Vi möter sjukvårdens utmaningar

Jag jobbar mycket. Det sliter. Det är ett utsatt uppdrag. Det är många och komplexa frågor. Det handlar om människors hälsa och livsvillkor. Om hur engagerad personal ska känna kraft, stöd och uppskattning för att kunna göra ett bra jobb. Men det känns oerhört viktigt och meningsfullt. Det är intressant att fördjupa sig i komplexiteten, känna att jag också kan göra skillnad utan att jag för den delen någonsin kan känna att jag är i mål.

Såhär tänker jag som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden på Gotland inför 2017 (har skickat det lite justerat till GA och GT också):

Utvecklingen inom sjukvården går rasande fort. Där vissa sjukdomar tidigare innebar en snabb och säker död kan de idag botas eller lindras och innebära många år kvar med hög livskvalité. Allt fler äldre lever allt längre med sina kroniska sjukdomar. Denna utveckling är fantastisk men den frestar även på regionens ekonomi.

Underskotten under 2015 och 2016 är i första hand ett uttryck för att vi inte i rätt takt har förmått finansiera utvecklingen som sker inom sjukvården. Till det kommer stora svårigheter att bemanna vilka är problem vi delar med resten av riket.

Vi har de senaste åren gjort flera satsningar för att förebygga sjukdomar, ge en effektivare vård och kunna komma tillrätta med personalbristen. Några exempel: Nya verksamheter så som MiniMaria och socialpsykiatriskt team innebär ett förebyggande arbetssätt som präglas av samarbete mellan socialtjänst och sjukvård. Vi har förbättrat diabetesvården, cancervården och vården för bensköra avsevärt. En utbildningsvårdcentral har inrättats för att få fram fler distriktsläkare. Jag känner mig också synnerligen nöjd med att vi inrättade trygghetspunkter i Katthammarsvik, Fårösund, Burgsvik och Roma. Våra satsningar på sexuell hälsa märks på kraftigt minskade antal klamydiafall samt färre aborter.

Vi väljer att finansiera de nya möjligheterna till sjukvård som även måste komma gotlänningarna till del. Samtidigt finns stora krav på förändrade arbetssätt som till exempel ska minska behovet av slutenvård eller som innebär en effektivare användning av våra resurser. Huvudfokus under 2017 är också att kunna behålla och rekrytera medarbetare.
Nationell katastrofövning på Gotland 2016
- under 2017 måste Gotlands sjukvårds-
ekonomi landa på regeringens bord

 

Idag är Region Gotland med sina knappt 58000 invånare det enskilt minsta landstinget. Vi har ibland svårt att leva upp till de högt ställda krav som landstingen har på sig. Vårt ö-läge kräver att vi har ett akutsjukhus igång vilket på andra ställen med ett så litet befolkningsunderlag inte hade varit fallet. Att ensamt bära kostnaderna för detta är svårt.

Regeringen hade planer på att genomföra en stor regionreform som skulle minska antalet landsting från dagens 21 till väsentligt färre. Drivkraften till denna förändring var främst att möjliggöra för sjukvården att fortsätta utvecklas i framtiden. Det finns för lite stöd i riksdagen för förslagets inriktning varför det nu är stoppat.

Reformen hade krävts tydliga särlösningar för att det skulle passa Gotland. Samtidigt var det ett konkret sätt att kunna hantera de svårlösta utmaningar vi ser framför oss. Utöver arbetet på hemmaplan kommer vi därför behöva ägna stor kraft att påverka regeringen att ta särskilda hänsyn till vårt ö-läge.

Regeringen stakade ut vägen

Nu har regeringen gjort en samlad bedömning ur säkerhetssynpunkt kring uthyrningen av Slite hamn i samband med byggandet av en ny gasledning.

Region Gotland har ingen egen kompetens eller mandat att göra en sådan bedömning. Utan regeringens tydlighet hade jag inte kunnat se hur regionen på egen hand kunde ha satt stopp för uthyrningen - i motsats till förra gången! Regeringens agerande underlättar beslut i Tekniska Nämnden imorgon.

"Enligt försvarsminister Peter Hultqvist (S), är skälen till att uthyrningen av hamnar skulle vara negativt för Sveriges försvarsintressen sekretessbelagda", och det är ju lite jobbigt för en som försöker förstå. Samtidigt får vi lita på att det är sakliga grunder och inte ryskskräck generellt som ligger till grund för ett sådant viktigt ställningstagande.

Nord Stream 2 i Slite hamn

Moderaterna och Liberalerna på Gotland använder ett högt tonläge i frågan om eventuell uthyrning av Slite hamn till Nord Stream 2. För knappt ett år sedan röstade de för att påbörja arbetet att skriva ett nytt avtal med bolaget (se protokoll - 20151029 §348). "Tekniska nämnden får i uppdrag att inleda en diskussion med intressenten i syfte att tillsammans undersöka förutsättningarna för att lösa logistikfrågor, kajplatsfrågor och reservhamnsfrågan på ett tillfredsställande sätt" hette det då. Nu verkar de ha tvärvänt av någon outgrundlig anledning. Tvärvändningen i sig är inget föredöme i hur ett bra näringslivsklimat skapas där stabila politiska förutsättningar är a och o.

År 2006 började debatten på Gotland att hetta till ordentligt inför dragningen av de första ledningarna som sedan togs i drift 2011. Jag var mycket aktiv i denna process och ytterst kritisk till hur Gotlands kommun hanterade frågan.

Bild: Nordstream
Det är stor skillnad nu mot då. 

Moderaterna på Gotlands officiella ståndpunkt då var att man var för uthyrningen av Slite hamn. Den avgörande skillnaden är att vi då behövde bygga om hamnen och specialanpassa den till Nord Streams behov. Det hittades på en särskild betalningsmodell som skulle finansiera investeringen och krävde en i allra högsta grad kreativ bokföring för att kunna vara förenlig med kommunal redovisningssed. Samtidigt pågick en tillståndsprocess där Gotlands kommun skulle yttra sig.

Denna gång finns hamnen där och krävs inga stora investeringar från Region Gotland. Den planerade sträckan är nästan identisk mot förra dragningen. Tillståndsprocessen bör därmed inte kunna skiljas väsentligt från förra gången.

Det är obegripligt att Moderaterna nu kan landa i helt motsatta uppfattning när till och med jag inte kan se att det denna gång finns möjlighet att neka ett bolag som vill använda hamnen i Slite tillträde, vad jag än tycker om vad det är de vill bygga.
Bild: Nord Stream 2 - parallella dragningar

Jag fördjupar mitt resonemang för de som orkar läsa.

Nord Stream 2 AG har lämnat in en ansökan till svenska staten om att få lägga ut två nya rör på Östersjöns botten för att leverera naturgas från Ryssland till Tyskland. Därifrån kan gasen levereras till andra länder i Europa. Sedan några år ligger det redan 2 gasledningar på samma sträcka.

