När vi försöker att inte tänka på global uppvärmning

Denna fredag har Hanna Ahlström fokus på “vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på global uppvärmning”. En hel del visar det sig och det finns psykologiska förklaringar.

Anledningen till att jag valde detta ämne för dagens inlägg är att jag nyligen kom över boken What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming – Toward a New Psychology of Climate Action av Per Espen Stoknes. Det här blogginlägget bygger nästan helt på den längre intervju som Klotet i P1 hade med honom för en dryg månad sedan. Boken skrevs på engelska för att i huvudsak kunna påverka den amerikanska debatten inför klimatförhandlingarna i Paris och det annalkande presidentvalet. Per Espen Stoknes är psykolog och ekonom och jobbar på handelshögskolan BI där han leder Center for Green Growth.

Foto: Reiner Kraft, Flickr

Foto: Reiner Kraft, Flickr

Boken består av tre olika delar: först fokuserar han på barriärer och problem när det kommer till klimatkommunikation, andra delen består av lösningar – vad vi vet fungerar när det kommer till mänsklig kommunikation och vad som engagerar människor samt en avslutande mer filosofisk, extensiell del – hur påverkar till exempel våra värderingar och synsätt vårt förhållningssätt till klimatfrågan.

Han pratar till och med om en klimatparadox – för det är paradoxalt att med tiden forskarna blivit mer säkra på vad problematiken innebär och ju mer dokumentation som finns tillgänglig – desto mindre bryr sig folk. Det kräver en psykologisk förklaring enligt Per och det är den frågan som har drivit honom i sin forskning. Han har kommit fram till att det i huvudsak beror på fem stycken olika barriärer: Distance, Doomsday, Dissonance, Denial och iDentity.

Distance: Vi upplever klimatfrågan som fjärran och något som inte påverkar oss. Vi vet att människor tänker mest på det som ligger nära dem själva. Dessutom har vi generellt svårt att ta beslut idag baserat på vad som kommer hända under nästa århundrade. Man har också använt sig utav bilder på bland annat smältande is i Arktis – händelseförlopp som sker långt borta. Och de som faktiskt påverkas av klimatförändringarna idag bor i huvudsak långt borta från oss. Ju längre bort en människa är ifrån oss, desto mindre empati har vi för denna människas lidande. Slutligen handlar det om att människor tycker att stadsministrar, internationella förhandlare och globala affärsledare har ansvaret för denna fråga.

Doomsday: Klimatförändringar har diskuterats som en fruktansvärd katastrofsituation vilket man säger år efter år efter år. Det man då vet vad gäller människans psyke är att när vi upplever flera katastrofsituationer på rad vänjer vi oss. Då börjar vi stänga av, vi orkar inte med alla de här katastrofscenarierna som målas upp framför oss. Vi projicerar denna utmattning på budbärarna och ser dem som domedagsprofeter. Detta innebär att vi känner skuld, ångest och stänger av. Skuld är dessutom djupt passiviserande och inte engagerande.

Dissonance: Den tredje barriären innebär att vi litar mer på vad vi gör än vad vi vet att vi borde göra. Denial: Problematiken kring domedagsscenariot och det faktum att vi inte orkar mer innebär att vi till slut stänger av automatiskt och stoppar problematiken i byrålådan. Vi kan då leva som att vi inte vet det vi vet.

iDentity: Vissa menar att skatter är för höga och att myndigheter reglerar för mycket. När klimatvetenskapen kommunicerar att det är precis det vi måste göra tillämpar många människor sina värderingar för att skapa sig en åsikt. Det innebär att många människor helt enkelt inte tror på detta med klimatvetenskap eftersom lösningarna inte stämmer överens med ens värderingar. Identitet, världssyn och ideologi vinner över fakta.

