För jag ett krig mot bilister?

I DN publicerades i helgen en artikel som var ovanligt svamlig och det var inte helt enkelt att förstå vad författaren av artikeln egentligen ville ha sagt. Om det skriver Cyklistbloggen mycket väl så det behöver jag inte upprepa. Även Magnus Orest har bemött artikeln på ett mycket klokt sätt.

Artikeln är så klart skriven för att personen söker klick och läsare och hen gör det därför enkelt för sig. Hen hetsar mot cyklister, det är både tacksamt och väldigt enkelt. ”Alla vet ju hur cyklister är..”. Av den anledningen tänkte jag inte reagera på den, men samtidigt blir jag faktiskt lite ledsen. Varför (frågar jag mig för 1011 gången) upprör mitt sätt att ta mig fram så många?

Det är två hjul, en kedja, ett par pedaler, ett styre, lite metall och så lite annat smått och gott för att den ska fungera att ta sig fram på. Vad är det i två hjul som gör människor så arga? Är det för att jag glider förbi er i köerna? Eller är det för all motion jag får? Eller kan det vara för att jag slipper trängas på snöret?

Kanske är det min hjälm? En vit sak av plast som skyddar mig mot vissa skador? Eller kanske är det glasögonen? Rosa, som gör att mina ögonen inte tåras av blåst? Eller möjligen kan det vara … jo så är det nog; det är den svarta lycran. Skulle en stilpolis dyka upp när jag sitter på cykeln så skulle jag inte få många poäng. Men min rumpa tackar mig. Men på vad sätt drabbar lycran dig?

Vet ni, jag cyklar för att JAG mår bra. Jag har glasögon för att JAG slipper tårade ögon. Jag har lycra för att JAG inte vill svettas i de kläder jag ska ha på jobbet. Ren och skär egoism verkar det som. Men du vinner också på att jag cyklar. Jag lämnar min plats på Essingeleden till näringstrafiken och jag lämnar min plats i kollektivtrafiken till en som inte kan eller inte vill cykla eller gå.

Jag för inget krig. Jag kräver bara att skattepengar ska användas med största möjliga samhällsnytta. Detta görs genom att investeringar i kollektivtrafik och i infrastruktur för cykel och gång prioriteras framför investeringar i bilismen.


Kommentarer till SD:s budget för Lund 2016 med fokus på barn och unga

”Kommunen måste på något sätt minska utgifterna. Det bästa sättet att göra det är att stoppa den fortgående resan in i det ‘mångkulturella samhället’, en genomgående samhällsförändring vars kostnader inte på något sätt tydliggörs i den kommunala redovisningen.”
  Sverigedemokraternas budget för Lund 2016

Att Sverigedemokraterna har ett mycket speciellt förhållande till faktauppgifter och siffor kan inte ha undgått många. I budgettider blir detta naturligtvis tydligare än vanligt eftersom det annars ofta räcker att uttrycka en åsikt och reservera sig till förmån för den egna politiken.

7415161-origpic-3710fb

Socialnämnd

Istället för att sätta sig in i Socialnämndens budget gör Sverigedemokraterna antagandet att nämndens underskott är flera miljoner högre än vad det i själva verket är. Utöver det hävdar man att underskottet inte beror på köpt vård, vilket förvaltningen redovisar, utan att det egentligen, i hemlighet, beror på kostnader för ensamkommande barn.

Till stöd för deras djupa misstro till kommunens tjänstemän hänvisar SD till ett Sveriges Radio- reportage från Almedalen den 2 juni 2013 i vilket SKL:s ordförande Anders Knape ska ha stått bakom rörande ”den verkliga kostnaden” för kommunernas mottagande av ensamkommande barn. Jag har tyvärr inte lyckats hitta detta men det har ju, under omständigheterna att detta handlar om Lunds kommuns budget för 2016, noll relevans.

Sverigedemokraterna föreslår i sin budget för 2016 att kommunen ska bryta ingångna avtal med Migrationsverket rörande ensamkommande barn vilket som enda effekt skulle innebära att kommunen inte har en förberedelse för mottagandet. SD vill även säga upp alla avtal som rör flyktingmottagandet. Nu till siffrorna som Sverigedemokraterna uppskattar att ensam-kommande barn kostar Lunds kommun. Så här skriver SD:

”Avtalen om mottagande av flyktingar, och av så kallade ensamkomande barn, har nyligen ändrats så att antalet kan förväntas öka kraftigt närmaste åren. Staten ersätter kommuner för mottagandet av invandrare men enligt SKL täcker den ersättningen endast 22 % av den verkliga kostnaden. Stödet från staten för mottagningen har legat på ca 20 miljoner kronor de senaste åren. Om detta stöd endast täcker ca 22 % av kostnaden innebär det att den verkliga kostnaden har varit cirka 90 miljoner kronor de senaste åren – vilket medför en minuspost på cirka 70 miljoner för Lunds kommun. Om man antar att den utgiften fördelas på 2 år blir det en kostnad på 35 miljoner varje år kommunen tagit emot de avtalade invandrarna. För varje år ackumuleras kostnaden (då två ”kullar” av invandrare orsakar kostnader samtidigt) vilket ger en faktisk kostnad på 70 miljoner per år så länge mottagandet fortsätter.” Sverigedemokraternas budget för Lund 2016

Under besparingar för Socialnämnden hävdar Sverigedemokraterna att många invandringsrelaterade kostnader döljs. SD verkar tro att det går att leta reda på alla snillrikt, illvilligt gömda miljoner så snart man fått nycklarna till kommunens gömmor. Sverigedemokraterna beräknar att finns det möjlighet att lägga in en pluspost på Finansförvaltningen om 26 mkr när väl alla pengar är funna.

