Varför har vi ett strandskydd?

Idag har varit en späckad dag. Började med en TV-intervju om partiets miljöpolitik för Aktuellt (kommer att sändas nästa vecka). Hann precis uppdatera mig om Per Bolunds presskonferens om att regeringens kommer att föreslå en flygskatt ( Äntligen !!! Absolut nödvändigt om vi ska uppnå våra klimatmål ) innan det var dags att springa till kammaren för många timmars debatt.

Vi debatterade två betänkanden. Ett om biologiskt mångfald där jag pratade om min motion om ett totalförbud mot elfenben. Och ett om Naturvård och områdesskydd.

Du kan se båda debatterna på riksdagens hemsida.

Debatten om Naturvård och områdesskydd kom mycket att handla om strandskyddet. Eftersom de flesta motioner som de borgerliga partierna lagt handlade just om att försämra strandskyddet och privatisera stränderna. Det är en sorglig utveckling av debatten som historiskt ändå mot ett bättre och bättre strandskydd. Om detta berättade jag i mitt inledningsanförande som du kan läsa nedan:

Herr TALMAN

Vi debatterar idag Miljö- och jordbruksutskottets betänkande ”Naturvård och områdesskydd”. Som Miljöpartist hade jag väldigt gärna sett att de motioner som vi nu debatterar framförallt skulle handla om att stärka naturvården och skydda mer naturområden.

Men så är det inte alls. Majoriteten av de motioner som lämnats in av den borgerliga oppositionen handlar istället om ta bort skyddet av viktiga naturområden. Marker som är speciellt viktiga för djur- och växtlivet. Och för oss människor.

Vi debatterar idag, återigen, strandskyddet. Och jag tänkte ta tillfället i akt att påminna oss alla om varför tidigare riksdagsledamöter i Sverige en gång tog besluten att stränderna skulle vara tillgängliga för alla. Inte bara för vissa.

Så tidigt som 1936 lyfte ledamöterna Andersson och Gustafsson i en motion problemet med den hastigt framskridande exploateringen av stränderna.

”Förmögna människor lägga beslag på så gott som alla natursköna områden, som gränsa intill hav, sjöar och vattendrag. Miltals från staden bli på detta sätt strandområdena förvandlade till tomter och parker i enskild ägo. Hundratusentals människor, vilka äro bosatta i städerna och de tätbebyggda samhällena bli på detta sätt, trots att de äro bosatta i närheten av hav och sjöar, berövade möjligheter till friluftsbad och friluftsliv inom rimligt avstånd till sin bostadsort.” skrev motionärerna.

Den efterföljande fritidsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande 1938, djupdök i vad som höll på att hända och föreslog åtgärder. Ledamöterna i kommittén menade bland annat att

”våra stränder böra betraktas såsom en för hela folket betydelsefull nationell tillgång, vars bevarande i ursprungligt skick av såväl sociala som andra skäl bör eftersträvas.”

Fritidsutredningen är en intressant och imponerande läsning. Imponerande därför att där finns en stor insikt kring vad som skulle hända om man inte satte stopp för bebyggelse på stränderna. Intressant därför att den så grundlig. Genom att hämta in synpunkter från samtliga län, kom man till exempel fram till att den ökande strandbebyggelsen var något som väckte oro i så gott som hela landet.

Men herr  TALMAN

Som vi alla vet kom det ett krig emellan. Först 1950 tillkom den första strandlagen. Då gav man länsstyrelserna i uppdrag att utse de områden där strandskydd skulle gälla. För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv för allmänheten. ”

Men den lagstiftningen visade sig vara otillräcklig för att hejda den stora expansionen av fritidshus under 1960-talet och början av 70-talet. Riksdagen beslutade därför 1975 om ett generellt förbud mot att bebygga stränder, både vid kusten och i inlandet.”

Skärpningen var och är kopplad till en möjlighet att ansöka om dispans.

Genom en lagändring 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att också ge skydd för växt- och djurlivet. Vi hade haft en miljörörelse och en kunskap om strändernas betydelse inte bara för människor utan också för växter och djur hade letat sig in i den här kammaren och lagstiftningen.

Det är över 20 år sedan. Nu börjar det bli dags för dagens politiker att ta nästa steg.

För, TALMAN,

Vi ska vara tacksamma för att tidigare riksdagspolitiker har månat om strandskyddet av ytterligare ett skäl. Att vi inte, som i övriga Europa , har bebyggt stränderna, innebär att vi vid sidan av ett mer levande djur- och växtliv och tillgängliga stränder, också kommer att få mindre problem med de skred och översvämningar som ökar som en effekt av klimatförändringarna.

Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025. De förväntar sig att vi då ska ha tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Och lokaliserat ny bebyggelse i mer skyddade lägen. Det är sju år kvar – vi kanske borde börja närma oss den visionen nu. Istället för att fjärma oss ifrån den.

Vi borde lägga in även klimataspekten i lagstiftningen. Till hjälp för kommunerna i sin planering och myndighetsutövning. Till hjälp för människor som ska satsa sin pengar bör att bygga en bostad i ett lämpligt läge. Och till hjälp för försäkringsbolagen som är helt inne på Boverkets linje – att bygga nära vatten riskerar blir väldigt kostsamt.

Herr TALMAN

Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Den borgerliga regeringen införde bland annat ett regelverk kring s k LIS-områden. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

En reform som inte gett det utfall som de borgerliga partierna önskade sig. Barnfamiljer och andra bofasta har inte köat för att få bygga på stränder i bygder där skolan har lagts ned och affären ligger flera mil bort.

Miljöpartiet tycker det är bra att regeringen nu gör en utvärdering av LIS-reformen och andra lättnader av strandskyddet. Jag tycker det då är viktig att ta reda på hur mycket detta har lett till mer fritidshus på stränderna. Något som, den minnesgoda kommer ihåg, sågs som ett stort problem för 50-60 år sedan.

