Dålig stadsluft, Volkswagen har förklaringen

Under de senaste decennierna har bilarna försett med ordentlig avgasrening. Rimligen borde städerna luft bli bättre om nu modern avgasrening är standard. Men många städer lider fortfarande av dålig luft, i synnerhet under den kallare årstiden, då det är mycket kallstarter och de ibland är stillastående luft i de lägre luftlagren.

En förklaringen till den dåliga luften är mängden dieselbilar. Och så har Volkswagen kommit ut som en riktig fuskare, vars manipulerande med avgasreningen visar att många populära VW-modeller släpper ut upp till 40 gånger mer kväveoxid än vad de borde göra. Om VW-fusket drabbat Sverige vet vi inte ännu, men det finns stor anledning att misstänka så.

Och sannolikt är det snudd på lika illa bland andra tillverkare av dieselbilar. Jag hittar bland annat uppgifter om att miljöorganisationer har granskat ett antal dieselbilar, och funnit att utsläppen vid verklig körning genomsnitt var sju gånger högre än vid laboratorietester.

Källa:
http://www.dn.se/debatt/dieseltrenden-haller-uppe-utslappen-av-kvavedioxid/

I sammanhanget kan det då noteras att de stora dieseldrivna bussarna tydligen inte ska blandas in i denna miljöskandal, åtminstone om de har modern avgasrening typ euro 6. Reningen fungerar riktigt bra av kvävoxid och partiklar, visar en norsk studie från TØI, Transportøkonomisk institutt. Mätningar som TØI har gjort visar att en medelstor, dieseldriven personbil med euro 6-motor har tre gånger så stora utsläpp av NOx som en dieselbuss med euro 6-motor. Utsläppet från bilen var 0,35 gram/kilometer medan bussen släppte ut 0,12 gram/kilometer. Jämförelsen gäller utsläpp per fordon, inte som man ofta mäter, per personkilometer.
Källa:
http://www.bussmagasinet.se/2015/06/forskare-buss-renare-an-personbil/

Tydligt är att biltillverkarna svårt att klara lagkraven med dieselmotorer och dagens rening. Eftersom de måste fuska kan man anta att de helt enkelt inte lyckats få fram tillräckligt bra rening till rimliga kostnader. Kanske blir det helt enkelt för dyrt. Får mig att dra slutsatsen, att för bilindustrin är det dags att lämna dieseln, och på allvar ta steget till eldrift. Visserligen dyra i inköp, men enorm vinst för städernas luft.

Kunskapens frukt på Borås Stadsteater, 26/9 – 2015


Ett år efter att Liv Strömquists serie Kunskapens frukt släpptes sätts föreställningen med samma namn upp på Borås Stadsteater. Jag läste boken så fort den kom ut och jag tyckte verkligen om den. En viktig bok som borde ha köpts in på alla skolor vid det här laget. Lilla scenen är fullsatt på stadsteatern och vi bjuds på en historisk resa om vulvan, orgasm och mens ur ett feministiskt och samhälleligt perspektiv. Efter knappt 1,5 timme verkar hela publiken ha blivit lyckligt sexualupplysta. Mycket tack vare att trion Elin Bornell, Anna Harling och Peter Lorentzon fungerar så bra ihop och är så samspelta. Några darriga premiärnerver märks inte alls. Ibland blir det i mitt tycke lite väl stimmigt och rörigt, men överlag är föreställningen både en förlösande skratt- och sexualupplysningsstund. Trion dansar, sjunger och upplyser. Underhållning och undervisning på samma gång. 


Samtidigt påminns vi om det tragiska i att mängder av män varit så destruktivt intresserade av vulvan samtidigt som bärarna blivit och fortfarande blir förtryckta. Samhället förtjänar mängder av örfilar för detta, minst. Vi får bland annat lära oss att cornflakesuppfinnaren John Harvey Kellogg lanserade en metod som gick ut på att applicera frätande syra på klitoris, vilket naturligtvis förhindrade sexuell upphetsning. Föreställningen är en viktig historia om hur förtryck av kvinnor och synen på sex har gått hand i hand. 

Förhoppningsvis når Kunskapens frukt även de som verkligen behöver se den, de som fortfarande försvarar normen istället för att krossa den. 

Läs mer om Kunskapens frukt här

Volontärarbete på Lesbos i Grekland

Kopierat ifrån min Facebook:

Kom i tisdags hem efter en veckas volontärarbete på ön Lesbos i Grekland tillsammans med initiativet "Vi gör vad vi kan". Det kommer ungefär 2000-4000 nya flyktingar med båt ifrån Turkiet varje dag till Lesbos. De allra flesta av dem anländer till en sagolikt vacker, bergig, svårtillgänglig och glest befolkad kustremsa på den norra delen av ön. Många kommer med barn, en del med små bebisar, andra är äldre, halta eller sjuka. Många har legat i vattnet länge och är ordentligt nedkylda.
När de kommer iland har alla behov av mat och vatten. Många även av ordnade transporter vidare mot registrering, eller värme/kläder/sovplatser för natten. En del behöver även medicinsk vård. För att möta dessa behov gör samhället/myndigheterna (på lokal, statlig eller EU-nivå) i princip ingenting. FN/UNHCR står för några bussar som täcker en liten bråkdel av transportbehovet, för övrigt finns inte heller UNHCR på den norra delen av Lesbos dit flyktingarna anländer. Vad gäller de stora frivilligorganisationerna så är de nästan lika osynliga. MSF hjälper också till med några bussar och en del eldsjälar, samt sporadiskt närvarande medicinska team. Det är i princip allt.
Det som dock finns, är en närvaro av ett stort antal människor som är där på eget bevåg på sin fritid för att försöka hjälpa. Vissa kör helt egna insatser, som att transportera familjer som har svårt att gå ifrån stranden till det stället där bussarna till flyktinglägren går. Andra arbetar i löst sammansatta nätverk, som "Vi gör vad vi kan", och försöker möta alla de behov som upptäcks. Jobbet som görs är undermåligt organiserat, ibland oprofessionellt och samtidigt helt oumbärligt. För det finns ingen annan som gör det, och skulle flyktingarna inte få någon hjälp alls så skulle många av dem inte ens överleva fram till lägren på sydöstra sidan av ön, dit alla skulle behöva vandra till fots då inga bussar går om det inte finns volontärer som organiserar lastningen.
Så fram tills de som borde vara på plats dyker upp och tar ansvar så kan jag bara rekommendera alla att fortsätta att hjälpa som privatpersoner. Och kanske speciellt att försöka åka ner och volontärarbeta. Ni behövs.
Slutligen så måste vi så klart se till att människor inte känner sig tvingade att fly över Medelhavet. Fixa systemfelet som driver på den här tragedin. Misären bland många av dem som kommer är djupt tragisk, men det mest tragiska är att flera av dem som sätter sig i båtarna aldrig kommer i land alls.

