Ett twittrande troll som fegar ur

img_0306För några dagar sedan lade jag ut ett twitterinlägg, vilket fickt ett så kallat ”nättroll” att ilskna till. Mitt twitter handlade om att den politiska majoriteten i Västernorrlands landsting inte har för avsikt att lägga ner kirurgen i Örnsköldsvik, och på så vis tar sitt ansvar. Många håller nog med om att det är en ganska positiv nyhet, vilket jag uttryckte i mitt inlägg, men ”nättrollet”, som kallar sig ”Sönnsvalls Tidning”, retade upp sig på detta. ”Trollet” presenterar sig som en satirsajt med särskilt fokus på landstinget i Västernorrland, men när man på ”trollets” twitterkonto försöker klicka sig in på hens hemsida kommer man till en error-sida. Sajten tycks således inte finnas.

Vem detta troll är är inte särskilt viktigt, anser jag. Det är däremot varför hen inte öppen och ärlig vågar redovisa sina politiska åsikter. Vi bor i ett land där vi fritt kan uttrycka våra åsikter utan risk för rättsliga represalier, så länge vi inte kränker människor. Det kallas för åsiktsfrihet. Det finns således normalt ingen anledning att i politiska sammanhang gömma sig.

För att få veta varför hen inte vågar visa sitt rätta jag inledde jag en konversation med detta ”troll”. Det blev en lång ordväxling med många twitterinlägg (läs dem i twttterflödet i högerspalten här intill). Medan ”trollet” ville med allmänna och nedsättande ordalag hävda landstingspolitikers tillkortakommanden, försökte jag få svar på min fråga. Jag lovade ”trollet” att besvara och diskutera hens frågor, tyckanden och påståenden under förutsättningen att hen visade sitt rätta ansikte. Svaret som till sist kom var att om hen avslöjade sig kunde hen bli utesluten. Från vad framgick inte av twittret.

Eftersom jag förstås undrade vad för slags åsikter detta ”troll” kunde ha som är så allvarliga att hen skulle kunna bli utesluten från ”vad det nu var”, försökte jag få hen att mer konkret beskriva vad hen ansåg att politiker istället borde göra i landstinget, än det de nu gör. Svaren blev först mycket luddiga och anklagande på politikerna för allt elände. Till sist kallade jag ”trollet” för fegis, eftersom jag faktiskt tycker att det är fegt att inte öppet våga stå för sina politiska åsikter.

”Fegis”-greppet tog skruv. I en rad twitter beskrev ”trollet” vad det ansåg att politikerna i Västernorrlands Landsting borde göra. Jag kunde bara konstatera att ”trollets” många förslag absolut inte bestod av något som var av sådan art att hen i normalfallet skulle kunna bli utesluten från något demokratiskt parti, och definitivt inte ur Miljöpartiet kan jag bedyra. ”Trollets” förslag var också sådana att vem som helst som har tillgång till nyhetsmedia och landstingets allmänna handlingar (som finns på nätet) skulle ha kunnat ha skrivit dem.

Efter de många twitterinläggen kvarstår således frågan om varför hen inte törs visa sig. Därför kvarstår också intrycket att detta ”troll” är en riktig fegis. Jag vidhåller även mitt löfte till detta ”troll”, att den dagen då hen visar sitt rätta jag kommer jag att respektfullt svara på och diskutera hens idéer och förslag kring landstingspolitiken i Västernorrland.


”Får jag be om största möjliga tysssstnad…”

När jag för snart två år sedan skrev på denna blogg om Sundsvalls nuvarande politiska majoritets Kreml-liknande hållning till politiken (läs här), trodde jag att jag snart skulle överbevisas. Jag förväntade mig mer utspel från majoriteten utifrån deras vallöften och om deras politik för Sundsvalls framtid. Jag förväntade mig att jag skulle få ”äta upp” vad jag hade uttryckt här på bloggen.

