Ur arkivet (17): De vattenmolekyler du ser framför dig i glaset har kanske druckits av Per Gahrton…



Att predika, utan att egentligen vara troende, är förstås en utmaning. Har gjort det några gånger, nu senast i Vittinge kyrka på temat Vägen till livet. För mig är livet i sig, hela den väv av liv som utgör det totala livet på vår jord, något heligt. Det är väl därför jag blev miljömupp en gång i tiden…



Vad är då mer naturligt än att utgå från vatten då man talar om Livet? Vatten är ju i sig något fantastiskt. I ett glas med vanligt vatten finns det hundratals miljoner med vattenmolekyler. Håll det framför dig och du har hela vår jords historia i dina händer! Ja, faktiskt delar av allt som varit, och allt som skall bli!

Häller du ut vattnet i närmaste vattendrag så kommer några av de vattenmolekyler du hällt ut förmodligen finnas i New Yorks hamn inom några månader, några kommer att rinna nedför halsen på en giraff i Kenya, några andra kommer att vandra genom grundvattnet för att nå jordskorpan efter hundratals år.

Men än mer fantastiskt är att de vattenmolekyler du ser framför dig i glaset druckits av andra. Jesus, Napoleon, Mahatma Gandhi, Hitler eller kanske till och med Per Gahrton… Det har druckits av slavar, av fattiga och rika, män och kvinnor, människor och djur.

Men vattnet har inte bara druckits av andra. Det har utgjort delar av människokroppar. Vi består ju till största delen av just vatten. Vatten i glaset har tidigare funnits i kristna, muslimer, judar, hinduer och buddister. Det har byggt upp kropparna hos vita, svarta, gula och röda. Just detta är grunden till att jag uppfattar rasism som så korkat, så totalt obegåvat. Vi är del av samma grundförutsättningar och samma väv. Oavsett var vi är födda, oavsett i vilket kön vi fötts, oavsett om vi fötts i ett rikt land eller ett fattigt.

Tänk dig tanken att vi kommer att återfödas på jorden. Att vi kommer tillbaka hit, men utan att veta om vi föds hos rika föräldrar eller fattiga, utan att veta om vi föds i en kristen eller muslimsk kultur, utan att veta om vi föds som man eller kvinna, utan att veta om vi föds som heterosexuella eller homosexuella, utan att veta om vi föds med vit eller svart hudfärg, utan att veta om vi föds med en uppskattad begåvning eller inte, utan att veta om vi föds med eller utan armar. Hur skulle du då vilja att världen skulle se ut?

Jag brukar ställa den frågan när jag håller föreläsningar. Åhörarna brukar få någon minut på sig att tänka på saken. Sedan pratar vi inte mer om det. Det behövs inte. För alla vet vad alla har tänkt. Man vill komma till en värld där ingen diskrimineras, där det rådet jämlikhet och där alla har samma värde, där alla har ganska lika ekonomiska förutsättningar att skapa sig ett gott liv, där rasism inte existerar och där tolerans mot ”de andra” (som ju kan vara just jag) är stor.

Egentligen finns det ingenting mer grundläggande för vårt liv här på jorden än att förstå våra livsvillkor och förstå vår egen roll i livets stora sammanhang. Att förstå att livet i sig är heligt. Att förstå att vi bör vara tacksamma för varje dag vi får leva här, det är ändå bara ett sekundkort ögonblick i ett kosmiskt och evigt perspektiv. Det är det enda vi vet. Resten är tro.

Oavsett om man tror på Skapelsen eller Evolutionen eller något Mittemellan. Det är därför vägen till livet går genom sådant som Förlåtelse och framför allt: Försoning.

Jag vill också passa på att tacka för möjligheten att få predika i er vackra kyrka. Och vill avsluta den här korta texten med några ord av Elin Wägner:  

”Vi behöver en vision av en värld med mening i. Den visionen skapas då människa efter människa genomlyses av övertygelsen att de nuvarande sakernas tillstånd är en förvillelse som inte ingår i världsordningen…”


Text till församlingsbladet i Vittinge efter det att jag predikat i dess kyrka 2009.
Bild: Detalj av Från någonting till ingenting (Birger Schlaug) 

Fräls mig från nostalgin

Det kommer över mig i Lisebergs 40-minutersköer, i avenyns sluttande promenad och i museispårvagnarna som plingar glatt och korsar vallgraven nere vid storan: nostalgin. Göteborg är så fullt av minnen, av vägar som korsats, av broar som bränts och minnen som bleknar. Jag ber, fräls mig från det. Låt mig leva i nuet, i mellanbrors utläggningar om Irlands frihetskamp, i det allt renare vattnet i älven och i tron på att allt ska bli bättre. Nostalgin är en bakåtsträvare, en lögnare och den försöker inbilla dig att backspeglar visar vägen framåt.
För det spelar ju ingen roll vad Palme skulle sagt, för han är död och det kvittar vad vi tyckte om EU 1994, för den tiden är förbi. Minnen ska ses på med öppna och klara ögon och en smula ironi. Så slit nostalgins ok av dina axlar och sväva fritt i nu.

När arbetslinjen tar semester !

Varför har handläggare som ska fixa arbetslösheten semester när de behövs som bäst? Jag blev kallad till möte 10.30 15 juli hos en arbetsmaknadshandläggare. Frågade VARFÖR mitt i sommaren och när det ändå inte händer någonting.

Jo de sedan skulle handläggaren ta semester till den 18 augusti och vi får återkomma sedan. Alla mina referenser och viktiga personer jag ville att min nye handläggare skulle kontakta har naturligtvis också semester och frågan är vad nytta med mötet då?

Nu är jag lite före det mesta och visade ett intresse för en kurs i socialt företagande som ännu inte hunnit planerats men logiskt sett kommer att kanske bli av. Men det är inte säkert att denna kursen blir av säger handläggaren då det var många som hoppade av förra kursen.Nähej säger jag det det var väl onödigt att jag visar mitt intresse då sa jag om det är på det viset.

Nej det är bra för vi har tre inkvoterade platser och då är det bra att jag tingar in en av dem som redan på eget initiativ listat in mig på intresselistan.

Men lycka till i valrörelsen då säger handläggaren som fått reda på att jag fått avslag i kammarrätten på en dom att jobbstimulansen skulle gälla politiska inkomster.

Ja lycka till med semestern säger jag till handläggaren vars arbetsmarknadsenhet numera ligger i socialbyråns lokaler. I den byggnad där jag mellan 1973-1987 var en cykelarbetare på Monark med LÖN.

Spam


Av någon för mig obegriplig anledning har jag börjat får e-post från fackliga Unionen. Man erbjuder mig förmånligt medlemskap och mejlar så där en gång i veckan. Det kanske inte är något fel på Unionen men jag vill inte ha dessa meddelanden. För att slippa måste jag börja klicka på olika ställen, bli hänvisad till andra sidor och där fylla i och skicka in min mejladress. Det vill jag inte, för då kommer det bara mer spam, skitmejl alltså, på vanlig svenska. Jag gillar inte sättet. De som har fräckheten att oombedda marknadsföra sig genom personliga brev till mig, borde acceptera enklaste formen av nej tack.

Andra vanliga skräpmejl i min “inkorg” är erbjudanden om snabba lån på allt från småsummor upp till halvmiljonbelopp. De kommer i en jämn ström, oftast flera om dagen. Det måste finnas för mycket pengar att låna ut och för många “suckers” som vill låna dem. Inser att jag av något pr-institut eller direktreklamföretag är utsedd till en sådan. Här har vi en dumskalle, som kan konsumera mera, tänker de nog.

Jag är också utsedd till måltavla av ett antal mer eller mindre obskyra spelbolag, som erbjuder mig att delta i olika spelformer med inledande gratisinsatser. Varför just jag hör till målgruppen har jag inte räknat ut. Jag spelar aldrig.

Som fjärde vanligaste skitmejl får jag reklam om snarkhjälp av olika slag. Här kan man väl ana att kön och ålder spelat in, när man ringat in sin målgrupp, om man överhuvudtaget gör sådant. Det ena företaget efter det andra vill hjälpa mig att snarka mindre och sova bättre. Det är väldigt omtänksamt av dem. Konkurrensen inom snarkhjälpmedelsbranschen tycks hård.

Sedan är det ju nigeriabreven, som fortfarande dyker upp då och då i varierande skepnader. Just nyss fick jag ett med en för mig ny ton, mer vädjande och mindre ekonomiska lockrop. Så här skriver en ung flicka i Senegal, som absolut vill att jag ska kontakta henne och få hennes fina bilder: I know that we have not meet each other before or know each other, but i believe that for for to contact you is a divine grace from almighty God in heaven and both of us will be happy at the end. Brevet innehåller hänvisningar till hemligheter som ska avslöjas senare. Tja, vad ska man säga om det här. Sorgligt att folk har det på sådant vis att de vill skriva sådant här. Skojare finns det gott om - med eller utan nätet.

