighet att göra kortare resor med cykel"

Ur HN 23/8 2016
"Trafikintensiva Lassabacka måste svälja ännu mer trafik i framtiden. Så hur lösa ekvationen med fler fordon i en redan tungt trafikbelastad knutpunkt?"
Fakta: Trafiktätt i Lassabacka

För att få en bild av hur mycket trafik som passerar Lassabacka har kommunen låtit göra mätningar. De visar antalet fordon i genomsnitt per dygn – årsdygnstrafiken:
•Från och till väg 41: 15 700 fordon / dygn
•Från och till Värnamovägen: 11 300 fordon / dygn
•Från och till Getteröbron: 5300 fordon / dygn
•Från och till Birger Svenssons väg: 8 900 fordon / dygn
•Från och till Västkustvägen: 12 100 fordon / dygn

Om skam i etui

Det berättas att Händel gick omkring med ett etui innehållande kulorna efter operationen av en gosse vars föräldrar hoppades att han skulle bli en lönsam kastrat.

Det är svårt att tänka sig att en av världens främsta kompositörer, som ofta skrev musik till Guds ära  - tänk bara på Hallelujakören - pillande på det där etuiet, öppna det och betrakta de små kulurna. Och kanske blev upphetsad av vad han såg och stillsamt smekte.

Kände han skam? Kanske. Men det är inte säkert.

De som älskar Händels musik har säkert svårt att se bilden framför sig. Den inte bara äcklig, den är vedervärdig. Men, även om berättelsen är sann, så lär man förlåta honom. Om inte annat var det så länge sedan. En annan tid. 1700-tal. Vi vet bättre nu. Hur man skall föra sig. Eller?


Det händer att jag tänker på bilden av Händels etui när jag lyssnar på en del av de förkunnare som flyger världen runt och predikar om klimatfrågan. Deras predikan innehåller ett etui som de helst håller undan från offentlighet. Som de kanske känner skam inför.

I etuiet ligger det faktum att de faktiskt predikar, undervisar och förklarar varför de som lyssnar vare sig bör eller kan leva som de själva gör. Inte om vi gemensam vill att de planetära processerna skall bevara vår planet på ett sätt som gör att vi kan leva på den, bygga våra samhällen, tro på nästa dag.

Vi har väl alla våra etuier gömda någonstans. De flesta av oss njuter säkert inte, som Händel sades göra, utan snarare skäms. Åtminstone stundvis. Men skammen är inte värre än att begäret att leva på ett sätt som inte alla kan leva väger tyngre. Det är därför vi bygger Mall of Scandinavia. Och köper två par glasögon istället för ett. Och tröstar oss genom att konsumera varor vi inte behöver. Och intalar oss att vi är värda - dessutom har vi ju råd - att ta trippen till London för att se matchen och till Barcelona för att julhandla.

Musiken som skapades åt kastrater var vacker, tidlös. Tusentals pojkar snöptes, några fick förmåga att bli världsberömda genom sin kastratsång. Merparten blev förlorare, dolde sig i skuggorna och gick stillsamt under för att slippa utsättas för löjet.

Mozart var en som skrev musik för kastrater. Redan när han var lika ung som de som snöptes. Målet helgade liksom medlen. Kanske är det Mozart jag skall tänka på när jag nästa gång suckar över de som far jorden runt och predikar att andra inte skall leva som de själva gör.

Min egen skuld är förstås inte helt försumbar, inte så mycket när det gäller just flygresor, men jag lever ju ändå inte på den nivå som jag vet att vi alla borde leva på om vi skall klara oss undan klimathotet. Det är en ständig kamp: insikten om vad som borde göras, och förmågan att leva upp till det. Alla bär vi våra etuier.


Jag bara säger…


Vi har blivit vana vid information om hatbrott på nätet och på sociala media, hot, bedrägerier, utpressning o.s.v, som pågår hela tiden. Polisen varken vill, hinner eller kan utreda mer än en bråkdel.

Då och då sipprar information ut om olika databrott av mer omfattande och uträknat slag, där länder och organisationer är inblandade snarare än enskilda personer. NSA gör ett, FRA något annat. CIA påstår si, KGB så. Övervakning, hackerattacker, nättroll och trojaner till höger och vänster. Nyckelordet är information. Alla är ute efter att skaffa information eller att hindra andra att få information, att få korrekt information eller att förvränga information, information om länder, privatpersoner, företag, myndigheter, krigsmakter. Den mest åtrådda informationen avser som vanligt, direkt eller indirekt, makt och rikedom, ibland rädsla. Inflytande och pengar triggar det mesta av brottsligheten. Sofistikerad data- och nätteknik har gjort det omöjligt för enskilda länders poliskårer och säkerhetstjänster att utreda eller ens kartlägga databrott, som pågår eller förbereds. Utrymme finns även i cyberrymden för information, som syftar till fattigdomsbekämpning, miljöförbättringar, demokratibyggande, kunskapslyft, sociala nätverk och andra goda ändamål men konkurrensen är hård från allt skräp och elände.