Sverigedemokraterna budgeterar för 14 mkr besparing för Socialnämnden i ett läge när Socialförvaltningen beräknar att det saknas upp emot 30 mkr i budgeten. Att lägga ett besparingskrav på toppen av den redan hårt ansträngda budgeten skulle med all säkerhet innebära att kommunen inte kan fullfölja sina åtaganden enligt lagstiftningen och genom det lämna lundabor i nöd. Utöver denna ogenomtänkta, misstänksamma approach finns det fler problem i Sverigedemokraternas budgetförslag. SD har nämligen väldigt svårt att skilja på vad kommunen respektive vad staten beslutar om.

Sverigedemokraterna vill att kommunen ska jobba aktivt för att göra mottagandet av ensamkommande barn så svårt och krångligt som möjligt för både barnen och kommunen

Ted Ekeroth (SD) började i under Kommunfullmäktigesammanträdet i maj att rada upp anledningar till varför Lunds kommun inte borde skriva ett nytt avtal med Migrationsverket med förevändningen att ensamkommande barn varken är ensamkommande eller barn. Förhållanden som inte har någonting med avtalsbeslutet om kommunens mottagande att göra. Kommunen kan dessutom inte begränsa mottagandet av ensamkommande barn, så fungerar det inte. En lagändring från 1 januari 2014 som ger Migrationsverket har möjlighet att anvisa asylsökande till landets samtliga kommuner[1]

Migrationsverket tar fram siffor för mottagandet som svarar mot kommunens befolkningsstorlek i syfte att fördela ansvaret jämnare över Sveriges kommuner. Ted Ekeroth förstår detta, men det räckte inte för att få honom att gå med på att den enda rimliga slutsatsen var att skriva ett avtal om antal i samstämmighet med Migrationsverket för att förbättra planeringen för det oundvikliga mottagandet. Istället kom Ekeroth med förslaget att kommunen borde ”se till att det inte finns plats”.[2] Med det menade han att kommunen borde anstränga sig för att barnen inte ska kunna placeras i kommunen genom att se till att till exempel möjliga lokaler används till annat. SD tycker sig ha en bättre idé, barnen ska istället skickas tillbaka till familj, ”allt annat är absurt” heter det i deras budget. Vad det ”absurda andra” syftar till inkluderar otvetydigt de lagar och förordningar som rör mottagandet, vilket naturligtvis inte kommunen kan besluta om att följa eller inte.

Enligt Sverigedemokraterna är mångfalden problemet 

Mångfaldsarbetet är indoktrinering och åsiktskontroll och ska därför bort, och det kostar ungefär… typ… kanske… Som ett värdekonservativt parti är Sverigedemokraterna inte särskilt pigga på att kommunala verksamheter ska jobba aktivt för att förebygga kränkande behandling och diskriminering.

”När man studerar dokument från nämnderna och deras förvaltningar, så framgår det att mångfaldsarbetet upptar mycket arbetstid. Man tar fram mångfaldsplaner, har mångfaldsambassadörer, mångfaldsombud, har mångfaldsansvariga HR- konsulter, man har arbetsgrupper, temadagar, konferenser. Personal får gå på kurser, som heter sådant som ”Värdegrund och likabehandling i teori och praktik”. Vad kostnaden för allt detta belöper till är oklart. Det är ännu mera oklart vad resultatet av dessa verksamheter är. Detta gäller även för HBTQ- och genusarbete. Dessa ämnen verkar ibland vara integrerade i det man kallar mångfaldsarbete, och förekommer ibland som särskilda projekt. Även här är syftet och resultaten oklara. Vilken nytta gör mångfalds- HBTQ, och genusarbetet? Vilket syfte fyller egentligen allt detta gruppkategoriserande av människor? Varför ska kommunen vara så intresserad av människors identiteter och känslor runt sådant som könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet, med mera? För oss Sverigedemokrater är det självklart att vi alla är unika individer, och ska likabehandlas. Tillsättning till tjänster ska ske enbart baserat på kompetens. Blir någon person ändå diskriminerad, så har kommunen gjort fel, och personen har rätt till upprättelse. Att som man nu gör, förutsätta att människor generellt måste omskolas genom till synes permanenta åsiktstyrningsprocesser, är inget annat än politisk propagandaverksamhet.” Sverigedemokraternas budget för Lund 2016

Sverigedemokraterna ställer en spännande fråga, varför är kommunen så intresserad av människors identiteter och sådant som könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet med mera? Det självklara svaret är att könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet är delar av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen vilket kommunen lyckligtvis är bundna att arbeta med aktivt. Sverigedemokraterna uppskattar att det finns en del i det förebyggande arbetet mot diskriminering som riktas till mångfald, denna kostnad uppskattas till 15,5 mkr spritt över kommunens förvaltningar, den kostnaden vill SD spara in. Barn och skolförvaltningarna redovisar årligen genom undersökningar så som till exempel LUNKEN att hundratals barn årligen diskrimineras eller kränks samt genom skolornas kontinuerliga rapporter av kränkande behandling. Konsekvenserna av att lägga mindre pengar på förebyggande arbete hade med all säkerhet lett till att fler barn och unga hade farit illa i våra verksamheter.

Barn- och skolnämnder och Utbildningsnämnden

SD gör en rad omprioriteringar vad gäller resursfördelningen till skolan. Tilläggsresurserna baserade på utländsk bakgrund på 54 mkr ska tas bort. Mångfalds- och HBTQ-arbetet ska helt avskaffas inom skolverksamheterna och inom skolförvaltningarna, detta beräknar SD ska generera 6,5 mkr. Nedskärningarna för Kultur- och fritidsnämnden handlar inte så överraskande om besparingar på oönskad kultur och mångfald på 6 mkr och HBTQ-arbete på 1 mkr.

