Flygskatt eller inte på tapeten !


Frågan om flygskatt är en het potatis för regeringen.Nu har SIFO tagit tempen och i frågan är det folket som är mest för och politikerna som är mest emot.

SIFO-mätning ang inställning till flygskatt

"Drygt 70 procent är ganska eller mycket positiva till en flygskatt, enligt Kantar Sifos undersökning, som genomförts på uppdrag av Naturskyddsföreningen. 20 procent är ganska eller mycket negativt inställda till skatten.

Kvinnor är i högre utsträckning än män positiva till skatten, 79 procent respektive 67 procent är för. Nedbrutet på partisympati råder en majoritet för flygskatt inom alla partier utifrån svaren i undersökningen, med störst övervikt bland MP-, V- och S-väljare. Minst positiv övervikt råder bland SD- och M-väljarna.

Flygskatteutredningen, som presenteras i dagarna ska ge förslag på hur skatten ska utformas för att styra över konsumenterna till miljövänligare alternativ och hur den kan uppmuntra flygindustrin att minska sin klimatpåverkan. Men utredaren ska också beakta hur en skatt kan slå mot de regionalpolitiska målen om jobb och konkurrenskraft i alla delar av landet."

Många politiker, inte minst socialdemokratiska, i Norrlandslänen är emot skatten, och i riksdagens trafikutskott har diskussioner förts om att majoriteten ska säga nej till en svensk flygskatt.

Fakta: Undersökningen

Frågorna som ställdes var:

I dagarna kommer ett förslag om en ny skatt på svenskt flyg som är till för att minska flygets klimatpåverkan. Hur ställer du dig till att låta flyget betala sin klimatpåverkan genom en ny skatt? Är du...

Mycket negativ 7 procent

Ganska negativ 13 procent

Ganska positiv 49 procent

Mycket positiv 24 procent

Vet ej 7 procent

Hur ställer du dig till en klimatskatt på flygresor om intäkterna används för att förbättra villkoren för tågen, till exempel att tågen går i tid, bättre tillgänglighet samt bättre underhåll av spår och signalsystem? Är du...

Mycket negativ 9 procent

Ganska negativ 12 procent

Ganska positiv 38 procent

Mycket positiv 37 procent

Vet ej 4 procent

Undersökningen som omfattar 1 000 personer, 15 år och äldre, genomfördes per telefon under vecka 45 av Kantar Sifo på uppdrag av Naturskyddsföreningen.

Ur Svenskt flyg

"Flygskatten har tidigare både utretts och införts i Sverige av den socialdemokratiska regeringen 2006, trots att över 90 procent av remissinstanserna var negativa. Även om flygskatten avskaffades innan den trädde i kraft, hann flera flyglinjer stängas. Redan 2006, då förslaget togs fram, konstaterades att effekten på miljön skulle bli försumbar, och att det skulle få negativa, trafikpolitiska, näringspolitiska och regionalpolitiska konsekvenser. Med andra ord färre flyglinjer, flygplatsnedläggningar och förlorade jobb. Sveriges tillgänglighet skulle försämras. Delar av kapaciteten flyttar med stor sannolikhet över gränsen och tar även med arbetstillfällena. De resenärer som kan väljer att istället resa via Kastrup eller Oslo, medan priskänsliga turister skulle välja att besöka andra länder i vårt närområde vilket kommer få konsekvenser för besöksnäringen.

MPs förslag är en skatt på resor inom eller från Sverige på 110 kronor inom EU och 270 kronor på resor utanför EU. Den riskerar minska det totala passagerarantalet med 2,4 miljoner passagerare per år. Tiotusentals arbetstillfällen skulle kunna försvinna i hela den svenska ekonomin, statens intäkter skulle minska med över 3 miljarder kronor och BNP skulle falla med mer än 6 miljarder kronor.

Enligt uträkningar gjorda av Riksdagens utredningstjänst kommer antalet inrikesresenärer minska med mellan 800 000 och 1,2 miljoner per år om flygskatten införs. Det är en minskning med upp till 17 % jämfört med 2013. Vilket kommer leda till färre flygavgångar och flygplatser som hotas när flyglinjer lägger ner. Biljettpriset kommer dock att behöva höjas mer än den ev skatten, då alla fasta kostnader ska fördelas på betydligt färre resenärer, som personalkostnader, start och landningsavgifter, bränsle, security mm.

Flygskatter i andra länder

De länder som tidigare infört olika former av flygskatter har sedan dragit tillbaka dessa. Inte bara på grund av dess negativa konsekvenser för den nationella flygnäringen utan också för samhällsekonomin i stort. Såväl Danmark som Irland har avvecklat sina flygskatter. Nederländerna avskaffade sin redan året efter dess införande. Detta efter att landets BNP minskat med 11 miljarder kronor. Portugal beslöt just i slutet på 2014 att inte införa en flygskatt efter en utredning. I Skottland planerar man att justera ned skatten med målet att ta bort den helt. Studier visar att Storbritannien gått miste om 178 miljarder kronor i BNP mellan 2013 och 2015 på grund av dess höga flygskatt"

Kajsa


Igår fyllde yngsta familjemedlemmen, aussien (australian shepherd) Kajsa, ett år. Hennes dopnamn är svårare än så, Östra Gredas I need my beauty sleep. På den här bilden lever hon upp till namnet men det behöver hon inte, tycker vi.



Vi kallar henne sedan länge Kajsa utan eftertanke. I början blev det ibland tidigare vovvars namn. Men sedan länge är det bara Kajsa och hennes fina kennelnamn ligger kvar oanvänt bland stamtavla och andra hundpapper. Kajsa går från klarhet till klarhet. Hon är en riktig juvel. Full rulle, mysigt social, lättlärd och lyhörd, bråkar aldrig. Om ett par år ska hon kanske få bli mamma men vi har inte riktigt bestämt oss ännu. Än så länge är hon bara lite skendräktig.



Födelsedagen avlöpte väl och med gott humör hos födelsedagsbarnet, som inte fick någon tårta men ett stort ben.

"Vi fortsätter, vi kämpar på, vi ska lösa klimatkrisen” – COP22 i Marrakech

COP22 inleddes med ett firande av att Parisavtalet trätt i kraft i rekordfart. Ändå åkte jag till Marrakech med en oro för vad det amerikanska presidentvalet skulle kunna innebära för det fortsatta klimatarbetet. Kanske skulle ambitionerna sänkas med en man som Donald Trump som president. Men, världens länder visade att ingen enskild person har makt att riva upp Parisavtalet, och antalet länder som fortsätter att ratificera ökar hela tiden (i dag 113).

Världens länder signalerade på COP22 att vi inte kan vänta med att lösa klimatproblemen, vi måste agera nu oavsett om USA är med på tåget i dag, eller om de väntar i 4 år. Flera viktiga länder som Kina och Indien poängterade att Parisavtalet gäller och att de kommer att fortsätta med sin omställning oberoende av hur USA agerar framöver.

Bland det viktigaste jag tar med mig från Marrakech är just att Parisavtalet står fast. Nu är det viktigt att EU går före i omställningen och tar på sig ledartröjan. Exempelvis genom att slopa överskottet på utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS); sluta subventionera fossila bränslen; underlätta för förnyelsebart; och försätta arbetet mot en Energiunion. EU:s medlemsländer bör alla ratificera Parisavtalet och revidera sina nationella bidrag till utsläppsminskningar, NDC, (Nationally Determined Contribution) så att de är i linje med 1,5 graders-målet.

Under COP22 låg mycket fokus på den ”facilitativa dialogen”. Den facilitativa dialogen är viktig för att följa upp och kartlägga utsläppsminskningarna, och återkoppla till ländernas NDC så att de är i linje med forskningen. Vi som representerade den gröna partigruppen i EU-parlamentet, liksom civilsamhället i stort tryckte på för skrivningar om att länderna skulle arbeta med ”ökade ambitioner” vid nästa tillfälle år 2018, vilket tyvärr inte kom med. EU har uttryckt att de ser år 2023 som lämplig tidpunkt att revidera och utveckla sina mål för utsläppsminskningar. Om vi utgår från att vi bara har några år kvar innan världen behöver ha gått över till nollutsläpp, är höjda ambitioner först år 2023 alldeles för sent.