Att investera stort i infrastruktur för konsumtion av naturgas som är en fossil energikälla känns helt fel. Vi har ett klimathot framför oss och då borde all kraft läggas på att energieffektivisera och bygga ut förnybara energikällor. 

Nord Stream 2 AG ägs av Gazprom där ryska staten i sin tur är huvudägaren. Att göra Europa än mer beroende av rysk gas är minst sagt ett vägval av såväl energipolitisk som försvarspolitisk stor betydelse. 

Gotland blir återigen en liten bricka i detta jättelika projekt. Inte i första hand för att Gotland ligger strax intill den tilltänkta dragningen. Nord Stream 2 vill även denna gång använda sig av Slite hamn under tiden då rören ska läggas ut i havet. Såväl Moderaterna som Liberalerna försöker nu profilera sig som mest Rysslandskeptiska och för en öppen debatt om att Region Gotand inte ska upplåta hamnen.

Är det en bra idé att Europa gör sig än mer beroende av rysk gas?
Knappast en fråga Region Gotland beslutar om.

Är det en bra idé att investera stort i infrastruktur för fossila bränslen?
Inte heller Region Gotlands sak att avgöra

Ska vi göra affärer med ryskägda bolag utifrån det spända säkerhetspolitiska läget?
Region Gotland ska nog inte på egen hand börja inleda handelssanktioner...

Att inte Region Gotland på ovanstående frågor kan grunda sina beslut om uthyrning av en hamn kopplas i juridiken till "den kommunala kompetensen".

Liknande ställningstaganden om kommuner ska kunna vägra tillträde av vissa fartyg eller inte har prövats i Regeringsrätten tidigare. Helsingsborgs kommun beslutade 1987 att kommunen är beredd att ta emot besök av främmande örlogsfartyg endast om dessa uttryckligen garanterar att de inte medför kärnvapen. "Regeringsrätten finner att beslutet (...) har karaktären av opinionsyttring på det utrikespolitiska området. Det faller därför i sin helhet utanför den kommunala kompetensen enligt den allmänna kompetensregeln i 1 kap 4 § första stycket kommunallagen". Beslutet upphävdes (här finns en länk till avgörandet).

Jag tycker inte att en gasledning är en bra idé. Men om det finns ett tillstånd att bygga den, och vi redan har en hamn som byggarna vill använda, så kan inte vi neka dem. Vid byggandet av Nord Stream 1 hade vi ingen lämplig hamn - den behövde byggas för dryga 80 miljoner. Det är stor skillnad.

Sjukvårdens ekonomi

Jag började tidigare ikväll skriva på ett blogginlägg om sjukvårdens ekonomi på Gotland. Ett inlägg kopplat till den aktuella debatten om underskotten för 2015. Jag hinner tyvärr allt för sällan ta mig tid att prioritera bloggen. För mycket tid till en för snäv läskrets... Orden staplades bara på varandra och det kändes som att läskretsen bara skulle bli ännu mindre om jag tryckte på publicera-knappen. Jag började om - nu fick det vara kort. Det fick bli det här. Inget alls i princip.

Det är så många saker som behöver bemötas, nyanseras, sättas in i rätt sammanhang och diskuteras. Det blir långa utläggningar med länkar till artiklar, faktaunderlag och andra debatter på samma tema. Fullständigt omöjligt att få något vettigt av insåg jag. Tills jag kunde sätta ord på vad det var som gjorde det så svårt att bli en förlängning av debatten som oppositionen har dragit igång.

Oppositionen har valt att helt slå in på form-vägen. De vill sluta prata sjuka människor i behov av mediciner, strategier för att minska en för hög vårdkonsumtion (som kostar pengar), vikten av en sammanhållen vård mellan socialtjänst och sjukvård eller möjligheten i att förebygga sjukdomar. Det är en opposition fylld av kritik utan substans eller egna tankar om hur man ska "ransonera välfärden" för att ha råd med den (för att referera till Hans Dahlgren, ordförande för Centerpartiets välfärdspolitiska grupp inför valet 2014).

Tidigare har man hört om deras "kraftfulla förslag" för att komma tillrätta med sjukvårdens ekonomi: Det måste tillsättas en krisgrupp! Det måste till en extern granskning! Nu i veckan var det: Ledarskapet duger inte; ordföranden borde bytas ut!

Och mer diskussioner om form lär det bli framöver.

Veckan som var var ingen höjdare av olika anledningar. Bästa sammanfattningen från min sida som till viss del bemöter eländet såhär långt är ändå insändaren som skickades till lokaltidningarna. Den las ut på Miljöpartiets hemsida så att fler kan komma åt den (här går den att läsas).

Oppositionen kan stå för ett alternativ gentemot väljare som önskar sig se en annan samhällsutveckling, de kan ifrågasätta och göra att man ibland själv ändrar ståndpunkt eller göra att man tar intryck av en sakfråga som kanske får för lite uppmärksamhet. Deras idéer är värdefulla helt enkelt.

Formdebatten just nu däremot känns destruktiv. Jag ser hur den dränerar flera medarbetare på energi som vi är helt beroende av att de kan samla sin kraft för att göra jobbet vi förväntar oss av dem. De kommer i kläm. Jag har länge känt och tänkt att Gotland är för litet för att ha råd med ett politiskt spel av denna karaktär.

Jag försöker nu mobilisera den positiva kraften för att utveckla sjukvården och samtidigt hantera en begränsad ekonomi på annat sätt. Men samtidigt måste spelet spelas. Det känns trist - men hör väl till säger folk till mig som ser politiken från sidan. Det behöver inte vara så tänker jag då.

Farfar, djuren och jag

Farfar fyller 90 år i april. Vi besökte honom några gånger när vi var i Belgien över julledigheten. Numera är det ett särskilt boende han får kalla för sitt hem. Bondgården lämnade han för länge sedan och den har nu också sålts. Livet har fått en annan karaktär. Han sitter där, ofta fastbunden i sin fåtölj för att han inte ska slå sig när det känns dags för en ny upptäcktsresa. Livet från gården har ändå kommit tillbaka på ett märkligt sätt. Draghästarna som redan hade dött när jag föddes pratar han mycket om. Fanny och Sara - det var hästar det. Och potatisskörden ser bra ut även i år. Gödselhögen behöver spridas ut - och det är onekligen så att något måste göras åt stanken som fyller rummet och han själv är orsaken till. Orden han använder är från en förgången verklighet och minnena som blandas in blir en röra som han nog själv inte riktigt förstår.

Coloradoskalbagge
Jag tillbringade många somrar hos farfar. Semesterlediga barn innebar ett problem för arbetande föräldrar men gratis arbetskraft för bonden. Att lasta ströbalarna på kärran var kanske det tyngsta jobbet. Jaga möss som helst ville ge sig på veteförrådet definierades som lek. Det är timmarna på potatisfälten för att samla in Coloradobaggarna i en burk som jag minns bäst.