Sverigedemokraterna tar avstånd från forskningen rörande vikten av modersmålsundervisning och tänjer lagens gränser i deras föreslagna nedskärningar. Sverigedemokraterna vill minska anslagen till modersmålsundervisningen med 11,5 mkr för Barn- och skolnämnderna gemensamt samt 5 mkr för den modersmålsundervisningen som Utbildningsnämnden ansvarar. Besparingarna tror man sig kunna göra utan att bryta mot lagkravet kommunerna har att tillhandahålla modersmålsundervisning. SD anser att det är viktigare att eleverna fokuserar på andra ämnen.

Sverigedemokraternas satsningar läggs på ökade anslag till barn med behov av extra stöd med 25 mkr, 12 mkr till 20 nya tillsynslärare med ordningsvaktsbefogenheter, 20 mkr till att minska klasstorlekar och 4 mkr för att stärka elevernas kunskaper om det svenska kulturarvet.

SD:s satsningar ställda i relation till deras besparingar förutsätter ett helt annat uppdrag för skolan. Sverigedemokraternas skola det är inte en skola där trygghet, tillsammansskap och glädje värderas. Den kommer inte att vara en plats Sveriges barn och unga mår bra och kan utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar, och vem fan hade Sverigdemokraternas tänkt skulle vilja jobba i deras skola egentligen?

[1] http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/integration/Sv/ensamkommande-barn/Pages/default.aspx

[2] http://www.sydsvenskan.se/lund/avtal-om-flyktingbarn-vallade-debatt/

 

 

VUXENUTBILDNING VIKTIG FÖR ATT UPPNÅ EN LIKVÄRDIG SKOLA

imageJag pratade om komvux under vårens sista kommunfullmäktigedebatten

Miljöpartiet anser att Vuxenutbildning är en viktig del för att uppnå en likvärdig skola. Vuxenutbildning ger en möjlighet till vidare studier eller möjlighet att komma i arbete.

I en undersökning bland dem som studerar på KomVux visar det sig att nästan hälften studerar för att de saknar slutbetyg, en tredjedel studerar för att komplettera sin behörighet och en femtedel för att höja sin kompetens för arbetsmarknaden.

Miljöpartiet anser att gymnasievalet inte ska bli avgörande för resten av livet. Gymnasiet ska öppna dörrar, inte stänga dem och att eleverna ska ha möjlighet att göra nya val senare i livet.
Därför vill Miljöpartiet att vuxenutbildningens roll förstärks och att kursutbudet matchas mot behoven på arbetsmarknaden.

Miljöpartiet konstaterar att det är något som saknas i nuvarande Mål- och Resursplan!

 

Skolan ska ge varje barn möjlighet att ”vara sig själv”

imageMaria Algottsons anförande vid debatten om likvärdig skolan i vårens sista kommunfullmäktige.

För Miljöpartiet är det viktigt att skolan har ett lärande där nyfikenhet och kreativitet uppmuntras och där barns självkänsla stärks.

Vi vill ha en skola där skolledare, lärare, annan personal, elever och föräldrar, formar skolan tillsammans och tänker i ett helhetsperspektiv. Skolan ska ge varje barn möjlighet att ”vara sig själv” och att växa till den som hen själv vill vara.

Men barn är olika. Barn har olika förutsättningar och olika behov.

Ska då alla skolor bli mer lika eller ska vi vidareutveckla olika skolors speciella inriktningar? Miljöpartiet tror på mångfald och att förutsättningen för att få en jämlik skola är att behandla barnen olika – individanpassat.

Men för att lyckas med att barnen ska få just det de behöver för att växa och utvecklas, behöver vi ha en bra samverkan mellan alla skolor i kommunen och vi behöver stötta lärarna i deras arbete mot en mer individanpassad skola.

Ingen vill känna sig misslyckad i skolan. Vare sig lärare eller elever. Att en elev inte uppnår målen, betyder ju inte att eleven inte kan lära sig. Och att en elev byter skola, behöver inte bero på att lärarna misslyckats. Men olika barn behöver olika lärmiljöer.

Genom en bra samverkan mellan alla kommunens skolor kan alla inom skolan få en chans att lyckas. Vi behöver inte dela in skolorna i bra eller dåliga, utan bara ha bra skolor – men med olika inriktning.
Maria Algotsson

 

Motion om nedskräpning

Miljöpartiet de Gröna I Sundsvallimage
22 juni 2015
Till kommunfullmäktige i Sundsvall kommun, sammanträdet den 22 juni 2015

Motion om Sundsvall kommun

Förslag till beslut:
Att kommunen genomför skräpmätningar med syfte att få mer kunskap om nedskräpning, öka medvetenhet och kunna sätta in rätt åtgärder.
Upprätta ett åtgärdsprogram för minskad nedskräpning.

Bakgrund

Nedskräpning är ett problem som ökar och en av de orsakerna är den ökande konsumtionen i samhället. Nedskräpningen är ett samhällsproblem som är negativ för miljön, det sociala sammanhanget och ekonomin.

Nedskräpning skadar miljön genom bland annat spridning av kemikalier i naturen, som också kan ge skador på djur och människor.

Kommunen är ansvariga för renhållning och det kostar. Enligt Håll Sverige rent finns ingen tidligt uppräkning av kostnader bland kommunerna. The Clean Europe Network genom en schablonberäkning kom fram att nedskräpningen i Europa kostar 225 kr per invånare och år.

Det är känt att Håll Sverige Rent genomför intensiva kampanjer mot nedskräpningen och enligt deras senaste rapport (2015) är det bara 19 kommuner i Sverige som har genomför mätningar och Sundsvall saknas. Det är viktig också att ta hänsyn de indirekta kostnader ur en turism och rekreationsperspektiv som en attraktiv stad kräver.

