DEBATT Bygg fler trähus på Gotland


Åttavåningshus helt i trä i Sundbyberg. Foto: Petra Bindel
Koldioxidutsläppen minskar rejält när flerfamiljshus byggs i trä istället för betong. Därför borde det byggas fler trähus på Gotland, skriver jag och Byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom.

Gotland har gammal byggtradition av trähus. Det var bristen på skog som gjorde att de stenhus som ofta förknippas med Gotland började byggas på landsbygden. Merparten av husen i Visby innerstad är trähus, oftast reveterade, varför de kan upplevas vara stenhus.

Träbyggandet av höga flerfamiljshus tar allt mer fart i Sverige, och nya spännande projekt dyker upp hela tiden. På gamla A7 regementsområde i Visby har nyss en anvisningstävling avslutats, och ett av de fyra företagen som tilldelats mark avser bygga flerbostadshus i massivträ. Gotlands första i modern tid.

När vi bygger hus och andra konstruktioner i trä som kommer från Gotland får vi den positiva effekten att skatter, arbetstillfällen och transporter stannar på ön. Och inte minst – lokal skogsnäring gynnas. Bruttovärdet av avverkad skog uppskattas till cirka 100 miljoner kronor per år på Gotland, och den siffran har potential att höjas rejält om näringen utvecklas på olika sätt, exempelvis genom ökad förädling av träråvaran. Flera kommuner har tagit fram en träbyggnadsstrategi, och vi vill ta initiativ till att se över behovet av en sådan även för Gotland.

Massiva trähus idag har en kraftig konstruktion som tillåter höga hus, och har en bra livscykel. Sedan 1994 är det tillåtet att bygga höghus i trä, och enligt Sveriger Tekniska Forskningsinstitut kan man i princip bygga hur högt som helst. Modern träbyggnadsteknik ger kortare byggtider än tidigare och möter kraven på lägre utsläpp av koldioxid, då trä binder CO2. Enligt Sveriges träbyggnadskansli visar studier att träbyggande kan minska CO2-utsläppen från 246 ton till 17 ton per lägenhet jämfört med exempelvis betong.

Förutom att trä är flexibelt och tillåter estetiskt tilltalande lösningar, är det också kostnadseffektivt och miljövänligt att bygga i trä. Många arkitekter, forskare och bostadsföretag tror att trä är framtidens byggnadsmaterial. Trä har en rad goda egenskaper, framför allt miljömässiga fördelar. Trä är förnybart och klimatsmart, samt har en byggprocess som är miljövänlig och kräver minimum av transporter. Transporter av trä till byggen är ekonomiska, då trä är lätt, och en lastbil kan lastas full med balkar och väggelement av trä. När det gäller mjuka värden finns undersökningar som gör gällande att inomhusklimatet i massiva trähus blir bra, och att trä främjar mjuka värden och upplevs som varma. Och kraven på fukt och brandsäkerhet fungerar likadant för trä som andra material.


Karl-Allan Nordblom (MP) och Isabel Enström (MP)

Artikeln har publicerats i Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda

En viktig del av social hållbarhet är delaktighet.

imageI kommunfullmäktige (november) hade vi som tema  ”Sociala framtidsinvesteringar” som innebär att ledamöterna debatterar kring teman. Min anförande lyfte upp relationen mellan det civila samhället och delaktighet:

Här är min anförande:

Livsmiljöanalysen 2014 påpekar att socialt deltagande har en indirekt påverkan på hälsan genom dess betydelse för olika levnadsvanor.
För att känna delaktighet och samhörighet med samhället måste människor kunna påverka sina egna livsvillkor och utvecklingen av det samhälle de lever i.
I Sundsvall har 19 % av kvinnorna och 24 % av männen ett lågt socialt deltagande.

Miljöpartiet vill öka människors delaktighet i samhällsbygget.
Miljöpartiet vill motverka alla typer av diskriminering och ge varje människa möjlighet att leva och utvecklas till den hen vill vara.

Jämlikhet och jämställdhet är grunden för det goda samhället.

Här spelar det Civila samhället en viktig roll. Ett aktivt och stark civilsamhälle ökar den sociala tilliten.
Därför vill Miljöpartiet:
• Arbeta för goda förutsättningar för föreningar som skapar bryggor mellan olika samhällsgrupper.
• Öka kontakten mellan olika grupper i samhället genom att uppmuntra och utveckla mötesplatser där alla människor kan träffas.

Angel Villaverde (Mp)

Fler och mer vattenblänk i staden

Dagvatten är en verklig doldis, i dubbel bemärkelse. Få känner till begreppet och hur vattnets väg till sjöar och vattendrag (recipienter) ser ut. Utöver ett svårt begrepp så är dagvattnet också nästintill omöjligt att få syn på, ens om man letar. I planeringen av våra stadsmiljöer och tätorter har man sedan decennier byggt utifrån principen att allt regnvatten snabbt och smidigt ska ledas bort, kulverteras och döljas. Men vatten kan ju vara ett av de bästa och trevligaste inslagen i en stadsbild. Och istället för att se dagvatten som ett problem och något som snabbt ska ledas bort, så tycker jag att vi ska betrakta vattnet som en tillgång. Vi måste tänka om, se regnvatten i sin renare form, som den fantastiska tillgång det faktiskt kan vara i vår stadsmiljö.

Kraftigt och måttligt förorenat dagvatten måste renas på ett professionellt sätt. Men det finns också nästintill ”rent” vatten som samlas i samband med regn som lätt borde kunna samlas upp i snygga och ändamålsenliga mindre anläggningar istället för att ledas ner i marken och döljas. Att planera stadsmiljön med inslag av vatten i mindre dammar, diken och små kanaler har många värden utöver att det kanske också hinner renas och avdunstar långsamt.

Vatten är livgivande och en naturlig del av vår miljö – och det är vackert och rogivande med vattenblänk. Det finns många inspirerande och fina exempel runtom i landet på hur vatten på ett modernt sätt omhändertas och förhöjer livskvaliteten i våra bostadsområden. Därför vill jag slå ett slag för att förtäta staden – med mindre dammar, fördröjningsmagasin och nedsänkta växtbäddar etc.

Hoppas att kommunerna tar tillvara de tillfällen och möjligheter som ges för att inspirera exploatörerna till nytänkande och lite mod att göra det där lilla extra för att frågor om vatten ska kunna lösas praktiskt och bli estetiskt tilltalande! Allt finns att vinna på fler och mer vattenblänk i staden!

Marica Lindblad

Klimatdemonstration inför COP21 – Visby


Idag hölls demonstrationer runt om i hela världen för att påverka klimattoppmötet i Paris. I Visby samlades ett 50-tal för att lyssna på stå upp för klimatet. Här är mitt tal som Miljöpartiets representant. 

"Jag står här idag för att klimatfrågan är vår största utmaning, men det är också den enklaste att lösa eftersom vi vet vad som behöver göras - sluta släppa ut klimatgaser! Jag står här idag för att Klimatmötet i Paris som börjar i morgon är den sista chansen för världens ledare att enas om gemensamma klimatmål så att den globala uppvärmningens konsekvenser kan mildras. Jag står här idag för att dom hemska terroristattackerna i Paris har lett till att samtliga demonstrationer i Paris är inställda. Vår demokratiska möjlighet att som medborgare påverka har inskränkts. Det är samma terror som tvingat miljontals människor på flykt och som vi nu ser konsekvenserna av i form av ett mer slutet Europa.

Den torka som drabbade Syrien 2006–2011 snabbade på urbaniseringen och skapade social oro som kan ha bidragit till inbördeskriget.
I Sahelregionen mellan Senegal i väster och Sudan och Eritrea i öster, bedöms 3/4-delar av den odlingsbara marken påverkas av klimatförändringar.
• Idag är det 1-2 miljoner klimatflyktingar som lämnar Bangladesh.
• Om havsnivån höjs med 1 meter blir det antalet 30 miljoner.
• Vid ytterligare höjning till 1,8 meter handlar det om 60-70 miljoner som tvingas fly.
Och detta är endast konsekvenser för ett enskilt land!

SJÄLVKLART HÄNGER KLIMATKRISEN OCH FLYKTINGKRISEN IHOP!!!

Till Paris kommer Sverige med EU:s förslag om att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent mellan 1990 och 2030. Enligt professor Johan Rockström skulle dock EU behöva helt sluta släppa ut växthusgaser år 2030. Det är alltså tveksamt om resultaten i Paris kommer räcka. Men bara att enas om bindande klimatmål skulle ändå inge hopp. Det som också ger mig hopp är att fler och fler företag uttrycker att dom vill ha långsiktiga spelregler så att de kan investera i att ställa om. Vi behöver styrning mot förnybar energi som produceras lokalt och därmed också genererar jobb och kapital som stannar lokalt. Det gäller för samtliga länder – främst växande ekonomier

Jag är försiktigt optimistisk inför utgången av Parismötet - hur som har vi extremt goda förutsättningar på Gotland med både sol, vind och bioenergi och vi kommer fortsätta att visa att det går att ställa om.

Jag står här idag för att stå upp emot den globala uppvärmningen, bristande demokrati, rasism och ojämlikhet.

TACK FÖR ATT NI OCKSÅ ÄR HÄR!!!"

Foton: Linnea Nilsson, Miljöpartiet

Vi enskilda människor kan också bidra och påverka

imageKlimatmötet som pågår i Paris ska förhoppningsvis leda fram till ett nytt bindande globalt klimatavtal. Målet är ett globalt, rättvist och rättsligt bindande klimatavtal som håller den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har just släppt en rapport som beskriver framtidens klimat i Västernorrland.

Enligt Rapporten kan medeltemperaturen i Västernorrlands län vid slutet av seklet, ha stigit med cirka sex grader med dagens globala klimatpolitik.