Jag personligen tror att ett attraktivt åretruntboende på landet handlar om helt andra saker än en privat strand. Det handlar om skolor, affärer och offentlig service. Om möjligheter till bra huslån. Även för de som vill bygga på landet. Om bra bredband, jobb, goda pendlingsmöjligheter. Om friluftsliv. Om ett aktivt föreningsliv. Om gemensamma badplatser och simskolor. Dvs allt det som gör det attraktivt att bo på landsbygden.

Självklart är det så att många av oss som också gärna ser vatten från köksfönstret. Men det blir föga värt med en fin sjöutsikt om du aldrig kan ta dig ned till sjön. Om stranden kantas av fritidshus och privata bryggor.

Herr TALMAN

Miljöpartiet anser att det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det blir allt mer riskfyllt. Framtidens byggande ligger inte i sjö- eller havskanten. Det är också viktigt att understryka att landsbygdens utveckling i hög utsträckning är beroende av de värden och möjligheter som strandskyddet för med sig. Som orörd natur och allmänhetens tillgång till stränder. Vilket också står i den reservation som miljöpartiet har tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet i det här betänkandet. Reservation nr 6. Jag yrkar härmed bifall till den reservationen. I övrigt bifall till betänkandet.

Herr TALMAN

Som miljöpartist är jag väldigt glad och stolt över att vi nu har en regering som satsar på skydd av värdefull natur. Regeringens fördubbling av anslaget för skydd av värdefull natur får genomslag i hela landet.

Idag kommer vi att ta två viktiga och glädjande beslut i den här kammaren. Vi kommer att besluta att utöka storleken på två av våra Nationalparker. Björnlandet i Västerbotten och Tiveden i Närke.

Tivedens nationalpark har jag ett lite speciellt förhållande till. För ett år sedan arrangerade jag och Lars Tysklind ett seminarium i riksdagen om hyggesfritt skogsbruk. En av de medverkande kom från det statliga skogsbolaget Sveaskog.

Kommunchefen i Laxå kommun hade satt sig på tåget och åkt upp till Stockholm enkom för att vara med på seminariet. Varför det? Jo, därför att han och kommunens alla poilitiker var oroliga för hur Sveaskogs kalhygges- och plantagebruk hotade kommunens största attraktion – Tivedens Nationalpark. Det är kring Tivedens nationalpark den enda inflyttningen sker i denna utflyttningskommun. Det är också där de nya företagen startar. Kommunchefen tog tillfället i akt att rikta en vädjan till Sveaskog om att kring nationalparken bruka de sista resterna av naturskogarna med hyggesfria metoder.

Traktens företagare hade gett livfulla beskrivningar av besökarnas kommentarer om skogsbruket runt nationalparken. Turister från Centraleuropa, där kalhyggen är ovanliga, är både oförstående och upprörda, och jämför svenskt skogsbruk med rena krigshandlingar. En grupp studenter från Borneo undrade om Sverige var så fattigt att vi var tvungna att skövla våra skogar.

Kanske var vårt seminarium startskottet för en starkare proteströrelse i Tiveden. Vi kan också kalla det – en konstruktiv dialog mellan kommunpolitiker, företagare och boende å ena sidan och Sveaskog å den andra. Hur som helst så blev resultatet att Sveaskog har lovat att utanför, den nu snart utökade nationalparken, bruka skogen utan kalhyggen. Det är glädjande. Med hyggesfria metoder i skogen gynnar vi inte bara biologiskt mångfald utan även friluftslivet, turismen och en levande landsbygd.

Jag vill därmed yrka bifall på betänkandena om Björnlandet och Tiveden och avslag på samtliga reservationer i de betänkandena.

Tack!

 

 

 

 

 

En mattevikaries klagan

Under mitt yrkesliv inom ingenjörsstatistik har jag följt debatten om den svenska skolan och tagit del av oron över den sjunkande kunskapsnivån, särskilt inom matematik. Jag har då ofta drömt om att testa om jag själv skulle kunna fungera som lärare i grundskola eller gymnasium. Jag har helt enkelt undrat över om det skulle hjälpa […]

Sundsvall behöver en strategi för hållbar konsumtion

Vid senaste kommunfullmäktigemötet debatterade vi Livsmiljöanalysen. Det är en uppföljning av läget i Sundsvalls kommun för att vi politiker ska kunna se om utvecklingen är på väg i rätt riktning, mot ett hållbart Sundsvall år 2021.

I Livsmiljöanalysen konstateras att trots minskningen av våra klimatutsläpp i kommunen, orsakar vår konsumtion ökande utsläpp i andra länder. Detta motverkar målet att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till högst 2 grader.

Konsumtionen är en viktig del för ett hållbart samhälle. Frågan är om kommunen kan bidra till en mer hållbar konsumtion? Svaret är JA!

Det är inte endast våra egna val som konsumenter som påverkar möjligheten att nå hållbarhet utan möjligheterna till hållbar konsumtion påverkas i högsta grad av politiska beslut, åtgärder och styrmedel.

Skolan har till exempel en viktig roll när det gäller att öka kunskaperna om konsumtion och miljö hos barn och unga.

Inom arbetet med hållbar konsumtion finns tre områden som är extra viktiga – vilka livsmedel vi konsumerar, vilka transportsätt vi väljer och hur vi bor. Dessa områden orsakar tillsammans de största utsläppen från vår privata konsumtion.

Genom att förändra våra beteenden mot ett mer hållbart förhållningssätt inom dessa områden gynnas såväl miljö och hälsa och i vissa fall även hushållens ekonomi.

Vi i Miljöpartiet vill att kommunen arbetar fram en kommunal strategi för hållbar konsumtion. Därför har Miljöpartiet nu lämnat in en motion till kommunfullmäktige i Sundsvall angående detta.

Regeringens strategi om hållbar konsumtion som kom ut hösten 2016 kan vara en bra grund för detta arbete.

