Ojnareskogen skyddas!

Åsa Romson (MP) presenterar beslutet
Idag fattade regeringen beslut om att skydda Ojnareskogen som Natura2000-område. Något annat var egentligen inte att vänta med tanke på Sveriges åtaganden gällande naturskydd och vilka unika värden området Bästeträsk, där Ojnareskogen ingår i, har.

Såhär beskriver Länsstyrelsen på Gotland området:
"Detta är ett mycket stort, sammanhängande hällmarksområde som saknar sin motsvarighet på Gotland, i Sverige, i norra Europa och troligtvis i världen. Området är klassat som riksintresse för naturvård och utgör det största, landbaserade riksintresset för naturvård på Gotland; cirka 9600 hektar.”
Bästeträsk - snart Nationpark?


Men enkelt var det inte. Nordkalk och SMA har planer på storskalig kalkbrytning inom området och båda har för närvarande var sin ansökan som behandlas i miljödomstolarna. Förutom världsunik natur och kalkjobb är även hotet mot vattenförsörjningen på norra Gotland en viktig aspekt när domstolarna ska fatta sitt beslut. Processen har tagit över 10 år - lika länge har mitt engagemang (och många andras i ännu större grad) också varit i frågan. En översiktlig beskrivning av konflikten vatten/natur/jobb m.m. gav t ex Miljöaktuellt 2008 och kan läsas här.

Domstolen pausade i april (Nordkalk)/maj (SMA) förhandlingarna för att ge regeringen möjlighet att ta ställning till Naturvårdsverkets förslag kring Natura2000. Fram till 31 augusti fick regeringen på sig innan det hela drar igång igen. På målsnöret levererade regeringen nu sitt beslut och det är uppenbart att det har funnits starka krafter som har velat stoppa beslutet in i det sista. Ett exempel på detta är den sista vändan till Länsstyrelsen för att se om det inte fanns andra områden som skulle kunna ersätta Bästeträsk - trots att detta egentligen hade framgått av allt material som presenterades till regeringen. Beslutet innebär nämligen med största sannolikhet att det inte blir några fler kalkbrott i området.

2012 i Ojnareskogen
Utan Miljöpartiet i regeringen - och Åsa Romson som miljöminister - hade området högst sannolikt aldrig skyddats. Skönt att kunna se att en långsiktig syn på samhällsutvecklingen kan få genomslagskraft i vardagen med de Gröna i regeringen. Att detta innebär att man måste ta itu med konflikter som uppstår idag istället för i framtiden följer som ett brev på posten. Det kan vara jobbigt, men helt nödvändigt om man tror på att vi ska leva på denna planet även i framtiden.

Redan för 10 år sedan (Gotlands Tidningar 20 oktober 2005) skrev jag om konflikterna i samhället på grund av planerna på kalkbrott. Citat ur artikeln:

”Men jag har respekt och förståelse för skriket efter arbetstillfällen. Dessa är en bristvara och det kommer att kräva en rad insatser av såväl politiker som de bosatta för att komma till rätta med detta problem. Jag anser dock att det vore fel att satsa allt på att förlänga kalkbrytarjobben med 20 år till för att sedan hamna i samma problemläge fast då med betydligt sämre förutsättningar än nu. Samma respekt finns tyvärr inte alltid gentemot dem som ställer sig tveksamma till kalkbrottet. Jag oroar mig starkt på grund av de samtal jag har haft med gotlänningar på norr som inte öppet vågar uttala sig mot Nordkalks planer. Bakom detta ligger en rädsla för reaktioner ifrån omgivningen och erfarenhet av tidigare aggressiva bemötanden av människor som känner att deras jobb är hotade." 

Slitningarna är närvarande mer än någonsin och - vill jag påstå - har bara blivit värre under åren. Jag är glad för att regeringen har landat i sitt beslut att skydda området. Men jag är också bekymrad för hur de som känner att de förlorade dragkampen om kalkjobben kommer att ge uttryck för sin besvikelse.

Jag hoppas att regeringens paket för ersättningsjobb som uppgår till 100 miljoner kan balansera förlusten av arbetstillfällen på norra Gotland. Processen för att läka såren kommer att ta tid. Jag hoppas att vi hittar sätt att samla krafterna på norra Gotland igen för att tillsammans utveckla vårt samhälle.

Ojnareskogen – kampen är inte över

En lång kamp att bevara Ojnareskogen är äntligen över. Tidigare idag fattade regeringen beslut om att skapa ett så kallat Natura 2000-område som i praktiken kommer skydda den vackra miljön kring Bästeträsk. Men kampen är inte över. Nu börjar istället den viktiga kampen för oss politiker på Gotland att hjälpa de arbetare och företag som … Fortsätt läsa Ojnareskogen – kampen är inte över

Bristande cykelförvaring, en orsak till icke-cykling?