Med ett varmare klimat i slutet av seklet kommer största uppvärmningen att ske under vintern med minskat snötäcke, värmeböljorna sommartid förväntas också öka.

Men med ”en kraftfull klimatpolitik och stora utsläppsminskningar” skulle ökningen dock kunna stanna på cirka tre grader.

Regeringen har startat initiativet ”Fossilfritt Sverige”. Där ges en möjlighet att synliggöra hur kommuner och andra aktörer bidrar till klimatarbetet.

Klimatfrågan kan lätt kännas som en abstrakt angelägenhet, och därför
är svår att greppa för vanliga människor tycker man.

Men klimatfrågan är egentligen mycket konkret, något som verkligen går att arbeta på hemmaplan och lokalt.

Det vill säga att vi enskilda människor kan också bidra och påverka genom till exempel:
Sopsortera och återvinna allt.
Om man har bil. Utmana dig själv och se hur många resor du kan göra till fots, med cykel eller kollektivtrafik.
Ät mer vegetariskt. Välj kött med omsorg. Fisk och vilt har mycket lägre miljöpåverkan. Försök köpa minst tre ekologiska varor varje gång du är i mataffären.
Bli bättre på att lappa och laga saker som går sönder istället för att kasta dem.
Inget rinnande vatten när du borstar tänderna.

Yes, we can! Tack

Angel Villaverde (Mp)

Språkrör – Sundsvall

 

Moralisk kris

Vi kan inte ta emot mer Vi har en flyktingkris Det är inhumant att låta folk sova ute på gatan Vi måste minska antalet asylsökande Vi fortsätter värna asylrätten (genom att inte ge dem möjlighet att söka asyl?) Sen regeringen införde ”tillfälliga” gränskontroller så har nyheterna slutat rapportera från flyktingströmmarna över medelhavet, situationen på Lesbos och vad som händer på [...]

Det politiska läget i Ukraina i korthet

Envisa rykten i pressen gör gällande att en regeringsombildning kan förväntas inom kort. Den 11 december går dess immunitet ut och parlamentet kan då göra förtroendeomröstningar, vilket alltså förväntas. Förtroendet bland allmänheten för regeringen såväl som president Porosjenko har sjunkit stadigt under hösten och allra lägst förtroende, nära nollstrecket, lär den hysa för premiärminister Jatsenjuk samt hans parti Folkfronten. Det hetaste tipset är följaktligen att om inte regeringen ombildas helt så lär i alla fall Jatsenjuk försvinna från den. En av de stora diskussionerna är anti-korruptionsarbetet som anses gå alldeles för långsamt och där också presidenten och hans relation till Riksåklagaren Shokin har gett upphov till öknamnet Poroshokin, syftande på president Porosjenkos nära relation till Shokin och deras sätt att använda rättssystemet för att göra sig av med politiska motståndare och hålla korruptionsutredningar borta från regeringen och presidenten.

De upprepade omröstningarna för att få igenom de diskrimineringslagar som varit avgörande för att få en visumfri regim med EU är ett exempel på interna svårigheter hos regeringspartierna att koordinera röstandet i parlamentet. Det lär alltså kunna uppstå stora problem när svåra beslut ska tas om skattereformer och statsbudgeten, där IMF-krav ligger inbakade, vilket väntar härnäst i parlamentet. För att inte tala om beslut gällande konstitutionella tillägg och för regionerna Donetsk och Luhansk.

Förutom korruptionsbekämpningen går också decentraliseringsprocessen trögt och pågår mer som illa koordinerade lokala pilotprojekt. Ingen tycks riktigt förstå vad som ska göras eller hur reformerna ska implementeras. Medan det däremot är högre hastighet på mer symboliska reformer som den om decommunization. Det finns helt enkelt ingen bra översättning av detta begrepp men det handlar om att rensa ut alla symboler för kommunismen, enligt de kontroversiella lagar som togs i våras där sådana förbjöds. Nu har monument med kommunistiska symboler och Leninfigurer rasat över hela landet och fler lär försvinna innan årets slut. Det talas också om att ändra namnet på landets tredje största stad, Dnipropetrovsk. Detta namn gavs åt staden under 1920-talet efter en numera ganska okänd revolutionär hjälte. Detta är mycket kontroversiellt då de flesta av stadens invånare lär vara nöjda med namnet och vill ha det kvar. Även Kharkiv lär vara föremål för namnbyte. Det blir en lätt absurd omställningsprocess då lokala fotbollslag eller som sagt hela städer får sina namn ändrade över en natt. Här i Chernivtsi, där jag just nu befinner mig, har flera gator redan bytt namn, exempelvis Röda Arméns gata som blivit Majdanhjältarnas gata istället. Inte utan debatt trots att detta är i västra Ukraina vilket indikerar att det på platser österut lär kunna bli heta strider till följd av denna historierevisionistiska process. Avseende Dnipropetrovsk och Kharkiv är det inte omöjligt att de lyfts till nationell beslutsnivå.

Förutom detta är regeringens vanligaste ämne kritik och fördömande av Ryssland. Relationen till den stora grannen i öst är oförändrat dålig och Krim har på senare tid hamnat i blickfånget då Krimtatarer tillsammans med aktivister ur Högra Sektorn inlett en blockad mot ön vid gränsen i Kherson. Detta lär ha drabbat de lokala ukrainska bönderna hårt då de är beroende av handeln med Krim. Dessa hårdföra aktivister sprängde den 21 november två elmaster vilket gjorde att Krim stod helt utan el. Dessutom sägs indirekt Ukrainas två kärnkraftverk ha drabbats och ha fått göra nödstopp av reaktorerna, men detta får sägas vara en osäker uppgift. Enligt OSSE fanns dagen efter attentatet ett antal aktivister på plats för att hindra reparatörer att komma till masterna och några poliser lär inte ha varit närvarande, vilket måste uppfattas som högst anmärkningsvärt. Natten till 24 november kvarstod hur som helst aktivisterna vid sina posteringar och ska bland annat ha jagat iväg ett dussintal journalister från platsen. Den ukrainska polisen och militären tycks agera med stor tveksamhet och det verkar råda viss förvirring, kan man nog säga. Nu sägs de dock ha förhandlat till sig fri lejd för reparatörer men det verkar oklart hur länge det kan dröja innan eltillförseln kan fungera igen.

I detta läge har landets premiärminister Jatsenjuk gått ut med ett offentligt uttalande. För att lugna ned stämningen och klargöra att kriminella handlingar som att spränga elstolpar kommer att bestraffas? Jo, det kunde man ju ha trott, men han säger istället detta (enligt censor.net):


”Those responsible for power supplies contracts with Russian-occupied Crimea shall be brought to justice”

Inte ett ord alltså om attentatsmännen. Kanske en present till Högra Sektorn som firade tvåårsjubileum den 26 november med filmvisning i Lviv. Cirka 120 företrädesvis unga män såg filmen ”Volunteers of the Lords Platoon” om Högra Sektorns frivilligbataljon (DUK) vid östfronten. Det lär ha gått lugnt till väga till skillnad från i Kherson.

Lokalvalen i Ukraina i koncentrat

Lokalvalen i Ukraina avgjordes under två omgångar med början 25 oktober då val av lokala stadsråd samt regionala råd avgjordes liksom borgmästarval för större städer. En andra omgång av borgmästarvalen hölls 15 november i de städer med över 90000 invånare där ingen kandidat fått mer än 50 % av rösterna i första omgången.

Valen flöt på i stort sett utan våldsamheter och enligt observatörer utan allvarligare inslag av valfusk. Trots detta har anklagelser om röstköp förekommit på flera håll, bland annat i Chernivtsi där ett antal studenter mutats att rösta på en av kandidaterna och nu stängts av från universitetet. En prefekt på universitet lär vara inblandad och rapporteras ha flytt till Rumänien. Detta med röstköp sägs vara mycket vanligt och rykten gör gällande att en pensionärsröst kostar ca 3-5 US dollar. En universitetsstudent något mer. Det är främst ur dessa två mindre penningstark, grupper röster köps enklast av naturliga skäl. En ganska färsk undersökning visar också att det förmodligen är ett ganska verkningsfullt sätt att fiska röster då ungefär 30 % av de tillfrågade i denna studie kunde tänka sig att "sälja" sin röst i val.

I Mariupol och närliggande Krasnoarmiisk fick valen skjutas upp eftersom det upptäcktes fel med valsedlarna. Oligarken Rinat Akhmetov som äger valsedeltryckeriet och som stödjer Oppositionsblocket är en av huvudpersonerna i denna skandal men motanklagelser har riktats från detta parti och även den lokala valkommissionen har fått hård kritik. Även den centrala valkommissionen har fått hård kritik för sitt agerande i exempelvis Pavlohgrad och Kryvy Rih. Utöver detta har dock inga stora skandaler rapporterats.


Inget parti har fått dominerande ställning varken i något av de lokala eller regionala råden. Porosjenkoblocket gjorde inget katastrofval generellt men måste lita till koalitioner på de ställen där de vunnit flest röster. Generellt sett har regeringskritiska partier gjort bra val och utökat sitt inflytande, det vill säga Batkivsjtjyna, Oppositionsblocket, Lyasjkos Radikala Parti samt Ihor Kolomoiskys nybildade UKROP. 

I övrigt kan noteras att den traditionella uppdelningen öst-väst varit mindre markant och partier som vanligtvis inte är framgångsrika i öst har där vunnit viss framgång och tvärtom. I klartext betyder det ungefär att Oppositionsblocket inte dominerat lika kraftigt i öst men också att de vunnit lite mark i väst. Samopomich/Självhjälp har också noterat betydande inbrytningar i öst och i syd. 

Noteras kan också att Svoboda gjorde betydligt bättre ifrån sig i lokalvalen än i förra hösten parlamentsval. De har alltså ökat sitt inflytande, i synnerhet i ett antal orter i västra Ukraina.