Angel Villaverde (MP)

Gruppledare i Kommunfullmäktige

Alexander Humboldt

Har just läst ut den nyutkomna biografin: Vetenskapens bortglömde hjälte, Alexander von Humboldts äventyr av Andrea Wulf. Wulf beskriver ett fascinerande levnadsöde må man säga och jag håller med henne, Humboldt kan verkligen utnämnas till hjälte.  För tvåhundra år sedan genomförde han under svåra personliga strapatser en enorm mängd vetenskapliga observationer. Han studerade växter, djur, geologi och […]

Klimatlag och klimatmål på G

I torsdags togs ett historiskt regeringsbeslut som gett eko världen över. Regeringen beslutade om förslag till ett nytt klimatpolitiskt ramverk som ska läggas fram för riksdagen i vår. Det består av nya klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd.

Ramverket baseras på förra årets överenskommelse inom den parlamentariska Miljömålsberedningen vilket jag tidigare har bloggat om. Jag var Miljöpartiets representant i beredningen och det känns stort att se ens  baby växa och ta form. Jag tror att de andra ledamöterna i beredningen delar min känsla.

Klimatlagen är historisk. Den har vi miljöpartister kämpat länge för och det är vårt främsta vallöfte. Det här är ett stort beslut för Sveriges unga, våra barn och barnbarn. Att den har väckt stor uppmärksamhet världen över är förklarligt – har ligger Sverige i framkant.

Klimatlagen innehåller grundläggande bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete. Regeringen ska i budgetpropositionen varje år lämna en klimatredovisning till riksdagen och ta fram en klimathandlingsplan varje mandatperiod.  Regeringen föreslår, som ett långsiktigt klimatmål, att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Regeringen har också sagt ja till de andra målen vi föreslog – etappmålen för 2030 och 2040 och målet att utsläppen från trafiksektorn ska minska med minst 70 procent till 2030 (jmf med 2010) Klimatlagen ska säkerställa att Sverige minskar utsläppen i den takt som behövs för en globalt hållbar utveckling. Vi ser nu oroväckande väderfenomen världen över och vi inledde det nya året med rapporter om värmerekord i arktis. Det visar på hur viktig klimatlagen är.

Bilden  när Isabella med medarbetare skriver under väckte även den stor uppmärksamhet världen över…

klimatlagsbild

 

 

Solidarisk Ekonomi

Walter Mutt, Annika LIlllemets och Carl Schlyter har skrivit en riktigt bra motion till miljöpartiets förestående kongress. Här ett utdrag ur inledningen: Vi lever i en tid av sammanfallande kriser. Det ekonomiska systemet måste ändras i grunden om vi ska kunna hejda klimatförändringarna och därtill få stopp på den skenande ojämlikhet som hotar att spränga […]

Hållbart arbetsliv?

Det är bra att diskussionen om ett hållbart arbetsliv aktualiserats. Förutsättningarna för arbetet har ändrats genom att man som anställd i många yrken kan påverka när och hur man jobbar. Ett friare arbetsliv, men också ett arbetsliv som kräver en större dos av disciplin både från arbetstagare och arbetsgivare.

Att på riktigt kunna lägga upp sitt arbete är guld. Att kunna planera så att livspusslet går ihop är fantastiskt. Men det är inte så många jobb (om något) som erbjuder möjligheten för en arbetstagare att helt kunna lägga upp arbetet som det passar. Det finns nästan alltid någon eller något som pockar på som man måste ta hänsyn till.

I ideella organisationer har gränsen mellan arbete och fritid varit en utmaning länge. Många människor som arbetar inom den ideella sektorn gör det vanligen för att de vill förändra, och för att de brinner för frågan. Då är det svårt att sätta gränsen mellan vad som är jobbjaget och vad som är privatjaget.

Som arbetsgivare får man inte inkräkta på arbetstagarens möjligheter till privatliv och återhämtning. En människa som inte får återhämta sig kommer att tappa lusten, orken och till slut bli en skugga av sitt forna jag, både privat och i jobbet. Inget jobb är värt det.

Går det trots alla krav och förväntningar att få sig själv att hålla i längden även om arbetet kräver en hel del av din tid? Ja jag tror det. Som arbetsgivare måste man vara medveten om vad som krävs och vad som gäller. Man måste vara rädd om den kompetens och den guldgruva man sitter på när det gäller de anställda. Som arbetstagare tror jag att det är viktigt att hitta vad som gör att jag mår bra och vara tydlig med det.

Jag arbetar rätt mycket, men har hittat sätt att väga upp det. Jag tar hand om mig själv. Jag ifrågasätter om möten är nödvändiga, jag tränar i princip varje dag, jag cyklar till och från jobbet och lägger ifrån mig arbetsmobilen när jag kommer hem. Jag är mycket sällan stressad.

Cykla till och från jobbet är enkelt. Jag tömmer hjärnan under cykelturen hem och behöver inte hantera saker från jobbet hemma. Det har jag redan löst ensam på min cykel:-), stressen rinner av mig. Träna är också enkelt. Jag bokar in träningstider i min kalender. Och är mycket tydlig med att det inte går att boka något annat på dessa tider. Att lägga ifrån sig arbetsmobilen har också gått bra. Har den på en hylla i hallen och där ligger den vanligen tills efter att jag ätit frukost och läst tidningen på morgonen. Även om det händer att jag svarar om någon ringer så klart, men jag kollar inte mailen på kvällarna.

Men alla kan inte ha samma strategi så klart. Men det är viktigt att hitta det som är bra för en själv och vara rädd om sig. Jag är säker på att man presterar bättre om man mår bra.

 

 


Okynnesflyg

Jag fick häromdagen en inbjudan från “Tryggare Sverige” till en studieresa till New York 23-27 april. I fyra dagar ska man studera olika stadsbyggnadslösningar avseende brott och trygghet i New York. Jag undrar: vad är det för märkvärdigheter man genomfört i New York som man inte kan presentera genom skrifter, fotografier och filmer? Måste man […]

Höstresa till Västernorrland

I iksdagshörnan

I går var det återigen dags att sätta sig på tåget mot Västernorrland. Jag är ju inte bara riksdagsledamot för Värmland. Jag har också förmånen att vara fadder för Västernorrland (som inte har någon egen MP-ledamot i riksdagen). Det innebär att jag som riksdagsledamot får träffa medlemmar och göra studiebesök i två valkretsar, vilket är jättebra.