Vem ställer sin nya
elcykel här över natten?
Var ute på lång-jogg på söndagen. Sprang genom Högbrunns-området (i Nyköping) där det finns många äldre hyreshus från mitten av förra seklet. Utanför många av dem finns cykelställ, och i dessa stod en hel del cyklar. Men det var verkligen inte några lyx-cyklar i dessa ställ, utan det är gamla slitna enkla hojar. Några rostiga, några med punka, lite på sniskan i stället. En ganska dyster syn, som verkligen inte lockade till vare sig cykling, eller till att parkera sin cykel. Knappast hojar  för att få en njutbar vardagscykling, utan mer som en yttersta nödlösning.

Sådan cykelställ är naturligtvis inte ett ställe där man tryggt vågar parkera en lite bättre cykel, som kan kosta en bra bit över 10000 kr. Den ska stå inom lås och bom, oåtkomlig för andra. Ett låst cykelrum är ett rimligt krav.

Jag hävdar att en riktigt bra cykel är en avgörande faktor, om cyklingen ska bli det huvudsakliga transportmedlet i vardagen. En risig cykel kan ju göra färden både jobbig och trafikfarlig, men en välanpassad kvalitets-cykel gör cyklingen till ett rent nöje.

Jag kunde naturligtvis inte avgöra, om alla dessa hus saknades vettiga cykelrum i hyreshus, men mitt antagande är ändå att det många gånger saknas sådana. Har själv bott i hyreshus av nyare snitt, och den cykelförvaring som fanns där var tveksam. Ett jättestort cykelrum, dit alla i området hade tillträde, vilket inte kändes särskilt tryggt (men jag fick behålla min cykel - dock blev den luftad någon gång). En del valde att ställa cykeln inne i trappen, på våningsplanen, vilket var långt ifrån optimalt.

Min hypotes här är att många hyreshus saknar en vettig cykelförvaring. I bästa fall har man ett cykelrum i källaren, men då ska cykel ledas genom knepiga dörrar, uppför någon brant trappa, vilket naturligtvis sätter upp hinder för det dagliga cyklandet. I sämsta fall är det bara ett enkelt cykelställ utanför porten, där cyklarna står utsatta för väder, vind och vandaler. Där ställer man inte en kvalitets-cykel. Somliga ger nog upp cyklandet här, och väljer bilen till alla sina resor.


Regnskydd, en balkong. Det
visar nivån på cykelförvaringen....
Har en känsla av att detta är ett förbisett problem. Detta är ju ingen kommunal infrastrukturfråga, som man kan ställa krav på. Det är ju ett problem som landar i knät på den enskilde cyklisten, men som ska lösas av fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen. Dessa har inget större intresse eller drivkrafter för att erbjuda någon bra förvaringslösning, för jag utgår från att det kan vara svårt att ta ut extra hyra för bra cykelförvaring. Men det kanske krävs sådana radikala lösningar, alltså hyra av cykelgarage, för att få till det.

För övrigt så ska väl inte detta vara omöjligt, det går ju att hyra ut bilgarage. Problemet är väl att vi cyklister, och folk i allmänhet, har uppfattning att cykling ska vara gratis, eller näst intill gratis.

Att få skänka gåvor till samhället

Jag längtar efter ett annat sorts samhälle, ett samhälle som är till för människornas skull istället för tvärtom, vilket ofta inte är fallet idag, ett samhälle som utgår från människors behov, från att varje individ är unik och har något att bidra med, ett samhälle där det finns en plats och en uppgift för oss alla. Nu ska alla fållas åt samma håll för tillväxtens skull, vilket obönhörligen leder till att några faller ur. Ett grundläggande tankefel föreligger.

I boken Intimitetens ande - traditionell västafrikansk visdom målar Sobonfu E Somés upp en motbild som omsluter mig med kärlek och värme:

Samhällets mål är att försäkra att varje samhällsmedlem blir lyssnad till, och att de på rätt sätt skänker de gåvor de fått med sig till denna världen. Utan detta givande dör samhället. Och utan samhälle lämnas individen utan ett ställe där hon kan tillföra något. Sålunda är samhället den grundläggande plats där människor samlas, delar med sig av sina gåvor, och tar emot andra gåvor.

Ja, det är verkligen en eftersträvansvärd vision.


Svenska folket vill sätta solceller på taket

Lise Nordin, energipolitisk talesperson och jag, riksdagskandidat för Gotland skriver i Gotlands Allehanda om att det är dags att ge svenskarna ordentliga förutsättningar att producera egen el och ta klimatansvar.

Solenergi är det energislag som växer snabbast i världen. Potentialen är stor och tekniken blir allt billigare och effektivare. Det är idag fullt möjligt att göra sin egen el genom att till exempel sätta upp solceller på taket på ditt hus. Tyvärr saknar Sverige idag en politik för att dra nytta av möjligheterna.