PS Nu en mer personlig betraktelse: 
För kanske två veckor sedan hörde syster Malin Marmgren av sig och ville bolla säkerhetsfrågor. Malin hade blivit indragen i initiativet "Vi gör vad vi kan" (VGVVK) för att hjälpa flyktingar på Lesbos i Grekland och fått ansvar för bland annat säkerhet och slet nu som ett djur för att få ordning på allt. Det slutade med att jag blev tillfrågad om jag kunde åka ner tillsammans med ett "rekognosceringsteam" bestående av Kadidja Bedoui och Paula Stenström ifrån VGVVK, Anders Carlsson och Peter Norén som är logistikexperter, Johan Maelstrom som kan både bistånd och säkerhetsfrågor och mig. Jag hade skulle vandra i Karpaterna den veckan med Margareta Marmgren, vilket jag sett fram emot sedan vi planerade resan i april, men på grund av ett upplevt behov och tack vare en förstående mor blev vandringen uppskjuten och det blev Lesbos istället.
Paula och Kadidja, som satt på en massa kunskap och kontakter, hade fullt schema med möten och besök ifrån början. Jag fick förmånen att haka på Kadidja på bland annat besök på flyktinglägren i Kara Tepe (syrier, hyfsade förhållanden) och Moria (mest afghaner, hemska förhållanden). Vi hann dock bara med ungefär en dags förberedelser innan volontärgruppen, ledda av Samira BouabanaAnna Tascha Larssonoch Em Fexeus, kom ned och vi installerade oss utanför Molyvos/Mithimna. I gruppen fanns ett ambulansgäng, Anna BjörssonPia Losenborg- Cederlund och Ogge Lindberg, som redan första kvällen efterfrågades i byn Sikaminea då en man mådde dåligt. Efter att de hade hjälpt honom ombads vi att lokalisera en nyanländ båt och köra in flyktingarna till byn, vilket vi också hjälpte till med. Bland de anlända fanns en man som bar på sin cp-skadade bror. Jag frågade om jag fick hjälpa till ett tag under den svåra vägen över den steniga stranden i mörkret, men han avböjde vänligt men bestämt. Han satte sig bara ner och vilade lite emellanåt, och körde sen på. Det visade sig att han burit brodern under hela resan ifrån Irak. Vi var hemma igen vid 2-3 tiden på natten.
Nästa morgon började med att det kom in en flyktingbåt nedanför vårt hotell (vilket var relativt ovanligt då det låg en bit utanför den sträcka de brukade anlända). Vi hjälpte dem till "busshållplatsen" innan dagen påbörjades. Efter det har det, med undantag för en del logistikfix och lite svårigheter att få organiserat tidiga avfärder på morgonen, gått i ett. Vi tog över ansvaret för att organisera lastningen av bussarna vid Sikaminea och fick, mycket tack vare att stjärnan Gunnar Björklund drev igenom ett nytt lastningssystem, en väldigt bra ruljans. Anna, Pia och Oskar var helt ovärderliga, och både triagerade ut dem som behövde gå före busskön och gav vård till de behövande. Vid några tillfällen kom de fram till att någon behövde akut sjukhusvård, bland annat en man som hade promenerat upp med ett öppet infekterat och varigt sår huvudet som gjorde att man kunde se skallbenet. Då löste vi transport (tack vare Andy PrhatDavid HåkanssonLisa Grané och Malin Hübinette) med patient och familj till sjukhuset en timme bort i en av våra minibussar. Vi delade även ut mat och vatten, fixade med kläder till dem som var blöta (om de var barn eller det var kväll), satte upp nattläger, med mera. Ofta löste vi kommunikationsbehoven med engelsktalande flyktingar som tolkar, men vi hade även lyxen att ha språkkunniga stjärnorna Fazeela Selberg Zaiboch Sandra med oss.
Efter ett tag förenklades logistiken kraftigt av att suveräna Marianna Moberg bland annat fixade leveranser till hotellet av frukt och vatten (till väldigt bra priser). Första vattenleveransen var 10 000 flaskor. De gick åt.
Folk arbetade 12-16 timmar per dag, vissa förkylda (Anna), andra gravida (Lisa). Andy och Bo Svensson hann knappt fullgöra sina uppgifter som fotografer då de jobbade hela tiden. Etcetera. Ändå var i princip det enda det klagades på att vi tog för lång tid på oss med att komma iväg på morgonen. Folk tog i, hjälpte till där det behövdes oavsett hur tung eller tråkig arbetsuppgiften var, och stöttade och peppade varandra samt bemötte alla de hjälpbehövande flyktingarna fint och medmänskligt oavsett hur trött man var (exempelvis Jakop Dalundes leende och pepp till dem som vi delade ut frukt och vatten till samtidigt som vi tvingades skicka dem vidare på 15-timmars promenaden till registreringen). När det var dags för mig att åka hem i lördags och jag erbjöds möjligheten att stanna kvar ett par dagar till och fortsätta hjälpa tillsammans med det här gänget så var valet lätt (tack Stephan Kiernan för att du löste min missade arbetsdag). Nu är jag dock hemma igen sedan i tisdags och hinner för första gången på en dryg vecka sätta mig ner i hyfsad lugn och ro framför datorn.
Så ett enormt tack till alla er som var med på den här resan. Ni är suveräna!
Och till er som inte var med kan jag verkligen rekommendera att ge er väg om ni har chansen. Självklart främst för att behoven av hjälp är så stora, men även för att det ger den som hjälper mycket tillbaka.

Bortom det subjektiva och hitom det objektiva

Filosofen Martin Buber skriver att Allt verkligt liv är möte och framhåller därigenom mötets betydelse i alla de relationer vi står i, det ömsesidiga mötet mellan jaget och världen, mellan två subjekt, mellan Jag och Du, som sker i den dubbelriktade relationen. Där uppstår det ett mellanvara, till skillnad från den enkelriktade icke-relationen, där den ena parten använder den andra instrumentellt, som ett ting, ett objekt. Då uppstår istället ett osunt Jag-Det-förhållande utan ett mellanvara. I båda fallen kan motparten vara såväl en människa som någon annan organism.

Här kommer några rader av Jonas Aspelin där han uttolkar Martin Bubers så kallade ontologiska relationism:

Mellanvarat är en särkategori, en speciell dimension av verkligheten som varken existerar innanför eller utanför individer utan mellan just de människor som möts: 'Bortom det subjektiva, hitom det objektiva, på den smala kam, på vilken jag och du möts, där är mellanvarats rike.' (Martin Buber)

I den mellanmäskliga sfären är jag varken beroende eller oberoende. Jag är tillsammans med någon och mellan oss uppstår en aldrig skådad verklighet. 


Om du träder i relation till någon vänder du dig varken utåt eller inåt, utan öppnar dig.



Richard Ohlsson – Tomas Andersson Wij sjunger blues genom Sverige


Tomas Andersson Wij är fantastisk både på sätta ord på känslor och sätta känslor på ord. Ofta tar han sats från sitt inre och det privata kommer så nära lyssnarens öron. Vi har våra öron tätt emot Tomas hjärta. Tomas skivor, texter, sånger är resor. Resor genom ett Sverige som förändras, från ett land som skräms, men som även kramar om. 