Jag började, som ofta, med att sitta i riksdagshörnan på kulturmagasinet i Sundsvall och svara på Sundsvallsbornas frågor. Det var frågor kring allt ifrån beskattning av bilar till regeringsfrågan.

”Kommer miljöpartiet att behövas i regeringen efter nästa val. Nu tycker jag alla partier pratar miljö- och klimat” var en fråga jag fick. Och den är ju lätt att svara på: Prata är en sak, att driva igenom politik som gör skillnad i verkligeheten en annan” Därför behövs vi i regeringen och i alla de kommuner och landsting vi sitter med och styr.

Vi är ju faktiskt med och styr i majoriteten av  landstingen. Ett av dem är Västernorrlands. Jag och Birgitta Skoglund, politisk sekreterare för miljöpartiet i Sundsvall, tog bussen upp till landstingshuset i Härnösand för att träffa landstingsrådet Eva Andersson (MP) som i många år drivit miljö- och energifrågorna där. Vi fick en spännande dragning av henne och Jan Lindberg, energicontroller på landstinget, av alla de åtgärder som lett till att landstinget är på god väg att nå sitt mål om halverad energiåtgång per kvadratmeter. Många av de stora investeringarna har skett med statligt stöd, bland annat de tidigare LIP och KLIMP-stöden. Och att det var nödvändigt med det statsstöd för att politikerna ska våga ge sig in på nya nydanande projekt var Jan Lindberg tydlig med.

Sjukhuset i Sundsvall får t ex sedan år 2000 all sin kyla från snö som förvaras under flistäcke långt in på sommaren utanför sjukhuset. En investering som minskat energiförbrukningen till 90 % och en innovation som fått efterföljare både i Norge och Japan.

Vi diskuterade regeringens nya klimatinvesteringsstöd, Klimatklivet, och stöd och regler kring solenergi. Jag  fick kloka synpunkter i medskick från Eva och Jan. Landstinget har satsat mycket på solenergi och är en dem som riskerar att bli beskattade för den el de själva använder  enligt de regler som regeringen lagt, men som nu ses över. Jag fick också med mig synpunkten att det borde vara mer pengar inom Klimatklivet som går till energieffektivisering. För självklart är det så att det är den insparade kilowatten som ger allra mest miljö- och klimatnytta.

Diskussionen kring den så kallade solskatten fortsatte även på kvällen då jag träffade MP Sundsvall under avslappnade AW-former och berättade om regeringens budget. Vi diskuterade också allt det vi har genomfört i regeringen under två år och vad som är viktigt att genomföra de kommande två.

Träffar landstingsrådet Eva AnderssonI landstingshuset i Härnösand. Där har de värmlandskonst på väggarna...

Träffar landstingsrådet Eva Andersson i landstingshuset i Härnösand. Där har de värmlandskonst på väggarna…

 

Gruvdebatt i riksdagen

Idag deltog jag i riksdagens debatt om gruvor och gruvavfall i riksdagen. Du kan se hela debatten här. Nedan kan du läsa mitt inledningsanförande:

TALMAN

Idag debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens ekonomiska risker i fråga om gruvavfall. Jag vill börja med att yrka bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Två fartkameror och en skattehöjning. Det fick vi av gruvan.
Vi var nog många som bänkade oss framför TV:n igår för att se starten av PO Tidholms serie ”Resten av Sverige”. Speciellt intressant för dagens debatt var inslage om Tapuligruvan utanför Pajala. Där intervjuades kommunpolitiker, tjänstemän och andra kommuninvånare . Citatet om fartkamerorna och skattehöjningen återgavs av författaren och Pajalabon Mikael Niemi.

I januari 2013 besökte jag Pajala. Brytningen av järnmalm, som då pågått i några månader, hade gett framtidstro i bygden, flyttströmmarna hade vänt, kommunen satsade 60 miljoner i nya bostäder och regeringen anslog extra pengar för att förstärka vägen från Svappavara för de tunga långtradarna. I riksdagen debatterade vi om vägen skulle elektrifieras eller om en järnväg skulle byggas till Pajala.

I december 2014 gick gruvan i konkurs. Husen står nu tomma, slagghögarna ligger övergivna. Och vilka får vara med och betala för drömmen om gruvan? Jo, skattebetalarna. I Pajala och resten av landet. Vi får också betala för hanteringen av gruvavfallet. Trots de krav på ekonomisk säkerhet som ställdes på bolaget Northland Resources när de fick tillstånd att börja bryta. 

TALMAN

Gruvverksamhet och annan mineralutvinning har varit och är av stor betydelse för Sverige. Vår ekonomiska utveckling har i hög grad varit baserad på exploatering och förädling av inhemska råvaror som malm, skog och vattenkraft. Men utvinningen har också orsakat och orsakar stora ingrepp och skador på naturen och hälsorisker för människor.

En framtidsorienterad och hållbar mineralpolitik måste bygga på en helhetssyn som omfattar inte bara drömmen om pengar och arbetstillfällen och utan också påverkan på naturen, samhället och relationen människa–natur. I Sverige och i resten av världen.

Därför välkomnar Miljöpartiet Riksrevisionens granskning. Den belyser flera problem med gruvindustrin i Sverige och föreslår en rad viktiga förändringar. Det handlar både om bättre, säkrare finansieringslösningar, moderna metoder för att ta hand om avfallet och utökad klassificering av gruvavfall med farliga egenskaper.

TALMAN

Regeringens ambition är att Sverige ska vara ett föregångsland för en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering. Regeringen är i sin skrivelse tydlig med att kostnaderna för efterbehandling och avfallshantering från gruvverksamhet inte ska belasta staten och skattebetalarna. Regeringen har också redan gjort en rad åtgärder med anledning av skrivelsen.