År 2018 är ett viktigt år inte bara på grund av den facilitativa dialogen som då kommer att hållas igen, men även för att FN:s klimatpanel IPCC då kommer ut med sin rapport om vad som krävs för att vi ska klara av att hålla den genomsnittliga temperaturhöjningen till 1,5 grader.

Anpassningsfonden var också något som diskuterades mycket. Fonden skulle upphöra år 2020 då den låg under Kyoto-protokollet. Under COP22 sattes målet att fylla fonden med 80 miljoner dollar. Det uppfylldes tack vare framför allt Sverige, Tyskland, Belgien och Italien. Det beslutades också att Anpassningsfonden i fortsättningen kommer att gälla under Parisavtalet, och lever vidare även efter år 2020.

Det pratades lite om den Gröna Klimatfonden. Men den har nu godkänt finansiering till två förslag på Nationella Anpassningsplaner, för Liberia och Nepal. Detta är viktigt, då fonden nu äntligen blir operationell. Fonden är på väg att ge 2,5 miljarder dollar till olika projekt.
.
Under ett COP sker saker hela tiden, samtidigt och parallellt. Utöver de faktiska förhandlingarna presenterades flera initiativ, som ”2050 Pathways Platform”. Det är en ny plattform för erfarenhets- och kunskapsutbyte om hur länder kan nå nollutsläpp till 2050.

Ett annat positivt besked var att Climate Vulnerable Forum, en sammansättning av särskilt utsatta länder som har gått ihop för att tillsammans höja sina klimatåtgärder. Under COP22 lovade dessa 48 länder att ha gått över till 100 procent förnyelsebart år 2050.

COP 22 tog de första steg för att operationalisera plattformen för urfolk som etablerades i Paris förra året. Plattformen beskrivs som nyskapande och en seger för urfolk världen över. När den blivit aktiv kommer den att öppna för erfarenhetsutbyte och god praxis gällande utsläppsminskningar och anpassning.

Femton år efter det första beslutet om kvinnor och genus under UNFCCC, beslutades i Marrakech att gå vidare med ett utökat arbetsprogram som inkluderar civilsamhället, näringsliv, och andra.

Under COP 22 är även fossilindustrin på plats och försöker påverka förhandlingarna som observatörer, eller delar av ländernas delegationer, och de sponsrar också förhandlingarna. Vi behöver prata mer öppet om hur detta påverkar utkomsten av förhandlingarna och världens klimatambitioner. Därför valde jag, tillsammans med miljöorganisationer från hela världen, att också att lyfta frågan om lobbyism och intressekonflikter under COP22. Det är inget fel med lobbyism i sig, men de allra flesta är betalda av storföretagsintressen. Det här snedvrider de politiska besluten. Det gör det i EU-parlamentet, och det gör det också inom FN:s klimatförhandlingar.

Under COP22 hade arbetet med att revidera de nationellt bestämda målen för utsläppsminskningar kunnat gå bättre. Som det ser ut nu har alla siktet inställt på år 2018, men vi behöver höja våra ambitioner NU, och oavsett så måste revideringen år 2018 också förberedas.

De löften om utsläppsminskningar som länderna hittills har gett är inte tillräckliga om vi ska kunna hålla klimatförändringarna på en acceptabel nivå. En ny prognos från FN:s miljöprogram UNEP visar att planerna ger en uppvärmning på 2,9-3,4 grader. Samtidigt är Arktis idag 20 grader varmare än normalt. De fossila bränslena från kol, gas och olja behöver stanna i marken om vi ska ha någon chans att hålla oss inom de gränser för vad planeten tål. Det handlar om minst 60-80 procent av kol, gas, och olja som inte får grävas upp. För att reglera detta krävs modiga politiska beslut som kan stå emot kortsiktiga vinstintressen och istället arbeta för en långsiktigt hållbar ekonomi och planet. På plats i Marrakech fortsatte aktivister och politiker att driva detta. Jag är glad att under mitt seminarium om ”Keep it in the Ground” ha fått möta så många eldsjälar som varje dag för sin lokala kamp för detta.

Arbetet fortsätter. Redan i maj 2017 ska länderna fortsätta att diskutera vad som behöver ske innan år 2020 då Parisavtalet börjar gälla. Under tiden arbetar vi vidare med att snabba på klimatarbetet. Det är bra att Sverige bidrar med stora summor klimatfinansiering globalt, liksom en historisk miljöbudget på hemmaplan. Det är en klar framgång för Miljöpartiet.

Men fler behöver bidra till omställningen. I dag blockeras många beslut i EU av konservativa politiska grupper i EU-parlamentet, och av medlemsländer som fortfarande har stora delar av sin ekonomi kopplad till fossila bränslen. Det är inte acceptabelt att vi som rika länder håller tillbaka när världen tillsammans måste ställa om för att lösa klimatkrisen. Vi behöver både globala avtal om hur världen ska jobba tillsammans med klimatförändringarna, men i grund och botten måste man också göra något själv. I Sverige behöver vi göra en ordentlig energiomställning, och satsa på sol- och vindkraft.

EU måste leva upp till vad de lovar. I veckan släppte europeiska revisionsrätten (ECA) en ny rapportom Klimatåtgärder i EU:s budget. Det finns en allvarlig risk för att EU:s mål att lägga minst var femte euro av EU-budgeten på klimatåtgärder mellan 2014–2020 inte kommer att uppnås. Om EU vill vara en global ledare genom klimatkrisen behöver både kommissionen och medlemsländerna frångåbusiness as usual” och se till vi på riktigt går från ord till handling i klimatfrågan.

COP22 i Marrakech var ett steg på vägen. Men det kommer inte att räcka med internationella toppmöten, det behövs handlingar i verkligheten. Jag hoppas se fler engagera sig för klimatet, det är något vi måste lösa tillsammans. Vi är den sista generationen som kan lösa klimatkrisen.



Greens/EFA video från klimatmarschen

Den gröna ideutvecklingen förs inte av parlamentariker de är fast i dagspolitiken !


Finns det en grön ideologi Birger Schlaug djupdyker i sin blogg med intressanta frågeställningar om detta.

Det finns massor av argument varför det inte skulle finnas det och också underlag för ett grönt parti.

När det i DN skrivs en artikel av åtta kvinnliga kommunråd som bemöter oron hos fd språkrörsfossiler uppfattar jag dem som socialdemokrater. Det MP som bildades gjorde det inte som socialdemokratiska utbrytare typ vänsterpartiet. De gjorde det som systemkritiker för en ny grön dimension i politiken.

De som skriver utgör för att den nya dimension är genomförd och nu gäller det bara att göra verkstad av detta. De var barn och unga då och är nu beslutsfattare.

Birger i sitt blogginlägg


"Gröna i maktställning är inte intresserade av ideologisk utveckling. På så sätt kan man helt rått hävda att den makt som t ex MP vunnit i samband med budgetsamarbete - jag var språkrör då och kände av det - med tidigare socialdemokratiska regeringar försvagat partiets ideologiska utveckling.

Det fortsatte med blockpolitikens krav på strömlinjeformad politik som inte skulle skrämma väljare från blocket. Och förstärktes när formella maktsträvanden plötsligt omvandlade Miljöpartiet till ekomodernismens främsta företrädare. Vilket man faktiskt är idag om man utgår från vad partiledande företrädare säger och skriver. Man är det - om man utgår från vad partiföreträdare (inte partiprogram) - som Miljöpartiet bildades för att bekämpa."