Richard Olsson har gått in på djupet, inte på personen Tomas i sig, utan i just hans skivor, musiken. Boken, som är på 250 sidor, täcker kanske inte allt men i elva kapitel, ett för varje skiva till dags dato, bjuds vi ändå på en rik och intressant analys. Peter Erikssons fina fotografier, de flesta tagna på eller i samband med livespelningar, höjer betyget. Jag tycker om att Richard Olsson bjuder på personliga historier som kopplas till Tomas texter. Som bostadsområdet Norrliden i Kalmar. Richard är precis som jag uppväxt i den småländska kuststaden. Jag gillar också den långa utläggningen kring texten till Tommy och hans mamma. En text som Richard beskriver som "ett politiskt och existentiellt anrop som det är svårt, för att inte säga omöjligt, att värja sig emot."

Mest handlar boken om texterna, som i sig är egna världar. Som Tomas själv sjunger i En hel värld inom mig: ”Alla historier börjar nånstans, alla bäckar har ett språng, och vem kan säga att han är helt fri, från det som hänt en gång. Jag bär en hel värld inom mig”. Många av Tomas texter tar en längre sväng genom hjärtat och jag tycker om att fokus i boken ofta ligger just på texterna. Ibland längre tolkningar, ibland lite mer ytligt, ibland ryckta ur sitt sammanhang, men det märks att författaren tycker om Tomas musik och han har gjort ett fint arbete. Till viss del så kan det ibland bli för mycket referenser till andra artister och karaktärer i filmer, men det är mest en petitess.  

Boken är både en resa genom Tomas musik och en resa genom Sverige, med tåg, med buss, med bil, till fots. På sätt och vis är att resa genom hans musik och genom Sverige samma sak. Vi kommer fram, men musiken fortsätter. 

Boken, som släpps på Lindelöws Bokförlag, finns att köpa på Bokus och Adlibris

"Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder"

Jag skriver på Dagens Arena om investeringsskyddet i TTIP.



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Max Andersson (MP): Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder

I veckan presenterade handelskommissionär Cecilia Malmström EU-kommissionens förslag på ny tvistlösningsmekanism i TTIP-avtalet mellan EU och USA.

En permanent domstol, ICS, skall ersätta det omdebatterade ISDS. Men att byta ut en bokstavskombination mot en annan ger inget svar på den grundläggande frågan: Varför utländska företag behöver ett eget, parallellt rättssystem.

Debatten om Investor-State Dispute Settlement (ISDS) har stundtals varit hätsk det senaste året. Investeringsskyddet ger ensidigt utländska investerare rätt att dra stater inför rätta för ny lagstiftning som hotar värdet av företagens investeringar.

Såväl fackföreningar, miljögrupper som över hundra sakkunniga forskare har kritiserat systemet som underminerar demokratiskt beslutsfattande. Enskilda fall, som tobaksbolaget Phillip Morris stämning mot Australien för varningar på cigarettpaketen, eller svenska Vattenfalls stämning av Tyskland för att landet fasar ut kärnkraften, har mycket tydligt visat på de fundamentala bristerna i dagens system.

För att bemöta kritiken har EU-kommissionen nu lanserat ett nytt förslag att upprätta en permanent tvistlösningsdomstol mellan EU och USA – en lösning man längre fram vill expandera i takt med att man färdigställer övriga handelsförhandlingar med exempelvis Japan.

Förslaget innehåller förbättringar gentemot äldre avtal med ISDS, men löser inte de grundläggande problemen: Utländska investerare får en gräddfil för att stämma stater för demokratiskt beslutsfattande, det är inte klarlagt att staternas rätt att reglera skyddar mot ekonomiska kompensationskrav och systemet kan fortfarande indirekt leda till att ny lagstiftning hålls tillbaka.

Dessutom haltar EU-kommissionens retorik. Om kommissionen menar att ICS innebär en fundamental förändring jämfört med ISDS finns det inte någon som helst logik bakom att inte applicera det nya förslaget på det färdigförhandlade avtalet med Kanada, CETA.
Där återfinns ISDS, och därmed risken att såväl kanadensiska som andra utländska investerare med verksamhet i Kanada kan stämma EU-länder utanför de nationella rättssystemen.

Kommissionen har inte heller på ett fullgott sätt lyckats förklara varför den här typen av investeringsskydd behövs mellan utvecklade rättsstater. Bara för några dagar sedan erkände Malmström att det saknas belägg för att liknande investeringsskydd ökar mängden utländska investeringar.

I stället för att ta den omfattande och oftast välgrundade kritiken mot ISDS på allvar byter nu EU-kommissionen ett dåligt system mot ett annat. I processen expanderar man dessutom kraftigt mängden investeringsflöden som skyddas av denna typ av investeringsskydd och därmed även risken för att till exempel Sverige ska stämmas.
ICS må vara en ny bokstavskombination som för all del innehåller en del förbättringar, men att göra något så fundamentalt fel som ISDS mindre dåligt är inte vägen framåt. Att expandera och cementera ett parallellt rättssystem designat för utländska investerare är inte att ta den omfattande kritik som riktats mot den här typen av investerarskydd på allvar.

I stället för att skrota ISDS sätter kommissionen nu hela TTIP-avtalet på spel.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

10 bra saker som cyklist i Nyköping

Livet som cyklist i Nyköping är på det stora hela ganska bra. Och det vill jag lyfta fram. Visst finns det sådant som kan bli bättre, det tar vi i en kommande bloggpost.

1/ Det är cykelavstånd till det mesta inom Nyköpings tätort. Vill man cykla, så är utmaningen liten.


2/ Det finns ett väl utbyggt nät av cykelbanor, åtminstone i Nyköpings tätort och centrala delar. Visst skulle det kunna bli fler cykelbanor, men den eventuella bristen på cykelbanor är inte det stora problemet. Att många inte cyklar, är snarare en fråga om vanor - bilvanor - som är svåra att bryta.

3/ Nästan alla bilister visar hänsyn när man som cyklist ska korsa bilvägen. Egentligen ska de inte lämna företräde för oss cyklister.


4/ Det är gott om gratis cykelparkering i centrum. Vi får står hur länge som helst utan att behöva bekymra oss om avgifter eller böter. De nya cykelställen är riktigt många och bra, då cyklarna kan låsas fast på ett betryggande sätt.

5/ Cykelbanorna plogas och sandas ordentligt på vintern.

6/ Östra Storgatan. Efter ombyggnaden tar bilisterna det väldigt lugnt här. Så skönt att slippa den tidigare hetsen från bilarna här.

7/ Cykelbanorna längs Fågelbovägen har delats upp, så att gående och cyklister separerats. Minskar konflikten mellan dessa olika trafikantgrupper. Mycket bra idé, som skulle kunna göras på fler blandade gång- och cykelvägar.

8/ Det är en någorlunda säker trafiksituation i Nyköping. Många år sedan en cyklist dödades i Nyköpings trafik. Lägger man till plusfaktorn hälsovinsten man får som cyklist, så är det en stor vinst för den totala folkhälsan att många använder cykel i Nyköping.

9/ Kommunen har satt upp cykelpumpar i stan, vid Stora Torget och vid Rosvalla. Nya luftpumpar vid bland annat Långbergsskolan. Fler ska komma i drift senare i år, vid högstadieskolan Alpha och vid Myntan på Arnöleden.


