Landskap i förändring

DSC_0548

Rädda tallskogen, stoppa landskapsförändringen!

Just nu pågår den största landskapsförändringen i manna minne, utan att någon reflekterar. Det är länets karaktärsskogar av tall, med markbädd av lingon och blåbärsris, som just nu i en rasande takt huggs ner och ersätts med artfattig granplantage.
Grundproblemet: det sätts för mycket gran där det egentligen borde sättas tall
Konsekvenserna kan vi redan ana ur ett ekosystemsperspektiv här i Kalmar län. Den faktiska förlusten av tallskog är nu 11% per år, med förödande konsekvenser för flera arter. Den årliga arealförlusten, blir om det fortsätter i samma takt, ca 80 000ha av länets produktiva skogsmark, om ca 700 000ha. Påverkan slår även på industri och näringsliv som behöver tall och löv i sin produktion.

Orsak till problemet: jakt- och skogsbruket är obalanserat
Jakt- och skogsbruksintresset måste göra gemensam sak. En sund viltstam i balans med skogens ekosystem måste till. För orsaken är högt betestryck från klövvilt, både älg och rådjur som betar på tallen och driver markägarna till att plantera gran. Om fler istället vågade satsa på tall, desto mindre blir trycket på varje plantering och därmed skulle vi återfå sunda slaktvikter på älg. (Idag skjuter vår jägarkår kalvar med ”kriminell slaktvikt” om 42kg, normal slaktvikt borde vara 80kg. Senaste älg inventeringen visar att 44% av den tallskogsmarken, har ställts om till annat trädslag. Ett skogsbruk som bejakar tallskog och inslag löv ger en rikare skog både för naturintresset som för jakt- och skogsbruket.

Balans på viltet och en skog som anpassad för vårt landskap = mera tall helt enkelt!
Värna landskapsbilden, viltet och mångfalden, se allvaret och gör gemensam sak regionalt. Detta är min uppmaning till LRF, Jägarförbundet, Skogsbolagen och Naturskyddsorganisationer som kan göra skillnad och vända utvecklingen. Denna insikt ger jag nu till regionförbundets arbetsutskott och Landshövdingen för beaktande. Till vår hjälp har vi skogsstyrelsens faktaunderlag, dags att göra om och göra rätt.

Akko Karlsson (MP)
Vice ordförande i Regionförbundet med ansvar miljö
Partistyrelseledamot med ansvar Gröna Näringar jakt och viltvård

Även i Barometern och VT

http://www.barometern.se/debatt/radda-tallskogen/
http://www.vt.se/opinion/stoppa-landskapsforandringen-8147518.aspx


En fullspäckad vecka som politiker

Min vecka har varit ett smörgåsbord av olika uppdrag som politiker. Det har varit innehållsrik och utan andningspaus. Måndagar börjar alltid med beredningsmöte för Växjös blågröna femklövermajoritet. Där går vi snabbt över de politiska beslut som kommer inom den närmaste framtid. Denna snabba genomgång följs av en beredning med presidiet i Tekniska nämnden. Här är […]

Stoppa Våldet i Kongo


Vi hör dagligen om kriget i Ukraina och Syrien och de fruktansvärda övergrepp som sker där. Men det finns också konflikter runt om i världen som inte uppmärksammas lika mycket.

Våldet i Kongo  - är en sådan konflikt.  Våldtäkt, lemlästning barnsoldater. Listan kan göras lång.

Hur många i Sverige vet att ca 8 miljoner människor dödats i som kallats Afrikas första och andra världskrig?

Hur många vet att Kongo är så stort att det skulle täcka halva västeuropa?

Hur många vet att Sverige haft stridande FN trupp i Kongo?

 Idag kommer vi samlas på Sergelstorg i Stockholm för att uppmärksamma det som händer i ett av världens största men fattigaste länder.

Många känner inte till historien. Det var under Kongokrisen som Dag Hammarskjöld, dåvarande generalsekreterare i FN, omkom i ett flygplanshaveri som inträffade under än idag ouppklarade omständigheter, och som nu ska utredas igen. Sverige skickade FN-soldater till Kongo under krisen som hamnade i strid för första gången på över 140 år; 19 svenskar stupade och ett 40-tal sårades.

Men även om många inte känner till historien om de ofattbara 8 miljoner dödade i Afrikas världskrig borde vi öppna våra ögon för det som sker nu. STOPPA våldet i Kongo

En vän till mig åkte tillbaka till Kongo i november, det är osäkert och ostabilt i Kongo-Kinshasa. Ibland finns internet ibland stängs det ned av myndigheterna vilket skedde för några veckor sedan i samband med oroligheter. Ibland finns el och ibland inte trots att det borde finnas stora möjligheter till utbyggnad av vattenkraft.
Jag försöker ha regelbunden kontakt med min vän men ofta går inte ens telefonen fram. För en tid sedan blev det så osäkert att hen inte ens vågade gå ut.

 Fler måste få upp ögonen för vad som händer i Kongo ett av värdlens fattigaste länder som egentligen har massor med rikedomar. Men korruption och icke fungerande demokrati plundrar Kongos folk.

Även om FN-styrkan Monuc är den största insatsen i FN så har de inte lyckats stoppa den illegala handeln med mineraler i östra delen av landet och att den snarare har bidragit till att förvärra den humanitära krisen i området.  DET MÅSTE BLI STOPP FÖR KONFLIKTMINERALER

I juni 2010 mördas Människorättsaktivisten Floribert Chebeya i Kinshasa. Han hittas död i sin bil efter att ha kallats till ett möte hos polisen. Och många många fler exempel finns.


Det har riktas kritik mot Kongos regering för att den sålt gruvkontrakt alldeles för billigt. Det talas om att regeringen därmed förlorar över fem miljarder dollar i möjliga inkomster. Bland annat är det Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) som ifrågasätter flera uppgörelser som det statliga Gécamines slutit. Kongo är ett av världens fattigaste länder trots de stora rikedomarna i landet.

Sverige borde kräva ett större engagemang från Världens länder för att få stopp på våldet och brotten mot de mänskliga rättigheterna. Inte minst kräva att alla länder slutar exportera vapen dit.


MEN vi behöver också få Kongos regering att lyssna på omvärlden

I januari i år planerade FN en stor offensiv i Östra Kongo mot rwandiska rebeller men Kongo utnämnde en militär som anklagats för människorättsövergrepp till chef för insatsen. Att utse General Bruno Mandevu som finns på FN-organet Monuscos röda lista över personer som anklagas för brott är fullkomligt absurt.

Han uppges ha varit ansvarig befälhavare när soldater begått övergrepp som avrättningar utan rättegång och våldtäkter. Sammanlagt rör det sig om 121 fall av påstådda överträdelser. Att sätta honom att leda en insats som FN skulle medverka i är helt huvudlöst av Kongo. Våld föder våld. Kongolesiska folket måste få en chans till fred.