Jag ser tre riktningar inom Miljöpartiet alla tre tappar terräng

1) S är banerförare och utan S ledarskap kommer även MP att falla pladask. Det är ju tack vare S som MP sitter i regeringen inte tvärtom. Förutsättningen för att få igenom gröna förslag är genom S-samarbetet. Vem vinner på detta? Socialdemokraterna naturligtvis.

2) V leder den rödgröna kritiken. Framförallt ser jag att de fyras gäng i MP och debattörer i fb-gruppen Grön Omstart fastnar i ren argumentation med ren vänsterkritik och inte med grön systemkritik. Missnöjd över läget men vad är förslagen att åstadkomma något som leder framåt mer än ökad motsättning till maktens företrädare? Vinnare V som konstaterar att det finns splittring i MP och anammar mycket av deras åsikter.

3) C leder utvecklingen som tredje kraften. Om vi bortser från andra partier har C en nyckelroll i svensk politik. De är det enda partiet med kraft som kan driva alliansen att bli grönare. De skulle kunna vara en partner i en blocköverskridande regering. De har en historik som tilltalar gröna genom sitt kärnkraftsmotstånd och mot Öresundsbron samt inte minst som tidigare stark folkrörelse. I många mindre kommuner är C stabila och starka de driver visionär pragmatism och har lätt för att fånga gröna frågor. När MP sitter ihop med C i samma koalitioer lokalt är de C som syns mest och MP kommer i bakvattnet. Vinnare centerpartiet.

Vad behövs för grön framgång?


Miljöpartiet bör för att nå framgång eller ännu värre slippa ramla ur riksdagen nästa val skapa en FÖRSTÅELSE och INSIKT att dessa tre grupper är viktiga för Miljöpartiets egen gröna utveckling. Den finns inte idag. Den har slukats av uppslukandet av vad regeringen och riksdagsgruppen sysslar med. Eller lokalt att de valda springer på olika möten.

Något som absolut inte finns eller hinnes med i dagens miljöparti är en ideologisk ideutveckling. Allt handlar om dagspolitik och trender. Inte särskilt långsiktigt hållbart. Att se bortom valet 2018 saknas.

Navelskådning


På verktyget till min blogg finns statistik om den elektroniska trafiken på bloggen och lite av varje, t.ex. hur många gånger och hur länge bloggbesökare tittat på olika inlägg. Inte särskilt spännande egentligen, i varje fall inte för någon annan än mig. Man kan också se kommentarer från läsare och, hur mycket intäkter olika inlägg skapat, uppgifter som inte är särskilt relevanta för min del, eftersom kommentarer förekommer sällan på min blogg och eftersom jag inte har några intäkter av bloggen. Trots risk för gäspningar, kan jag säga att antalet s.k. sidvisningar på min blogg nu passerat 50 000, ett så stort och jämnt och fint antal att jag kände för att nämna det, skryta lite, kändes det som. Men det låter nog märkvärdigare än det är. Det betyder inte mer än ett genomsnitt på, så där, 25, om man slår ut det på antalet inlägg. Hur många besökare som står för sidvisningarna och som faktiskt läser och i så fall hur länge, kan man också hitta siffror på men det ids jag faktiskt inte kolla. Något jag däremot har noterat är en markant ökad mängd sidvisningar och besök sedan i somras. Men jag tror beror mer på att jag slutat ha bloggen även hos Sörmlands Nyheter, än på att jag plötsligt börjat skriva intressantare. En del av dem som sett bloggen via SN, följde kanske med hit. Varför jag slutade bland SNs bloggare? Jo, därför att SN började lägga in för mycket reklam på bloggsidorna, reklam som jag för egen del inte ville stå för.

Nog med denna navelskådning. Jag ber om ursäkt, säger jag och bugar och bockar och lyfter på hatten.

Jag kandiderar till ombud på S-kongressen

Socialdemokraternas partikongress 2017 kommer att hållas i Göteborg, min hemstad sedan mer än tio år. Där kommer partiets politik för mandatperioden 2018-2022 att läggas fast. Jag vill gärna delta som ombud på S-kongressen.

Många, kanske de flesta, av er som läser det här vet nog inte vem jag är och varför just jag skulle få förtroendet att bli ett av elva ombud som representerar Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt på S-kongressen. Jag vill därför berätta lite om mig själv och min bakgrund. I min presentation (som finns på webben tillsammans med de andra kandidaternas) skrev jag så här:

Jag vill vara med och utveckla den socialdemokratiska politiken, och vända utvecklingen som nu går mot ökad ojämlikhet. Verktygen för detta ser jag främst i arbetsmarknads-, familje- och socialpolitiken. Sociala investeringar står mot den borgerliga låglönepolitiken. Själv med arbetarbakgrund men numera akademiker. Har uppdrag inom arbetsmarknad och vuxenutbildning och Göteborgs stadsteater.

Bosatt i Majorna...

Jimmy Sand. Foto: Johan Wingborg
Jag vill bli ett av ombuden från Göteborg till S-kongressen 2017.

Sedan tolv år tillbaka bor jag i Majorna i Göteborg. Där röstade bara 25 procent på något av de borgerliga partierna i 2014 års kommunval. Samtidigt fick Socialdemokraterna endast 17,3 procent av rösterna (nästan en halvering sedan 2006), medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet är förhållandevis starka med siffror på ungefär samma nivå. Feministiskt initiativ ligger en bra bit över riksgenomsnittet, Sverigedemokraterna ligger långt under (båda ökade jämfört med tidigare val; när det gäller Fi var ökningen avsevärd). När man tittar på vad det är för människor som bor i Majorna är valresultatet inte särskilt förvånande. Det är en medelklass med fler kvinnor än män, och fler kvinnor än män har en eftergymnasial utbildning, som i de flesta fall kan knytas till en anställning i offentlig sektor. Det finns ett högt mått av kulturellt kapital, då Majorna är ett attraktivt område för såväl kulturintresserade som universitetsstuderande.1 Själv är jag anställd som kommunikatör i statlig sektor, med en utbildningsbakgrund inom kulturvetenskap och journalistik.

Jag tror inte att Socialdemokraterna under valrörelse bör prioritera den här gruppen väljare - bland annat för att det redan finns starkt stöd för partier som vi på ett eller annat sätt kan alliera oss med. Partiet har historiskt nått framgång genom att lägga tyngdpunkten på socioekonomiska reformer, men har med förtroendet som det ger kunnat driva på också i värderingsfrågor (som tilltalar högutbildad, urban medelklass framför exempelvis väljare inom arbetaryrken och utanför storstäderna). Jag är också skeptisk till dörrknackning som metod - särskilt den oerhörda vikt som lagts vid kvantitet framför kvalitet. Det är en partistrategi jag tror på. Jag tror säkert att metoden kan ha sina förtjänster, inte minst i områden där väljarsympatierna visserligen talar till ens fördel, men där valdeltagandet är lågt (som Bergsjön i Göteborg). Men det är, som med det mesta, vanskligt att se detta som något slags universallösning. Personligen tilltalades jag inte särskilt av att gå och knacka dörr, särskilt inte i min egen stadsdel (där valdeltagandet är högt men inte vårt väljarstöd). Då tror jag nog mer på de så kallade homepartyn som Gudrun Schyman gjorde till sin grej (och själv blev jag inbjuden till ett sådant med Margot Wallström, som jag dessvärre var förhindrad att vara med på). Den forskning som gjorts om dörrknackning pekar också på att den som kampanjmetod inte är utan risker.

... och uppvuxen i Grums

Orten där jag växte upp, Grums, skiljer sig en hel del från Majorna. (Att det är stora skillnader, inte minst geografiskt, mellan hur olika grupper i befolkningen röstar har jag diskuterat i samband med senaste valet till Europaparlamentet.) Grums är en liten (ca 5.200 inv. i tätorten) bruksort utanför Karlstad. Mina föräldrar har, likt många på orten i deras generation, arbetat inom industrin i hela sitt liv. Det är ovanligt i min släkt med eftergymnasial utbildning, och själv skulle jag bli elektriker. Men det var motiverat utifrån tradition och sociala normer, snarare än personlig fallenhet och lämplighet.