Man undrar, om det är en ny form av kallt krig, som pågår.

Det var väl inget nytt i det här. Förresten, ska man aldrig inbilla sig att man själv kommer med något nytt. Varje påstående har redan gjorts tusen gånger och vridits och vänts på, varje tanke och alla idéer har redan noterats i media, sociala eller allmänna. Utom de exceptionella. De är sällsynta och dem läser man inte om på Facebook eller Twitter eller i bloggar.

Det gröna dilemmat: Rösta på vad man vill eller på vad man känner att man måste…

Al Gore meddelar att han förstår de som vill mer än Clinton i klimatfrågan, men uppmanar miljöengagerade att ändå rösta på henne för att stoppa Trump. Detta dilemma - att rösta på något man inte vill bara för att stoppa något som är värre - är ett ständigt återkommande ämne i nätdebatten i USA. Nätaktiviteten  för Jill Stein (Green Party) och Gary Johnson (libertarianerna) ökar.

Så här beskrivs dilemmat för en av dem alla, Misty Plowright:

She's a 33-year-old IT consultant. Plowright is a Democrat, a Sanders fan, and one of the first openly transgender people running for Congress. But she is also a Clinton skeptic who is considering a vote for Jill Stein — the Green Party nominee.

"They talk about trying to court us, but it comes across as just lip service," said Plowright. "Look at her VP pick. I mean, [Tim] Kaine? Are you kidding?" she asked, incredulously. Many progressives criticized Clinton for choosing a relatively moderate vice presidential candidate.

But as she knocks Clinton's "conservatism," Plowright also worries that Trump is a man willing to shred the Constitution. And, so she is torn.

"I think there's one way where stop Trump at all costs would get me to vote for Clinton and that's if I actually truly believed that Trump was Hitler 2.0 and he was actually going to do that level of evil. If I believed that, yeah, I'd vote for Clinton," she said.

But Plowright points to Congress and says she doubts Trump will carry out his plans, even if he is elected; and so for now, she says, she has "no idea" what she's going to do in November.

Hela artikeln finns här.

Kitty Ehn: Nu får det fan vara nog

14139040_10154403111817440_631347692_o

”Jävla kommunistfitta.”

Ett anonymt mail till en nittonårig journalist. Jag hade skrivit en artikel där jag kritiserade kapitalismen för att vara ett orättvist ekonomiskt system, och fått mitt första hatmail.

För en månad sedan skrev jag min senaste text om kapitalism, här på Supermiljöbloggen. Anledningen att jag nu skriver om samma ämne är att min mailkorg åter fylldes av nedvärderande ord.

Och nu får det fan vara nog. 

Längs vägen har många vänner gett mig rådet att sluta. Att inte skriva om något som är så stort och svårt, som väcker så mycket känslor. Men ändå fortsätter jag skriva om kapitalism, och fortsätter möta samma reaktioner. Jag har tvingats vänja mig vid att kallas kommunist, extremist, ja, till och med fascist.

Samtidigt förstår jag inte varför människor reagerar på detta sätt. Varför ett utmanande av vårt ekonomiska system väcker så mycket hat och ilska?

Kanske är det själva benämnandet av detta system som just kapitalism som sticker i ögonen. Ordet bär med sig många föreställningar och fördomar. Över tid har det kommit att betyda så mycket mer än sin ursprungliga innebörd – kapitalism har blivit en ideologi snarare än en beskrivning av vårt ekonomiska system.

Resultatet är att diskussionen om kapitalism blir idealistisk. Istället för att handla om begreppets materiella betydelse och innebörd skiftas fokus till de tankar, normer och föreställningar som vi kommit att förknippa med kapitalism.

Det gör att det blir svårt att kritisera kapitalismen utan att klassas och avfärdas som idealist.

Eftersom vi lever och agerar i en kulturell kontext där ett kapitalistiskt ekonomiskt system utgör normen har detta system blivit en identitetsmarkör. En symbol för det västerländska livet och våra västerländska värderingar.

Därmed blir kritiken mot systemet personlig – en kritik mot vårt sätt att leva och vara.

Men för att komma vidare i diskussionen om hur ekonomin och samhället kan bli mer hållbart måste vi våga benämna och kritisera vårt nuvarande system.