Helst vill man ju inte ha de här skräpmejlen alls. Många av dem hamnar där de annars passar bäst, i korgen Skräppost, men avsändarna hittar på olika sätt att få dem förbi filtren.

Hamas – Israel – att trappa upp en konflikt

Gaza

 

En rekapitulation:

1) Tre israeler hittas mördade, Hamas misstänks.
2) En palestinsk pojke bränns levande till döds, videofilmas och läggs ut på Internet.
3) Hamas inleder raketbeskjutning av Israel.
4) Israel bombar Gaza och inleder senare en markinvasion.

Hade våldsspiralen kunnat stoppas?

Steg 1 och 2 verkar svåra att komma åt. Det går aldrig att undvika våld av individer, inte ens de mest djävulusiska övervakningsdiktaturen kan förekomma allt privat våld.

Steg 3. Absolut. Hamas borde ha kunnat hålla tillbaka. Kanske var det så att en mer återhållsam fraktion av Hamas-rörelsen höll på att få övertag. Från de mer militantas sida var det då ett logiskt motdrag att provocera fram en väpnad konflikt med Israel.
Detta i fullt medvetande om att priset i döda och materiella skador kunde förväntas bli ung 100 ggr högre för palestinierna än för israelerna samt att USA kunde förväntas blockera eventuella internationella sanktionsinitiativ.

Steg 4. Absolut. Israelerna hade kunnat frångå principen om vedergällning och i stället vilat på hanen. Utan israeliska bombattacker i Gaza hade det förmodligen varit svårt för Hamas att upprätthålla raketbeskjutningen någon längre tid. Dessutom fungerar ju det israeliska raketförsvaret tydligen väl samtidigt som raketerna från Gaza har väldigt dålig träffsäkerhet. Vissa smärre förluster borde  ha varit psykologiskt och politiskt möjligt att ta för Israel.

I ett scenario där Hamas hade beskjutit Israel utan israelisk vedergällning hade Israel kunnat kamma hem en ordentlig propagandavinst.

Slutsats – någonting såväl i den israeliska analysen som i Hamas beslutscentra  ligger en bit från optimum. Men med sina respektive historiska trauman är det uppenbarligen lika svårt för Israel som för Hamas att hålla huvudet kallt och att frikoppla ett rigitt beslutsbeteende.

hokochduva

Fråga till framtiden: hur undviker man att höken drar det längsta strået?

Ur arkivet (16): Men trots att halva köttberget…


Thomas Östros meddelar på DN-debatt hur han skulle vilja ha en ny politik. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad han egentligen menar, mycket tycks mig vara motsägande. Men en sak är ändå tydlig: han vill sänka skatter för såväl företag och förmögna som pensionärer och arbetande - utan att för den delen minska utgifterna för socialförsäkringar, skola, vård och omsorg. 


Här uppkommer naturligtvis ett problem. Man måste hitta en bredare skattebas än den man har idag. Jag är övertygad om att man måste hitta en sådan som är så pass bred att skatten rent procentuellt inte behöver vara så hög.   

Ur ett grönt perspektiv bör skatten på arbetstid minskas – och skatten på energi och annat miljörelaterat öka. Så kallad grön skatteväxling. Men det räcker inte om man vill upprätthålla ett välfärdssamhälle i framtiden. Själva skattebasen måste vidgas. Och då finns bara ett sätt: att införa en typ av skatt på produktionen, en skatt som är oavhängig huruvida produktionen skett genom mänsklig arbetstid eller inte. Det handlar således om en generell skatt på produktionen i sig, på omsättningen. 

Det samhälle vi lever i är fyllt av motsägelser. Samtidigt som politiker formellt gör stora insatser för att ”skapa mer arbete” investeras snart sagt alla miljarder till att rationalisera bort just arbete.  Bara under finanskrisen har 50 000 arbeten rationaliserats bort genom investeringar i ny teknik. 

Vi ser det inom näringslivet – såväl inom industrin som inom tjänstesektorn.  I allt från biltillverkning till hur man numera kan scanna sina varor själv på Konsum.  I allt från hur vi hanterar våra bankärenden till hur vi visar biljetterna till filmvisningen.  Allt detta är av godo. För arbete är inget självändamål.

Argumenten för den så kallade ”jobbpolitiken” -som såväl regering som opposition driver med olika retorik och med en del skilda medel – är att vi måste arbeta mer för att vi skall få råd till skola, vård och omsorg. Utifrån det perspektivet blir märkligt nog effektiviseringar och rationaliseringar snarare ett hot än en tillgång. Det är bara om bilar tillverkas med hjälp av människor som produktionen ger oss direkta inkomster till stat och kommun i form av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Är vi smarta nog att låta maskiner göra jobbet tappar vi skatteintäkterna.  Trots att produktionen är lika stor, eller till och med större. Trots att vinsterna är lika stora, eller till och med än större. Trots att volymerna är lika stora, eller till och med större. 

Marginellt kan skattebortfallet ersättas genom högre energiskatter – eller andra miljörelaterade skatter. Men hur mycket man än skulle höja dessa skatter kompenserar man inte bortfallet mer än till smärre delar. Lägg till det att vi kommer in i en situation där vi alla blir äldre, sjukvården kommer att kosta mer och kostnaden av det alla partier säger sig vilja finansiera gemensamt via skatter kommer att öka. Svaret på detta problem måste bli att vi finner breda skattebaser.

I detta perspektiv finns bara ett realistiskt alternativ: någon form av skatt på företags omsättning. Gällande alla företag, oavsett om de är varuproducerande företag eller om de är företag som ägnar sig åt finansiella tjänster.  Det finns faktiskt ingen annan lösning.

Vän av politiskt korrekt modeuppfattning menar att ”jobbpolitik” skall driva fram fler jobb och därmed kunna ge skatteinkomster till välfärden. Med olika konstgjorda medel försöker man skapa sysselsättning. Men trots att halva köttberget – som Pär Nuder hade välviljan att kalla oss fyrtiotalister – redan fyllt 65 år förväntas arbetslösheten överstiga 8 procent under hela nuvarande mandatperiod. 

Och när den är slut har ytterligare rationaliseringar och effektiviseringar skett.

Problemet är således dubbelt, dels gör vi allt vi kan för att rationalisera bort den största skattebasen, dels blir finansieringen av välfärden ett problem i framtiden oavsett om detta sker eller inte. Skattebasen måste breddas, i Sverige såväl som inom EU. Inom socialdemokratin diskuterades redan för ett kvarts sekel tanken på en bredare produktionsskatt. Det är den tråden socialdemokraterna nu måste ta upp om den retoriska visionen om ett solidariskt välfärdssamhälle skall kunna förverkligas.

Vem vet, kanske det kaos som nu kännetecknar detta gamla parti resultera i nödvändigt nytänkande som gör att retoriken känns lite mer trovärdig. Den skulle till och med kunna leda fram till att regeringen Reinfeldt inför nästa val skulle kunna mötas av en opposition som i just denna fråga kan lägga en gemensam hållbar idé vad gäller skattepolitik och välfärd.

Debattartikel DN 2010
Bild: Detalj från Det blir aldrig som det varit

kroppen som gisslan

Det är fullständigt barockt att vi ska behöva fortsätta lyfta frågan om människors lika värde, oavsett regerande könshormon. Men som vi alla(?) är plågsamt medvetna om, lever vi i en ganska rutten könsmaktsordnad värld – en värld där kvinnan alltid visar sig ha lite mindre makt än mannen…

Snackisen idag än min goda vän o kollega Laine Quist som tvingats ta upp frågan igen, efter att ha blivit anklagad för förargelseväckande beteende då hon solade topless på en badplats.

”Varför ska jag som har snippa skyla min överkropp när människorna runtomkring mig som har snopp slipper gömma sin?!

Jag har två påsar med fett på min överkropp, precis som min man! Nu råkar mina vara lite större än hans men jag tycker att hans är vackrare att titta på.

En manlig överkropp är minst lika vacker och kan var lika sexuellt upphetsande som en kvinnas, alltså kan även den väcka ett ”förargelseväckande beteende…”!

Men ändå är det jag, kvinnan, mamman, som får skäll och ska skämmas för att ha visat mina bröst.”

bröst anatomi

I samma veva förklarar Sverigedemokraterna, med deras omisskännliga brist på fingertoppskänsla, det såhär:

Det kanske till och med kan vara en del utav herrarna som uppskattar de bara brösten. Jag får väl säga som Putin, det var väl trevligt när demonstranterna hade bara bröst o förgyllde tråkiga möten.

Med två meningar kokar den aktiva SDpolitikern ner några tusen års förtryck o diminuerar kvinnan till viljelösa bröst som ska behaga mannen.

Och kanske hetsa upp honom lite. Så länge han har makten vill säga. Makten över henne.