En jämförelse mellan valdistriktet där jag växte upp (ovan) och det där jag bor i dag (nedan) i valet till Europaparlamentet 2014.
En jämförelse mellan valdistriktet där jag växte upp (ovan) och det där jag bor i dag (nedan) i valet till Europaparlamentet 2014. (Klicka för större.)

Tack vare den kommunala vuxenutbildningen och de satsningar som gjorts på att göra högre utbildning tillgänglig för bredare grupper än enbart barn till akademiker kunde jag så småningom hitta rätt i yrkeslivet. Jag är övertygad om att samhällets resurser tas bättre tillvara på det sättet. Min gymnasieutbildning gav inte högskolebehörighet - det är jag inte säker på att den behöver göra, men det måste alltid finnas möjligheter för den som vill att komplettera sina kunskaper så att hen kan ändra riktning i livet. Det får inte vara så att det som avgör vem som blir elektriker eller undersköterska och vem som blir läkare, jurist eller forskare är föräldrarnas yrkestillhörighet och utbildningsnivå. Statsvetaren Gösta Esping-Andersen har i en rapport visat visat att den ökade jämlikheten fram till år 1980 inte handlade om omfördelning via skattesystemet – utan social rörlighet genom utjämnad tillgång till utbildning och kvinnors ökade deltagande på arbetsmarknaden.2 För några år sedan sågs det som ett uttryck för nytänkande att kalla sådant för predistribution (förebyggande fördelning snarare än redistribution, omfördelning). Vad det kanske framför allt gäller är den avgörande betydelsen i en kunskapsekonomi av att se till så att att alla sociala positioner blir så öppna som möjligt i alla riktningar, såväl inom som mellan generationer.

Gunnar Myrdal myntade en gång uttrycket produktiv socialpolitik, som handlar om att det förebyggande arbetet mot orättvisor och social utslagning är investeringar som på sikt får en positiv effekt i ekonomin. Åtgärder för att stärka humankapitalet, genom vuxenutbildning och andra typer av aktiv arbetsmarknadspolitik, kan ses som en kostsam politik. Det kräver också viss träffsäkerhet eftersom det handlar om att matcha individerna mot arbetsmarknadens behov. Men studier har pekat på att sådana insatser lönar sig på sikt, för såväl samhället som individen.3 Och generella åtgärder för att sänka lönekostnaderna - inriktat på arbetsgivaravgifter, avdrag för olika typer av tjänster eller differentierade momssatser - präglas av bristande träffsäkerhet. Dessutom är det inte sällan mer samhällsekonomiskt kostsamt än vad de modellbaserade kalkylerna tyder på. En rapport från TCO om den tyska arbetsmarknaden är ett vittnesmål om detta.4 Det bör vi ha med oss när vi diskuterar politiska vägval att få utlandsfödda i arbete. Vi ska komma ihåg att Sverige inte bara är ett land som haft (och har) råd att ge sina medborgare löner det går att leva på. Vi har också haft råd att via skattsedeln finansiera en hög utbildningsnivå i befolkningen, en god infrastruktur samt en välutvecklad forskning. Faktorer som bland andra OECD belyst som viktiga för en hög produktivitet, vilket är själva basen för lönebetalningsförmågan. Om vissa grupper av arbetskraft ska konkurrera genom lägre löner och sämre arbetsvillkor skulle detta inte bara skapa inlåsningseffekter för dessa grupper - det skulle också undergräva det skatteunderlag som varit en förutsättning för den höga produktiviteten.

Sverige präglas av en stark regional ojämlikhet, någonting mer substantiellt än den så kallade "urbana normen". Sedan 1980-talet har utvecklingen inneburit ökade klyftor mellan olika delar av landet, vad gäller både ekonomisk tillväxt och befolkningstäthet. Det försvårar ambitionen att skapa likvärdiga förutsättningar för medborgarna. Framför allt storstädernas kranskommuner kan locka höginkomsttagare till sina villaområden genom att hålla nere nivån på kommunalskatten. Andra kommuner har svårt att få ihop ekvationen av å ena sidan krympande skatteintäkter på grund av utflyttning, å andra sidan ökade utgifter till följd av en åldrande befolkning och allt fler i arbetsför ålder på försörjningsstöd. I en rapport från 2005 pekade Jan Edling på ett starkt samband mellan storleken på lokal arbetsmarknadsregion och kommunernas kostnader för försörjningsstöd.5 Detta pekar på behovet av nytänkande i den nationella regionalpolitiken, med infrastruktursatsningar fokuserade kring ett antal större orter i landet, kanske 7-8 med Stockholm, Göteborg och Malmö inräknade. Förbättrade kommunikationer ger invånarna på en ort tillgång till en större arbetsmarknad.

För övrigt...

...har jag sedan juni läst ut några böcker: Min väg, mina val (2007) av Göran Persson, Väninnan: Rapport från Rosenbad (2009) och Partiet: En olycklig kärlekshistoria (2012) av Eva Franchell, Studier i rött: Socialdemokratins idéer (2005) av Henry Pettersson, samt Ett land som alla andra: Från full sysselsättning till massarbetslöshet (2006) av Johannes Lindvall. Den tidigare statsministern Göran Perssons memoarer är allmänbildande, även om en del episoder avverkas lite summariskt och gott kunde ha hoppats över. Efter det var det intressant att läsa Eva Franchells Väninnan, som tillförde ett extra djup till skildringen av 1990- till 2000-talets första hälft, med perspektivet hos en som arbetade nära med men inte själv var toppolitiker. Boken hade också ett feministiskt perspektiv som Perssons bok saknade.

Därefter fortsatte jag med Franchells Partiet, inte lika intressant som den första boken men med inslag som gör den läsvärd - framför allt rörande turerna kring Håkan Juholt. Statsvetaren Henry Pettersson samlar i Studier i rött en rad korta texter om socialdemokratin ur olika perspektiv. Mest intressant är jämförelsen mellan olika länder i Europa, och det märks att Pettersson disputerat på en avhandling om europeisk socialdemokrati och det brittiska Labourpartiet. Annars är boken inte så originell. Statsvetaren Johannes Lindvall gör i Ett land som alla andra en historisk genomgång av hur Sverige, framför allt Socialdemokraterna, lade om sin ekonomiska sysselsättningspolitik. Jag vet inte om jag köper hans teser (som inte är helt tydligt uttalade) rakt av, men jag fick reda på en hel del om debatt och sakförhållanden som jag inte kände till. Boken är folkbildande och inte alltför tjock.

...har jag under hösten börjat studera ekonomisk historia, som kvällskurs på halvfart. Det är på Handelshögskolan, Göteborgs universitet, ett av de fem lärosäten (tillsammans med Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala) där ämnet finns från grundutbildning, via forskarutbildning, till forskarnivå. Hittills har vi avverkat tiden från den neolitiska revolutionen (när människan blev jordbrukande och bofast) till industrialismens början. Jag är själv svag för strukturanalytiska perspektiv, typ ekonomins långa vågor (Kondratiev, Schumpeter, Schön), men jag tror det är viktigt att se demografins och reproduktionens betydelse i relation till den teknologisk-ekonomiska utvecklingen.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , , ,

Noter

  1. Se den valanalys som Socialdemokraterna i Göteborg lät göra 2014 (pdf).
  2. Gösta Esping-Andersen, Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie: Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg 2013, finns att läsa som pdf.
  3. Anders Stenberg, Att välja utbildning: Betydelse för individ och samhälle, SNS 2016, finns att läsa som pdf.
  4. Göran Zettergren, Flawed Role Model? The Economic Performance of Germany and Sweden, TCO 2015, finns att läsa som pdf.
  5. Jan Edling, Alla behövs: Blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb, Timbro 2005, finns att läsa som pdf.

Inlägget Jag kandiderar till ombud på S-kongressen dök först upp på jimmysand.com.