Det var inte så mycket ekologiskt tänkande bakom den mekaniska bekämpningen av skadedjuren på potatisarna. Bekämpningsmedel var dyra och när det fanns barn till hands som kunde plocka dem var det lika bra så. Det var nog här som jag fick min grundläggande förståelse för naturen och dess kretslopp. Det var bra på gården med farfar.

Belgienvistelsen var mer dramatisk än vanligt. Vi brukar köpa mjölk direkt hos mjölkbonden som bor två km längre bort från mina föräldrar. På väg dit såg Cissi en häst som hon tyckte var skadad. Det var ett större föl som hade halkat i leran och fastnat utmed stängslet. Vid närmare titt hade det legat där ett bra tag med tanke på högen avföring bakom fölet och hur medtaget djuret var. Vi ringde polisen - för vi visste inte vems hage det var, och det var nog bra att någon med djurskyddsögon kunde se på förhållandena för hästarna som såg vanvårdade ut allihop. Inom 10 minuter var både polis och brandkår på plats. De hjälpte fölet loss men det kunde inte resa sig. Under tiden hade ägaren kommit till platsen och började bråka med polisen. Det fanns ingen tid att se hur det hela slutade, men det kändes som att polisen inte bara skulle släppa det. Nästa dag när vi körde förbi kunde vi se att hagen var utrymd.
Delfiner i "Het Boudewijnpark"

Nej, vi kunde inte stanna och vänta för vi hade bråttom till "Het Boudewijnpark" i Brygge för att se på en delfinshow, typ som på Kolmården. Vår 9-åriga Sofia planerar att bli delfinskötare (hon älskar djur) och då ville vi passa på att gå dit när vi ändå var nära. Just denna dag hade ett relativt stort gäng djurrättsaktivister bestämt sig för att uppmärksamma det omoraliska i att hålla delfiner fångna för vårt stora nöjes skull. De stod utanför med ett kors för varje delfin som hade dött på Boudenwijnparken och delade ut flygblad. Det blev lite som en chock för Sofia som aldrig hade kunnat drömma om att tillhöra "den onda sidan". Tankvärt.

Själv kände jag väl att det finns betydligt större utmaningar inom djurskyddet än just tillvaron för dessa delfiner. Jag tänkte ändå att det kunde vara intressant att förstå aktivisternas engagemang lite bättre. Djurrättsalliansen skriver såhär: "Ett av de djur som i fångenskap visar tydliga tecken på stress och otillfredsställelse är delfiner. De får ofta magsår och andra sjukdomar och det har hänt att delfiner begått självmord genom att simma in i poolväggen" (ingen hänvisning till källan tyvärr). Sidor som usa.whales.org och bornfreeusa.org går på samma tema. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på om inte dessa djurparker till exempel har hjälpt till att göra det möjligt att införa "delfinsäker" tonfisksfångst.

En händelserik vistelse var det och många uppslag till tankar om livet, åldrande, djuren och våra drömmar.

Framtidshopp!

Nyhetsrapporteringen känns tungt på sistone. Dels utifrån händelserna i Syrien och hur det påverkar resten av världen. Det är allt från krig och övergrepp i själva landet, människor som på ett tragiskt sätt omkommer på havet när de försöker fly från detta elände, andra som ser en chans att berika sig på dessa människors öde, stora grupper av flyktingar som behöver trycka sig över stängsel och genom murar som byggs upp, en växande rasism och egoism som lyser fram och senare nu också terrordåd som i Paris och Beirut.

Men också tungt särskilt utifrån nyhetsrapporteringen kring det ekonomiska läget inom Region Gotland. Det krävs en del jobbiga förändringar för att klara ekonomin framöver. Samtidigt finns det en rad positiva saker som händer som också behöver belysas för att få rätt ingång när det gäller hopp om framtiden. Isabel och jag skrev därför en artikel som publicerades i Gotlands Allehanda häromdagen.

Trots ekonomiska bekymmer ser vi ljust på framtiden!

Det känns också bra att kunna göra något handfast. I fredags blev vår familj inom ramen för projektet "Hej Gotland!" ihopparade med en familj från Syrien som har sökt sig till Gotland. Vi har redan hunnit träffats några gånger och det känns otroligt roligt att lära känna denna familj. Kan varmt rekommenderas att också anmäla sig!

Svårmotiverad utgift i ekonomiskt kärva tider

Det blev en ganska stor debatt/mediarapportering kring Spendrups planer på ett nytt bryggeri i hamnen. Det fanns en del i mitt tycke ganska grunda påhopp på Miljöpartiets inställning - därför känns det bra att kunna beskriva varför vi tyckte som vi tyckte när frågan var uppe i fullmäktige (underlagen finns här). Såhär skriver Isabel och jag i Gotlands Allehanda idag:

Regionen beslutade nyligen att sälja en tomt i hamnen så att Spendrups kan etablera ett bryggeri på platsen. Byggnaden som står där idag används för regionens hamnverksamhet och hyrs ut i andra delar.
Spendrups och Speendrops är inte samma sak. 
Region Gotland satsar på Grönt Centrum på Lövsta
ett bra exempel på angelägen satsning med skattepengar 
som tydligt gynnar en hel näring.

Miljöpartiet är i grunden positivt till att Spendrups vill brygga mer öl på Gotland. Förutom hamnen finns andra platser på ön där detta skulle vara möjligt men då utan att det skulle kosta skattebetalarna minst 14 miljoner. Vi motsatte oss denna affär för att regionen redan är i ett tillräckligt kärvt ekonomiskt läge.

Byggnaden som idag står på marken behöver rivas och marken saneras eftersom den är förorenad. Föroreningarna är av den karraktär att de är allvarliga men inte omgående behöver tas hand om så länge man inte rör marken. Det finns möjlighet att få hela kostnaden för saneringen från staten om vi har tålamod att vänta – lämpligtvis vid en tidpunkt då nuvarande byggnaden har nått sin livslängd. Regionens kostnader för att iordningställa tomten på detta mycket strategiska läge i hamnen skulle under dessa förutsättningar bli en helt annan.

Att det nu ska tillskapas en attraktion i Visby hamn som kommer att bli välbesökt tvivlar vi inte på. Däremot ifrågasätter vi att ett bryggeri i sig skulle bidra till att så många fler besöker Gotland som motiverar regionens utgifter. Vi tycker att jämförelsen med satsningar på en kongresshall och kryssningskaj – två kostsamma investeringar som regionen själv äger – haltar betydligt. Dessa är direkta anledningar till att fler kommer till Gotland. Det är svårt att se hur ett bryggeri skulle kunna fylla samma funktion.

Vi var beredda att se över om det var möjligt att hitta en rimlig lösning med Spendrups vilket vi nu inte riktigt kan se. Efter markundersökningar och förhandlingar visade det sig att det krävs en hel del av skattebetalarna på Gotland. Förutom 14 miljoner finns det risker för fördyring vid sanering och evakuering av de befintliga hyresgästerna. Tillkommande infrastrukturkostnader så som vägar i anslutning till bygget förväntas regionen också ta. Dessutom behöver åtskilliga bekymmer orsakade av projektet lösas för att affären ska bli lyckad. Förlusterna för skattebetalarna är kännbara, vinsterna desto mer diffusa. Utgifterna pressar ekonomin och skickar fel signaler i ett redan mycket ansträngt läge.

