Timmerman på vift

God morgon! Säger jag till en timmerman. Som fått för sig att stiga ur sitt feta larvstadium i förtid. I växthuset visserligen, men ändå. Jag vet inte varför hen hamnat där, visserligen i barkspån men i alla fall. 

Undrar om hen kommer att överleva, om det är bäst att ta in timmermannen i köket, placera hen i en blomkruka och hoppas på det bästa.

Många anser att de små liven är äckliga. Till skillnad från andra av de 120 arter av långhorningar - typ aspvedsbock- som finns i Sverige är de i vart fall inte så vackra. 

Totalt sett finns det 27 000 arter i världen. Läser jag i den omistliga tidskriften Yrfän.

Husbock, som också är långhorning trots sina mindre antenner, är för övrigt inte så kul om de börjar käka upp huset där man bor. Deras liv är inte heller så festligt, kan jag ana - det kan ta trettio år tills de kryper ut ur puppan.

Frågan är om man försöker undvika världens elände - inklusive inrikespolitiken - när man börjar oroa sig för en timmerman i växthuset. Eller om det bara är en längtan till maj då man kan höra långhorningar gnida ryggplåtarna mot varandra. Det är nästan lika vackert som lärkan. Kan man tycka om man är på det humöret.

Grön vår med MP-framgångar väntar

Efter att MP i riksdagen ställt sig bakom också CETA-avtalet - till skillnad från hela gröna gruppen i EU-parlamentet - kan vi nog förvänta oss att partiet får betalt i hårdvaluta av socialdemokraterna.

Kanske enligt principen: vi byter äpplen mot päron.

Så gjorde MP t ex när vi släppte igenom Socialdemokraternas vallöfte om RAS (Riktat AnställningsStöd) i mitten av 90-talet - ett lika fånigt som harmlöst förslag om visade sig bli ett fiasko som dock inte kostade många kronor - mot tre miljarder kronor till allergisanering av skolor, förskolor etc.

CETA-avtalet hade kunnat genomdrivas i riksdagen utan MP:s stöd, men ändå valde partiledningen att ställa sig bakom av ren lojalitet med Löfven.

Socialdemokraternas skuld var redan före CETA-avtalet stor: Miljöpartiet var för bara någon dryg månad sedan med på att stoppa den mycket stora - motsvarande el från två kärnreaktorer av Barsebäckstyp - sedan länge planerade vindkraftparken i Hanöbukten.

Kompensationen för detta kommer rimligen att nu i vår visa sig som en rejäl grön framgång inom energipolitiken.

Till skillnad från CETA-avtalet hanterades frågan om vindkraftparken helt inom regeringen, det vill säga ingen kan "skylla" på att det i riksdagen finns en majoritet som drivit igenom frågan.

Frågan om Vattenfalls utförsäljning av brunkol motiverades, från MP, med att detta krävdes på grund av ägardirektiv, medan flera av de borgerliga partierna hävdade att det var en tolkningsfråga och att regeringen själv hade rätt att avgöra frågan. För husfridens (i Rosenbad) skull tolkade MP det på ett sätt som passade Löfven.

Sossarna skuld till MP är mycket, mycket stor. Vilket naturligtvis Stefan Löfven vet och som god koalitionspartner, med siktet inne på fortsatt samarbete, kommer att åtgärda. Goda partner gör så.

Inte blev skulden mindre av värdlandavtalet med Nato, nya JAS-plan och borttagen effektskatt på kärnkraften så att denna kan överleva till minst 2040 i enlighet med moderaternas Linje 1 i folkomröstningen...

Klimatlagen då? Jo, den ser ut att gå igenom. Bra. Men den är knappast en särskilt stor eftergift från S sida - lagen är ganska lurvig, med kryphål för den som vill slinka ur. Liknande lagar har införts utan grön medverkan i länder som Danmark och Storbritannien.

Så nu väntar tiden då S måste betala tillbaka med sådant som också svider för Löfven.

Vi kan förvänta oss en grön framgångsrik vår.

Allt annat vore helt osannolikt.