10/ Länstrafikens gröna bussar i landsortstrafiken tar med cyklar gratis. Jättebra service, när man vill komma långt utanför stan, utan att cykla hela vägen.

Svårmotiverad utgift i ekonomiskt kärva tider

Regionen beslutade nyligen att sälja en tomt i hamnen så att Spendrups kan etablera ett bryggeri på platsen. Byggnaden som står där idag används för regionens hamnverksamhet och hyrs ut i andra delar.

Miljöpartiet är i grunden positivt till att Spendrups vill brygga mer öl på Gotland. Förutom hamnen finns andra platser på ön där detta skulle vara möjligt men då utan att det skulle kosta skattebetalarna minst 14 miljoner. Vi motsatte oss denna affär för att regionen redan är i ett tillräckligt kärvt ekonomiskt läge.

Byggnaden som idag står på marken behöver rivas och marken saneras eftersom den är förorenad. Föroreningarna är av den karaktär att de är allvarliga men inte omgående behöver tas hand om så länge man inte rör marken. Det finns möjlighet att få hela kostnaden för saneringen från staten om vi har tålamod att vänta – lämpligtvis vid en tidpunkt då nuvarande byggnaden har nått sin livslängd. Regionens kostnader för att iordningställa tomten på detta mycket strategiska läge i hamnen skulle under dessa förutsättningar bli en helt annan.

Att det nu ska tillskapas en attraktion i Visby hamn som kommer att bli välbesökt tvivlar vi inte på. Däremot ifrågasätter vi att ett bryggeri i sig skulle bidra till att så många fler besöker Gotland som motiverar regionens utgifter. Vi tycker att jämförelsen med satsningar på en kongresshall och kryssningskaj – två kostsamma investeringar som regionen själv äger – haltar betydligt. Dessa är direkta anledningar till att fler kommer till Gotland. Det är svårt att se hur ett bryggeri skulle kunna fylla samma funktion.

Vi var beredda att se över om det var möjligt att hitta en rimlig lösning med Spendrups vilket vi nu inte riktigt kan se. Efter markundersökningar och förhandlingar visade det sig att det krävs en hel del av skattebetalarna på Gotland. Förutom 14 miljoner finns det risker för fördyring vid sanering och evakuering av de befintliga hyresgästerna. Tillkommande infrastrukturkostnader så som vägar i anslutning till bygget förväntas regionen också ta. Dessutom behöver åtskilliga bekymmer orsakade av projektet lösas för att affären ska bli lyckad. Förlusterna för skattebetalarna är kännbara, vinsterna desto mer diffusa. Utgifterna pressar ekonomin och skickar fel signaler i ett redan mycket ansträngt läge.

Stefaan De Maecker (MP), regionråd
Isabel Enström (MP), regionråd


Publicerad i Gotlands Allehanda 150915

Svårmotiverad utgift i ekonomiskt kärva tider

Det blev en ganska stor debatt/mediarapportering kring Spendrups planer på ett nytt bryggeri i hamnen. Det fanns en del i mitt tycke ganska grunda påhopp på Miljöpartiets inställning - därför känns det bra att kunna beskriva varför vi tyckte som vi tyckte när frågan var uppe i fullmäktige (underlagen finns här). Såhär skriver Isabel och jag i Gotlands Allehanda idag:

Regionen beslutade nyligen att sälja en tomt i hamnen så att Spendrups kan etablera ett bryggeri på platsen. Byggnaden som står där idag används för regionens hamnverksamhet och hyrs ut i andra delar.
Spendrups och Speendrops är inte samma sak. 
Region Gotland satsar på Grönt Centrum på Lövsta
ett bra exempel på angelägen satsning med skattepengar 
som tydligt gynnar en hel näring.

Miljöpartiet är i grunden positivt till att Spendrups vill brygga mer öl på Gotland. Förutom hamnen finns andra platser på ön där detta skulle vara möjligt men då utan att det skulle kosta skattebetalarna minst 14 miljoner. Vi motsatte oss denna affär för att regionen redan är i ett tillräckligt kärvt ekonomiskt läge.

Byggnaden som idag står på marken behöver rivas och marken saneras eftersom den är förorenad. Föroreningarna är av den karraktär att de är allvarliga men inte omgående behöver tas hand om så länge man inte rör marken. Det finns möjlighet att få hela kostnaden för saneringen från staten om vi har tålamod att vänta – lämpligtvis vid en tidpunkt då nuvarande byggnaden har nått sin livslängd. Regionens kostnader för att iordningställa tomten på detta mycket strategiska läge i hamnen skulle under dessa förutsättningar bli en helt annan.

Att det nu ska tillskapas en attraktion i Visby hamn som kommer att bli välbesökt tvivlar vi inte på. Däremot ifrågasätter vi att ett bryggeri i sig skulle bidra till att så många fler besöker Gotland som motiverar regionens utgifter. Vi tycker att jämförelsen med satsningar på en kongresshall och kryssningskaj – två kostsamma investeringar som regionen själv äger – haltar betydligt. Dessa är direkta anledningar till att fler kommer till Gotland. Det är svårt att se hur ett bryggeri skulle kunna fylla samma funktion.

Vi var beredda att se över om det var möjligt att hitta en rimlig lösning med Spendrups vilket vi nu inte riktigt kan se. Efter markundersökningar och förhandlingar visade det sig att det krävs en hel del av skattebetalarna på Gotland. Förutom 14 miljoner finns det risker för fördyring vid sanering och evakuering av de befintliga hyresgästerna. Tillkommande infrastrukturkostnader så som vägar i anslutning till bygget förväntas regionen också ta. Dessutom behöver åtskilliga bekymmer orsakade av projektet lösas för att affären ska bli lyckad. Förlusterna för skattebetalarna är kännbara, vinsterna desto mer diffusa. Utgifterna pressar ekonomin och skickar fel signaler i ett redan mycket ansträngt läge.

Stefaan De Maecker (MP), regionråd
Isabel Enström (MP), regionråd

"Livet är inte rosenskimrande eller nattsvart, det är allt samtidigt"

Foto: Pressbild

Författaren Lisa Bjärbo debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken, hennes ungdomsromandebut kom fyra år senare, den fina och träffsäkra Det är så logiskt alla fattar utom du. Nu är hon aktuell med Djupa Ro. Här nedan berättar om den nya boken, om uppväxten i Småland och om återhämtning. Lisa Bjärbo skriver vackert även på sin blogg Onekligen

Vad kan du berätta om Djupa Ro?
- Hur länge får jag prata? Jag skulle kunna babbla om den i en vecka! Men så här: Djupa Ro är en berättelse om fyra tjugoåriga barndomskompisar, som splittrats efter gymnasiet. När boken börjar har de precis fått veta att den femte killen i deras gamla kompisgäng har hittats död, och de återvänder allihop till sin lilla uppväxtort i Småland för att gå på begravningen. Boken handlar väldigt mycket om sorg, om vänskap, om att bli vuxen, och om att vara uppväxt i ett litet samhälle. Om rollerna man har, och om sakerna man inte pratar om, fast man kanske borde.