Stefaan De Maecker (MP), regionråd
Isabel Enström (MP), regionråd

Det krävs gemensamt arbete för att minska skadorna orsakade av droger

I helgen publicerade Gotlands Allehanda en debattartikel jag skrev tillsammans med Maria Björkman som är ordförande i Socialnämnden. Droganvändningen i samhället är alarmerande och på akuten blir det väldigt synligt. Men bakom det synliga finns det så mycket mer...

Vad innehåller pillerna? Foto: Kurtis Garbutt
Syftet med artikeln var
- Öka medvetenheten bland befolkningen om problembilden
- Kommunicera med vår egen organisation att vi ser behoven
- Särskilt lyfta fram MiniMaria där man som ung kan få hjälp
- Förmedla att vi jobbar vidare med frågan på bredare front


Under sommaren har trycket på Visby lasaretts akutmottagning varit väldigt högt. Det har bitvis inneburit långa väntetider och stökighet på mottagningen samt en besvärlig arbetssituation för personalen. Vi känner en särskild oro för de som behöver akut vård till följd av droger och alkoholintag.

De senaste åren har missbrukarbilden förändrats på minst två sätt.

1. Nya syntetiska substanser har blivit allt vanligare bland ungdomar och även etablerade missbrukare. Den som tar drogen vet ofta inte exakt vad som finns i preparaten och i vilken koncentration. Dessutom blandas de nya drogerna med varandra och med alkohol. Resultatet kan bli snabba fysiska reaktioner i form av medvetslöshet eller i värsta fall döden. Även psykiska negativa biverkningar är inte ovanliga.

2. Tillgängligheten till droger har blivit mycket större genom möjligheten att köpa över internet. Även langningsstrukturen verkar ha fått annan karaktär där inte längre i huvudsak etablerade missbrukare är de som langar. Det langas ömsesidigt mellan testande ungdomar och etablerade missbrukare.

Hur droganvändning påverkar ens sociala liv skiljer sig väldigt mycket åt. Vissa lyckas upprätthålla ett till synes bra fungerande socialt liv. Andra hamnar i en mer utsatt livssituation där man blir beroende av stöd för att klara sin vardag.

I Hälso- och sjukvårdsnämnden och Socialnämnden ser vi mycket allvarligt på denna utveckling av drogtillgång och droganvändande, där människor i alla åldrar blir sjuka och avlider helt i onödan. Vi jobbar ständigt med att hitta de bästa metoderna att såväl förebygga som hjälpa dem som redan råkat illa ut.

För knappt ett år sedan öppnade vi MiniMaria som är en samordnad mottagning för unga upp till 24 år där man kan få hjälp med frågor rörande droger, alkohol och missbruk. Vi behöver framöver även förbättra samordningen mellan våra verksamheter än mer för att vuxna ska få ännu bättre hjälp. 

Stödjande insatser är viktiga men de räcker inte för att minska skadorna som uppstår till följd av droganvändning. Vi ser det som mycket angeläget att utveckla samarbetet med bland andra polis, skola och fritidsgårdar för att fokusera på förebyggande insatser. Det vi ser på akuten har redan gått för långt och vi behöver agera mycket tidigare. Där kan även du som vän, granne eller familjemedlem göra skillnad.

Stefaan De Maecker (MP), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden
Maria Björkman (S), ordförande Socialnämnden

Det händer bra saker inom sjukvården på Gotland

Ekonomi är ett ständigt bekymmer inom sjukvården - så även på Gotland. Vi har tagit beslut om några viktiga huvudstrategier som handlar om bemanning, vårdkonsumtion och förebyggande insatser som det jobbas hårt med. Mycket återstår för att nå nödvändigt resultat. Men!

I veckan kom det några nyheter som nu även media börjar rapportera om: Gotland är bäst på att ta hand om artrospatienter. På Gotland har såväl smärta som läkemedelsförbrukning bland artrospatienterna minskat mer än på andra håll i Sverige tack vare vår artrosskola.

Idag fångade Gotlands Tidningar också upp att Gotland har klättrat hela 30 platser på AT-läkarnas årliga rankning av sjukhus och vårdcentraler där läkare under utbildning gör sin tvååriga allmäntjänstgöring (AT). Vårt rykte är viktigt för framtida läkarrekryteringar!

Det gnetas på. Bra att också bra resultat kommer i ljuset.

Ojnareskogen skyddas!

Åsa Romson (MP) presenterar beslutet
Idag fattade regeringen beslut om att skydda Ojnareskogen som Natura2000-område. Något annat var egentligen inte att vänta med tanke på Sveriges åtaganden gällande naturskydd och vilka unika värden området Bästeträsk, där Ojnareskogen ingår i, har.

Såhär beskriver Länsstyrelsen på Gotland området:
"Detta är ett mycket stort, sammanhängande hällmarksområde som saknar sin motsvarighet på Gotland, i Sverige, i norra Europa och troligtvis i världen. Området är klassat som riksintresse för naturvård och utgör det största, landbaserade riksintresset för naturvård på Gotland; cirka 9600 hektar.”
Bästeträsk - snart Nationpark?


Men enkelt var det inte. Nordkalk och SMA har planer på storskalig kalkbrytning inom området och båda har för närvarande var sin ansökan som behandlas i miljödomstolarna. Förutom världsunik natur och kalkjobb är även hotet mot vattenförsörjningen på norra Gotland en viktig aspekt när domstolarna ska fatta sitt beslut. Processen har tagit över 10 år - lika länge har mitt engagemang (och många andras i ännu större grad) också varit i frågan. En översiktlig beskrivning av konflikten vatten/natur/jobb m.m. gav t ex Miljöaktuellt 2008 och kan läsas här.

Domstolen pausade i april (Nordkalk)/maj (SMA) förhandlingarna för att ge regeringen möjlighet att ta ställning till Naturvårdsverkets förslag kring Natura2000. Fram till 31 augusti fick regeringen på sig innan det hela drar igång igen. På målsnöret levererade regeringen nu sitt beslut och det är uppenbart att det har funnits starka krafter som har velat stoppa beslutet in i det sista. Ett exempel på detta är den sista vändan till Länsstyrelsen för att se om det inte fanns andra områden som skulle kunna ersätta Bästeträsk - trots att detta egentligen hade framgått av allt material som presenterades till regeringen. Beslutet innebär nämligen med största sannolikhet att det inte blir några fler kalkbrott i området.

2012 i Ojnareskogen
Utan Miljöpartiet i regeringen - och Åsa Romson som miljöminister - hade området högst sannolikt aldrig skyddats. Skönt att kunna se att en långsiktig syn på samhällsutvecklingen kan få genomslagskraft i vardagen med de Gröna i regeringen. Att detta innebär att man måste ta itu med konflikter som uppstår idag istället för i framtiden följer som ett brev på posten. Det kan vara jobbigt, men helt nödvändigt om man tror på att vi ska leva på denna planet även i framtiden.

