Mobb och makt


Då är råttet mågat, hörde jag någon upprörd idrottsman säga i något gammalt klipp på tv. Vi kan alla säga fel ibland, så det är väl inte så märkvärdigt. Å andra sidan bör det vara tillåtet att skoja om det, så länge man håller sig på rätt sida om mobbinggränsen. Att upplysa om att mobbing eller mobbning, vilket det nu heter, är dåligt och uselt, är förstås att slå in en öppen dörr. Mobbning är en typisk loose/loose-situation. Den som mobbas känner sig som skit, ursäkta franskan, och utanför och de som mobbar är inte bara skitstövlar utan inser så småningom själva att de är just det. Mobbning är ett maktspel.

Mobbning förekommer inom politiken också. Medierna deltar på sitt sätt men mobbningskampanjer kan förstås förekomma på flera olika sätt - inom ramen för de politiska uppdragen, i korridorerna eller via sociala media t.ex. Ska man tänka sig att smutskastning av politiska motståndare övergår från förolämpning och förtal till mobbning, så fort den smutskastande får några med sig i smutskastningen. Nej men gränsdragningen är besvärlig. Ägnar sig den fånige Trump åt mobbning på Twitter eller är han utsatt för mobbning i media? Tja, någon kan väl hävda att mobbning per definition inte kan förekomma med världens mäktigaste person som offer, vilket verkligen inte utesluter att denna person själv deltar i mobbning av andra. Blev Hillary Clinton mobbad, när fantasifulla påståenden om brottslighet och oegentligheter spred sig som en löpeld i USA via sociala media? Tjaa. Är Åkesson utsatt för mobbning, bara för att de flesta andra partier säger att de inte vill ta i SD med tång? Nej, naturligtvis inte. Leder man ett parti med SDs väljare och bakgrund, får man tåla det. O.s.v.

Är det mobbning att uppskatta hård drift, förlöjligande och nedgörande kritik av politiska motståndare eller för den delen andra kända personer, vars budskap man inte gillar? Nej. Och jag får medge att jag gärna skrattar med och gärna håller med, när det passar. Satiren måste leva. Vissa far väl illa av den men det är sällan oförtjänt.

När allt gick under – också de förfinade fördomarna…

Min filosofilärare - oj, det var länge sedan - sa på en lektion nåt om att det fanns tendens att sätta gamla tänkare på piedestal för att de i moderna ögon skulle passa bättre in i den den värld där man anser sig vara förfinande och lite förmer.

Detta har jag burit med mig och därmed nog lättare kunnat ta till mig såväl klassisk musik, litteratur och filosofiska tänkare.

Natur & kultur ger ut klassikerserien Levande litteratur. Boken När allt gick under ingår i serien. Det är ett urval av Ciceros privatbrev i ny översättning.

Denna översättning sågas grymt  av DN:s mycket förträfflige recensent Jesper Högström. Vardagliga ord används i översättningen på ett sätt som inte fick recensenten annat än såga med fotknölarna. Men. Det var då jag tänkte på min gamla filosofilärare.

Var verkligen Cicero allt det där som "de förfinade och lite förmer" ville att han skulle vara? Nja. Han kunde nog vara. Men var inte alltid.

Natur & Kultur förläggare svarar på recensionen i DN. Svaret är läsvärt, inte bara pga av att den berör recensionen utan för att den berör något mycket större. Man skriver "Ciceros brev var i stor utsträckning skrivna på ett ledigt, talspråkligt latin och tillkomna i hast...". Han ville skriva på "plebejernas språk" med "vardagliga ord". Något som gamla tiders översättare inte riktigt kunde förhålla sig till. Det stred ju mot det där förfinade och lite förmer. Spännande!

Själv är jag benägen att förorda att även gamla svenska böcker får "nyöversättas" så att de blir lättare att ta till sig. Hur vore det att börja med romanen Silverforsen av Elin Wägner?

Avslutar med ett tack till min filosofilärare som var gammal redan då, och i övrigt ganska usel som pedagog. För övrigt är filosofi ett ännu viktigare skolämne än till och med matematik. Sokratiska samtal - med betoning på frågan varför - borde genomsyra skolan. Och politiken.

Ukrainas blomstrande demokrati

Ukrainas vice premiärminister Ivanna Klympush-Tsintsadze säger till DN idag att hon är optimistisk till Ukrainas utveckling och ett framtida EU-medlemskap. Ukrainarna är ”mer beslutna än någonsin att bygga upp ett demokratiskt och blomstrande land”, enligt vice premiärministern.


Samtidigt ockuperas parlamentet av kända och okända (och beslutsamma) högerextrema ultranationalister i kamouflagekläder. I protest mot att polisen gripit ett 40-tal av deras kamrater som olagligt blockerat järnvägstransporter till Donbass. Enligt Kyiv Post och andra ukrainska media är den en landsomfattande aktion och andra lokala rådhus lär ha ockuperats, bland annat i Tjernivtsi där jag bodde för ett år sedan. Vilket påminner mig om ett besök jag gjorde till detta rådhus vid vilket en grupp kamouflageklädda stämde upp i talkörer för att protestera mot beslutsordningen för sammanträdet.

Mycket är oklart om vad som egentligen händer och i svenska media är det lönlöst att söka information. I dagens SvD hittar jag absolut ingenting om Ukraina och i DN får vi alltså läsa om vice premiärministerns drömmar om en blomstrande demokrati. Men det tycks vara män ur frivilligbataljonen Dnjepr som står bakom aktionerna. Det var åtminstone Juriy Bereza, ledaren för Dnjeprbataljonen, som agerade talesperson för ockupanterna i parlamentet.  I ryggen har de troligen en oligark, Ihor Kolomoisky, som sägs vara finansiär av bataljonen. Julia Tymosjenko och hennes parti Batkivsjtjina stöttar också möjligen i bakgrunden.



Ute på Kievs gator muras ryskägda banker igen och deras bankomater utsätts för attentat och ett "massmöte" hölls vid Majdan-torget i Kiev i protest mot arresteringarna. Ultranationalisterna hotar med ett ”nytt Majdan” om de inte får sin vilja igenom. Det lär ha varit ca 300 personer närvarande vid mötet så detta hot ter sig möjligen inte särskilt skrämmande för makthavarna. 
Men de här grupperingarna är beväpnade och oerhört våldsamma vilket har visat sig vid många tillfällen genom de tre senaste turbulenta åren. Vid Euromajdan till att börja med, i Odessa där hundratals människor dog eller skadades vid mordbranden och stormningen av Fackföreningshuset den 2 maj 2014, i Kherson-trakten förra vintern då två elmaster sprängdes, i Mukatjeve i juli 2015 där Högra Sektorn drabbade samman i eldstrid med polis, i blockadaktionermot lastbilstrafik vid gränsen mot Krim med början i september 2015, vid attacken mot parlamentshuset den 31 augusti 2015 då en polis dödades och ett flertal skadades av en bomb, och nu senast vid blockaden mot järnvägstransporterna mot Donbass. 

De här aktionerna ser jag som uttryck för det parallellsamhälle som jag tidigare skrivit om och som jag menar sätter en våldsam prägel på all politisk verksamhet i Ukraina. Självförsvarsmiliser, militanta högerextrema grupper och frivilligbataljoner tar lagen i egna händer, ofta med myndigheternas goda vilja, men inte alltid. Pressen på de demokratiska krafter som finns i landet är hård från dessa grupperingar och våld eller hot om våld är ständigt överhängande för de som vill tillämpa lagen eller agera efter demokratiska principer.

