Vad ska vi göra med Östra Storgatan?

Så där var bloggen igång efter ett längre uppehåll. Jag kommer fortsätta hålla ögonen på trafiken i Nyköping, hur den kan bli mer hållbar, hur vi på olika sätt kan gynna cykling, gång och kollektivtrafik.

Nu har det gått tillräckligt lång tid med Östra Storgatan som gåfartsgata, för att säga något hur resultatet av ombyggnaden. Uppenbarligen är det ganska olika uppfattningar om hur pass väl den fungerar i praktiken, om vi tar det ur perspektivet säkerhet och framkomlighet för olika trafikantgrupper.

En sak tror jag dock de flesta tycker, totalt sett är det åtminstone rätt mycket bättre än tidigare när gatan var en dubbelriktad gata med biltrafik i normala hastigheter. Det är generellt sett ett betydligt lugnare trafiktempo och det är mindre biltrafik. Det är tystare, mindre trafikbuller och det känns för det mesta trevligare att röra sig i gatumiljön.
Bilarna tar mycket plats. Trångt ibland.

Personligen har jag cyklat här många gånger. Och jag upplever inte umgänget med biltrafiken som särskilt hotfyllt eller konfliktfyllt. Det skulle då vara  när man cyklar in mot centrum, eftersom man har mötande biltrafik. Jag upplever att bilarna viker undan och lämnar lite utrymme för oss cyklister. Men jag ska vara ärlig, jag är van cyklist, känner mig säker i sadeln, och är inte ängslig till min läggning när jag sitter på cykeln. Jag kan förstå andra cyklister som inte håller med mig, att de tycker marginalerna till bilarna är i minsta laget och dessutom är det väldigt smalt på sina ställen. Det räcker ju faktiskt att man vinglar vid fel tillfälle för att det ska bli närkontakt med en bil.

Men farligt? Svårt att säga, det enda jag jag känner till var en sammanstötning mellan en bil och en ung cyklande tjej, som hände alldeles nyligen. Flickans cykel ska ha fastnat i bilen, men enligt mediauppgifter skadades dock inte tjejen. En allvarlig incident, som just pekar på hur trångt det är många ställen. Några riktigt allvarliga olyckor har inte hänt, vad jag vet.

Att inga allvarliga olyckor hänt är ju en tröst, men om många cyklister upplever trafikmiljön som hotfull, kan man inte bara strunta i saken. Just känslan av dålig säkerhet kan ju vara en orsak till att man avstår från att cykla.

Fartgupp i Isaksdal. Något för Östra Storgatan?
Förhoppningsvis gör kommunen en ordentligt analys av utfallet av gåfartsgatan. Jag tror man kommer finna några saker, som måste rättas till. Gatan är gåfartsgata, vilket innebär riktigt låg fart för alla fordon. Men där syndas det grovt ibland. Det är ingen konst att få upp en motorstark bil i 40-50 km/tim mellan två kvarter. Och sådana incidenter har jag sett. Definitiv både störande och obehagligt. Kan fartgupp vara en effektiv metod att sätta stopp för fartdårar? Sådan har ju anlagts på andra ställen i stan, exempelvis i Isaksdal, (se bilden ), så det är tydligen en tänkbar åtgärd.

Eller så tar man bort den vanliga biltrafiken, ungefär som på Västra Storgatan, där endast varuleveranser med bil är tillåtna.

Vinstlott eller nitlott för asylsökande ?


I Anna Dahlbergs krönika i EXPRESSEN larmar hon om att integrationskrisen kräver snabba svar.

Ensamkommande sätter press på landets socialtjänster. Polisen går på knäna i en redan ansträngd kår. Polisen hemliga KOD 291 döljer tusentals brott.

Lägg därtill att hälften av de som kommer hit HOTAS av utvisning i vilket fall hur skötsamma och ordningsamma de än är. Det finns ju otaliga fall där det finns skäl för utvisning. Hur MÅR då vederbörande person om den inte vet vilken framtid det är planerat för? Alldeles för långa handläggningstider kanske med anhöriga i ett annat land som är svårt att få kontakt med etc.

Fyrkantiga politiker som jagar positioner och värnar röster i val har vi gott om. Men nu när regeringen begränsat inflödet till "hanterliga mängder" återstår mera. De som redan finns här inom landet. Vad händer med dem? Vinstlott eller nitlott?

Köttkonsumtionen inte hållbar …

Att köttkonsumtionen inte är hållbar konstateras i en rapport KONSUMTIONSRAPPORTEN – 2015, gjord på Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan Göteborgs Universitet. Man konstaterar vidare att ”Det svenska folkhushållets köttkonsumtion är stor och aningslös”. Sedan 1990 har totalkonsumtionen ökat från 60 kg kött per person och år till dagens 87 kg. Samtidigt har befolkningen vuxit, med ca 1 miljon sedan 1990. Summerat blir det en konsumtion 2014 på dryga 800 miljoner kg kött och en ökning med 75 %.

Konsumtionsrapport 2015

Konsumtionsrapport 2015, Handelshögskolan GU

Skulle alla planetens konsumenter äta lika mycket kött skulle mängden kött behöva öka från 300 miljoner ton till 650 miljoner ton. Vilket skulle innebära mer än en fördubbling och detta skulle ge drastiska konsekvenser för utsläppen av växthusgaser. Prognosen är att jordens befolkning kommer att uppgå till 9-10 miljarder vilket skulle öka på konsumtionen ytterligare. Det visar tydligt att dagens köttkonsumtion, inte heller den svenska, inte är hållbar.