Det återstår att se hur mycket detta nya politiska landskap regionalt och lokalt kommer att påverka den nationella politiken. Till vilken jag återkommer i nästa inlägg på denna blogg.

"De bästa tankarna kommer när jag vill sova"

Foto: Pressbild

Jag lyssnade mycket på de Montevert när Vänner & ovänner / Friends & enemies släpptes 2012. På promenader, på långa resor, när jag längtade, när jag saknade, känslorna upp, gatorna ner. Musiken som en vän, som en hjälpande hand. Nu i slutet av året så är Ellinor Nilsson, som hon egentligen heter, äntligen tillbaka. I oktober släpptes singeln Let's not run away together och i början av december släpps nya skivan. Den lär bli en av vinterns finaste skivor. 

Berätta om nya skivan, vad är det för slags skiva? 
- Det är en lugn popskiva med inslag av blues, folk och annat smått och gott. Texterna är väldigt personliga och transparenta. En skiva om brustna hjärtan, starka viljor och svaga sinnen.

Skulle du kunna beskriva vad varje låt från nya skivan handlar om med ett ord? 
- Absolut! 

1. Forever – Självrespekt
2. Hostage – Frustration
3. Home – Längtan
4. Let’s not run away together – Beslutsamhet
5. October 11th – Gråtfest
6. Summer Heart - Lättsam
7. It’s alright, I’m probably dreaming – Naivitet
8. Close Encounter – Besatthet
9. Ode to mental instability - Depression

Hur har arbetet med skivan sett ut?
- Det har tagit sitt lilla tag. Jag skrev låtar, spelade in, testade producenter, men inget kändes rätt. Tillslut var jag tvungen att släppa allt. Jag skrev nya låtar, hittade den perfekta producenten för mig och inom tre månader med två inspelningshelger i Umeå så var skivan klar. Det tog ett tag för mig att fatta att jag inte kunde jobba vidare med låtar jag inte själv tyckte om, även fast andra påstod att det var bra. Men när det väl släppte så gick det, som sagt, undan.

Du har berättat att du ser skivan som ditt debutalbum. Är det här en slags nystart för de Montevert?
- Det kan man säga att det är. Det är åtminstone så som jag vill se på det. För mig är den här skivan mer representativ för mig. Det ligger ett helt annat arbete bakom den. Min förra skiva känns för mig som ett samlingsalbum då vissa låtar redan var 3-4 år gamla när den släpptes. Det här albumet har jag gjort i en process, låtarna är skrivna väldigt nära inpå varandra och hör tillsammans. Jag känner att den här skivan representerar mig och det jag vill säga.

Hur går du tillväga när du skriver dina texter? 
- Helt ärligt så kommer de oftast bara. Jag skriver lättast när jag är känslomässigt apatisk. Det verkar som att min hjärna först då kan reflektera över en situation jag varit med om. Då går det till som så att jag sitter och låtsas-sjunger lite, spelar in, lyssnar och upptäcker att det där spontana jag sjöng faktiskt applicerar till mina känslor. Då har jag helt plötsligt temat på låten och kan arbeta fram en text utifrån det. Det är såklart inte alltid allt faller på plats, men de låtarna brukar aldrig komma längre än till en demo-inspelning. 

Texterna känns väldigt personliga, censurerar du någonsin dig själv? 
- Njae, kanske lite. När det kommer till namn och väldigt uppenbara associationer brukar jag försöka mörka det lite åtminstone, så att personen det handlar om inte ska förstå att det handlar om hen. Men jag tror jag varit rätt dålig på det den här gången. 

Den nya skivan är helt på engelska, vad är den största skillnaden mellan att jobba på svenska och engelska?
- Det är såklart lättare att skriva på sitt modersmål, men engelskan är lättare när det kommer till fraseringar och melodier. För mig är det ändå skönare att skriva på engelska, det flyter på bättre, även om grammatiken och uttalen ibland blir lite konstiga.

Du växte upp i Evertsberg i dalarna. Hur var din uppväxt där?
- Jag har haft en sjukt fin uppväxt med en kreativ och inspirerande familj. Vi var lite av outsiders där eftersom mina föräldrar flyttade dit några år innan jag föddes, så under större delen av uppväxten var jag ”Stockholmarn” eller ”08:an”, trots att jag är född på Mora BB. Jag var kanske lite udda som spelade flera instrument, sjöng opera och lanade (främst Counter Strike och Dota) när det största intresset för ungdomarna i bygden var moppar, hembränt och Eddie Meduza. Men jag kände mig aldrig utanför, så det fanns mycket kärlek där trots alla olikheter. 

- I Evertsberg är alla engagerade i byn, alla! Vad det än gäller, från att servera blåbärssoppa till törstiga skidåkare på Vasaloppet till att sälja lotter i kiosken när Lasse Stefanz spelar på Boggberget, så ställer alla upp. Det finns en stor kollektiv gemenskap som jag tror många skulle kunna lära sig något av.

Om du skulle beskriva din uppväxt med en låt, vilken skulle det vara? 
- Moonlight Shadow med Mike OldfieldJag koreograferade nya danser till den en gång i veckan under en lite för lång period.

Hur kom du in på musiken från början?
- Jag kom aldrig in på musiken, den fanns alltid där. Jag hade en fiol när jag var fyra år och lärde mig Blinka lilla stjärna på gehör. Sen gick jag såklart musikskola där jag spelade både fiol och cello. Jag började skriva musik när jag var 15 då jag fick min första gitarr. Och sen dess har det bara rullat på.

Minns du den första skivan du ägde?
- Spice Girls första, karaokeversionen.

Vad tror du att du hade sysslat med nu om det inte gått vägen med musiken?
- Jag skulle nog göra det jag gör utöver musiken idag, jobba med ljud. Både live och efterbearbetning. Det är typ det roligaste som finns. Men om allt skulle skita sig så vill jag bli busschaufför på långdistanskörningar.

Vad gör du när du vill varva ner eller hämta inspiration?
- Tar ett bad eller går och lägger mig. De bästa tankarna kommer när jag vill sova.

Vad lyssnar du själv på?
- Mycket olika. Några favoriter just nu är Courtney Barnett, Moon City Boys, Sam Cohen, John Maus, Young Guv, RAN och såklart allsmäktiga The Bear Quartet som aldrig någonsin kommer lämna mina öron.

Vad tycker du om att göra utöver musiken? 
- Jag gillar att sticka, äta och dricka vin. Ibland kanske jag umgås med någon också.

Till sist, vad kan Göteborgarna förvänta sig av din spelning på Oceanen den 4/12?
- En sjukt bra spelning, grymt häng och dekadens. Ses där!

Som sagt. de Montevert spelar på Oceanen den 4/12. Missa inte det. Samma dag spelar hon även på Bengans vid Stigbergstorget. Det går att boka nya skivan på just Bengans genom att klicka här

"Vi vill och kan göra mer"



Regeringen har annonserat skärpningar i Sveriges hittills generösa och öppna flyktingmottagande. Som lokala företrädare för Miljöpartiet ser vi att förslagen är väldigt problematisk, skriver jag och Miljöpartiet på Gotlands ordförande Lena Stenström.

De som såg Åsa Romson vid presskonferensen och Gustav Fridolin intervjuas i Aktuellt, kan inte ha undgått att se våndan i att stå upp för begränsningar i något av det vi miljöpartister värnar allra mest. Vi vill ha en värld utan gränser där alla har möjlighet att flytta, men ingen tvingas fly. Idag är vi längre ifrån den verkligheten än på mycket länge.

Sverige har under bara de senaste två månaderna tagit emot över 80 000 asylsökande. Många är barn och unga, det krävs hundra nya skolklasser i veckan för att uppfylla behoven. Många kommuner har Lex Sarah-anmält sig själva och larmar om en ohållbar situation, där samhällsfunktioner riskeras och mottagandet av människor på flykt inte kan ske på ett humant sätt. Det som saknas är inte enbart resurser eller bostäder. Det är framförallt tillräckligt med personal. Regeringens beslut innefattar därför också åtgärder som leder till att kapaciteten i mottagande och etablering ökar.

Det finns kommuner som har tagit ett väldigt stort ansvar, kommuner som hittills inte tagit emot flyktingar och det finns många kommuner, exempelvis Gotland, som vill och kan göra mer. Vi ser att en grundligare inventering av detta, liksom vidaretransporter från de primära mottagarkommunerna kunde ha samordnats bättre. Det är dock fortfarande möjligt att göra för de som fortfarande anländer.

För EU är detta inte en flyktingkris utan en ansvarskris. Många länder har inte upprätthållit grundläggande konventioner. Några få länder har gjort allt. Sverige har gjort mest sett utifrån befolkningsmängd. Samtidigt anser vi inte att det är ett tillräckligt skäl. Vädjan om stöd och ett fördelat mottagande har ställts till EU. Samtidigt borde ännu fler åtgärder vidtagits för att verkligen tvinga fram en uppgörelse på EU-nivå.

I regeringens förslag stängs inte gränsen, rätten att söka asyl kvarstår. Det finns dock flera partier i riksdagen som vill gå längre och stänga. Är det någon som tror att förslagen som presenterats av regeringen hade sett bättre ut om Miljöpartiet hade backat ur både förhandlingen och därmed också troligen regeringen? Att det hade hjälpt människor på flykt att avstå från att ta ansvar för beslut och lämna Socialdemokraterna att göra upp med Moderaterna vars partiledare snabbt gick ut med krav på stängda gränser och på att ”se resultat”?

Den här uppgörelsen är inte grön, den innehåller förslag som vi inte står för och vi kommer att jobba frenetiskt både lokalt, nationellt och för att det ska tryckas på gentemot EU för en mer human och solidarisk flyktingpolitik.