Alliansen har haft åtta år på sig att skapa möjligheter för egen el men fortfarande inte gjort något. Medan det i Tyskland finns miljontals människor som äger sin egen el är det i Sverige bara några tusen än så länge. Vi vill att även svenska folket får möjligheten att med solceller på taket bidra till klimatarbetet, tjäna en slant och minska sitt beroende av energibolagen. För det saknas inte intresse; enligt en ny mätning från SIFO är 8 av tio husägare villiga att sätta upp solceller på taket.

Nu är det dags för en politik som tar tillvara möjligheten. För att underlätta för hushållen att producera egen el krävs att de får sälja den vidare ut på elnätet vid överskott och ta tillbaka lika mycket vid ett annat tillfälle utan att betala skatt och moms. Detta kallas för nettodebitering. Vissa elbolag föregår med gott exempel och ger bra ersättning för överskottselen. Men det är dags för en nationell lagstiftning som ger alla möjlighet att få kvitta sitt elöverskott ut på nätet. Sex andra länder i EU har redan infört denna möjlighet. Alliansen har sagt nej.

Alliansens pengar till solinvesteringsstödet har inte räckt till. Pengarna som finns för år 2016 är nästan slut. Det är glädjande att så många vill sätta upp solceller, men när pengarna inte räcker och det är långa köer för att få besked så måste en regering som gillar solenergi sätta till mer pengar. Miljöpartiet vill ge 100 miljoner kronor mer per år, utöver dagens cirka 50 miljoner kronor.

Det är dags att välkomna möjligheten med solenergi och frigöra det stora intresse som finns hos svenska folket. Vi tycker att det miljövänliga valet ska löna sig. Det är dags för en grön politik som gör det lätt för alla som vill satsa på egen el. Den 14 september kan du hjälpa till.

Lise Nordin, riksdagsledamot och energipolitisk talesperson (MP)
Isabel Enström, riksdagskandidat för Gotland (MP)


Publicerad i Gotlands Allehanda 25 augusti 2014

Så var det slut för denna gång

Vi är nu hemma i Sinnesro, har tagit ett dopp i ”vår egen sjö”, packat upp och re-monterat våra cyklar. Det känns skönt. Dagen började med en hotellfrukost på Söderköping brunn, som vi inhandlade för 140 kr per person. Vi hade sedan förväntat oss en söndagspromenad på cykel tre mil utefter Göta kanal för att […]

"Pappa kan du skriva till dom som bestämmer o säga att jag skadade mig" 12-åring efter fall från cykel – vid vägbom – in i nässlor

Hej Pierre igen, bra du fick fart på dem som ansvarade för att cykelskyltar pekar åt rätt håll, nu stämmer pekar skylten vid gränsen till Huddinge åt rätt vädersträck vad gäller Farsta och Stockholm.

Du, nyss lade jag en förkrossad och hulkande tolvåring och det sista hon sa var "Pappa kan du skriva till dom som bestämmer o säga att jag skadade mig i nässlor"

Kommer du ihåg när du och kollegan besökte mig i våras vid Masselkärrsvägen, se detta blogginlägg 
http://miljobilisten.blogspot.se/2015/05/nar-snallheten-vinner-plotsligt-ska-min.html, att vi även pratade om en mycket dumt placerad vägbom rakt över cykelbanan utmed Kräppladiket vid Hälsans stig och som leder ut i Snösätravägen?

Frun hade entusiastiskt i dag tagit med alla tre barnen - 7, 12 och 14 år gamla - in till stan för att se mig delta i lag-triathlon och olyckan skedde precis på hemvägen, efter 20 cyllade kilometer och bara en enda kilometer kvar.

Av någon anledning står det en bom över hela cykelbanan. För att blockera för bilar, gissar jag. Placeringen gör att cykling omintetgörs, du måste bromsa mycket kraftigt och cykla i en grop bredvid cykelbanan, en grop som bli vattenfylld varje gång det regnar vilket det ju gör regelbundet. Gropen är också bildad av alla gångtrafikanter som tvingas av vägen.

Det finns ju bättra lösningar för att hindra bilar men samtidigt på ett säkert och snabbt sätt låta cyklister passera.

Min dotter har en motorikskillnad, hon har en trehjuling för vuxna. Det har tagit mycket lång tid och pepp för att få henne att använda den, vilket nu lett till att hon i dag lyckligt kunde cykla två mil!

Sen gjorde en dåligt placerad vägbom, dåligt underhållen vägren vid den dåligt placerade vägbommen, att hon handlöst föll rakt ut i ett nässelsnår, bredvid ett par stenar. Hon var mycket nära att slå ansikte och ben i stenarna. 