Och han visar att mannens makt sannolikt handlar om ren armstyrka… för det är näppeligen intelligens.

Och det är då det börjar bli allvar. På riktigt. Och frågorna där kvinnan fråntagits sina rättigheter är flera; låt oss prata om två av dem…

Abort

Abortfrågan är kontroversiell. Inte för att det är kontroversiellt att välja att avlägsna en matsked delade stamceller från sin kropp istället för att vänta 9 månader och sedan sätta ett oönskat barn till världen.

Den är kontroversiell för att det finns människor (som tror att jorden är platt och ca 3000 år gammal) som anser att det är kontroversiellt; dessa människor som älskar att sprida skräck, skuld och skam. På de mest utstuderade och småaktiga sätt.

Jag vet redan hur kommentarerna här nedanför kommer se ut… vänta bara… jag kan sätta en miljon på att de återigen kommer visa prov på sin oförmåga att se skillnad på mord och abort, samt zygot o barn.

Men vem kan bry sej om fakta, när man kan köra skräckpropaganda?

Ja Till Livet är en organisation som skapades av omvittnat skogstokiga medlemmar i sekten Livets Ord; the mother of all hjärntvättning.

På deras hemsida kan man ex läsa att aborterna senaste åren har orsakat Sverige 15 600 miljarder i ekonomiskt bortfall pga av aborter. Detta trots att Sveriges BNP ‘bara’ är ca 3 500 miljarder. Och jorden är 3000 år gamla. Och 4 stamceller som är 6 timmar gamla är i princip en vuxen människa. Siffror är inte så noga. Prisa Herren. Och döda både läkaren o kvinnan som gör abort.

Alla som hängt med här ett tag vet att jag alltid sätter kidsen först, och försvarar deras rätt att vara både barn och människor. Alltid. Mitt fokus är tolerans och kärlek. Alltid. På barn alltså. Inte blastulor.

När så valet står mellan en handfull delade celler som inte skulle överleva 10 sekunder utan en petridisk och en vuxen kvinna som hamnat i en situation hon anser är ohållbar… då är jag bannemej ja till livet!

När ni talar om hur abort är lika oacceptabelt till och med om det är incest och våldtäkt, då är jag Nej-till-Ja-till-livet.

Sen fattar väl jag också att abort är den sämsta formen av preventivmedel – och vet ni vad; Det fattar varenda person gjort en abort!

Att ni ens bevärdigar er med att säga att någon skippar kondom eller preventivmedel för att det är så mycket enklare att glida in o få en abort nästa vecka vittnar om er totala insikt i det mänskliga psyket, och undangräver ert existensberättigande. Sorry.

Jag föreslår att ni bygger er en ark och seglar iväg (akta er för kanten på jorden bara), så vi andra kan säga Ja till Livet. På riktigt. Och säger Ja till kvinnas möjlighet att fatta sina beslut själva, utan att ni kommer dragandes med era mordhot, bränner ner abortkliniker eller hänger ut personerna i media. Allt tricks som ni gjort er kända för att använda. Capish?

pro life

Omskärelse

Den mest vidriga form av kontroll är att under tortyrliknande former stympa kvinnans underliv. Inte bara traumatisera henne, utan också frånta henne möjligheten att ha ett funktionellt liv. Och framför allt frånta henne rätten till njutning, genom att fysiskt förhindra kvinnans sexualitet.

På så sätt antas hon vara trogen sin man. Har mannen så fiffigt tänkt ut.

Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.

Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i tre tusen år, och det absurda är att både män och kvinnor är med och upprätthåller traditionen att göra flickorna ”rena och vackra” och att omvandla flickan till “en riktig kvinna”.

Sedvänjan förekommer bland katoliker, protestanter, kopter, falasher, muslimer och animister, och är djupt rotad i både tradition och tro.

Det är svårt att hitta tillräckligt starka ord för att beskriva hur fruktansvärt det är, samtidigt som man måste ha föreståelse för att den person som är uppvuxen i en stenhårt kontrollerad kultur ibland kanske inte ens ser att det finns ett alternativ.

Det behövs först o främst lagstiftning. I samtliga av dessa länder från Indonesien i öst till Peru i väst där det förekommer. Därefter behövs utbildning o upplysning.

Och detta är ett av våra viktigaste krav när vi delar ut vårt bistånd och i våra diplomatiska kontakter med dessa länder. Sverige kan inte ligga flat, utan måste driva frågan långt mycket hårdare än i dag.

För varje dag vi väntar med detta förstörs livet för flickor och unga kvinnor.

könsstympning

När jag gav ut min skiva Castrato Arias, uncut edition, var detta en av de frågor jag lyfte, och det är som vanligt relativt få män som engagerar sej. För det handlar ju inte om dem. Jag vet att jag låter hård o cynisk, men tills jag ser motsatsen är det min beklagliga övertygelse.

Igår hörde vi om Jihadistgruppen Isis som skulle ha lagt en fatwa på att 4 miljoner kvinnor i Irakiska Mosul skulle stympas. De har idag tillbakavisat uppgiften. Men bara det faktum att vi under ett dygn (och möjligen fortfarande) svävar i ovisshet, och faktiskt trodde att det kunde ske, eftersom det skett så många gånger förr, gör frågan skrämmande aktuell.

I synnerhet för de ca 130 miljoner kvinnor som lever stympade idag.

Postludium

Uppenbarligen är själva könet det som mannen genom historien känner sej mest hotad av, eller som han har lättast att förstöra. Han har ju inte ett likadant, och slipper därför identifiera sej med kvinnans lidande?

ortodoxa judar

Toplessbadandet är naturligtvis ett fjärilsvingslag  jämfört med könsstympningens våldsamma orkan, men det är båda symptom på en och samma sak; en värld där kvinnan är ifråntagen rätten till sin egen kropp. Och alla möjligheterna att lyfta frågan måste beaktas.

Jag är så otroligt trött på snobbismen att den ena frågan inte kan lyftas för att den inte är lika illa som en del andra frågor.

Låt oss ta alla initiativ att bryta den rådande könsmaktsordningen på allvar, vare sig det är att sola topless för den som vill det, bli volontär i Somalia för den som vill det. Och allt däremellan. Alla kan inte göra allt. Men alla kan göra något. Och det är där vi behöver göra något. Nu. Alla.

Palestina bör bli en valfråga – hög tid att pressa Israel

Israels attack mot Gaza har för länge sedan passerat alla gränser för vad som kan anses rimligt givet dess uttalade syfte; att förstöra tunnlar och raketramper/lager. De palestinska dödsoffren börjar närma sig tusentalet och de allra flesta är civila. Hundratals (kanske hälften) är barn och ungdomar. Tidigare i veckan angreps sjukhus med bomber och artillerield. Igår kom rapporter om beskjutning av en FN-skola dit människor sökt sig för att få skydd. Israel har tidigare gjort ett stort nummer av att de varnat folk i bostadsområden för kommande bombardemang och uppmanat till evakuering. Attacken mot FN-skolan visar att den israeliska elden är totalt urskillningslös. Det finns inga säkra platser att fly till. Kanske urskillningslös är fel ord? Hänsynslös och beräknande kan möjligen vara bättre ordval? Kanske är terrorn hela poängen med dylika attacker? I alla händelser en totalt oacceptabel slakt på civila. Inte ens skolbarn sparas.

Att Hamas skjuter raketer mot Israel är inte heller acceptabelt. Hittills har det dödat 3 civila israeler såvitt jag förstått. Alla dödsfall är tragedier och nederlag. Men hur den israeliska regeringen har tänkt sig att ohämmat och oproportionerligt våld ska kunna utgöra en långsiktig lösning övergår mitt förstånd. I gårdagens nyhetssändningar framträdde en palestinsk statsvetare som menade att palestinierna även på Västbanken nu stödjer Hamas i allt större utsträckning och att våldsanvändning börjar ses som det enda medel som biter på Israel. Tålamodet är slut och de fredliga demonstrationerna tycks verkningslösa.

Det är obegripligt vad Israels nuvarande regering tänker sig vinna långsiktigt med sin ständiga press på palestinierna, sina återkommande attacker med hundratals civila dödsoffer och med en expansiv bosättningspolitik. Någon fredligt sinnad granne lär det inte åstadkomma. Istället en radikalisering som redan är långt gången men som nu riskerar att tillta med ökad våldsanvändning som följd.

Detta är en politik som kan bli ödesdiger för Israels framtid. Vad kan dagens israeler se fram emot? Vilken stat kommer de att leva i framöver? Jag läste nyligen att den israeliske historieprofessorn Zeev Sternhell menar att den israeliska högern vill annektera Västbanken för gott och att de driver Israel mot en katastrof. Denne 80-årige sionist konstaterar sorgset att hans ungdomsdröm om sionismen nu är ”söndertrasad”.