Du gjorde ett soundtrack till din bok Det är så logiskt alla fattar utom du. Vilka låtar hade passat till ett Djupa Ro-soundtrack, om du vill nämna några?
- Jag har en spellista som jag lyssnat på under hela skrivprocessen, igen och igen och igen. Alla låtar på den passar på bokens soundtrack! Men kanske speciellt I forgot about songs med Hello Saferide, Du blundade på klassfotot i nian med Linnea Henriksson och Where were you med Kristoffer Åström. Här finns länken till hela spellistan.  

Hur var din uppväxt i Växjö?
- Jag är själv uppväxt i det lilla samhället Ingelstad (där Djupa Ro utspelar sig), två mil söder om Växjö. Jag hade en bra och trygg uppväxt där, och jag har tänkt så mycket på det där nu, när jag skrivit om ett kompisgäng som växer upp på samma plats. Vi var väldigt schyssta mot varandra i mitt lilla gäng, och tog hand om varandra. Jag är så glad för det nu – att det fanns som ett tryggt nät runt mig, med vänner och familj. Jag reflekterade knappt över det då (så jädra bortskämt!), men det är ju inte det minsta självklart att få ha det så. Jag längtade visserligen bort från Ingelstad och Växjö stora delar av min tonårstid, men så här i efterhand kan jag ändå konstatera att min uppväxt där var rätt smärtfri.

Vad har du för relation till Växjö idag?
- Jomen, vi kommer rätt bra överens! Mina föräldrar och syskon bor fortfarande där, så jag är där ofta. Jag känner ingen längtan efter att flytta tillbaka, men jag gillar ändå att komma dit.

När kände du att du ville jobba med ord?
- Det har funnits med mig så länge jag kan komma ihåg, min pappa säger att jag velat bli författare sen jag var fyra år. Det minns jag inte ens själv (jag var väl upptagen med att vilja bli prinsessa och superhjälte och advokat och såna grejer också, gissar jag). Men jag minns när min lärare i mellanstadiet skrev ”du skulle kunna bli författare när du blir stor, Lisa” i ett omdöme en gång. Då vet jag att jag tänkte JA-A, det vill jag! för första gången på allvar. 

Vilket är det finaste ordet du vet?
- Gud, vad svårt! För åtta år sedan var det i alla fall ”onekligen”. Det är därför min blogg, mitt instagramkonto och mitt twitterkonto är döpt till det. 

Tycker du att du en kan skriva om allt i barn och ungdomsböcker eller finns det ämnen en absolut ska undvika?
- Nej, jag tycker verkligen man kan (bör) skriva om allt! Om man gör det på ett bra sätt. Jag tror inte barn och ungdomar blir hjälpta av att vuxna försöker skydda dem från allt som kan verka svårt eller farligt eller otäckt, snarare tvärtom. Att läsa en bok kan vara ett perfekt sätt att närma sig ett komplicerat ämne, och processa det. Oavsett hur gammal man är. Livet är ju inte antingen eller. Det är inte enkelt eller hemskt, rosenskimrande eller nattsvart, det är allt samtidigt. Jag gillar när böcker får vara det också.

Vad kännetecknar en bra bok för dig?
- Att den får mig att känna något när jag läser. Sorg, skräck, lyckopirr i magen - det spelar egentligen inte mig någon roll vilken känsla läsningen framkallar, men de allra bästa böckerna jag läst har berört mig väldigt starkt allihop.

Du har tidigare skrivit en bok tillsammans med Johanna Lindbäck, tror du att det blir fler samarbeten?
- Kanske! Det var väldigt, väldigt roligt att skriva bok ihop med Johanna, och jag skulle gärna göra det igen. Vi har massor av idéer som skulle kunna passa! Men just nu har vi egna böcker på gång först. Sen får vi se.

Hur mycket av din egen uppväxt finns i dina böcker?
- Massor! Jag låter ofta mina böcker utspela sig på samma ställen där jag själv vuxit upp, och snor hej vilt från känslor jag själv hade, tankar jag själv tänkte, och små saker jag själv var med om. Men jag skriver aldrig helt självbiografiskt. Alla mina böcker är påhittade till största delen, och personerna i böckerna finns inte på riktigt. Ändå handlar de ju om mig på ett sätt. Hur skulle de kunna låta bli? De är ju hämtade ur mitt huvud.

Vad inspireras du annars av? 
- Böcker, film, tv-serier. Låttexter! Varenda låt på varenda skiva av Säkert! vill jag skriva en bok om. Och så inspireras jag av människor, vardag och relationer. Det är så jädra spännande med folk, bara, hur de tänker, vad de säger, deras små vanor. Jag tröttnar aldrig.

Vad läser du själv?
- Helst? Böcker om vanliga människor och vardag. Jag läser väldigt mycket ungdomslitteratur, en hel del svenska vuxenromaner, emellanåt en deckare, men sällan fantasy.

Finns det någon författare som du slukar allting av?
- Ja, flera. John Green, Anna Schultze, Jenny Jägerfeld, Åsa Larsson, Liv Strömquist, Martin Jern… Just nu läser jag Linna Johanssons Lollo. Den har jag sett fram emot länge.

Hur ser din skrivprocess ut?
- I en perfekt strukturerad fantasivärld gör jag så här: Först tänker jag länge och väl. Sen försöker jag göra en planering över vad som ska hända i stora drag i boken – vilka personerna är, vad som ska hända när, och viktiga scener som måste med. Sen skriver jag. I verkliga världen är det sällan sådär perfekt strukturerat, men i alla fall, så ser min ambition ut. Jag skriver alltid från första sidan till sista, för jag är helt värdelös på att hoppa fram och tillbaka i texten. Och jag läser min egen text om och om och om igen, varje skrivdag vill jag helst börja med att läsa om hela boken från början. Det tar väldigt lång tid. Men det är så jag gör.

Behöver du något speciellt runt dig för att skriva?
- Tystnad och ensamhet, helst. När jag skrivit Djupa Ro har jag helst velat sitta ensam hemma i min soffa, under en filt. Oerhört dåligt för ryggen i längden! Det är ingenting jag rekommenderar.

Jag läste i din blogg att du är introvert, var någonstans återhämtar du dig bäst?
- Hemma! Jag älskar hemma. Men är också väldigt förtjust att gå ut och gå bland åkrar och fält och skog.

Vad skulle du säga att du behöver för att må bra?
- Det är ju tusen saker, i kombination, men utöver mat och sömn så behöver jag få vara själv emellanåt, och jag behöver få skriva och anstränga huvudet. Och prata om saker som spelar roll, med någon jag gillar! Och så mår jag väldigt bra av att se mina barn glada också. Deras fnitter går rakt in i magen på mig som någon slags lyckoprojektil och härjar runt där inne tills det nästan är omöjligt att inte börja fnittra själv också. Det är väldigt praktiskt. Jag har rätt fnittriga barn.

En kan beställa Djupa Ro här och här. Gör gärna det! Här nedan kan du också se Bokens trailer. 