Om vice premiärministerns förhoppningar om en ”blomstrande demokrati” ska förverkligas måste landets styrande göra rent hus från alla dessa beväpnade grupperingar och ta kraftigt avstånd från deras aktioner. Något som långt ifrån alltid sker, som i exemplet med Azov-bataljonen, som istället knöts närmare staten och inrikesministern Avakov.

Eller då elmaster sprängdes vid gränsen mot Krim och dåvarande premiärminister Jatsenjuk uttalade sin avsky mot leverantörerna av el till Krim, inte de terrorister som sprängde masterna.

Eller när lastbilsblockaden mot Krim som inletts av Högra Sektorn och tatariska organisationer ”togs över” av lokal polis och nationella armésoldater.

Eller som nu, då regeringen tillkännagivit att de ”tar över”blockaden av järnvägstransporter mot Donbass. Något som drabbar inte bara de industrier som finns i Donbass utan också civilbefolkningen som är beroende av leveranser av förnödenheter (Det är förvisso inte något nytt med blockad från ukrainskt regeringshåll, vilket bland annat framgår av ett klipp daterat 1 april 2015 från Vice News). Något som oroar OSSE som är observatörer av konflikten. Nyligen lär också Porosjenko ha beordrat frigivning av de paramilitära aktivister som greps vid järnvägsblockaden. Man får känsla av ett dubbelspel där regeringen å ena sidan agerar för att visa upp en sida internationellt, och å andra sidan så att säga i smyg övertar ansvaret för de aktioner som de högerextrema initierat, för att internt blidka de militanta nationalisterna.

Kanske ska dessa högerextrema grupper snarare ses som stöttrupper för regeringen än störande och farliga element och hot mot demokratin? De lär i vart fall inte göra det lättare för Ukraina att erhålla sitt hett eftertraktade EU-medlemskap och bli en ”blomstrande demokrati”. Eller?


I brist på svenska mediareaktioner vill jag ge plats åt ett längre citat från fredsaktivisten Tord Björk, som vanligen är mycket välinformerad om vad som händer i Ukraina. Hans kommentar om det nuvarande läget är både informativ och bitande ironisk och träffsäker om inte annat, och lämnades i en fb-tråd under fb-gruppen ”Ukrainabulletinen”:

”Om någon undrar var det framkommer att okända militärklädda intar talarstolen i radan så återges det i videon. Nedan lite redogörelse för varför knappast något skrivs om denna uppseendeväckande händelse och mycket annat som just nu starkt förändrar Ukrainakonflikten. Längst ner det senaste skeendet som kan tyda på att kraferna bakom den illegala blockaden inte lyckas ta överhanden.

I youtubelänken ovan 1:49 in i avsnittet syns de militärklädda i talarstolen, några oidentifierade som inte ska vara där vilket jag skrev om ovan som "Vilka de militärt klädda som intog talarstolen i radan idag är inte helt klarlagt." om man intar talarstolen i ett parlament så hindrar man dess arbete och kan sägas ockupera parlamentet. Som vanligt med Ukraina så är fler faktorer närvarande:

1. Den här typen av händelser i vilket annat europeiskt parlament som helst skulle naturligtvis rapporteras men nu är det Ukraina och då kan det inte vara så att obekanta fascister ockuperar talarstolen i ett parlament eftersom fascisternas inflytande i Ukraina är mycket mindre i Ukraina än något annat land i Europa, särskilt i parlamentet. Alltså har det inte hänt eftersom det kan inte hända.

2. Vad konflikten handlar om kan inte heller ha hänt eftersom nästan ingen informerar om den radikala försämring som skett sedan 25 januari genom illegala ekonomiska blockaden av Donbass, inte en enda av de 8 vänstertidningarna har informerat om det förrän jag skrev i Internationalen, alltså finns inget skarpt läge där det kan hända mäörkliga saker i radan

3. Att fascister illegalt driver ett land till allvarlig politisk kris kan inte förekomma eftersom att påstå att fascisterna har viktigt inflytande över ukrainska poltik är rysk desinformation enligt UII forskare, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och stopr del av Sveriges journalister som bevakar Ukraina.

4. Att rapportera om det som händer får inte ske om det visar att oidentifierade förutom Dnjepr 1 fascistmilisens ledare agerar och tar över talarstolen, bättre och vänta så att hela historien kan efterhandskonstrueras så att den framstår som Ukrainska regeringens självklara reaktion på DNR "illegala" övertagande av de industrier som den illegala fascistblockaden tvingat till stillastående med 78000 järnvägsvagnar med kol stående vid övergången mellan Donbass och Ukraina a la BBC.

5. Att nu regeringen övertar den illegala blockadens politik följer exakta mönstret från blockaden och sprängningarna av kraftlledningarna till Krim, först fascistisk blockad och sabotage med krimtatarerna som förevändning, sedan tar regeringen över den illegala politiken och gör den till sin. Men eftersom fascisterna inte har inflytande i Ukraina kan det inte ha skett då och kan inte ha skett igen nu.

Nu är ju Ukraina ett land där saker som sker inte alltid är vad som synes ske. Fascisterna murade igen ett av ryska Sperbanks kontor och saboterade många bakautomater vilket nationella säkerhetsrådet tycks följa upp genom beslut om att förbereda att ryska bankerna inte ska få finnas kvar. Samt gör blockaden till sin. Men avgörandet sker på marken. Djnepr bataljonens ledare är inte vem som helst så vad intagandet av honom och oidentifierade militärklädda män i talarstolen handlar om är höljt i dunkel, att det är en form av maktdemonstration är klart. Det förekommer att facsisterna i parlamentet är militärklädda. Metoden fö att behålla ett fascistisk närvaro i radan var att sätta in facsistledare som tex. antisemiten Biljetskij, ledare för Azovbataljonen på valbar plats för de stora partierna. Så militära fältuniformer i radan är inte nytt, men att flera oidentifierade ockuperar talarstolen är det vad jag känner till.

Bereza tillhör kretsarna kring oligarken Kolomoskij som är drivande i den tidigare illegala blockaden som haft stöd av Timosjenko. Porosjneko tycks synas svag i det som sker. Men det kan vara något annat. Visserligen har nu Ukraina gjort fascvisternas blockad till sin men med argumentet att det handlar om reaktion på DNRs agerande när de sökt motverka den illegala blockaden genom tvågsförvaltniung av industrin som är beroende av järnvägstransporter mestadels ägda av oligarken Akhmeov som bekämpas av Kolomoskij.

De nya rapporterna tycks tyda på att det inte är så enkelt. På marken tar nu polisen över järnvägsspåren och driver bort ultranationalisterna som dock håller sig kvar i närheten. Då skulle kortet hamna hos DNR igen, om de låter industrin återgå till ukrainska ägo igen, alltså Akhmetovs (han skrev över sin industri från Donetsk till Ukraina för att rädda den sammanbundna industrin och gruvorna på bägge sidor så industrin i DNR betalar skatt i Ukraina, fortsatt blockad skulle lett till 3,5 miljarder dollar i förlust årligen enligt ukrainas statsminister).