Svenska regeringen med Miljöpartiet och Socialdemokraterna har  påbörjat ett arbete för att få STOPP på konfliktmineralerna.  Det är vikitgt att strypa krigsherrarnas ekonomi – Stoppa Krigsmineralerna
Det är lätt att tänka att dessa grymheter händer långt borta och utan berör inte Sverige och Europa. Men sanningen är att fyndigheter av mineraler och metaller dagligen når oss. Dét går inte att lägga ansvaret på enskilda konsumenter att undvika att köpa och använda konfliktmineraler eftersom mineralerna finns i vardagsprodukter som mobiltelefoner, datorer, bilar men också i smycken och glödlampor. Det är en politisk fråga som Europas regeringar måste ta ansvar för.

Miljöpartiet vill ha en europeisk lagstiftning om konfliktmineraler, liknande den amerikanska, som skulle bidra till att angripa den krigsekonomi som i dag ger bränsle till konflikten. Se till att kartlägga dessa råvarors väg, ålägg importörer och producenter att spåra och redovisa var mineralerna kommer ifrån och börja bygga ett globalt certifieringssystem.

Idag rapporterar svenska dagbladet om Kongo – en liten notis
Hungersnöd hotar flyktingar i Kongo

Tusentals flyktingar från Centralafrikanska republiken (CAR) hotas av undernäring i nordöstra Kongo Kinshasa, varnar organisationen Läkare utan gränser.

JA så är det och för alla internflyktingar i KONGO och dess grannländer behövs att världen SLUTAR exportera vapen samt ställer krav på Kongos regering att följa mänskliga rättigheter. 

Kongo moko

 

 

Invigningstalet inför Loa Falkmans Mozartkonsert och Aurora Chamber Music

(Det här talet hölls av Marika Isetorp i Vänersborgs kyrka 2015-02-24. Det var invigningen för Aurora Chamber Music och på invigningskonserten sjöng Loa Falkman från Mozarts operaarior. Kyrkan var fullsatt.)

First of all I would like to welcome all students who have travelled from different countries to join the Aurora Chamber Music. Welcome to Vänersborg. We have been waiting for you to fill our town with music. It´s nice that you finally are here and I wish you all a pleasant visit.

Vänersborgare och hitresta. Välkomna till Aurora Winter Classics invigningskonsert. Nu har ett 90-tal duktiga musikelever från olika delar av världen kommit hit. Eleverna kommer från 32 olika länder, även länder långt härifrån som Japan, Mexico, Australien och Syd-Korea. Deras musik kommer att berika vår stad och det är fantastiskt att Vänersborg är en stad där Aurora Chamber Music håller till. Årets elever är mellan 18 och 30 år. Kanske någon är 28 år, det vill säga lika gammal som Wolfgang Amadeus Mozart var när Vänersborgs kyrka, där vi befinner oss, stod byggd år 1784.

När kyrkan var 50 år utbröt den stora branden i Vänersborg. Branden startade på grund av trankokning i en gryta. Stora delar av Vänersborgs centrum ödelades av eldflammorna, som spred sig ohämmat. Dagen efter fanns det mest ruiner kvar. Men denna kyrkan klarade sig och även landshövdingeresidenset och häktet. Närmare 200 hus hade ödelagts. I stadens periferi hade 18 hus klarat sig. När man sedan byggde om gjorde man stora brandgator som delar staden. Och varje gång ni möter människor från andra städer som frågar er varför ni och andra vänersborgare aldrig ägnar er åt trankokeri, så är förklaringen detta som hände den där lördagen för 180 år sedan.

Den här veckan är det många vänersborgare som öppnar sina hem åt de musiker som kommer hit. År efter år har människor i vår stad visat en enorm gästvänlighet. Några av dem som delar med sig av bäddar och utrymmen finns säkert här i dag och jag vill passa på att tacka för er gästvänlighet.

I kväll kommer vi att få höra fantastisk musik och sång. Senare kommer Loa Falkman att sjunga vad Mozart skrev på den tiden när vår kyrka var ny. I Nationalencyklopedin har Per-Erik Brolinson skrivit att ingen tonsättare i musikhistorien förkroppsligar begrepp som genialitet och universalitet i högre grad än Mozart. Han utvecklades snabbt från underbarn till mogen konstnär och skapade från 20-årsåldern till sin död enastående mästerverk inom sin tids genrer. Hans stil var en sammansmältning av olika inflytanden – italienska, franska och tyska – som bryts i hans musikaliska prisma.

Mozart blev utnämnd till kejserlig kammartonsättare 1787 och Sveriges Loa Falkman blev utnämnd till hovsångare 2003. Jag ser väldigt mycket fram emot att höra Loa Falkman sjunga Mozarts operaarior och all annan musik vi kommer att få lyssna på i kväll. Härmed inviger jag Aurora Winter Classic.

Loa och jag 1.

Trevligt Folk !

trevligtfolk

Västerviks kommunfullmäktige gick på bio i går- en gemensam upplevelse för ett bra och viktigt samtal om integrationspolitik. Se filmen – den sätter dina och andras värderingar i nytt ljus!

Filmen ”Trevligt folk” är en dokumentär som bygger på viljan att göra skillnad och om att vilja leverera till sin bygd och sitt land, tacksamhet och kämparglöd i ett helt ”utan för boxen” sammanhang.

Om filmen : http://tvdags.se/artikel/snotyngda-ogonfransar-och-trevligt-folk-har-ar-forsta-trailern-for-filip-och-fredriks-langfilm

” Som första afrikanska lag någonsin har Somalia precis anmält sig till bandy-VM. De unga spelarna bor dock inte i Somalia. De bor i Borlänge. Och ingen av dem har någonsin stått på ett par skridskor. VM i Sibirien börjar om sex månader. Någon tycks ha tänkt väldigt långt utanför boxen.
Filip & Fredrik presenterar TREVLIGT FOLK är den folkkära duons första film. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har under ett och halvt år följt det alltid inspirerande, ibland hjärtskärande, ibland komiska arbetet med den somaliska spelartruppen från Borlänge och människorna runt omkring dem. Satsningen, med målet att göra laget redo för bandy-VM, kan tyckas galen men görs inte för att den är galen – utan för att hitta gemensam mark, somalier och Borlängebor emellan.

I ett Borlänge där främlingsfientlighet fått fäste följer vi bandysatsningens initiativtagare Patrik Andersson, en färgstark lokalprofil som med lite udda idéer och stort hjärta försöker driva projektet framåt. Samtidigt kämpar lagets förbundskapten Pelle Fosshaug, svensk bandys egen badboy, med sin kanske svåraste uppgift hittills – att träna laget redo för VM. I centrum står spelartruppen, 17 unga män som alla flytt sitt hemland och börjat om. Bredvid dem finns lagledaren Mursal Isa. Alltid klanderfri i lila kostym, alltid på spelarnas sida. Målbilden är tydlig; att gå från noll till någonting. Och att efter sex månader stå på en bandyplan i Sibirien. ”

Särskilt kul att se min partistyrelsekollega Mursal Isa (MP) medverkar. Han har själv gjort resan från Somalia till Sverige och är idag landstingsråd i Borlänge. Allt är möjligt om vi ser människan och lägger bort generella ”sanningar och myter” om varandra som kollektiva grupper.