Det krävs gemensamt arbete för att minska skadorna orsakade av droger

I helgen publicerade Gotlands Allehanda en debattartikel jag skrev tillsammans med Maria Björkman som är ordförande i Socialnämnden. Droganvändningen i samhället är alarmerande och på akuten blir det väldigt synligt. Men bakom det synliga finns det så mycket mer...

Vad innehåller pillerna? Foto: Kurtis Garbutt
Syftet med artikeln var
- Öka medvetenheten bland befolkningen om problembilden
- Kommunicera med vår egen organisation att vi ser behoven
- Särskilt lyfta fram MiniMaria där man som ung kan få hjälp
- Förmedla att vi jobbar vidare med frågan på bredare front


Under sommaren har trycket på Visby lasaretts akutmottagning varit väldigt högt. Det har bitvis inneburit långa väntetider och stökighet på mottagningen samt en besvärlig arbetssituation för personalen. Vi känner en särskild oro för de som behöver akut vård till följd av droger och alkoholintag.

De senaste åren har missbrukarbilden förändrats på minst två sätt.

1. Nya syntetiska substanser har blivit allt vanligare bland ungdomar och även etablerade missbrukare. Den som tar drogen vet ofta inte exakt vad som finns i preparaten och i vilken koncentration. Dessutom blandas de nya drogerna med varandra och med alkohol. Resultatet kan bli snabba fysiska reaktioner i form av medvetslöshet eller i värsta fall döden. Även psykiska negativa biverkningar är inte ovanliga.

2. Tillgängligheten till droger har blivit mycket större genom möjligheten att köpa över internet. Även langningsstrukturen verkar ha fått annan karaktär där inte längre i huvudsak etablerade missbrukare är de som langar. Det langas ömsesidigt mellan testande ungdomar och etablerade missbrukare.

Hur droganvändning påverkar ens sociala liv skiljer sig väldigt mycket åt. Vissa lyckas upprätthålla ett till synes bra fungerande socialt liv. Andra hamnar i en mer utsatt livssituation där man blir beroende av stöd för att klara sin vardag.

I Hälso- och sjukvårdsnämnden och Socialnämnden ser vi mycket allvarligt på denna utveckling av drogtillgång och droganvändande, där människor i alla åldrar blir sjuka och avlider helt i onödan. Vi jobbar ständigt med att hitta de bästa metoderna att såväl förebygga som hjälpa dem som redan råkat illa ut.

För knappt ett år sedan öppnade vi MiniMaria som är en samordnad mottagning för unga upp till 24 år där man kan få hjälp med frågor rörande droger, alkohol och missbruk. Vi behöver framöver även förbättra samordningen mellan våra verksamheter än mer för att vuxna ska få ännu bättre hjälp. 

Stödjande insatser är viktiga men de räcker inte för att minska skadorna som uppstår till följd av droganvändning. Vi ser det som mycket angeläget att utveckla samarbetet med bland andra polis, skola och fritidsgårdar för att fokusera på förebyggande insatser. Det vi ser på akuten har redan gått för långt och vi behöver agera mycket tidigare. Där kan även du som vän, granne eller familjemedlem göra skillnad.

Stefaan De Maecker (MP), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden
Maria Björkman (S), ordförande Socialnämnden

Rätt man för omöjligt uppdrag

Micael Bydén är general och ny överbefälhavare från och med den 1 oktober. bydénHan är en utmärkt person. Gedigen, förtroendeingivande och omvittnat uppskattad.

Det finns ingen chefstillsättning på denna nivå utan att eventuella svagheter och nackdelar diskuteras. Redan i förhandsspekulationerna förekom t.ex. uppgifter om att det skulle ligga JAS Gripen-exportskäl bakom hans eventuella utnämning. Eller att det är ”flygvapnets tur”, enligt någon form av fördelningsmodell (som för övrigt måste vara sällsynt misslyckad om man tittar bakåt i historien). Sådana idéer visar dock bara att man inte har någon större förståelse för myndigheten. Föreställningen att ett vapenslag skulle vinna fördelar om en av dess medarbetare blir ÖB räcker att provtrycka mot tanken på att komma från ett verksamhetsområde, bli chef för alltihop och börja favorisera sitt tidigare fögderi – man är snarare benägen att visa att man inte tar sådana hänsyn.

En annan fråga är systemkunnandet. Som flygvapenchef har Bydén inte suttit i försvarsmaktsledningen, FML, vilket allmänt anses ge en förståelse för hela det system som utgör Försvarsmaktens delar. Det är sant. Men man kan vända det till en fördel om man snabbt absorberar helheten och gör den till sin. Centrala frågor om personalförsörjning, materiel och logistik återstår att få på plats efter försvarsinriktningsbeslutet och ÖB kan komma att behöva frigöra sig från tidigare FML-linjer. I och med att han inte har varit en del av den förrän vid tillträdet, kan han mejsla ut sitt ledarskap på ett friare sätt än vad han annars kanske hade känt sig bekväm med – förutsatt att han tar befälet på ett lika resolut som smidigt sätt i chefskretsen.

Bydén tillträder i en orolig tid med stark känsla av att det mesta är på glid. Det är ganska typiskt och belysande för sakernas tillstånd, att utrikesminister Wallström behöver kalla upp den ryske ambassadören för allvarligt samtal samma dag som överbefälhavaren presenteras. Bydén kommer manövrera Försvarsmakten och de militärpolitiska relationerna genom ökad rysk press med anledning av Sveriges relation till NATO, inklusive ett riksdagsval 2018 som av allt att döma blir en slags folkomröstning om medlemskap. Myndigheten kan komma ifråga för nya eller nygamla situationer i humanitära insatser. Man kan även förutspå ökad samverkan med civila myndigheter på svensk mark, nu när proppen verkar ha gått ur när det gäller Försvarsmaktens stöd till polisen kring bl.a. terrorismbekämpning och ett civilt försvar ska återuppstå.

Det är med andra ord ett minfält – närmast ett omöjligt uppdrag med tanke på alla potentiella gropar att falla i. Men klarar man det kan man å andra sidan bli populär. Micael Bydén efterträder en ÖB som blev just det. Att efterträda Sverker Göranson är inte lätt, men så småningom gör tidens gång att jämförelser upphör och den egna personen får tydliga konturer. Den säkerhetspolitiska utvecklingen och allt som fortfarande är osäkra kort i för Försvarsmaktens centrala delar, gör att det blir en kort startsträcka. Men sådant ingår å andra sidan i kravprofilen för en svensk stridspilot.

Det handlar nu i första hand om att leverera militär förmåga. Den militära förmågan ska levereras här hemma, men också i andra delar av världen, tillsammans med andra. Vi ska fortsätta den försvarsreform som initieras och det gör vi genom att fullfölja försvarsbeslutet. Det här uppdraget kommer jag att genomföra i en Försvarsmakt där självklar stolthet och framåtanda är ledorden. Det kommer att kräva hårt jobb och jag kommer att ha höga krav och förväntningar på alla inblandade.

Tillträdande ÖB Micael Bydén, Rosenbad 2015-09-11

Foto: Louise Levin/Försvarsmakten

 

Det händer bra saker inom sjukvården på Gotland

Ekonomi är ett ständigt bekymmer inom sjukvården - så även på Gotland. Vi har tagit beslut om några viktiga huvudstrategier som handlar om bemanning, vårdkonsumtion och förebyggande insatser som det jobbas hårt med. Mycket återstår för att nå nödvändigt resultat. Men!