Varbergs kommun bjuder in till designdialog hur Brunnsparken ska gestaltas !


Brunnsparken i Varberg vill förändras till ett mer levande utrymme och bjuder till designdialog

Välkommen att tycka till om förslaget för nya Brunnsparken!

Tisdagen den 29 november presenteras resultatet av designdialogen på ett öppet hus på Lilla teatern, Komedianten kl 16 - 19. Förslaget visas i form av en utställning. Projektet presenteras även varje halvtimma mellan kl 16.30 och 18.30. Projektets medarbetare finns på plats för att svara på frågor.

Förslaget för nya Brunnsparken visas också i form av en utställning 3 - 11 december, på bibliotekets entréplan, Komedianten. Även här finns möjlighet att lämna skriftliga synpunkter på förslaget.


Varbergs första designdialog

Hösten 2016 deltog berörda fastighetsägare, företagare och medborgargrupper i en designdialog, en serie workshops för att tillsammans ta fram förslag på platsens utformning. I designdialogen deltog även invånarrepresentanter, de som använder Brunnsparken som plats.

Utgångspunkten för designdialogen var de behov och önskemål som kommit fram om Brunnsparken i arbetet med torgförnyelsen.

Hamn- och gatunämnden förväntas fatta beslut om förslaget i början av 2017. Därefter följer projektering och byggnation under 2017 och 2018.

Ordförande…


... i en bolagsstyrelse är en person, som har ansvaret för att styrelsearbetet bedrivs på rätt sätt. Ordförande betyder inte med automatik att man för ordet i alla upptänkliga offentliga sammanhang. Ibland är det tvärtom så att en styrelseordförande kan behöva visa återhållsamhet med att vädra personliga åsikter åt ena eller andra hållet.

En stockkonservativ högerknodd verkar finländaren Björn Wahlroos vara, smällrik och, som ordförande i Nordeas styrelse, en mycket inflytelserik person. Kunde man vänta sig lite omdöme och samhällsansvar från honom? Ja, det kunde man. Men är det vad han levererar? Nej, det är det inte, i varje fall inte alltid. Han uttrycker gärna högerpolitiska ståndpunkter och personligen tycker jag det vore lika bra, om han inte yttrade sig om politik över huvud taget. Åtminstone borde han avstå från det, så länge han innehar en förtroendepost i Sveriges största bank.

Senast uttalade han i en intervju att Trumps skattesänkningar och avregleringar kommer att gynna USAs ekonomi. För det första tror jag faktiskt inte Wahlroos har en aning om orsak och verkan här. För det andra vet varken han eller Trump eller någon annan, vilka skattesänkningar och avregleringar det kommer att bli fråga om. För det tredje skulle jag, om jag ägde aktier i Nordea, vilket jag inte gör, aldrig rösta på en styrelseledamot, som offentligt uttalar stöd, öppet eller inlindat, för en sådan som Trump. Det är bättre för en banks styrelseordförande att leda styrelsearbetet på ett vettigt sätt än att torgföra privata idéer om lägre skatter för besuttna. Hade Wahlroos hållit sig mer till det förstnämnda, hade kanske Nordea kunnat undvika t.ex. att bli tvunget att betala jätteböter för brister i åtgärder mot penningtvätt eller att bli indraget i härvan med Panamadokumenten.

Spana åt vänster spana åt höger gör det en gång till ….

En person stoppade mig med cykeln igår. Personen har tidigare haft interna uppdrag i Miljöpartiet för ca 25 år sedan och följer nu med via media vad som händer och sker.

Hon tog upp hur hon själv marginaliserades i sin roll av karriärpåträngande bufflar som idag är kända namn och heltidspolitiker.

Det finns ett sätt som de tar sig fram sa hon. De infiltrerar MP genom specifik kunskap och att gå in i organisationer men är egentligen inte gröna. De kunde vara sossar eller moderater vad som helst.

Att vara specifikt proffs att ta fram underlag är tjänstemannarollen medan lekmannarollen är politikern. Idag har byråkrater, uppkomlingar och karriärister tagit över med ambitionen att politiken ska bli deras levebröd.

De har inga ambitioner att gå tillbaka till något arbete de vill nästla sig vidare i karriärstegen eller iaf bita sig fast där de befinner sig.

Arbetslivet är idag en färskvara. Folk ska kompetetenshöjas, vara flyttbara, vara friska, aldrig vara nöjda med sin situation vilja sträva vidare, ständigt gå vidare.

På vägen sker naturligtvis konflikter men för att nå positioner gäller det att slicka uppåt, skaffa kompisgäng i politikereliten och att om det så vore använda alla medel för att undanröja motstånd.



Media har blivit en viktig faktor och som motvikt finns sociala medier. Dessa broilers som internt manövrerar sig fram är inte speciellt kommunikativa.

Om de på twitter har många följare utmärker de sig själva med en benägenhet att inte vilja följa andra. På Facebook att helst ha fb-vänner som tycker som de själva att helt enkelt omges av ja-sägare.

Till de etablerades försvar kan det uppfattas som att SD är ännu värre.Nu är det ju så att ju större partier blir ju mer lika blir de maktens etablissemang.

När övriga flockar ihop sig mot yttre hot som att inte givna spelregler gäller så gaddar de ihop sig.

Mest sårbar blir ju då MP som kom in politiskt genom att vilja bryta blockpolitiken för att föra in en annan dimension. Till slut blir befästande av maktintresset viktigare än det de kom in för att genomföra.

Konst och jakt


Göran Gunér dog tidigare i år efter en tids sjukdom. Göran hade gjort en lång rad filmer om konst, oftast kortfilmer, främst riktade till tv-mediet. Han var kunnig, intresserad och professionell och var dessutom en känslig och empatisk person. Han gjorde vackra filmer om många av våra kända konstnärer från Josephson och Hill till Hjort, Hjertén och Hallström för att bara nämna några, en om Schjerfbeck också. En av Görans filmer, inspelad i slutet av förra seklet, handlade om min far, Curt Clemens, en mycket vacker rapsodi om Curts konst. Filmen visades ett antal gånger, jag tror fyra, i SVT. Den som vill veta mer om Curt Clemens eller se bilder av en del av hans verk, kan via nätet besöka www.c-clemens.net. Det jag skulle komma fram till är att Göran Gunér i slutet av sitt liv samlade ihop sina 31 konstfilmer till en cd-box, som han kallade Min konsthistoria. Jag har haft turen att få ett exemplar av denna cd-box och har många spännande konststunder att se fram emot i rutan. En mycket trevlig julklapp.

Apropå något helt annat, kan jag nämna att jag häromdagen fick ögonen på en ideell förening, som jag inte hört talas om förr. Jaktkritikerna kallar den sig. Dess uppgift är att verka för rimligare begränsningar och regler runt jakt, inte för avskaffande av all jakt. Syften och verksamhet, som anges på hemsidan, www.jaktkritikerna.se, låter vettiga, något man inte kan säga om alla jägare. Bland dem finns alla sorter. Vissa har en benägenhet att låta jaktintresset väga tyngre än ansvaret mot dem som inte delar intresset. Jag avstår här från gnäll om detaljer, som lätt kan bli småaktigt. Jägarna häromkring skjuter gärna älg, hjort, rådjur och räv men det som behöver skjutas mest, vildsvin, är man inget vidare på att jaga. Det är nog för obekvämt eller för svårt eller båda delar. Det får bli ett medlemskap i Jaktkritikerna för min del, för då får man en tidskrift och så kan jag kan få reda på lite till om föreningen.



Peter Eriksson vill bara ha ja-sägare i Miljöpartiets riksdagsgrupp och toppstyrning lokalt !


Peter Eriksson bostadsminister icke folkvald till nuvarande riksdage agerade som språkrör inte som fd språkrör för MP när han uttalade sig i SVT. Det gällde riksdagsgruppens arbetsordning

"Om man inte orkar vara med och fatta majoritetsbeslut så undrar jag om man inte hamnat på fel plats. Antingen får de vara med i gruppen och acceptera att man fattar majoritetsbeslut i svåra frågor eller så får man hoppa av helt och hållet och ansluta sig till ett annat parti eller sluta vara aktiv politiskt", säger Peter Eriksson.