Det innebär att det måste till åtgärder. Informationsåtgärder om livsstil och kostråd är bra men kommer inte att räcka. Det kommer att behövas ekonomiska styrmedel som t ex en köttskatt eller ”växthusgas”-utsläpps skatt.

Men det är inte bara köttkonsumtionen som behöver minska. Den allmänna konsumtionsvolymen ökade med 23 % mellan 2004 och 2014.

Hushållen konsumerade 27 procent mer kläder och skor under 2014 jämfört med 2004.

Det mesta har ökat när man ser till ”konsumtion”. Rapporten avslutas med några meningar om ”konsumtion och välbefinnande”.

Konsumtion och välbefinnande

Pengar som spenderas på konsumtion har ett samband med konsumentens subjektiva välbe n­ nande. Ju mer pengar en konsument spenderar på mat, kläder, hemelektronik och möbler, desto nöjdare tycks hen vara. Detta samband har diskuterats i tidigare konsumtionsrapporter (Roos, 2011; 2012; 2013; Brülde & Fors, 2012). Hur inkomst och konsumtion hänger samman med väl­ be nnande är emellertid komplext och det tycks som att både inkomstnivå och typ av konsum­ tion är relaterad till graden av välbe nnande(se exempelvis Fors & Brülde, 2011; Brülde & Fors, 2012; Thøgersen & Hertwich, 2007; Kahneman m. ., 2006).

Det konstateras att det är en komplex fråga att utröna om vårt välbefinnande har ökat under denna tid. Oavsett om vi upplever ett större välbefinnande så är en ökning av konsumtionen ohållbar. Det behövs ett nytänkande och vi kommer inte att lösa allt med ny teknik.

Vi behöver fundera på hur vi kan öka vårt välbefinnande utan att öka den totala konsumtionen. Ökad konsumtion innebär inte alltid ökad lycka. Som situationen är i dag behövs det en omfördelning. Vissa konsumerar alldeles för mycket och en del behöver kanske öka sin konsumtion. Det är skillnad på konsumtion och konsumtion.

Earth Overshoot Day, den dag på året då mänskligheten har konsumerat lika mycket resurser som vår planet kan producera på ett år, inföll 2013, den 20 augusti, 2014 den 19 augusti och 2015 redan den 13 augusti. 2016 blir det säkert ännu tidigare.

Modern forskning visar att bra relationer, en meningsfull sysselsättning och att hjälpa andra är viktiga faktorer för vår lycka. Enligt forskaren Elizabeth Dunn från University of British Columbia påverkas vår lycka här i väst väldigt lite av att spendera pengar på oss själva. Hon menar istället att det inte är förrän vi spenderar pengarna på andra som pengar faktiskt kan köpa en viss lycka. Vi blir alltså generellt sätt lyckligare av att skänka till andra än att köpa saker till oss själva.

Vi bör alltså alla fundera lite över vad som gör oss lyckliga och hur vi ska få ett långsiktigt hållbart jordklot. För än så länge har vi bara ett klot.

Share on Facebook  Post on Twitter  

Politiken måste stå tillbaka för föreningslivet och familjen

Jag kommer att avsäga mina poster i politiken eftersom föreningslivet kommer att bli en större del i mitt liv. Därmed hoppas jag också att kunna vara mer med min familj. Jag kommer fortfarande att vara aktiv inom partiet och försöka hänga med men inte gå på en massa möten. Det är viktigt att man inte tar för mycket.

Det innebär inte att jag kommer sluta vara medmänniska. Det är märkligt att det är så många människor som säger att andra inte är lika mycket värda. Vi måste se att ALLA är lika mycket värda oavsett kön, etnicitet, sexualitet hudfärg eller funktionshinder.

Det är lätt att förstå människors värde om man har varit nära döden flera gånger. Vi kan alla diskutera levnadssätt och kultur men det kommer ner till att vi har två lungor som andas. Det är svårt att andas under vattnet.

Det är viktigt att vi är aktiva medborgare istället för baksätesförare som tycker att andra svänger åt fel håll. Just nu kommer jag att behöva min energi till annat ett tag, men jag kan tänka mig att komma tillbaka på annan plats som kommunpolitiker. Det är både lärorikt och jag har lärt känna massor av människor.

En sak har jag dessutom lärt mig att vi kan gilla varandra som människor även om vi har olika uppfattning. Även om man för gud inte förstår den andras åsikt. Det är demokrati.

Socialnämnden i Varberg fick stryk av förvaltningsrätten i LSS-mål !

I höstas var det mycket med LSS kontra SOL uppe i Varbergs kommun vilket jag bloggat tidigare om här.

Nu har fallet Erik varit uppe i förvaltningsrätten där man ger Erik rätt.


"Erik är född med Downs syndrom och har bott i en servicelägenhet med särskilt stöd i nio år. Nu tycker kommunen att Erik är så duktig att han kan klara sig i en vanlig lägenhet med enbart boendestöd.
Erik är ännu ett exempel på hur tjänstemännen i Varberg tolkar LSS-lagen. Enligt dem ska rätten till ett särskilt boende kunna omprövas om det visat att sig att den handikappade gjort stora framsteg. Att funktionsnedsättningen är livslång spelar ingen roll.

Politikerna i socialnämnden informerades av tjänstemännen under det senaste sammanträdet. Vad HN erfar var få politiker emot.