Lösningarna måste innebära att man tar dessa psykologiska barriärer i beaktande och skapar så kallade evidensbaserade kommunikationsstrategier. Det som bryter distansbarriärer är att skapa situationer där till exempel personer tävlar med sina grannar om att sänka sin elförbrukning – då blir det helt plötsligt personligt, nära och viktigt. Per berättar att man har visat på att solcellsinstallationer och elbilsinköp är ”smittsamt”. Inramningar som vi också vet fungerar är 1) hälsa och 2) möjligheter. Exempel är att klimatförändringarna genererar mer fästingar på sommaren, fler luft- och vattenburna sjukdomar, värre pollensäsonger och dålig luft när vi bränner fossila bränslen i städerna. Viktigast är att prata om möjligheterna – ett smartare och grönare samhälle innebär bättre liv för människor och mindre resursförbrukning, vilket innebär lönsamhet.

Jag kan verkligen rekommendera er läsare att lyssna på intervjun som sändes i Klotet och självklart att läsa boken. Ett sista tips för att spinna vidare på denna diskussion är att kolla in Climate Home’s artikel om vad medier rapporterade om i stället för COP21 – nämligen Kim Kardashian och Star Wars […].

Inlägget När vi försöker att inte tänka på global uppvärmning dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Företagens möjligheter i en cirkulär ekonomi

Här kommer det utlovade inlägget om cirkulär ekonomi. Hanna Ahlström grottar än en gång ner sig i ämnet och fokus är på cirkulära företagsmodeller; möjligheterna som finns i dagsläget och vilka som tar dessa möjligheter.

Först och främst måste vi definiera det cirkulära tänket enligt sedvanlig akademisk metodologi. Svenska Cradle Net ger följande definition:

En cirkulär ekonomi syftar till att återuppbygga kapitalet, oavsett om det är ekonomiskt, tillverkade, mänskligt, socialt eller fysiskt. Det säkerställer förbättrade flöden av varor och tjänster. I en cirkulär ekonomi designas produkter för att kunna återanvändas med hög kvalitet i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Produktion och transporter sker med förnyelsebara bränslen.

En cirkulär företagsmodell är en viktig del av den cirkulära ekonomin. Ett företag som verkligen har ett cirkulärt tänk är Ragn-Sells, och Sustainergies har tidigare förmedlat praktikplatser hos dem.  På bloggen har vi också skrivit om  Houdini Sportswear och kommunikationsansvariga Mia Grankvist har både blivit intervjuad och agerat gästskribent. Det är ett grymt företag som tagit steget från teori till praktik och därmed blivit ett av de företag som vi andra kan lära av. VD Eva Karlsson (@evahoudini) var också med på ett symposium jag jobbade på i januari om Earth’s Safe Operating Space for Humanity. Företag som bryter ny mark och tar sig an de senaste hållbara modellerna och koncepten inom forskningen är exakt vad vi behöver. Eva var nämligen där tillsammans med andra företagsrepresentanter, forskare, representanter från civilsamhälle, konstnärer, journalister och andra för att diskutera hur vi ska skapa en säker och rättvis värld där vi samtidigt måste förhålla oss till planetära gränsvärden.

Foto: Katety Allen, Flickr

Foto: Katety Allen, Flickr

Tillbaka till det cirkulära och vad det innebär: en ny ekonomisk modell som syftar till att i slutändan frikoppla den globala ekonomiska utvecklingen från ändlig resursförbrukning innebär såklart att företag måste ändra på sig. Det innebär självklart resurser och kompetens men eftersom jag är tydligt partisk i detta fall kommer jag här rabbla upp möjligheterna:

Enligt rapporten Towards a Circular Economy: Business rationale for an accelerated transition från Ellen MacArthur Foundation innebär sådan design nya och större vinster, ökad säkerhet i utbud och ny efterfrågan på företagstjänster. Enskilda företag kan uppnå lägre insatskostnader och i vissa fall skapa helt nya vinstströmmar. Denna analys hade fokus på Storbritannien och visade även på följande förbättringar:

  • Kostnaden för återtillverkning av mobiltelefoner skulle kunna minskas med 50 % per enhet om industrin gjort telefoner som är lättare att ta isär. Det skulle innebära förbättrade processer för återanvändning samt öka incitament för att återvända telefoner.
  • De modernaste, miljövänligaste tvättmaskinerna skulle vara tillgängliga för de flesta hushåll om de hyrs istället för säljs – kunder skulle spara ungefär en tredjedel per tvätt, och tillverkaren skulle tjäna ungefär en tredjedel mer i vinst.
  • En vinst på 1,90 dollar per hektoliter öl som produceras kan uppbringas genom att sälja bryggeriets förbrukade korn.
  • Kostnader för förpackning, bearbetning och distribution av öl skulle kunna minskas med 20 % genom att övergå till återanvändbara glasflaskor. (I Sverige har vi ju kommit längre än i Storbritannien – 179.950 ton förbrukade glasförpackningar materialåtervanns under 2013. Det motsvarar 93 procent av det som sattes på marknaden, se sopor.nu.)

Ytterligare möjligheter är minskad volatilitet (hur mycket priset på en finansiell tillgång svänger eller varierar) och ökad försörjningstrygghet. Övergången till en mer cirkulär ekonomi innebär att använda mindre andel nyutvunnet material och mer återvunna material som innebär högre andel arbetskostnader. Detta minskar företagets exponering mot allt mer volatila råvarupriser och hot så som naturkatastrofer eller geopolitiska obalanser som kan påverka leveranskedjor, eftersom andra aktörer erbjuder alternativa material.

Kanske allra viktigast är efterfrågan på företagstjänster. En cirkulär ekonomi skulle skapa efterfrågan på nya företagstjänster, såsom:

  • Logistikföretag som främjar att uttjänta produkter återinförs i systemet
  • Återförsäljnings- och försäljningsplattformar som underlättar för att livslängden eller utnyttjandet av produkter kommer till användning
  • Specialkunskaper inom reparation och uppfräschning av delar och komponenter samt produktrenovering

Alla dessa olika kompetenser så som demontering, ombyggnad av produkter, integration av renoveringsprocesser, samt att få ut produkter till användarna kräver specialkunskaper och processkunnande – vilket inte bara resulterar i nya affärsmodeller utan affärsmöjligheter för entreprenörer.

I rapporten diskuteras slutligen möjligheterna vad gäller förbättrad kundinteraktion och lojalitet. Cirkulära lösningar erbjuder nya vägar till att kreativt engagera kunder. Nya affärsmodeller såsom uthyrnings- och leasingkontrakt som etablerar en långsiktig relation med kunder skapar dessutom ytterligare beröringspunkter under produktens livslängd. Dessa affärsmodeller erbjuder företag möjlighet att få unika insikter i användningsmönster, vilket innebär nya kunder som kan leda till förbättrade produkter, bättre service och ökad kundnöjdhet.

Ok, men är Houdini Sportswear det enda exemplet i svenskt näringsliv som har en cirkulär företagsmodell? Det är en fråga jag gärna vill ha svar på och den som har ytterligare exempel får gärna lista dem i kommentarsfältet nedan. Vad jag lyckats luska fram utifrån ett lätt google sök genom Cradle Net är bland annat att Syntell AB, Spotify, Über och AirBnB är alla exempel på företag som förstått att marknaden tenderar att gå från att önska en produkt till att istället önska en tjänst. Men som diskuteras ovan handlar cirkulära företagsmodeller om mer än att sälja tjänster – och det blir spännande att se hur utvecklingen såväl som synen på hur en företagsmodell ska se ut utvecklas under de kommande 10 åren eller så.

Slutligen, läs gärna inlägget från gästskribenten Christian Ficklers om företaget Bundling, mitt blogginlägg om min praktik i Europeiska Kommissionen där jag ger exempel på ytterligare läsning, eller kolla in Tobias Jansson som bloggar via circulareconomy.se. Hur de cirkulära företagsmodellerna ska bli mainstream och vad som den cirkulära modellen inte är eller än så länge kan leverera är något som vore fantastiskt att utröna, kanske, kanske kommer det i ett framtida inlägg. Under tiden är det särskilt viktigt att lyfta fram de företag redan gått i bräschen för att implementera cirkulära företagsmodeller.

Inlägget Företagens möjligheter i en cirkulär ekonomi dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.