Så Akhmetov som såg ut att bli den stora förloraren gentemot Kolomoskij kanske vänder på kuttingen tack vara att Porosjenko och regeringen behåller greppet, Tyskland driver krav både mot Ukraina och DNR om att industrin åter ska i Ukrainas/Akhmetovs ägo och trafiken återupptas. Djneprbataljonens ledaragerande i radan kanske var ett skrämskott, blockaden har varit mycket mer än det och vad som händer härnäst med ryska banker och produktionskedjorna över frontlinjen i Ukraina får vi väl se.

Under tiden kan man studera siffrorna från antalet civila offer för den eskalering av konflikten som skedde vid månadsskiftet utlöst av Ukrainas krypande offensiv mellan januari och februari där vi fick många rapporter om hur civila på ukrainska sidan drabbades. 13 civila offer på ukrainska sidan varav 3 döda och 40 på DNR sidan varav 4 döda rapporterar FN.”





Gert Wilders frihetsparti den stora segraren i Nederländerna som komplicerar regeringsbildandet !


Om den Gröna Vänstern (Groen Links) i Nederländerna gjorde den kraftigaste framgången i det valet med +6,6 % så gjorde Socialdemokraterna (PvdA) den största genomklappninhgen med - 19,1 %.

Nu kommer det roliga regeringen det högerliberala VVD och socialdemokraterna tappade hela -24,3 % av sitt förtroende. Fiasko således för den holländska regeringen.

Ur höger-vänsterperspektivet väger inte Gröna Vänsterns framgångar upp bakslaget för socialdemokratiska PvdA och det blir fortsatt borgerlig regeringsbildare.

Det troliga är att högerliberalerna i första hand vänder sig till kristdemokraterna CDA som gick fram + 4% och socialliberala D66 + 4%. Det kan tillkomma något parti till men troligen ganska korkat om Gröna Vänstern aspirerar på regering som detta valet röstmaximerat sig.

Den som tror den stoppat Gert Wilders frihetsparti (PVV) tog fel. Det blir näst störst och gick fram +3%. Det kommer att ha stor roll när de andra försöker bilda regering nu.

Det går att förebygga framtida finanskriser

Kommer nästa finanskris inom några månader, klarar vi oss ett år eller till och med flera? Det enda vi vet är att med dagens osunda kreditgivning bygger vi upp en bubbla som kommer att spricka. Intressant frukostseminarium med Andreas Cervenka, där han berättar om sin bok Vad gör en bank. Finanskriser är inget nytt fenomen, Andreas berättade bland annat om den första (kända) finanskrisen i Kina för många tusen år sedan, och inte ens där har man lärt av historien – tvärt om är det sannolikt i Kina det smäller först nästa gång, då 80 procent av all kreditgivning nu sker i Kina. För den sakens skull finns det ingen anledning att låta de svenska bankerna fortsätta marschen mot stupet, och en höjning av resiliensavgiften kan bidra till att dämpa farten något, att Nordea upprörs över att de gigantiska statliga subventioner man har naggas i kanten får inte stoppa det. Men sannolikt är vad som krävs för att inte bara dämpa farten, men faktiskt lägga om kurs, att inte tillåta bankerna att ge krediter man inte själv har teckning för.

Politisk tjänsteman har talat med ryssar

Hög tjänsteman har mottagit Legion of merit....
Häromdagen tog  Ekot upp fallet med "den miljöpartistiske tjänstemannen". För några veckor sedan skrev Aftonbladet -  på löpet till och med - att en miljöpartist "i hög tjänst" haft rysskoppling.

Aftonbladet säger sig avslöja att tjänstepersonen tvingats avsluta sitt arbete eftersom hen varit en säkerhetsrisk. En källa påstår det. 

En annan källa - mindre rubrikskapande - påstår att det är trams.

Aftonbladets uppgiftslämnare antyder att det kan ha funnits risk att personen skulle lämna över hemliga uppgifter till Ryssland. Vore  intressant att veta vilken den uppgiftslämnaren är. Och vilken roll hen har och har haft i sammanhanget.

Det känns lite darrigt.

Riksdagens säkerhetstjänst ville inte lämna några kommentarer, meddelades i Aftonbladet. Huruvida det betyder att man faktiskt inte har något att säga framgår inte.

Huruvida det varit mer än de normala kontakter som riksdagspartier har med allehanda ambassader, inte minst de större ländernas, har inte framkommit.

Samtidigt uppges att allt bottnar i en personkonflikt. I så fall med föga hedrande turer, kan man tycka. Jag gjorde just det.

Hur som helst: kvällspressens artiklar om "misstänkt rysskoppling" blev snabbt i pressen  "rysskoppling". Och av bara farten slogs så fast att personen ifråga är en säkerhetsrisk. Ja, jisses, så fort det rasslade iväg. Kanske sitter någon och myser över att någon annan anklagats. Så där som det alltför ofta blir. 

Intressant är det, utifrån det där med källkritik. Häromdagen krävde två riksdagsledamöter klarhet, varnade för häxprocess. Det gjorde de rätt i.

För övrigt vill jag meddela att jag har under flera tillfällen samtalat, ätit och umgåtts med amerikaner, och ävenså erhållit en vängåva till ett värde av cirka 80 kronor. Jag har nyligen också varit på samma möte som två ryskfödda människor. Även två balter har jag träffat på... Och en norrman, det vill säga en person från Natoland. Liknande hände - bortsett från vängåvan - när jag var språkrör. Det ingick liksom i jobbet. Att samtala. En del av dessa utländska människor försökte torgföra sina åsikter i akt och mening att få mig att närma sig deras uppfattning. Det var väl deras uppdrag att tala gott om sina länder.

Men jag stod fast trots alla samtal med främmande makts företrädare i vårt land. Så jag motsätter mig sådant som värdlandavtal med Nato. Militärt bilateralt samarbete med Ryssland är inte heller tillrådligt. Däremot förordar jag diplomatiska förbindelser och jag hoppas att svenska politiker talar med såväl amerikaner som ryssar och andra. Allt annat vore förfärligt.

Självfallet är jag inte heller dekorerad av främmande makt - till skillnad från Sveriges ÖB som blivit dekorerad av USA:s väpnade styrkor genom att hedras med Legion of Merit. Se bilden som visar denna stiliga metallbit. Kanske har denna USA-koppling skett i form av amerikankoppling på USA:s ambassad. Men om det vet jag intet. Det kan ju också skett i samband med att han jobbade i Washington tre år innan han blev svensk överbefälhavare. SvD avslöjar att ÖB i en rapport, riktad till regeringen, lagt ett gott ord för svenskt medlemskap i Nato. Blir detta fallet kan säkert fler svenska politiker och höga tjänstemän erhålla metallbitar för gott utfört arbete.

Personligen skulle jag tacka nej till såväl amerikanska som ryska metallbitar. Artigt men bestämt.

Smygreklam


Läste eller hörde någonstans att man som bloggare kan åta sig uppdrag att göra smygreklam på sina bloggar. Det går ut på att man i de texter man lägger ut på nätet, utan att vara öppen om det, omnämner eller t.o.m. berömmer något företags varor eller tjänster. Och så får man en dusör för det. Det verkar lurigt eller hur? Själv är jag ingen vän av reklam från början men det här är ännu värre. Såg på teve igår att ett par personer uppträdde under den nya titeln influencer men blev inte klok på, om dessa influencers ägnade sig åt smygreklam själva eller om titeln skulle visa att de genom sina bloggar påverkade människor på ett uppriktigare sätt än så.