– Vi fick en bra dragning, men LSS är en lag som inbjuder till tolkningar. Den behöver skrivas om, tycker Johan Rosander (MP"

Förvaltningsrätten slår fast med ett domslut

"Rätten slår fast att Erik behöver stabilitet och trygghet för att ha goda levnadsvillkor. Hans funktionshinder gör att hans behov av bostaden kvarstår över överskådlig tid. Att tidsbegränsa ett beslut om rätten till boende med särskild service är därför inte rimligt i detta fall, anser förvaltningsrätten."

Dock verkar inte socialnämndens ordförande Erland Linjer (M) i det här fallet vara nöjd med domen som tar bort tidsbegränsningen som nämnden kan komma att behöva ompröva.

Huruvida detta ska gälla det enskilda fallet, om socialnämnden tänker överklaga eller om det fastställs en ordning att LSS gäller i Varberg ankommer på ledamöterna i socialnämnden att avgöra.

Håhåjaja, det blåser i träa ida’


... skaldades det i Torparvisan på sin tid, särskilt när Sven-Ingvars sjöng.

Men blåste det verkligen lika mycket förr i världen, som det gör nu? Jag får för mig att det blåser mer nu och oftare. Visst, det fanns höststormar förr också men det var rätt ovanligt, som jag minns det. Nu är det flera om året. Eller spelar minnet mig ett spratt?

Ja, det gör det enligt vad det går att läsa på SMHIs hemsida. Det blåser inte mer nu för tiden, säger SMHI. Viss osäkerhet finns i mätningar och slutsatser men det är tämligen säkert att det inte blåser mer eller oftare nu än förr, kanske blåser det t.o.m. lite mindre än förr. Det sistnämnda tycks inte minst gälla Sörmland, om jag läste kartor, trianglar och diagram någorlunda rätt. Krångligt det där med geostrofisk vind.

Och så är det inte bara minnet som hackar. Där vi bor nu, hörs vinden mer än den gjorde en liten bit härifrån, där vi bodde förr, trots att vi då bodde på en kulle. Här nere vid sjön är det öppnare för vinden från dess favorithåll och från Storsjön, väst och sydväst. Nästan all blåst i Sverige är någorlunda västlig. Det kan man också se på SMHIs sida. Vad man inte kan se där är, hur det kommer att bli med stormar och oväder framöver, när klimatet påverkats mer av våra utsläpp.

Karl Gustav skola blir HVB-hem !

Tidigare nedlagd skola i Karl-Gustav en bit från Varberg kommer nu att användas som hem för ensamkommande flyktingbarn.

Ett möte arrangerades snabbt och information gavs och frågor kunde ställas i Karl Gustav bygdegård om vad som ska hända.

Ledare skrivs i HN om dilemmat: En hotbild eller en möjlighet?

Om jag skriver en omöjlighet så hade naturligtvis inga klartecken givits så här långt. De kan ju lösas på vägen och ensamkommande underlag finns ju att fylla boendet. Lämpligheten med folk ute på vischan kan man fråga sig då alla helst bör bo i stan där allting annat finns. Men det är en annan sak.

En fråga jag ställer mig är VARFÖR var det sekretessbelagt i byggnadsnämnden och VARFÖR ska det vara så mycket hysch-hysch kring allt sånt här med flyktingar, ensamkommande och asylsökande? Jag efterlyser öppenhet, transparens och delaktighet. Inte minst för annars får innevånarna i området kring Karl-Gustav ingen ro och inte minst i Kungsäter.

Satir och dubbla danska måttstockar – eller; som man bäddar får man ligga

”Den lille havefruen” känner nog de flesta till. Den lilla bronsskulpturen med den lilla sjöjungfrun som sitter på en sten har blivit symbol för Köpenhamn i första hand men också för hela Danmark. På alla turistbroschyrer och hemsidor för Danmark/Köpenhamn finns hon avbildad och inräknad som toppattraktion. Danskarna omhuldar sin lilla havefru.


Därför var motivet väl valt av den brittiske satirtecknaren Dave Brown som ville gissla det danska beslutet att beslagta smycken och andra värdesaker från asylsökande flyktingar. I the Independent har han avbildat den lilla sjöjungfrun behängd med en massa beslagtagna smycken och andra värdesaker. En annan satirtecknare, Steve Bell, har i the Guardian avbildat den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen som Hitler och med detta antydande att den lag som Danmark nyss tagit kan jämföras med Hitlertysklands plundring av judar på väg till gaskamrarna under andra världskriget. Grovt? Ja, men satir, och den bör ju få vara grov. Det har ju i stort sett hela västvärlden marscherat flera mil för att markera i samband med Charlie Hebdo-tragedin. Så även i Danmark.

Den lille havefruen med beslagtaget gods. Bild: Dave Brown, the Independent

Dansk statsminister i mindre smickrande avbildning. Bild: Steve Bell, the Guardian


Det är väl heller ingen som glömt de s.k. Muhammed-teckningarna, ”satiren” på Muhammed som Jyllands-posten publicerade för ett antal år sedan och som danskarna tyckte var så oerhört viktiga för att värna yttrandefriheten och pressfriheten att 11 tidningar valde att också publicera dem enbart av det skälet.

Satir (inte minst teckningar) och yttrandefrihet ligger alltså danskarna varmt om hjärtat… kunde man förmoda. Men just dessa brittiska satirteckningar tycks inte alls ha uppskattats i Danmark. Politiker tillhörande statsministerns parti Venstre, har rivit igång en twitterstorm där oppositionspolitiker anklagas för att ligga bakom den internationella kritiken mot Danmark och för att sprida falsk information om beslutet. Intressant nog verkar det vara just teckningarna som sårat allra mest.

Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard kräver nu att the Guardian drar tillbaka nazisatiren och har nu således glömt allt hon sa om Muhammedteckningarna, stora ord om att ”Ytringsfriheden skal forsvares” och att ”Vores grundlovssikrede ytringsfrihed er ikke till salg for en liter sødmaelk i Saudi Arabien”.

Som man sår får man skörda, heter det ju. Eller; som man bäddar får man ligga, som den danska oppositionspolitikern (Radikale) Sofie Carsten Nielsen säger till danska tv2.

Konsten att vara linslus


Vissa personer förekommer särskilt ofta i tv och andra media, har ni tänkt på det? Jag tänker inte på dem som har löpande uppdrag i program som Rapport, morgon-tv eller så och som därför syns nästan varenda dag. Det är naturligt på något vis, även om det blir olidligt med Rickard Olsson, som verkar synas på tv precis hela tiden. Nej jag tänkte just nu på andra, som av någon anledning dyker upp både här och där oftare än man riktigt förstår skälen till, någon sorts primadonnor. Några exempel är Niklas Strömstedt, Leif GW Persson, Jessica Gedin, Lars Lerin, Plura Jonsson.

Man undrar lite om bevekelsegrunderna. Från tv’s eller radions sida är det inte konstigt. Alla de här är duktiga och populära personer, framstående proffs inom sina respektive gebit. Tittar- och lyssnarsiffrorna styr. Men vad motiveringen är från kändisarnas egen synpunkt, är inte lika självklart. Ingen av dem lär behöva uppträda i media hela tiden av ekonomiska skäl. Ett starkt bekräftelsebehov eller ett drag av narcissism kanske finns med i bakgrunden. Fartblindhet kanske. Vad vet jag?

Flyktingpolitiken går mot ett misslyckande inte bara i Sverige utan för hela EU !


Förberedelse för massavvisning upp emot 80.000 som inte ska vara här.Äterställaruppror i MP som det var innan i flyktingfrågan. Sågning av flyktingpolitiken i MP.

Inte lätt nu Miljöparriet och lägg till en utredning som ska vara klar om två år som Maria Ferm ska leda om lagliga vägar för asylsökande.

Jag vet inte hur man får ihop det att många tar sig den långa vägen till Sverige, placeras någonstans och efter många om och men får avslag medan den andra halvan får stanna som kommit hit.

Ska vi dela upp dem går det alltså lika många migranter på RIKTIGA asylsökande om jag ska vara stygg. Självklart något som gagnar SD Vad var det vi sa?

Vi har dessutom alla dem flertalet som ALDRIG kommer till Sverige och HUR hjälper vi dem?Ja migranterna behöver vi inte bry oss om men de som har verkliga skäl för asyl.

Naturligtvis har en samordning av mottagandet aldrig varit större och inte heller hur vi klarar flyktingsituationen klaras ut i närområdena. Men en UTREDNING som blir klar om två år löser inte den AKUTA katastrofen och helt klart att inte bara Sverige har misslyckats utan hela EU.

Säga vad man vill om NATO… men det får man inte?

Idag presenteras NATO-utredningen. Tack för den. Åtminstone några som håller huvudet kallt och inte rekommenderar att rusa in i en militärallians med kärnvapen och aggressiv hållning åt både det ena och andra hållet. Det är ju också befriande att se att det finns plats för en hållning som är kritisk mot NATO. Möjligen kommer en sådan att bli svårare att inta i fortsättningen, utan att bli utsatt för påtryckningar från USA. Åtminstone om man får tro en artikel i Daily Telegraph.

I denna artikel sägs en viss James Clapper, chef för amerikanska underrättelsetjänsten, National Intelligence, vara utsedd som speciell bevakare och utredare av ryskt inflytande på europeiska politiker. Ryssland sägs finansiera ett antal partier i Europa och Clapper har fått i uppgift att undersöka saken. Den ryska "infiltrationen" sägs syfta till att underminera den europeiska politiska enigheten och uppmana till agitation mot NATO:s missilprogram. Mer allvarligt är att det spekuleras i att det skulle ligga ryskt inflytande bakom utnämnandet av Jeremy Corbyn som ledare för brittiska Labour. Det beskrivs i alla fall som en "aldrig tidigare skådad inblandning i brittiska interna angelägenheter" när den ryske London-ambassadören Alexander Yakovenko, när Corbyn valts, dristade sig till att utbrista att valet var ett "radikalt genombrott" för motstånd mot NATO och support för kärnvapennedrustning i Storbritannien. Vilket skulle sammanfalla med vad Corbyn tycker och säger, enligt bedömare i Storbritannien. Och kanske därför något som Clapper också kommer att undersöka. Åsikter som råkar vara desamma som ryska betraktas som rysk infiltration? Man vill ju helst tänka att detta är en överdrift och mer Daily Telegraphs spekulation, men...

Det är ju inte utan att man, på temat inblandning i andra länders inre angelägenheter, spontant kommer att tänka på vår förre utrikesminister Carl Bildt och hans uttalanden om Ukraina för två år sedan. Eller den före detta amerikanske presidentkandidaten John McCain som stod på Majdan i Kiev och höll tal till demonstranterna medan den (jo, faktiskt) demokratiskt valde presidenten Janukovytj fortfarande var i allra högsta grad vid makten. Dubbla måttstockar är väl ett adekvat uttryck i sammanhanget, antar jag.