Bland annat har man påbörjat ett arbetet kring vilka insatser eller åtgärder som behövs för att säkerställa att det finns tillräckliga ekonomiska säkerheter. En bransch- eller försäkringslösning är något som Miljöpartiet sedan tidigare har föreslagit ska utredas. Men det kan säkert finnas även andra sätt att se till att kostnaden hamnar där den ska enligt principen – förorenaren betalar. Dvs hos gruvbolagen, inte hos skattebetalarna.

Och hur bolagen tar han om gruvavfallet är en stor och viktig fråga TALMAN. Hela 83% av Sveriges uppkomna avfallsmängd kommer ifrån utvinningsavfallet från gruvindustrin.

Det är nödvändigt att finna alternativa användningsområden för gruvavfallet , som återanrikning eller som ballastmaterial inom infrastruktur och samhällsplanering. Regeringen uppdrog därför i april i år åt Naturvårdsverket och Statens geologiska undersökningar, SGU, att tillsammans ta fram en långsiktig strategi för hantering av utvinningsavfall och göra en bedömning av åtgärder för efterbehandling med beaktande av alternativ användning av utvinningsavfall.

Det här är ett steg mot en mer cirkulärekonomi. Ett annat, för Miljöpartiet, viktigt steg mot en cirkulär ekonomi är att vi återvinner mineraler och andra naturresurser i högre grad. Bland annat från våra bebyggda miljöer. Här finns stora mängder metaller att återanvända.  Ämnen i produkter och anläggningar som inte längre används men som bara ligger kvar. Ett exempel är alla nedgrävda uttjänta kablar som innehåller bly och koppar från f d Banverket och Telia. Vår lagstiftning innehåller inte några krav på att plocka upp dessa fyndigheter för återanvändning. Det finns också oklarheter kring vem som har rättigheter att ”bryta” dessa mineraltillgångar och hur värdet ska fördelas. Miljöpartiet menar att regeringen bör vidta åtgärder för att underlätta denna så kallade urban mining och andra sätt att återanvända metaller och övriga naturresurser i vårt land.

Detta sagt som en utvikning, TALMAN, för dagens debatt handlar ju om gruvavfallet. Men jag vill ändå passa på att understryka att Miljöpartiet driver flera förslag för En hållbar mineralpolitik som för den intresserade finns sammanfattade i en riksdagsmotion med just namnet ”En hållbar mineralpolitik” som vi lämnade in under förra mandatperioden.

Men, TALMAN, tillbaka till betänkandet och skrivelsen.

Regeringen konstaterar i sin skrivelse i likhet med Riksrevisionen att arbetet med klassificering av visst utvinningsavfall som farligt avfall bör prioriteras. Vissa typer av sulfidhaltigt gråbergsavfall kan t ex generera giftigt, cancerframkallande och ekotoxiskt lakvatten som även kan vara giftigt för människor vid direktexponering. Ibland finns också radioaktiva ämnen och tungmetaller i avfallet. Riksrevisionen uppmärksammar i sin rapport att en stor del av gruvavfallet har farliga egenskaper med att bara en liten del av avfallet faktiskt klassificerats som farligt. Detta har nu regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att åtgärda.

Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport är några steg i riktningen mot en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering

Glädjande är också, TALMAN, att vi nu också ser steg i rätt riktning på andra håll:

Ett exempel är högsta förvaltningsdomstolens beslut avseende brytning av sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr, norr om Gränna, stärker skyddet av Natura 2000-områden i Sverige och är ett viktigt prejudikat som jag hoppas blir vägledande i framtiden.

Ett annat exempel är att Havs- och vattenmyndigheten besluta om att peka ut 28 anläggningar som riksintresse för vattenförsörjning.. Det rör sig om områden med anläggningar från norr till söder i Sverige som tillsammans försörjer över 6,1 miljoner personer med dricksvatten. Myndighetens beslut gör att dricksvattenförsörjningen får samma status som andra viktiga samhällsfunktioner.

Och ett tredje exempel, och något som miljöpartiet kämpat för i många år, är regeringens beslut att skydda området kring Bästeträsk på Gotland och Ojnare. Det är ett steg mot en bättre balans mellan miljö och produktionsintressen. Och ett tecken på en politisk insikt om vikten av att värna vårt dricksvatten. Jag hoppas att den insikten också kommer att finnas när försvarets skjutövningar över Vättern når regeringens bord. Redan idag är det mer än en kvarts miljon människor som får dricksvatten från Vättern, landets största dricksvattentäkt.

TALMAN

Som miljöpartist är jag stolt över att den Socialdemokratiska och Miljöpartistiska regeringen är överens om att Sveriges gruvnäring ska vara miljömässigt hållbar. Att miljökraven för prospektering och provborrning nu successivt kommer att förbättras och hänsyn också ska tas till lokala näringar. Och för att vi inte öppnar upp för utvinning av uran, olja eller gas.

Ett modernt hållbart samhälle överexploaterar inte jordens resurser. Vi har ingen rätt att lämna över en än sämre värld till nästa generation. Det finns inga oändliga resurser av metaller. Vi måste i första hand återanvända de vi redan brutit. Och när vi bryter nytt göra det med hänsyn både till naturen och kommande generationer. Och se till att den som bryter också ska betala för att ta hand om avfallet på ett riktigt sätt.

TACK

 

 

 

 

En budget för välfärd, miljö och jämställdhet

image

Idag presenterades regeringens förslag på statsbudget för 2017. Liksom tidigare år medverkade jag vid den budgetpresentation som ägde rum i Karlstad. I år tillsammans med försvarsminister Peter Hultkvist och Lars Mejern Larsson (S) Och det var med stolthet jag gjorde det. För det här är en budget med stora satsningar på välfärd, miljö och jämställdhet. En budget som gynnar kvinnor mer än män. De som tjänar mindre mer än de som tjänar mycket. De som cyklar och åker kollektivt. Och de som bor på landsbygden. En bra och rolig analys på detta gjorde för övrigt Marcus Oscarsson i TV4.