I veckan kom det några nyheter som nu även media börjar rapportera om: Gotland är bäst på att ta hand om artrospatienter. På Gotland har såväl smärta som läkemedelsförbrukning bland artrospatienterna minskat mer än på andra håll i Sverige tack vare vår artrosskola.

Idag fångade Gotlands Tidningar också upp att Gotland har klättrat hela 30 platser på AT-läkarnas årliga rankning av sjukhus och vårdcentraler där läkare under utbildning gör sin tvååriga allmäntjänstgöring (AT). Vårt rykte är viktigt för framtida läkarrekryteringar!

Det gnetas på. Bra att också bra resultat kommer i ljuset.

Videopremiär: Glenn Udéhn – Det lyser över staden

Glenn Udéhn släpper idag en video till Det lyser över staden. Låten är ett vykort till en förebild, till en kärlek, till Göteborg. En doft av sommaren som luktar extra gott nu när hösten börjar ta tuggor av både staden och av människors känslor. Det är en vacker video till en fin låt som visar att allt kan ramla; människor och städer, men till sist resa sig igen, eller som Glenn själv sjunger ”Jag ser natten försvinna in mot mitt bröst, här kan du vila när du hänger löst”. Ibland hänger vi löst, ibland flyger vi över staden. 



Här kan du läsa en intervju med Glenn som jag och Helena gjorde i Augusti. 

Bilisterna gillar elcykeln

Elcykeln tycks vara en riktigt killer-applikation för att få bilister att ställa bilen, åtminstone för kortare resor i staden. I framför allt Tyskland, Schweiz och Holland säljs det väldigt mycket elcyklar. I Tyskland beräknas den årliga nyförsäljningen ligga på över en halv miljon elcyklar.

I Sverige har elcykeln inte fått samma utbredning ännu, även om den börjar bli vanlig i en del städer. I Nyköping är elcykeln ännu sällsynt, men det blir ändå fler. När jag var i centrum för någon vecka sedan och spanade lite extra efter elcyklar hann jag se fem stycken på en halvtimme. Men de står för max 1 procent av Nyköpings cyklar.

Väldigt mycket talar för att elcykeln har en riktig potential att locka bilister. Hörde på radion om billandet Tyskland, där man sett att många bilister kunde byta vanorna för arbetsresor bara de fick en elcykel. 

Lyssna här, om tyskarnas nya pendlarfordon:

I Sverige har elcykeln inte alls samma spridning, och de allra flesta har ingen aning om vilket fantastiskt fordon det är. Men på sikt lär elcykeln bli stor i Sverige. För att få fart på övergången till elcykel, som ersättare för bilar, kan det behövas hjälp. Jag är övertygad om att kommunerna har en nyckelroll i detta, då många kommuner har mål om minskad biltrafik. Färre bilar på gatorna och istället fler cyklar, skulle minska behovet av tunga investeringar i p-platser och ökad vägkapacitet. 

Så om kommunerna initialt lägger pengar på att locka invånare att testa elcyklar, så kan man på sikt få tillbaka det i mindre behov av investeringar i väginfra. Och dessutom få innevånare med bättre hälsa, för elcyklande är en plusfaktor för välmåendet, även om det är mindre ansträngande än på vanlig cykel.

Så här har Nyköpings kommun en uppgift, kära politiker! 

Det finns ett antal kommuner som ser elcykelns potential för att få bilister att åka mindre bil. Därför har man dragit igång projekt där man låter bilister testa elcyklar under en länge tid, för att se hur det kan förändra bilvanor till cykelvanor.

Jag har varit i kontakt med några av projekten...

EXEMPLET HALMSTAD

I Halmstad hade man i fjol ett projekt där 100 bilister fick låna en elcykel av kommunen under ett halvår, mars till oktober. Intresset var tydligen stort bland bilister att lämna bilen, för kommunen fick in hela 850 sökande, berättar projektledaren Stefan Lundh.

Villkoret för elcykel-lånet var att cykla minst 3 km 3 dagar i veckan, men erfarenheten pekar på att de elcyklande ex-bilisterna trampade betydligt mer. På ett halvår kom de upp i drygt 85000 km, alltså 850 km per cykel, vilket ger ett genomsnitt på 4,7 kilometer per dag. 

Fjolårets projekt är inte utvärderat i detalj, men under hösten ska en uppföljande enkät skickas ut.
Cyklarna som används i Halmstad var av märket Offcourse (säljs hos Clas Olsson) med ett nypris på cirka 9000 kr. Efter testperioden gick att det köpa loss dem för cirka 7000 kr, ett erbjudande som cirka en fjärdedel nappade på.

Stefan Lundh tror att ännu fler blev elcyklister, men på annat sätt:

-Jag tror en del letade upp andra mer passande elcyklar, eller så väntar man över vintern för att köpa en ny elcykel till våren. Eller så upptäckte de att de inte behövde el, och valde vanlig cykel.

I år har Halmstads kommun ett annat upplägg. I år fick 300 vanebilister chansen att cykla med elassist, men i kortare perioder uppdelad på vår, sommar och höst. Det blev 1200 som sökte vilket visar på ett stort sug efter bekvämt alternativ till bil.

-I fjol upptäckte vi att många fastnade för elcykeln redan efter 2-3 månader, så vi tror det räcker med en kortare period för att bryta bilvanan.

Årets första period innebar att att 100 cyklister hunnit 31000 km, vilket blir cirka 3,9 km varje dag under perioden.

I Halmstad har man även ett testprojekt där 15 familjer med småbarn, ska få låna lastcyklar med elassist. Tanken är bland annat att de ska kunna skjutsa till förskolan, istället för med bil. Även cykelkärror ingår i detta projekt.
Läs mer


EXEMPLET JÖNKÖPING

Jönköping är ju en väldigt backig stad, så där kan elcykels extra motorkraft vara extremt bra.
Jönköpings kommun har kört elcykelprojekt 2013, 2014 och under innevarande år, som en del av kampanjen ”Inga onödiga bilresor”. Elcykelprojektet riktar sig till bilister, som kan hämta ut en elcykel hos en cykelhandlare och får prova den fritt under en vecka. I fjol var det 260 platser i projektet.

Utvärderingen av 2013 års projekt visar att de tidigare bilburna verkligen uppskattade sitt nya fordon.
-Alla blir frälsta, säger Mattias Bodin som är kampanj-ansvarig.

Utvärderingen från 2013 rymmer påståendet ”Min upplevelse av tiden som testpositiv upplevdes som positiv” där 77,1% av testcyklisterna instämde helt på en skala 1-6. 16,3 procent satte siffran 5, vilket vi kan tolka att över 93 procent upplevde elcykeln som mycket positiv.

Men lika många blev inte elcyklister. Utvärderingen visade att 17 procent tänkte köpa en elcykel, uppger Mattias Bodin. Man ställde också frågor om varför de nöjda ända avstod från att skaffa en egen elcykel. 