Hon skrek, och skrek och skrek och det var som sagt helt nyligen vi kunde lugna ned henne så hon somnade, omplåstrad och behandlad för alla nässelutslag.

Vore väldigt tacksam om du snarast kunde se över bommen. Den inte bara hindrar pendlare, den är också livsfarlig och kan kasta ut cyklister i nässelsnår på grund av den höga kanten vid vägrenen!

Ses gärna igen så jag kan visa, nås på mobilen eller via denna e-posten.

Bifogar bilder från precis när hon cyklat omkull och när hon blir tröstad av min fru och syskon.



Cyklingen minskar – och ökar. Hur går det ihop?

Under senare år har det ju talats om en cykeltrend, om allt fler cyklister som syns på vägar och gator. Samtidigt kom nyligen en rapport från Trafa (myndigheten Trafikanalys), som står för officiell analys. Den pekar på en ganska tydlig nedgång i cyklingen, och även om det skett en viss återhämtning under senare år. 

Motsägelsefullt? Men så finns det också olika sätt och positioner att beskriva cyklingen. Om vi ska ta trenden ökande cyklingen, så kan den bilden hämtas från storstad och från media. I de större städerna har de facto cyklingen ökat en hel del, och i storstäderna finns medierna. De kan rapportera om mängden cyklister och trängseln på cykelbanorna som är en realitet, vilket utan större ansträngning går att tolka som en generell ökning av cyklandet. 

Medierna sätter sålunda den bilden av ökande cykling, vilket vi cyklister naturligtvis gillar, då det höjer vår status och kan öka resurserna till att göra cyklingen säkrare och snabbare. Men den del av cyklingen som minskar är inte lika synlig och blir därför inte särskilt uppenbar, åtminstone inte för storstadsfokuserad media. Det är inte heller så lätt för en vanlig cyklist att ha uppfattning om cykling ökar eller minskar, då det är långsiktiga och smygande trender.
Mycket cyklar i Nyköpings centrum.

Om jag utgår från min personliga uppfattning, så tycks det som att cyklingen ökar här i Nyköping. Många cyklar på en hel del ställen, främst i centrala delar av staden, vilket kan ge intryck av mycket cykling. Men i jämförelse med biltrafiken står ändå cyklandet för en liten del av den totala trafiken i Nyköping.

Hur har då Trafa kommit fram till att cyklingen minskar överlag?

Analysen sträcker sig över en lång tid, 1995-2014. Data för Trafas rapport kommer från de nationella resvaneundersökningar som genomförts årligen sedan 1995. Undersökningarna har i grunden genomförts på samma sätt genom att fråga ett urval av bosatta i Sverige som är 6–84 år om sina resor under en för varje urvals- person specifik mätdag. Intervjuer genomförs för varje dag under mätperioden. På så sätt täcker man in dags- och säsongsvariationer, variationer i väder och klimat, etcetera, som kan vara betydelsefulla när man studerar cykling. 

Och minskningen då?
Citat rapporten: Svenskarna cyklar i genomsnitt 5,3 miljoner kilometer per dag, vilket är en nedgång med16 procent sedan mitten av 1990-talet. Denna markanta nedgång skedde i alla de tre studerade kommuntyperna, i alla åldrar, reseärenden och för båda könen. Räknat i antal cykelresor har cyklandet minskat ännu mer: från 2,8 miljoner till 1,9 miljoner cykelresor per dag (– 34 procent). Samtidigt har befolkningen ökat med 8 procent. Räknat per invånare har alltså antalet cykelresor minskat med hela 38 procent. 
Viss återhämtning kan skönjas
Citat rapporten: Sedan millennieskiftet kan dock skönjas en viss återhämtning av cyklandet i storstäder och större städer med deras förortskommuner. Återhämtningen drivs främst av befolkningsutvecklingen, men även av att alla resor blir längre i genomsnitt. Utanför de större städerna, där det tidigare gjordes flest cykelresor, har däremot antalet cykelresor nästan halverats. Nu är det i ”större städer med förortskommuner” som det görs flest cykelresor – 44 procent av antalet cykelresor i landet. Utvecklingen har delvis att göra med utflyttning och stigande genomsnitts- ålder utanför de större städerna, samt motsvarande inflyttning till storstäder och större städer. 
Unga cyklar mindre
Barns och unga vuxnas cyklande har minskat med över 40 procent under perioden, mätt i färdlängd per invånare. Det visar sig också genom att skolresorna på cykel blivit 48 procent färre. Det kan finnas anledning att begrunda detta ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom res- vanor grundläggs tidigt. För personer över 45 år – även personer över 65 år – märks istället en gradvis återgång av färdlängden per invånare på cykel, efter en nedgång, till de nivåer som gällde 1995–1998. 