Jag kräver inte att alla, eller ens någon, ska hålla med om mina åsikter. Kapitalismen kanske inte behöver omstörtas och revolutioneras totalt.

Men vi måste distansera oss från begreppet och sluta se kapitalismen som en del av vår identitet, ta det för vad det är – en beskrivning av vårt ekonomiska system.

Kitty Ehn


Supermiljöbloggens fasta krönikörer heter Johanna Grant, Mattias Svensson, Kitty Ehn och Anders Wijkman. Åsikterna är krönikörernas egna och behöver varken spegla åsikter från övriga krönikörer eller Supermiljöbloggens skribenter.

För diskussioner är ni välkomna till Supermiljöbloggens facebooktrådar, och för rättningar och tankar kring innehållet får ni gärna kontakta krönikören eller SMB-redaktören Beatrice Rindevall.

Trafikverket ifrågasätter behovet av nya vägar

Trafik

Cirka en tredjedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från transportsektorn, som därmed är den sektor som släpper ut mest växthusgaser. Trafikverket har gjort en rapport om hur klimatutsläppen från transporterna kan minska med 60 respektive 80 procent till 2030 jämfört med 2010. Enligt miljömålsberedningen ska utsläppen minska med minst 70 procent till 2030.

Trafikverket ställer sig skeptiska till att det skulle behövas nya vägar i Sverige. I rapporten skriver de att "nuvarande vägkapacitet är i stort sett tillräcklig" och att man "bör vara restriktiv med större investeringar i väginfrastruktur för ökad kapacitet". Detta är särskilt intressant eftersom Trafikverket tidigare stoppat en rapport som ifrågasätter den nuvarande inriktningen på infrastruktursatsningar.

Trafikverkets nya rapport består av olika scenarier om hur utsläppen kan minska. Gemensamt för alla scenarier är att det genomförs en kraftig energieffektivisering och att fler person- och lastbilar körs på el. En miljönackdel med ökad energieffektivisering är dock att det blir billigare att köra eftersom det då behövs mindre energi per kilometer. Energieffektivisering kan därför behöva kompletteras med styrmedel som gör det dyrare att släppa ut.

  • För att utsläppen ska minska med 60 procent till 2030 räcker det med energieffektivisering, elfordon och biobränsle.
  • För att utsläppen ska minska med 80 procent krävs det antingen en större satsning på biobränsle, investeringar i miljövänlig infrastruktur och ändrad samhällsplanering eller att biltrafiken minskar genom att den blir dyrare.

I rapporten undersöks hur dessa åtgärder skulle kunna gå till och konsekvenserna av dem.

Utsläppen minskar genom mer biobränsle

I detta scenario minskar transportutsläppen med 80 procent till 2030 jämfört med 2010 i huvudsak genom att det finns god tillgång till biobränslen, i detta scenario behövs det inga infrastrukturändringar eller minskad trafik. En nackdel med scenariet är att Sverige måste importera biobränsle.  Det kan sätta stor press på olika ekosystem och Sverige blir då inget föredöme.

Utsläppen minskar genom samhällsplanering och miljövänlig infrastruktur

I detta scenario minskar utsläppen genom ökad tillgänglighet med kollektivtrafik, gång och cykel,  samordnade varutransporter i städerna, järnvägssatsningar och bättre planering i byggandet. För att utsläppen ska minska är det avgörande att bostäder, arbeten och affärer samlas i "dagens tätortsytor" så att avstånden inte ökar. En fördel med detta scenario är att tillgängligheten för den som inte har bil ökar.

Däremot så ger investeringar i järnvägen inte särskilt stora utsläppsminskningar. Enligt rapporten skulle investeringar i höghastighetsjärnväg minska koldioxidutsläppen med 0,3 miljoner ton per år och utbyggnad av befintliga stambanor skulle minska utsläppen med 0,1 miljoner ton per år, vilket kan jämföras med vägtrafikens totala utsläpp på 16 miljoner ton per år. Detta scenario är det dyraste sättet att minska utsläppen på.

Utsläppen minskar genom färre bilresor

I detta scenario minskar resandet med bil och transporter med lastbil genom att det blir betydligt dyrare att köra bil. Fördelar med detta är att det blir förbättrad trafiksäkerhet, mindre trängsel, mindre buller och förbättrad luftkvalitet. En nackdel är att det kan bli kapacitetsbrist om inte alternativen till bilen byggs ut.