-Det stora hindret tycks vara att många upptäcker att elcykel upplevs som dyr i jämförelse med en vanlig cykel. En bra elcykel kostar ju 15000 kr, säger Mattias Bodin men konstaterar att det börja komma betydligt billigare cyklar, exempelvis från Ikea.

Detta påpekande lyfter fram behovet av översyn av eventuellt statligt stöd. Inköp av supermiljöbilar kan ju idag resultera i ett statligt stöd på 40000 kr. Men supermiljöbilar kan vara bilar med fossila bränslen, vilket gör att miljönyttan blir långt mindre än om de ersätts med elcykel. Sannolikt skulle man kunna få ut mycket mer miljönytta per krona, genom att subventionera elcyklar


Utvärdering 2013.


OCH HELSINGBORG


I Helsingborg har man ett cykel-bibliotek, där medborgare ska kunna få testa nya cykeltyper som elcyklar och lastcyklar. Lånetiden är en vecka. Efterfrågan tydligen riktigt stor, att döma av Gröna Bilisters Angela Aylward.





Medmänsklighet är så enkelt

IMG_2630

Lite stöd till en kvinna med nyfött barn, som ska utvisas.

Som privatpersoner har jag och min sambo, som så många andra, blivit mycket berörda av vad som händer med flyktingarna som försöker ta sig till Europa. Vi kände att vi ville göra något för dem. Man kan skänka pengar till någon organisation, men vi ville göra något mer. Något mer konkret.

Jag och min sambo pratade därför med en vän som inom sitt samfund hjälper utsatta människor i Sundsvall. Hon berättade då för oss hur mycket hjälp flyktingarna behöver. Speciellt en kvinna som alldeles nyligen fått barn, och som så snart barnet blivit starkare ska utvisas från Sverige. Med fyrtio kronor om dagen från migrationsverket klarar hon inte hela sitt uppehälle. Hon behöver allt det vi andra tar för självklart. Hon behöver mat, kläder och blöjor till sitt nyfödda barn.

Vi bestämde oss därför att göra en konkret insats för henne, en person i en mycket svår situation. Vi for till Ica och köpte blöjor så att hon kunde klara behovet ett bra tag, och frukt för att få någonting mer än bara vardagsmaten.

Det var vår insats för att hjälpa någon, istället för att sätta in pengar på ett konto. Nu väntas det många flyktingar och flyktingbarn till Sundsvall. Det är inte frågan om en massinvandring. Det är bara några få av 60 miljoner människor på flykt. Om var och en av oss Sundsvallsbor nu gör en liten insats för dem, så att de känner sig varmt välkomna till oss, kan vi alla delta i att skapa en medmänskligare värld. Ibland det räcker bara att lyssna och visa medkänsla. Det är så enkelt.

hjärta

 

 


Flyktingbostäder som blir Studentbostäder

Jag förstår inte varför man inte bygger bostäder till flyktingar eftersom man vet att det kommer en allt kraftigare ström eftersom kriget i Syrien inte verkar ha något slut. Det är inte svårt att lista ut att de även kommer hit och att det då är bra att ha bra och billiga bostäder. Flyktingarna kommer att anpasssa sig till samhället och flytta så småningom och vad ska vi då med tomma bostäder?

Istället för att studenter ska tvingas till att tälta på Universitetets gräsmatta så har vi en alternativ lösning med direkt tåg till både KTH och Universitetet. Det här skulle kunna hjälpa folk på flykt och samtidigt lösa studenternas problem med bostäder.

Block City Wars är en blandning av GTA och Minecraft? PEGI3?

Jag undrar hur man tänker när man sätter en PEGI3 etikett på ett spel som blandar GTA med Minecraft. Verkligen trist att man som förälder och vuxen inte kan låsa så att man inte kan använda vissa Appar. Den här är definitivt inte uppbygglig eller ens i närheten av att bygga saker utan handlar om att stjäla, döda och förstöra.

Jag undrar om de som har satt PEGI3 på den ens har reflekterat över att en 4-åring ska ha tillgång till ett spel som handlar om att döda, stjäla och förstöra. Så kontrollera era barns mobiltelefoner och plattor. Om man älskar sina barn så se till att de har tillgång till mer kreativa appar som handlar om att skapa istället för att förstöra.

Uppsala visar hur resvanorna kan riktas till cykel och buss

Uppenbarligen har kommunen en nyckelroll, för att skapa mer hållbara resvanor i vardagen. I Uppsala kommun har man framgångsrikt drivit ett projekt för att ändra medarbetarnas resvanor vid 15 företag och organisationer.

I Uppsala har inte handlat om cykelvägar, cykelparkering, nolltaxa i busstrafiken m m, för att få förändring, utan om att bryta transportvanor. Vilket ju är lite utanför det vanliga kommunala tänket, där det vanligen handlar om att förbättra förutsättningar för ökad cykling och mer kollektivtrafik.

Ska vi i Nyköping driva igång något liknande krävs det förmodligen också nytänk inom den kommunala organisationen, att det finns någon enhet eller projektledare som avdelas för att jobba dedikerat med förnyade transportvanor.

Så här börjar pressmeddelandet från Energimyndigheten:
Gamla vanor behöver inte vara svåra att bryta. I projektet "Uppsala klimatprotokoll" har 15 företag och organisationer undersökt sina medarbetares resvanor och samarbetat för att få fler att resa hållbart. Resultatet visar att man med relativt små medel kan få fler att ställa bilen och resa klimatsmart i tjänsten.
Läs mer:

http://www.energimyndigheten.se/Press/Nyheter/Uppsala-pa-god-vag-mot-mer-hallbart-resande/

Ni är frukterna på ett träd och bladen på samma gren

Under senare tonåren och tidiga tjugoåren var jag anhängare av bahá'i-religionen, vars främsta signum är proklamerandet av mänsklighetens enhet. När jag för ett tag sedan läste följande talande citat av Bahá'u'lláh (1817 - 1892), bahá'i-trons grundare, insåg jag att den här perioden i mitt liv nog gjort större avtryck på mig än jag hittills trott. 

Jorden är endast ett land och mänskligheten dess invånare.

Den är i sanning en människaa, som i dag ägnar sig åt uppgiften att tjäna mänskligheten i dess helhet.
Låt din blick omfatta hela världen, inte bara dig själv.
Så starkt är enhetens ljus att det kan upplysa hela jorden.
Betrakta icke varandra såsom främlingar. Ni är frukterna på ett träd och bladen på samma gren.
Människans ljus är rättvisa, utsläck det inte med förtryckets och tyranniets motvindar. Syftet med rättvisa är att skapa enighet bland människorna.
O, människobarn! Vet ni ej varför vi skapade eder alla av samma stoft? På det att ingen skulle upphöja sig över någon annan.
Visa fördragsamhet, välvilja och kärlek gentemot varandra. Slut dina ögon för rasskillnader och välkomna alla i enhetens ljus. Lev i vänskap med alla religioners anhängare.
O, vän! Plantera i ditt hjärtas trädgård ej något annat är kärlekens ros och släpp ej ditt tag om längtans och hängivenhetens näktergal.