Enligt Håll Sverige rent är syfte med skräpmätningar att få mer kunskap om nedskräpningen och därmed öka medvetenhet och kunna sätta in rätt åtgärder. Mätningar ger kommunen möjlighet att veta hur mycket skräp som finns och var det kommer ifrån.

Det är viktig också att kommunen arbetar aktivt med både infrastruktursatsningar som papperskorgar och askkoppar och genomföra kampanjer för att påverka och förebygga nedskräpningen.

I kommunens Avfallsplan står att ”Sundsvall kommun instämmer i bedömningen att insatser mot nedskräpning behövs och följer hur regering och Naturvårdsverk m.fl arbetar med uppgiften. I fall kraven på kommunerna skärps om åtgärder mot nedskräpning kommer Sundsvall kommun att följa dessa nya uppdrag”

Miljöpartiet anser att skräp skadar, skräp kostar pengar och skräp skapar otrygghet därför är viktig att redan nu arbeta långsiktig och förebyggande.

Underskriften:
Miljöpartiets Kommunfullmäktigesgruppen genom
Angel Villaverde ( Kf gruppledare)

Om EuroPride Riga och en polis för alla

Idag deltog jag och ett par kollegor ifrån Gaypolisföreningen, en förening för polisanställda som vill ta ställning för HBTQ-rättigheter, i paraden på EuroPride i Riga.


Vi poliser har ett stort ansvar vad gäller att försvara och upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Det är vi som skall skydda och hjälpa dem som kränks på grund av dem de är. Därför är det speciellt viktigt att vi visar att vi står upp för ett människovärde som är oberoende av etnicitet, sexuell läggning eller dylikt. Det är det en Prideparad handlar om.
Behovet av det ställningstagandet är större i ett land som Lettland, där det fortfarande är betydligt mer socialt stigmatiserat att vara HBTQ-person. Vi får dock inte tro att vi är färdiga med kampen mot homofobi i Sverige. I många delar av landet känner sig människor fortfarande inte fria att vara öppna med sin sexuella läggning. Det gäller även delar av vår egen poliskår.
Som polis så vill jag bidra till att alla känner sig fria att vara dem de är. Jag inser att det kräver mer än deltagandet i parader. Vi inom polisen kan säkert både göra mer för att bidra till en grundtrygghet i samhället för minoritetsgrupper, och bli bättre på att hjälpa dem som utsätts för trakasserier eller hatbrott. Men vi kommer också att behöva hjälp av alla er andra, exempelvis genom att anmäla brott ni blir utsatta för och vittna om någon annan utsätts. Än viktigare är dock att ta ställning, våga säga ifrån, stå upp för dem som trakasseras och bemöta dem som uttrycker sig diskriminerande eller kränkande. Det är ett effektivare sätt att få till en förändring än alla parader och domar i världen.


Om att ta ansvar för sitt eget drickande

Följande text publicerades igår på Expressen:

Midsommarafton är en av mina favorithögtider. Delvis för att Sverige är så bedårande vackert på sommaren, men också på grund av de traditioner som jag har byggt upp tillsammans med vänner och familj.

För många svenskar innebär midsommartraditionerna att man intar ansenliga mängder alkohol. Drickandet kan bidra till trevliga fester och roliga minnen, men det kan också sluta i spyor, minnesluckor och misär.

I värsta fall så innebär dock supandet att folk utsätts för grova vålds- och sexualbrott. Drygt 7 av 10 män som misshandlar och ungefär 6 av 10 som begår sexualbrott är alkoholpåverkade*. Även risken att bli utsatt för brott ökar markant då man har druckit. Troligtvis är kopplingen mellan alkohol och brott ännu starkare just midsommarnatten. Många, främst män, misshandlas. En del mycket grovt. Många, främst kvinnor, utsätts för sexualbrott. Flera våldtas. Och väldigt många barn far illa både genom att utsättas för eller bevittna brott. För en del offer blir livet aldrig sig likt igen.

Jag vill därför, som polis och medmänniska, komma med en uppmaning till alla er som skall fira midsommar. Försök göra en ärlig och självkritisk bedömning av hur du brukar påverkas av alkohol. Om du vet med dig att du kan bli aggressiv när du blir full, om alkoholen gör att du har svårt att läsa andras signaler, att du tappar empati och tenderar att kränka folk fysiskt eller sexuellt, drick då inte! I värsta fall riskerar du att slå sönder eller våldta någon. Om du tycker att nykterhet är en för stor uppoffring, se åtminstone till att akta dig för platser eller situationer där du riskerar att begå brott.

Om du festar med en vän som inte kan hantera alkoholen, ta då ansvar för honom. Sup honom inte stupfull, utan försök istället stoppa hans drickande i tid. Hjälp till att avstyra potentiella bråk, och lämna honom inte ensam med personer han riskerar att utsätta för sexualbrott.

Det är egentligen inte särskilt komplicerat. Att vara full är inte en ursäkt. Alkohol är visserligen lagligt, men likväl en på många sätt farlig drog. Så tänk efter före, innan du börjar supa på midsommarafton. Om din midsommartradition innebär en fylla som gör att du riskerar att begå brott så är det dags att ändra planen. Det fina med traditioner är ju att man kan skapa sina egna. Om du däremot klarar av att dricka med måtta och/eller vet med dig att du aldrig gör en fluga förnär när du blir påverkad, så drick för all del. Tänk bara på att barn kan uppleva berusning, speciellt bland sina föräldrar, som otryggt och förvirrande.