Utsläppsskandalen rullar vidare – Supermiljöbloggen reder ut

Automobile_exhaust_gas

Utsläppsskandalen inom bilindustrin rullar vidare. Den senaste tiden har det varit fokus på vem som visste vad. Både EU-kommissionen, Transportstyrelsen och tidigare näringslivsminister Annie Lööf (C) har anklagats för att ha vetat - och gjort för lite.

Hösten 2015 avslöjades det att Volkswagen manipulerat utsläppstesterna på 11 miljoner dieselbilar. Kväveutsläppen var i verkligheten upp till 40 gånger högre än vad resultaten från testerna visat. Därefter kom det fram att många fler biltillverkare fuskat.

I USA har Volkswagen dömts till miljardbelopp - i Europa kompenseras bilägarna med en timmes reparation 

I USA har Volkswagen behövt köpa tillbaka de manipulerade bilarna och förutom det behövt betala varje kund motsvarande 85 000 kronor i kompensation. Totalt har Volkswagen i USA tvingats betala tio miljarder dollar i böter. De 8,5 miljoner kunderna i Europa som köpt en manipulerad bil ser istället ut att få en timmes reparation var som kompensation.

Anledningen till den stora skillnaden är att det är svårare för konsumenter i Europa, jämfört med hur det är i USA, att gå samman och tillsammans stämma någon.

Det är inte bara USA som gått hårt åt Volkswagen. Sydkorea beslöt i slutet av juli att förbjuda försäljningen av 80 manipulerade Volkswagenmodeller.  Redan tidigare införde Schweiz  försäljningsstopp för manipulerade Volkswagenmodeller.

I EU omöjliggör lagstiftningen en återkallelse av bilar som klarat labbtest men har för höga utsläpp i verkligheten, enligt TV4-nyheterna.  Men det betyder inte att EU-länder inte kan göra något. I Tyskland vill åklagare att Volkswagen betalar böter för vinsten dom gjort på försäljningen av de manipulerade bilarna. I Frankrike har regeringen startat en kommission för att granska om andra biltillverkare har Volkswagen fuskat, vilket lett till att Renault fått återkalla 15 000 bilar.

Även Volvobilar släpper ut betydligt mer än tillåtet. Transportstyrelsens tester visar att miljödieselmodellen av Volvo V70 släpper ut tio gånger mer kväveoxid än tillåtet, enligt TV4-nyheterna.

Tidigare har Frankrike och Tyskland lobbat för att behålla kryphålen i testerna och den nuvarande svenska regeringen har försvarat en höjning i EU av den tillåtna nivån för kväveoxidutsläpp.

I Sverige finns det 225 000 manipulerade bilar och endast 3,3 procent av dem har åtgärdats skriver Svenska Dagbladet. Men vad gör regeringen för att säkerställa att det inte säljs eller tillverkas bilar i Sverige med otillåtet höga utsläpp? Svenska Dagbladets näringslivsanalytiker Jonas Fröberg sammanfattar det med att:

Dieselgate galopperar på. Och stora billänder som Tyskland och Frankrike utreder biltillverkare hårt. Men i Sverige är det tyst som på en norrländsk myr.

Vem visste vad?

Det var den 18 september 2015 som det blev en världsnyhet att Volkswagen fuskat med utsläppsdata på 11 miljoner dieselbilar, och efter det kom det fram att många fler biltillverkare fuskat.

Men EU-kommissionen kände till fusket redan 2010,  visar interna dokument som Spiegel Online kommit över. I EU-kommissionens dokument från 2010 står det att finns en skillnad mellan resultatet för dieselbilars utsläpp och verkligheten och att den skillnaden beror på "en omfattande användning av vissa tekniker i dieselfordon" (vår översättning).

Trots det säger EU-kommissionen EU-kommissionen att de är "lika chockade som alla andra över Volkswagens utsläppsmanipulation".

Den 25 maj 2012 skickade en tjänsteman på EU-kommissionen ett mail till den statliga myndigheten Transportstyrelsen. Svenska Dagbladet, som kommit över mailet, sammanfattar det så här:

Det kan bara tolkas på ett sätt: Ett rop på hjälp sedan bilindustrin vägrat genomföra testmetoder som visar kväveoxidutsläppen under verkliga förhållanden.

Tjänstemannen föreslår att det ska införas ett test som mäter utsläppen under verkliga förhållanden. Trots att Svenska Dagbladet har en kopia på mailet förnekar Transportstyrelsen att de fått mailet.