Välfärd

De tio välfärdsmiljarderna är en historisk förstärkning av landstingen och kommunernas budgeter. För Värmlands landsting handlar det om + 82 miljoner kr nästa år. För Karlstad +43 miljoner. De utökade statsbidragen till landstinget och de värmländska kommunerna kommer alla värmlänningar till del. De är viktiga både för en bättre skola, sjukvård, socialtjänst och ett bra mottagande av våra nya invånare.

Miljö

I dag fyller miljöpartiet 35 år. Och det firar vi med att konstatera att miljöbudgeten har ökat med 73 procent sedan regeringsskiftet. Och då pratar vi bara om det utgiftsområde som jag arbetar med dvs UO 20 – Allmän miljö- och naturvård. Lägg därtill ökade satsningarna på järnvägen, sänkningen av kostnader för reperationstjänster och småskalig solenergi, höjning av miljöskatterna med mera så kan man som miljöpartist sträcka på sig – vi gör Sverige grönare!

Regeringen både utökar och förlänger satsningarna inom klimatklivet och stadsmiljöavtalen. Nästa år blir det även mer pengar till klimatanpassning, giftfri miljö och marina reservat. Och redan i år anslås mer pengar till skogsskydd. De 250 miljoner som i våras aviserades skulle skjutas fram till 2017 på grund av de ökade kostnaderna för flyktingmottagandet kommer nu tillbaka in i årets budget i höständringsbudgeten. En glädjande nyhet som bland annat WWF och Supermiljöbloggen observerat.

Jämställdhet

Och så var det detta med jämställdheten. Kvotering till bolagsstyrelser, mer pengar till arbete mot mäns våld mot kvinnor och en jämställdhetsmyndighet. Äntligen! Förövrigt tycker jag att den myndigheten borde läggas i Karlstad.

Som sagt – den här budgeten ska bli kul att debattera, försvara och ta beslut om. Här finns mycket annat viktigt att återkomma till. Som att regeringen ger Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett förslag på moderniserad terränglagstiftningen för att minska skador och störningar i vår natur. Det motionerade jag om förra året. Skönt att inte behöva göra det igen!    

Bra uppstart med jämställdhet och skogsskydd

Så var det dags igen. I tisdags öppnades riksmötet. Det var en fin uppstart med många bra anföranden på viktiga teman.

Jämställdhetsexperten Gertrud Åström höll högtidstalet i Storkyrkan och hon var tydlig och intressant att lyssna på. ”Att leva ojämställt är att leva i kris” sa hon bland annat. Hon var också tydlig i sin kritik mot det nya sättet att utnyttja kvinnors kroppar som surrogatmödrar. Jag tackade henne särskilt för det efteråt utanför kyrkan.

Stefan Löven läste upp en lång och innehållsrik regeringsförklaring. Med många bra skrivningar om klimat och miljö. ”Fler naturskogar bevaras. Ambitionerna för biologisk mångfald höjs” sa statsministern bland annat. Det var ett bra klargörande efter sommarens märkliga turer i skogspolitiken med avsatta skogsutredare och märkliga uttalanden från vår landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Men igår var sagde minister mer tydlig om vikten av att öka både skyddet av naturskogar och miljöhänsynen i skogsbruket. Detta med anledning av en interpellation med rubriken ”Ökad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen” inlämnad av Jens Holm (V). Jag deltog också i den IP-debatten och du kan se den på riksdagens hemsida 

 

I Kenya och Tanzania

En gång varje mandatperiod reser utskotten på en studieresa utanför Europa. Vi i Miljö- och jordbruksutskottet hade enats om två resmål; halva utskottet åkte till Chile och den andra halvan till Kenya och Tanzania. Jag åkte med till Afrika.  Klimatförändringarna, artutrotning, jord- och skogsbruk i ett annat klimat och energifrågan var några saker vi ville studera. Och det blev 10 omtumlande, intensiva, lärorika och roliga dagar. Med många spännande möten med ministrar, bönder, miljöaktivister, djur och natur.

Klimatförändringarna

Visst märker vi av klimatförändringarna i Sverige. Men de är än tydligare i dessa länder. Ett förutsägbart klimat med återkommande torr- och regnperioder har förändrats till ett oförutsägbart. Ett klimat där det blir svårt att veta tiden för sådd och plantering och där skördarna förstörs av för mycket eller för lite vatten.

– Vi drabbas hårt både av de längre torrperioderna, de oförutsägbara regnen som blir allt häftigare, den ökande jorderusionen, och de nya sjukdomarna, förklarade Kenyas jordbruksminister Willy Bett för oss redan andra dagen på vår resa. Och detta kom många fler att vittna om i fortsättningen, inte minst de som drabbades hårdast – de småskaliga bönderna vi träffade både i Kenya och Tanzania.

Tjuvjakt och illegal handel med utrotningshotade djur och växter

– Need, greed and ignorance”. Nöd, girighet och ignorans. Det är orsakerna till tjuvjakten!

Ibrahim Thiaw, ställföreträdande chef för FN:s miljöprogram UNEP, är tydlig. Fattiga lokala tjuvjägares behov av pengar till mat, mellanhändernas girighet och konsumenternas ignorans, till exempel för det faktum att den afrikanske elefanten och den svarta noshörningens håller på att utrotas.

Vi befinner oss i FN-huset i Nairobi och tjuvjakt och den illegala handeln med döda och levande djur och växter är något vi redan hunnit diskutera flera gången på vår resa. Konsumenterna finns framförallt i Kina och andra asiatiska länder där det är hög status att äga elfenben och där man tror att noshörningshorn kan bota både impotens, cancer och bakfylla. Men både i Asien och Europa förs djur in illegalt. Djur som fångats i det fria och döms till att leva ett liv i fångenskap. Trots att de enligt internationella överenskommelser ska vara fredade.