Själv fick jag reflektera om konceptet med film på fullmäktige i dagens Radio Kalmar, 1.10 min in i nyhetssändningen: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/509102?programid=86

#Västervik #tervligtfolk #Borlänge #mp #akko #fullmäktige


Om självmord och psykisk ohälsa

Texten nedan är skriven som en Facebook-post och föranleddes av att jag nyligen förlorade en nära vän.

De flesta av er som läser detta stöter regelbundet på människor som inte mår bra psykiskt. Många är bekymrade över en släkting, vän eller kollega. Några av er mår själva dåligt. Psykisk ohälsa är ett av våra största samhällsproblem. Flera av er har säkert också varit med om att folk i er omgivning har tagit livet av sig. Några har, liksom jag, förlorat någon som står er väldigt nära. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna i Sverige. Varje fall, liksom varje människa, är unikt. Men bland alla enskilda livsöden finns det inte bara otroligt mycket sorg, smärta och tragedi, utan också en maning till handling. För så här kan vi inte ha det.
Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra. Att finnas till hands för och stötta dem som är i svackor, som har det svårt eller vars liv inte går som de har tänkt sig. Att ställa de svåra frågorna, och lyckas visa dem vi frågar att vi kan hantera svaren, att vi inte är rädda för att lyssna även till det som är jobbigt. Och om vi mår dåligt, att orka och våga prata om det. Att lita till att vänner som bryr sig vill höra även om det som är tungt och tragiskt.
Vi måste tänka mer på hur och vad vi prioriterar. Visst är det viktigt att förverkliga sig själv och/eller bidra till samhället genom jobb och olika engagemang. Men det känns som att det är för ofta som man prioriterar ner människorna omkring sig till förmån för "livspusslet" och vardagsrutiner. Det riskerar att göra mångas liv fattigare. Men det drabbar framför allt dem vars liv eller vardag inte innehåller lika mycket mening.
Vi behöver ha en väl fungerande och väl finansierad psykiatrisk vård. Just nu verkar det i vår välfärdsstat vara mer regel än undantag att man inte får den hjälp man behöver om man lider av psykisk ohälsa. Jag har flera i min närhet med hårresande erfarenheter av psykvårdens otillräcklighet, och jag har hört liknande historier ifrån otaliga jag har mött i tjänsten. Det är en skandal, och måste förändras.
Sist, men inte minst, så behöver vi tillsammans skapa ett samhälle som förebygger att folk mår dåligt. Ett samhälle där fler människor känner mening, gemenskap och sammanhang. Ett samhälle med mer fokus på mjuka värden som livskvalitet och mental hälsa. Ett mänskligare samhälle.

Tillbaka! Först och främst…

Det var ett bra tag sedan jag var inloggad överhuvudtaget på min blogg, och det var ännu längre sedan jag publicerade ett inlägg. Nu känner jag emellertid att tiden är mogen att skriva igen. Det är för mycket som sker för att jag ska kunna låta bli. Jag tänker i detta första inlägg enbart kommentera den svenska situationen både nationellt och internationellt, men återkommer säkerligen med annat snart.

Min första och mest brinnande punkt är Saudiavtalet. Den svenska regeringen, som har sagt sig vilja föra en "feministisk utrikespolitik", MÅSTE givetvis säga upp detta avtal innan den 15/5 då det annars förlängs automatiskt. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har kongressbeslut som talar om för dem att detta Måste ske. Det finns dessutom en tydlig majoritet i riksdagen för att säga upp avtalet (Fp, V, Mp, S, C, Kd, Sd). De enda som såvitt jag vet har vacklat i frågan (eller inte sagt något alls egentligen) är Moderaterna. Det är folket genom de politiska partierna som styr Sverige, INTE de företag som tycker att det är viktigt för just deras egna affärer att ha handel med ett av världens absolut värsta och diktaturer, om inte Den värsta. Det får helt enkelt vara slut med daltandet. Den enda handel som möjligen kan accepteras är blommor, vattenflaskor och jojo:ar. Problemet med att tillåta någon form av handelsavtal är bara att företag som inte alls inryms har en tendens att hitta kryphål genom att kalla granatgevär för godispåsar och handgranater för inredningsartiklar. Därför är alla former av handelsavtal med Saudiarabien tveksamma och svåra att utforma. Den enda möjliga och rimliga lösningen är därför att avtalet sägs upp, UTAN omförhandlingar. Jag tycker i ärlighetens namn nästan att regeringen Persson 2002-2006 skulle kunna ställas inför rätta för beslutet att teckna avtalet, och dessutom sätta in punkten att det automatiskt förlängs om det inte aktivt sägs upp. Det är fullkomligt ofattbart att dylika beslut är möjliga att fatta i en demokrati. Om inte regeringen vågar säga upp avtalet så kan jag med säkerhet lova att det kommer vara Många avhopp från båda partierna och Vänsterpartiet framförallt kommer växa enormt...

Vad har då regeringen gjort bra hittills?

Nummer ett: Regeringen har erkänt Palestina som suverän stat och därigenom både gett legitimitet åt nationen, men också fått möjligheter att ställa andra krav på staten, ty en stat har skyldigheter att leva upp till, liksom rättigheter. Detta borde faktiskt välkomnas av Israel då det nu finns en möjlig medlare i konflikten. Problemet är att Israel råkar ha en högerextrem, ultranationalistisk regering fylld med fullkomliga galningar som tror att ett erkännande av Palestina innebär ett icke-erkännande av Israel och som enbart lever på att konflikten underblåses. Högerpartierna i Israel skulle förlora merparten av sitt stöd om det blev fred och de vill givetvis inte förlora sin makt och sina privilegier. Att sådana tokar lyckas hamna i regeringsställning i ett demokratiskt land övergår faktiskt mitt förstånd.
Jag är ju egentligen inte helt och hållet och odelat för en tvåstatslösning, vilket jag nämnt tidigare här i bloggen, men om en sekulär stat öppen för alla oavsett religiös tillhörighet inte är aktuell är tvåstatslösningen det enda tänkbara alternativet. Att Israel ska få fortsätta ockupera och annektera områden, bygga bosättningar på stulen mark, driva folk på flykt och skapa "friluftsfängelser" genom att bygga murar runt människor är givetvis inte acceptabelt, därför ger jag ett stort Hurra till erkännandet av den Palestinska staten.