Enda sättet att långsiktigt vända den israeliska opinionen är ökad press från omvärlden. Kraven måste vara ett upphörande med allt offensivt våld, stopp för nya bosättningar, ett gradvis tillbakadragande från Västbanken och förhandling om den tvåstatslösning som är den enda rimliga lösningen på Israel-Palestina konflikten.

USA tycks vara tämligen långt ifrån en sådan inställning men EU har här en nyckelroll. Sverige bör kunna föra fram hårdare krav på handelsrestriktioner mot Israel. Min vaga förhoppning är att detta blir en viktig utrikespolitisk valfråga. Det vill säga vad partierna har för inställning till ekonomiska sanktioner mot Israel.

Att sätta press på Israels nuvarande regering är inte enbart ett ställningstagande för det palestinska folkets rätt till ett värdigt liv i en självständig stat utan också ett stöd till de krafter i Israel som vill se ett annat Israel. Ett Israel som driver en försoningslinje istället för en järnlinje. Det är således inte bara för palestiniernas skull utan även för Israels som Sverige måste öka trycket på Israels Likud-ledda regering. För journalisten Gideon Levys skull. För de modiga soldaternas i Breaking the Silence. De som kritiserat krigföringen och ropar på fred. För fredsaktivisternas i Peace Nowsom vill bryta ned stereotyper på båda sidor och verka för en tvåstatslösning i fredlig samexistens. För Susan Nathan som önskar sig ett annat Israel och som skrivit en bok med just det som titel. För Zeev Sternhells skull så att han hinner se sin sionistiska dröm gå i uppfyllelse.


Israel är en skurkstat!

Varför vill inte Hamas förhandla? Jo har man varit under blockad i åtta år så är parterna inte riktigt på samma nivå att förhandla gällande Gaza-konflikten. Då kan man som miljöpartist tycka Israel är sinnesjukt och knäppt.

När sedan Israel attackerar, dödar och skadar det som FN byggt upp är det inte bara sjukt det är en terroristhandling. Israel bör redan innan det påbörjas till förhandling stoppa sin aggression på Gaza-remsan.Hela området är ju egentligen världens största flyktingläger och lider nöd på energi, vatten och annat som tillhör vår vanliga vardag.

Jag är ingen egentlig anhängare av Hamas, inte heller av våld och förtryck. Men i konflikten mellan Palestina-Israel har jag tagit klar ställning för humaniteten för palestinierna.De som tar ställning för Israel kan ju förklara om de hade gjort på samma sätt här om det uppstår komplikationer på någon flyktingförläggning. Går till våld mot oskyldiga, kvinnor och barn?

Förslag för att rädda utrotningshotade djur får skarp kritik

Endangered_species_Iguana_Iguana_from_Margarita_Island

En grupp forskare menar i en artikel i Science att arter kan behöva flyttas till en ny miljö för att räddas från akut utrotning. Biologer varnar för att introducera nya arter i nya miljöer, eftersom det kan få ödesdigra effekter för ekosystemen.

Vi människor förstör djur. och växters livsmiljöer i ett rasande tempo genom industrier, skogsbruk, dämningar och bebyggelse. Nu menar forskare att vi måste utreda möjligheterna att introducera de mest hotade arterna i nya livsmiljöer någon annan stans på jorden för att de inte ska försvinna helt.

Problemet är att ekosystem anpassas efter sina lokala förutsättningar, och det är mycket svårt för oss att förutsäga vad introduktionen av en ny art får för konsekvenser. Ett känt exempel på när det har gått galet är när nilabborren sattes ut i Victoriasjön i Östafrika på 50-talet. Arten tog över helt vilket resulterade i utrotandet av hundratals arter. Ett ekosystem med mindre biologisk mångfald blir i sin tur mer sårbart för yttre påverkan, såsom klimatförändringar.

Problemet är ett riktigt dilemma: Ska vi ta risken att rädda de mest hotade arterna – för att på så viss rädda den biologiska mångfalden – genom att äventyra balansen i ekosystemen, och därigenom äventyra den biologiska mångfalden?

MP:s dag på Ransätersdagarna

Igår var det Miljöpartiets tur att inta scenen på Värmlands Almedal – Ransätersdagarna. Måste erkänna att jag var mycket tveksam när vi fick inbjudan. Både för egen del – efter som den här veckan är en av två som skulle kunna vara lediga den här veckan. Och också vad gällde publiken – vilka vill åka och lyssna på politiska tal mitt i semestern när man vet att i augusti drar valrörelsen igång och då kommer det att vara fullt av dem?

Men idén med Ransätersdagarna är bra och jag hoppas att det kommer mer folk nästa år. Och att alla partier ställer upp på arrangemanget. I år lyste bl a Moderaterna med sitt frånvaro.

Jag höll inledningstalet: Detta sa jag:

”För tre år sedan satt jag på en konsert i kvarnen i Brunsberg. Det var en ljuvlig kväll. Vi hade cyklat den knappa milen hemifrån Högboda. Fikat, träffat vänner och såg framemot att få njuta av fin folkmusik. Ja, det var en sådan där fulländat kväll som sommaren ibland bjuder oss.

När jag satt där och konserten nyss hade börjat vibrerade mobilen och det kom ett sms från sonen.

”Mamma vad är det som händer i Norge? Det sägs här på tåget att någon skjuter ungdomar på ett politiskt läger.”

Jag tror att många av er oxå kommer ihåg var ni var när ni fick reda på vad som höll på att hända på Utöja. Minns känslan när en fin sommarkväll förbyttes till en kväll av fasa och rädsla.

Vi minns. Vi måste minnas. Och vi måste agera. För hotet tas inte på allvar. Ledaren i  tisdagens Värmlands Folkblads sätter fingret på vad det handlar om

”Det har bara gått tre år sen terrordåden i Oslo och på Utøya. Det är det största terrordådet i nordens historia. Ändå rycks det på axlarna åt hotet från fascism”

I Norge sitter Fremskrittspartiet i regeringen. I Sverige funderar var tionde väljare på att rösta på Sverigedemokraterna. I EU-valet ökade de fascistiska partierna sina mandat.

Mot detta är Miljöpartiet en motvikt. Vi är det parti som de främlingsfientliga, högerextrema, fascistiska krafterna ser som sina värsta motståndare. Ett parti som tror och arbetar för ett öppet Sverige. Ett öppet Europa. Och en värld där alla människor har rätt att arbeta och leva där de vill. Ett parti som står för det som de mörka krafterna skyr: antirascism, feminism och solidaritet med världens alla människor.

Jag är stolt över att vara med i en riksdagsgrupp som gjort en uppgörelse med regeringen om migrationspolitiken. Under den här mandatperioden har det tagits viktiga steg för en humanare flyktingpolitik i Sverige.

Men jag är djupt oroad över regeringens axelryckande över fascismens framväxt i Europa. Över att vi idag har en statsminister som stödjer en mörkblå EU-ledare som vill sätta upp taggtråd längst EU:s gränser.

Och över att vi har en regering som inte tar klimatfrågan på allvar. Sverige har gått ifrån att vara drivande i EU på klimat- och miljöområdet till att vara en bromskloss.

NY REGERING

Sverige behöver en regering som sätter barnen först. EN regering som satsar på att möta såväl hotet från fascisterna som klimathotet. En regering som har en miljöpolitik värd namnet. En regeringen som ger alla elever den tid de behöver i skolan och ger fler unga möjlighet att hitta ett jobb. Det har inte Alliansen klarat och därför behöver Sverige en ny regering.

I riksdagsvalet 2014 utmanar Miljöpartiet Alliansen med en politik som prioriterar , klimat, miljö, jobb och skola.

SKOLA

Jag har varit riksdagsledamot i fyra år. Innan dess var jag fritidspolitiker i ett 15-tal år. Kvällarna och helgerna ägnades jag åt politiken. På dagarna jobbade jag med det som är så viktigt för ett fungerande samhälle och en levande demokrati: utbildning.

Det är med en tilltagande ilska jag har följt regeringens nedmontering av skolan. Från förskolan till högskolan.

Sedan alliansen bildade regering 2006 har lärarna fått allt mer pappersarbete. Samtidigt har skolan fått betala dina och mina skattesänkningarna med färre medarbetare. När färre medarbetare ska ägna mer tid åt att fylla i papper blir det mindre tid över för eleverna.

Idag ser vi hur allt fler barn inte får en ärlig chans i skolan. Vi i Miljöpartiet vill vända den utvecklingen. Vi vill minska byråkratin för lärare, och anställa fler i skolan. Vi är beredda att minska skattesänkningarna på månadsinkomster över 40 000 för att kunna anställa fler i skolan och höja lärarlönerna så fler vill bli lärare.

Visst, det blir några hundralappar mer i skatt i månaden för den som tjänar mycket, men vi är övertygade om att många tycker det är ett lågt pris om man vet att pengarna faktiskt går till att varje elev ska få den tid de behöver med sina lärare.