Tre månader senare, den 25 augusti 2012, skickade EU:s dåvarande industrikommissionär Antonio Tajani ett brev direkt ställt till dåvarande näringsminister Annie Lööf (C), uppger Svenska Dagbladet. I brevet står det inget om avgasfusk. Tajani skriver i brevet att det behövs bättre marknadsövervakning över fordonsindustrin och att huvudsyftet med det är att EU-länderna ska kunna spåra:

...produkter som medför allvarliga säkerhets- och miljörisker eller produkter som förfalskats eller manipulerats, och att de i sådana fall kan vidta korrigerande åtgärder.

I brevet uppmanas Näringsminister Lööf att:

bistå och stödja kommissionen och vidta de åtgärder som krävs för att förbättra situationen

Trots att utsläpp och avgaser inte nämns i brevet skriver Svenska Dagbladet att "Dåvarande näringsminister Annie Lööf (C) varnades redan 2012 om utsläppsfusk i bilindustrin".

Annie Lööf säger i en efterföljande intervju att hon inte har något minne av brevet och inte kan säga vad som gjordes med brevet. Vidare hänvisar Lööf till dåvarande infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) som i sin tur säger att hon är hundra procent säker på att hon inte fått brevet.

Miljömålsberedningen ordförande och Supermiljöbloggens krönikör Anders Wijkman kritiserar Annie Lööf och säger att:

Hon måste svara på frågan vad hon gjort gentemot svenska biltillverkare och hur aktiv hon varit i dialogen på EU-nivå. Det är viktigt för förtroendet för svenska och europeiska politiker att klargöra vad som hänt.

Det lönar sig att överklaga till Skolinspektionen angående barns rätt till särskilt stöd !



Två fall har uppmärksammats offentligt i media med Vzrberg som bas att få ta del av heltidsresurser med specialpedagoger. Dels Eric och dels Myra

Skolan riktar stark kritik mot att barnen inte får det stöd de behöver och följden blir att eleven inte klarar undervisningen. Från ansvarigt håll sägs att man ger det bästa stödet men ibland inte lyckas.

"Den stora bristen på speciallärare och specialpedagoger i skolan gör att många barn med särskilda behov inte får den hjälp de behöver, menar Lärarförbundet"

Att det lönar sig att överklaga till Skolinspektionen där varannan i Halland fått rätt.

Hur man överklagar går till så här

" 1. Prata med skolan

För den som behöver extra stöd i skolan är den snabbaste vägen enligt skolinspektionens hemsida att först prata med de ansvariga på den skola eller förskola som eleven går på.

2. Kontakta Skolinspektionen

Men om skolan mot förmodan inte ger den hjälp som behövs ska Skolinspektionen och Barn- och elevombudet kontaktas.

3. Objektiv bedömning

Ett exempel kan vara mobbning i skolan. Skolinspektionen påbörjar då en objektiv bedömning. Här är det viktigt att den elev som påverkas fortsätter att gå kvar i skolan för att få den hjälp som behövs.

4. Åtgärder ska presenteras

Du som anmält och skolan du har anmält kontaktas så att båda kan förklara vad som har hänt. Kommer det fram att skolan har gjort fel, kommer skolan efter tre månader få redogöra till Skolinspektören vad de har gjort för att förändra situationen.

5. Besked från Skolinspektionen


Förhoppningen är enligt Skolinspektionen att ärendet som längst ska ta fem månader. Men oavsett om anmälan läggs ner eller går vidare så kommer anmälaren alltid att få besked om vad som händer."

Bricka i spelet


Så blev det dags för ett nytt varv i tiggeridebatten. Få frågor har diskuterats och väckt så mycket känslor och tyckanden som tiggarna utanför affärerna i alla våra samhällen. Argumenten börjar kännas slitna. Det mest uppenbara är att försöka förmå Rumänien och Bulgarien att ta hand om sina medborgare, även om de är romer. Det är givet och det tycker väl de flesta. Något som inte är lika uppenbart eller givet, är s-ministern Shekarabis utspel just nu om ett tiggeriförbud, ett utspel som backades upp av en annan s-minister, Ylva Johansson. Varför kommer det nu? Inom MP är motståndet starkt mot ett sådant förbud. Det kan man förstå, tycker jag. Ett förbud vore lite som att förbjuda folk att vara fattiga, i varje fall att komma hit och vara fattiga. Och att upphäva EUs fria rörlighet lär inte vara aktuellt för lilla Sverige.

Så vad är S ute efter? Sneglar man månne på andra partiers opinionssiffror? Inom regeringspartnern MP finns dessvärre inte så många anhängare kvar att fiska efter men inom SD finns desto fler. Och då är ett tiggeriförbud en riktigt fet metmask. Röstfiske ingår i spelet och kanske har Shekarabi och Johansson utsetts till chefsfiskare inom S, även om Löfvén & co förstås var med på utspelet.