Just nu genomförs den största humanitära insatsen i modern svensk historia. Under den tid vi tagit emot ensamkommande barn och flyktingar på Gotland har hela samhället visat att vi vill, kan och att vi tillsammans är starka. Vi ska fortsätta att vara ett ljus i mörkret och tillsammans visa att solidaritet och medmänsklighet - det vinner vi alla på!

Isabel Enström, (MP) gruppledare
Lena Stenström, (MP) distriktsordförande

Nygammalt om Nya Karolinska…

Svenska Dagbladet biter sig förtjänstfullt fast vid sin genomlysning av Nya Karolinska Solna och OPS-avtalet (NKS-avtal kan bli dyrt för skattebetalarna ; Här är SvD:s avslöjanden om Nya Karolinska ; Regeringen försökte stoppa NKS-affären).

Sannolikt kommer vi framöver få se en politiskt tillsatt extern granskning/utvärdering, men också en omförhandling av OPS-avtalet. Det gläder mig i så fall, både som landstingspolitiker och skattebetalare.
Det gläder mig också att blicka tillbaka och se att jag skrev ganska initierat om detta redan när första spadtaget togs den 3 september 2010. Nedanstående inlägg publicerades på debatt-sajten Newsmill som inte finns längre.

2010-09-03
"Nya Karolinska – Hållbar vård i Stockholm?

Idag fredag den 3 september tas det första officiella spadtaget i byggandet av Nya Karolinska Solna (NKS) , dvs den nya, moderna sjukhusbyggnad i Stockholm som är tänkt att stå färdig 2015. Det är högtidligt och glädjande, men samtidigt finns både frågetecken och orosmoln.
Nedan reflekterar jag kring några viktiga aspekter såsom (i) själva upphandlingen samt sekretessbeläggningen av densamma, (ii) finansieringsformen Offentlig-Privat Samverkan (OPS), och (iii) den funktion som NKS är tänkt att fylla, med avseende på antal vårdplatser men även rörande medicinsk forskning och utbildning ur ett regionalt helhetsperspektiv.

Trots hård debatt i våras där olika belopp bollades fram och tillbaka så torde det idag stå klart att, enligt kalkylen, så ska själva bygget av NKS kosta knappt 15 miljarder kronor. Utöver detta så ska projektbolaget ansvara för tekniska förvaltnings- och servicetjänster under hela avtalets löptid som är minst 30 år, dvs fram till år 2040 eller senare. Det kostar naturligtvis också en hel del!
När det gäller själva upphandlingen av en så stor affär så är det naturligtvis djupt olyckligt att endast ett (1!) anbud inkom och att landstinget nöjde sig med detta. Med tanke på de enorma belopp det handlar om, totalt minst 50 miljarder kronor, så kommer det alltid kvarstå frågetecken kring huruvida upphandlingen skulle ha gjorts om eller ej. Det enda anbudet kom från ett konsortium bestående av det svenska byggföretaget Skanska och den brittiska OPS-specialisten Innisfree.

En ur medborgarperspektiv särskilt viktig del i NKS-affären som jag konkret engagerat mig i under våren och sommaren är den omfattande sekretessen som präglat ärendet. Efter ursprungligt initiativ av landstingsrådet Stig Nyman (KD), ordförande i FoUU-utskottet, så belades stora delar av upphandlingen med sekretess. Undertecknad, som efter överklagande har getts möjlighet att granska handlingarna närmare, anser att denna sekretess varit både alltför omfattande och godtycklig. Grundläggande för politiker måste vara att på ett ansvarsfullt sätt respektera den svenska offentlighetsprincipen som ju syftar till att myndighetsutövning och användande av skattemedel ska vara så transparent som möjligt för medborgarna.

Undertecknad har alltså under sommaren överklagat NKS-sekretessen hos Kammarrätten. Som ett resultat av detta har jag fått ut NKS-handlingar, nu senast helt utan sekretess! Detta slopande av sekretessen har dock skett i omgångar och det avslöjande som sparades till allra sist var uppgiften att projektbolagets nominella avkastningskrav är 13,85%. Det som landstingets borgerliga majoritet har sett som allra viktigast att hemlighålla i NKS-upphandlingen var alltså vilken (minimi-)vinst projektbolaget kommer göra. Ett märkligt ställningstagande i mina ögon, att ta större hänsyn till kommersiella intressen än till medborgarnas insyn och inflytande. Dessutom är det känt att OPS-affärer ofta renderar projektbolaget slutliga vinster på flera hundra procent av investerat kapital.

En annan del i NKS-affären, som jag personligen tycker har belysts alltför lite, rör just själva OPS-principen (på engelska Public Private Partnership, PPP, eller Private Finance Initiative, PFI). Detta är en tämligen ny företeelse i vårt land. Däremot förekommer den sedan många år i framförallt Storbritannien och mycken erfarenhet kan hämtas därifrån; De senaste åren så har en livlig debatt förts om OPS, bl a i det brittiska parlamentet. Visst finns framgångar men också varnande exempel där det kostat betydligt mer än det smakat för upphandlande kommun eller landsting. Det är med viss förvåning jag konstaterar att ingen svensk journalist tycks ha grävt lite djupare i OPS-modellen för att ställa fördelar mot risker, i detta fallet för Stockholms befolkning och skattebetalare. Skanskas partner i NKS-affären är företaget Innisfree, ett bolag som enligt uppgift har brutit OPS-avtal vid åtminstone ett tillfälle tidigare. Då tvingades samhället träda in och rädda projektet till stora kostnader. Det antyder att det är svårt, eller rent av omöjligt, för ett landsting att helt köpa sig fri från risk, oavsett hur mycket som satsas.

Frågan är ur ett demokrati- och skattebetalarperspektiv om OPS verkligen är en så fördelaktig upphandlings- och driftform som hävdas av vissa. Det torde ju stå ganska klart att den risk man betalar många miljarder för att undslippa, den finns förmodligen ändå kvar eftersom mycket kan hända under ett så långsträckt avtal som sträcker sig 30-45 år framåt i tiden. Som nämns ovan så har det alltså hänt att OPS-bolag har brutit denna typ av avtal vilket då innebär att samhället – och skattebetalarna – får bära all risk och ta hand om eländet, kanske med utdragna rättsprocesser som följd. För att minimera sin egen risk så är det vanligt att projektbolaget etablerar en så kallad Special Purpose Vehicle (SPV) som syftar till att skydda moderbolaget vid eventuella tvister.

Det kanske ändå är fördelaktigt att landstinget själv står för bygg- och driftkostnad från start till slut? Det ger ju lägre kostnader totalt liksom en ökad trygghet långsiktigt. Dessutom synliggör det ”i realtid” landstingets investering på ett mer rättvisande sätt. Därutöver bidrar det också till en betydligt större insyn för medborgarna i en affär av denna dignitet. Allt detta ligger i linje med hur en sann demokrati bör förvalta medborgarnas skattemedel liksom förtroende på bästa sätt. Följaktligen är kanske OPS en upphandlingsform som inte hör riktigt hemma i välfärds-Sverige?

Enligt den ursprungliga anbudsförfrågan så ska NKS ha minst 700 vårdplatser. I tjänsteutlåtandet står ”… Samtidigt får NKS färre vanliga vårdplatser än dagens Karolinska i Solna. Detta kommer att ställa större krav på eftervårdsplatser och rehabiliteringskapacitet inom andra delar av landstinget och inom länets kommuner”…”Fokus kommer att ligga på högspecialiserad och avancerad specialistvård.”

Frågan är om övriga sjukhus och vårdenheter (inklusive kommunerna) i Stockholms län är beredda att täcka upp för denna ökade brist på vårdplatser? Utöver den frågan så ser jag, i min egenskap av utbildare, med oro på det faktum att NKS ska fokusera på en så avancerad vård med få platser att det kan bli svårt att utnyttja sjukhuset för klinisk grundutbildning av blivande sjuksköterskor, läkare, biomedicinska analytiker m fl. Det är ingen bra utveckling med en polarisering av ”flashig” forskning och högspecialiserad sjukvård i Solna och huvudsakligen utbildning i Huddinge.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag utan tvekan ser NKS som en nyckel till en framtida hållbar sjukvård i Stockholms län. Just av den anledningen är det oerhört viktigt att NKS planeras och etableras på ett långsiktigt hållbart sätt, som en av många pusselbitar i det som ska säkra stockholmarnas hälso- och sjukvård under många decennier framöver. Därför är det nödvändigt att NKS debatteras och genomlyses – utan överdrivet hemlighetsmakeri – så att dess utformning och verksamhet optimeras ur ett regionalt helhetsperspektiv.

Michel Silvestri, universitetslektor, Karolinska Institutet
Kandidat till landstingsfullmäktige i Stockholm (MP)"

Denna artikel publicerades 2010-09-03 på dåvarande debatt-sajten Newsmill.



"Nya EU-vallagar katastrof för demokratin"

Jag skriver om EU-parlamentets förslag på nya vallag för EU i Dagens Arena.



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Max Andersson (MP): Nya EU-vallagar katastrof för demokratin


Onsdagen den 11 november beslutade Europaparlamentet hur det vill ändra EU:s vallag.
Förslaget innehåller en del bra saker som ska förbättra valen rent praktiskt och göra det enklare för människor att rösta. Men det innehåller också kontroversiella moment som syftar till att centralisera makten i EU, detaljreglera och försvåra för mindre partier.
Flera svenska ledamöter röstade för förslaget.

Europaparlamentets majoritet kräver bland annat att det ska införas obligatoriska procentspärrar på tre till fem procent föra  att få mandat i EU-parlamentet. Det innebär att det blir omöjligt för mindre eller regionala partier i länder som Tyskland och Spanien att bli invalda.

Det handlar om miljoner väljare som inte längre kommer att kunna bli representerade av det parti de vill rösta på. Enbart i gröna gruppen i Europaparlamentet skulle sex partier slås ut. En treprocentsspärr i Tyskland skulle leda till orimligt höga trösklar och innebära att ett parti behöver fler än 800 000 röster för att kunna bli invalt.