Idag ger vi mest särskilt stöd i svensk skola i nionde klass. Det kan vara nio år för sent. Sedan alliansen bildade regering har var tionde speciallärare skurits bort från skolan. Vi i Miljöpartiet vill istället ha stöd som sätts in tidigt. Så fort en lärare ser att det behövs extra stöd, ska läraren ha makt att se till att det stödet kommer på plats utan byråkratiska omvägar och tidsödande pappersarbete. I de tidiga årskurserna behöver vi en läsa-skriva-räkna-garanti så att alla insatser fokuserar på att varje barn ska få med sig grunderna för att klara också andra ämnen.

Att klara alla ämnen i skolan. Att gå ut grundskolan och gymnasiet med godkänt i alla ämnen. Det är idag förutsättningen för en ung värmlänning att att kunna få ett jobb, att kunna gå vidare till högre utbildning, att försörja sig själv och kunna flytta hemifrån. Att bli vuxen.

JOBB

Men det behövs mer. Idag är över 12 000 värmlänningar arbetslösa. Nästan var 10:e värmlänning som kan och vill arbeta går utan jobb. Jobbfrågan är ytterligare en fråga där alliansregeringen misslyckats.

Värmland och Sverige behöver en regering som agerar för att minska arbetslösheten. Miljöpartiet vill ta ansvar för välfärden, ekonomin och klimatet, med investeringar som skapar fler jobb. I Värmland och resten av Sverige.

Vad vill vi då göra?

Jo vi vill investera i bostäder och järnväg, satsa på den offentliga sektorn och sänka kostnaderna för småföretag. Så skapar vi förutsättningarna för nya jobb, minskade klimatutsläpp och en skola med hög kvalite.

Vi vill bl a förändra ROT-avdraget för att göra det billigare för fastighetsägare att renovera alla de hyreshus som byggdes på 60- och 70-talen och nu är i stora behov av renovering och energieffektivisering. Vi vill anslå mer pengar till nya järnvägsbyggen och till att underhålla den järnväg vi har.

Jag tror att alla de Värmlänningar som satt fast i gårdagen tågkaos håller med om att det finns stora brister i alliansens tågpolitik. Det saknas både pengar och vilja att samordna järnvägen bättre, både trafiken och underhållet.

Vi vill sänka kostnaderna och förbättra villkoren för småföretagen. För det är de Värmländska småföretagen som anställer mest. Vi i Miljöpartiet vill genomföra topp tre på småföretagens önskelista dvs: sänkt arbetsgivaravgift, bortagande av sjuklöneansvar och minskat regelkrångel.

Och vi vill investera i fler jobb inom skolan och äldreomsorgen och mer jobb för  unga.

SÄNKT ARBETSTID

Vi vill investera i fler offentliga jobb och vi vill dela på jobben. Idag har vi en arbetsmarknad där många mår dåligt för att de tvingas jobba för mycket. Samtidigt som andra mår dåligt för att de inte har något jobb. Miljöpartiet vill på sikt sänka normalarbetstiden till 30 timmar. Som ett första steg föreslår vi sänkt arbetstid för de som arbetar inom äldreomsorgen. Det handlar också om rättvisa eftersom det framförallt gynnar kvinnor. Männen som jobbar i tunga jobb i industri, verkstad och gruvor har redan fått sänkt arbetstid. Sänkt arbetstid är en viktig jämställdhetsfråga och livskvalitetsfråga. Vi vill också återinföra möjligheten att ta ett friår och på så sätt ge en arbetslös chans att få in en fot på arbetsmarknaden.

Att ha möjlighet att få ta ett friår mitt i livet och göra något annat. Läsa, resa, starta det där företaget man drömt om. Det handlar om livskvalite.

KLIMAT

Att bo på landet handlar också om livskvalite för mig. Jag bor i Högboda, ett levande samhälle med skola, affär och tågstation. Och tåg som stannar…

Och flera sjöar som vi flitigt badar i när värmeböljan bara fortsätter och SMHI varnar för hettan.. Och visst är det härligt att bada och att kunna sitta ute i T-shirt sena kvällar. Men säkert är det många med mig som tycker att det är alldeles för varmt. Det känns inte rätt. Det är något som inte stämmer….

Och vi vet att klimatförändringarna nu drabbar nu hela världen med torka, hetta och översvämningar.

Forskarna i FN:s klimatpanel slog fast i våras; Det som saknas för att hejda klimatförändringarna är inte brist på förnybar energi eller moderns teknik. Det är politisk vilja.

Det gäller inte minst trafikområde som jag, som partiets trafikpolitiske talesperson och ledamot i riksdagens trafikutskott, har arbetat med mest under de här åren i riksdag.

30 procent av Sveriges inhemska CO-utsläpp kommer från trafiken. Och fast vi har fått bränslesnålare personbilar så minskar inte våra utsläpp eftersom trafiken samtidigt har ökat.

Miljöpartiet vill att klimatmålen ska styra över trafikpolitiken. För de järnvägar, vägar , sjövägar och IT-infrastrukter vi väljer att bygga eller inte bygga här och nu blir avgörande för vilket samhälle vi lämnar över till våra barn och våra barnbarn. Och hur vi använder skatter och bidrag för att underlätta för alla att göra klimatsmarta val är avgörande. Vi måste göra det nu, inte sen.

För Miljöpartiet är prioriteringen självklar: vi vill satsa på den infrastruktur som tar oss in i en hållbar framtid. Med stora satsningar på tåg, kollektivtrafik och cykel vill vi minska utsläppen från trafiken.

Alliansen gör tvärtom. Regeringens transportplan, som de presenterade i våras,  med stora satsningar på nya motorvägar och t o m nya flygplatser planerar för ökade utsläpp av växthusgaser. Det är helt uppenbart att den moderatledda regeringen inte prioriterar klimatet och våra barns framtid.

Miljöpartiet ser att det är nödvändigt att minska bilismen, men gör skillnad på stad och land. Många av oss som bor på landet är beroende av bilen. Därför är det viktigt att stödja utvecklingen av förnybara drivmedel och el till bilarna.

Men det som är klimatbättre måste också alltid vara billigare än det klimatsämre. Det måste vara billigare att tanka biogas, etanol eller något annat förnybart drivmedel än bensin och diesel. Och det måste vara billigare att ta bussen och tåget än att sätta sig bakom ratten.

Och det är också viktigt att det finns kollektivtrafik även för oss som bor på landsbygden. Att tågen stannar, att bussarna går och att det finns tillgång till taxi till rimliga priser.

TÅGSTOPP

Efter Almedalen i Visby gav jag mig ut och vandrade i Glaskogen.

Hemkommen från vandring läste jag i NWT och VF att SJ planerar att sluta att stanna på flera ställen, bla annat i Arvika och Kristinehamn, för att snabba upp restiden mellan Stockholm-Oslo.

Det är bra att restiden minskas, från dagens 6 timmar till 4,5 timmar. Det kommer förhoppningsvis att få fler av de dryga miljoner människor som varje år flyger mellan våra huvudstäder att ta tåget istället.

Men det får inte innebära att arbetspendlarna i Värmland blir drabbade. Eller att det blir svårare att ta sig till Stockholm och Oslo för Värmlänningarna. Om SJ-tågen slutar stanna måste det sättas in Värmlandståg istället. Både för arbetspendlarna och för anslutning till SJ-tågen. Och om inte det är möjligt, av kapacitetsbrist eller pengar, då måste SJ-tågen fortsätta att stanna tills den saken är löst.

Ett S-märkt kommunalråd i Arvika är upprörd över SJ:s planer. Det är han med rätta. Men ska man vara lite elak kan man säga att han nu får smaka på sin egen, beska, medicin. Kommunalrådet och många andra Värmlandspolitiker har tidigare varit en förespråkare för att tågen ska sluta stanna på stationer. När Värmlandstrafik, landstinget och Region Värmland i ljuvt samförstånd beslutade att lägga ned 15 stationer på Värmlands- och Frykdalsbanan då har det varit annat ljud i skällan. Då var det bara Miljöpartiet som, i samtliga instanser, reserverade sig mot försämringarna.

Vi vill ha både tåg som går fort och tåg som stannar ofta. Vi vill att alla Värmlänningar, även de som bor vid landsbygdens stationer, ska kunna åka tåg inom Värmland. Och till Stockholm och Oslo. Det är något vi kommer att driva hårt i valet och det vet jag att Per-Inge och Jesper kommer att prata mer om.

Och snabbare tåg mellan Stockholm och Oslo vill vi också ha. I vårt gröna förslag till infrasttukturinvesteringar de närmaste 12 åren vill vi satsa 75 miljarder kronor mer på att bygga ny järnväg och underhålla den järnväg vi har idag.

I vår gröna transportplan ingår bland annat att börja utreda vilka dubbelspår och nya spår som behöver byggas för att det ska tre timmar att resa mellan Stockholm och Oslo, en timme mellan Karlstad-Oslo.