Redan för 10 år sedan (Gotlands Tidningar 20 oktober 2005) skrev jag om konflikterna i samhället på grund av planerna på kalkbrott. Citat ur artikeln:

”Men jag har respekt och förståelse för skriket efter arbetstillfällen. Dessa är en bristvara och det kommer att kräva en rad insatser av såväl politiker som de bosatta för att komma till rätta med detta problem. Jag anser dock att det vore fel att satsa allt på att förlänga kalkbrytarjobben med 20 år till för att sedan hamna i samma problemläge fast då med betydligt sämre förutsättningar än nu. Samma respekt finns tyvärr inte alltid gentemot dem som ställer sig tveksamma till kalkbrottet. Jag oroar mig starkt på grund av de samtal jag har haft med gotlänningar på norr som inte öppet vågar uttala sig mot Nordkalks planer. Bakom detta ligger en rädsla för reaktioner ifrån omgivningen och erfarenhet av tidigare aggressiva bemötanden av människor som känner att deras jobb är hotade." 

Slitningarna är närvarande mer än någonsin och - vill jag påstå - har bara blivit värre under åren. Jag är glad för att regeringen har landat i sitt beslut att skydda området. Men jag är också bekymrad för hur de som känner att de förlorade dragkampen om kalkjobben kommer att ge uttryck för sin besvikelse.

Jag hoppas att regeringens paket för ersättningsjobb som uppgår till 100 miljoner kan balansera förlusten av arbetstillfällen på norra Gotland. Processen för att läka såren kommer att ta tid. Jag hoppas att vi hittar sätt att samla krafterna på norra Gotland igen för att tillsammans utveckla vårt samhälle.

Gotlands vägar är i behov av en standardhöjning

Innan jag går på det som liknar semester försöker jag beta av några saker som inte hanns med när hjulen snurrade som fortast. Med tanke på reaktionerna jag har fått på nyheterna som cirkulerade kring fullmäktigedebatten och C-M-FP-förslaget om "90-vägar" (ärende 30) har Lisbeth och jag skrivit ett förtydligande kring Miljöpartiets inställning till det hela:


I mitten av juni togs ett enigt beslut i Regionfullmäktige att bifalla ett förslag med rubriken "90 km/tim på länsvägarna". Rubriken är missvisande eftersom själva beslutet inte går ut på att vilja höja hastighetsgränser på de gotländska vägarna utan att regionstyrelsen får i uppdrag att påverka staten för ”att erhålla statligt stöd för såväl standardhöjning av 140-vägarna som utbyggnad av cykelvägar”.

Vi är politiskt helt eniga om att det behövs standardhöjningar på våra vägar. Däremot har Miljöpartiet andra prioriteringar än att dessa standardhöjningar ska syfta till att få fler 90 km/tim på våra länsvägar.

Skälet till hastighetsbegränsningar är att människor inte ska dödas eller skadas i vägtrafiken. För att tillåta en säker hastighet på 90 krävs i princip mitträcke eller räfflad mittlinje och 2-3 omkörningsfält per mil väg. Det skulle krävas mycket omfattande insatser för att få till en standardhöjning som tillåter 90 km/tim på flera av våra vägar. Avstånden på Gotland är inte större än att de sträckor som skulle vara aktuella för en sådan ombyggnad skulle ha en marginell tidsmässig effekt.

På Gotland består vägnätet till stor del av smala vägar som rör sig slingrande genom landskapet vilket har till följd att sikten kan vara undermålig och därtill har många vägar närmast obefintliga vägrenar. Bussresenärer, gående och cykeltrafikanter utsätts för en risk när de uppehåller sig eller rör sig på den smala vägrenen. Trots att hastigheterna sänkts på många sträckor ser vi att det finns behov av förbättringar för att ytterligare höja säkerheten för alla typer av trafikanter.

Vi är politiskt eniga om att våra gotländska vägar är i behov av förbättringar och att cykelvägnätet måste byggas ut. Hellre än stora investeringar för att tillskapa fler säkra 90-vägar vill vi se en satsning på en generell standardhöjning där väntande busstrafikanter, cyklister och bilister kan känna sig trygga på våra vägar.

Stefaan De Maecker (MP), regionråd
Lisbeth Bokelund (MP), ledamot i Regionfullmäktige

Hur tungt väger argumenten för Bästeträsk?

Återkommande har jag under den 10 år långa processen kring Ojnareskogen (Bunge Ducker) känt att faktabaserade argument väger lätt. Det är makt och pengar som överröstar oron för vattnet och viljan att värna om världsunik natur vi har åtagit oss att skydda.

Det tydligaste uttrycket för denna känsla formulerade fyra professorer som har följt målet. De reagerar i ett öppet brev starkt på domstolens tekniska bedömning och handläggning som de anser inte är vetenskapligt korrekt. Brevet inleds såhär:

"Vi vill med detta öppna brev ifrågasätta handläggningen av vetenskapliga expertbedömningar i svenska miljömål, i detta fall i samband med kalkstensbrytning på Gotland och dess eventuella påverkan på omgivande Natura2000-områden och grundvatten."

Regeringen har nu att ta ställning till ett förslag till nya Natura2000-områden där bl a Bunge Ducker ingår. Domstolen som är näst på tur att fälla sin dom över Nordkalks ansökan att få bryta har gjort paus för att kunna vänta in regeringens beslut. Beslutet har "sådan betydelse för prövningen av målet att det är av synnerlig vikt att den frågan avgörs före huvudförhandling och dom i målet".

Dragkampen mellan de olika intressena inför regeringens beslut går in i en intensiv fas. Näringsdepartementet som är med i beredningen ber myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, att ta fram ett kompletterande underlag (underförstått: som ger ytterligare argument till varför man inte ska utse Bunge Ducker till Natura2000). Något mer pinsamt och mindre vetenskapligt får man leta efter. Radio Gotland intervjuar enhetschefen på SGU kring sin egen rapport, en intervju som talar för sig själv. KTH-professorn Hans Lööf kallar det för "Hårt vinklad rappakalja". Och det är inte bara han. En skrivelse lämnas till regeringen där 13 forskare, varav 7 professorer, kritiserar SGU:s beräkningar. När det gäller Näringsdepartementets fråga om vatten, så väljer SGU att inte kommentera det som har kritiserats mest: uppfyllnadsfasen, dvs när brottet väl är utbrutet, vad händer med vattnet i området då? Inte heller kommenteras de påtalade riskerna för uppträngning av saltvatten.
Bräntings Haid möter Bunge Ducker. Foto: Naturvårdsverket

Naturvårdsverket är den expertmyndighet som lämnar underlag kring naturvärden. I dagarna lämnades en ny skrivelse kring de befarade effekterna vid kalkbrotten kring Bästeträsk (underförstått: som ger ytterligare argument till varför man ska utse Bunge Ducker till Natura2000). Utifrån gjorda undersökningar konstaterar myndigheten "Ny information om sprickigheten i berggrunden stärker bilden av området som en ekologisk och hydrologisk helhet. Detta innebär att delar inte kan undantas utan att övriga delar påverkas negativt".