Nummer två är att regeringen har lurat skjortan av Jan Björklund och hans betygshysteri. Jag var först upprörd över överenskommelsen om betyg men när ilskan hade lagt sig och jag funderade igenom det hela så såg jag det geniala. Hittills har ett gäng kommuner sagt definitivt nej till att införa denna högst märkliga provverksamhet och fler kommuner kommer säga nej om de blir tillfrågade av skolverket. Dessutom kommer lärare och föräldrar i kommuner som säger ja, säga nej då de blir tillfrågade. Det kommer högst troligt endast bli någon eller några enstaka skolor som inför denna försöksverksamhet. Resultatet kommer bli allt annat än vetenskapligt och hela testet kommer därför hamna i papperskorgen. Fridolin 1 - Björklund 0

Nummer tre: MP + S har gjort en överenskommelse om kärnkraft som gjort att inga energibolag väljer att satsa på kärnkraften framöver. Det är ett ganska stort steg mot en faktiskt avveckling.
Hurra för detta också!

I övrigt har ju inte den sk. Samarbetsregeringen hunnit med att göra så värst mycket (åtminstone inte som jag kan komma på...), framförallt kanske därför att de inte fick igenom sin budget och det debaclet orkar jag inte ens tala om. Nu blickar vi framåt istället.
Det blir ju förhoppningsvis lite bättring i vår. Jag förutsätter att det höjda anslaget till järnvägsunderhåll kommer att finnas med i ändringsbudgeten exempelvis. Det får nämligen vara nog med negligeringen av järnvägen nu. Jag brinner kanske lite extra för denna fråga då jag är på god väg att bli färdig lokförare och därmed är lite beroende av att människor har förtroende för järnvägen och bolagen som trafikerar denna. I övrigt blir det spännande att se vad man lyckas åstadkomma under denna mandatperioden.

Intressant

Marika Isetorp håller invigningstal på Vänersborgs museum

(Det här talet höll Marika Isetorp vid invigningen av utställningen: Det långsamma resandets tid – våra första turistfotografier. 2015-02-21)

Min pappa var fotointresserad när jag växte upp. Därför hade vi ett mörkrum i huset och där fick jag lära mig att framkalla svartvita bilder. Det var alltid fascinerande att se hur bilderna växte fram på blanka foto-papper. En sommar, när vi semestrade på kusten, tog han kort på mig och min storebror. Markus, min bror, skulle springa högt upp på ett berg och jag skulle hålla ut handen. Efter semestern när vi framkallade bilderna kunde man se att jag höll en miniatyrbror på min handflata.

Tiderna har ändrats sedan dess. Mina barn kan få fram bilder på sig själva med tre näsor och ett öga om de vill. Och det där med att ta en bild och sedan spara filmen till nästa kalas – det behöver vi inte tänka på nu. Det är bara att ta bild efter bild tills man får det perfekta resultatet. Tiderna förändras, men ändå är det lika.

På 1800-talet var tekniken förstås annorlunda än nu. Kamerorna var till en början stora och tunga och ofantligt dyra. De som hade råd kunde köpa bilder av fotografer. Men på den här utställningen kommer ni kunna se att det faktiskt är mycket som är likt hur vi har det i vår tid. När barnen och jag är på Liseberg och åker Flumeride brukar vi bli fotograferade och vi kan köpa kortet. På utställningen kan ni se hur turisterna får hjälp att klättra på en pyramid och vilket minne de sedan kan få med sig hem. Tiderna förändras, men ändå är det lika.

En sak som är annorlunda nu än då är hur lång tid det tar att förflytta sig mellan olika platser. Nu är det många som flyger kors och tvärs över jorden och man pratar om hur många timmar resandet tar – inte hur många veckor och månader det tar att förflytta sig. När nordbor nu reser tvärs över jorden, så som många gör nu för tiden – vad gör de när de kommer fram? Det är nog många som tar en bild med sin mobilkamera och skickar ut på Internet. Och vips så kan andra se deras fantastiska resa. Till och med människor i andra världsdelar. Och vad vill man då fotografera? Ja, det som ser annorlunda ut än det därhemma. Kanske ett marknadsstånd med lokalt producerade varor, kanske en fiskförsäljerska med fiskar i sina korgar eller kanske sig själv tillsammans med några människor som bor i landet, en så kallad groupie (det är en gruppbild där man själv är med och som man kan lägga ut på Facebook.) Men detta är ju precis detsamma som de fotograferade på 1800-talet! Tiderna förändras, men ändå är det lika.

Vi kan luras att tro att utvecklingen nu har gått så långt att vi kan göra tredimensionella bilder. Men det är inget nytt. Ni kommer att få se de stereobilder som var populära på den här tiden. Det är två likadana bilder intill varandra som man tittar på genom ett stereoskåp och då får bilden ett djup. Vi tror vi är så moderna när vi ser på film på hemmabion, men i utställningen kan man se en gammal projektor för visning av bilder. Tiderna förändras, men ändå är det lika.

I dag sitter var och en och upplever en global värld via sin dator. Men tänk er att få komma hem till den som gjort en lång resa på den här tiden. Någon som har suttit på skakande tåg i veckor och färdats med fartyg tvärs över stormande hav. Att få sitta i den fina salongen och få se bilderna i det vackra fotoalbumet. Bilder från exotiska platser man knappt hört talas om. Tänk er att få höra resenären berätta om alla äventyr den upplevt. Jag ska ta er med så ni får en inblick i de första turistresorna och dess bilder. Jag ska öppna dörrarna till en skattkammare. En skattkammare som nu finns här i Sveriges äldsta museum. Välkomna att följa med mig så ska jag öppna portarna åt er.

bygg Karlstad för framtidens karlstadsbor och inte för gårdagens sossar!

I dagens NWT menar företrädare för Socialdemokraterna att Karlstad gått miste om 700 jobb för att externhandeln vid Eriksberg inte blivit utbyggt. Som vanligt ser Socialdemokraterna i Karlstad enbart till varje liten del för sig och inte till helheten. Jag tror att det synsättet är livsfarligt för Karlstad. En stad som styrs med fokus på varje enskilt projekt, blir aldrig en attraktiv stad, samhällsplanering handlar om att se kopplingar och helheter, något som S uppenbarligen struntar i.

En för snabbt utbyggd externhandel skulle säkert ge 700 jobb men skulle också medföra att några andra butiker får slå igen. Troligen skulle antal arbetstillfällen vara plus minus noll. JUST DÄRFÖR är det viktigt att vara tydlig i prioriteringarna. Givetvis ska vi se till att fler kan få jobb i Karlstad – snart öppnar en ny galleria i centrala stan, det finns fler planer på handel i Välsviken. Det är viktigt att vi gör saker på rätt sätt för att se till att Karlstad utvecklas långsiktigt livskraftigt. Det handlar också om en ärlighet gentemot företagen. Det kommer inte att gå att lösa trafiksituationen vid Eriksberg i en handvändning. Det är bättre att vara ärlig med det än att lura någon att tro att det är löst nästa år. S menar visserligen att det finns bättre trafiklösningar (billigare) än de som Trafikverket och våra kommunala tjänstemän presenterat (som kostar 400 miljoner och inte finns med i nationell plan). Men på vilka grunder har man baserat detta? Har man anlitat egna konsulter? Eller har man suttit hemma på sin egna kammare och funderat lite? Är det i så fall ett seriöst sätt att förhålla sig till trafikplanering?