68539_sundsvallskommunMen, det blev fortsatt tyst! En sökning som jag har gjort, och som vem som helst enkelt kan göra, bland debatt- och insändarsidorna i ”gammel-media” och uttalanden i sociala medier visar att de politiska utspelen från den nuvarans majoriteten har varit mycket sparsamma så här långt under mandatperioden. Utspelen har kommit då nöden har krävt det. Som när droghandeln och buslivet på busstationen i centrala Sundsvall hade vuxit till ett påtagligt problem, delvis pågrund av det politiska beslutet att flytta ”Slink-In” bort från centrala stan. Då beskyllde det vice kommunalrådet, Bodil Hansson, polisen för att inte uppfylla sin del av trygghetsarbetet med kommunen (läs mer om detta här). Samtidigt jobbade polisen med och lyckades att förhindra etablering av ett kriminellt motorcykelgäng i Sundsvall, vilket vi nog ska vara tacksamma för.

Utspelen har också, vilket är lika enkelt att konstatera, varit reaktioner på någon annat och försvar för ageranden som ovan. Ytterst sällan har utspelen handlat om den egna politiken. Utom möjligen det om skyskrapan på torget, som ingen vill ha där och som det heller inte finns bygglov för. Ändå ska den utredas. Varför ska skattebetalarna stå för utredningskostnader för något de inte har bett om, som ingen alls pratade om i valet och som inte finns omnämnd i något styrdokument? Varför duger inte planerna i Sundsvalls Stadsvision? Den har ju allmänheten fått vara med och forma en gång i världen. I den står att läsa ”Vi värnar Stenstan som en kulturhistoriskt värdefull stadskärna”. Hur skyskrapan passar in i detta ställningstagande är åtminstone för mig obegripligt (läs om Stadsvisionen här (pdf-fil)).

Samtidigt fortsätter vanligt folk att spekulera om vad den politiska majoriteten egentligen vill. ”Kreml-tolkningarna” är många. Somliga tror att majoriteten internt har samarbetsproblem. Andra menar att majoriteten och tjänstemannaorganisationen inte drar jämt. Förvisso har ett landsbygdsprogram levererats, men frågan om det alls blir genomfört hänger med detta som med föregångarna. Lidenbor som jag har pratat med är inte heller de särskilt nöjda med det.

Kommunalrådet det osynliga, beskurenOch till sist går det bara att konstatera att kommunalrådet, Peder Björk, är i lokalpolitiska sammanhang helt osynlig, bortsett från en pappfigur av honom i In-gallerian. Kort sagt, i den lokala politiska cirkusen förefaller denna politiska manege-direktör likt Cirkus Scott-direktören François Bronett ha beordrat ”Största möjliga tystnad…” i den lokala offentligheten. Vilket politiskt cirkusnummer vid sidan om skyskrapan vi kanske har att vänta oss  av majoriteten i Sundsvall återstår att se.


Varm tack för alla gratulationer!

Smarrig födelsedagstårta och en bra film på kvällen, satt bra på födelsedagen.

Smarrig födelsedagstårta och en bra film på kvällen, satt bra på födelsedagen.

För två år sedan lämnade jag lokalpolitiken helt för att ägna mig helt åt studier. Då hade jag i åtta års tid jobbat som heltidspolitiker och ett antal gånger i månaden synts i media. Då fick jag också många gratulationer på min födelsedag via Facebook, men när jag slutade ställde jag mig in på att de skulle bli färre i takt med att jag skulle försvinna in i den allmänna glömskan. Inte minst eftersom jag kom att få allt mindre tid att skriva på denna blogg.

I år har gratulationerna slagit alla rekord, och även droppat in efter bemärkelsedagen. Många besöker också fortfarande denna blogg. Jag är förstås både överväldigad och mycket smickrad. Därför vill jag här på min politiska blogg göra ett undantag och särskilt till er alla som har uppmärksammat min bemärkelsedag rikta ett stor och varmt tack! 


Socialtjänstens personal är värda bättre ledarskap än ”pekfingret”

imageDen 26 maj i år publicerade Sundsvalls Tidning en artikel om krav på att personalen inom omsorgen skulle gå med på att gå ner i arbetstid för att spara pengar åt kommunen. De som hade 100% skulle gå ner till 80-90%, annars kunde de förflyttas från sin arbetsplats till ett resursteam och därifrån flyttas runt på olika arbetsplatser vid behov (läs artikeln i ST här).