Framtiden får utvisa vad regeringens beslut bygger på. Vetenskap eller rappakalja...

Småskalig kontra storskalig kalkindustri

Idag var jag med Isabel Enström på besök på Slite Stenhuggeri. Ett företag som använder sig av den högkvalitativa kalkstenen på Gotland för att göra t ex bordskivor, byggstenar, statyer eller golv.

De har 17 anställda på norra Gotland. De bryter i förhållande till den storskaliga kalkindustrin lite sten, men har ett högt förädlingsvärde på produkterna. På så sätt blir det relativt många anställda på mindre kalksten som tas ut.

De använder ungefär 650 gånger mindre kalksten per anställd än SMA. Med tanke på hur stora uttag av kalksten hotar vår vattenförsörjning och raderar världsunik miljö på Gotland är det verkligen en viktig tankeställare...

Vad gör Miljöpartiet för Ojnareskogen?

Det börjar bli extra nervöst från alla håll och kanter kring "Bunge Ducker 1:64". Det som kändes ganska dystert för några månader sedan efter domslut i Mark- och miljödomstolen känns genast lite ljusare när förslaget om Natura2000-området nu redovisades till regeringen. Det omfattade bland annat just Ojnareskogen. Plötsligt skulle frågan kunna avgöras politiskt istället för som hittills i kanske ännu en frustrerande prövning i domstolen där bristerna i en rättssäker process gång på gång har kommit fram.

Möjligheten till ett politiskt avgörande ökar trycket inom och på politiken. Det skrivs brev med krav på uppvaktning, det hålls seminarier och det ska visas handlingskraft. Även EU har tillskrivit regeringen för att försäkra sig om att politiska avvägningar inte ska hindra en korrekt hantering i frågan (mycket viktigt!).

Man kan tycka att det vid det här laget borde vara tydligt vad Miljöpartiet tycker i frågan, både lokalt och på nationell nivå. Förutom alla otaliga insändare och ställningstaganden i Regionstyrelsen, Tekniska Nämnden och Miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland under alla dessa år (en hel del återfinns om detta på denna blogg i tidigare inlägg), har vi tydligt tagit ställning för en nationalpark på norra Gotland (se senast i vårt valmanifest punkt nr 20). I riksdagen har Miljöpartiet fört fram samma åsikt genom till exempel en motion om att inrätta en nationalpark Bästeträsk.
Vägen till Nationalpark Ojnareskogen/Bästeträsk?
Foto: Gunnar Britse

Miljöpartiet är med i regeringen och är direkt medansvarig för beslutet som blir. Jag upplever att vi lokalt och nationellt är bra samspelta - frågan är på inget sätt ny utan välförankrad i moderpartiet. Nervositeten kring hur avgörandet blir får ändå bland annat sitt uttryck i anklagelser om att Miljöpartiet inget gör. Begripligt, men nog kan det dras fel slutsatser som D Moberg gör i Gotlands Tidningar 29/4.

Här kommer vårt svar:


"Frågan om Ojnareskogens framtid är inne i ett kritiskt skede. Avgörandet ligger i praktiken hos regeringen som kan besluta om inrättandet av ett Natura2000-område varmed saken borde vara avgjort. Vattentillgången säkras och världsunik natur räddas undan förstöring. Om vi även kan få en Nationalpark Bästeträsk ökar förutsättningarna för att skapa hållbara arbetstillfällen kopplade till en sådan verksamhet.

D Moberg undrar i en insändare varför det inte rapporteras kring hur vi som lokala miljöpartister springer till Åsa Romson, begär uppvaktningar m.m. Han drar slutsatser om vårt arbete som inte riktigt stämmer. Vi har i nästan 10 år engagerat oss i Ojnareskogens framtid och på olika sätt gjort vad vi kan för att skydda vattnet och värna om denna helt unika natur. Ofta har vi känt en frustration när domstolar inte har tagit hänsyn till vetenskapliga bedömningar eller ens bemödade sig att kommentera starka och sakliga invändningar som har förts fram mot ja till kalkbrytning. I dessa lägen har vi aktivt bidragit till en samhällsdebatt för att belysa dessa brister i hanteringen. Senast i mars anordnade Miljöpartiet ett seminarium i riksdagen för att belysa dessa aspekter.

När nu förslag på bildandet av Natura2000-området har överlämnats till regeringen är det fullt naturligt att miljöministern i dagsläge inte kan uttala sig om hur beslutet kommer att bli. Välmedvetna om hur viktigt det är att skapa förståelse kring frågan lyckades vi redan 2012 få Åsa Romson ut på ett studiebesök på området där hon hade möjlighet att fördjupa sig i konflikten mellan planer på kalkbrytning och områdets övriga värden. Vi har goda kontakter med henne och vår riksorganisation som vi bistår där vi kan vara av nytta. Det finns även en stor uppbackning av miljöpartiets riksdagsledamöter kring ministern i frågan.

De politiska vägarna för att uppnå våra mål är inte i alla lägen uppvaktningar, debattartiklar eller annat som är synligt och kommunicerar ett intryck av handlingskraft. Arbete sker också även om det inte basuneras ut. Vi kämpar för Ojnareskogen och gör så även nu. När regeringen har meddelat sitt beslut kan vi förhoppningsvis känna oss väldigt nöjda efter en 10 års kamp.

Stefaan De Maecker (MP), regionråd Gotland
Isabel Enström (MP), regionråd Gotland"

Om hederlighet, dubbla agendor och Ojnareskogen

I sin ledare på Gotlänningen 31/3 anklagade Eva Bofride Miljöpartiet och i synnerhet mig för att vara ohederlig. Bakgrunden är vårt arbete för att skydda Ojnareskogen, något jag har skrivit en del om på denna blogg.

Idag publiceras mitt svar på anklagelserna som bäst kan sammanfattas med detta stycke:

"Märkligt med tanke på att vi inte gör någon hemlighet av att vi tycker att detta område ska skyddas.
Vi värnar om norra Gotlands vattenförsörjning och värnar om världsunik natur på denna plats. Att vi ser dessa värden och bedriver ett politiskt arbete för att skydda dem är svårt att se som ohederligt och bakvänt. Vi vill få till ett långsiktigt skydd på denna plats och samtidigt utveckla natur- och kulturturismen som bildandet av en nationalpark skulle innebära. Själva uppdraget att ta fram nya Natura 2000-områden gavs av den tidigare alliansregeringen. Sverige måste leva upp till EU-rätten gällande skydd av hotad natur. Att göra Ojnareskogen till Natura 2000-område verkar lämpa sig synnerligen väl utifrån ett sådant åtagande."