Längre cykelresor
Den genomsnittliga färdlängden per cykelresa har i de senaste årens undersökningar ökat med 31 procent. Arbetsresorna med cykel har i genomsnitt blivit längre, vilket är en generell trend som gäller för arbetsresor och skolresor oavsett färdsätt. För alla andra reseärenden – skola, service och inköp, samt övriga ärenden – har den totala färdlängden med cykel minskat. Färdlängderna har dock inte minskat lika mycket som antalet cykelresor. 

Varför minskning?
Vad är det då som minskat antalet cyklade kilometer? Det finns förstås en mångfald orsaker till detta, men en av drivkrafter som analyseras i rapporten är de allt längre avstånden till arbete och skola, och andra målpunkter. Denna utveckling går att spåra i att cykelresorna blivit längre i genomsnitt. Inte minst de unga har många gånger fått längre till skolorna, genom det fria skolvalet som gör att man kanske inte väljer skolan i närområdet. När avstånden till resan mål blir allt längre, och minskar förstås sannolikheten för att cykel ska vara det primära resealternativet. Som jag tidigare bloggat om så är det redan vid avstånd 2-5 kilometer som många istället väljer bil.

Nedgången var också tydligast i mätperiodens inledning. Under senare år har en viss återhämtning skett, främst i större städer och dess förorter.
Barns och ungas cyklandet kraftigt minskade cyklande är alarmerande, eftersom resvanor etableras tidigt i livet. Om man ständigt blir skjutsad av föräldrar, och aldrig får uppleva friheten och lyckan att kunna cykla, minska naturligtvis sannolikheten att man ska upptäcka det senare i livet.
Något jag funderat över är om hjälmtvånget för unga under 15 år bidragit till minskningen. Dels sänder hjälmlagen signaler om att det är farligt att cykla, vilket gör att föräldrar inte uppmuntrar cyklingen, dels kan det nog vara en del tonåringar som vägrar att sätta på sig hjälm, och då förbjuds att cykla av föräldrar/avstår frivilligt.

Det kan noteras att för personer över 45 år syns en återgång av färdlängden. Det gäller främst då för arbetsresor.


Utglesningen av samhället, som pågått längre, med allt längre avstånd till skolor, service, inköp, arbete, nöjen, tycks vara en huvudorsak till att cyklingen minskat. Under senare år har det dock skett ett tydligt uppvaknande, där samhällsplanerare och politiker, förstått att städer inte kan breda ut sig alltför mycket. Det skapar bilberoende och onödigt resande. Istället talar man om förtätning av städerna, vilket sannolikt kommer bidra till mer cykel.

Jag älskar 1800-tals Anarkism!

Blev glatt överraskad när jag upptäckte att Anarki är mer än punk och svarta inringade An. Att den har sina rötter i 1800-talet och ännu längre tillbaks.
An-Arki = ingen makt (eller ingen härskare)
Mon-Arki = 1 härskare
Tycker att Anarki känns som det mest naturliga tillståndet, och det har ingenting med kaos att göra!


3 av dom tidigaste anarkisterna: Peter Kropotkin, Michail Bakunin och Pierre-Joseph Proudhon.

Krapotkin:

"Den fråga som Anarkismen uppställer, kan uttryckas så: "Vilka samhällsformer garantera för ett visst samhälle och för mänskligheten, den största summan av lycka, och följaktligen, av livskraft?" - "Vilka samhällsformer tillåta bäst denna summa av lycka att tillväxa och utveckla sig - d.v.s tillåter lyckan att bli fullständigast och allmännast?" Detta ha vi även givit formeln av framsteg. Önskan att hjälpa utvecklingen i denna riktning bestämmer anarkistens sociala, vetenskapliga, artistiska ect. verksamhet.

Ur boken - Anarkism och modern vetenskap
Av - Peter Krapotkin


Bakunin:

"Bismarckianismen, d.v.s militarismen, polisvälde och finansmonopol förenat i ett system som bär namnet - den nya statstanken, segrar överallt. Kanske kommer det att gå tio eller femton år under vilka denna mäktiga och vetenskapliga förnekelse av hela mänskligheten kommer att vara segerrik. Jag säger inte, att man nu ingenting kan göra, men denna nya sak behöver en ny metod med huvudsakligast friska unga krafter.

Från boken: Ett liv för friheten
Av: Rudolf Rocker


Alexander Berkman (Emma Goldmans livspartner):

"Med "människans grymhet mot människan" är inte sista ordet sagt. Sanningen ligger djupare. Det är ekonomiskt slaveri, den vilda kampen för smulorna, som har förvridit människorna och gjort dem till vargar och får.
Sanningen är att det är systemet snarare än de ensklida människorna som är upphovet till nedsmutsandet och förnedringen."