Slutligen, det finns en anledning till att vi har åldersgräns på Systemet. Ungdomar är ännu sårbarare än vuxna. Så köp inte ut åt underåriga. Och tipsa polisen om ni får information om att det säljs illegal sprit till ungdomar. Det är inte bara farligt på grund av drickandet i sig, langningsspriten kan vara giftig och exempelvis ge ögonskador. Det händer dessutom att ungdomar som åker till obekanta platser för att köpa alkohol av okända personer blir utsatta för brott. Rån är vanligast men även våldtäkt har förekommit.

Ju mer gemensamt ansvar vi tar, desto färre kommer att falla offer för baksidan av vår alkoholkultur. Dessvärre riskerar många att råka illa ut även denna midsommarafton, så jag vill avsluta med att skicka en tacksam tanke till alla er inom sjukvård, polis, räddningstjänst, socialtjänst, civilsamhälle, med mera som spenderar midsommarnatten i allmänhetens tjänst istället för att vara med nära och kära.

Trevlig midsommar!



Miljöpartiet enda parti i Regionstyrelsen för Natura 2000


I ett medborgarförslag som idag behandlats av Regionstyrelsen uttrycker en medborgare sin stora önskan att Region Gotland ska ställa sig bakom Länsstyrelsens förslag att göra Ojnare och Bästeträsk till ett Natura 2000-område för att värna om miljö, natur och dricksvatten-försörjningen i detta unika område.

 Miljöpartiet röstade idag som enda parti i Regionstyrelsen ja till medborgarförslaget och efter votering slutade omröstningen 2-13 till förmån för att regionstyrelsen inte skulle ställa sig bakom medborgarförslaget.

 Avgörandet ligger just nu hos regeringen för beredning och beslut om inlämnande till EU-kommissionen.

- Vi röstade i dag ändå enligt den ståndpunkt vårt parti haft hela tiden, säger Isabel Enström gruppledare och en av Miljöpartiets två ledamöter i Regionstyrelsen.

Redan 2005 röstade Miljöpartiet som enda parti mot kalkbrytning i provbrotten i Ojnareskogen. 2007 tog vi som enda parti ställning för bildandet av en Nationalpark på norra Gotland.

- Vi tycker att det är viktigt att klargöra att vi fortfarande har den hållningen och jobbar för målet om en nationalpark för att stärka Gotland, fortsätter Isabel Enström.

Se upp för fordon på cykelbanan

Skickade in denna rapport för en tid sedan till P4 Stockholms trafikredaktion:

Generellt sätt måste cyklister vara vaksamma med fordon i cykelbanan men sedan någon månad gäller det att vara extra vaksam i parker och runt grönområden. Ovana säsongsanställda på plats med arbetsfordon som företrädedelsevis parkerar i gång- och cykelbanans fulla bredd och då även jobbar i närheten. Du får ingen varning av skyltar så se upp och håll ut ordentligt i gräs eller grus så varken skadas av bil, personal eller utrustning.

Passar även på att varna för att nu börjar det hänga ned mycket grenar och sikten skymmas i kurvor av växtlighet. 

Jag har hittills inte sett något underhåll av detta utan det trädgårdsarbete som utförs gäller plantering och gräsklippning... Sedan finns de vanliga fordonen på gång- och cykelbanan att se upp för:

• Transporter - "ska bara lämna..."
• Hantverkarbilar - "var ska jag annars stå då?"
• Parkerade bilar - "kan ju inte störa biltrafiken"

Här bildbloggar Krister Isaksson om felaktiga hjul i vägen: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/inte-bara-cykelhjul-pa-cykelbanan.htm




Kongresstal 2015: Nu bygger vi Sverige

Hoku – ”Perfect day”

Vänner, miljöpartister, feminister,

Jag har inte haft den mest perfekta veckan. Fram till i förrgår låg jag nedbäddad med något elakt och enträget virus som jag ett tag trodde skulle få mig att missa min första kongress på väldigt många år. Allt i min kalender avbokades, en resa till Malmö för att medverka på studentfirande för ensamkommande flyktingbarn, veckans alla viktiga samordningsmöten inför kongressen och inte minst att få träffa mina barn tillräckligt. Men så sent i förrgår kväll vände det. Jag klickade igenom Netflix och hittade filmen Legally Blonde från 2001. Någon som har sett den? Då vet ni att historien kretsar kring en ung, blond, skönhetsdrottning som efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän som söker någon mer ”seriös” bestämmer sig för att vinna tillbaka honom genom att visa att hon kan vara den personen. Hon ger allt för att ta sig in på Harvards juristlinje och – ursäkta en spoiler – avslutar filmen som toppstudent, med en lovande advokatkarriär framför sig och har sedan länge glömt nollan som en gång fick henne att söka till utbildningen.

Jag vet inte om det var filmen som fick mig frisk men det var två saker med den som fyllde mig med tankar inför kongressen. Det första är något jag alltid är svag för i populärkulturen – karaktärer som ger sig den på att lyckas och satsar allt. Det andra var att hon tog sig fram i karriären och livet genom att vara godhjärtad, generös, lita på andra människor och ta sig genom motgångar helt utan att skylla på andra – till och med när det var befogat – utan bara prestera bättre.

Jag tror att Miljöpartiet behöver vara lite Legally Blonde just nu.

Vi ska ge oss den på att lyckas.

Vi ska vara generösa mot varandra.

Och när det är tufft och vi tycker att vi har all rätt att skylla på någon annan – så presterar vi bara ännu bättre.