Lejonstammarna har minskat med 43 procent på 20 år. Den afrikanske elefantstammen i Tanzania har mer än halverats sedan 2009 (från 109 000 till 43 000). Förra året dödades 15 000 elefanter av tjuvskyttar. Och av de svarta noshörningarna som det 1970 fanns 65 000 i Tanzania är idag nere i 127 stycken. Det är skrämmande siffror och allvaret i den här artutrotningen blir mer tydlig när man befinner sig på plats. Och får träffa alla de människor, som arbetar mot jakten. Vakterna i Nationalparkerna, Zoologer, miljöaktivister, turistarbetare och politiker. Alla sliter de hårt, alla är de djupt oroliga.

Ett ytterligare hot är den stora befolkningsökningen som leder till att allt mer jord tas i anspråk. Djurens livsrum krymper och konflikterna mellan bönder och rovdjur(som tar boskap) och elefanter (som trampar ned skörden) ökar. En utmaning för både politiker och de som arbetar med att vakta och skydda de vilda djuren.

Avskogningen

– Varje dag försvinner 1000 hektar skog. Det är ett jätteproblem, säger Tanzanias miljöminister January Makamba när vi träffar honom. Det står som nummer ett på min lista och regeringen kommer att presentera en ny skogspolitik i år.

Och att det är en utmaning i ett land där 90 procent av energin kommer från träkol och brännved är förståeligt. Liksom att miljöaktivister och naturorganisationer faktiskt förespråkar ökad användning av fossil naturgas som energikälla istället

– Ja, om vi ska hindra avskogningen och de negativa effekterna på ekosystemen som det för med sig måste vi säga ja till utvinnande av fler naturgasfyndigheter, säger t ex Lucy som företräder en naturorganisation. Den prioriteringen måste vi göra.

Energi till alla

Ökad tillgång till energi är en nyckelfaktor om de afrikanske länderna ska utvecklas och höja människors levnadsstandard. I Tanzania har t ex mindre än var tionde landsbygdsbo tillgång till el.  Elkonsumtionen för  Tanzanias 50 miljoner invånare  är idag 5Twh om året. Att jämföra med 140 TWh för oss 10 miljoner svenskar. Att politikerna svarade rätt spetsigt på våra frågor om det smarta i att börja bryta stenkol och pumpa upp naturgas för att öka tillgången på el är rätt förklarligt.

-Våra utsläpp är bland världens lägsta. Vi är och kommer att vara ett nettoutsläppsland, sa till exempel Mr Makamba.

Grannländer – men ändå så olika

Jag har aldrig varit i Afrika förut. Den här resan har verkligen fyllt på mitt förråd av kunskap och insikter som är viktiga för de beslut som vi fattar i riksdagen. Den har också varit en resa i tiden för mig, som är gammal nog för att från Sverige ha följt Kenya och Tanzanias utveckling  sedan självständigheten på 60-talet. Båda länderna styrdes länge som enpartistater men med helt olika inriktningar. Kenya tog den väg som stavades kapitalism, Tanzania den som stavades socialism. I Kenya behölls stamlojaliteten, i Tanzania bröts den upp. Hur detta på gott och ont har format länderna, samhället, politikerna och människorna 50 år senare var spännande att studera och diskutera. Och väckte hos mig många tankar på vårt eget lands utveckling och framtid. Den ständiga frågan för en miljöpartist – hur kan vi kombinera det bästa av flera världar? Vi som inte vill till höger, inte till vänster, utan rakt fram.

Några bildnedslag från vår resa – fler kommer …..

NAIROBI, Kenya sön 28 aug

Första kvällen träffade vi bland annat Sveriges ambassadör Johan Borgstam och zoolog Ann Olivecrona.

Första kvällen träffade vi bland annat Sveriges ambassadör Johan Borgstam och zoolog Ann Olivecrona.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NAIROBI mån 29 aug

Möte med miljödepartementet och statssekreterare Margret W Mwakina

Möte med miljödepartementet och statssekreterare Margret W Mwakina

 

Möte med Jordbruksutskottet

Möte med Jordbruksutskottet

Inspererande möte med vice talman Joyce Cherono Laboso. Som är kritisk till att jämställdhetsarbetet i parliamentet och i landet går så långsamt.

Inspererande möte med vice talman Joyce Cherono Laboso. Som är kritisk till att jämställdhetsarbetet i parliamentet och Kenya  går så långsamt.

 

I talarstolen...

I talarstolen…

image

NAIVASHA tis 30 aug


På rosfarm

Rosfarm i Naivasha

På rosfarm

På rosfarm i Navachia

Drift Valley - mänsklighetens vagga

Drift Valley – mänsklighetens vagga

Min kulturella och politiska resa

imageFrån klasskampen till kampen för att rädda mänskligheten – mina politiska värderingars resa under mitt liv.

Redan som barn blev jag påverkad av min pappa och ville ägna mig åt politiken. Jag ville bekämpa fattigdomen och orättvisan. I inkafolkets land, Peru, såg jag vänstern som det enda alternativet, de som förespråkade att krossa kapitalismen. Kapitalismen som var grunden till allt elände i samhället. Att gå med vänstern var lika med att vara kommunist. Detta var 70-talet.

När jag blev medlem i det kommunistiska partiet fick jag ungefär samma känsla som författaren Mario Vargas Llosa hade när han blev medlem i samma kommunistiska parti, han var 16 år och jag var 15 år. Det var en levande känsla att orättvisorna måste bort och samhällets förändring skulle gå via vänster, socialismen och revolutionen.

Inkafolkets land har varit och är fortfarande, som Mario Vargas Llosa beskriver i sin bok ”El pez en el agua”, inte ett land utan flera länder som samexisterar genom ömsesidig misstänksamhet och okunnighet i en virvel av våldsamheter. Att bedriva politisk verksamhet i ett sådant land är farligt, det görs med sitt eget liv som insats. Det handlar inte om att försöka skapa överskridande samförstånd utan om att segra över fienden villkorslöst. Man vill inte förena landet utan söndra det.

När jag kom till Sverige som politisk flykting var jag besviken, sargad, utan drömmar, med ett förflutet som gjorde ont och jag hamnade i det som kallas posttraumatiskt stressyndrom. Det fick jag veta många år senare. Då såg jag framtiden väldigt mörk och politik var det minsta att tänka på då.