Ur boken: Farväl Aleck, en anarkists fängelseminnen
Av: Alexander Berkman


Krapotkin:

"Det lärde mig också hur små människans behov i själva verket är så snart hon bryter sig ur den konventionella civilisationens trollkrets."


På frågan om hur Anarki skulle yttra sig, vill jag citera Louise Michel:

"Hur skall larven kunna veta hur hon kommer att tänka och känna som fjäril?"



Nyköping – ett kärt återseende

Idag kom vi iväg från vårt boende på Mörkö redan före klockan åtta och trampade strax över bron till fastlandet där färden fortsatte utefter en länsväg mot Trosa. Trafiken var måttlig, men det var ändå skönt att rädda sig upp på cykelbanan som gjorts iordning någon mil före Trosa. Det visade sig för övrigt vara […]

Huvudstadsbesök

Torsdag 20 augusti. I går lämnade vi Rimbo ganska tidigt för att få ett par timmar till att flanera i huvudstaden. Av det blev det dock ingenting som vi snart ska se. Redan vid starten från Rimbo inleddes vår avsmak för storstad då vägarna var hårt trafikerade och cyklister inte alls var något välkommet tillskott […]

Nyköping inte i topp inom hållbara transporter

Konsultbolaget Trivector har granskat ett antal kommuner, hur väl utvecklat det är med hållbarheten inom de lokala resorna. Man tittar på tre områden:
  • Processer för en utveckling mot hållbara transporter,
  • Service och utbud av alternativ inom persontransporter,
  • Hur hållbara transporterna är med hänsyn till färdmedelsval, trafiksäkerhet med mera.
Det blev Malmö som fick högst ranking i SHIFT 2015.
Citat från Trivectors hemsida:
Den kommun som fått högst poäng i SHIFT2015 är Malmö. Malmös styrkor är att de har en tydlig trafikstrategi med mål om att minska biltrafiken per capita, förutsättningar för cykel- och kollektivtrafik är mycket bra och de är även bra på att hantera godsfrågor. Vi har särskilt valt att premiera Malmö för imponerande cykelsatsningar såsom cykelparkeringarna vid stationerna och ständiga infrastrukturförbättringar med syfte att prioritera cykel, den banbrytande kampanjen ”Inga löjliga bilresor” som kopierats av flera kommuner och uppstarten av SAMCITY- ett pilotprojekt för samlastning för såväl kommunala som privata mottagare.
Ytterligare 10 toppkommuner redovisas offentligt, men Nyköping finns inte bland dessa. Nyköpings kommun har ju höga mål, man pratar om hållbar tillväxt, så då lär ju hållbara transporter vara en delmängd. Googlar man på "hållbara transporter Nyköping" blir resultatet bland annat att man får veta att kommunen jobbar med en transportplan (den kommer på remiss under hösten). Det ska vara ett slags styrdokument, som ska kunna påverka kommunens beslut inom transportområdet. Men det krävs så mycket mer än styrdokument, det krävs en långsiktigt och konsekvent politik inom många områden, för att Nyköping ska komma högt inom hållbart resande. Vi har kommit en bit på väg, men det är långt kvar....

Här kan man läsa mer om SHIFT 2015.
http://www.trivector.se/trivectorforetagen/trivector_traffic/produkter_tjanster/hallbara_transporter/resultat_shift2015/

Idel kända Uppländska orter

Cykelspåret bjöd idag på fantastiskt fina vägar. Det var kurvigt, lite småkuperat, asfalterat och med idylliska omgivningar. Vi noterade de klassiska grödorna på åkrarna: vete, råg, havre och lin och stannade vid en åker och kollade hur dinosaurieäggen blir till. En traktor med vidhängande maskineri skrapade effektivt upp höet som tidigare slagits, dolt för våra […]

Vatten och gröna jobb eller hugga i sten…

Öppet brev till riksdagsbänken Kalmar län och vår regeringskollegor i Socialdemokraterna i synnerhet.

bland (6)

Vatten, gröna jobb eller hugga i sten?

Öppet brev till riksdagsledamöter från Kalmar län och då särskilt till våra regeringskollegor i Socialdemokraterna. Ska ett av Sveriges mest unika och skyddsvärda naturområden förvandlas till ett kalkbrott? Eller ska områdets natur bevaras och användas för att stärka den växande turismnäringen och säkra vattenförsörjningen på Norra Gotland? Det är kärnfrågan i diskussionen om den riksbekanta Ojnareskogen på Gotland. Vad anser ni @HåkanJuholt, @KristerÖrnfjäder, @LenaHallengren samt övriga ledamöter från M, C och SD som sitter på Sveriges riksdagsbänk?