I jämförelse behöver ett parti i Sverige bara drygt 150 000 röster. Detta är ett uppenbart försök från Socialdemokraternas och Moderaternas partigrupper att komma över de små partiernas mandat.

Europaparlamentet röstade också för att införa så kallade transnationella listor i EU-valen. Det innebär att ledamöter inte blir valda från sina hemländer, utan i stället väljs från en valkrets som omfattar EU som helhet, på listor som bestäms av Europapartierna.
Till en början skulle det bara gälla en mindre del av parlamentet, men i förlängningen är det troligt att det kommer gälla för en mycket stor del av ledamöterna. Det finns nämligen ett missnöje inom de större grupperna i Europaparlamentet med att ledamöter kandiderar för nationella partier (som S, M eller MP), väljs i sina hemländer, utifrån sina egna valmanifest och representerar sina egna väljare.

I stället vill man att ledamöterna ska väljas på europeiska valmanifest, och vara ansvariga inför Europapartierna.

Detta trots att de så kallade Europapartierna inte är några riktiga partier, utan löst sammansatta koalitioner, som de flesta väljare inte ens känner till att de existerar. Det svenska Miljöpartiet är inte alls samma sak som det franska gröna partiet. Socialdemokraterna är inte samma sak som brittiska Labour, och våra moderater skiljer sig lyckligtvis en hel del från Viktor Orbáns Fidesz.

Transnationella listor skulle öka avståndet mellan väljare och valda. I praktiken innebär det att man flyttar makten att utse Europaparlamentariker från partimedlemmar till en politisk elit på EU-nivå.

Europaparlamentet kräver också i förslaget att Europapartiernas loggor måste finnas med på valsedlar och kampanjmaterial. Man vill till och med lagstifta om att medlemsländerna måste informera om vilket Europaparti ett nationellt parti samarbetar med i tv- och radiosändningar.

Detta är en detaljnivå som knappast lämpar sig att skriva in i en vallag, men Fredrick Federley (C) har förvånansvärt nog röstat för det.

I förslaget till ny vallag i EU finns också en del bra moment som till exempel bättre möjligheter för alla EU-medborgare att kunna rösta från utlandet, och icke-bindande skrivningar om jämställda listor och rösträtt vid 16 års ålder. Men det ändrar inte på helhetsbilden.

Miljöpartiet röstade emot förslaget om den nya EU-vallagen. Det är viktigt att vi i Sverige även fortsättningsvis kan få bestämma över vår vallag.

Miljöpartiet vill att EU-parlamentarikerna ska väljas från sina hemländer, med sina egna partier och valmanifest, och representera sina väljare. EU:s medlemsländer är olika, väljarna tycker olika, och det är något som vi tycker är bra. Även små och regionala partier har rätt att finnas.

Förslaget kommer att leda till en minskad mångfald och syftar till att flytta makt från medlemsländerna till Europapartierna. Det skulle öka avståndet mellan väljare och valda och undergräver därmed demokratin. Lyckligtvis så bestämmer inte Europaparlamentet själv i denna fråga.

Nu hoppas jag att ministerrådet ser till att de dåliga förslagen inte blir verklighet.

Max Andersson (MP), EU-parlamentariker

Borås Stad ansluter sig till regeringens initiativ Fossilfritt Sverige

Fossilfritt Borås


Kraven växer om en fossilbränslefri värld där oljan och kolet stannar i marken. Enskilda, företag, organisationer – och även kommuner och stater inser nödvändigheten i att hejda utsläppen av klimatgaser. Men detta sker inte genom ord. Det sker genom stora och små handlingar av otaliga aktörer. Nyligen lanserade regeringen ”Fossilfritt Sverige” för att samla dessa aktörer. På nästa Kommunstyrelsemöte fattar Borås Stad beslut om att ansluta sig till regeringsinitiativet.

Målsättningen är inte ny för Borås. Kommunfullmäktige har antagit visionen Borås 2025 där det heter att ”Borås är en stad baserad på förnybar energi” och i Borås Stads Miljömål sammanfattas inriktningen i rubriken ”Fossilbränslefritt och energieffektivt Borås”.

”Genom att Borås nu också ansluter sig till initiativet Fossilfritt Sverige slår vi på ytterligare ett sätt fast att vi tänker vara en av många aktörer, som gör det som står i vår makt för att avvärja hotet som den globala klimatförändringen utgör mot mänskligheten”, säger kommunalrådet med ansvar för klimat och miljö Tom Andersson (MP).

Kommunfullmäktige antog i förra veckan budget för 2016 och den innehåller följande små och stora insatser som alla syftar till att bidra till ett Fossilfritt Sverige.

Borås Stad ansluter sig till initiativet Fossilfritt Sverige
Borås Stad och Borås Energi och Miljö delar drömmen om en fossilbränslefri stad. 

Samdistributionscentral

Livsmedel till Borås Stads verksamheter ska levereras till en gemensam central, för vidare samordnad distribution ut till verksamheternas kök. Minskar körsträckor och ger lokala företagare möjlighet att lättare konkurrera i kommunala upphandlingar. Förslaget har drivits länge av både Centerpartiet och Miljöpartiet. Nu har Kommunfullmäktige äntligen gett klartecken till att starta genomförandet.

Resor till och från arbetet

Kommunstyrelsen ska ta fram förslag till åtgärder för att hjälpa anställda att minska
CO2-belastningen vid resor till och från arbetet. Distansarbete, arbetstid under resan för den som åker kollektivt, underlätta för cyklister är åtgärder som kan komma ifråga.

Solceller på kommunen tak

Ett internt investeringsstöd inrättas för att komplettera ordinarie finansiering, och därmed möjlig-göra fler solcellsinvesteringar.

Klimatmätt mat

Det system som används för att planera måltider, Matilda, kan också räkna växthusgasutsläpp orsa-kade av maten. Nu ska Borås Stad sätta mål för genomsnittlig klimatpåverkan för de måltider staden serverar i sina verksamheter. Siktet ska ställas in på årlig förbättring.

Men detta räcker inte – ännu fler punkter

• Borås Stad ska arbeta särskilt med att bygga upp kompetens kring hur staden kan stödja och
underlätta för företag som har särskilt sikte på hållbarhet.

• Under 2016 fortgår utredningen av Götalandsbanan och banans sträckning genom staden pekas
ut. Höghastighetsjärnvägen ska bidra framtidens fossilfria och hållbara kollektivtrafiksystem.
Under tiden fram till färdig järnväg ska Borås Stad bevaka plan- och byggprocessen så att den sker med minsta möjliga påverkan på miljö och klimat.

• En cykelpool/cykeluthyrning som är tillgänglig för allmänheten ska startas.
• Den interna klimatkompensationsavgiften vid resor i tjänsten höjs till 1:50 kr/kg koldioxid för att öka förvaltningarnas incitament att välja koldioxidsnåla tjänsteresor.

• Den interna bilpoolen ska innehålla kollektivtrafik (busskort) som val vid bokning.

• Borås Stad ska sikta på att använda inventarier som staden redan äger. En förmedlingstjänst ska starta där den verksamhet som behöver inventarier först ska söka.

Innehållet avgörande – inte vem som fick idén
Det får aldrig vara avgörande vilken person eller vilket parti som stod för en idé som leder i rätt rikt-ning på väg till det fossilfria Borås. Energi- och klimatstrategin som antogs av Kommunfullmäktige i oktober har brett politiskt stöd.

Under året har till exempel ett förslag från Monica Johansson (C) om fri parkering för elbilar och utökad möjlighet till laddning i stadskärnan antagits. Solcellsdriven belysning ska också undersökas efter förslag från Monica Hermansson Friedman (M).

Mer om Fossilfritt Sverige http://www.regeringen.se/regeringens-politik/fossilfritt-sverige/

Budgetanförande budget 2016

Budgetanförande 2015-11-18

Herr ordförande, presidium, fullmäktige och åhörare.

Jag skulle vilja inleda med de orden som inleder vår budget:
”Borås Stad ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart både på kort och på lång sikt. Detta uppdrag från både nutidens och framtidens boråsare ställer stora krav på avvägningar och ansvarsfull långsiktighet”

Detta är en ansats som förpliktigar. En ansats som har väglett oss i vårt budgetarbete.
I vår budget tar vi ett långsiktigt ansvar för stadens långsiktiga ekonomiska förutsättningar genom att föreslå en skattehöjning. Det gör vi just för att möta den långsiktiga demografiska utvecklingen som vi ser framför oss. Det handlar bland annat om fler barn i förskolan och skolan och en stabilitet för välfärden. Den demografiska utvecklingen är en effekt av att vi är en attraktiv stad, vilket i grunden är positivt.

Medan vi tar ansvar så väljer andra partier att behandla frågan på andra sätt. Vissa partier leker med låsaspengar i budgeten, andra väljer att ta med ena handen och lämna tillbaka samma pengar med andra och kalla det för en satsning. Jag är glad över att Moderaterna och Centerpartiet vill vara med att ta ansvar för en skattehöjning.

Idag är det den 18 november – ikväll passerar en stafett genom Borås. Jag vet inte om ni har hört om den? Den heter ”Run for your life” och är just ett lopp för livet, ett lopp för att sätta press på makthavare och politiker. Visa att det är många som ställer sig bakom kravet på en fossilbränslefri värld – på att oljan och kolet måste stanna i marken om inte våra barn ska få ta konsekvenserna.
Stafetten Run for your life som passerar Borås ikväll, går från Kiruna till Paris på tre veckor. 1000 människor springer – den pågår dygnet runt och det är mer än 400 mil.
Och naturligtvis slutar den i Paris för att det är där toppmötet om klimatet börjar 30 november. Just nu kan man se en våg av engagemang i civilsamhället – 29 november blir det klimatdemonstrationer i över 170 länder.