Om nu tidningsuppgifterna stämmer finns det, menar jag, ett allvarligt problem med denna besparingsmetod. Ett ”pekfinger” som på detta sätt riktas mot en grupp medarbetare tyder på bristande ledarskap inom kommunen. Både lagen och kommunens egen arbetsgivarstrategi påtalar att kommunen är en arbetsgivare och att likvärdig behandling gäller för kommunens alla anställda.

Detta borde, menar jag, nuvarande politiska majoritet ta tag i. Till skillnad från förr finns det idag en tydlig politisk arena med redskap för att kunna styra upp likvärdig behandling av anställda på ett bra sätt. Innan jag slutade som kommunalråd för snart två år sedan tog jag initiativ till att skapa en nämnd för arbetsgivarfrågor. Som ansvarigt kommunalråd hade jag efter en tids undersökningar förstått att arbetsgivarfrågorna under lång tid hade behandlats något styvmoderligt i kommunorganisationen. Och sättet som de hade skötts på stred också mot lagstiftningen. Politik och fack föreföll, inom en slags underförstådd ”personunion”, ha varit överens om tagen. Detta spräcktes när Koalitionen kom till makten, och nu har som sagt ansvaret för arbetsgivarfrågor formaliseras med en demokratiskt vald nämnd, Personalnämnden.

I januari i år hade denna nämnd sitt konstituerande möte, med Bodil Hansson (S) som dess ordförande. Nämndens primära uppgift är att bevaka att det Arbetsgivarpolitiska programmet efterlevs i hela kommunen. Programmet påtalar tydligt att kommunen är en arbetsgivare och ska enligt lag behandla alla anställda i hela kommunorganisationen lika, och bland annat ge samma lön för samma eller likvärdiga arbetsuppgifter. Nämnden har också ansvar att bevaka att löneförhandlingarna med facken sköts på rätt sätt.

En annan viktig del av det Arbetsgivarpolitiska programmet, utöver det som redan har nämnts, är att kommunen ska upplevas av anställda som en bra arbetsgivare. Personalen ska känna glädje att gå till jobbet, och orka leva upp till ”värdskapet”, i vilket all personal i kommunorganisationen har fått utbildning. Värdskapet innebär i korthet att personal ska bemöta varandra och andra med respekt och på ett positivt sätt, för öka trevnaden och sprida en positiv bild av kommunen.

För att kunna leva upp till dessa målsättningar blir ledarskapet i kommunen särskilt viktigt. Ett bra ledarskap ska, menar jag, visa vägen i besvärliga tider och stödja den anställdes utveckling i arbetet. Om nu personalen (till exempel på Lingården) ska känna solidaritet med och kunna känna sig motiverade till att gå ner i arbetstid för att spara pengar åt sin arbetsgivare (om de nu ekonomiskt alls kan göra det) borde då inte ledarskapet gå före? Borde inte samtliga chefer, inte bara inom socialtjänsten utan i hela kommunen och även kommunalråden samt nämndordföranden med 100%-arvoden, föregå med gott exempel och först sänka sin arbetstid?

Det är ju trots allt så att roten till denna ekonomiska kris i Sundsvalls socialtjänst, trots att Sverige är inne i en högkonjunktur, sitter i den socialdemokratiska Mål- och resursplan som antogs i juni 2012. Om nu den politiska prestigen inte vill erkänna det, borde den i alla fall rätta sig efter konsekvenserna av budgeten, så som personalen i socialtjänsten förväntas att göra.


Sundsvall saknar politiskt ledarskap

I nästan ett år har jag inte skrivit på denna blogg. Undantaget var i vintras, då jag här stödde min vän Angel Villaverde som hade det tufft i Peru. Ändå har många fortsatt att besöka bloggen och botaniserat bland mina äldre inlägg, vilket förstås gläder mig. Och till er alla som visat intresse vill jag rikta ett särskilt varmt tack.

Jag har under det senaste året varit nästan helt fokuserad på universitetsstudier. Det har varit ett mycket nyttigt uppehåll från politiken. Jag kan generellt rekommendera ett sådant friår till alla heltidspolitiker.