Det är bara två år kvar till valet.

För inte kan det väl vara så kalkylerat att S, i hemligt samförstånd med MP, gör ett utspel, som man vet att MP inte kan godta och som S sedan kan backa på? Av någon sorts taktiska skäl? För att hålla ihop regeringen och för att rädda lite ansikte åt MP efter allt kompromissande? Eller helt enkelt för att vända bort blickarna från besvärligare frågor, t.ex. om brunkol och sådant? Nej, så konspiratoriskt ligger det säkert inte till. Inte skulle våra politiker vara så beräknande.

Cyniskt? Tja, politik är politik.

Och efter Brexit – hur ser en plan B ut för Sverige? Nordisk union?



Brexit. Beslutet blev inte så dramatiskt som medierna målade upp. Fick ett glatt mejl med orden ”din jävla idiot” när jag i teve hävdade att det mesta kommer att lunka på som vanligt efter valdagen. Det har lunkat på.

EU förändras. Mycket finns att säga. Det skall dock inte sägas nu.

Men. Det borde finnas en plan B. Om det går åt helvete med EU, om extremhögern om tio år dominerar EU-parlamentet, om länder med en helt annan syn på social trygghet driver fram centrala beslut som slår sönder den nordiska modellens lösningar, om fler länder lämnar unionen… 

Vad ska vi göra då?

Swexit. Hur skulle det se ut?

Flaggan syddes av partistyrelseledamoten Barbro Johansson
Miljöpartiet drev krav på utredning av regionalt unionsbygge – en nordisk union – som alternativ till medlemskapet i EU. 

Vi lanserade till och med en nordisk flagga som hängde i Almedalen under politikerveckan 1993. 

Och i en opinionsmätning (TEMO FS-9318/21) hade vi starkt stöd för idén om Nordisk union!

Halva befolkningen föredrog en nordisk union framför medlemskap i EU – 49% mot 28% (inget av dessa 7%, vet inte 16%).

Det var bara sympatisörer till Folkpartiet och Moderaterna som ansåg att EU-medlemskap var att föredra. Socialdemokratiska väljare var till 54% för en nordisk union mot bara 19 procent för EU.
Och bland miljöpartisterna var 65% för nordisk union, 35 % osäkra och 0 procent för EU!


Så betraktades en av författarna på 90-talet...
I Miljöpartiets rapport om nordisk union från 1993 (Norden – det naturliga steget inför 2000-talet av Birger Schlaug och Marianne Samuelsson) krävde vi att formerna för en nordisk union skulle utredas: 

”Visst har Norden som modell drabbats av bromsklossar i takt med att EG-spåret har växt fram. Men det gäller då att inte glömma att det nordiska alternativet har varit så framgångsrikt (se PS längst ner) att det på dess grund finns stora möjligheter att bygga ett nordiskt alternativ till EG.” 

Vi skrev vidare i rapporten:

”De nordiska länderna har inte något förflutet – med allt vad det innebär – som kolonialmakter. Nordisk samarbete är inte riktat mot någon. Detta speglar sig bland annat i intresset att utveckla bra samarbete med såväl USA som Ryssland; något som också TEMO slagit fast i en stor nordisk opinionsmätning.

Nordisk samarbete i olika former – en nordisk union eller ett statsförbund – får givetvis inte betyda att vi skulle sluta oss inom ett nordiskt skal. Tvärtom bör vi utveckla ett gott samarbete med omvärlden utan att för den skull ingå i samma totala marknad eller underkasta oss EG:s frihandelsprinciper utan ekologiska och sociala krav.

Vårt gemensamma ansvar för att de baltiska staterna inte isoleras med förödande effekter bör leda till att samarbetet speciellt inriktas på Baltikum och Östersjöområdet i stort. Siktet bör vara inställt bland annat för fri rörlighet för människor.”

I kapitel 4 i rapporten tas förutsättningarna för ett nordisk alternativ upp. Dessa hade dramatiskt ökat.

Bland annat konstaterades att Sovjetunionen fallit och därmed ”frigjort Finland från gamla skrivna och oskrivna förpliktelser” samt att ”Nato är på väg att upplösas” (vi trodde det skulle bli följden av att Sovjetunionen äntligen fallit och Warszavapakten upplösts). Vi konstaterade också att det enda EG-landet – Danmark – hade skaffat sig en mängd förbehåll och därmed ”skapat sig en mellanposition som lär behöva omprövas”. 
 