Men vi ser också ett klimatengagemang bland företag. Företag som HM, ABB Sverige och till och med Preem har ställt sig bakom regeringens initiativ ”Fossilfritt Sverige”
Överallt hörs dessa vädjanden och rop om handling – och det är dags för politiker på alla nivåer att lyssna ordentligt. Lyssna på kraven på handling mot klimathotet, men också lyssna på forskarna – världens samlade klimatforskare.

I Paris är det ledarna på världsnivå som gör sin del. Här i Borås är det vi, i denna församling, som måste ta vår del av ansvaret för att fatta alla de stora och små beslut som leder i rätt riktning. Klimatfrågan är den fråga som kan påverka världen och Borås allra mest, därför ger jag den frågan högsta prioritet i mitt anförande.

Det blir en stor utmaning som griper in i många av livets områden. Det handlar inte heller bara om att göra de saker som leder rätt, det handlar också om att låta bli att besluta om sådant som leder fel, och också om att sluta göra sådant som leder fel.

I Borås har vi sedan länge varit överens om vilken väg vi ska gå – på pappret och när det gäller visioner. Nu måste visionerna i allt högre utsträckning bli praktisk daglig handling.
När politiker härinne kräver fri parkering i centrum så låter det ju trevlig och bra för bilisten. Men leder det i rätt riktning i stort. Nej, det går ju inte med bäst vilja i världen att påstå. När KD skriver i sitt budgetförslag att ”klimatet är en av vår tids största utmaningar” – så måste väl dessa ord också få betyda något? Är inte nästa generation värd den uppoffringen, de kronorna i p-automaten som kan bidra till att ytterligare någon väljer ett annat färdmedel in till staden?

Borås Stad har verktygen i sina datorer nu för att mäta hur mycket utsläppa av växthusgaser varje serverad måltid i våra skolor orsakar. Verktyget finns inbyggt i måltidsplaneringssystemet Matilda. Näringsvärde och klimatgasvärde trillar ur systemet utan extra ansträngning. Vi vill sätta ett mål, ett genomsnittligt värde som inte ska överskridas per serverad person, och vi vill höja kraven allt eftersom tiden går.

Då hävdar ett parti härinne – moderaterna – att det inte ska sättas något sådant mål. Moderaterna vill stryka det. Påstår att det inte är ”kärnverksamhet”. Vad är det för ett sätt att ta ansvar? Borås Stad serverar mat, skulle det då inte vara kärnverksamhet att följa och ta hänsyn till de följder denna verksamhet får?

Vi behöver enighet inte bara om det vackra orden, utan också i praktiskt politisk gärning i stort och smått. Goda initiativ från många håll – vem som kom på idén är inte det viktiga, utan vad den kan leda till.

Centerpartiet har drivit frågan om en distributionscentral i Borås ivrigt och envist. Miljöpartiet har också drivit den. Ibland träter vi om vem som har drivit den frågan först, och mest och bäst. Men låt oss gräva ner den stridsyxan nu. Jag säger så här, ni centerpartister har drivit denna fråga bra och länge – nu finns startsignalen äntligen med i vårt budgetförslag, det finns en majoritet i fullmäktige för att gå vidare, och nästa år sätter Borås stad igång och förverkligar denna satsning, som är både en landsbygds- och en klimatsatsning. Som kan öka chansen för lokala företagare att leverera mat till Borås stads verksamheter och som kommer att minska transportarbetet ut till alla de enskilda köken avsevärt. På det viset också en skarp och viktig klimatinsats.

Den som har stor makt har stort ansvar, den som har liten makt har ett mindre ansvar – men alla har ett ansvar. Den som är tre år kan lära sig att släcka lampan i tomma rum, det kan vara lagom ansvar för ett litet barn. Men det är INTE det barnets ansvar att sedan, när hen blir vuxen, att ta ansvar för det som vi inte gjorde nu. Det ansvaret måste VI ta idag.

Flera av er träffade den tidigare TV-meteorologen Pär Holmgren när han var här i våras i samband med att Borås Elhandel invigde en solcellsanläggning på sitt tak. Han brukar säga att klimatfrågan är enkel. Nu i början på veckan skrev han till exempel i Upsala Nya Tidning tillsammans med artisten Staffan Lindberg. Så här:
”Gör bara dessa tre saker: Upphör med fossila bränslen, minska köttätandet och låt jordens skogar växa till sig.”

Alla vi härinne har mer makt än genomsnittet över vårt geografiska område – Borås Stad. Vi måste göra alla de stora och små saker som står i vår makt och som leder stora eller små steg i rätt riktning.
Det är den där treårige boråsaren som nyss har lärt sig släcka lampan som i vuxen ålder kommer att få ta konsekvenserna av att vi härinne struntar i att göra allt vi kan. Skulle det inte vara kärnverksamhet att ta ansvar för hens framtid genom att ta ansvar för klimatfrågan? Det resonemanget begriper inte jag. Vi måste ta vårt ansvar och sträva för att bli Sveriges ledande miljö- och klimatkommun.
I vår budget tar vi ansvar i stora frågor som distributionscentral och klimatanpassningsåtgärder.
Vi tar också ansvar för frågor som kan tyckas mindre som intern klimatkompensation, solcellspott och hur vi internt arbetar med hållbara transporter.

Jag ser fram emot en djupare debatt om detaljerna i vår budget under kommande dagar och skulle vilja avsluta med samma ord som jag inledde med:
”Borås Stad SKA vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar både på kort och på lång sikt. Detta uppdrag från både nutidens och framtidens boråsare ställer stora krav på avvägningar och ansvarsfull långsiktighet.” Det ansvaret tar vi i vår budget.



Andens livsbrodd i ett väsen

I Sverige fanns det en ekofeministisk diskurs redan på 1940-talet med namn som Ellin Wägner, Elisabeth Tamm och Emilia Fogelklou som bland annat utmärktes av ett relationellt ideal både vad gäller relationerna man/kvinna och människa/natur. 

Jag definierar relationismen som ett ontologiskt antagande, i vilket naturen och dess organismer, till vilka människan hör, uppfattas som liv, ande, kvalitet, vardande, skapande subjekt och någon med inneboende värde, vilket man gör i en dubbelriktad relation, inte som ting, materia, kvantitet, varande, mätbart objekt och något med instrumentellt värde, vilket man gör i en enkelriktad relation.

Vad livet egentligen är - kan det uttryckas vackrare än så här?

Andens livsgrodd i ett väsen, den hör till det vardande, som skall spränga sitt skal och frigöras för liv i ny rymd - den kan inte mätas, den behöver upptäckas, få sol och luft för att veckla ut hjärtbladen.(Emilia Fogelklou)


En ny stad

Jag drömmer om en stad i fred. En skapande växande stad. En stad dit människor kommer för att vi tror på en möjlig framtid. Människor från olika delar av världen, människor med olika kompetenser och förutsättningar men med det gemensamma att de vill bygga något nytt. De vill se ett hållbart samhälle där vi tar [...]

Kulturlivet i Chernivtsi/Czernowitz/Tschernowitz/Cernauti/Chernovtsy

Efter ett ha inrättat mig under ett par veckor i Chernivtsi tänkte jag att det var dags att bekanta mig med stadens kulturliv. Chernivtsi är ju känt för att ha ett rikt kulturarv och många är stadens kända författare, både manliga och kvinnliga. En hel del av dessa är dock tämligen okända för den breda allmänheten hemma i Sverige. Vem känner exempelvis till Olha Koblyanska som gett namn åt den stora affärsgatan här och som står staty både vid Dramateatern och i Sjevtjenko-parken?

Eftersom jag ännu inte lärt mig ukrainska blev uppgiften att närma sig det ukrainska kulturlivet allt annat än lätt. Men en affisch för filmfestivalen Docudays ledde mig på spåren. Spår som också ledde mig i hälarna på stadens ungdom. Det är de unga som till stor del är drivande för det som händer kulturellt utanför den stora teatern och filharmonikerhuset. Det är de unga som behärskar engelska och i vissa fall tyska bäst och det är genom dem jag kommer framåt i sökandet efter det kulturella Chernivtsi.


Docudays är en filmfestival med inriktning på mänskliga rättigheter och med huvudtemat ”Propaganda”. Festivalen har ursprungligen varit i Kiev i mars men sedan gjort turné i ett flertal ukrainska städer. Nu är den alltså i Chernivtsi under en veckas tid. Premiärfilmen (19 november) var en holländsk film av Jeroen van Velzen med titeln ”A Goat for a Vote”. Den handlar om röstköp i Kenya men känns ju särskilt aktuell i Chernivtsi där lokalvalen som nyligen avgjorts omsusades av en röstköpsskandal, vilket jag skrivit om tidigare.

International Human Rights Documentary Film Festival Docudays UA hålls för tolfte gången och sponsras bland annat av Svenska Ambassaden I Kiev. En hel del information om festivalen finns därför på SwedenAbroad. Hela filmlistan finns att tillgå på denna länk och mer om festivalen kan man läsa också här.

Docudays UA foto: Poster


Ett av de ställen där festivalfilm visas här i Chernivtsi är på tämligen nyöppnade Horizont Business Hub. En lokal där företrädesvis (men inte nödvändigtvis) ungdomar kan samlas och för 20 hryvnia får tillbringa så mycket tid som önskas med tillgång till kaffe, wifi, bibliotek, dataspel och brädspel. Intill denna lokal finns också ett sorts kontorshotell där småföretagare och projektgrupper för 800 hryvnia per månad får tillgång till en egen arbetsplats (dock inte eget rum) med internetuppkoppling och skåp där den egna laptopen, arbetsmaterial eller annat kan låsas in. En utmärkt möjlighet inte minst för unga företagare som inte har råd att skaffa egna kontor eller som bara driver tillfälliga projekt. I källarvåningen finns en föreläsningssal där det ordnas olika seminarier och föredrag samt visas film, inte bara i anslutning till festivalen Docudays. Här hålls också olika kurser för unga jobbsökande antingen med viss inriktning (IT/Media etc) eller rent basalt som hur man lägger upp en CV osv.