Möjligen kan man fundera över vilka frågor som finns kvar att vinna när S nu proklamerat att de som flytt till Sverige inte kan förvänta sig att få återförenas med sina nära och MP-löftet om kilometeravgift på tunga landsvägstransporter skjuts på framtiden - beslutat dagarna efter det att man  lanserat en klimatoffensiv.

Men det finns förstås annat för den skuldtyngde statsministern att erbjuda.

Det skall bli intressant att se vad betalningen blir. Att det blir något mer än personliga - uttalade eller outtalade - löften till språkrören om bra uppdrag när de slutat som statsråd är självklart.  Att ta tillvara kompetens och erfarenhet är knappast en uppoffring från Löfvens sida.

Betalningen bör rimligen bli i politisk valuta av hög grön karat. Något som skaver för Löfven på samma sätt som så många beslut skavt i gröna hjärtan. Vad det blir lär väl avslöjas före MP:s kongress, om man är strategiska.

Så, bästa miljöpartistiska gräsrötter, förvänta er en grön vår!




Alternativa MP-fakta…:-)

Söndag, sista dagen i veckan med låtar som illustration. Thore Skogman passar bra idag. 

Jag läser nämligen på Miljöpartiets hemsida  följande - se bilden till höger: "MP har på tjugo år mer än fyrdubblat antalet mandat i Sveriges Riksdag".

Inte dåligt, nuvarande regim har verkligen mosat den som rådde när jag var rör... :-) Alternativa fakta kan man påstå.  

Dessa alternativa fakta skulle innebära att partiet idag har minst 72 mandat....

Detta föranleder mig att denna påminna om denna låt....



Icke-alternativa fakta: 
MP fick 20 mandatår 1988, 18 mandat 1994, 16 mandat 1998, 17 mandat 2002, 19 mandat 2006 samt  25 mandat 2010 och 2014. 
(Påpekande har skett men trots detta har man inte ändrat på hemsidan så då får det bli ett blogginlägg... För övrigt har vi fyraprocentsspärr och utjämningsmandat i Sverige vilket gör att färre än 14 mandat kan det nog inte bli.)

Sverige kränktes av främmande makt

Så har då rapporten om  2016 års kränkningar av svenskt territorium kommit. Med förhållandevis liten rubrik meddelas i DN att Sverige kränkts 20 gånger. Varav 3 av USA, 14 av andra Natoländer samt två gånger av Finland och en av Ryssland. Kanske därav litenheten i rubriken.

Snopet för krigsretoriker ..? Men vem flyger över Sarek?


PS!
De kränkningar den svenska Försvarsmakten gjorde av främmande makt - fyra stycken -  förklaras som "misstag i form av felaktig geografisk lägesuppfattning samt administrativa misstag".

Soldier Blue i ny tappning: Standing Rock

Idag skall protestlägret vid Standing Rock tömmas. Oljeledningen skall byggas färdig. Så den kan föra olja från North Dakota till Illinois. Bland annat under Oahesjön, en del av Missourifloden. Dricksvatten hotas. För många miljoner.

Inte minst har aktivister från ursprungsbefolkningen reagerat. Den dras genom deras reservat, deras vattenrättigheter kränks.  Allt är sig likt. Om än i andra former.

Wallström möter Lavrov – party for everybody…

Idag är Margot Wallström i Ryssland för samtal, hon behöver inte vara rädd, de flesta är likadana där som här, vill slippa tandvärk, äta nybakade bullar och sjunga fåniga sånger.

Sen får vi väl hoppas att Party for everybody inte är en omskrivning för kärnvapenkrig och att textraden  Come on and boom, boom inte är så mycket boom.


Återvunnen tanke på försök

I så kallade sociala medier så blandas nyheter, falska nyheter, fakta, falska fakta, åsikter och allmänt skitprat i en enda gröt. I traditionella medier blandas främst nyheter och åsikter. I t ex DN och SvD kan till och med åsikterna dominera förstasidan i form aav text från någon av tidningens kommentatorer.

Man tycks inte själva se att det är lite Pravda över det hela. Att åsikterna levereras utifrån en för tillfället rådande norm.

Vad som är nyheter och vad som är åsikter och åsiktsbaserade analyser är ofta oklart. Detta kommer att bli mediernas död. Man flyter nämligen ihop med de sociala medier man kritiserar. Finns ingen tydlig rågång mellan traditionella medier och sociala medier så kommer tilltron till de traditionella medierna att sjunka. Ytterligare.