 

Vi är alla väl medvetna om att den regering vi sitter i, den historiska första regeringen i Sverige med ett grönt parti i, har ett svårt parlamentariskt läge. Vi kan inte själva i regeringen bestämma över lagar, ägardirektiv och andra tunga politiska instrument – oavsett hur bra egna åsikter vi har som parti eller regering. Samma sits sitter många av er i kommunalt och regionalt. Valresultatet – och i viss mån förlegad blockpolitik – har resulterat i svåra styren som kräver långtgående kompromisser, knepiga samarbeten och att bara ge oss den på att lyckas. Med tanke på hur många svåra parlamentariska lägen vi har runt om i landet så visar detta också hur öppna och kreativa miljöpartistiska politiker är som ändå hittar vägar framåt och syr ihop dessa kompromisser och samarbeten till gröna framsteg. Outtröttligt. Tack för ert arbete!

Med er energi så finns det egentligen bara en sak som kan skulle kunna fälla oss. Och det är om vi slutar glädjas och slutar vara generösa mot varandra. För om inte ens miljöpartister uppmärksammar de gröna framsteg som sker runtom i landet – vem tror vi kommer göra det jobbet åt oss? Vi har inga gröna fackförbund, inga stora ledarsidor, inga näringslivsorganisationer. I alla fall inte än. Men vi har varandra.

Därför reagerade jag starkt på ett mail som kom för ett par veckor sedan, från en av våra riksdagsledamöter – det gick till hela riksdagsgruppen och all personal. Rubriken var “Lyssna!” så jag öppnade det direkt, lite orolig för vad som skulle stå i det.

“Hej! Jag lyssnade på hela den klimatdebatt som ägde rum i kammaren denna förmiddag. Stina (Bergström) var strålande!

Jag rekommenderar dem som missade att lyssna i efterhand.

Med vänlig hälsning
Karin Svensson Smith”

Jag höll på att gå rakt in i en dörr för att jag ville läsa det om och om igen. Visst, det var inte det mest svällande och poetiska beröm jag någonsin sett. Men nog så varmt och generöst. Och det är ärligt talat inte jättevanligt i våra interna mailväxlingar. Särskilt inte i dem med utropstecken i rubriken. Sedan dess har jag ofta frågat mig själv. Hur mycket beröm ger jag mina partikamrater runtom i landet?

För det saknas inte framsteg att ge beröm för. Gröna framsteg sköljer över Sverige. Det går inte en dag i mitt facebookflöde utan att jag noterar något nytt. Att till exempel Härnösand blir första kommunen i Sverige med 100 % fossilfria bussar i ett inspirerande public-private-samarbete. Att region Östergötland höjt ambitionerna och sätter in insatser för att nå en fossil- och giftfri regionorganisation till 2020. Att Botkyrka lyckats råda bot på de ojämställda lönerna i det kommunala bostadsbolaget genom feministisk ägarstyrning. Det är underbart att se att valresultatet från i höstas nu växlats in i konkreta förändringar som steg för steg gör samhället lite grönare och lite bättre. Det är inte gröna framgångar för Miljöpartiet, det är gröna framsteg för Sverige. Nu bygger vi Sverige.

Kommer du på någon som har spelat en avgörande roll i något politiskt förslag som blivit verklighet eller är på väg att bli det? Ta upp din telefon nu och skicka ett sms och ge beröm till den personen. (…) Jag skickade mina till Jonas, Sharmineh, Ewa och Marléne – som alla är nominerade till Årets skolmatspolitiker! Jag är inte ett dugg förvånad att hälften av de nominerade är miljöpartister. Lycka till i september!

Psykologen Martin Forster skriver i sin bok Fem gånger mer kärlek om en metod för barnuppfostran som går ut på att ge fem gånger mer positiv uppmärksamhet än negativ. För varje ”nej” och ”du får inte” ska man ge fem gånger så många positiva och uppmuntrande tillrop. Översatt till vår partikultur får vi väl tänka att för varje negativ kritik vi ger en partikamrat för ett misstag någon begått eller för en kompromiss vi inte var nöjd med så får vi anstränga oss för att ge fem gånger så mycket beröm och positiv feedback. Svårt? Ja. Omöjligt? Aldrig. Men ska vi verkligen behandla varandra som barn? Kanske inte. Men man kan däremot tänka att vårt parti är en organisation som vi är många som kräver delad vårdnad om. Vi har alla starka åsikter om vart det ska ta vägen i framtiden och vilken uppfostran som krävs för att komma dit. Så det är en himla tur att Stefan Löfven nu ser till att se över föräldraförsäkringen så att den även fungerar för oss stjärnfamiljer!

Under gårdagen debatterade vi bostadspolitik i plenum utifrån partistyrelsens förslag för att öka byggandet. Det är en rimlig uppgift för Miljöpartiets kongress av flera anledningar. Först och främst för att vi också nås av såväl statistik om att det saknas bostäder för unga i 3 av 4 kommuner – och egna upplevelser av – eller berättelser från våra nära – om hur omöjligt det kan vara att hitta ett eget boende. Bostadsfrågorna är en av partiets hjärtefrågor lokalt, om vi ser till hur ni väljer att prioritera nämndplatser i de lokala förhandlingarna. Enligt vårt medlemsregister finns det inga nämnder som har fler gröna ordförande och vice ordförande. Många av er är säkert här idag. Det är helt rimligt, det är vi som sitter på helhetssynen gällande att vi måste bygga mycket – men att vi måste också planera smart. Att kollektivtrafik och bostäder är en förutsättning för varandra. Men det förpliktigar också. Det finns inte tid till partipolitiskt tjafs mellan – eller inom – partierna om vem som sagt nej till bostäder tidigare. Det är bara att prestera ännu bättre. Nu bygger vi Sverige.