Vi är alla hela tiden utsatta för alla upptänkliga marknadsföringstricks. Via våra datorer, på teve, radio, film, skyltar och skärmar överallt, direktreklam på papper eller via telefoner o.s.v. Priset som den största reklampelaren någonsin eller i varje fall det största kundregistret i historien lär gå till Facebook. Reklambranschen blomstrar och måste uppleva hela världen som ett Klondyke. Vi andra, vi som är kundboskapen som ska lapa i oss alla dessa säljbudskap och konsumera mera, hjälper snällt reklammakarna att gräva sitt guld.

I mitt eget yrkesliv, var det inte aktuellt att ägna sig åt reklam. Advokater skulle inte göra det. Det var rätt skönt. Advokater fick lov att skaffa sig uppdrag så gott de kunde genom att skaffa sig ett gott rykte, genom att göra bra jobb, genom rekommendationer från andra, vissa kanske genom att förekomma i media. Det ansågs mindre lämpligt för advokater med ren reklam men jag gissar att det har lättats upp numera.

Här på bloggen förekommer aldrig reklam. Jag har tagit mig friheten att varna för några företag, vilkas produkter jag ogillar men ingen s.a.s. aktiv reklam har förekommit. Det har säkert hänt att jag tipsat om något jag stött på och gillat men i övrigt har inget medvetet främjande av vissa företags varor eller tjänster förekommit. Återstår frågan om jag ovetandes, utan att ana det, torgfört vissa varor eller tjänster. Antagligen.

Varför har vi ett strandskydd?

Idag har varit en späckad dag. Började med en TV-intervju om partiets miljöpolitik för Aktuellt (kommer att sändas nästa vecka). Hann precis uppdatera mig om Per Bolunds presskonferens om att regeringens kommer att föreslå en flygskatt ( Äntligen !!! Absolut nödvändigt om vi ska uppnå våra klimatmål ) innan det var dags att springa till kammaren för många timmars debatt.

Vi debatterade två betänkanden. Ett om biologiskt mångfald där jag pratade om min motion om ett totalförbud mot elfenben. Och ett om Naturvård och områdesskydd.

Du kan se båda debatterna på riksdagens hemsida.

Debatten om Naturvård och områdesskydd kom mycket att handla om strandskyddet. Eftersom de flesta motioner som de borgerliga partierna lagt handlade just om att försämra strandskyddet och privatisera stränderna. Det är en sorglig utveckling av debatten som historiskt ändå mot ett bättre och bättre strandskydd. Om detta berättade jag i mitt inledningsanförande som du kan läsa nedan:

Herr TALMAN

Vi debatterar idag Miljö- och jordbruksutskottets betänkande ”Naturvård och områdesskydd”. Som Miljöpartist hade jag väldigt gärna sett att de motioner som vi nu debatterar framförallt skulle handla om att stärka naturvården och skydda mer naturområden.

Men så är det inte alls. Majoriteten av de motioner som lämnats in av den borgerliga oppositionen handlar istället om ta bort skyddet av viktiga naturområden. Marker som är speciellt viktiga för djur- och växtlivet. Och för oss människor.

Vi debatterar idag, återigen, strandskyddet. Och jag tänkte ta tillfället i akt att påminna oss alla om varför tidigare riksdagsledamöter i Sverige en gång tog besluten att stränderna skulle vara tillgängliga för alla. Inte bara för vissa.

Så tidigt som 1936 lyfte ledamöterna Andersson och Gustafsson i en motion problemet med den hastigt framskridande exploateringen av stränderna.

”Förmögna människor lägga beslag på så gott som alla natursköna områden, som gränsa intill hav, sjöar och vattendrag. Miltals från staden bli på detta sätt strandområdena förvandlade till tomter och parker i enskild ägo. Hundratusentals människor, vilka äro bosatta i städerna och de tätbebyggda samhällena bli på detta sätt, trots att de äro bosatta i närheten av hav och sjöar, berövade möjligheter till friluftsbad och friluftsliv inom rimligt avstånd till sin bostadsort.” skrev motionärerna.

Den efterföljande fritidsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande 1938, djupdök i vad som höll på att hända och föreslog åtgärder. Ledamöterna i kommittén menade bland annat att

”våra stränder böra betraktas såsom en för hela folket betydelsefull nationell tillgång, vars bevarande i ursprungligt skick av såväl sociala som andra skäl bör eftersträvas.”

Fritidsutredningen är en intressant och imponerande läsning. Imponerande därför att där finns en stor insikt kring vad som skulle hända om man inte satte stopp för bebyggelse på stränderna. Intressant därför att den så grundlig. Genom att hämta in synpunkter från samtliga län, kom man till exempel fram till att den ökande strandbebyggelsen var något som väckte oro i så gott som hela landet.

Men herr  TALMAN

Som vi alla vet kom det ett krig emellan. Först 1950 tillkom den första strandlagen. Då gav man länsstyrelserna i uppdrag att utse de områden där strandskydd skulle gälla. För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv för allmänheten. ”

Men den lagstiftningen visade sig vara otillräcklig för att hejda den stora expansionen av fritidshus under 1960-talet och början av 70-talet. Riksdagen beslutade därför 1975 om ett generellt förbud mot att bebygga stränder, både vid kusten och i inlandet.”

Skärpningen var och är kopplad till en möjlighet att ansöka om dispans.

Genom en lagändring 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att också ge skydd för växt- och djurlivet. Vi hade haft en miljörörelse och en kunskap om strändernas betydelse inte bara för människor utan också för växter och djur hade letat sig in i den här kammaren och lagstiftningen.

Det är över 20 år sedan. Nu börjar det bli dags för dagens politiker att ta nästa steg.

För, TALMAN,

Vi ska vara tacksamma för att tidigare riksdagspolitiker har månat om strandskyddet av ytterligare ett skäl. Att vi inte, som i övriga Europa , har bebyggt stränderna, innebär att vi vid sidan av ett mer levande djur- och växtliv och tillgängliga stränder, också kommer att få mindre problem med de skred och översvämningar som ökar som en effekt av klimatförändringarna.

Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025. De förväntar sig att vi då ska ha tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Och lokaliserat ny bebyggelse i mer skyddade lägen. Det är sju år kvar – vi kanske borde börja närma oss den visionen nu. Istället för att fjärma oss ifrån den.

Vi borde lägga in även klimataspekten i lagstiftningen. Till hjälp för kommunerna i sin planering och myndighetsutövning. Till hjälp för människor som ska satsa sin pengar bör att bygga en bostad i ett lämpligt läge. Och till hjälp för försäkringsbolagen som är helt inne på Boverkets linje – att bygga nära vatten riskerar blir väldigt kostsamt.

Herr TALMAN

Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Den borgerliga regeringen införde bland annat ett regelverk kring s k LIS-områden. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

En reform som inte gett det utfall som de borgerliga partierna önskade sig. Barnfamiljer och andra bofasta har inte köat för att få bygga på stränder i bygder där skolan har lagts ned och affären ligger flera mil bort.