Turismen är en av Sveriges snabbast växande branscher. Sedan år 2000 har sysselsättningen i turismen ökat med drygt 30 procent och utländska besökares konsumtion i Sverige ökat med 160 procent. På Gotland sysselsätter turismen redan omkring 1 000 personer – många gånger fler än kalkindustrin. Och det är till stor del natur och kultur som lockar besökare till Gotland och skapar långsiktiga jobb som stärker lokalekonomin . Ni känner ju till att även vi i Kalmar län rider på vågen av kulturturism och besöksnäring – ni vet betydelsen av en attraktiv region!

Frågan om kalkbrytning ligger nu hos mark- och miljööverdomstolen, som inväntar till sista augusti för att få veta om regeringen tänker rädda området genom att ge det Natura 2000-status. Regeringen har alltså augusti månad på sig att fatta beslut om att naturvärdena och de långsiktiga arbetstillfällena ska prioriteras här. Att skövla Ojnareskogen skulle bara ge en tidsfrist på något årtionde- och det till ett alltför högt pris, i form av förstörd natur och allvarliga risker för sötvattensreservoaren Bästeträsk.

I fjol förklarade Stefan Löfven i radio att socialdemokraterna ”väljer en väg där vi kopplar ihop utveckling, bättre miljö och jobb. Om det uppstår en konflikt gör vi inget avkall på miljön.” Det är dags att visa det nu! Eller vad tycker ni socialdemokrater från Kalmar län?

”En modern och aktiv näringspolitik skapar jobb i hela landet. Landsbygdens näringsliv ska utvecklas genom förbättrad infrastruktur, tillgång till bredband, närhet till högskolor och forskning samt ett stöd för att säkra tillgången till butiker och samhällsservice. Turism i Sverige och ekoturism stärks.”

Det sa Stefan Löfven i regeringsförklaringen. Vad säger ni, ska inte det få gälla på Gotland också?

Akko Karlsson (MP), Partistyrelseledamot ansvar gröna näringar
Vice ordförande Regionförbundet Kalmar län ansvar Miljö/ Östersjöfrågor

#http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.634872/ett-valdigt-gladjande-besked–forutsatt-att-det-stammer
#http://www.dn.se/nyheter/politik/striden-ar-over-ojnareskogen-raddas/
#http://www.dn.se/debatt/sjalvklart-att-regeringen-bor-ge-skydd-at-ojnareskogen/
#http://supermiljobloggen.se/

ping @PeterHögberg @wanneby @CarlSchlyter #Ojnareskogen #Bästuträsk #Nordkalk #Romson #Löven #Natura2000 #Vatten #Kalk #Miljö #Gotland #MP #Regering #Socialdemokraterna #Akko #Miljöpartiet #Kalmarlän


Felanmälan (del 2): Elanslutning, ska det vara nödvändigt?

Ett dygn har nu gått sedan jag felanmälde den kommunala cykelpumpen. Jag skickade ett mail till tekniska förvaltningen, men har inte fått svar. Inte ens en bekräftelse att de mottagit min anmälan.

Däremot har verkligheten givit mig besked om sakernas tillstånd. Passerade nämnda cykelpump idag vid 11-tiden och ser till min glädje att en kille från Vattenfall står och gräver i elskåpet intill. Självklart stannar jag och frågar om cykelpumpen. Nej, han är där för att elansluta en arbetsbod som står alldeles i närheten. Men han kan berätta att elskåpet på platsen saknar anslutning till elnätet. Så självklart finns det då inte ström till cykelpumpen.

Jag som trodde cykelpumpen i drift, men hade gått sönder (därav gårdagens felanmälan). Har vid flera tillfällen sett cyklister som stått där och grejat med pumpen. Vilket jag tolkade som att den var användbar.

Hur kan det då komma sig att kommunen sätter upp en obrukbar cykelpump? Det minsta man kunde begära är väl ett tydligt budskap, en skylt typ "Cykelpumpen är ej elansluten"? Så enkelt så här i teorin, men kanske väldigt svårt i verkligheten.

Glest mellan husen i Uppland

Sverige är glest befolkat! I dag cyklade vi i delar av Uppland, ett landskap som ändå innehåller landets huvudstad, och vi såg mil efter mil utan civilisation. Grusvägen österut från Marma går igenom orter som Myrbo, Karlsäter, Sätra, Dängnäs och Valla, men det är glest mellan husen och vi mötte den första milen bara två […]

Felanmälan: Kommunens cykelpump

Sedan några månader finns en fast monterad cykelpump invid Arnöleden, vid infarten till äldreboendet Myntan. Jag får utgå från att det är kommunen, som satt upp den, men man vet aldrig, för maken till anonym skapelse får man leta efter.

Inga instruktioner om hur den ska användas. Inte ett ord. Inget om vem som äger pumpen. Inget om eventuell felanmälan.