Ett annat ställe där filmvisning ordnas är på Paul Celan Literaturzentrum. En kulturell institution som funnits i blott ett år med ambitionen att sprida och popularisera den multinationella och flerspråkiga litteraturen från Bukovina, provonsen i vilken Chernivtsi är huvudstad. Många är de författarnamn som fötts och/eller vuxit upp i Chernivtsi. Eller snarare i Czernowitz eller Cernauti eftersom det främst är under Österrikisk-Ungern eller Rumänien som stadens litterära giganter har frodats. Här finns namn som exempelvis Jurij Fedkowicz, Olha Kobylanska, Karl Emil Franzos, Mihai Eminescu, Alexander Morgenbesser, Alfred Margul-Sperber, Georg Drozdowski, Rose Ausländer, Moses Rosenkranz, Alfred Kittner, Gregor von Rezzori, Selma Meerbaum-Eisinger, Manfred Winkler, Ilana Shmueli, Elieser Stejnbarg, Itzig Manger, Moshe Altmann, Josef Burg, Aharon Appelfeld och Paul Celan som alla har korsat stadens kullerstensbelagda gator.

Mest känd är kanske Paul Celan som också lånat sitt namn till institutet. Han var av judisk börd och tyskspråkig men föddes faktiskt i Rumänien 1920 eftersom Chernivtsi då var under rumänskt styre och kallades Cernauti. Under nazisterna fördes han till arbetsläger i Bug men lyckades fly till Sovjetiska armén och tjänstgjorde där som sjukvårdare. Efter kriget gifte han sig och bosatte sig i Bukarest men flyttade därifrån vidare till Wien och sedan Paris där han tog sitt liv 1970, svårt traumatiserad av kriget, Förintelsen och förlusten av sina föräldrar.

Han brukar betraktas som tämligen svårtillgänglig men det stråk av smärta och lidande som finns i hans dikter går inte att missförstå. Åtminstone inte i den dikt som är hans kanske mest kända, Todesfuge, eller Dödsfugapå svenska. Enligt en del den dikt som bäst sammanfattar fasorna som Förintelsen innebar för Europas judar. Den avslutande strofen tycker jag bäst understryker riktigheten i den observationen. Den lyder så här i översättning av Lars-Inge Nilsson:

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten
Vi dricker dig om middagen döden är en mästare från Tyskland
Vi dricker dig om kvällen och morgonen vi dricker och dricker
Döden är en mästare från Tyskland hans öga är blått
Han träffar dig med kulan av bly han träffar exakt med sitt skott
En man bor i huset ditt gyllene hår Margarete
Han hetsar sina hundar mot oss han ger oss en grav i luften
Han leker med ormar och drömmer döden är en mästare från Tyskland
Ditt gyllene hår Margarete
Ditt askgråa hår Sulamit

Celan brevväxlade med den judiska poetkollegan Nelly Sachs, som med Selma Lagerlöfs hjälp flydde till Sverige 1940. Det var i ett brev från Stockholm till Celans Paris som hon liknade deras korrespondens vid ”en smärtans och tröstens meridian”. Metaforen med meridianen använde Celan sedan i ett berömt tacktal och den har också använts för att ge namn åt den i september årligen återkommande internationella poesifestivalen i Chernivtsi, Meridian Czernowitz.

Den har jag med andra ord missat denna gång men till helgen blir det istället fotoutställning på Galleri Sweet Art med foton av Boris Savelev, som personligen infinner sig på premiärvernissagen till vilken jag har nöjet att vara inbjuden av galleriägarinnan Nataliya Bogomaz på fredag 26 november. Savelev är född i Ukraina men bor i Ryssland och har dokumenterat Sovjetunionen och Ryssland under över 30 års tid. Några av hans foton finns att beskåda i en artikel i the Guardian som skrevs i samband med en utställning där 2009.

Förutom Savelev visas också på Galleri Sweet Art fotografier tagna av ytterligare tre ukrainska/ryska, men nu avlidna, fotografer; Vjatjeslav Tarnovetskij (som har ställt ut i Stockholm), Sergej Lopatyuk samt den kanske mest kände Alexander Sliussarev, som har verk hängande bland annat på MOMA i New York. Alla utom Sliussarev (mig veterligen) har dock anknytning till Chernivtsi och i synnerhet Lopatyuks bilder är om jag förstått rätt nästan uteslutande från det sovjetiska Chernivtsi.

Foto: Sergej Lopatyuk. Foto vars original jag fick visat för mig av Nataliya Bogomaz på hennes galleri Sweet Art


Det börjar så sakteliga att röra på sig här i Chernivtsi alltså och denna plats har sannerligen förutsättningar att bli en kulturell mötespunkt i Europa. Men just nu, just för att jag är här, känns det förstås som om nollmeridianen befinner sig just i multietniska, multikulturella och mångspråkiga Chernivtsi/Czernowitz/Tschernowitz/Cernauti/Chernovtsy.






Det är inte Sverige som är naivt utan Stefan Löfven och regeringen!

Nu har äntligen verkligheten kommit ifatt Stefan Löfven och regeringen samt de borgerliga partierna, att vårt land håller på att kraschlanda. Svenska folket har för länge sen sett vad som håller på att hända utan någon som helst respons från rikspolitikerna. Det har varit tabu att prata om vissa saker och då har politikerna hellre hållit tyst för att blidka de vänstervridna journalisterna. Politikerna har valt att ta den lätta vägen istället för att leda vårt land.

Nu har vi en ohållbar flyktingsituation på ca 10 000 flyktingar i Sverige i veckan trots gränskontroller, men vad gör Löfven och regeringen – inte särskilt mycket ännu. Är det humant att man har ett så okontrollerat stort flyktingmottagande i Södra Sverige att asylsökande får sova utomhus i kylan i brist på flyktingboenden? Även de asylsökande själva har sagt att det är ett sånt kaos att det vore bättre om Sverige stängt gränserna i tid, så att de som kommer får ett bra bemötande och omhändertagande.

Sverige har rullat ut röda mattan för terrorister och fortfarande har inga nya lagar kommit för att stävja detta. Man har t o m tidigare föreslagit något så naivt som att när terroristerna kommer tillbaka från IS så ska de få boenden och utbildning för att de ska integreras i samhället. Terrorism handlar mindre om fattigdom och integration än om radikalisering i en tro och religion. Det finns många terrorister som både är belästa och har gott om pengar. Det finns också många fattiga runt om i världen som aldrig skulle kunna tänka sig att spränga sig själva i luften för att skada så många andra som möjligt eller skjuta ihjäl folk.

Nu när Löfven förstått att vi är ett land i kris så vill han eventuellt försätta Sverige i ett slags kristillstånd. Det innebär att medborgarnas rättigheter sätts åt sidan. Myndigheter får större möjligheter att avlyssna och förhöra människor t ex. Svenska regelverket har inget som omfattar ”undantagstillstånd” såsom i Frankrike, men  det finns allmänna bestämmelser i regeringsformen som går att använda. Men för att använda sig av dessa bestämmelser så behöver man inte utlysa ett särskilt kristillstånd. Detta måste ske på ett demokratiskt sätt och inte slumpmässigt.

Här under skriver jag ett antal saker som Stefan Löfven och hans regering har brustit i eller skyllt ifrån sig om;

  • I krisen av både flyktingmottagande och terrorism så har man knappt sett till Löfven. Det är Ygeman som fått tala inför media. Om man har ett bra ledarskap så är det väl statsministern själv som ska tala inför folket om så här viktiga saker.
  • Stefan Löfven skuldbelägger Alliansen och tidigare S-regeringar att vara naiva gällande att förebygga extrem brottslighet och terrorism och detta är verkligen inte korrekt. Det var Reinfeldtregeringen som ville signalspana genom FRA men detta röstade S och Mp ner. Däremot utvidgades lagen om att även Säpo fick signalspana och detta stöddes av S.
  • Stefan Löfven säger att det är terroristhotet som varit den viktigaste orsaken till att gränskontrollerna införts. Märkligt, dessa infördes för att det fanns en okontrollerat flyktingmottagande och nu vill han få det till att det har bara har med terrorism att göra. Jag skulle nog påstå att om man inte har kontroll över flyktingmottagandet så kan det också komma in ett antal terrorister på asylboenden. Detta har SÄPO redan konstaterat. Undrar hur det känns för flyktingar som flytt från IS att sitta på samma flyktingförläggning som sin bödel, en IS-terrorist? Skulle gränskontrollerna enbart handla om terroristhot, så skulle vi aldrig kunna avskaffa dessa kontroller. Vilket jag i o f inte heller tycker att man ska göra.
  • Regeringen påstod att det var Migrationsverket som bad om att det skulle införas gränskontroller, men så var det inte. Det var regeringen själv som beslutade om detta. Så rädda är alltså politikerna för vad media och en liten klick svenskar tycker, att de måste ljuga om vem det var som införde gränskontrollerna vid en ohållbar flyktingsituation.

Stefan Löfven säger nu att man måste införa rejäla åtgärder för att det ska komma mindre antal flyktingar hit för annars kan folket tappa tron på samhället. Det är redan många har tappat tron på politikerna när man ser hur samhället utvecklas i fel riktning. Utbildning, sjukvård och övrig service haltar kraftigt liksom polisen som har en orimlig börda. Jag är säker på att det kommer bli en samhällskollaps om inget görs ordentligt snart. Det blir inget samhälle för någon, samtidigt som de styrande politikerna vill ha ett samhälle för alla.