Nu när jag lyfter blicken från mina forskningsstudier och åter ser på lokalpolitiken i Sundsvall, via media förstås, kan jag bara konstatera att den politiska majoriteten fortfarande utstrålar passivitet. Den mediala tystnaden, som jag tidigare har kritiserat på denna blogg, har i och för sig brutits något. Men utspelen har inte varit politiskt nydanande, snarare mer jippo-betonade. I synnerhet har miljöpolitiken så här långt under denna mandatperiod varit helt inovationslös.

image

Gamla ”nyheter” i ny förpackning.

Ett exempel på jippobetonat utspel är de fullskaliga pappersfigurerna i In-gallerian Sundsvalls i centrum. Kommunalrådet och ett antal tjänstemän (notera inte någon annan politiker!) lånar ut sig själva i helfigur till ett något oklart budskap om någon slags internet-guide om ”Nya Sundsvall”. Budskapet skorrar emellertid mycket falskt då kommunorganisationen samtidigt åter-omorganiseras till hur det var för femton år sedan, under tiden som som epitetet ”Norrlands huvudstad” nu överges. Det sistnämnda var så hyllat och viktigt när det kom för tio år sedan. ”Nya Sundsvall”-hemsidan bjuder också den på gamla ”nyheter”.

Ett annat exempel på jippo-utspel är förslaget från entrepenörer om att bygga skyskrapor mitt i den världsarvsaspirerande Stenstan i Sundsvall. Förslaget betraktas redan av många ”på stan” som ett ”tallibanskt” förhållningssätt till Sundsvalls kulturarv. Politiska majoriteten verkar däremot gärna låta sig ryckas med, och en ny ”kräfta” tycks nu ta form.

Samtidigt kommer via media rapporter om att skolan gör kraftiga minusresultat. Inom socialtjänsten avgår den ena chefen efter den andra i protest mot besparingarna. Alla inblandade vet att problemen bottnar i den socialdemokratiska Mål- och resursplan (MRP), som 2012 antogs under en politiska turbulens som då inte hade mycket med politik att göra. Därefter har MRP:n genomgått mycket marginella förändringar, även om socialdemokraterna i den politiska debatten har argumenterat (något akademiskt) att förändringarna i MRP:n är större än så.

Läggs dessa utspel ihop med de växande ekonomiska problemen i kommunen blir oundvikligen intrycket av den politiska majoriteten att den medvetet försöker locka sundsvallsbornas uppmärksamhet bort från de pågående besparingarna inom kommunen.

Vad leder då detta till? Ja, det är just det jag tycker är oroväckande, att det är oklart var Sundsvall är på väg. Den politiska majoritetens kompass tycks mer reagerar på dagsländor än att ha ett klart mål och en uppenbar politisk mening.

En sak är dock klar: hållbarhetsfrågorna är åter politiskt underordnade i Sundsvall, trots att de idag är inarbetade i kommunens övergripande st
rdokument och i beslutstrukturerna. Och kanske är det därför majoriteten i Sundsvall inte kommer någonstans? Kanske har nuvarande majoritet full upp med att leda en organisation som inte riktigt vill gå i deras otydliga politiska inriktning, som också skorrar falskt mot hållbarhetsmålen? Kanske pågår det i det tysta en nedmontering av kommunen hållbarhetsmål? Omorganisationen av kommunen och släpphäntheten av Norra Kajen kan i alla fall tolkas på det sättet.

Kompass-GesichtTydligt är i alla fall att den nuvarande politiska majoritets passivitet skapar spekulationer och en allmän osäkerhet bland sundsvallsborna om framtiden. Det är resultat av att Sundsvall idag saknar tydligt politiskt ledarskap.

Det leder förstås också till frågan: var är den samlade oppositionen?


Letter from friends of Angel Villaverde, in Sweden, Sundsvall, Sweden 2016-01-28

3326722_1200_675

Angel Villaverde

On December 26, 2015, was our dear friend Angel Villa Verde arrested by police at the airport in Lima. He was going to visit his mother that is ill and had not since eighteen years visited his beloved home country, Peru. At first we thought it was a mistake, that he was arrested and we thought that he would soon be free again and that everything would be over within a day.

A few days later, when it by the French newsagency AFP became known throughout the world that Angel was accused of collaborating with a guerrilla group, we who know him were shocked. It was unreal.