Jag ser framemot att som pensionär kunna ta tåget till Oslo för en förmiddagsfika och kunna stiga på tåget i Högboda på morgonen och vara framme i Paris på kvällen. Då blir många av Sveriges och Europas flygplatser onödiga. Det är grön trafikpolitik för mig.

Men man behöver inte resa långt för att se något nytt. Vi lever i ett underbart landskap. Värmland har så mycket vi kan vara stolta över. Och måste vara rädda om.

Våra naturreservat till exempel. Som jag sa förut så vandrade jag i Glaskogen för några veckor sedan. Detta underbara, men hotade naturreservat.  I Glaskogen är det nämligen tillåtet att bedriva  s k ”modernt skogsbruk” och kalhyggena har de senaste åren blivit allt fler och allt större.

Det storskaliga kalhyggesskogsbruket hotar många arters existens och stora sociala värden. Miljömålet ”Levande skogar” är ett mål som vi är långt ifrån att nå och även här behöver vi en regering som istället för att gå i skogsindustrins ledband har sina egna uppsatta mål i fokus när man utformar skogspolitiken. Miljöpartiet vill.

1. Öka miljöhänsynen i skogsbruket och införa sanktioner för den som bryter mot skogsvårdslagen .

2. Skydda de kvarvarande natursskogarna från avverkning

3. Ge skogsstyrelsen ett tydligare uppdrag och resurser till att stödja och uppmuntra hyggesfritt skogsbruk.

Sverige behöver en regering som sätter miljön och klimatet i första rummet. Det är bråttom nu. Alliansregeringen missar 14 av de 16 miljömål som riksdagen har satt upp. Miljömålen handlar om viktiga saker – om luften vi andas, vattnet vi dricker, gifter i barnens leksaker, skogen som är många djur och växters hem.

Sverige behöver en ny regering. En regering som prioriterar klimat, miljö, jobb och skola. En regering med många gröna ministrar.

Tack för ordet!

Bussar till Göteborg och Bethlehem

Vi sitter på bussen till Göteborg. Det är sånt man gör i sommartid. Vi ska begå Liseberg och spendera våra pengar på skrik och snabbmat. Skåne och Halland är mörkgröna och torra i högsommarvärmen och gummihjul mot asfalt presterar ett sövande jämngrått buller. Men målet med resan är värd ansträngningen. Bor man i ett land som vårt känns det ofta förmätet att tala om besvär och ansträngningar. Vi sitter på en trygg och trafiksäker buss en skön sommardag. För ganska precis 20 år sedan satt jag på en buss på väg från Jerusalem ner till den lilla staden Betlehem som ligger strax söder om den israeliska huvudstaden. Jag skulle som så många andra kolla in födelsekyrkan och köpa Marias lilla åsna av olivträ i present till min lilla dotter. Jag var turist och såg med mina egna ögon, inte ledd i någons band. Precis innan vi skulle glida över den osynliga gränsen mellan de två städerna stopppades vi av militär. Tre yngre män leddes ut, men vi andra satt lugnt kvar och rökte och lyssnade på skön arabisk musik. Efter en stund körde bussen. Med öppna dörrar, men utan de tre ynglingarna. Ingen undrade var de blev av. Ja, det var fredens ljuvliga sommar, men ändå inte helt stilla. Turisterna svärmade som flugor över Manger sq. när vi en stund senare släpptes av och bussen återvände till Jerusalem och soldaterna gäspade och drickaförsäljarna gjorde sig många sköna shekel. Det var hett som nu, men så annorlunda dofter och stämningar.
Nu hör jag hur sonen vid min sida lyssnar på ska och irländska kampsånger. Det är lätt att ha bestämda uppfattningar i ett land som aldrig utmanas av terrorism eller krig. När jag för några år sedan kom tillbaka till Bethlehem var bussen modern och luftkonditionerad. På Manger sq. regnande det och de palestinska slagorden lyste starkt som om vi vore i Havanna och soldaterna var sedan länge borta. Folk skötte sitt efter bästa förmåga och Israel hade byggt en stor barriär för att stoppa självmordsbombare, en mur lika hatad av bosättare som av de fredliga palestinier som bara vill jobba och dra omsorg om sig själv och de sina.
Krig och konflikter kostar och det är alltid fel människor som drabbas. Freden gagnar däremot nästan alla. Freden är en buss mellan Malmö och Göteborg. Och vilken dag som helst kan det bli som en buss mellan två heliga städer i ett omstritt land.

Kanske ett litet, litet hopp

Hamas fortsätter att avfyra meningslösa missiler och Israels vedergällning i form av mord på civila palestinier i Gaza har tagit förfärande proportioner. FN åstadkommer inget. Amerikanerna säger sig verka för en lösning men fortsätter att finansiera Israels ständiga övergrepp på en hel folkgrupp. Kadima heter ett israeliskt mittenparti, som leds av en Shaul Mofaz. Mofaz har lagt fram ett förslag för att få slut på kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. Förslaget innebär en avrustning av Gazaremsan och en rejäl ekonomisk satsning för att åstadkomma rimliga levnadsbetingelser för befolkningen, ett värdigt liv, som Mofaz uttrycker det, allt under överinseende av och stött av det internationella samfundet. Förslaget har fått visst gehör och är det första positiva man hört på länge från Israel. Förr eller senare måste även Israels befolkning inse att man inte kan ha ledare som Netanyaho. Förr eller senare måste även Israel begripa att palestinierna har rätt till ett eget land och att ockupation är oförsvarligt.

Ur arkivet (15): "Ju fler man bränner ju fler får vi sälja…"



Publicerat i Aftonbladet 2005. 
Sitter på tåget mellan Katrineholm och Göteborg. Sitter och småpratar med grannen mitt emot. Han stoltserar över att bilindustrin numera tillverkar miljöbilar, minsann. Själv är han ett av högdjuren inom branschen.
 

Vi börjar prata om upproren i de franska förorterna. Han undrar hur jag som grön, med en del anarkistiska stänk, ser på det. Han tycks utgå från att jag gillar det. 

Han ser lite förvånad ut när jag tar avstånd. Jag förklarar att civil olydnad alltid måste bestå av två ingredienser för att få mig att applådera: för det första att man aldrig använder våld, för det andra att man alltid tar ansvar för det man gjort för att på det sättet låta frågorna mala genom rättssystemet.

Det är då han säger, på fullt allvar:

- Ja, va fan, det är ju också så att om man sätter 5000 bilar i brand så får vi snart sälja 5000 nya bilar. Bra för oss, bra för jobben och bra för tillväxten. Det handlar om att ersätta bilar för cirkus 1 miljard kronor.

- Så du sitter och hoppas att det sprider sig?

- Tja, hoppas och hoppas. Men sanningen är ju den att ju fler man bränner ju fler får vi sälja. Sådan är logiken. Ligisterna lär väl inte gilla kapitalismen, men sanningen är ju den att dom gör den en tjänst… Det är som krig, vet du. Allt som raseras måste byggas upp.

Visst, rena tillväxtkicken. Fler jobb, ökade vinster, ökade börskurser, ökat kapital i pensionsfonderna, ökade skatteintäkter och full fart på de ekonomiska hjulen.

Är det allmänt så att företrädare för bilindustrin egentligen sitter och småmyser när de ser brinnande bilar? Är det så att facket, om inte myser, så åtminstone konstaterar att efterfrågan på fler bilar, skapar efterfrågan på fler arbetare och chans till högre löner?

Inte vet jag. Men man kan ju undra. För i sak har han ju förstås rätt. Hur cyniskt det än låter. Jag har alltid förvånats över hur t ex de mer militanta globaliseringsmotståndarna väljer att krossa skyltfönster och slå sönder bankernas inredningar som protest mot tingens ordning. Som om man inte begrep att ju mer man slår sönder, ju mer får de avskydda bolagen sälja medan det är försäkringsbolagen som får betala. Och för att de skall kunna betala så tar de förstås ut högre premier på vanligt folks hemförsäkringar…

Låt oss säga att det skulle utbryta en korkad mental farsot som medför att två tusen bilar sätts i brand i Sverige. Eftersom Volvo säljer flest bilar i vårt land så kanske det blir ungefär 800 ganska dyra Volvobilar som massakreras. Volvoägarna sägs vara trogna sitt märke. Såldes köper de illa drabbade bilägarna 800 nya bilar av märket Volvo för drygt 200 miljoner kronor. God ekonomi för Volvo. Och finansdepartementets räknenissar kan se hur momspengarna rasslar in till statskassan.

Nu är det ju inte så att den tågresande mannen från bilbranschen är mer cynisk än andra. Faktum är ju att läkemedelsindustrin, som är en av motorerna i våra pensionsfonder, mår väldigt gott ju sjukare vi blir, ju mer beroende vi blir av deras piller. Läkemedelsindustrin vill inte ha friska människor. Det skulle ju resultera i börsras, avtagande tillväxt och punkterade pensionsfonder.