Trots det parlamentariska läget bygger våra statsråd och vår riksdagsgrupp och levererar på många olika områden. Själv är jag särskilt stolt över att vi har en regering som har miljöfrågorna som en av sina tre viktigaste frågor och att den skolpolitik vi drev i valrörelsen nu till stor del är både regeringens – och för den delen oppositionens. Det betyder att vi bemästrar både agendasättande och opinionsbildning. Våra satsningar på klimatsmarta bostäder, 100 % förnybar energi, miljömålen, de yngsta eleverna och den feministiska och hållbara utrikespolitiken – som ni tog beslut om på valkongressen för bara ett år sedan –  är nu svensk regeringspolitik.

Vi har sammanställt 20 av de saker vi är mest stolta över från regeringssamarbetet efter de här första åtta månaderna i en folder som finns här på kongressen. Den får ni gärna använda, men glöm inte att också berätta om vilka framsteg ni gjort i er kommun eller region. Det är förändringarna i vardagen som avgör hur väljarna ser på oss som regeringsdugligt parti. Och därmed möjligheterna för ett ökat grönt inflytande i landet 2018. När vi ska stå som segrare – i slutet.

Det är lätt att glömma att de här investeringarna, de här förändringarna och stegen framåt inte hade blivit av om inte Miljöpartiet hade suttit i regering och i alla dessa lokala och regionala styren. Nu bygger vi Sverige.

Jag tror att det är fler än jag här bland oss som känner stolthet när vi ser bilder på Åsa Romson vid de internationella klimatförhandlingarna med Mary Robinson eller Isabella Lövin när hon håller tal inför 100 000 människor på Global Citizen Earth Day i Washington DC. Den stoltheten, från ekologisk och närodlad mat på våra barns skolor till de internationella klimatsammanhangen – den stolheten är det förnybara bränslet för vårt engagemang.

Kära Örebroare. Det är sommar nu. För ett par veckor sedan när jag och min 5-åring var på väg till förskolan stannade vi till vid ett fält av maskrosor. Han berättade uppspelt att om man blåser på en vit maskros så får man önska sig vad som helst. När jag berättade att det inte slutar där – utan att maskrosfröna sen sprids för vinden och där de landar så växer nya maskrosor upp så sa han bara ”Wow!”

Låt oss använda den här helgen till att inte bara fatta kloka beslut utan också berätta för varandra om de gröna framsteg som ni märker av runt om i landet när vi nu styr på rekordmånga platser. Så de kan spridas likt maskrosfrön och växa upp till ännu fler gröna framsteg i hela vårt land. Nu bygger vi Sverige.

Tack.

Jämställdhetskommitténs utfrågning av kandidater till partistyrelsen 2015

Ett feministiskt parti kräver en feministisk partistyrelse, eller hur? Vi har ställt frågor till våra kandidater till partistyrelsen för att se om de håller måttet. Svaren kommer vi sprida här, på vår hemsida och under själva kongressen, tillsammans med vår skoningslösa bedömning. Förstås kommer vi att kora vår favorit! Så håll utkik är nedan, vi […]

Marika Isetorp inviger den 10:e Aqua Blå-festivalen

(Det här talet, som övergick till en show, höll Marika Isetorp på Vänersborgs populära festival  Aqua Blå 2015-06-05. Ungdomar från UNF hjälpte till som skådespelare, dansare och sångare.)

Kära festivalbesökare. Det är en stor ära att få inviga den 10:e festivalen av Aqua Blå. Vi har en lång, rolig festivalhelg framför oss. Dagarna är fyllda med aktiviteter och uppträdanden så som exempelvis Thomas di Leva och Tripple & touch och många fler. Som ordförande i Vänersborgs Kultur- och fritidsnämnd är jag oerhört glad att vår nämnd kan erbjuda en så stor och välbesökt festival här i Vänersborg. Det här är ett bra tillfälle för oss alla kommuninvånare att komma ut och träffas. Och det är också, till vår glädje, ett tillfälle då många långväga gäster kommer hit. Det är vi alla, tillsammans, som skapar Aqua Blå. För en festival utan festivalbesökare är ju inte mycket till festival.

Tillsammans skapar vi den gemytliga stämning vi vill ha.

Tillsammans skapar vi festivalens liv och rörelse.

Tillsammans skapar vi en festival i bästa vänersborgsanda.

Vi har bara varandra, vi har bara varandra, men det kommer nog Thomas Di Leva berätta om i morgon. Det här är något vi har väntat på. Nu har äntligen helgen kommit då Aqua Blå startar. Vi alla ska göra det här till en fantastisk festival. Vi kan alla känna oss lite som hjältar som är med och skapar vår festival genom att vara här. Vi är hjältarna i vår tid. We are the heroes of our time, som Måns Zelmerlöw skulle ha sjungit om han var här. Jag hade önskat att jag hade kunnat säga att han skulle komma hit och sjunga för oss. Jag försökte faktiskt få hit honom men det gick inte. Han hade tyvärr annat åtagande i dag. Dessutom räckte inte budgeten för det. Men jag kom överens med Måns om att han skulle skicka hit sin streckgubbe i alla fall. Gubben var bara hälften så dyr. Han lovade faktiskt att den skulle levereras hit till scenen senast kl 19.45, men det ser vi ju att han inte har gjort. Hur kunde han svika oss så? Snart vet jag inte vem jag kan lita på. För

Vem ska jag tro på, tro på, tro på när…  Tro på när allt är såhär? Och ingenting vi nånsin med nåt menar.

Vänta, dom säger något nu.

Jag har glädjen att presentera att Måns Zelmerlöws resväska har anlänt. Då kör vi! Fram med den på scen! (De bär in en amerikakoffert). Oj, vilken stor resväska. Det ser ut som att han tror han ska till Amerika. Nu äntligen ska vi få träffa Måns streckgubbe! Nej, vad är detta? Måns Zelmerlöws kalsonger. Usch, kunde han inte ha tagit ur sin smutstvätt. Men vänta… Dom spar vi, dom kan bli värda mycket. Dom får vi vårda riktigt ömt. Om vi säljer dom kanske vi har råd att ta hit Madonna nästa gång.