Vi vill attrahera fler människor till Karlstad. Unga kreativa människor som på olika sätt bidrar till Karlstads tillväxt. Vi vill får studenter att stanna kvar, starta företag eller på andra sätt bidra till att Karlstad och Värmland blir starkt i regionen. Forskning visar på att det INTE är en utbyggd externhandel som lockar människor till en stad. Bostäder och jobb är viktiga bitar, men inte avgörande. En stad ska vara rolig, kreativ, spännande, levande och utmanande! Mycket av det händer i centrum. Det är viktigt att vi ser vad som händer i andra delar av landet, i andra delar av världen, vartåt trenderna pekar, vad forskningen kommer fram till. Med det sagt, tycker jag att vi bygger Karlstad för dagens och framtidens karlstadbor och inte för gårdagens socialdemokrater! 


Har Saudiarabien hållhakar på Sverige?

Jag har svårt att tro att rekorderliga demokrater som Margot Wallström och Stefan Löfvén är särskilt entusiastiska över vapensamarbetet med världens kanske hårdaste diktatur. Inte bara för att Saudi är kvinnofientligt och fungerar som en näringsrik mylla för allsköns islamistisk terrorism. Inte bara för att det har ett rättssystem som har mer gemensamt med Islamiska Statens än något annat arablands. Utan också för att landet slagit ner ett demokratiuppror i grannlandet Bahrein.Varför är det då så svårt för regeringen att säga upp samarbetsavtalet? Är det så att Saudiarabien kräver svenskt vapenkunnande för att släppa in civila svenska företag på sin marknad? I så fall har vi nog hamnat i en situation där svensk vapenindustri inte alls är ett skydd för vår demokrati och oberoende utan tvärtom ett hot. Norge, Danmark och Finland som saknar militärindustri av Sveriges kaliber slipper utstå denna utpressning. Sverige och Tyskland ska däremot tvingas delta i den allt grymmare dragkampen om inflytande i Västasien mellan Saudi och Iran. Två diktaturer av vilka Saudi är värst hur man än bestämmer sig för att jämföra dem.  En gång i tiden var vapenindustrin till för att garantera ett oberoende svenskt försvar. Idag är kanske försvaret mest till för att legitimera en utlandsberoende vapenindustri som urholkar vår självbestämmanderätt?Kan vi inte ha en vapenindustri utan att den måste försörjas via export till tyranniska system runtom i världen, då borde det vara en självklarhet för oss att avveckla den.

(Publicerad på "Skriv i DN" i Dagens Nyheter  19 februari 2015)

Läkarbristen inom primärvården

Utvecklingen inom vården är fantastisk. Utmaningarna likaså... På senare tid har det varit en del medial fokus på just en särskild vårdcentral på ön - ett uttryck för en av de större utmaningarna för hela primärvården i Sverige. Det går att skriva mycket, men idag skickade jag följande relativt korta text till GT och GA där jag hoppas att många som har engagerat sig i "sin vårdcentral" får lite bakgrund till det hela.


"Det har skrivits en del om vårdcentralen Visborg på insändarsidorna. En kort redogörelse om varför Hälso- och sjukvårdsnämnden agerade som den gjorde kan därför vara på sin plats.

Nämnden beslutade i oktober att vårdcentralen stegvis skulle överge sitt listningstak. Från början beviljades ett sådant tak tillfälligt för att ge Visborg en rimlig chans att etablera sig. Ett listningstak innebär en möjlighet till att begränsa antalet patienter vårdcentralen tar emot. Utifrån rådande lagstiftning är det i grunden svårt att fatta beslut om sådana begränsningar. Varje landsting och region är nämligen skyldig att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Från årsskiftet gäller dessutom den nya Patientlagen som utvidgar denna skyldighet till att även omfatta invånare som tillhör andra landsting.

Lagstiftningen gäller hela Sverige och tillämpas i hela landet också på de orter som har en liknande situation som Gotland. Hälso- och sjukvårdsnämndens beslut som fattades i total politisk enighet ska ses mot denna bakgrund.

Reaktionen på detta i form av läkaruppsägningar på vårdcentralen Visborg behöver också ses i ett större sammanhang där vi brottas med stor brist på distriktsläkare i Sverige. Bristen leder till att allt fler vårdcentraler underbemannas med negativa effekter för både patientomhändertagandet och arbetsmiljön. I slutändan begränsar det möjligheterna till att kunna erbjuda den välutbyggda primärvård vi önskar oss. Läkarna på Visborg är inget undantag när de önskar sig andra möjligheter till att styra till bättre förutsättningar för verksamheten.

Att läkare slutar gör situationen givetvis inte bättre för någon. I det läge som uppstod har nämnden arbetat fram en lösning som visserligen inte är optimal, men som vi tror undviker ett försämrat läge för patienterna vi har att ta hand om. Visborg har nu fått ett förlängt listningstak vilket också är förenat med villkor som tar hänsyn till att detta handlar om en speciallösning. Samtidigt har nämnden också beslutat om att öka takten i att sätta in åtgärder för att försöka komma tillrätta med läkarbristen inom primärvården."

En tant räcker inte

Det räcker inte med bara en tant för att stå upp mot fascism. Jag vill se en armé av tanter vid Stora Torget i Växjö – med väskor på armen, med pennor i handen och böcker i beredskap – som kan stå för Växjös motstånd inför anti-demokratiska strömningar. Det är bara med en bred folkrörelse […]

Nationalpark Bästeträsk – Ojnareskogen

Ojnareskogen landar på Regionstyrelsens bord igen. Denna gång från ett annat håll: Länsstyrelserna runt om i landet har fått regeringens uppdrag att föreslå nya Natura 2000-områden. I förslaget som Länsstyrelsen på Gotland har arbetat fram finns området i Bunge Ducker (Ojnareskogen) med. Nu ska Region Gotland yttra sig över förslaget.

Ojnareskogen ingår i ett större relativt opåverkat sammanhängande område som har så höga naturvärden att Naturvårdsverket har tagit upp Bästeträsk i sin nationalparksplan. Nordkalk vill gärna bryta kalk i området, något som utgör ett stort hot mot naturvärdena, men även mot vattenförsörjningen på norra Gotland.

Nordkalks ansökan om att få bryta kalk har valsat runt i domstolen några varv. Sedan 2005 då jag kom i kontakt med planerna för första gången har jag vid flera tillfällen fått konstatera hur vetenskapliga underlag och argument helt har ignorerats. Så har varit fallet i Regionstyrelsen bland annat senast i juni vilket jag har skrivit om i tidigare inlägg. Allvarligast är när domstolarna inte verkar vara benägna att ta hänsyn till vetenskapliga bedömningar i sitt dömande. I sammanhanget är denna skrivelse från vattenexperter till domstolen (Destouni et al om Bungebedömning) en väldigt bra sammanfattning av hur senaste behandlingen i Mark- och miljödomstolen gick till...