Men nu var det dags att pumpa framhjulet på min cykel, som råkar ha s k bilventiler. Efter lite funderande inför den anonyma pumpen inser jag att det nog bara är att trycka luftpåfyllnadsgrejen (eller vad det nu heter) på ventilen. Luft pyser, men jag inser snart att det går åt fel håll, det är däcket som töms. Det redan svampiga framdäcket är nu nästan tomt på luft.

Förbannade skit. Inget som indikerade att pumpen var ur bruk.

Och som sagt, inga tips om var man felanmäler. Jag chansar på skicka denna bloggpost till kommunens tekniska förvaltning, så får vi se.

Några tips till kommunen.
1/ Sätt gärna ut ett tel nr dit man man ringa och felanmäla. Alla har ju en mobil i fickan...
2/ Några enklare instruktioner om hur pumpen fungerar vore fint.
3/ Så smart det vore om det funnes en funktion för felanmälan direkt på pumpen. Man trycker på en knapp, en varningslampa börjar blinka (så inte fler går på samma fälla som mig), och ett SMS går till kommunen.

Efter ytterligare en harang svordomar fann jag mig. I väskan hade jag en egen cykelpump, men den är lite begränsad så däcket blev bara halvfyllt. Nere på stan uppsökte jag en annan kommunal cykelpump, den vid Stora Torget. Den ser lite skabbig och nött ut efter ett par års drift, men den fungerade klockrent.

Så nu rullar jag med välpumpade däck.

Pet Shop Boys på Way out west, 14/8 – 2015


Nästa år är det 30 år sedan Pet Shop Boys släppte sin första skiva, Please. Igår när de stod på Flamingo-scenen i slottsskogen för att avsluta Way Out Wests fredagskväll inledde de med Axis, som ett Kraftwerk som rusar fram, som visar att de är långt ifrån daterade. Det är färger, dans, konst och kreativa scenkläder som vi i publiken möter och musiken far fram som en exploderade elektronisk motorväg. Konserten börjar på riktigt när duken faller och duon träder fram och sjunger Oppurtunities (Let’s make lots of money). Neil Tennants röst verkar inte ha åldrats nämnvärt sen den första skivan och publiken dras med redan från början. Duon lämnar ingenting på glänt utan öppnar upp helt och hållet och låter kreativiteten flöda fritt. Laserljus skär genom publiken och konfetti regnar ner. Det är en visuell show men den täcker inte känslan, det finns så mycket mening och styrka i låtar som It’s a sin och Domino Dancing. It’s a sin röjer verkligen fram, plogar bort allt annat, verkligen allt, redan när Neil börjar sjunga ”When I look back upon my life, It’s always with a sense of shame, I’ve always been the one to blame”. 


Att få höra fantastiska Rent, även om det känns som att den slarvas bort lite och spelas av för snabbt, och höra alla skrika med i ”I love you - you pay my rent!” blir något helt fantastiskt och när Rent bara är början på en avslutning som består av nästan idel hits, som gjorda för att spränga sommarnätter, kan jag konstatera att det är bland det bästa jag har varit med om i musikväg. Det är mycket som bleknar om jag skulle jämföra med det här. Sen att de inte spelar Being boring, som förmodligen alltid kommer vara duons starkaste stund, är förstås lite tråkigt, men det vägs upp av allt annat. Fantastiskt. 

Inte helt lyckad för cyklar/gående


Trafiken genom centrala Nyköping har varit lite kaosartad under sommaren, sedan kommunen dragit igång rondellbygget vid Västra Viadukten. Mycket biltrafik genom stan måste nu runda Teaterparken, och det är ständiga bilköer i detta område. Men det blir nog bra när den nya rondellen kommer i drift i november.

Även för cyklister och gående är det lite trickigt, det är minst sagt ett smalt område där både cykel och gångtrafik i två riktningar ska mötas i en tillfällig trafiklösning.  Men det tycks inte finnas mycket utrymme att vinka på för att göra denna trånga passage (se bilden ovan) bredare. Det är redan trångt för bilarna, så där finns inte någon vägbana att låna. Nåväl, man ska väl inte gnälla alltför mycket som cyklist, för man kommer ända fram ganska smidigt i förhållande till biltrafiken. Cykeln rullar trots allt framåt, vilket knappast alltid är läget för bilarna. Sega köer, men det kanske bilägarna tycker är en liten uppoffring i jämförelse med glädjen att få sitta i sitt plåtskal och brumma ut avgaser och sabba den egna hälsan.

Men jag undrar hur kommunen tänkte när de ordnade inpassagen till Västra Storgatan för oss cyklister. Ofelbart hamnar man rakt in i ett kafés uteservering, mellan entrédörren och borden. Avspärrningen som styr cykeltrafiken hade absolut kunnat placeras lite annorlunda.