Angel Villa Verde does definitely not belong to an armed criminal group or guerilla group. Ten years ago, Angel Villa Verde became a member of the Green Party in Sweden. The Green Party is a pacifist party, in the spirit of Jesus and Gandhi. The Green Party’s ideology rests on three solidarities: solidarity with the people of the world, solidarity with future generations and solidarity with nature. Green Party denounces to any form of terrorism. Anyone who violates the party’s fundamental values will eventually be excluded.

During his ten years in the Green Party, Angel Villaverde won a lot of respect for his
way of being, his calm and patience, his solidarity with all members and respect for individual integrity among people in general. In the party’s local and regional organization, he has gained the trust of many key positions, including as spokesperson. He has also been Second Deputy President of the Sundsvall City Council and he has won the respect far beyond the Green Party, also in other parties. He has also worked hard to spread the green pacifist ideas on sustainable communities.

Letter for Angel Villaverde

Letter from friend of Angel Villaverde, in Sweden. To Angels lawyer in Peru. Sundsvall, Sweden 2016-01-28

We have no deeper knowledge of Peru’s history, more than that we know that twenty years ago the country was ruled by a dictatorship, and that people were persecuted in the Peruvian mountains, among others places. But we realize, of course, that Angel Villaverde actions then, as today, was first and foremost to help other people, especially his family, and not to do harm.

That is the way Angel Villaverde is and as many of us know him. We strongly believe that there were no grounds what so ever to arresting and detaining Angel Villaverde. especially not when no concrete act of terrorism never can be tied to him. In our opinion it demonstrates that the arrest simply was a mistake, that it can be forgiven and forgotten, and that Angel Villaverde therefore immediately shall be released.

Best regards, Sverker Ottosson, Member of the Green party in Sundsvall and Former Deputy Major of Sundsvall Sweden.

In Swedish, click here.


STÖD FRIGIVNING AV ANGEL VILLAVERDE!!

Jag och Angel, som hjälper mig med flyttlyft.

Jag och Angel, som hjälper mig med flyttlyft.

Den 26 december 2015 greps min vän Angel Villaverde av polis på flygplatsen i Lima. Han skulle hälsa på sin sjuka mor och det hade gått nästan 20 år sedan han såg henne sist, efter att han lämnat sitt kära hemland Peru. Först trodde jag, liksom många andra, att han snart skulle bli fri igen och att allt skulle vara förbi inom någon dag. När det ett par dagar senare via den franska nyhetsbyrån AFP blev känt över hela världen att Angel stod anklagad för samröre med en gerillagrupp blev vi som känner honom chockade. Det var overkligt.

Angel Villaverde är definitivt inte en som tillhör en beväpnad kriminell grupp.  Angel Villaverde blev för tio år sedan medlem i Miljöpartiet de Gröna i Sverige. Miljöpartiet är ett pacifistiskt parti, i Jesus och Gandhis anda. Miljöpartiets ideologi vilar på tre solidariteter: Solidaritet med världens människor, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med naturen. Miljöpartiet tar avstånd till all form av terrorism. Den som bryter mot partiets grundläggande värderingar blir med tiden utesluten.

Angel Villaverde har under sina tio år i Miljöpartiet vunnit mycket stor respekt för sitt sätt att vara, hans lugn och tålamod, hans solidaritet med alla medlemmar och respekten för den enskildes integritet bland människor i allmänhet. I partiet lokalt och regionalt har han fått förtroende till många nyckelpositioner, bland annat som talesperson, sk språkrör.

Han har också varit andre vice talman i Sundsvalls kommunfullmäktige och han har vunnit respekt långt utanför Miljöpartiet, även inom andra partier. Han har också arbetat mycket med att sprida de gröna pacifistiska budskapen om hållbara samhällen.

Historiskt har jag inga djupare kunskaper om Peru, mer än att jag vet att det för tjugo år sedan var diktatur och att människor förföljdes bland annat i de peruanska bergen. Men jag inser förstås att Angel Villaverdes handlingar då, liksom idag, var först och främst för att hjälpa andra människor, inte minst sin familj, och inte för att göra skada.

Det är sådan Angel Villaverde är och som många av oss känner honom. Jag menar att det inte finns några som helst grunder att Angel Villaverde har fänglats och hålls kvar, i synnerhet då ingen konkret terrorhandling överhuvudtaget kan knytas till honom. Det visar, menar jag, att gripandet helt enkelt bara var ett misstag, som kan förlåtas och glömmas, och att Angel Villaverde därför omgående ska släppas fri.