Allt pekar på att flertalet i Regionstyrelsen kommer att slå ett slag för möjligheterna att bryta kalk i Ojnareskogen igen när vi ska yttra oss om Natura 2000-förslaget. Med tanke på alla fakta som har presenterats i ärendet så framstår en Nationalpark som en betydligt säkrare investering i hållbara arbetstillfällen (där vi slipper få vårt grundvatten förstört).

LifeGene

Nyligen ansåg Datainspektionen att registerforskningsprojektet LifeGene fortfarande är olagligt, detta trots att förra regeringen tog beslut om en särskild lag. LifeGene är ett stort register som skall studera orsakerna till de stora folksjukdomarna. Totalt är det tänkt att inkludera ½ miljon svenskar i detta register.

LieGene har kantats av svårigheter avseende frågor kring integritet och vad man verkligen ger samtycke till när man lämnar sina personuppgifter och provuppgifter till registret. Det är helt klart att det är önskvärt att vi kan ha studier prospektiva studier på hälsoområdet. Det är av så väl nationellt intresse som internationellt. Registret ger också förutsättningar för innovationer på det medicinska området.

Det är dock lika grundläggande att denna typ av register också kan leva upp frågor kring integritet och etik. I ett så stort register som LifeGene blir det extra viktigt. Viktigt om det skall vara möjligt att även på längre sikt få förståelse för forskningen som registret kan ge. Frågan som det bottnar i slutändan är om denna typ av register och dess vinster står i proportion mot de integritetsintrång som skulle kunna ske.

Vi har alla en skyldighet att stärka möjligheten till forskning och kanske speciellt forskning som stärker jämlika hälsan ( detta kan LifeGene göra ), men integritets – och etikaspekter kan inte viftas bort med att säga att denna forskning kommer rädda liv.

Solidaritet. Och klasskamp.

Jag läser mig igenom sista sidorna på Göran Greiders Den solidariska genen. Jag började på boken för att ämnet intresserade mig, och halvt på trots mot mitt ointresse för Greider. Jag har uppfattat honom som allt för förutsägbar. Den förutfattade meningen har på något sätt både motsagts och bekräftats.

Göran Greider - Den solidariska genenMotsagts, för att jag kommit bättre överens med Greider än jag förväntat mig. Hans stil är lättare att ta till sig och mer insiktsfull än jag väntat. Bekräftats, för att jag så här mot slutet av boken inser att det var många sidor sedan han tillförde något jag inte väntat mig.

Men delvis, måste jag erkänna, är Greider rent genialisk.

– Hade han några fiender?

Den repliken är antagligen en av de mest uttalade i all fiktion överhuvudtaget det senaste kvartsseklet. Jag har alltid, under läsningen av kriminalromaner eller när jag tittat på någon TV-deckare, reagerat över hur egendomligt det där språkbruket faktiskt är: det är ju militärt. Militärt tänkande – direkt anbringat på enskilda människor. Deckarexplosionen inom litteraturen och det enorma utbudet av kriminalserier vittnar om den minskande tilliten mellan människor. Hade han några fiender?

Igenkänning. Det finns en diskrepans mellan verklighetens mänskliga möten och den kvällstidningsdramaturgi som vi matas med genom skönlitteratur och film. Greider sätter ord på något otroligt viktigt i hur vi uppfattar mänsklig natur.

Samtidigt finns det en del av socialisten Greider jag aldrig riktigt känner mig bekväm med. Ett ständigt sökande efter klasskonflikten och en skarp linje mellan överklass och den breda arbetarklassen.

Bli förbannad när det om en människa heter att hen kommer från enkla förhållanden. Det finns inga enkla förhållanden, allraminst längst ner i samhället.

De enkla förhållandena finns överst i samhället.

Det finns de av oss som strävar efter enkelhet framför andra värden i livet. Absolut att det är en lyx som inte finns för de fattigaste, men det är inte en klassdelande strävan.

Sammantaget tycker jag Greider skrivit en bok som är väl värd att läsa, och med flera viktiga poänger. Vi behöver uppgradera bilden av vår mänskliga natur.

Ett litet ologiskt äventyr i betygsdebatten

Lågt hängande frukt är godis för en stackars småaktig bloggare som försöker börja på nytt. Därför kikar vi litet på Maria Ludvigssons ledartext om betygsdebatten i Svenska Dagbladet. Hon menar att de båda argumenten ”forskning visar att betyg från fjärde klass kan vara skadligt” och ”betyg från fjärde klass ger inga fördelar” är dåliga och försöker ge oss skäl att tro henne.

Innan vi dumförklarar någon är det bäst att reda ut några förekommande termer.

  • Betyg är en kategorisering, där en elevs kunskaper inom ett ämnesområde bestäms till någon av sex kategorier som kodas med bokstäverna A till F.
  • Bedömning är att utvärderande beskriva en situation och dess potential. I den här diskussionen handlar bedömning förstås om att beskriva elevers kunskap.
  • Summativ bedömning är en bedömning gjord i syfte att beskriva en elevs kunskaper inom ett visst ämnesområde och vid en viss tidpunkt, ämnad som underlag för beslut om elevens lämplighet för ett yrke, för fortsatta studier eller liknande. En summativ bedömning är alltså en slutlig sammanfattning riktad till utomstående.
  • Formativ bedömning är en kontinuerlig bedömning som görs i syfte att öka framför allt elevens förståelse för sin egen lärprocess, men även i syfte att läraren bättre ska kunna anpassa undervisningen till elevens inlärningsbehov. En formativ bedömning är alltså en pågående återkopplingsprocess riktad till framför allt eleven och läraren, men även andra som kan ha inverkan på elevens inlärning.

För den politiska diskussionen om betyg från fjärde klass är formativ bedömning inte särskilt relevant. Det rör sig om ett pedagogiskt verktyg, vars användande följaktligen ska motiveras och värderas pedagogiskt. Avgörandet av i vilka situationer och på vilket sätt som formativ bedömning ska tillämpas lämnas med fördel åt lärare och forskare inom området.

Frågan för dagen är i stället huruvida summativ bedömning i form av betyg ska införas från fjärde klass. Redan vid beskrivningen av termerna ovan uppstår frågan vem summativa betyg i fjärde klass egentligen är till för. Kanske kommunala skolpolitiker som önskar sig en mer förenklad statistik? Men nu låtsas vi inte om den saken, utan läser ur Maria Ludvigssons artikel i stället.

Två argument mot betyg i fjärde klass är lika frekventa som ihåliga. Det första är av klassisk argumentationsteknisk sort, åberopande av auktoritet, och används ivrigt av MP: ”Forskningen visar att betyg i årskurs fyra kan vara skadligt”.

Detta liknar ju nästan ett rätt lyckat uppdagande av det argumentationsfel – eller felslut – som kallas för åberopande av vilseledande auktoritet, om det inte vore för den där detaljen att forskare i pedagogik rent generellt knappast kan kallas för vilseledande inom ämnet pedagogik. Om någon kan vara auktoritet inom pedagogisk forskning så är det väl den pedagogiska forskaren?