Men det får vi tydligen vänja oss vid. Det råder inget tvivel om att det finns en rysk informationskampanj som syftar till att påverka opinionen i Europa och andra delar av världen. Men den som tror att det amerikanska åsiktsmaskineriet skulle vara mindre aktivt lurar sig själv. Det visar kanske mitt inlägg från igår, bland annat.

Det är emellertid oroande om försvararna av den liberala demokratin i allt högre grad tar till metoder som minst av allt hör hemma i liberala demokratier. Det är också något att uppmärksamma i den NATO-debatt som lär fortsätta med ökad kraft nu efter den eminenta utredning som presenterades idag. Kanske kommer NATO-kritiska partier att bli granskade av denne man (bilden)?

James Clapper, US National Intelligence. Snart i ditt partis kansli? Bild: Jim Watson, AFP/Getty.

Vargen kommer!


I SvD igår läste jag att den svenska arméchefen Anders Brännström varnar för krig. Han fick chansen att framföra sina farhågor även på tv. Det kanske ligger i farans riktning för människor, som ägnar sitt yrkesliv åt krigsmakten, att få omvärlden att förstå att deras val är rätt och riktigt och den stora betydelsen av upprustning. Men Brännströms slutsats av rådande omständigheter att Sverige kan vara i krig om några år är väl ändå rätt magstark.

Lite antimilitaristisk som jag är, är mitt förtroende i största allmänhet lågt för uttalanden av generaler och andra höga militärer, antingen det gäller krig, omvärldsanalyser eller politik. Mycket av vad de säger ska ses mot bakgrund av budgetfrågor. Militärer vill alltid att mer pengar ska satsas på krigsmakten. Det är kanske förklarligt men blir inte mer rätt för det. Ju större omvärldsfaror som kan målas upp, desto mer pengar till krigsmakten, är logiken. Sverige har inte varit i krig på mer än 200 år men arméchefen tror att trenden är bruten. Eftersom jag inte läst den broschyr, där arméchefens oro uttalas, vet jag inte med vem han menar Sverige skulle vara i krig om några år men jag gissar att det är ryssen som avses. Rysskräcken är ett väl beprövat kort att spela ut. När ryssarna, d.v.s. den ryska ledningen, dessutom beter sig som de gör nu för tiden, får argumentet lite vind i seglen. Min slutsats är att inte heller den här generalen låter trovärdig. Undrar förresten, vad han menar med kan vara i krig. Är sannolikheten övervägande, alltså är det väldigt troligt? Eller är risken 50/50 eller en på tusen? Uttrycket kan vara i krig kanske valts för att det kan betyda lite av varje. Eller så var det kanske inte riktigt genomtänkt.

Hur gammal är jag ?

ung och gammal manÅlder är för många lite känsligt. Förhållningssättet till ålder varierar. När man är ung vill man bli äldre och när man är gammal vill man bli yngre. Hur man åldras varierar. Ålder kan förhålla sig till det rent fysiska men även till det mentala. Man kan vara ung till sinnet och jättepigg men helt utsliten fysiskt och tvärtom. Kroppen kan biologiskt vara, flera år yngre eller äldre, än din kronologiska ålder.

Så det är inte enkelt att veta sin ”riktiga” ålder, men oftast är man äldre än man känner sig, i alla fall i min ålder. Tror jag?

Det finns många ”kurer” hur man håller sig ung, däremot finns inte så många som gör en gammal.

Nu har i alla fall forskare från Uppsala universitet kommit fram till att ”Tre till sex koppar kaffe per dag minskar den biologiska åldern med 5.6 år jämfört med om man inte alls dricker kaffe.”

Olika livsstilsfaktorer kan accelerera och bromsa åldrandet. Rökning, högt BMI och konsumtion av sockerhaltiga drycker ökar och konsumtionen av fet fisk, drickande av måttliga mängder kaffe minskar den biologiska åldernStudien på kaffedrickandet var gjord på åldersgruppen 20 – 50 år, så det är kanske för sent för vissa av oss att börja med kaffe.
Motion påverkar också åldrandet i rätt riktning om man nu vill vara ung eller bli gammal. Det finns många studier kring kaffedrickande eller inte. En del resultat visar att kaffedrickare dricker mer alkohol och röker mer. Kaffedrickande kan också minska diabetes.

Allt hänger ihop. Dricker man kaffe tillsammans med andra är det nog bättre än man dricker det ensamt. Dricker man kaffe och röker samtidigt och äter en massa kakor så försvinner nog den ”positiva effekten”. Dricker man kaffe istället för läsk så är det bra. Inget är enkelt. Man ska nog inte dricka kaffe bara för att det minskar åldrandet utan för att man tycker det är gott.

Vilken livsstil vi har påverkar givetvis vår hälsa i positiv eller negativ riktning. Det samma gäller för övrigt för klimatet.

För mycket och för lite ”av något” kan vara lika negativt. Bäst är nog att det mesta sker med måttlighet, som vanligt.

Share on Facebook  Post on Twitter  

Säkerheten kring Östersjön – sett från andra sidan Atlanten (?)

Det pågår just nu en ganska intensiv kampanj för ett svenskt medlemskap i NATO. I liberal press skrivs spaltmetrar med argument för en sådan revolutionerande förändring av den svenska säkerhetspolitiken. Neutraliteten och alliansfriheten som Sverige svurit sig till under 200 år, genom två världskrig och ett kallt krig, skulle nu alltså vara obsolet och hotet från Ryssland så stort att vi närmast panikartat måste ansluta oss till NATO. Debatten förs inte bara på svensk mark utan också i internationella medier. I Newsweek (23/12-15) läser jag en artikel, ”Putin casts covetous eyes on Sweden and Greece”, skriven av Albin Aronsson, som är verksam inom den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council. 