En tidigare tanke jag hade -  när jag som språkrör emellanåt blev förbannad på att nyhetsartiklar efter en presskonferens blandades ihop med åsiktsjournalism -  var att dagstidningar borde delas upp i två sektioner: en med nyheter förmedlade med så mycket fakta och så lite åsikter som möjligt, den andra med analyser och åsikter och ledare och krönikörer och allmänt babbel.

Jag tror jag återvinner den tanken. På försök i alla fall.

Trots att gränsdragningen blir svår. Och att journalister måste skärpa sig. Och att den som vill läsa om Kim Källströms comeback i Sverige måste läsa matchreferatet i en del och analyserna i en annan. Hanna Fahl skulle vara hänvisad till åsiktsdelen.


Tillägg 18.09:  Idén är tydligen inte helt främmande... Ett tevesänt seminarium visar sig ha handlat om bland annat detta. Journalisten Andreas Ekström har samma tanke som jag återvunnit på försök...

Provprat om vår vilja att ta ansvar


En rejäl studie om adhd presenterades häromdagen. Ytterligare en pusselbit kan läggas om hjärnan. Men om vi blir klokare på kuppen vet jag inte... För övrigt är det intressant att hjärnan studerar hjärnan.

Låt mig provprata lite. Testa en fundering. Adhd kan vara jobbigt, kräver en del av föräldrar, av skola, av vänner och mest av allt av den som har diagnosen.

Om det skulle visa sig att adhd till viss del beror på miljöfaktorer - skulle vi åtgärda de faktorerna om de hade blivit en del av vår vardag, vår modernitet och vår ekonomi?

Om hjärnskador, med psykoser eller synapskollaps, skulle vara följden av något som vi gjort till vår vardag och modernitet - skulle vi besvära oss med att "gå tillbaka" då?

Låt oss säga att de som hävdar att mobilstrålning kan medföra påverkan på hjärnan har rätt - skulle samhället då göra något åt det, skulle skolor avveckla sladdlösa nätverk, skulle vi som individer lägga ner de sladdlösa nätverken hemma nu när vi har vant oss vid dem och det ju är så praktiska?

Vi vet att våra livsmönster leder till stora problem för planeten, ändå vägrar de flesta av oss att gå ner i standard för att kunna leva på ett sätt som alla skulle kunna leva alltid. Mediekoncerner vet att flygets ökningar skadar klimatet, men ändå tillåter man sida upp och sida ner med reklam för allt längre flygresor.

Skulle vi agera mer ansvarsfullt om det visar sig att hjärnan tar skada av något som vi byggt upp vår vardag kring  - om det skadar våra barn? Skulle vi förneka? Hävda att forskarna nog har fel. Se det vi vill se, inte det vi ser...

Duger vårt samhälle, och vi själva, till för att ta ansvar om det tar emot? Kan vi ta steg tillbaka om det skulle vara enda vägen till att rädda miljoner barn från skador? Eller skulle vi vända på det och säga att det också finns fördelar med förändringarna, att de kan skapa mer kreativa människor, att vi nog snart hittar botemedel utan att behöva tumma på vårt sätt att leva....

Jag tror att vi som människor inte skulle vara villiga att ta ansvar. Men det var förstås bara ett provprat.

Syre nr 139

I dag kommer nr 139 av det omistliga det gröna frihetliga nyhetsmagasinet Syre ut. Det är imponerande. För egentligen var det ett omöjligt projekt när den startades. Som numera lever och frodas och irriterar och glädjer. Får man skriva så om man är ledarskribent i två andra irriterande tidningar: Dagens ETC och Fria Tidningen? Ja!