Men Maria Ludvigsson har faktiskt förutsett den invändningen och svarar opåkallat:

”forskningen” är ett vitt begrepp och den som googlar ett par minuter finner snart att olika forskare kommer fram till olika resultat.

Debattörer har en tendens att råka plocka upp just den forskning som stärker den egna linjen. Så också i fallet med betyg. Exakt vad forskningen har tittat på, om man har vägt in andra faktorer än bara betygsättningen för elevernas väl och ve, är exempelvis dolt i dunkel.

Hoppsan! Vi behöver redan nu försöka summera hennes misstag så långt.

För det första finns en mycket god anledning till att det felslut hon först verkar prata om egentligen kallas för ”åberopande av vilseledande auktoritet”. Det är nämligen inte fy skam att åberopa faktiska auktoriteter.

Men av hennes vidare argumentation framgår att hon i själva verket har siktet inställt på det feslut som kallas för icke-representativt urval.

Till råga på allt försöker hon styrka det påståendet med en hänvisning till Google, eller i förlängningen till några texter hon hittat på internet. För att styrka sina anklagelser gör hon alltså själv ett icke-representativt urval.

Dessutom är varken Google eller texter på internet några auktoriteter inom ämnesområdet. Vi kan i och för sig ge ett erkännande för att hon på just den punkten är konsekvent i sin hållning att auktoriteter inte får åberopas.

* * *

Mig veterligen finns en lucka att fylla innan vi kan läsa hennes artikel vidare. Vad säger egentligen forskningen? Tja, betyg i lägre åldrar kan vara skadligt för inlärningen enligt en rapport nyligen skriven vid Örebro universitet. Det saknas i vilket fall stöd för några positiva effekter enligt en utredning gjord inom Kungliga vetenskapsakademien. Och det finns mer forskning att hänvisa till, men just nu finns annat att titta på.

Inget talar alltså egentligen för att betygen har någon positiv effekt. De tio rapporter som Folkpartiet ändå lyckats gräva fram bjuder snarast den fryntlige till skratt. En av rapporterna är från 1935 och tre av dem har skrivits av samma betygsforskare, som dessutom avråder från att införa tidigare betyg. Diagnosen anekdotisk bevisföring ligger nära till hands.

Vilka argument för tidigare betyg återstår egentligen nu när forskningen inte ger något stöd? Martin Ingvar, som i sedvanlig ordning när Jan Björklund håller i tyglarna är professor i något helt annat än pedogik, har på uppdrag av Folkpartiet författat Folkpartiets förslag till tidigare betyg. När han får en radiomikrofon under näsan ser faktiskt ytterligare ett par betygsdebattens felslut dagens ljus.

– Jag kan då säga att det finns inte någon vetenskap som säger att detta är den enda vägen man ska gå och ingen vetenskap som säger att det är absolut livsfarligt att göra det. Och betyg finns i alla OECD- länder utom de nordiska i de här stadierna. Och därför finns det ingenting som avråder från att gå in med tidigare betyg.

För det första är inte allt som inte är absolut livsfarligt därmed ofarligt, och än mindre är det därmed bra. Vad detta nu kan vara exempel på för felslut inser jag inte på rak arm. Till Martin Ingvars försvar ska nämnas att han faktiskt inte verkar förespråka tidigare betyg. Han verkar bara inte ha något emot det.

Å andra sidan kan något även sägas till hans nackdel. Tidigare betyg behöver ju inte vara bra bara för att alla andra har sådana. Det feltänket kallas för argumentum ad populum eller the bandwagon fallacy. Det är förhållandevis enkelt att komma på direkt skadliga saker som alla andra OECD-länder gör, till exempel släppa ut för mycket växthusgaser. Martin Ingvar verkar se saker på ett sådant sätt att klimatutsläpp därför är oskadliga.

* * *

Men tillbaka till Maria Ludvigsson. Hon ville ju övertyga oss om dåligheten i ytterligare ett argument mot införande av tidigare betyg.

Det andra argumentet kan sorteras under kategorin medvetet missförstånd, men kan naturligtvis även vara ett högst omedvetet sådant: ”Inget blir bättre i skolan bara för att elever får betyg från fjärde klass”.

Vi förstår vilket påstående hon vill försöka bemöta. Kritikerna har missförstått allt, kommer hon berätta, och har fått för sig att betygsförespråkarna säger att skolan blir bättre av betyg. Och här kommer det:

Det är nu ingen som har påstått att betyg är allt som krävs för en bättre och kunskapsfokuserad skola.

Eller va? Laddade hon inte just för att förklara varför det inte spelar någon roll att tidigare betyg inte gör något bättre?

I vilket fall. Visst stämmer det säkert att ingen påstått att tidigare betyg är det enda som krävs för en bättre och kunskapsfokuserad skola. Å andra sidan har ingen heller påstått att någon har påstått att betyg är allt som krävs för att skolan ska bli så där toppen.

Konststycket att bemöta något annat påstående än meningsmotståndarens brukar på svenska kallas för halmgubbe. Feltänket ”du har fel eftersom det du säger stämmer” är däremot så pass ovanligt att det nog aldrig namngivits.

Men vi ska låta henne tala till punkt.

Däremot är betyg en del av en skolpolitisk linje som bröt med den så kallade flumskolan och med uppfattningen att kunskap är relativ och därför varken ska styras av en lärare eller mätas i form av betyg. Kunskapsskolan var en reaktion på decennier av en allt slappare skola med allvarligt sjunkande resultat och elever utan självförtroende som resultat. När betyg återinfördes var det som en del av ett större reformarbete för elever som växer i sitt lärande.

Aha, det var kanske ingen halmgubbe ändå. Vad hon vill ha sagt är att betyg i tidigare åldrar är en bra reform eftersom förespråkarna tycker illa om andra saker, som hon själv också tycker illa om.

Nå. Felslutet att en idé är god bara på basis av dess historiska ursprung kallas för genetiskt, eftersom påståendens sanningshalt inte är beroende av varifrån de kommer.

Någonstans mellan raderna finns väl även guilt by association i tanken att den som är emot betyg i tidiga åldrar också måste företräda de småtokiga uppfattningarna att kunskap är relativKunskap torde väl i och för sig vara relativ något, för att inte sväva omkring isolerad i ett eget universum. Men hennes ”kunskap är relativ” är kanske bara ett försök att raljera över postmodernismen. Det är väl ändå litet sympatiskt. och att politiker och ledarskribenter ska utforma undervisningen i stället för lärare. Men det måste ju ingen.

Vi noterar i alla fall att även om hon inte säger att skolan blir bättre av tidigare betyg – eller för den delen av de där andra reformerna hon förknippar med tidigare betyg – så talar hon åtminstone gott om avsikterna hos dem som historiskt förespråkat tidigare betyg.