Likheten i den sociala sektorn betonades: ”På grund av sin likartade samhällsstruktur utgör Norden ett naturligt samarbetsområde. Alla de nordiska länderna har en stark inriktning på jämställdhet och en stark folkbildnings- och folkrörelsetradition.” 

Vi konstaterade också att de nordiska länderna hade en social sektor som finansierades med skattemedel och en ”jämförelsevis väl fungerande demokrati med offentlighetsprinciper”.
 
Slutsatsen av detta blev ”Förutsättningarna att utveckla denna i grunden humanistiska samhällssyn är goda under förutsättning att den politiska nordiska modellen inte slås sönder.”

"Öka regionens självtillit..."
Vad gäller den ekonomiska sektorn konstaterades bland annat: ”Norden har tillgång till stora naturresurser i from av redan utbyggd vattenkraft, stora arealer biobränslen och tillgång till olja för en ekologiskt godtagbar övergångsperiod. Just denna energikombination bör utnyttjas för att bygga upp ett gemensamt, nästan helt självförsörjande och miljövänligt, energisystem."

Ett resonemang om näringslivet - "utvecklat näringsliv som genom de 23 miljoner människor som bor i Norden har en naturlig hemmamarknad, där arbetsrätt och sociallagstiftning är likartad" - följdes av likheten i synen på demokrati: offentlighetsprincipen, det kommunala självstyret och omfattande remissförfarande ”är omistliga värden i den nordiska modellen”. 

Slutsatsen av detta blev att Norden skulle kunna bli en ”humanistisk och ekologisk modellregion” där man skulle kunna ta tillvara på  ”möjligheterna, traditionerna och öppenheten för att bygga upp en modell som vilar på social jämställdhet, hårda randvillkor för näringslivet och därinom en fri marknad.” 

Denna del av den lilla rapporten - kapitel 4 - avsluta med följande fundering:

”Kanske skulle ett nytänkande – ett bort från EG-spåret – kunna lyfta oss i tankar som vi förkväver i den materiella internationaliserade ekonomismens tidevarv. Kanske skulle tanken på en ny spännande utmaning, en väg mot en nordisk union, kunna väcka oss från den sömn i vilket man tar ifrån oss så stora delar av det som är liv…” 

Hmmm... ni känner igen den del från min blogg, jag har banne mig inte utvecklats mycket...:-)

Hur en nordisk utrikespolitik skulle kunna se ut analyseras i rapporten utifrån nordiska länders historia och traditioner.  

”En gemensam nordisk utrikespolitik bör syfta till global utjämning, fred och nedrustning, spridning av demokrati och mänskliga rättigheter och ett undanröjande av de globala miljöhoten.” 

Givetvis var målet att Norden skulle bli en kärnvapenfri zon och att idén om regional självtillit skulle spridas som alternativ till den anonymiserade globaliseringen.


Som avslutning på detta blogginlägg väljer jag att citera  några av grundbultarna i den ”gröna programförklaring” som avslutar rapporten: 

 ”Vi vill att medborgarideal skall dominera över kapital- och frihandelsideal. Vi vill utveckla Norden som en aktiv part som tar ställning för fattiga och förtryckta var helst de finns.”

Ja, så lät det från MP 1993 och ett antal år
framåt.

Swexit är inte aktuellt för tillfället, kanske blir det inte alls aktuellt. Men Brexit och en rad andra händelser kan medföra att läget blir annorlunda. En plan B behöver diskuteras. Är Norden i så fall ett alternativ? 

Är ökad regional självtillit ett alternativ till den anonymiserade globaliseringen? Är inte självtillit förutsättning för att man skall möta omvärlden utan rädsla? Är inte självtillit nödvändigt för att undvika att hamna i situationer som man inte alls kan styra? 

Finns något att hämta från den syn som MP hade på 1990-talet? Kan fria kapitalflöden, med rätt att gå på tillväxtjakt varthelst det vill, lösa världens problem - eller skapar det snarare fler problem?  Är regionala marknader att föredra? Frihet för människor - men inte frihet för kapital - kan det uppnås? 

Diskuterar vi inte hur vi skall kunna agera om EU faller lär vårt handlingsutrymme bli mycket litet.  


PS! Så växte det nordiska samarbetet fram - ur medborgarideal snarare än marknadsideal...


 Passfrihet, 1954
Gemensam arbetsmarknad, 1955
Gemensamma sociala rättigheter, 1955
 Gemensam industrifond, 1973
Avskaffande av tullmurar för industrivaror, 1967
Gemensam investeringsbank, 1976
Gemensam rösträtt i lokala val, 1976
Kommunalt samarbete över gränserna, 1977
Godkännande av examina, 1990
Utbildningsgemenskap (gymn), 1991

Dags att kriminalisera tuppluren

I dag känner jag för att vara orättvis tillbaka mot Ardalan Shekarabi, som är Socialdemokraternas civilminster. Han vill tydligen göra det olagligt att be om pengar.