Peter Eriksson förstår att debattörerna, som varit med sedan partiets barndom, är otåliga, men han betonar att MP måste kompromissa och också vara beredd att ändra inställning när verkligheten förändras"

Vad gäller lokalt i min kommun om man är miljöpartist?

Själv är jag på lokal nivå visserligen invald ersättare för miljöpartiet men också ledamot i kultur och fritidsnämnden i Varberg.

Alliansen har här ett samarbete med Miljöpartiet i majoritet. Om jag ska tolka Peter Eriksson rätt ska vi alla bli minimoderater för så uppfattar jag Miljöpartiet i Varberg idag.

Innan jag lämnade Miljöpartiet gällde följande lokalt

- Det ska inte läggas motioner från "majoriteten"
- Alla frågor där man avviker ska tas upp i alliansgruppen FÖRE au-möten i kommunstyrelsen på ksau-mötet
- MP har möten i svåra frågor och insyn de möts varje måndag i 2 ggr 5- gruppen och info och vissa beslut tas där
- KF-gruppen har möten var för sig dagen innan kommunfullmäktige
- De som sitter i nämnderna lämnar rapporter på måndagarna

Översatt på lokal nivå ska det accepteras toppstyrning, samråd sker i alliansgruppen och rapportering till partiet på måndagarna.

Hur ser riksdagslistan ut valet 2014 (Hallands valkrets)

Nu är inte någon av de fyra som Peter Eriksson vill ha bort från min valkrets. Däremot finns som god tvåa på MP:s hallandslista Rickard Allvin som säkert Peter känner för han sitter numera som tjänsteman i gröna gruppen och kritiskt granskar TTIP och CETA. Något den gröna gruppen är mer kritisk mot som svenska regeringen är för. Rickard är redaktör för tiipen.se

VAL TILL RIKSDAGEN

Miljöpartiet de gröna

Du kan personrösta genom att sätta ett kryss för den kandidat du helst vill ska bli vald. Du kan inte personrösta på fler än en eller någon annan kandidat än de som står nedan.

1.Agneta Börjesson, 56 år, riksdagsledamot, Kungsbacka invald riiksdaledamot
2.Rikard Allvin, 28 år, politisk sekreterare, Falkenberg
3.Maria Söderberg, 26 år, studerande, Halmstad
4.Lena Angviken, 63 år, bibliotekarie, Laholm
5.Ola Nilsson, 45 år, lärare, Halmstad
6.Elisabeth Falkhaven, 59 år, projektledare, Hylte
7.Stefan Edlund, 48 år, lärare, Varberg
8.Eva Ericsson, 56 år, helhetsbyggare, Laholm
9.Clas Rosander, 61 år, fritidspedagog, Kungsbacka
10.Hans Leghammar, 56 år, affärs- och miljökonsult, Halmstad
11.Ingegärd Salmose, 53 år, rektor, Kungsbacka
12.Vagn Abel, 64 år, lärare, Falkenberg
13.Ulf Bjerstaf, 66 år, pensionär, Laholm

I praktiken skulle om "olyckan" vara framme Peter be Rickard om han skulle komma in i riksdagen att "hör du du det är visserligen kul att du kom in här men lägg av med att tro du är något för här gäller majoritetsbeslut och fattar du inte det så sök dig nån annanstans eller lämna riksdagen".

Trumpen typ


Trump ser sliten ut, inbillar jag mig. Han är en gammal man, som nog börjar se lite trött ut redan innan han tillträtt, trots egendomlig frisyr och smink, tänker jag skadeglatt. Att han inombords är ännu mossigare, kan skrämma vem som helst. Undrar hur länge han kommer att räcka som president. Hur länge kommer han att stå ut med att inte ha en aning om, hur han ska göra, vad landets situation kräver. Det som förr var enkla direktörsbeslut i egna bolag, som då och då ledde till konkurs, är nu statsangelägenheter av en helt annan beskaffenhet och dignitet. I den nya rollen räcker det inte med girighet, rasism och manschauvinism som drivkrafter. Här skulle kunskap, kompetens och empati behövas, egenskaper som inte är det mest påtagliga hos den nya presidenten.

Vi är nog många som är oroade för att ledaren för världens värsta klimatförstörare och världens största militärmakt inte förstår vare sig innehållet i eller vidden av de frågor han ska hantera. Och vi är nog nästan lika många, som misstror hans förmåga att lära sig det som skulle behövas. Det enda presidentlika med Trump är maktambitionerna. Även om man kan ana viss förvåning även hos honom själv över valutgångan, tycks han verkligen vilja bestämma inte bara över senat, kongress, centralbank, högsta domstol och hela USA utan även över resten av världen, särskilt Kina och Mexiko. Hugaligen! Mindre roligt blir det för honom, om hans partikamrater, som egentligen inte är hans partikamrater, öppet börjar tycka annat än han själv. Trump håller sig nära alt-right-rörelsen, Brietbart och andra öppet rasistiska och ultrakonservativa organisationer, bl.a. därför att de stått bakom honom i hans valkampanj. T.o.m. de stockkonservativa i teapartyrörelsen verkar för liberala för Trump.

USA går mot större segregation inte mindre, som det skulle behöva. Sådana som Trump och Bannon lägger mer bränsle på den brasan. Trump, Bannon, Mercer och andra miljardärer kommer inte att få mindre pengar och makt under Trumps tid utan mer. Det är det hundra miljoner amerikaner bett om, när de röstade som de gjorde.

"CETA är inte ett frihandelsavtal"

Jag replikerade Gunnar Hökmark om CETA i Jönköpingsposten den 25 november 2016.

(Ej på nätet.)

* * *

REPLIK: CETA är inte ett frihandelsavtal

I en artikel i JP (9/11) påstår Gunnar Hökmark (M) att Miljöpartiet motarbetar välstånd då vi i EU-parlamentet säger nej till det planerade CETA-avtalet. Till skillnad från Hökmark applåderar vi inte bara för att vi hör ordet frihandel, utan granskar också vad avtalet faktiskt innebär - CETA medför nämligen omfattande risker för miljö, klimat och folkhälsa, risker som måste ställas mot att avtalets eventuella ekonomiska fördelar är små, om några.

Det tåls att upprepas att CETA inte är ett frihandelsavtal. Hade avtalet i första hand handlat om klassisk frihandel i form av sänkta tullar hade det närmast varit helt okontroversiellt. Nu handlar CETA dock snarare om regelsamarbete och investeringsskydd, och därmed inte minst om hur företag ges möjligheten att utanför nationella domstolar stämma länder som lagstiftar till skydd för människor och miljö, om företaget upplever att lagstiftningen påverkat värdet av dess investeringar. I oktober skrev över 100 professorer i juridik och internationell rätt under ett upprop som poängterade vilket hot detta faktiskt utgör mot vår praktiska förmåga att stärka skyddet för klimat, folkhälsa och miljö i framtiden.

Medan riskerna med CETA är högst verkliga är de stora effekter för välstånd och jobb som Hökmark talar om snarare rena fantasier. De mest optimistiska prognoserna för CETA spekulerar i en permanent nivåhöjning av BNP för EU:s del på så lite som 0,03 %, och då bygger denna prognos på uträkningsmodeller som i tidigare studier överskattat effekterna av liknande avtal. Rörande sysselsättning finns det inte några trovärdiga siffror på att avtalet skulle skapa ett enda jobb. Tvärtom menar en studie från EU-parlamentets utredningsenhet att det troliga effekterna på antalet jobb av den här typen av avtal är högst marginella.