Eller annorlunda uttryckt: Hon menar inte att argumentet ”ingenting blir bättre av betyg från fjärde klass” är felaktigt i sig, utan tycker bara det är dåligt för att det kommer från fel personer.

Avslutningsvis skriver hon äntligen något till de tidigare betygens försvar:

Om undervisnings- och lärarkvaliteten är hög nog är betyg en bra form för att följa upp hur det gemensamma arbetet går. Det är inte betyget i sig som skadar utan de bristande kunskaperna som låga betyg ger signaler om. Men det är svårt att sätta betyg på rätt sätt och även för detta krävs välutbildade och dedikerade lärare.

Eller ja, det där handlade ju bara skenbart om betyg. Vad hon skriver talar ju till den formativa bedömningens fördel, som pedagogiskt verktyg och återkoppling i lärprocessen. Den ökända forskningen är för övrigt av samma uppfattning.

Grejen är bara att det var summativa betyg vi skulle prata om, alltså att vid någon enskild tidpunkt placera elevers kunskaper i endera av sex bokstavskodade kategorier, för att sedan säga ”här får du din bokstav, lycka till i framtiden”. Nu redan i fyran.

TL;DR: F

SEID – nytt namn på ME/CFS?


Från en god vän, själv svårt drabbad av sjukdomen ME, har jag fått tips om att Institute of Medicine i USA har presenterat en rapport med titeln:
Beyond Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome: Redefining an Illness.

Rapporten beskriver ME som en betydelsefull sjukdom med ett stort antal drabbade, och med stora kostnader för de drabbade och för samhället. En diagnos-algoritm föreslås enligt figuren ovan.
Därutöver menar IOM i rapporten att dagens benämning är missvisande. Därför föreslås en ny benämning på denna sjukdom: Systemic Exertion Intolerance Disease (SEID).

Man kan alltid diskutera värdet av att (ev) byta benämning med kort varsel, men överlag så tycks detta vara en mycket intressant rapport för alla som är engagerade i denna sjukdom.

Nedan huvudpunkter i rapporten:

- IOM slår fast att ME/CFS är en allvarlig fysisk sjukdom som attackerar flera av kroppens system och som är svårt funktionsnedsättande.
- De har tagit fram nya kriterier där kardinalsymptomet Post-Exertional Malaise är ett av tre obligatoriska symptom.
- De har tagit fram en diagnosalgoritm för ME/CFS.
- Ett nytt namn föreslås där det framgår att ansträngningsutlöst försämring är huvudsymptomet: systemic exertion intolerance disease (SEID). Att de kallar det ”disease” är även det ett ställningstagande för att detta är en fysisk sjukdom.
- IOM pekar på att upp till 90% av patienterna inte har fått korrekt diagnos.
- I rapporten lyfts forskningsfynd fram som nedsatt funktion i NK-celler samt fysiologiska förändringar vid 2-dagars max-CPET-test.
- IOM pekar på bristerna i studierna av KBT och GET som behandlingsmetoder för ME/CFS (objektiva bevis för förbättring saknas och det finns metodologiska problem med studierna).
- I rapporten konstateras att det med tanke på att ME/CFS drabbar så många (ca 1 miljon i USA, ca 20 miljoner globalt, ca 40.000 i Sverige) är anmärkningsvärt att det gjorts så lite forskning kring etiologi, patofysiologi och effektiva biomedicinska behandlingar. IOM skriver att det är helt nödvändigt med ökade forskningsinsatser och tror i framtiden att dessa också kan leda till subgruppering.

Rapporten i fulltext, sammanfattning samt PP-bilder från dagens presskonferens finns på denna länk:
http://www.iom.edu/Reports/2015/ME-CFS.aspx

Nya kriterier för ME/CFS:
http://www.iom.edu/~/media/Files/Report%20Files/2015/MECFS/MECFS_ProposedDiagnosticCriteria

Ny diagnosalgoritm för ME/CFS:
http://www.iom.edu/~/media/Files/Report%20Files/2015/MECFS/MECFS_DiagnosticAlgorithm

Artikel från Medscape:

Medscape Medical News
IOM Gives Chronic Fatigue Syndrome a New Name and Definition
http://www.medscape.com/viewarticle/839532






ett kliv är bättre än inget kliv alls väl?

Det här med politiska kompromisser är intressant.

Politiskt arbete speciellt då flera partier ska samverka och komma överens, i en miljö där politiska partier per definition ska vara oense och tycka olika. Oavsett vad man gör får man kritik. Antingen så har man krävt för mycket och samarbetspartnern ”gått med på för mycket”, eller så är det tvärtom. Det finns alltid utrymme för att någon i något läger ska kritisera och det är naturligtvis intressant för media att lyfta upp.

Kompromisser är däremot ofta det som leder framåt. Att ta ett kliv i rätt riktning är alltid bättre än låsta positioner och inget kliv alls. Däremot är väl de som har kompromissat inte alltid nöjda med resultatet – givetvis hade man helst velat ta två kliv istället för ett.

Och det är då det gäller. För de andra att säga att det är bra nog, det var hit vi kom nu. Nästa gång tar vi ett kliv till. Det ger lite balans i tillvaron. 1-1. Istället är det alltför ofta de egna leden kritiserar. Och istället för balans är man både en själv och omgivningen missnöjd med insatsen. Obalans. 0-2

Varför skriver jag det här då? Jo, givetvis för att jag ser facebookflödet av kritik mot den S/MP regeringen. Givetvis kommer MP inte få igenom Miljöpartiets politik till 100%. Men MP är med och styr, förändrar, moderniserar, ställer om. MP tar ETT kliv, och det är bättre än INGET alls. Så kom igen nu, det är klart att det är bra, vi kan göra mer, men då måste vi hjälpas åt.


Världscancerdagen

I veckan så var det Världscancerdagen. Vi vet att årligen så drabbas cirka 600 00 av cancer. Varje dag förlorar någon sin mamma, sin bästa vän, sin arbetskamrat i cancer. Det är också att hälften av de son föds idag kommer att drabbas av cancer innan de dör. Cancern är kanske också det tydligaste exemplet på den ojämlika hälsan. Inte sällan är det så att cancerfrekvensen är högre i samma grupp som kan ha socioekonomiska svårigheter.

Det är så att cancervården idag är god när man får behandling. Vi vet dock att tiden idag kan vara för lång och att tidiga markörer för cancer inte alltid uppmärksammas så effektivt som de skall. Vi vet också att vi måste fortsätta bygga ut vården i livets slutskede och cancerrehab

För 2015 har det gjorts en satsning från nationellt håll på cirka 500 miljoner på cancervården i hela landet. Det är också så att den budget som vi antagit inom det rödgröna styret i Region Skåne satsar 55 miljoner extra på cancervården i Skåne.

Med det hoppas vi se förändringar på flera sätt när det gäller cancervården. Genom att använda den danska modellen för vårdförlopp skall cancervården bli bättre. Så i detta fallet kan den danska skallen förbättra vården i Skåne