Jag tycker att jag inte undviker tuffa politiska debatter i en öppen argumentation. Jag försöker också ta intryck av kritik och låter mig gärna påverkas av en frisk politisk debatt som ibland gör att jag ändrar ståndpunkt. Det är det som utvecklar, det är det som gör debatten intressant. Att bli anklagad för ohederlighet tar jag därför hårt på. Jag försöker verkligen rannsaka mig själv. Läser argumenten och försöker förstå. Kvar blir bara intrycket av att det handlar om en taktisk argumentation där kampen om verklighetsbeskrivningen verkar vara överordnad intresset att närma sig verkligheten.

I Bofrides replik på min replik som följde upprepas pratet om "dubbla agendor". Argumenten formuleras som så:

"Jag har ifrågasatt att Miljöpartiet och Vänsterpartiet lokalt är eniga med alla andra om kritiken mot hanteringen av Natura 2000 men jobbar för motsatt mål via sina partier i regeringen."

Min tanke: Den enade kritiken mot Natura2000-hanteringen byggde på ett förslag som omfattade 26 områden runt om på Gotland. När det gäller kalkindustrin så påverkade det även Cementas verksamhet som är den enskilt största aktören när det gäller kalkjobben på ön. Vi har i åratal varit tydliga med att vi vill ge Ojnareskogen och Bästeträsk som är en del av detta förslag ett långsiktigt skydd. Bland annat formulerades detta i vårt valmanifest - punkt 20. Om vi hade skrivit ett eget yttrande så hade vi definitivt tydligt lyft fram att områden så som Ojnareskogen inte är en ny konfliktyta mellan exploatering och naturskydds- och vattenskyddsintressen. En snabb process här bedömer vi som önskvärt. Det fanns dock ingen majoritet för en sådan skrivelse varför vi hade blivit nedröstade. En enig kritik i ett omfattande arbete behöver således inte innebära att man inte skulle kunna acceptera delar av ett sådant arbete. Hur man kan få det att framstå som en dubbel agenda förstår jag inte riktigt.

"Lokalt har politikerna också enats kring vattnet först jobben sen och naturvärdena i tredje hand."

Min tanke: Jaså? Vad bygger ett sådant påstående på? Detta är ett mantra som vissa partier har satt för sin egen prioritering. Vattnet överst har varit den minsta gemensamma nämnaren bland alla partier och därför varit utgångspunkt när vi har enats i olika sammanhang. Från Miljöpartiets sida har vi även här i åratal hävdat att man alltid måste göra avvägningar utifrån en helhetsbedömning. Även när det gäller jobben, så är diskussionen inte helt okomplicerat, för jobb inom jordbruk och turism ställs mot industrijobb. Dessutom måste naturen i vissa lägen - då det handlar om extremt höga värden som i Ojnareskogen - kunna väga tungt. Redan 2007 röstade Miljöpartiet till exempel för att göra området där Ojnareskogen ingår till Nationalpark.

Jag behövde mest klara ut det för mig själv känns det som. Om någon har en annan tanke kring detta, så får du gärna höra av dig!

Storregion som lösning på ekonomiska problem för sjukvården?

Ungefär såhär skriver jag till Gotlands Allehanda idag:

Mats Linder resonerade den 27 mars i sin ledare om några utmaningar sjukvården på Gotland står inför. Vid ett tillfälle skrev han ”Är det inte så att det krävs en radikal organisatorisk åtgärd när en liten sjukvårdshuvudman som Gotland år efter år – med mycket enstaka undantag – misslyckas med att hålla kontroll över skenande kostnader”? Det finns två tankespår i denna mening som jag vill bemöta och resonera vidare kring.


1. "Skenande kostnader"

Vi har under flera år beskrivit hur det ekonomiska underskottet inom Hälso- och sjukvården i grunden bygger på en underfinansiering som är svår att spara bort. En underfinansiering i budgeten löser inte regionens totala ekonomi eftersom underskotten i så fall dyker upp vid ett bokslut. Det som sjukvården behöver är ett realistiskt utgångsläge med ekonomiska förutsättningar för att möta framtiden.

Den medicinska utvecklingen går hela tiden framåt vilket innebär att vi kan behandla allt fler patienter där det tidigare inte var möjligt. Det kommer läkemedel för nya patientgrupper och förbättrade läkemedel för redan befintliga. Jämlik vård förutsätter att Gotland följer de nationella rekommendationer och hänger med i sjukvårdsutvecklingen. Det innebär fantastiska möjligheter för patienter men kostar pengar vilket är en ekonomisk utmaning för hela sjukvårdssverige.

Det är skillnad mellan okontrollerade, skenande kostnader och en kostnadsutveckling som går utanför de ekonomiska ramarna som fullmäktige tilldelar hälso- och sjukvårdsnämnden. Jag vill påstå att vi har bra koll på vad som kostar och målmedvetet jobbar med kostnader som inte är önskvärda. Däremot har vi en hög kostnadsutveckling på grund av ovanbeskrivna möjligheter som en allt mer avancerad sjukvård erbjuder. Denna kostnadsutveckling gäller i princip alla landsting. Alla, stora som små, har svårt att klara sjukvårdsbudgeten. För 2014 visar 20 av 21 landstingsresultat för hälso- och sjukvården röda siffror. Endast Gävleborg lyckas hålla sin budget. SKL:s beräkning av förutsättningarna säger att landstingen tvingas höja skatten avsevärt de närmaste åren.


2. "Radikal organisatorisk åtgärd"

När det gäller samgående i ett större landsting tror jag att det är allt för lätt att tro att detta skulle lösa de utmaningar vi har att erbjuda bra sjukvård på Gotland. Det finns en uppenbar risk att delar av den planerade sjukvården i så fall rycks bort från ön. En stegvis nedmontering av sjukvården på ön riskerar i längden även undergräva möjligheterna att bedriva bra akutsjukvård.

En sådan utveckling tror jag inte gotlänningarna är intresserade av – även om det kanske skulle bli något billigare. Vi arbetar med att få till ett avtal kring fördjupat samarbete med Stockholms Läns Landsting. En större integrering med denna part är helt nödvändigt. Att uppgå i en Storregion och därmed överlämna viktiga val om framtidens hälso- och sjukvård på Gotland till någon annan känns däremot inte lika lockande.

Stefaan De Maecker (MP), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden

Läkarbristen inom primärvården

Utvecklingen inom vården är fantastisk. Utmaningarna likaså... På senare tid har det varit en del medial fokus på just en särskild vårdcentral på ön - ett uttryck för en av de större utmaningarna för hela primärvården i Sverige. Det går att skriva mycket, men idag skickade jag följande relativt korta text till GT och GA där jag hoppas att många som har engagerat sig i "sin vårdcentral" får lite bakgrund till det hela.


"Det har skrivits en del om vårdcentralen Visborg på insändarsidorna. En kort redogörelse om varför Hälso- och sjukvårdsnämnden agerade som den gjorde kan därför vara på sin plats.