I detta nummer har jag skrivit om den föreslagna klimatlagen. Det finns många sätt att ta sig runt den. Och ihålig är den. Men bättre än ingen. Skulle kunna bli bra om den politiska viljan finns.



https://tidningensyre.se/2017/nummer-139/se-upp-klimatlagens-inbyggda-flyktvagar/

Hur mycket tål man?

https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/utrikespolitisk-debatt/utrikespolitisk-debatt_H4C120170215ud?did=H4C120170215ud&start=6883&end=7199

Klicka på bilden så får du höra vad MP anser om CETA-avtalet som partiets kongress och medlemmar sagt nej till... Hur mycket tål miljöpartiets medlemmar innan man kastar ut den partiledning som så uppenbart föraktar dem? Pernilla Stålhammar, som ersatte Valter Mutt då denne sparkades bort som utrikespolitiskt talesperson eftersom han försvarade MP:s partiprogram och kongressbeslut, framför här partiledningens uppfattning om vad som är MP:s politik. Vilket inte kan ha varit lätt.

Miljöpartisterna i EU-parlamentet, liksom hela gröna gruppen, röstade emot förstås. Så varför inte säga som det är: "Miljöpartisterna i Bryssel röstade enligt MP:s uppfattning, men i regeringsöverläggningarna kom vi inte längre än så här - jag är ledsen, men jag utgår från att våra statsråd gjort så gott de kunnat - och en stor majoritet i riksdagen är dessutom för avtalet. Vi i MP:s riksdagsgrupp lägger ner våra röster."

Och här finns för övrigt en intervju med MP:s tidigare talesperson i utrikespolitiska frågor - en analys som ligger helt in linje med gröna värderingar, men totalt främmande för partiledningens argumentation.

PS!
Grön ungdoms språkrör twittrar dock nöjd över att den gröna gruppen i EU-parlamentet förlorade och CETA fick ja.
24 timför 24 timmar sedan
EU-parlamentet har röstat ja till handelsavtalet CETA med Kanada. Ännu ett steg i kampen för att binda samman världen!

Språkrör stöder militariseirng av EU

Idag ställer sig Miljöpartiets språkrör och statsråd bakom följande text med målet att stärka EU:s militära unionsbildning: "Sverige skall verka aktivt för att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken". Tidigare har Sverige snarast bromsat en sådan utveckling - och för MP har det varit otänkbart att stötta något sådant.

PS! I en partiledardebatt (Agenda) hävdade tidigare Gustav Fridolin att han var stolt över att partiledningen ställt sig bakom miljardsatsning på nya JAS-plan - och även i den frågan kört över Miljöpartiets kongresser och partiprogram. Således inte bara en kompromiss man känt sig tvingad att göra - utan stolt. En gång tiden var språkrör stolta när de fått genomslag för partiets politik.

Är den rödgröna eliten intresserad?

Från min ledare i gårdagens ledare i Dagens ETC:

Kort sagt: den rödgröna regeringen har ett ansvar större än dess statsråd vill kännas vid. Ansvaret att förstärka berättelsen om något annat än den nyliberala våg som svept över mångt och mycket. Annars blir extremhögern den enda globalt surfande kraft som kritiserar kapitalets frihet och globaliseringens avarter. Vilket vore förfärande.

Är den rödgröna politiska eliten intresserad? Eller har den andra intressen? Är den rent av feg? Darrar den av rädsla för den våg av remissyttranden som särintressen sjösatt eller darrar den av eufori för att locka över Nato-entusiasterna i Liberalerna och nyliberalerna i Centerpartiet?

Jag tror att den darrar för att den saknar tillit till sina värderingar. Låt oss stärka denna tillit genom att uppmana till mod. Och ansvarstagande.

Så sätt ner foten när det gäller vinster i välfärden. Det är ett första steg. Både sakligt och symboliskt.

Hela texten finns här.

Grön ungdom bryter nygammal mark

Företrädare för Grön ungdom, som ännu är Miljöpartiets ungdomsförbund, gläds i ETC över att Isabella Lövin meddelat att sänkt normalarbetstid inte är att tänka på just nu. Ännu skall tydligen 40-timmars lagstadgad normalarbetstid vara norm.

I sin artikel kritiserar man sitt moderparti för dess krav på sänkt arbetstid - ett krav som kongress efter kongress slagit fast. "Sänkt arbetstid vore ett hårt slag mot företag och kommuner", skriver de gröna ungdomarna..

Som alternativ till sänkt normalarbetstid föreslår man istället "ökad flexibilitet", Jag vet inte om förbundet känner till att det tidigare kallades för elasticitet på arbetsmarknaden. Och att det redan på 1920-talet var ett krav från Allmänna Valmansförbundet - som sedermera blev Högerpartiet - samt från Verkstadsföreningen, den tidens Svenskt Näringsliv.