Efter en lång läkningsprocess, genom mitt engagemang i några föreningar som Sundsvalls Asylkommitté och när jag fått min gymnasiebehörighet bestämde mig läsa statsvetenskap på Mittuniversitet. När jag pluggade fick jag reda på att jag behövde en praktikplats för mina studier. Ett politiskt parti var en utmärk praktikplats tyckte jag eftersom den enda som behövs är att bli medlem. Problemet var bara att bestämma mig för vilket parti det skulle bli.

Jag valde Miljöpartiet för att de arbetade för flyktingamnesti och sedan lyckades göra en uppgörelse med regeringen om en omprövning för gömda flyktingfamiljer 2005. Det påverkade mig djupt eftersom jag då var engagerad i flyktingfrågor. Jag kom in i Miljöpartiet i första hand på grund av flyktingfrågor men klimatfrågorna förstärkte sedan mitt engagemang i Miljöpartiet. Lärdomen att behandla naturen med respekt fick jag med mig tidigt från mina farföräldrar som var bönder och jag tillbringade en del av min barndom med dem.

Den ekologiska ideologin fokuserar på förhållanden mellan människor och naturen. Den betonar att det måste vara en harmonisk och respektfullt relation dem emellan. Utan naturen, det ekologiska systemet dör mänskligheten, med andra ord, genom att rädda naturen räddar vi oss själva. Denna tanke uttrycks i de tre solidariteterna: med djur och natur, med kommande generationer och med världens alla människor. För mig var detta stora tankar. Här handlade solidariteten inte bara om solidaritet med arbetarklassen och fattiga, utan solidariteten omfattade till och med de kommande generationerna.

Det svenska samhället byggdes med de tre beståndsdelarna: solidaritet, jämlikhet och omtanke och det tog flera generationer. I Peru hade vi inte ens börjat då vid 1995 när jag kom till Sverige och därför framstod Sverige för mig som själva paradiset. Allt jag hade kämpat för fanns redan här i Sverige det vill säga att man säkrade individens trygghet under barndomen, vid sjukdom, arbetslöshet, funktionsnedsättning och ålderdom och idag gäller det att försvara och förbättra det samhälle vi har, göra det hållbart och arbeta med det nya inslaget integration.

Jag tror på ett samhälle där alla är välkomna i en gemenskap av gemensamma värderingar, gemensamma demokratiska referensramar. Dessa ger oss en känsla av tillhörighet och att man delar ett gemensamt öde samt ger oss tillit till varandra.

Vi som kommer till Sverige bär med oss en kultur, men alla kulturer är redan från början resultatet av möten, korsningar, överlappningar och förändringar. Jag själv är inte längre den som jag var 1995 då jag anlände till Sverige. Idag är jag en svensk med latinamerikanska inslag.

Integrationen börjar i tvättstugan. Där gäller gemensamma regler för att det ska funka. Bryter man reglerna om och om igen blir det konflikt i kvarteret. Normalt är, att vi som inte är infödda svenskar lär oss reglerna så småningom. Det finns inget annat alternativ än att lära sig reglerna. Det går inte att ställa upp egna regler.

I vårt samhälle gäller det gemensamma värderingar; att man inte kan kränka andra människor, att respektera individens frihet och integritet, att alla människors har lika värde och att jämställdhet mellan kvinnor och män gäller.

I Sverige finns ett djupt demokratisk förhållningssätt i samhälle och i politik. Våra institutioner fungerar. Det finns en stark social sammanhållning bland människor där de allra flesta litar på andra. Det är inte så många som känner sig utanför samhället.

Men demokratin kan aldrig tas för givet och måste vinnas dagligen och för varje ny generation. Idag finns en känsla att några upplever att det finns spänningar mellan människor med olika nationella, kulturella och etniska bakgrunder. Det är nutidens utmaning som vi står inför och det handlar inte om att vi börjat bli intoleranta utan att det brister i kontakter och umgänge mellan människor från olika grupper, språkliga barriärer och utanförskap från arbetsmarknaden.

Jag tillhör och är hemma i Sverige nu och min etablerings- och integrationsprocess startade den stunden jag började bry mig om och engagera mig i mitt nya lands problem. Att fullt ut behärska svenska språket kom efteråt.

Angel Villaverde

Nej, tack, ingen Gravaled

Frågan om Gravaleden blev aktuell igen under valet 2014 genom att KD lyfte frågan. Det har utretts tidigare och det blev inget med det då precis som det nu igen visar är nackdelarna fler än fördelarna.

Utredningen tar upp följande i slutsats:

En logistikpark förutsätter inte att sista etappen av Gravaleden byggs ut, då godstransporterna till och från verksamheten huvudsakligen kommer via järnvägen och väg 61/62 (via E18).

De trafikproblem som idag upplevs på Ilandavägen i form av buller, genomfartstrafik och höga hastigheter förvärras sannolikt inte med en logistikpark. Det är heller inte givet att en ny väg (utbyggd Gravaled) skulle lösa de upplevda trafikproblemen på Ilandavägen.

VF har två artiklar på webben nu ikväll såg jag och klart jag reagerar. Utredningen visar på fler nackdelar än fördelar när det kommer till Gravaleden. Min fundering är att finns behovet för en logistikpark så finns det väl platser som kan tillgodose behoven betydligt bättre? Vi i kommunen är en del av samarbetet i Karlstad Business Region (KBR) och i det ingår Grums, Kil, Hammarö och Forshaga. KBR är ett samarbete inom etableringar, kommunikationer och marknadsföring för att vår region ska växa och utvecklas. Nyängen, ett område i Grums, längs med E18 och vid järnväg lämpar sig bättre för en logistikpark tänker jag. Ilanda kan fortfarande utvecklas vad gäller verksamhetsmark, fast kanske lämpligen något annat än en logistikpark kan tänka?

Tydligt är att vi behöver se över Ilandavägen så det blir bättre för boende och elever som går på Ilandaskolan, men Gravaleden är inte svaret.