Miljöpartiet tycker det är bra att regeringen nu gör en utvärdering av LIS-reformen och andra lättnader av strandskyddet. Jag tycker det då är viktig att ta reda på hur mycket detta har lett till mer fritidshus på stränderna. Något som, den minnesgoda kommer ihåg, sågs som ett stort problem för 50-60 år sedan.

Jag personligen tror att ett attraktivt åretruntboende på landet handlar om helt andra saker än en privat strand. Det handlar om skolor, affärer och offentlig service. Om möjligheter till bra huslån. Även för de som vill bygga på landet. Om bra bredband, jobb, goda pendlingsmöjligheter. Om friluftsliv. Om ett aktivt föreningsliv. Om gemensamma badplatser och simskolor. Dvs allt det som gör det attraktivt att bo på landsbygden.

Självklart är det så att många av oss som också gärna ser vatten från köksfönstret. Men det blir föga värt med en fin sjöutsikt om du aldrig kan ta dig ned till sjön. Om stranden kantas av fritidshus och privata bryggor.

Herr TALMAN

Miljöpartiet anser att det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det blir allt mer riskfyllt. Framtidens byggande ligger inte i sjö- eller havskanten. Det är också viktigt att understryka att landsbygdens utveckling i hög utsträckning är beroende av de värden och möjligheter som strandskyddet för med sig. Som orörd natur och allmänhetens tillgång till stränder. Vilket också står i den reservation som miljöpartiet har tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet i det här betänkandet. Reservation nr 6. Jag yrkar härmed bifall till den reservationen. I övrigt bifall till betänkandet.

Herr TALMAN

Som miljöpartist är jag väldigt glad och stolt över att vi nu har en regering som satsar på skydd av värdefull natur. Regeringens fördubbling av anslaget för skydd av värdefull natur får genomslag i hela landet.

Idag kommer vi att ta två viktiga och glädjande beslut i den här kammaren. Vi kommer att besluta att utöka storleken på två av våra Nationalparker. Björnlandet i Västerbotten och Tiveden i Närke.

Tivedens nationalpark har jag ett lite speciellt förhållande till. För ett år sedan arrangerade jag och Lars Tysklind ett seminarium i riksdagen om hyggesfritt skogsbruk. En av de medverkande kom från det statliga skogsbolaget Sveaskog.

Kommunchefen i Laxå kommun hade satt sig på tåget och åkt upp till Stockholm enkom för att vara med på seminariet. Varför det? Jo, därför att han och kommunens alla poilitiker var oroliga för hur Sveaskogs kalhygges- och plantagebruk hotade kommunens största attraktion – Tivedens Nationalpark. Det är kring Tivedens nationalpark den enda inflyttningen sker i denna utflyttningskommun. Det är också där de nya företagen startar. Kommunchefen tog tillfället i akt att rikta en vädjan till Sveaskog om att kring nationalparken bruka de sista resterna av naturskogarna med hyggesfria metoder.

Traktens företagare hade gett livfulla beskrivningar av besökarnas kommentarer om skogsbruket runt nationalparken. Turister från Centraleuropa, där kalhyggen är ovanliga, är både oförstående och upprörda, och jämför svenskt skogsbruk med rena krigshandlingar. En grupp studenter från Borneo undrade om Sverige var så fattigt att vi var tvungna att skövla våra skogar.

Kanske var vårt seminarium startskottet för en starkare proteströrelse i Tiveden. Vi kan också kalla det – en konstruktiv dialog mellan kommunpolitiker, företagare och boende å ena sidan och Sveaskog å den andra. Hur som helst så blev resultatet att Sveaskog har lovat att utanför, den nu snart utökade nationalparken, bruka skogen utan kalhyggen. Det är glädjande. Med hyggesfria metoder i skogen gynnar vi inte bara biologiskt mångfald utan även friluftslivet, turismen och en levande landsbygd.

Jag vill därmed yrka bifall på betänkandena om Björnlandet och Tiveden och avslag på samtliga reservationer i de betänkandena.

Tack!

 

 

 

 

 

Flygskatt införs i höstens budget 2018 !


Regeringen tänker införa den omdiskuterade förslaget om flygskatt i samband med budgeten i höst. Flygresor inrikes och inom EU kommer att kosta 80 kronor och långflygningar upp till 430 kronor per resa.

"Skatteintäkterna från flygskatten beräknas till 1,7 miljarder kronor per år.

Samtidigt som regeringen nu gör verklighet av flygskatten vill man sänka arbetsgivaravgiften för den första anställda medarbetaren under det första året.

Sänkningen sker från dagens 31,4 procent till 10,21 procent och omfattar vissa mindre företag. Kostnaden beräknas till 1,44 miljarder kronor per år, efter nästa år, då kostnaden är något högre."

Konsekvenser

"Regeringen vill införa en flygskatt på enskilda resenärer, ett förslag som har kritiserats hårt från branschorganisationer och från oppositionen.
– Vi har varnat för konsekvenserna. Flighter kommer att flyttas till Köpenhamn, säger Anna Wilson, generalsekreterare på Svenskt flyg"

"Regeringen lägger alltså det omdiskuterade förslaget om flygskatt i höstens budget och räknar därmed att det ska gå igenom i riksdagen. Stark kritik har förts fram från oppositionen mot en flygskatt. En skatt som för övrigt flera länder redan har t.ex. Storbritannien och Tyskland.

Bl.a. har regionala flygplatser kritiserat förslaget liksom flera stora flygbolag"

Sluttande planet för Almedalen igång?

Har just fått besked från arrangören av den debatt kring det rörliga kulturarvet som jag redan bokats in för i Almedalen i sommar att debatten kanske måste ställas in. Detta då man hänvisats till ett område långt borta och Almedalsarrangörerna chockhöjt markhyran trots att ideella organisationer inte ska behöva betala sådana avgifter. Om ideella föreningar inte längre har råd att vara kvar och Almedalen enbart blir en plats för resursstarka organisationer minskar förstås värdet att vara på plats – de debatter och arrangemang som mindre resursstarka organisationer anordnar är det som fyller dagarna med intressanta möten och ny kunskap. Utan dessa är nog det sluttande planet för Almedalen igång. Möjligtvis hinner man inse att den lilla ökade intäkt man tror sig kunna få genom höjda markhyror snabbt blir till minskade intäkter när långt färre finner hela evenemanget angeläget att åka till…

Egocentriskt så det räcker


Människor definierar sig på olika sätt. Man väljer bland bakgrund, nationstillhörighet, familj, umgänge, klass, yrke, framgång, bildning, intressen, bostad, politik, sexualitet, religion och mycket annat. Man väljer inte precis, var man föds men det spelar ändå roll. Det är skillnad på skit och pannkaka. Var och av vem du råkar födas, är avgörande för livsförutsättningarna. För att hålla sig här hemma i Sverige och i tätorter, är det en sak för dem som vuxit upp i Kista, Tensta, Fittja, Ronna, Bergsjön, Biskopsgården eller Rosengård och en helt annan för dem som kommer från Djursholm, Långedrag, Lidingö eller Östermalm. Så är det bara.