Han menar att hoten från Ryssland mot såväl Grekland (Kreta) som Sverige (Gotland) nu är så stort att NATO måste öka sin uppmärksamhet på och aktivitet inom dessa länder. Sverige har blivit utsatt för ökat ryskt intresse, menar han, och ger som exempel den ryske Stockholm-ambassadörens uttalande att ett svenskt NATO-medlemskap skulle tvinga Ryssland att omdisponera sina militära styrkor. Det tolkas alltså som en ren provokation men är, enligt min mening, egentligen även en logisk geopolitisk hållning sett ur ryskt perspektiv. En plötslig förändring av den svenska tvåhundraåriga alliansfriheten bör rimligen trigga till åtgärder, så som världsläget ser ut just nu. Aronssons slutsats är emellertid att NATO bör öka sin övningsverksamhet väsentligt i Östersjön och i synnerhet på Gotland. Dessutom anser han att NATO-medlemsländerna, inklusive USA, bör (citerar här direkt från den engelska artikeln):

[…] further contemplate the importance for all sides of Sweden joining NATO, and engage further with the country's politicians, officials and public on the matter”

Logiken här är alltså att eftersom Ryssland, om Sverige går med i NATO, hotar att omdirigera sina militära resurser i riktning mot Sverige, så måste Sverige – för att skydda sig mot detta hot – gå med i NATO. Jag vill hävda att den haltar något. I ett instabilt världsläge bör rimligen en stabil svensk säkerhetspolitisk linje vara bästa försäkringen mot ett ökat ryskt hot mot landet. Inte en förändring av den alliansfrihet som tjänat oss väl under ett par århundraden och som är, och har varit, en förutsättning för ett trovärdigt svenskt medlande mellan krigförande länder och geopolitiska antagonister. Det är ändå NATO-medlemskap som är Aronssons direkta uppmaning till NATO och indirekta budskap till Sverige. Vilket egentligen inte är särskilt märkligt med tanke på vilka han talar för.

Aronsson är en av de studenter som fått stöd genom svenska Frivärld – Stockholm Free World Forum, en tankesmedja som är sponsrad av Stiftelsen Fritt Näringsliv som i sin tur tillkom genom medel från Svenskt Näringsliv. Han var en av två Capitolium-stipendiater som nu verkar inom tankesmedjan Atlantic Council, som bildades under kalla kriget för att främja och argumentera för ökat samarbete mellan USA och Europa. De är kända för att ha goda kontakter med västvärldens beslutsfattare och nätverkar intensivt och ordnar möten dem emellan. Ukrainas premiärminister Arsenij Jatsenjuk och den förre georgiske presidenten Mikhail Saakashvili (nu ukrainsk medborgare och guvernör i ukrainska Odessa) har varit flitiga deltagare i sammankomster arrangerade av Atlantic Council. Det råder inga tvivel om att denna tankesmedja har betydelsefulla försänkningar inom den amerikanska administrationen och inom NATO, trots dess uttalat opolitiska hållning. Många av dess medarbetare har senare återfunnits inom den amerikanska administrationens kärna och smedjan har uttalad support från NATO. Bland donatorerna finns också en rad stater, inte minst USA. Tankesmedjan har också en institutionaliserad informationskanal kallad NATOSource, vars syfte är att ”hjälpa medborgare i NATO-länder och världen i stort, att förstå alliansens (Natos) dagliga bidrag till deras fred och säkerhet” (fritt översatt från engelska från Atlantic Councils hemsida).  

Frivärld – för att återvända till dessa - fokuserar, enligt sin hemsida, på tre temaområden; säkerheten kring Östersjön, hot mot den liberala demokratin samt näringsliv och handel. Avseende säkerheten kring Östersjön anser de, klart redogjort på hemsidan, att NATO är den viktigaste garanten för denna, även gällande Sverige och Finland. De önskar därför ”en diskussion om hur vi garanterar vår säkerhet och vilken relation vi ska ha till NATO”. Aronsson för nu denna diskussion i amerikanska medier och det råder inget tvivel om till vilka argumenten vänder sig. Han har i sin artikel vänt på resonemanget och diskuterar vilken relation NATO bör ha till Sverige och uppmanar öppet dess medlemmar att utöva påtryckningar mot Sverige för ett svenskt NATO-medlemskap.  Det vore friskt om diskussionen hölls inom Sverige och med öppningar för avvikande åsikter och argument för dessa. För det var väl en fri och öppen diskussion Frivärld ville ha, inte en envägskommunikation?

Själv avviker jag möjligen något från den miljöpartistiska linjen, som är aningen mer pacifistisk, när jag påstår att den bästa garantin för vår säkerhet vore att stärka invasionsförsvaret och i synnerhet på Gotland. De budgeteringar som hittills gjorts ser onekligen otillräckliga ut. Det är smärtsamt att behöva förorda försvarssatsningar men jag tror det är den enda hållbara linjen för den som är emot ett svenskt medlemskap i NATO  och är av åsikten att ett sådant snarare ökar hotet mot Sverige och därmed minskar den så hett eftertraktade säkerheten. I den allra bästa av världar skulle alla militära installationer kunna skrotas men dessvärre ser den inte ut att vara mogen för sådana allomfattande radikala åtgärder. Vilket förvisso inte hindrar oss från att i utrikespolitiken prioritera konfliktförebyggande och icke-militära medel för att bevara fred och verka för avspänning. Däremot vill vi (Sverige) förhoppningsvis fortsatt leva i fred och kunna lita på att ett angrepp mot landet skulle kosta för mycket, oavsett vem angriparen är. Det starka invasionsförsvaret har således varit en logisk försäkring för en hållbar alliansfrihet. Kortsiktiga och felaktiga analyser av världsläget under 1990-talet och början av 2000-talet har desavouerat den svenska alliansfria linjen. Vad som behövs nu är inte nya felaktiga och kortsiktiga omvärldsanalyser. 