Här är streckgubben. Underbart! Jag är så glad att du har kommit hit. Du gjorde ju verkligen en enorm insats i Eurovision song contest i Wien. Vilken show! Jag skulle vilja fråga dig: Hur kändes det när du vann? (Inget svar.) Om jag frågar så här. Det var ju så spännande under omröstningen. Hur kände du – var du nervös under röstningen?

Det verkar inte som om Måns Zelmerlöws streckgubbe kan prata. Men uppträda, det kan han! Det vet jag för det har jag sett på TV. Om vi dansar ihop så här: först lutar vi oss åt höger och sedan boxar vi mot varandras händer. Det tror jag blir en bra dans. Kom igen, nu kör vi. Ett, två, tre… (Streckgubben rör sig inte.)

Nej, det här verkar ju inte gå alls. Det blev en total flopp. Det känns som det är helt kört med den här festivalen. (Gråter och snyter sig ljudligt i kalsongerna.)

Nåja. Vad är en dag på Aqua Blå? Den kan ju va´ fruktansvärt långtråkig och… dö´trist och tråkig och alldeles… Alldeles underbar…

(Måns Zelmerlöw kommer upp ur kofferten och framför sin låt Heroes.) (Thomas Di Leva kommer in på scenen.)

Thomas Di Leva: Men hallå, kommer ni från kosmos allihop? Ni söker sanningen men det här är buffel och båg. Ni dansar med demoner i era sinnen. Det där är inte den riktige, förstår ni inte det? Ser ni inte det? Jag genomskådade honom med en gång. Det är inte den riktiga streckgubben. Måns Zelmerlöw, du har tagit med dig ett plagiat. Kärlek och sanning måste bygga våra liv. För vem ska jag annars tro på? (Thomas Di Leva framför sin låt Vem ska jag tro på.)

(Thomas Ledin kommer in och kämpar för att få Di Levas uppmärksamhet när han framför en del av låten Du kan lita på mig.)

Marika Isetorp: Nej, nu får ni sluta och bråka om vem man kan lita på. Kan ingen sjunga något om att det här är dagarna vi har väntat på?

(En tjej går upp på amerikakofferten och sjunger Aviccis låt The days medan Di Leva, Zelmerlöw och två dansare framför en dans.)

Marika Isetorp: Jag önskar er alla en underbar festival. Härmed inviger vi… Aqua Blå! (Alla ropar Aqua Blå samtidigt som de kastar upp konfetti.)

(Tusen tack till de duktiga ungdomarna från UNF som var med i invignings-numret!)

Hur tungt väger argumenten för Bästeträsk?

Återkommande har jag under den 10 år långa processen kring Ojnareskogen (Bunge Ducker) känt att faktabaserade argument väger lätt. Det är makt och pengar som överröstar oron för vattnet och viljan att värna om världsunik natur vi har åtagit oss att skydda.

Det tydligaste uttrycket för denna känsla formulerade fyra professorer som har följt målet. De reagerar i ett öppet brev starkt på domstolens tekniska bedömning och handläggning som de anser inte är vetenskapligt korrekt. Brevet inleds såhär:

"Vi vill med detta öppna brev ifrågasätta handläggningen av vetenskapliga expertbedömningar i svenska miljömål, i detta fall i samband med kalkstensbrytning på Gotland och dess eventuella påverkan på omgivande Natura2000-områden och grundvatten."

Regeringen har nu att ta ställning till ett förslag till nya Natura2000-områden där bl a Bunge Ducker ingår. Domstolen som är näst på tur att fälla sin dom över Nordkalks ansökan att få bryta har gjort paus för att kunna vänta in regeringens beslut. Beslutet har "sådan betydelse för prövningen av målet att det är av synnerlig vikt att den frågan avgörs före huvudförhandling och dom i målet".

Dragkampen mellan de olika intressena inför regeringens beslut går in i en intensiv fas. Näringsdepartementet som är med i beredningen ber myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, att ta fram ett kompletterande underlag (underförstått: som ger ytterligare argument till varför man inte ska utse Bunge Ducker till Natura2000). Något mer pinsamt och mindre vetenskapligt får man leta efter. Radio Gotland intervjuar enhetschefen på SGU kring sin egen rapport, en intervju som talar för sig själv. KTH-professorn Hans Lööf kallar det för "Hårt vinklad rappakalja". Och det är inte bara han. En skrivelse lämnas till regeringen där 13 forskare, varav 7 professorer, kritiserar SGU:s beräkningar. När det gäller Näringsdepartementets fråga om vatten, så väljer SGU att inte kommentera det som har kritiserats mest: uppfyllnadsfasen, dvs när brottet väl är utbrutet, vad händer med vattnet i området då? Inte heller kommenteras de påtalade riskerna för uppträngning av saltvatten.
Bräntings Haid möter Bunge Ducker. Foto: Naturvårdsverket

Naturvårdsverket är den expertmyndighet som lämnar underlag kring naturvärden. I dagarna lämnades en ny skrivelse kring de befarade effekterna vid kalkbrotten kring Bästeträsk (underförstått: som ger ytterligare argument till varför man ska utse Bunge Ducker till Natura2000). Utifrån gjorda undersökningar konstaterar myndigheten "Ny information om sprickigheten i berggrunden stärker bilden av området som en ekologisk och hydrologisk helhet. Detta innebär att delar inte kan undantas utan att övriga delar påverkas negativt".

Framtiden får utvisa vad regeringens beslut bygger på. Vetenskap eller rappakalja...