Är man uppvuxen på Östermalm i Stockholm, ligger det nära till hands att bli lite snobbig. Jag bodde där som liten och fram till 40-årsåldern. Hoppas jag lagt bort de värsta laterna sedan dess. Det var inte nödvändigt att vara överklass, vad överklass nu betyder, för att bo på Östermalm men det hjälpte. För dem som var det. Klasstillhörigheten har en stark inverkan på, var man föds och vart man flyttar. Bodde man på Öfvre Östermalm, typ norr om Linnégatan, så var risken överhängande att man antingen var eller ansågs vara överklass. Gick man i Östra Real, som jag gjorde i gymnasiet, ökade risken ytterligare, oförtjänt eller inte. Hade man gått i Carlssons eller Broms privatskola som liten, vilket jag inte gjorde, var det helt kört. Hur det är nu för tiden, vet jag inte riktigt men jag kan tänka mig att det inte är så stor skillnad mot förr.

Även om man inte hade ett adligt namn och inte hörde till en familj med mycket pengar, smittade stadsdelen Östermalm av sig på något vis, på språket, på klädsel, på manér och på yrkesval. Min familj hörde inte till de fina familjerna. Vi hade det bra ändå och bodde, tack vara Morfar, i en fin lägenhet, våning som man kallade det på Östermalm. I småskolan gick jag i Hedvig Eleonora folkskola. Det var verkligen ingen överklasskola. Det var en tydlig kontrast, som nog bidrog med en liten aning distans till de värsta olaterna. I Hedvig var det tuffa tag. Elever som gick i hjälpklass mobbades, fullgubbarna eller tokstollarna på gatorna runt skolan samlade en svans skanderande ungar efter sig. Klasskamrater som bodde "nedåt", mellan Storgatan och Riddargatan, bodde inte lika fint och hörde inte till överklassen. Där var standarden inte lika tjusig. Där var det inte ovanligt att det saknades värme och varmvatten i lägenheterna. De flesta hade wc men jag är faktiskt inte säker på att alla hade det.

Det där uppnästa, snobbiga östermalmssättet smittade på något vis, oavsett bakgrund, pengar och klass. De flesta, som vuxit upp på Östermalm, har några sådana tendenser. Ränderna går inte ur så lätt. Det gäller att se upp med det. Det är riskfritt att påstå att bland människor uppvuxna på Östermalm eller i Danderyd finns en större andel höginkomsttagare och en större andel politiskt borgerliga än bland folk från andra håll.

Så, handen på hjärtat, hur definierar jag mig själv för att avsluta denna egotripp? Pappa, ja, rätt så mycket. Morfar, jodå lite grann. Jurist, tjaa men panschis också. Stockholmare, ja lite kanske fortfarande. Östermalmsbo, knappast. Svensk, visst. Miljömupp, nja men lite. Det närmar sig. Det får nog bli: Pappa, pensionerad jurist och stockholmare på landet.

Borde inte den generaldirektören avgå?

Han heter Herman Sundqvist. Är generaldirektör. På Skogsstyrelsen. Miljöminister Karolina Skog (MP) borde se till att ge honom något annat uppdrag. Han förordar nämligen att Skogsstyrelsen ska sluta att identifiera skogar som har mycket höga naturvärden.

Identifierar man sådana skogar så har man ju liksom upptäckt dem. Och det är dumt. För då blir de svårare att avverka. Så resonerar generaldirektören. Så han vill ”pausa” arbetet med att identifiera skyddsvärd skog. Pausen skall gälla stora delar av Norrland.

Generaldirektören menar att marknadens aktörer själva kan ta ansvar. Som om marknaden hade gjort sig berömd för att ta ansvar för annat än vinstkolumnen i kvartalsrapporterna.

Det handlar om så kallade nyckelbiotoper.
Läs hela ledaren här - och dela gärna.Myten om att Sverige ligger i fronten när det gäller att skydda natur bör avslöjas som den bluff det är!

Vi bryr oss om och tar ansvar för varandra

Empati och ansvar är den moraliska grunden för det demokratiska synsättet. De grundläggande värderingarna är enkla men genomsyrar alla demokratiska idéer och koncept​. Andra värderingar som frihet, jämlikhet och rättvisa utgår ifrån empati och ansvar. Det demokratiska synsättet följer en logik. Vi bryr oss om varandra. Vi upplever världen genom varandra. Vi känner varandras känslor och tänker …

Grön OMstart med stort M är det ingen som testat om inte OM hade varit !


Nu har Grön Omstart blivit en tvist på fb-gruppen Grön Omstart (sluten grupp). Den hade tidigare anknytning till tankesmedjan Grön Omstart som tycks vara allt mer avsomnad.

Noteras skall att det finns ett Twitterkonto med namnet Grön Omstart som inte tycks vara speciellt aktivt.

Plötsligt dyker föreningen Grön Omstart upp på gilla-sidan som finns på fb står att det nu bildats en förening Grön Omstart .

Noteras skall i Gröna bloggar så finns jag och Birger Schlaug som tackat för oss att vara fortsatta medlemmar i Miljöpartiet. Vi är dekispolitiker och orkar inte starta om utan försöker bara hålla oss ideologiskt uppdaterade, underättade och rakryggade.

Miljöpartiet bygger just nu sin politik på de gröna framgångar som uppnåtts i politiken. Dessa gröna framgångar värderas sedan i opinionssiffror som mest pekat ner jämfört med valet. Jag önskar all lycka till med gröna omstartar och de nya gröna framgångar som skördas i vårt land !

“Herman Sundqvists dödsdom mot svenska skogar, ett slag i ansiktet för unga”

Johan_Andersson_armarkors_foto_Fältbiologerna

“Herman Sundqvist låter yxorna hugga blint efter sin dödsdom mot värdefulla skogar.” Johan Andersson, ordförande för Fältbiologerna, reagerar på Skogsstyrelsens besked i en debattartikel på Supermiljöbloggen idag.

I DN 10/3 kom Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen, med dödsdomen för flera värdefulla skogar. Myndigheten slutar att inventera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, som hittills har använts som underlag för att skydda svenska skogar. Beskedet är ett slag i ansiktet för oss unga, som ser miljöproblemen som en av de absolut största framtidsutmaningarna och är en grupp som efterfrågar skogens sociala värden.

Nyckelbiotoper är unikt värdefulla skogsområden med höga naturvärden som behöver skyddas från avverkning. När de här platserna inte längre pekas ut av Skogsstyrelsen blir det i praktiken fritt fram att skövla skogen på flera platser, vilket innebär att tusentals hektar av våra mest dyrbara skogar sätts i fara. Skogsskövlingen hotar det rika växt- och djurlivet, inklusive de 1 800 rödlistade arter som finns i de svenska skogarna idag.

Det stämmer att delar av de svenska skogarna kan och ska brukas som en ekonomisk resurs, men det måste ske inom rätt geografiska områden. Inventering av nyckelbiotoper pekar ut dessa områden. Herman Sundqvist förutsätter frivilligt ansvar för att skydda skogen, men inventering av nyckelbiotoper är något skogsbruket själva inte har chans att klara av idag.

Att ta bort kartläggningen av värdefulla områden, är att sätta ögonbindel för skogsbruket och det blir omöjligt att långsiktigt planera ett hållbart brukande av skogen. Markägarna tvingas hugga blint med yxan.

Idag mer än någonsin är det viktigt att vi respekterar och uppfyller de svenska miljömålen. Vi unga vill uppleva vackra skogar. Forskning visar att miljö- och klimatproblem är bland det som oroar unga absolut mest. Enligt en studie av European Forest Institute lyfte 1000 unga svenska studenter sociala värden som särskilt viktiga utgångspunkter för hur skogen ska brukas i framtiden.

