Det går att förebygga framtida finanskriser

Kommer nästa finanskris inom några månader, klarar vi oss ett år eller till och med flera? Det enda vi vet är att med dagens osunda kreditgivning bygger vi upp en bubbla som kommer att spricka. Intressant frukostseminarium med Andreas Cervenka, där han berättar om sin bok Vad gör en bank. Finanskriser är inget nytt fenomen, Andreas berättade bland annat om den första (kända) finanskrisen i Kina för många tusen år sedan, och inte ens där har man lärt av historien – tvärt om är det sannolikt i Kina det smäller först nästa gång, då 80 procent av all kreditgivning nu sker i Kina. För den sakens skull finns det ingen anledning att låta de svenska bankerna fortsätta marschen mot stupet, och en höjning av resiliensavgiften kan bidra till att dämpa farten något, att Nordea upprörs över att de gigantiska statliga subventioner man har naggas i kanten får inte stoppa det. Men sannolikt är vad som krävs för att inte bara dämpa farten, men faktiskt lägga om kurs, att inte tillåta bankerna att ge krediter man inte själv har teckning för.

Sluttande planet för Almedalen igång?

Har just fått besked från arrangören av den debatt kring det rörliga kulturarvet som jag redan bokats in för i Almedalen i sommar att debatten kanske måste ställas in. Detta då man hänvisats till ett område långt borta och Almedalsarrangörerna chockhöjt markhyran trots att ideella organisationer inte ska behöva betala sådana avgifter. Om ideella föreningar inte längre har råd att vara kvar och Almedalen enbart blir en plats för resursstarka organisationer minskar förstås värdet att vara på plats – de debatter och arrangemang som mindre resursstarka organisationer anordnar är det som fyller dagarna med intressanta möten och ny kunskap. Utan dessa är nog det sluttande planet för Almedalen igång. Möjligtvis hinner man inse att den lilla ökade intäkt man tror sig kunna få genom höjda markhyror snabbt blir till minskade intäkter när långt färre finner hela evenemanget angeläget att åka till…

Länsstyrelsen funktionell

Uppsalabänken hade idag för första gången en samlad träff med länets nya landshövding. Bland annat diskuterade vi hur vi gemensamt kan få upp frågan om fyrspår söder om Uppsala i prioriteringsordningen och hur vi får samsyn kring Aroslänkens dragning, dvs järnväg mellan Enköping och Uppsala. Men allra viktigast var nog att det stod bortom allt tvivel att länsstyrelsen åter är funktionell, och inte fladdrar iväg utifrån en dagordning som sätts av en landshövdings privata intressen, utifrån vad som faktiskt är till mest nytta för regionen.

Finns inga kunskapskrav på liberala politiker?

Ett par liberala kulturpolitiker är nu ute och vevar om filmpolitiken. Men de visar enbart upp en anmärkningsvärd okunskap om filmpolitiken.

De påstår att regeringen ”ensidigt skrotat det gamla filmavtalet mellan parterna som funnits i ca 30 år och har i stället infört en helstatlig filmpolitik”. I verkligheten har filmavtalets parter hoppat av en efter en, varför en process för att hitta en ny finansieringsform varit nödvändig. Den processen påbörjades under alliansregeringen, vilken inte heller såg någon framtid för ett allt mer urholkat filmavtal.

Nästa faktafel är påståendet att den nya filmpolitiken innebär ”ett steg mot ytterligare statligt och politiskt inblandning i ett fritt kulturliv”. Tvärt om innebär den nya filmpolitiken att en lång rad aktörer, däribland skådespelare och manusförfattare, som tidigare inte kunnat vara med och påverka hur filmstödet skulle utformas nu inkluderats i arbetet.

Vad gäller ekonomin har de fått allt om bakfoten. Tvärt om mot vad de påstår ställs inte SVT eller TV4 utanför, utan fortsätter att finansiera ny svensk film, med resultat att de samlade resurserna till filmproduktion stärks. Vidare har man fel på över tio procentenheter vad gäller den faktiska skattehöjningen på biobiljetter! Påståendet ”Nu är det skattebetalarna som skall stå för notan” är häpnadsväckande märkligt, då det precis som tidigare är biobesökarna som står för finansieringen av ny svensk film. Jag är övertygade om att de allra flesta som ser film på bio inte vill göra det för sista gången, utan gärna ser nya filmer framöver.

Inte utan att jag ställer mig frågan om det inte ställs några kunskapskrav på liberala politiker.

Kulturarvet ska kunna delas av alla

Kulturting har pågått i dagarna två på Uppsala konsert & kongress. Många spännande inslag. Hoppas att mitt bidrag om hur vi ska kunna forma kulturpolitiken för att göra kultur tillgänglig för alla också mottogs väl. Passade samtidigt på att skriva i UNT tillsammans med Agneta Gille (S) om hur vi nu går vidare med en kulturarvspolitik som gör att fler kan ta del av kulturarvet.