Så här låter hans argument i Dagens Nyheter:

– Målet måste vara att få bort tiggeriet. Det är ingen lösning på fattigdomen. Lösningen på diskrimineringen och utanförskapet i Rumänien och Bulgarien är inte och kommer aldrig att vara att vi har tiggeri på svenska gator.

– Det är knappast en del av den svenska modellen att lösa fattigdom med tiggeri.

Och i SR Ekot framförs samma argument:

– Vi måste se problemet med tiggeriet. Problemet med tiggeriet på svenska gator kan aldrig vara lösningen på de stora problem som finns med utanförskap och diskriminering och fattigdom i Rumänien och Bulgarien, utan de problemen måste attackeras där. Tiggeriet kan aldrig vara lösningen på det.

Råder någon tvekan om vilka bevekelsegrunderna är? Nej. Det är tydligt att Ardalan Shekarabis rätt sömniga poäng är att vi helt enkelt borde kriminalisera sådant som inte råder bot på fattigdom, diskriminering och utanförskap.

Så här är några andra grejor som inte heller löser problemen, och som väl i så fall också borde kriminaliseras:

  1. Banker
  2. Melodifestivalen
  3. Privatbilism
  4. Power naps
  5. Systembolaget
  6. Söndagspromenader
  7. Förbud mot tiggeri
  8. Ardalan Shekarabi

Det svenska skyddsnätet har en fallucka som stigmatiserar individer till ständig fattigdom !



Läser Åsa Linderborgs recension om "Fattigfällan" om egeneföretagaren Betala som lämnades i sticket av samhället som blev långtidssjuk. Jag kunde själv kunnat skriva en liknande bok.

När jag blev utslängd från mitt jobb ställdes jag utan a-kassa och det var väntetid på socialen 2001 innan jag kunde träffa en handläggare fick jag klara mig bäst jag ville och då jag inte kunde betala hyran sa jag omedelbart upp mitt boende och blev därmed hemlös på stående fot.

Naturligtvis hade jag räkningar och dessutom fogdeskulder och då är det som gäller att du får ingen bostad hur som helst.

Socialen gör en utredning och då räknar de tre månader bakåt och det är detsamma att du inte får någon omedelbar hjälp. Dessutom vet du inte vilken hjälp du har rätt till om du tidigare inte haft med socialen att göra.

Innan socialen ger dig någon hjälp måste de genom utredning se till att du inte har några tillgångar eller inkomster som måste vara med i ansökan. Sådant kan ta lite tid.

Jag fick också ryktet om mig att varit välkänd politiker suttit i kommunstyrelsen under tio år och gruppledare i kommunfullmäktige KLART som fan att politiker har sitt på det torra med saftiga avgångsvederlag.

Alla ansökningar ska vara korrekt ifyllda annars skickas ansökan tillbaka för komplettering.

Sociala relationer försvinner under tiden vem fan vill ha med ett "socfall" att göra och folk tar avstånd. De som är närmast nyttjas till bristningsgränsen och står ut i olika grad. Till slut märker du att de som hjälper dig bäst är likasinnade i samma situation.

Du fastnar till sist på boendeställen där du får lära känna både narkomaner, alkoholister, kriminella och kvinnor som blivit utnyttjade. Ja hela köret av problematiker.

När politiker går ut samtliga är det inte denna gruppen de talar om att lyfta. De som vet vad hemlösheten är, de som vet hur verklig fattigdom verkar och de som mått jävligt dåligt och fötrsöker sig ta sig ur.

Har du också uppnått en viss ålder kan du säga goodbye direkt !

Jo studentbostäder, värna tiggare, att barnen ska läsa böcker i all välmening. Men dagens politiker VET INTE hur dagens skyddsnät ser ut. De värnar en välfärd som går ut på att det ska finnas X antal arbeten, x antal socialbidragstagare, x antal tiggare och höj löner för polis, lärare och sjuksköterskor. Det är i första hand dessa grupper som hörs och syns som politiker värnar om mest.

Hur kommer du UR när du en gång fastnat i socialbidragssystemet? Det går oftas inte. Det finns en stämpel, det finns en orsak, det finns skulder, det finns sår som är svåra att komma ur. Oftast stigmatiserar socialtjänsten och som den ser ut nu en stigmstisering. Dags att införa basinkomst, dags att införa grundtrygghet den finns inte idag.