Nämnden beslutade i oktober att vårdcentralen stegvis skulle överge sitt listningstak. Från början beviljades ett sådant tak tillfälligt för att ge Visborg en rimlig chans att etablera sig. Ett listningstak innebär en möjlighet till att begränsa antalet patienter vårdcentralen tar emot. Utifrån rådande lagstiftning är det i grunden svårt att fatta beslut om sådana begränsningar. Varje landsting och region är nämligen skyldig att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Från årsskiftet gäller dessutom den nya Patientlagen som utvidgar denna skyldighet till att även omfatta invånare som tillhör andra landsting.

Lagstiftningen gäller hela Sverige och tillämpas i hela landet också på de orter som har en liknande situation som Gotland. Hälso- och sjukvårdsnämndens beslut som fattades i total politisk enighet ska ses mot denna bakgrund.

Reaktionen på detta i form av läkaruppsägningar på vårdcentralen Visborg behöver också ses i ett större sammanhang där vi brottas med stor brist på distriktsläkare i Sverige. Bristen leder till att allt fler vårdcentraler underbemannas med negativa effekter för både patientomhändertagandet och arbetsmiljön. I slutändan begränsar det möjligheterna till att kunna erbjuda den välutbyggda primärvård vi önskar oss. Läkarna på Visborg är inget undantag när de önskar sig andra möjligheter till att styra till bättre förutsättningar för verksamheten.

Att läkare slutar gör situationen givetvis inte bättre för någon. I det läge som uppstod har nämnden arbetat fram en lösning som visserligen inte är optimal, men som vi tror undviker ett försämrat läge för patienterna vi har att ta hand om. Visborg har nu fått ett förlängt listningstak vilket också är förenat med villkor som tar hänsyn till att detta handlar om en speciallösning. Samtidigt har nämnden också beslutat om att öka takten i att sätta in åtgärder för att försöka komma tillrätta med läkarbristen inom primärvården."

Nationalpark Bästeträsk – Ojnareskogen

Ojnareskogen landar på Regionstyrelsens bord igen. Denna gång från ett annat håll: Länsstyrelserna runt om i landet har fått regeringens uppdrag att föreslå nya Natura 2000-områden. I förslaget som Länsstyrelsen på Gotland har arbetat fram finns området i Bunge Ducker (Ojnareskogen) med. Nu ska Region Gotland yttra sig över förslaget.

Ojnareskogen ingår i ett större relativt opåverkat sammanhängande område som har så höga naturvärden att Naturvårdsverket har tagit upp Bästeträsk i sin nationalparksplan. Nordkalk vill gärna bryta kalk i området, något som utgör ett stort hot mot naturvärdena, men även mot vattenförsörjningen på norra Gotland.

Nordkalks ansökan om att få bryta kalk har valsat runt i domstolen några varv. Sedan 2005 då jag kom i kontakt med planerna för första gången har jag vid flera tillfällen fått konstatera hur vetenskapliga underlag och argument helt har ignorerats. Så har varit fallet i Regionstyrelsen bland annat senast i juni vilket jag har skrivit om i tidigare inlägg. Allvarligast är när domstolarna inte verkar vara benägna att ta hänsyn till vetenskapliga bedömningar i sitt dömande. I sammanhanget är denna skrivelse från vattenexperter till domstolen (Destouni et al om Bungebedömning) en väldigt bra sammanfattning av hur senaste behandlingen i Mark- och miljödomstolen gick till...

Allt pekar på att flertalet i Regionstyrelsen kommer att slå ett slag för möjligheterna att bryta kalk i Ojnareskogen igen när vi ska yttra oss om Natura 2000-förslaget. Med tanke på alla fakta som har presenterats i ärendet så framstår en Nationalpark som en betydligt säkrare investering i hållbara arbetstillfällen (där vi slipper få vårt grundvatten förstört).

Nej till oljeutvinning på Gotland!

Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet de gröna, har lämnat in en fråga till miljöministern Lena Ek (C). Detta med anledning av Region Gotlands begäran om att få lov att säga nej till oljeprospektering och -utvinning, något som idag inte är möjligt.

Gotland har stora ambitioner i att vara världsledande ö-region i klimatfrågor. Det är därför en viktig del för bilden av Gotland att vara föregångare i energiomställningsarbetet. Uttag av till exempel olja på ön påverkar vårt varumärke direkt negativt. Gotlänningarna behöver före valet få besked om vilka möjligheterna regeringen tänker skapa för att ta ansvar för vår miljö och ambitionerna Gotland har på området.

Frågan går att läsa på riskdagens hemsida.


Såhär skriver vi i vårt lokala valmanifest 2014-2018:

Vi säger bestämt nej till oljeborrning och oljeutvinning på Gotland. Vi vill värna om vårt grundvatten vilket borrningarna utgör ett hot mot. Om vi överhuvudtaget ska kunna bidra till att lösa klimatutmaningen måste vi dessutom avstå från att utvinna all olja som vi vet finns i jordskorpan för att använda till drivmedel och uppvärmning. Gotlands varumärke som grön energiproducent stärks om vi låter bli att ta upp oljan ur vårt sköra kalkberg.

En tuff sommar för vården

Idag publicerade Gotlands Allehanda mina tankar utifrån den hårda pressen på vården under sommaren:

"Sommaren har varit riktigt tuff för sjukvården på Gotland. Personalen har fått slita mycket hårt och ett tiotal patienter har fått sin operation inställd på grund av hög belastning på intensivvårdsavdelningen och vårdplatsbrist. Detta är mycket bekymmersamt och ofta förenat med sorg och förtvivlan.

Vi ser att sommaren har präglats av ett extremt högt söktryck på vården. Fler och sjukare patienter har sökt akutmottagningen och vårdcentralerna. Ökningar med så mycket som 11% fler läkarbesök i primärvården jämfört med 2013 och 7% fler på akutmottagningen behöver analyseras. Trots att bemanningen var planerad något högre i sommar mot förra året räckte detta inte till. En grundlig analys behöver göras där personalens synpunkter tas in för att undvika att så sker igen.

Vården i Sverige står generellt inför en utmaning att få ihop det motsägelsefulla i att vården ständigt blir bättre, samtidigt som det ställs allt högre krav på den för att kunna uppfylla förväntningarna. Det råder brist på ett antal kompetenser och de allt större möjligheterna kräver ständigt högre finansiering.

På Gotland har vi nyligen genomfört en utredning på hur vården ska kunna organiseras för att kunna möta utmaningarna vi står inför. Det var ett gediget arbete som nu ligger till grund för att förbättra vårdens kvalité samtidigt som organisationen ses över för att förbättra vårdsystemet. Vår målsättning är att organisationen är anpassad till att personalen ska kunna jobba med vad de är bra på och ägna sin tid maximalt åt att hjälpa patienterna.

Personalens engagemang och kompetens är det som gör att vi gotlänningar kan få en bra vård. Förutom en stabil organisation som skapar arbetsro och utvecklingsmöjligheter behöver vi även säkra finansieringen. Därför behöver vi även i fortsättningen stärka resurserna till sjukvården."