KLICKA HÄR OCH GE DITT STÖD FÖR FRIGIVNING AV ANGEL VILLAVERDE på FACEBOOK! 


RELEASE ANGEL VILLAVERDE!


RELEASE ANGEL VILLAVERDE!

 
We show solidarity for Angel and calls for his release. We demand that the legal process accelerates.

We demand that Angel will be treated fairly!

Pirjo Holmström, Crisis manager, Green party in Sundsvall, Sweden.

Bodil (Ceballos) Valero, European Parliament.

Per-Olof Swing, International business student in Varna, Bulgaria.

Sverker Ottosson, Former Deputy Major of Sundsvall, Sweden.

Maria Algotsson,Councillor, Green party in Sundsvall, Sweden.

Ann Kristin Schipper

Malte Larsson

Britt-Inger Eriksson

Franziska Egger-Nilsson, Freelance journalist, Sweden.

Karin Thomasson, City Commissioner in Östersund, Sweden.

Anna Carlemalm, Green party in Kramfors, Sweden.

Tina Hellberg, Green party in Sundsvall,

Eva Goes, Former MP, Global Greens Coordinator, Sweden.

Myriam Estrella-Näslund

Hariett Olsén


Att vara medmänniska!

img_0047Vi som sitter och väntar på tomten i våra hus med värme runt om oss, kan vi förstå att det finns människor i Sverige idag, både utländska och svenska medborgare, som har varken värme eller som kan vänta sig att få tomten på besök?

Att vara medmänniska kräver så lite, att se andra kräver så lite och att bry sig kräver så lite! Om var och en av oss kan hjälpa en person att få något att äta blir det faktiskt en mindre person som är hungrig på denna jord.

Idag kom en person fram till mig utanför affären på stan. Han var frusen, det såg jag i hans ansikte, och han var hungrig. Han ville ha något att äta. Jag gick in på affären och handlade lite mat till honom. Han blev glad, och han tackade mig på sin knagliga engelska.

Om vi alla, kära Facebook-vänner och alla andra, stannar till och bara pratar med dessa enkla människor någon gång då och då, upptäcker vi att de är bara människor. De är inte skrämmande. De är bara i en för oss obegriplig nöd. Lite mat och lite omtanke i juletid må vi alla har råd med mellan alla julklappar. Eller hur?

 


Medmänsklighet är så enkelt

IMG_2630

Lite stöd till en kvinna med nyfött barn, som ska utvisas.

Som privatpersoner har jag och min sambo, som så många andra, blivit mycket berörda av vad som händer med flyktingarna som försöker ta sig till Europa. Vi kände att vi ville göra något för dem. Man kan skänka pengar till någon organisation, men vi ville göra något mer. Något mer konkret.

Jag och min sambo pratade därför med en vän som inom sitt samfund hjälper utsatta människor i Sundsvall. Hon berättade då för oss hur mycket hjälp flyktingarna behöver. Speciellt en kvinna som alldeles nyligen fått barn, och som så snart barnet blivit starkare ska utvisas från Sverige. Med fyrtio kronor om dagen från migrationsverket klarar hon inte hela sitt uppehälle. Hon behöver allt det vi andra tar för självklart. Hon behöver mat, kläder och blöjor till sitt nyfödda barn.

Vi bestämde oss därför att göra en konkret insats för henne, en person i en mycket svår situation. Vi for till Ica och köpte blöjor så att hon kunde klara behovet ett bra tag, och frukt för att få någonting mer än bara vardagsmaten.

Det var vår insats för att hjälpa någon, istället för att sätta in pengar på ett konto. Nu väntas det många flyktingar och flyktingbarn till Sundsvall. Det är inte frågan om en massinvandring. Det är bara några få av 60 miljoner människor på flykt. Om var och en av oss Sundsvallsbor nu gör en liten insats för dem, så att de känner sig varmt välkomna till oss, kan vi alla delta i att skapa en medmänskligare värld. Ibland det räcker bara att lyssna och visa medkänsla. Det är så enkelt.

hjärta