Orörd natur är en plats för avkoppling, friluftsaktiviteter och samliv. Inte minst turismsektorn kan bekräfta betydelsen av skogens sociala värden. Samma orörda natur måste finnas för oss unga att få växa upp i, för våra barn att växa upp i och för våra barnbarn att växa upp i.

Herman Sundqvist låter yxorna hugga blint efter sin dödsdom mot värdefulla skogar. Frågan hamnar nu på politikernas bord; hur garanteras ett rikt växt- och djurliv för att vi unga ska ha samma fantastiska miljöer att leva våra liv i?

Johan Andersson
Ordförande, Fältbiologerna
Chairperson, Nature and Youth Sweden

Så kunde det låta 2000: "Så min vädjan till de språkrör som väljs på lördag är att värna den gröna identiteten, våga vara uppkäftiga och våga stå för det radikala, systemkritiska i den gröna ideologin!"


Igår firade S, M, MP, C och KD genom att äta tårta . Man hade kommit överens om att skjuta till ytterligare en halv miljard, redan i år, till försvaret. 

Jag minns när en finansminister ringde mig och frågade om vi skulle bryta samarbetet om Försvarsmakten skulle få någon miljard för att täppa till något som kallades "svarta hål". 

Ja, sa jag. OK, sa han. Det blev inga pengar. 

Apropå tider som varit... Så här avslutades min sista debattartikel som språkrör på DN-Debatt. 

 "Klapp på axeln från det gamla etablissemanget skall inte nödvändigtvis betraktas som något positivt. Så min vädjan till de språkrör som väljs på lördag är att värna den gröna identiteten, våga vara uppkäftiga och våga stå för det radikala, systemkritiska i den gröna ideologin!"

Det var den 1 juni 2000.  Blev påmind om den häromdagen då en vänlig själ skickat debattartkeln i ett gammaldags brev som jag hittade i den gammaldags brevlådan:

Artikeln går ut på att man inte når någonstans med sossarna om man inte utövar utpressning. Jag tar också upp exempel på detta från vårt två år gamla budgetsamarbete.

Den gamla goda tiden var en strid... Här ett utdrag:

DN DEBATT 1 juni 2000

"Ge Persson nya ultimatum".

Avgående Birger Schlaug skriver testamente och uppmanar efterträdarna fortsätta pressa regeringen.

Det hävdas ibland från såväl det politiska, ekonomiska och fackliga etablissemanget som från tidningarnas ledarskribenter att miljöpartiets roll är utagerad, eftersom samtliga politiska partier nu har miljöprogram och är medvetna om vikten av att värna miljön.
Ingenting kan vara mer fel. Man har visserligen rätt så till vida att ord och begrepp som vi i miljöpartiet använde för femton år sedan - kretslopp, skatteväxling, hållbar utveckling, ekologisk odling - numer är standardfraser i den politiska debatten. Man har också rätt så till vida att de gamla partierna dessutom alla skaffat sig miljöprogram.

Men i sak är det som händer ingenting att yvas över: de framgångar som gjorts på det miljöpolitiska området är till förskräckande stor del resultat av mer eller mindre utpressning från miljöpartiet.

+ Grön skatteväxling, det vill säga sänkta skatter på arbete och höjda på energi och utsläpp, kommer de närmaste tio åren att omfatta minst 30 miljarder kronor. Det är en följd av mycket hårda förhandlingar med s och v. Vi hade helt enkelt inte kunnat fortsätta budgetsamarbeta med dessa två partier om vi inte fick igenom vårt krav.

+ Men även de mycket stora anslagshöjningar för inköp av skyddsvärda skogar, miljöforskning, marksanering och allergisanering av skolor och dagis är en följd av att regeringen tvingats samarbeta med De gröna.

+ Som en följd av samarbetet är nu också Sverige det första land i världen som har infört gröna nyckeltal i finansplanen. Dessa nyckeltal likställs med tal som beskriver BNP, inflation, ränta etcetera och ger bilden av den verkliga verkligheten, det vill säga hur miljön påverkas.

+ När Fastighetsskattekommittén nu tvingats föreslå att miljöinvesteringar inte skall medföra höjd fastighetsskatt är det också resultatet av politisk press - mp vägrade nämligen ställa sig bakom betänkandet om vi inte fick igenom det vi slagits för ända sedan partiet bildades 1981.

Väldigt lite av en god miljöpolitik faller således ut av sig självt, som en följd av det allmänna politiska pratet om "hållbar utveckling". Det krävs alltför ofta ultimatum. Och detta ser jag som ett bekymmer för framtiden. Dels för att det så naket beskriver hur svagt intresset är för en rimlig miljöpolitik så fort denna krockar med andra intressen, dels för att samarbetet mellan mp och de andra två sam- arbetspartierna riskerar att även i framtiden komma att handla om ultimatum från miljöpartiets sida.

Även om politiken är seg så kan man notera att miljöfrågorna tagit steget in i vardagen. Jag minns, med viss skadeglädje, hur jag bemöttes av en företrädare för LRF i en debatt i mitten på 80-talet. Jag hävdade att inom tio år skulle ekologisk mjölk vara en del av den vanliga sortimentet, oavsett vad LRF ansåg. Han anklagade mig för att vara en flummig bakåtsträvare, som ville återföra den svenska bonden till femtiotalet.

Jag glömmer inte heller hur jag bemöttes av företrädare för skogsindustrin när jag i en debatt i Bollnäs tog fram ett klorblekt kritvitt kaffefilter och hävdade att detta skulle komma att uppfattas som någon närmast äckligt inom tio år. Han anklagade mig för att sprida lögner om klorets miljöpåverkan och påstod att svensk pappersindustri skulle tvingas flytta utomlands om man tvingades avstå från klor. Jag minns hur Kjell-Olof Feldt, i egenskap av finansminister, avfärdade min första interpellation i riksdagen som handlade just om att miljöinvesteringar i fastigheter inte borde leda till ökad fastighetsskatt.

Men det är långt kvar till ett hållbart samhälle. Miljöproblemen är både bredare, djupare och allvarligare i dag än för tjugo år sedan. Världen och framtiden räddas nämligen inte genom att vi köper miljövänligt tvättmedel, återvinner papper eller källsorterar. Världen räddas inte heller genom att vi skyddar bråkdelar av de skogar som är nödvändiga för den biologiska mångfalden. Det är en bra början, javisst. Men det krävs mycket, mycket mer. Fortfarande växer miljöskulden i Sverige, i Europa och i världen. Det vi ägnat oss åt hittills är lövverket - men stammen är på väg att ruttna.

För att klara detta måste vi inse att den typ av kapitalistisk marknadsekonomi som i dag dominerar i sig är ett hot mot miljön. Naturen har ingen röst på marknaden. Kommande generationer har inte heller någon röst på marknaden. Därför måste vi förändra de ekonomiska spelreglerna så att dessa gynnar en hållbar utveckling. Efter beslut om grön skatteväxling och en miljöprofil på fastighetsbeskattningen måste vi nu gå vidare när det gäller hushållens konsumtion och sparande. Vi måste också driva in nya spelregler när det gäller frihandeln. Och då är vi inne och korrigerar något av det heligaste inom marknadsekonomin. Vilket alltid leder till ramaskri från dem som inte begriper bättre.