Hökmark försöker även i sin artikel klumpa ihop extremhögern med oss miljöpartister. Det är varken korrekt eller särskilt klädsamt. Miljöpartiets motstånd mot CETA-avtalet har nämligen inget alls med protektionism eller handelsmotstånd att göra. Tvärtom; Miljöpartiet är positivt inställda till handel, men handelspolitik är inte en fråga om ”för eller emot ”. Frågan är i stället: Hur ska handeln se ut? De risker CETA medför är inte godtagbara, och motsvarar inte alls den typ av fri och rättvis handel som vi miljöpartister vill se.

Att i dessa tider av klimathot, miljöproblem och växande socioekonomiska klyftor ge företag möjlighet att stämma oss utanför nationella domstolar just för politiska åtgärder som försöker lösa problemen är inte rimligt. Framför allt inte med tanke på att priset i bästa fall är några ynka tiondels promille tillväxt. Det borde även Gunnar Hökmark inse.

Max Andersson (MP) 
EU-parlamentariker

Stefan Löfven mer nöjd med MP i regeringen än åtta fd språkrör hos MP !


Trampolinen så kan man kalla det Roland Paulsen beskriver maktkampen mot toppen. Trampa ner allt som kommer i vägen för dem.

Nu har hela åtta fd språkrör reagerat i Miljöpartiet som kommer med tung kritik vad gäller Miljöpartiets förehavanden. Miljöpartiet har blivit ett viljelöst etablissemangsparti.
Isabella Lövin slår ifrån sig mot kritiken och har själv uppenbara problem i den riksdagsgrupp som ska stötta upp regeringen.

"Enligt uppgift till DN har de fyra riksdagsledamöterna i veckan träffat gruppledningen. En diskussion pågår om att hitta en lösning, men en knäckfråga är om partiledningen accepterar att rebelliska riksdagsledamöter som de petade Carl Schlyter och Valter Mutt och avhopparna Jabar Amin och Annika Lillemets ska tillåtas rösta annorlunda än partilinjen."

Det förs också en vild diskussion i facebook-gruppen "Grön Omstart" som partiledningen i MP vid ett flertal tillfällen försökt kapa men misslyckats med i skrivande stund.

"Diskussionen förs också i en sluten Facebook-grupp som heter ”Grön omstart” med ett tusental medlemmar. DN har tagit del av inlägg som riktar kritik mot språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin om att de inte tillåter en fri intern debatt som varit MP:s tradition sedan partiet grundades 1981."

"Statsminister Stefan Löfven (S) är nöjd med regeringssamarbetet med Miljöpartiet.

– Vi är två partier som regerar tillsammans och vi har ett projekt som vi vill genomföra tillsammans för Sverige. Vi har bytt inriktning för politiken och vi tänker fortsätta med det, säger Stefan Löfven till DN"

Sandlåda

Nu har kinesiska Next EV byggt en racerbil, som är snabbare än Teslas. Nej, det är inte i sandlådan nu utan irl. Kineserna säger att de åstadkommit en supersnabb racingbil, EP9, med bortåt 1400 hästkrafters elmotor och en räckvidd på någon mil eller två, kanske fyra om man tar det lugnt, vad det nu ska vara bra för med en sådan bil. Den ska kunna ta ett varv på tyska Nürnburgring snabbare än någon elbil gjort tidigare. Vad meningen med detta projekt är, kan man fråga sig.

Motioner från miljöpartister kvar att behandla i Varbergs kommunfullmäktige !

Av mitt politiska liv när jag var med i Miljöpartiet återstår nu två motioner var av en behandlas i kommunstyrelsen 29 november 2016 den om zonindelning den andra om gratis buss för över 75+ blev när den var uppe återremitterad.

Motioner från miljöpartister i fullmäktige att behandla i Varberg


Kvar att behandla:

Motion att begränsa zonsystemet för bussresor i Varbergs kommun

Gratis bussar för pensionärer över 75+ i Varbergs kommun

Miljöpartiet har sammanlagt lagt EN styck motion under hela mandatperioden förutom de jag lagt: Motion om jämställdhetspris


Kultur och fritidsnämnden i Varberg ligger steget före när det gäller jämställdhet

Klart att det kan läggas motion som slår in öppna dörrar för kultur och fritidsnämnden har redan beslutat att ge sin förvaltning i uppdrag att utreda hur ett jämställdhetstipendium skulle kunna instiftas och utformas av kommunen.

Uppdraget ska vara klart och presenterad på nämndens möte i december 2016 (jag är ledamot i nämnden)

Linda Berggren (S) vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden är initiativtagare då nämnden arbetat aktivt med jämställdhetsfrågorna under ett antal år och det är önskvärt att instifta ett pris/stipendium

En del föreningar har stora utmaningar att uppnå jämställdhet liksom det finns ett behov att lyfta jämställdhetsfrågorna rent allmänt i Varbergs kommun.

För att uppmuntra föreningar/enskilda att arbeta aktivt mec frågan borde ett pris/stipendium instiftas.

"Att ta bussen är en solidaritetshandling med de som verkligen måste åka bil"

Mitt inledande inlägg i budgetdebatten i Kommunfullmäktige på temat samhällsbyggnad

När jag växte upp var Borås inte någon man skröt över, och när man fick frågan var man kom ifrån blev svaret ofta 'en bit utanför Göteborg'.
Men någonting har hänt. Idag är boråsare stolta. I den senaste attitydundersökningen från 2014 svarar 93 procent att de skulle rekommendera andra att flytta hit och 95 procent skulle rekommendera andra att besöka Borås.
I Kommunkompassen 2015 är området 'kommunen som samhällsbyggare' Borås stads starkaste område.
Där mäts faktorer som:
* Strategier för samhällsbyggande
* Samarbete med civilsamhället
* Samarbete med kulturlivet
* Stöd till näringslivet
* Internationella kontakter
* Hållbar utveckling
Det är alltså på dessa punkter som Borås Stad är som allra bäst. Borås är en aktiv och ambitiös samhällsbyggare. Och det behöver vi vara, vi är en attraktiv stad som växer. Enligt Newsec är vi till och med Sveriges mest attraktiva stad att bygga i med omdömet 'extremt starkt positiv utveckling'. Borås stad är bra på att vara stad, och vi ska vara stolta över vår utveckling. När vi nu växer behöver vi bygga Borås på ett hållbart sätt, det är nu vi har den bästa chansen att ställa om samhället.
Vi miljöpartister har kallats bilfientliga. Det är vi inte - vi är bilvänliga, för de som allra mest behöver bilen, de som bor bortom kollektivtrafiken, de som av något skäl har svårt att gå eller röra sig. Men det gäller också att se till verkligheten - vi har en galopperande klimatkris. De fossila bränslena borde redan ha varit avskaffade.
De sista dropparna bensin och diesel bör rimligen få användas i första hand av de som inte har något val. Att ta bussen eller gå eller cykla, för den som har möjlighet att göra det, är en solidaritetshandling med de som inte har mycket val. Och för att ge fler möjlighet att vara solidariska så ska vi bygga vidare för cykeln här i Borås. Återigen räknar vi upp anslaget för cykelinfrastrukturinvesteringar. Borås är inte Cykelstaden Borås, men Borås ska bli det, måste bli Cykelstaden.
För att bygga ett grönt samhälle måste vi ställa om från konsumtion av varor till konsumtion av tjänster, från gator till parker och uteserveringar och från bilen till cykel och kollektivtrafik. Blandade städer är städer som är till för alla. Med mera plats för lekplatser, grönytor, restauranger och kaféer skapar vi en attraktiv stadskärna. Bilfria gator ger plats till människor och skapar en stadskärna som uppmuntrar till både lek och kreativitet.
Vi ställer inte bara om samhället för att vi måste - vi gör det också för att vi vet att klimatsmarta samhällen är samhällen vars invånare mår bra.

Varsågod, ännu ett bra exempel att kopiera

Det är hårt att se hur Nyköpings kommun inte tar del i alla goda exempel runt om i landet, hur man kan öka cykling och kollektivtrafik med enkla medel. Halmstad har kört sitt elcykelprojekt i flera år med gott resultat, och fortsätter 2017. Det är bara för Nyköpings kommun att kopiera, om man vill få fler att cykla, eller elcykla.