Jag har funderat mycket på om det funnits en långsiktig NATO-plan bakom de beslut som bäddat för dagens situation, men det är möjligen alltför konspiratoriskt att tro (?). Alldeles oavsett om det handlar om ett avsiktligt NATO-närmande eller ren och skär inkompetens eller naivitet så finns det ett alternativ till svenskt NATO-medlemskap. Det är inte det värdlandsavtal som riksdagen ska fatta beslut om under våren. Dessvärre tror jag inte heller det är fortsatt nedrustning. Åtminstone inte om vi (Mp) ska kunna argumentera trovärdigt emot dessa båda alternativ.




PS) Idag, 27 januari, hålls ett möte på ABF i Stockholm (länk här) för den som vill fördjupa sig i värdlandsavtalet med NATO. Själv kan jag tyvärr inte delta då jag befinner mig i Ukraina men puffar härmed gärna för evenemanget.



SD naglar sig fast vid M – men var finns KD?


Vad är viktigast för M? Att vara största parti eller att se till att hålla KD över spärren?

Utan KD ingen allians och M som störst kan de bli mer självständigare.

Om nu SD hänger på M som en igel är det de signaler från M att man närmar sig SD i migrationspolitiken.

Varför inte? Igeln på andra sidan är MP som sugit fast i regeringen hos S. Regeringen sitter fortfarande kvar och det är deras budget som STYR Sverige inte de låga opinionssiffrorna.

Alliansen som regeringsalternativ är dödfött så länge KD:s siffror har mer med F! att göra än resten av allianspartierna.

Social robot …

Kismet

Kismet, den första socialroboten

I mars/april kommer det att släppas en social robot Jibo. Jibo är utvecklad av Cynthia Breazeal, en professor från MIT. Hon fick idén 1997 då NASA landade Sojourner på Mars. Den första s k sociala roboten kallades Kismet, hade mänskliga drag med två ögon, öron och en mun. Utformad för att inte bara likna en människa, men också för att använda mänskliga beteenden och sociala signaler för att interagera med människor. Till exempel är Kismet programmerad att rikta huvudet och de fyra kameror som bedrivs mot rörelse, färg, och i synnerhet, står inför.
Sådana åtgärder gör det möjligt för roboten att placera sina kameror optimalt så att de fortsätter att få information från omvärlden. Den förmedlar information som en mänsklig observatör och kan sedan reagera därefter. Detta skedde på slutet av 1990-talet.

Redan i december 2011 skrevs det om att Chalmers skulle testa en social robot på ett äldreboende.

Jibo

Jibo, en familjerobot

Nu kommer alltså Jibo, som inte liknar ett människoansikte och har bara ett öga. Jibo kan inte förflytta sig men kan röra sig genom att snurra och luta sig. Ögat kan blinka.
”Ju fler detaljer en robot har, ju mer målar men in den i ett hörn och begränsar hur folk kan interagera med den. Om den ser ut som en hund så kommer folk att förvänta sig att den uppför sig som en hund, säger Cynthia Breazeal.”

Principen är annars densamma och bygger på s k AI, artificiell intelligens. En social dator programmeras med självutvecklande matematiska modeller, så kallade evolutionära algoritmer, för att kunna utvecklas. Robotarna är uppkopplade via Wifi och kan hämta data och spara undan data som den lärt sig.

Med Jibo är det tänkt att ägaren ska kunna ladda hem nya funktioner i form av appar eller skills, precis som för en smart mobil. Men i stället för att alla ska titta på var sin skärm så ska Jibo fungera som en del av familjen. De sociala robotarna kan få oss att interagera tillsammans igen och vi kan dra nytta av tekniken utan att behöva släppa fokus på den mänskliga kontakten. Man kommer även att kunna lägga till egna skills.

Jibo är en familjerobot och kommer att kunna användas som underhållning, lekkamrat, barnpassare, läxhjälp, hålla kontakt med anhöriga som inte bor i samma stad, vara ett sällskap, hjälpa till med diverse olika saker som t ex ringa upp och beställa mat, läsa upp inkomna meddelanden osv.

I Japan används redan robotar i t ex omsorgen. Från rena sällskapsdamer till övervakning av äldre men även inom sjukvården, Robotar kan trycka, dra och skruva, påminna om att ta medicin och ge hjälp åt äldre i kök och badrum.

Man kan också tänka sig att roboten kan stimulera till att ändra sin livsstil genom att påminna om att träna, äta bättre mat mm. Att robotarna kommer är nog helt klart, frågan är när?

Potentialen är stor, bara vi inte glömmer bort att vi är människor och att vi behöver mänskliga kontakter.

Share on Facebook  Post on Twitter  

Halland rustar för 763 nyanlända !


Halland rustar för fler nyanlända!
"Störst ökning blir det för Kungsbacka (318 personer) och Varberg (201 personer), som tar emot fem respektive fyra gånger fler jämfört med förra årets avtal med Migrationsverket."
"– Det kommer att bli ett jättestort inflöde till arbetsförmedlingen. Vi håller på att bygga upp organisationen för att klara detta, och ska tillsätta minst 14 nya handläggare i Halland, säger han.
Etableringsuppdraget innebär att nyanlända får hjälp via en två år lång etableringsplan. Svenskundervisning, SFI, och en samhällsinformation är obligatoriska inslag."