Tillgång till bibliotek genom förtroende för människor

Kulturting 2017 på Uppsala Konsert och Kongress. Redan i förminglet får jag höra en positiv lokal nyhet: det är på gång med en innovativ lösning för biblioteket i Uppsala, så att de tre öppettiderna kompletteras med möjlighet för alla med lånekort att använda det som passerkort för att kunna ta sig in och låna böcker tider biblioteket inte är bemannat. En genial lösning som ger ökad tillgång till biblioteket genom förtroende för människor.

Fint att även museer som inte har fri entre uppvisar positiv besöksutveckling, men glöm inte tillgängligheten!

Givande studiebesök på Nordiska museet idag. Hade faktiskt ingen aning om att museibyggnaden på Djurgården bara är en bråkdel av Nordiska museets samlade verksamhet! Dagens mest positiva information var att Nordiska museet ökat besöksfrekvensen med 6-7 procent 2016 trots att man inte omfattas av fri entrereformen. Således positiva effekter även på andra museer när hushållens ”museibudget” kan rymma fler museibesök. Dagens mest negativa var att se hur tillgängligheten för rullstolar eller barnvagnar är obefintlig på museet, pga alla trappor! Går inte ens att ta sig till biljettförsäljningen! Med kulturarvspropositionen ökar vi kraven på tillgängänglighet. Men det måste förstås till ekonomiska resurser för att bygga bort hinder också.

Dags att skrota PPM?

Många människor har känt en stress över premiepensionsvalet, en känsla av att ansvaret över att få en hyfsad pension nu ligger på varje enskild individ, samtidigt som många inte vet något om vilka av de hundratals fonder som finns att välja mellan som är seriösa. Med den senaste tiden med avslöjanden både kring direkta oegentligheter och fonder som är riggade för att ge vinst åt ägarna, utan att någon hänsyn tas till pensionsspararna, ökar förstås frustrationen. Att en stor del av pensionskapitalet går till fondförvaltarna är vidare en inbyggd orimlighet i sig. Så hur då förbättra pensionssparandet? Det står ju var och en att ha ett privat pensionssparande, så finns någon anledning att tvinga in alla de som inte är intresserade av fondsparande i ett fondsparande? Vill man trots allt det; varför tillåta fondavgifter? Avanza zero har uppenbarligen en konstruktion där man säger sig varken ha avgifter eller dolda avgifter.

Oavsett svar på dessa frågor, är det förslag som seglat upp om att hantera allmänhetens ointresse för aktiva fondval med att vart sjunde år skicka ut reklam om att tänka på det där med att aktivt välja fond ett irrspår. ”Orangea kuvertet” finns ju redan som indirekt stödform för Postnord…

Public service-betänkande påbörjat

Kulturutskottet har nu påbörjat arbetet med ett nytt betänkande; med fokus på public service-frågor. Mot bakgrund av den utredning som just är tillsatt som i första skedet ska presentera förslag till nytt finansieringssystem, och i nästa skedet ska presentera förslag till nytt sändningstillstånd, är den rimliga hållningen att utskottet nu avslår samtliga motioner med hänvisning till den pågående utredningen. Vissa av motionerna kan dock även avslås enbart utifrån det faktum att förslagen inte är helt genomtänkta… Däribland en motion från SD om att minst 50 procent av all musik som spelas i SR ska vara svensk. Motionen väcker en rad obesvarade frågor om vad som är svensk musik. Kan jazz, rock eller hiphop klassas som svensk? Jan Johanssons Jazz på svenska borde väl anses vara i alla fall 50 % svensk? Men hur blir det då med hans Jazz på ryska? Eller räcker det om musikern är svensk? Eller om upphovspersonen är svensk trots att inte artisten är det? Om det sistnämnda gäller kan SR sitta lugnt i båten och fortsätta spela Max Martin-låtar med amerikanska artister. Åter till allvaret, självklar är det positivt att SR spelar mycket svensk musik, och de stora svenska internationella framgångarna för låtskrivare & producenter kan nog förklaras till del med dagens generösa möjligheter för ny musik att spelas på radio. Men den typ av reglering som SD föreslår ska vi inte ge oss in i från riksdagens sida!

Kultur för alla

Kulturutskottets betänkande Kultur för alla debatterades i riksdagen igår. Det stod tydligt i debatten att Kultur för alla inte är något det råder konsensus kring, bland annat då Sverigedemokraterna vill prioritera bort internationella influenser, modern konst och samtidskultur. Här är länk till mitt inlägg.