Kopierar texten direkt ur pressmeddleandet


Pressmeddelande 2016-11-24
Halmstads kommuns elcykelprojekt uppmärksammas internationellt – igen!
 
I våras tilldelades projektet Elcyklist 2015 utmärkelsen National Energy Globe Award Sweden 2016. Nu är samma projekt nominerat till Euro-China Green & Smart City Awards 2016.
 
I projektet Elcyklist 2015 fick 300 Halmstadbor låna varsin elcykel under en period och hjälpte därmed till med att minska utsläppen till luft,trafikbullret och trängseln i Halmstad. Projektet pågår även under 2016 och 2017.
 
– Syftet med projektet är att få bilister i Halmstad att ställa bilen och istället välja elcykel. Kan vi genom dessa priser inspirera andra städer i andra länder att starta liknande projekt så är det fantastiskt, säger Katarina Löfquist, projektadministratör hållbart resande, Halmstads kommun.
 
Mätningar på fem broar i stan visar att cykeltrafiken har ökat med cirka 4,5 procent i år jämfört med förra året.
 
– Samtidigt som det är roligt att projektet uppmärksammas internationellt vill vi att projektdeltag-arna själva ska få känna att de är med och utvecklar staden i positiv riktning. Fler halmstadbor har möjlighet att känna att de är med i ett väldigt bra projekt. Att cykla ger fördelar för din egen hälsa och ekonomi. Undersökningar visar att man mår psykiskt bättre när man cyklar eftersom man får många sinnesintryck under tiden. Det är bra både för både kropp och själ, säger Katarina Löfquist.
 
Fakta Projektet Elcyklist 2015
-          100 elcyklar lånades ut varje period = totalt 300 Halmstadbor lånade en elcykel
-          Tre perioder à 2-3 månader: vår, sommar och höst
-          Tillsammans cyklade deltagarna över 97000 kilometer
-          Närmare en tredjedel av deltagarna valde att köpa ut en elcykel efter projektet
-          Över 80 procent angav i utvärderingen att de skulle fortsätta cykla i någon form
-          Cirka 70 procent av deltagarna angav att de trodde sig ha påverkat människor i sin omgivning till att börja cykla eller elcykla
 
Bakom utmärkelsen Euro-China Green & Smart City Awards 2016 står franska Fondation Prospective et Innovation som står grundades 1989. De har som mål att förutspå utvecklingen och främja förnyelse på alla nivåer, från global styrning till lokala innovationer. Med utmärkelsen samarbetar de med China Center for Urban Development.
 
Läs gärna mer om projektet på www.halmstad.se/elcyklist
 
För mer information, kontakta:
Katarina Löfquist
Projektadministratör hållbart resande, Halmstads kommun

Tidsperspektiv


Nu är det bara en månad kvar till jul och knappt en månad, tills det blir ljusare igen. Det är ganska kort tid. Om jag skulle leva till normalålder, har jag en tioårsperiod på mig. Det är inte heller särskilt lång tid.

Vårt universum är bortåt 14 miljarder år gammalt, från Big Bang beräknat, sägs det. 14 miljarder år är rätt lång tid, får man säga. Och stort är det också, vårt universum. Det kan man se i Wikipedia, ungefär 93 miljarder ljusår eller 28 miljarder parsec som är observerbart. Förstår naturligtvis inte vidden av detta och har aldrig hört talas om parsec förut men nog låter det ganska långt bort och stort i alla fall.

Läste just nyheten att vår galax, Vintergatan, och en del andra galaxer i samma kluster som vi, dras mot en avlägsen hop galaxer, en kosmisk bjässe, som kallas Vela superkluster. Detta kommer att skapa en framtida kollision, som vår stackars galax alltså kommer att bli inblandad i. Men det är osannolikt att jag eller någon annan kommer att behöva genomlida kollisionen, för den dröjer en del. Resan går fort som fan, ursäkta språket, ungefär 180 000 kilometer i timmen men den är lång och uppskattningen är att den kommer att ta omkring 5 000 miljarder år, vilket är, så där, 400 gånger så länge som hela Universums nuvarande ålder. Efter Big Bang alltså. Det verkar inte kunna finnas så många år. Men det stod i tidningen, så då är det väl så.

Hmmm, det verkar som om man inte riktigt förstår sammanhangen här. Det där med tid och avstånd flyter liksom ihop. Men att Vintergatan är på glid på det där viset, säger man sig ha iakttagit i en jättekikare i södra Afrika. Så då är det väl så.

Under tiden har Stephen Hawking kommit på att människan måste ge sig ut i rymden för att överleva som ras, när jorden förstörts av kärnvapenkrig, kosmiskt elände eller för stor uppvärmning. Hawking anser att det kommer att ta 600 år, innan människan lyckats etablera andra självförsörjande enheter än Jorden. 600 år är ett litet steg för kosmos men ett jättekliv för mänskligheten för att travestera Neil Armstrongs utrop på månen. Hur länge människan sedan skulle kunna överleva är i sanning skrivet i stjärnorna och inte särskilt meningsfullt att spekulera om.

Grön klimatsatsning – solel utan skatt

Nu ska skatten på egenproducerad solel bort. Miljöpartiet arbetar alltid för att det för den som producerar sin egen förnybara el ska vara både enkelt och lönsamt. Det har aldrig varit så enkelt och lönsamt med solceller på taket. 


Solenergin är på framfart. För att nå målet om 100 procent förnybar energi spelar solen en viktig roll. Miljöpartiet arbetar alltid för att det för fastighetsägare, kommuner och företag som producerar sin egen förnybara el ska vara både enkelt och lönsamt. Då ska varken regler eller skatter vara ett hinder för den som vill sätta upp solceller. I veckan presenterade den grönröda regeringen sitt arbete för att minimera skatten på solel för eget bruk.

Den stora majoritet av solelsproducenter som i dag är skattebefriade ska fortsätta vara det. För övriga producenter är ambitionen att helt ta bort skatten på den solel producenten själv förbrukar, även de som äger många solanläggningar som sammanräknat överskrider gränsen 255 kW. Att ta bort skatten på egenproducerad solel från större anläggningar ska innebära lägsta möjliga skatt, till minsta möjliga risk genom åtgärder i tre steg:

1) Skatten föreslås minska från 29,2 öre/kWh till 0,5 öre/kWh, den lägsta nivån som går inom EUs regler för statsstöd. Detta föreslår regeringen ska ske redan från 1 juli 2017.

2) Samtidigt som skatten drastiskt sänks, kommer regeringen be EU om att helt undanta produktion av solel för egen konsumtion från beskattning. Att större anläggningar skulle beskattas har varit nedslående och anledningen var de större solelsproducenterna annars skulle kunna straffas i efterhand genom EUs regler för statsstöd. Att minska riskerna för bakslag för de som investerar i solel-anläggningar och ge solelen bättre villkor är viktiga mål.

 3) Regeringen arbetar för att påverka EU till fler regeländringar som är nödvändiga för att klara det globala klimatavtalet som förhandlades fram i Paris.

Med Miljöpartiet i regering har det gjorts många framsteg för att gynna solenergi. Vi har exempelvis åttafaldigat investeringsstödet, minskat regelkrånglet och sett till att den som säljer sin överskottsel ut på nätet både får ersättning och skattebefrias. Under 2015 ökade antalet installerade solceller i Sverige med 60 procent. Det har aldrig varit så enkelt och lönsamt med solceller på taket. Framtiden för solel – som vi glädjande nog ser allt mer av på Gotland, framför allt på landsbygden där människor producerar sin egen, klimatsmarta el på ladugårdar och hustak – ser ljus ut!

Isabel Enström, gruppledare Miljöpartiet de gröna på Gotland

Publicerad i Gotlands Allehanda 23 november 2016

PM om regeringens insatser för att främja solel