I artikeln, undertecknad av tunga representanter för förbundet, talar man såldes varmt för "ökad flexibilitet" och mindre reglering. Detta tycks bygger på idén om att vi som medborgare själva skall kunna välja arbetstider lite mer flexibelt. Tanken är ju intressant men så obarmhärtigt naiv i en tid när arbetslösheten är hög, makten ligger mer hos arbetsgivaren än arbetstagaren och när prekariatet breder ut sig.

Grön Ungdom låter ibland som vore de en underavdelning till Stureplanscentern.

Ökad elasticitet, eller ökad flexibilitet, innebär i en situation med hög arbetslöshet och stor makt till arbetsgivaren  att det blir ännu svårare för arbetstagaren att planera sin vardag. Inte inom alla sektorer, men inom många, särskilt där man redan nu har hårda villkor. Man tycks inte funderat på maktrelationer och varför arbetsgivarna under snart hundra år pläderat för just det som man  nu pläderar för. 

Stureplansperspektiv är inte så lyckat om man företräder ett grönt parti. Eller blir detta kanske ett naturligt steg när Grön ungdoms ledande skikt tar steget över till uppdrag inom moderpartiet?

 
I Verkstadsföreningens tidskrift Verkstäderna från december 1920 kan man såväl ta del av kravet på ökad flexibilitet som av arbetsgivarnas oro för arbetarnas förmåga att hantera den arbetstidsförkortning som just sjösatts - från 52 timmar i veckan till 48:

”Arbetsgivarnas allmänna intryck är, att åtminstone bland de yngre elementen av arbetarna icke kunnat förmärkas större intresse än förut för vare sig studier eller nyttigt arbete, snarare mindre. Angående de äldre arbetarna framhålles det, att dessa i stor utsträckning söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt. Utbytet härav anser man emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”
Det är skönt att höra att omsorgen om arbetarna var stor redan då...

För övrigt är det mer än trist att höra hur den rödgröna regeringens röda inslag blivit så stor att rätten till heltid ständigt betonas, medan rätten till deltid tycks helt ointressant.

PS!
Arbetstidslagen är emellertid inriktad främst på veckoarbetstid. Det är denna tid som skall ändras till t ex 30 timmar. Arbetstiden bör kunna förläggs till fyra dagar i veckan, vilket för många i glesbygd med långa resor förmodligen vore en god lösning.

En stegvis övergång till sänkt normalarbetstid skulle kunna ske genom att
  • arbetstidslagen ändras så att siffran 40 byts ut mot siffran 30
  • överenskommelse sker mellan staten, facken och arbetsgivarna om en femårig övergångsperiod där övertidsersättning inte får tas ut för arbetstid mellan 30 och 40 timmar
  • sänkt inkomstskatt för inkomster, eller den del av inkomsten, som ligger under inkomstgenomsnittet (kanske beräknad utifrån medianvärdet) för att nettolönen inte skall minska för inkomsttagare med lägre löner.

Ny ledarsida, cannabis och konsten att fälla ett träd

Vissa bloggtexter leder till ilskna reaktioner och sprids som exempel på att jag är dum. När jag för ett knappt halvår sedan skev om medicinsk cannabis så rasslade det till. Nu skall, äntligen, sådan tillåtas mot grov smärta. Så småningom kanske till och med industriell hampa ses med mer välvilliga ögon av politiker och andra som sedan årtionden tillbaka drabbas av mental blackout så fort ordet "hampa" dyker upp.

För övrigt avslutar jag uppdraget som ledarskribent i ETC Helg för att istället skriva regelbundna ledare i Dagens ETC med början på tisdag. Ser fram emot det. Min uppgift är väl att lägga grönt perspektiv på samhällsutvecklingen. Uppdraget att skriva inledare i Fria Tidningen, som numera ägs av ETC, fortsätter. Jag lär väl inte undkomma lusten att också försöka få skriva en och annan frihetligt gröninspirerad artikel i Syre. Bloggen lär jag hålla igång ett tag till med dagliga inlägg även den snart fyller tio år och kanske bör pensionera sig,

Ni som följt bloggen kanske minst att jag gillar ved, allt från att så ömsint som möjligt fälla träd till att hugga och stapla. Ibland undrar man varför man inte själv kommit på de fiffigaste lösningarna när det gäller att fälla exakt och säkert. Så här - sista steget är genialt.