Varje gång Stefan Löfven vill genomföra rejäla åtgärder så försöker Mp blockera dessa och det kan riskera regeringsunderlaget och bli en regeringskris. Det är inte det vi behöver just nu. Jag som Miljöpartist tycker det är dags att Mp tar till sig hur verkligheten ser ut och inte lever i en utopi. Den utopin kommer vi aldrig att leva i. Om man jämför med valet 2010 så har Mp fått allt mindre väljare och nu borde Mp fråga sig varför?

Det ukrainska anti-korruptionsarbetet: Stora ord men lite verkstad

”Ge 9000 korrupta domare sparken”


Ja, ungefär så sa Ukrainas premiärminister Jatsenjuk till pressen och den tyska premiärministern Angela Merkel vid ett möte i Tyskland för ungefär en månad sedan. Det har blivit en stor ”snackis” i den ukrainska pressen. Merkel uttalade i samma  veva sin beundran för denna beslutsamhet men betonade också, möjligen lite förläget, svårigheterna.

Jatsenjuk talade nämligen här om landets samtliga domare. Berättigade frågor är förstås hur alla dessa domare ska kunna ersättas med kompetent folk? Hur Jatsenjuk kan veta att samtliga domare i landet verkligen är korrupta, samt hur han kan vara säker på att ersättarna inte är det eller lockas att bli det? Dessutom har Jatsenjuk ofta, när han blivit pressad om det ineffektiva anti-korruptionsarbetet, betonat att det juridiska systemet inte står under hans kontroll. Utspel av den här typen betraktas alltså här som tomma ord och spel för galleriet inför hemmapubliken och inför de allierade i EU och USA, som börjat bli otåliga när reformer eller resultat av reformer uteblivit.

 Lika lite imponerar Jatsenjuks uttalande rörande schweiziska mutanklagelser mot hans nära allierade och partikamrat, Mykola Martynenko. Till Politico säger han, återigen, att regeringen inte har någon makt över åklagarämbetet men hävdar också i samma andetag att Martynenko inte kan vara skyldig ”eftersom han förnekar” !? Ett uttalande som väckt stor uppmärksamhet och löje här i Ukraina.Vilket möjligen också bidragit till Jatsenjuks och Folkfrontens störtdykning i popularitetsmätningarna.

Det är troligen också ett uttryck för den ”selektiva rättvisa” som jag skrev om för en dryg vecka sedan. Största boven i det sammanhanget är kanske ändå president Porosjenko. Den oheliga allians han anses ha med Riksåklagaren Viktor Shokin är så väl känd att det blivit ett vida spritt skämt att använda epitetet Poroshokini beskrivningar av deras samarbete för att röja undan politiska motståndare och hålla rättvisans långa arm på avstånd från presidenten och hans entourage.

Shokin inledde på typiskt maner sin bana som Riksåklagare (på engelska General Attorney, närmast att likna vid vår Riksåklagare) med att skyffla om bland personalen på myndigheten och med att arrestera en av tidigare presidenten Janukovytjs gamla allierade, Oleksandr Yefremov, vilket blev en populär åtgärd bland allmänheten och fick medialt genomslag naturligtvis. För att vid senare tillfälle släppa honom fri och skjuta hela saken på framtiden. Det är ett mönster som förefaller ha gått igen sedan dess.

”We don´t have justice here but just a show, and as long as our prosecutor general is a puppet, the show will go on”, säger exempelvis Daria Kaleniuk vid Anti-Corruption Action Center till Kyiv Post nyligen.

Offentlig ”show” var det sannerligen när parlamentsledamoten Ihor Mosiychuk (Lyashkos Radikala Parti) anhölls i själva parlamentsbyggnaden. Att denne Mosiychuk kan vara en ful fisk är säkerligen ingen omöjlighet men förfarandet, när själve Riksåklagaren Shokin stormar in i parlamentsbyggnaden och visar filmbevis, för tankarna mer till sovjetsystemets skådeprocesser. Det bör här nämnas att Åklagarmyndighetens chef, i Ukraina har ganska vittgående befogenheter och är den ende som kan häva immunitet för parlamentsledamöter. Det är presidenten som tillsätter och har makt att avsätta denne Riksåklagare vilket också  är viktigt att veta i sammanhanget. Epitetet Poroshokin har alltså viss verklighetsgrund och är inte bara en elak ordvits.

Nyligen anhölls också, under stort buller och bång, Hennadiy Korban, partiledare för UKROP och en av oligarken Ihor Kolomoiskys närmast förtrogna. I en razzia genomförd av 500 man från säkerhetstjänsten SBU genomsöktes ett flertal av UKROP:s kontor. Kritiker menar att detta är ett sätt att använda rättsväsendet för att undanröja motståndare medan president Porosjenko hävdaratt detta bara är början:

"[…]no one will enjoy immunity... neither the representatives of the new dispensation nor the representatives of the old regime"

Stora ord av en man som pressas av inhemsk såväl som internationella kritik för att ingen enda av Janukovytjs gamla klan ännu har ställts inför rätta. Vilket är signifikativt för anti-korruptionsarbetet i Ukraina. När kritiken börjar bli alltför brännande kommer eldiga uttalanden som ger braskande rubriker. Den tilltagande kritiken (bland annat en demonstration utanför Porosjenkos lyxvilla) mot Riksåklagaren Shokin och misstankarna om ”Poroshokins” användning av rättssystemet för politiska syften bemötte Porosjenko i ett tv-uttalandeden 15 november där han deklarerade sitt ”missnöje” med Åklagarmyndigheten (eng/General Attorneys Office).  

Att Porosjenko skulle gå så långt som till att avsätta Shokin är det dock inte många som tror.

 “It is a pattern of behavior. Poroshenko wants to retain control over prosecution”, menar Vitaliy Shabunin vid Anti-Corruption Action Center till Kyiv Post.

Å andra sidan kan Shokin bli en alltför tung sten för Porosjenko att ha om halsen. Porosjenkos popularitet har inte varit på topp under senare tid. Hans redan stora förmögenhet lär i år haft en 20-procentig tillväxt och han har inte sålt av några tillgångar vilket var ett storartat löfte han avgav under presidentsvalskampanjen förra våren. Allmänhetens förtroende för politiker i Ukraina är inte särskilt högt och det kan snabbt gå utför om folk börjar tappa tålamodet, vilket tidigare makthavare har blivit smärtsamt påminda om.

Det är alltså mycket som står på spel för presidenten och för regeringen. Därtill kommer det internationella anseendet och dessutom pengar, vilket Ukraina är i desperat behov av. EU-stöd och finansiellt stöd från USA är åtminstone till viss del villkorat och tålamodet visar tecken på att rinna ut med den ukrainske presidentens saktmod att uppfylla dem. Bland annat från den amerikanske ambassadören Geoffrey Pyatt som i ett tal i Odessa nyligen betonade att ett misslyckande att ta itu med korruptionen ”hotar allt som denna regering gör”. Ett annat exempel är Europarådets kritik mot den inkompletta och inkompetenta utredningen av Odessa-massakern och skotten vid Euromajdan vilket enligt rådet kan påverka Ukrainas förhandlingar om EU-medlemskap.

Det är alltså inte förvånande att Porosjenko sprattlar till och nu slår på stora trumman för anti-korruptionsarbetet. Eller plötsligt kräver omedelbara resultat av utredningen om Majdan-skotten.

Stora ord har dock hörts förr och frågan är om de längre är särskilt effektfulla?






Ivano-Frankivsk – Tankar från ett tågfönster

Leriga byvägar slingrar sig mellan små byhus. Krokiga, buckliga, sten och lera, gropar fyllda med regnvatten.
En kvinna som vaggar fram mellan vattengroparna.
Höstkala träd med sina fågelbostadsbollar av stickor och strån.
Smala åkerlappar som svarta revor i det böljande gräsgröna.
Banvallar.
En höstack mellan spåren. Vem tillhör den? Finns det kolchoser kvar?
Banvallar.
Arbetståg med kranvagnar, en stins med spade ensam på en övergiven station. Väntar på att tåg ska stanna?
Arbetets söner väntar vid bommarna, på cykel, till fots. På väg till jobb eller bara på... väg?
Murar med grafitti. Den obligatoriska. Alltid denna grafitti, murar, husväggar längs rälsvägen. Kyrillisk grafitti.
En bro över en halvt uttorkad flodfåra. Metallskrot vid strandkanten och fler människor som strävar fram i den regntyngda morgondimman.
Någon genar över igenvuxna spår.Brådska? Tristess? Kanske lycka över att ha något att sträva fram emot? Vara på väg till!?
Framåt i morgondimman, på väg... Ivano-Frankivsk.

En stad gömmer sig i dimman, skäms lite. Gömmer sig för den resandes blick. Hus tittar fram försynt i diset och frågar om de duger. Tillräckligt fina för dig, du som stirrar genom tågrutan? Inte kan väl jag, Ivano-Frankivsk? tycks staden säga. Blir kvar där i diset, avvaktar, väntar.

Så vidare igen.
Stickspår med godsvagnar, som väntar...
En gestalt i dörröppningen på en av vagnarna, lutar sig lätt mot dörrkanten, väntar... på jobb? Snart utan? Austerity measures?
Arbetets söner. Vidare mot Europa. Mot vad? Vart ligger det?
Grafitti.
FUCK YOU. REACTOR. COIN. GONE.
Vem kan läsa? Vad betyder det?
Plötsligt höghus som skjuter ur marken, växer till sig med avståndet från centrum.
Grågula i morgondimman. Bostäder för arbetets söner och döttrar.
Var är de nu? På väg? Borta? Hemma? Inne, väntande?
Förväntansfulla?
Förvånade?
Förfärade?
Förtvivlade?
Förintade?
Förrådda?
Före i tiden förr i tiden, men nu? På väg... från... förr...