Fakta: Så många ska kommunerna ta emot

Hylte: 10
Halmstad: 126
Laholm: 29
Falkenberg: 79
Varberg: 201
Kungsbacka: 318
Totalt Halland: 763

Tv-underhållning


Så har även idrotten haft sin firmafest för året. För någon vecka sedan var det filmbranschens tur med sina guldbaggar. Några detaljer i regin skiljer mellan de två galorna men uppläggen i stort är desamma. Proffsiga presentatörer, inslag av proffskomiker här och där, allvarlig stund för avlidna, kändisar som prisutdelare o.s.v. Mååånga närbilder på kändisar i publiken. Pristagarnas tackande var om möjligt ännu mer tröttsamt på Guldbaggegalan än på Idrottsgalan.

Den enda dramatiken som erbjuds på galorna är, om den ena eller andra av de nominerade vunnit. Ett undantag fanns på Idrottsgalan och det var den kvinna, som trots två amputerade underben genomfört en triathlontävling och som tidigare vunnit pris men i år delade ut pris. Men i stort ger den här sortens tv-underhållning mest en gäspning.

Man vill ha resultat …

att-traena-gymnastik-27085De flesta studier visar att det alltid är hälsosamt att röra på sig. Frågan är i vilken omfattning och hur.

Det finns studier som visar att effekten av träning kan bero på vilka gener vi har. Brittiska forskare hävdar att det räcker med sex stycken tjugosekunders superintensiva träningspass i veckan. Dessa tjugo sekunder upprepas tre gånger per dag, tre dagar i veckan – sammanlagt endast tre minuter i veckan.

Det är det dock inte alla som håller med om detta. Björn Ekblom är professor i fysiologi vid Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm, och han har inte lika höga förhoppningar på högintensiv träning.

Visst kan man se fysiologiska effekter av det, och att förbränningen ökar är ganska självklart. Men det är inte alls lika självklart att det i sin tur ger några stora hälsofrämjande effekter. Då tror jag mer på att få till en vettig vardagsmotion och att undvika stillasittande, säger han.

Det finns också många olika teorier om man ska träna på morgonen, under dagen eller på kvällen. Vad jag sett finns inga entydiga svar på när det är bäst att träna, utan varierar mellan olika individer.

Sedan kan man fundera hur man ska äta. Hur mycket innan, under och efter träningen. Det är en hel vetenskap.

I Sydsvenskan idag kan man läsa om nya rön. Forskare i Lund och Malmö har funnit ett ämne som bildas i musklerna och blodet när vi tränar och fastar. Ämnet påverkar kroppens ämnesomsättning och har aldrig tidigare förekommit i träningssammanhang. I vår ska nyheten presenteras.

Vi tror att det här ämnet är någonting som kommer från muskeln och som styr hela kroppens ämnesomsättning. Det verkar som om det räcker med att fasta för att det ska utsöndras. Vad det är för ett ämne vill jag som sagt inte gå in på, men det är något nytt i de här sammanhangen och nu följer vi upp det med olika studier.

Hittills har man bara testat på vältränade och smala idrottare.

Frågan är om detta blir en ny dopningsmetod. Man skulle ju inte ens behöva träna utan bara fasta. Om det nu finns ett ämne som hjälper oss att få bättre kondition så är det frågan hur detta ämne ska hanteras. Viktigt är ju också att se om det finns några nackdelar.

Oavsett om det finns ett ämne eller inte så är det nog allra bäst att röra på sig. Minska vårt stillasittande och röra på oss normalt. Gå eller cykla till jobbet. Variera arbetsställning och ibland stå och arbeta. Hushålls- och trädgårdsarbete fungerar också bra. Promenader.

Man kan bli piggare, starkare och friskare och motverka åldrandet, utan piller och trix och det är att träna regelbundet med förnuft.

Share on Facebook  Post on Twitter  

Behåll brunkolen!


Vattenfall är full färd med att försöka sälja sina brunkolstillgångar. När man satte igång försäljningsprocessen, spekulerades det om en köpeskilling på motsvarande 20-25 miljarder kronor. Nu tror man på som bäst ungefär en tiondel av det. Det vore en fjäder i hatten för Sverige som föregångsland, om den här försäljningen stoppades. Ett par miljarder, om man nu får ens det, är visserligen mycket pengar men bara en bråkdel av t.ex. vad Vattenfalls styrelse spelade bort i NUON-affären. En så pass blygsam köpeskilling för stora brunkolstillgångar, som den som numera förväntas, har vi svenska skattebetalare råd att avstå från, i varje fall mycket mer råd med än andra dåliga affärer i den statsägda kraftjätten. Att avstå från att sälja brunkolstillgångarna och då förstås att även från brytning av kol i berörda gruvor, vore både en vettig investering i miljön och en tjusig markering mot omvärlden.

Ingen förnekar längre att det är skadligt för planeten och dess klimat att elda upp de fossila energikällorna i den takt vi gör för närvarande. Det krävs kraftfulla insatser för att snabbast möjligt övergå till förnybar energi. Parisavtalet påpekar problemet men löser det inte. De åtaganden världens länder gjort inför parisavtalet räcker inte till för att lösa klimatproblemet. Det behövs mer, fler och snabbare åtgärder.