Våren är på väg. Kanoten ser bra ut, bryggan har klarat vintern och den sista vinteröverlevande purjon skall tas om hand. Och chilifröer skall sättas.

Medborgarperspektiv – inte marknadsperspektiv eller statsperspektiv…

Medborgarperspektiv. Det är något annat är såväl marknadsperspektiv och statsperspektiv. Vi snuddade vid detta i gårdagens Nyhetspanel i SVT. I samband med en debatt om public service rätt att agera på nätet.

Medborgarperspektiv. Det är väl snarast så man kan definiera det samhällsperspektiv som grön ideologi rymmer - även om tolkningen av "medborgare" är vidare än formellt juridiskt medborgarskap.

Ur ett medborgarperspektiv är det viktigt att det till exempel finns "aktörer" på mediemarknaden som vare sig är åsiktsdrivna eller vinstsyftande. Public service kan vara - och är för det mesta - något sådant.

De med marknadsperspektiv anser att public service skall hålla sig borta från nya plattformar, det vill säga på nätet. De surar till och med när SVT använder skriven text.  Det sägs konkurrera med marknadsaktörer. Och så är det. Det är meningen. Trots att det ur ett marknadsperspektiv är fel. Dessutom: konkurrera om det lokala materialet kan aldrig vare sig SVT eller SR.

Samhället bör inte bli underställt marknadsperspektivet. Balans måste råda. Mellan marknadens normala krav på avkastning och civilsamhällets krav på något större än så.

Överhuvudtaget är marknadsperspektivet totalt dominerande i den svenska debatten. T ex när det gäller debatten om vinstuttag ur den skattefinansierade välfärden.

I andra länder inser man att det finns medborgarperspektiv som i detta fall väger tyngre än marknadsaktörernas krav på avkastning på insatt kapital. Därför tillåts inte vinstuttag från skattefinansierade friskolor. Vinst får de gärna ha. Men pengarna skall återinvesteras. Precis på det sätt som Miljöpartiets kongresser slagit fast gång på gång.

Krocken mellan medborgarperspektiv och marknadsperspektiv är oundviklig. För Miljöpartiet var medborgarperspektivet grundläggande som del av grön ideologi när vi startade partiet. Vi ville inte se ett dominerande marknadsperspektiv, men inte heller en dominerande statsperspektiv.

När MP drev icke-vinstsyftande kooperativa lösningar inom t ex omsorgen så kom kritik från både vänster och höger. Från vänster ville man se enbart offentligt ägd barnomsorg utifrån någon sorts variant av statsperspektiv. Från höger förordade man bolagiserade ägarformer, hämtat från marknadsperspektivet.

Idag har Vänsterpartiet lustigt nog förflyttat sina positioner och anser ungefär samma sak som MP ansåg tidigare.

MP:s partiledning har virrat fram och tillbaka, kanske av olust över att Vänster anammat uppfattningarna. Plötsligt ansågs den politik som MP stått för som varande vänster, trots att Vänstern en gång anklagat den för att vara höger...

Utan medborgarperspektiv lär samhällets alla områden till slut underkastas ekonomismens järnlag: medborgare reduceras till kunder, alla verksamheter blir underställda vinstkrav istället för sociala krav, goda värden ersätts med penningvärden, demokratin blir underställd ekonomismens järnlag med de kortsiktiga kvartalsrapporternas förbannelse. I ekonomismens värld kan det vara rationellt att angripa de planetära processer utifrån den mentala inställning som i praktiken råder: finanskapital är likvärdigt med naturkapital.

Utan medborgarperspektiv går varje uns av möjlighet att bygga goda samhällen under. Svårare än så är det inte. Så därför må man begripa att varje, till synes harmlös, pusselbit som läggs utifrån ökat marknadsperspektiv till slut blir en förfärande slutprodukt. Lika förfärande slutprodukt som pusselbitar för ständigt ökat statsperspektiv skulle skapa.