Se där den mer tragiska logiken i tillväxtekonomin. Mannen från bilbranschen kanske inte är så dum – bara cynisk. Men vad mer kan man begära i ett system där cynismen är en förutsättning? Så lite upplopp med utbrända bilar är bara att vara tacksam för. Eller? Kan man bygga in komponenter som skall gå sönder efter en viss tid, så kan man väl också hoppas på lite upplopp som kan öka vinsterna.

Vem vet förresten om det inte sitter en och annan vilsen miljövän och funderar över hur många av de utbrända bensindrivna bilarna som kommer att ersättas av miljöbilar…? 

Publicerat i Aftonbladet 2005
Bild: Arbetsmaterial inför akvarell, Lena Rosén Schlaug

Ny pensionsutredning saknar viktiga delar

Återigen har regeringen och partierna i den så kallade pensionsgruppen (alliansen tillsammans med socialdemokraterna) tillsatt en arbetsgrupp att se över premiepensionssystemet. 


Det är nu 19 år sedan de första avsättningarna till premiepensionssystemet gjordes. Än så länge spelar de liten roll. Bara 1% av den nu utbetalade allmänna pensionen är premiepension men det kommer att få allt större betydelse i framtiden då avsättningarna sker fullt först för dem som är födda 1954 och senare. 

”Ett viktigt syfte med premiepensionen var att uppnå en riskspridning i pensionen. Dynamiken mellan inkomst- och premiepension har bidragit till detta genom att inkomstpensionen styrs av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och premiepensionen av utvecklingen på kapitalmarknaderna (indirekt även utvecklingen i andra länder). Premiepensionens koppling till kapitalmarknaden är således av värde för den allmänna pensionen. Sedan beslutet om att föra över en del av den allmänna pensionen till en fonderad del på kapitalmarknaden har även tjänstepensionerna gått samma väg och placeras nu i väsentlig del på kapitalmarknaden. Avsättningen till tjänstepensionen har också ökat och tjänstepensionens andel av den totala pensionen har därmed också ökat. Det betyder att individens exponering mot kapitalmarknaden ökat väsentligt sedan beslutet om införandet av premiepensionen. Utifrån Pensionsmyndighetens beräkningar förväntas ca 40 procent av pensionen komma från placeringar på kapitalmarknaden. Tjänstepensionen har även utvecklats så att de flesta pensionssparare getts möjlighet att välja placeringsalternativ Resultaten visar att bara en minoritet av befolkningen väljer att utnyttja denna valfrihet trots att avsättningarna till tjänstepensionen är större och därmed viktigare än premiepensionen” så skrev förra utredningen (Ds 2013:35).

När pensionssystemet ska utvecklas vidare är det viktigt att göra det stabilt i lång tid framåt. Det ska vara rättvist mellan generationer, det ska inte bidra till att öka klyftorna mellan olika grupper i samhället, och pensionspengarna ska placeras klokt. Pensionsplacering handlar om mycket pengar som inte bara påverkar pensioner utan även samhällsutveckling därför är det viktigt att de både bidrar till en hållbar utveckling och ger bra pension.

Den nya utredningen som nu tillsätts ska titta på justeringar i nuvarande PPMsystem det är vad S och allianspartierna har kommit överens om, inte ta bort PPM som det låtit i debatten. 

Miljöpartiet tycker det är bra att en översyn görs men saknar väsentliga delar för att kunna få ett hållbart pensionssystem för framtiden. Jag föreslår att följande 3 uppdrag läggs till i utredningen

1    1. Gör avgifter i både PPM och tjänstepension jämförbara
För att individer ska kunna göra val så måste avgifter gå att jämföra både vad gäller premiepensionsfonder och de fonder som tjänstepension kan placeras i. Så är det inte idag. Det ska vara lätt att jämföra avgifter mellan olika bolag som erbjuder sig placera dina pengar

Miljöpartiet vill
·         Lagstifta om att avgifter i pensionsfonder i PPM och i tjänstepensionssystemet redovisas på samma sätt så att de lätt går att jämföra.

 
2     2. Varudeklarera pensionsfonder och ställ baskrav på hållbara placeringar
I näringslivet sker en rörelse där allt fler bygger sitt agerande på hållbarhet. De har insikten att det är nödvändigt med omställning för att överleva. Det är dessutom långsiktigt lönsamt. 
Varje år sparar vi i Sverige 150 nya miljarder till vår egen pension. Inom premiepensionen är det endast var åttonde fond som har så kallad M/E-märkning, en märkning som för övrigt inte innebär mer än att fondförvaltarna själva uppger att fonden tar hänsyn till miljö och/eller etik i sina placeringar. Som konsument är det svårt att jämföra och veta om det verkligen är en miljömässig och etisk placering. 

Vad gör då den pensionssparare som med sitt sparande vill bidra till en hållbar värld i andra dimensioner, såsom energieffektivitet, jämställdhet, mänskliga rättigheter, eller investeringar och arbetstillfällen i fattiga länder?
När vi köper varor i butik kan vi välja Bra Miljömärkt, Svanen och KRAV och det går att följa upp upp vilka kriterier som dessa produkter står för. Men när vi ska välja pensionsfonder är det mycket svårt att veta vad våra pengar används till.

Genom att investera i företag som tar vara på de affärsmöjligheter ett hållbar arbetssätt innebär finns det stora möjligheter att tjäna pengar samtidigt som du gör skillnad.
Utöver den offentliga pensionen, har 90 procent av Sveriges anställda även tjänstepension även de måste ha bättre transparent för sitt hållbarhetsarbete. För den som inte vill välja själv i det statliga delen av pensionssystemet ska det finnas ett bra förvalsalternativ, i den statliga pensionen är det Sjunde AP fonden
Men de fonder som vill vara med i pensionssystemet borde ha som krav att uppfylla baskrav på hållbara placeringar. Hur dessa krav ska formuleras borde den nya utredningen också få i uppdrag att ta fram.

Miljöpartiet vill
·         Att fonder som vill vara med i PPM systemet uppfyller baskrav för hållbara placeringar
·         Att fonder varudeklareras så att det framgå vilken hänsyn som tas till miljö och etik när pengarna placeras så att du ges möjlighet att välja dem som ställer högre krav än baskraven. 

3    3. Ställ krav på AP fonderna att placera hållbart
AP-fonderna förvaltar 1200 miljarder av vårt gemensamma pensionskapital det är att jämföra med statsbudgeten för ett år som är lite drygt 1000 miljarder. Första till Fjärde samt Sjätte AP-fonden förvaltar bufferten i pensionssystemet som ska jämna ut systemet över tid. Deras innehav motsvarar 86 procent av AP-fondernas kapital och vi som nuvarande eller kommande pensionärer kan inte själva välja hur detta placeras. De hade 2013 ett starkt år med en avkastning på mellan 9 och 16 procent. För det statliga alternativet i premiepensionssystemet, det så kallade ickevals alternativet, Sjunde AP-fondens aktiefond, gick det ännu bättre.

I ett öppet brev april i år uppmanade 14 organisationer Pensionsgruppen och finansmarknadsministern Peter Norman att sätta tydliga mål för verkligt hållbara investeringar. Trots det valde regeringen att tillsätta en ny utredning om pensionssystemet utan att ge direktiv om hållbara investeringar. Nu var det visserligen Ulf Kristerssons ansvar att tillsätta utredningen men båda dessa herrar borde lyssnat på de 14 organisationerna.

Miljöpartiet vill
·         Att utredningen tar fram förslag på nya direktiv till AP-fondernas som tydliggör att investeringar ska ske med respekt för mänskliga rättigheter och miljö samt bidra till internationella klimatmål.
·         AP-fondernas ges i uppdrag att utveckla mer transparenta och ändamålsenliga metoder för urval och påverkan genom sina investeringar
      

Nu säger säkert pensionsgruppen att detta bara handlar om en liten del. Visst det är inte utredning om hela systemet utan om premiepensionsdelen men hållbara investeringar borde ha varit ett uppdrag både i översynen av PPM och i AP-fonderna. 

I Norge handlar inte diskussionen om huruvida investeringar ska vara hållbara eller ej, utan om hur detta ska bedömas och organiseras. Det är dags att Sverige också lyfter blicken och gör pensionssystemet hållbart både ekonomiskt, socialt och ekologiskt.






Birger Schlaug 2014-07-24 15:30:00

Maria Wetterstrand har fått förhinder så jag hoppar in i morgondagens nyhetspanel i Gomorron Sverige (klockan 07.45). an lockade med att det skulle bli någon eller några miljöfrågor så jag kände att jag inte kunde säga nej. Annars dyker vår vanliga panel upp nästa fredag som vanligt. Dagens arkivgrävande ledde fram till nåt om Mona Sahlin, finns nedan, eller här.