Avarterna i det kapitalistiska systemet och bristerna i dagens marknadsekonomi är så allvarliga att det vore ett svek mot hela den gröna idén att inte gå i bräschen för ett nytt ekonomiskt tänkande. Styrs inte marknadsekonomin upp genom nya spelregler är den lika förödande för miljön som planekonomin en gång var. Det ser vi ju varje dag! Därför vore det förödande om miljöpartiets systemkritik tystnade som en följd av regeringssamarbete, anpassning eller, för den skull, ålder på organisationen.

Miljöpartiet har en god plattform att stå på i dag; dels genom budgetsamarbetet med regeringen och vänstern, dels som vågmästare i riksdagen mellan socialister och borgare. Jag vågar påstå att vi balanserat på ett ganska kvalificerat sätt hittills. Det är viktigt att inte slukas upp av samarbetet - utan tvärtom värna rågången mellan oss och de övriga partierna. Det är en rågång vi skall vara stolta över.

Klapp på axeln från det gamla etablissemanget skall inte nödvändigtvis betraktas som något positivt. Så min vädjan till de språkrör som väljs på lördag är att värna den gröna identiteten, våga vara uppkäftiga och våga stå för det radikala, systemkritiska i den gröna ideologin!

Birger Schlaug
DN DEBATT 1/6 2000


Konserverad gröt


I nutidens konsumtionssamhälle blir vi överösta av reklam mest hela tiden. Det gäller förstås särskilt dem, som hålls mer än vad vi gör i de stora samhällena.

I dagstidningarna finns reklam som det alltid gjort. Det gör det även i nätupplagorna.

På teve får vi oss reklam till livs via TV4, som numera blivit nästan omöjligt att titta på p.g.a. all reklam men också p.g.a. allmänt skral programkvalitet. På SVT slipper man ju det mesta av reklamen liksom i SR, vilket är befriande.

Jag lyssnar en del på musik via musiktjänsten Spotify, som har det mesta. Där kan man välja att bli utsatt för reklam eller att mot en ersättning slippa, vilket är ett sympatiskt upplägg.

På min vanliga mejladress får jag massor av reklam, typ 10, 20 om dagen, de flesta rörande lån, dating eller spel. Men mitt mejlprogram innehåller en rensningsfunktion, som sorterar bort i stort sett alla reklammeddelanden och redovisar dem i en särskild skräpkatalog. Där kan man gå in och kolla meddelandena, om man vill, vilket man inte vill och enkelt "deleta" alltihop.

Har på senare tid börjat ägna mig lite åt "Fejan" efter ett uppehåll på några år. Ser att reklamtrycket där ökat betydligt. Nu får jag diverse egendomliga och oönskade reklaminslag i stort sett varje dag. Ännu så länge håller jag på att ta bort dem, vilket kräver en särskild förklaring av skälet till att jag vill ta bort varje enskilt reklaminslag. Det retar mig lite. Ja, ja Fejan är Fejan.

Numera slipper vi nästan alla säljsamtal till mobilerna. Vi har anmält våra mobiler till NIX-registret och det verkar fungera. Som många andra uppvaktas vi på mobilerna ändå av de här företagen i Indien, som ringer och på sin speciella engelska påstår sig saluföra dataprodukter och datatjänster relaterade till Microsoft och Windows.

All den här moderna direktreklamen har i alla fall det goda med sig att vi numera slipper nästan allt reklamskräp i brevlådan.

Länsstyrelsen funktionell

Uppsalabänken hade idag för första gången en samlad träff med länets nya landshövding. Bland annat diskuterade vi hur vi gemensamt kan få upp frågan om fyrspår söder om Uppsala i prioriteringsordningen och hur vi får samsyn kring Aroslänkens dragning, dvs järnväg mellan Enköping och Uppsala. Men allra viktigast var nog att det stod bortom allt tvivel att länsstyrelsen åter är funktionell, och inte fladdrar iväg utifrån en dagordning som sätts av en landshövdings privata intressen, utifrån vad som faktiskt är till mest nytta för regionen.

"Tårta med killarna"

Så har då S, MP, M, C och KD enats om att skjuta till ytterligare cirka 400 miljoner till Försvarsmakten - inklusive civila delar handlar det om 500 miljoner. Detta firades med tårta. Åsa Lindestam (S) kunde meddela att hon ätit "tårta med killarna" (övriga deltagare i uppgörelsen) för att fira.

Av detta kan man lära två saker:

A) Trots MP:s medverkan i riksdagen finns det inget parti som driver en annan linje än upprustning, krigsretorik och ökande andel av BNP till militären.
B) Man skall vara försiktig med vilka man äter tårta, och framför allt varför man äter tårta.

För de som anser att det behövs en kraft i riksdagen som aktivt driver såväl tanken om gemensam säkerhet, i dess ursprungliga betydelse, som vikten av praktiskt globalt motstånd mot militär upprustning finns inget alternativ. Vi har hamnat i en spiral där krigsretorik är en del av normaliteten.
  • Vi borde tala om nedrustning, men vi talar om upprustning. 
  • Vi borde agera för minskade konfliktytor, men vi bygger själva upp sådana genom värdlandavtalet. 
  • Vi borde tala om konsten att skapa fred. Men vi talar om krig som en konst. En självgående spiral som kan sluta i katastrof.
Det vore onekligen värdefullt om det fanns en grön kraft i riksdagen och i den offentliga debatten. 


Jag ställer ultimatum till Alliansen + MP i Varberg. Ni får inte mitt stöd för er budget 2018 om ni inte tar med seniorkort i budgeten !


Den 13 november 2016 skrev jag i min blogg: Jag stödjer Alliansen+ MP:s budget 2017 även om jag lämnat MP.

En förutsättning var som jag bloggade om redan 27 september 2016 att Lindvallen och 50 m simhall kom med i budgeten. Det gjorde det.

Nu kommer jag att ställa ett ULTIMATUM till Alliansen + MP i Varberg. Om ni inte tar med seniorkort i budgeten inför 2018 kommer jag INTE att stödja den budget ni lägger i höst hur bra den är i övrigt.

Jag lämnade Miljöpartiet 7 september 2017 då det fanns ett totalt ointresse för de frågor jag driver och för frågor som har med min nämnd kultur och fritid att göra. Som en konsekvens av detta slängdes jag också ur alliansgruppen då de har medlemskrav i MP för att vara med i den gruppen.

Nu har det gått drygt ett halvår och jag är en oberoende politisk röst. Min motion om friare bussresor för en äldre pensionärsgrupp skrev jag ihop mec Eyistein Stig (SPI) redan under förra mandatperioden så ingen lär ju vara ovetande vad jag stått i frågan ang. fria bussresor för pensionärer.

Motionen avslogs sedermera i kommunfullmäktige efter att legat och dammat i drygt 3 år av Alliansen+MP+SD. Bifall av S+V+SPI.

Sedan går det att raljera att jag "bara" blev ersättare i kommunfullmäktige efter valet från att tidigare varit ordinarie ledamot i MP. I viss mån kan det skyllas på att MP har till övervägande del yngre väljare och ville ha en föryngring av sin lista (även jag stod bakom detta). Dock kan jag inte ge upp de frågor jag drev redan förra mandatperioden för att det kommit in yngre människor i maktställning.