Satsning på sexuell hälsa – färre klamydiafall

På Gotland har vi under mandatperioden på ett tydligt sätt satsat på större sexuell hälsa. Det är många fler aktörer än hälso- och sjukvården som har en viktig roll, men den är verkligen inte försumbar.

Satsningen består bland annat i
- utökade resurser till Ungdomsmottagningen för bl a utåtriktad verksamhet
- inrättandet av en så kallad STI mottagning (den skrev jag tidigare om på denna blogg här)
- möjlighet till att testa sig för klamydia på nätet vilket främst är tänkt att nå fler killar
- bättre subventioner för preventivmedel i syfte att minska antalet oönskade graviditeter (som jag skrev om här).

Det går inte att härleda orsak och verkan mellan de här satsningarna och resultatet på ett säkert sätt. Men nog kan vi anta att det finns en koppling mellan hur verksamheter utformas och till exempel antalet fall av klamydiasmitta.

Nu rapporterar Gotlands Tidningar om en dramatisk minskning av klamydiafallen på ön. Det är roligt. Hoppas att det håller i sig och att vi snart även får glädjas åt färre tonårsaborter.

Centralamerikas största nickelgruva öppnas igen – trots grovt våld mot lokalbefolkningen

800px-Bandera_Guatemala

Enligt Guatemalas president Otto Peréz är Fenix-gruvan landets största investering någonsin. De angränsande samhällena rapporterar att de hindrats beväpnade styrkor från att organisera möten.

Gruvan har inte varit i drift på 30 år, men har ändå omgärdats av konflikter de senaste åren. 2007 ska säkerhetstjänstemän från de kanadensiska bolagen Skye Resources och Hudbay, som då ägde gruvan, tillsammans med Guatemalansk polis och militär ha utsatt lokalbefolkning för gruppvåldtäkter. Fallen har tagits upp det kanadensiska rättssystemet, men är ännu inte lösta.

2011 tog det cypriotiska företaget Solway över gruvan. Kritiker från flera icke-statliga organisationer menar att en sådan investering är socialt ansvarslös på grund av Guatemalas militaristiska regim, för vilken våld mot lokalbefolkning är vardag.

Hjälper ett vinstförbud att klara kvalitetssäkrad vård, skola och i omsorgen?

Vänsterpartiet vill som bekant ha vinstförbud inom välfärdssektorn. Enligt V har 9 miljarder runnit ut i form av vinster i välfärden. S och MP pressas hårt från vänster att göra något åt detta.

Från den ena ytterligheten till den andra ytterligheten i vinstförbudsfrågan.Enligt entreprenören Dan Olofsson i DI vill han ha svar på fyra frågor av Sjöstedt vilka alla är ganska intressanta. Om nu 9 miljarder i vinster inte flyter ut vid ett vinstförbud lär nämligen en hel del företag och riskkapitalbolag göra det.

Allting är inte svart och vitt vad gäller olika företag inom vården, skolan eller omsorgen. Det finns bra och det finns dåliga men valet ligger oftast hos den
enskilde att kunna välja rätt om det finns något val vill säga.Det är ju här politikerna kommer in och ställer kvalitetskrav som ska uppnås och då är det inte säkert att ett vinstförbud generellt är rätt metod att stärka just den kvalitén.

Här nedan de frågor Dan Nordell ställer i Dagens Industri till Jonas Sjöstedt.

Det är oklart vad det är för organisatorisk form på den verksamhet Vänsterpartiet tänker sig. Det enda klara är att de inte får dela ut någon vinst. För att väljare ska kunna avgöra realismen i Vänsterpartiets förslag är det rimligt med svar på följande som rör frågan om huvudmannaskap:

Förluster: Alla som drivit verksamhet vet att man inte alltid gör överskott. Förluster och brist på likviditet kan uppstå. Personalen torde inte ha resurser eller vilja att finansiera detta när de inte får något överskott under år med vinst. Banker vill inte finansiera riskkapital (ägarkapital). Jag kan inte se någon annan part än det offentliga. Och om så är fallet måste också det offentliga ha det avgörande inflytandet och kunna byta ledning etc när det inte fungerar. I praktiken blir det samma sak som en offentlig verksamhet. Så Jonas Sjöstedt: Vem ska stå för eventuella förluster? Vilka befogenheter har den part som ska täcka upp förlusterna?

Investeringar: Alla som utvecklat verksamhet vet att man först måste så innan man kan skörda. Om en skola startas från noll behövs kapital under de första åren innan man får ett överskott. Om en välskött skola vill expandera behövs också investeringskapital. Den gängse finansieringen här är att det som är mest riskutsatt får ägarna stå för, medan bankerna vill ha säkerheter för sin del. Så Jonas Sjöstedt: Menar du att den statliga banken SBAB också ska stå för riskfinansieringen, utan att ha något ägande? Om inte, vem ska annars göra det?

Helheten: De privata välfärdsbolagen omsätter storleksordningen 100 miljarder kronor och har ett sysselsatt kapital på ett antal tiotal miljarder kronor. Det är således uppenbart att den miljard av skattebetalarnas pengar som Vänsterpartiet tillhandahåller via SBAB endast kommer att stå för en marginell del av den nya finansieringen. Så Jonas Sjöstedt: Har du finansiering för helheten och hur ser den ut?

Utmaning: Både äldreomsorgen och skolan kommer att kräva betydande personaltillskott framöver. För mig underlättas detta om både offentlig och privat sektor tillför investeringar till olika initiativ, främjar medarbetarnas engagemang samt utvecklar en mångfald när det gäller pedagogik, vårdmetoder etc. Avslutningsvis Jonas Sjöstedt: Vi har en stor demografisk utmaning. Varför blir det lättare att lösa denna utmaning om vi dessutom ska ta bort de väl fungerande privata välfärdsbolagen?

Ge inte upp slaget om Östersjön!


Rapporterna om Östersjön som ett döende hav duggar tätt. Det är dramatiska nyheter och stor tragik bakom varje rubrik. Massmedia rapporterar rätt skapligt tycker jag, det är nyanserade inslag med vetenskaplig grund och många forskare får komma till tals. Häromdagen möttes vi av nyheten om att placera ut pumpar på havsbotten för att öka syretillförseln. En konstgjord andning till en döende? 

Men när jag tänker efter och jämför hur vana och "avtrubbade" vi alla blivit under några få år blir jag mörkrädd. Vem minns inte dramatiken när nyheten om säldöden kom, eller när vi hörde om alla de mystiskt döda mås- och trutfåglarna som plötsligt hittades i stora mängder. Och för att inte tala om när vi förstod allvaret i algblomningen och dess samband - överallt pratade och berättade människor  om sina iakttagelser. Alla var i chock över hur detta kunnat hända! 

Efter några decenniers allt tätare rapporter om hur illa ställt det är i Östersjön så tycks vi ändå inte länge förmå oss att bli  lika skakade och bestörta. Det finns en uppenbar risk i att vi alla på ett undermedvetet plan accepterar ett döende hav och ser det som ett framtida normaltillstånd. Inte för att vi vill - utan för att vi kanske inte tror att trenden går att vända och att det helt enkelt gått för långt. 

Problem och svårigheter tornar upp sig. Östersjön har rekord i sammanhängande död botten orsakad av människan. Effekten blir bland annat mer algblommning och fiskdöd. Och nu kommer också rapporter om allt tidigare algblomning och många av oss har kanske redan sett sörjan ute till havs. Plaster är också ett mycket allvarligt problem. Små bitar i enorma mängder svävar fritt och förorenar havet och kommer sedan via våra matfiskar tillbaka till våra kroppar. Ett annat överhängande hot är det alltid närvarande fosforläckaget. Fosfor som kommer upp från bottnarna och de gamla synderna motsvarar 100.000 ton per per år, men samtidigt fortsätter vi att årligen släppa ut ytterligare 35.000 ton som kommer från samhällen, jordbruk och industrier. Och sist men inte minst de miljögifter som anrikas i allt levande! 

MEN det finns hopp - och det som du och jag gör i vardagen har stor betydelse! Välj ekologiska produkter, tänk på hur du på olika sätt kan minska att föroreningar, gödsel och tvättmedel  hamnar i dagvattnet och sedan vidare ut i Östersjön. Och framför allt höj rösten och ställ krav på stora aktörer, producenter och inte minst politiker! Jag är stolt för att Miljöpartiet är beredda att satsa stora resurser på att ställa om till 100% eko-jordbruk senast år 2030 längs den mest avgörande delen av kusten. Det finns de som i likhet med dig och mig vägrar ge upp. Så att ännu finns det hopp! Ge inte upp slaget om Östersjön! 

Marica Lindblad, oppositionsråd
Miljöpartiet de Gröna i Huddinge
Styrelsen för Tyresåns Vattenvårdsförbund (ersättare)


För mer information om vattenkvaliteten söder om Stockholm och i dess sjöar, vattendrag och utlopp i Östersjön, samt vad du själv kan bidra med för ett renare hav - läs mer på tyresån.se