Det börjar blåsa kallt …

Att KD av alla partier börjar komma med utspel för att göra livet svårare för människor i nöd är hemskt.

Kalla kalla vindar ...

Är inte religiös själv (längre) ... Men ... 

Medmänsklighet? Omtanke? Alla människors likhet inför Gud? Kristet kärleksbudskap?

För kanske några ynka rösters skull? Är det värt att offra medmänsklighet och därmed sina kärnvärderingar för att kanske hänga sig kvar i riksdagen? Till VARJE pris?

Mest skrämmande är nog tanken på att skära ned på hjälpen till nyanlända. Speciellt i vintertider. Vad gör flyktingar som kommer till Sverige mitt i vintern från sydligare trakter och som vare sig har vantar, mössor eller termobyxor?

Kalla kalla vindar i svensk politik ... 

Tillbaka i cykelfältet

En dag för några månader sedan hittade jag mitt pendlarök i detta skicket utanför jobbet. Trasig

Detta var så bittert. Mitt på dagen har detta skett. Jag har uppenbarligen ett bra lås, men inte tillräckligt…Polisanmälde, och meddelade mitt försäkringsbolag. Polisen avskrev. Försäkringsbolaget betalade ut ersättning typ dagen efter. Det visar ju att cykelstölder är vardag…. cykeln var två år gammal.

Under en period sökte jag efter vilken typ av cykel jag ville köpa. Beslutsångesten… under  oktober använde jag mig av: Låne

Har aldrig cyklat på något så vidrigt. Men tillgängligheten är ju hög. Men i Stockholm är lånecyklarna bara tillgängliga fram till och med oktober. Så… eftersom jag fortfarande hade beslutsångest så stod jag där utan cykel. Fick istället pendla till jobbet medelst: 2362926

I och för sig skönt. Men att pendla via löpning utan att kunna variera med cykling är så där. I slutet av november föll poletten äntligen ned. Jag hade bestämt mig. Travade iväg till CykelCity för att köpa en Cannondale cyclocross. Cykeln fanns dock inte i min storlek. Efter två veckor så fanns den dock där: raringen.

nyraring

Vänligen ignorera den stökiga garageplatsen…

Så nu är jag tillbaka. Där jag hör hemma. I cykelfälten. Och inget har förändrats. Bilister prejar mig fortfarande, gående går fortfarande i cykelbanan och omledningar vid gatuarbeten är fortfarande inte till cyklisters fördel. Men jag ger inte upp. Att cykla är både livet och så lätt att det inte finns några hinder i världen som kan stoppa mig.


Om "Marken Brinner" och hur kultur kan legitimera polishat

En editerad och vässad version av den här bloggtexten har publicerats på Dagens Arena.

För ungefär två veckor sedan lade ”Ung Scen Öst” efter provspelning på Skäggetorpsskolan ner sin pjäs ”Marken Brinner”. Orsaken uppgavs vara ”hot från publiken”, som anklagades för att utsätta teatergruppen för rasism och förtryck. Den hotfulla stämningen förorsakades så vitt jag förstår av en kastad penna. Som exempel på förtryck tas i en debattartikel upp att eleverna i publiken vägrade att ta ”ställning för de boende i Husby eller apartheidregimens offer i Sydafrika”. Det ställningstagandet innebär dock att man tvingas acceptera teatergruppens världsbild där ”den vita polisen” i Husby utövar ett mordiskt rasförtryck mot förortsbor och där de som kastar sten för en kamp ”för demokrati så som medborgarrättsrörelsen och kvinnorättsrörelsen”.

Jag som polis är alltså fienden i Ung Scen Östs världsbild, det är mig man skall vända folk mot. Det är ofta lätt gjort. Många anser redan att jag och mina kollegor bara genom vårt yrkesval är legitima mål för våld, hot och hat. Den stenkastning som ung scen öst kallar ”demokratikamp” har varit nära att invalidisera eller döda kollegor var enda ”brott” varit att åka på ett larm om att någon behöver hjälp. Själv har jag inte varit särskilt utsatt för våld. Hatet kan dock ta olika uttryck, och det stör mig att mina föräldrar och syskon har hängts ut på en polishatarsajt med namn och adress. Sambandet mellan att i konst eller opinionsbildning på ett generaliserande sätt framställa poliser som klandervärd (rasistiska förtryckare) och hat/attacker mot poliser är inte mer komplicerat än samma samband för andra mer utsatta grupper som exempelvis etniska minoriteter. Det är dock ett sidospår, och inte det som jag upplever som olyckligast med ”Marken Brinner” Det är hur pjäsens budskap stjälper för dem man vill hjälpa.

Jag arbetar som närpolis i Husby. De boende i Husby som jag har träffat upplever visserligen ett förtryck, men inte av polisen utan ifrån lokala kriminella sombegår brott, kränker och tar sig rättigheter på andras bekostnad. Deras missnöje med polisen handlar om att vi finns där för lite och ingriper för tandlöst mot kriminaliteten. Det är så klart ingen heltäckande bild. Jag har lika liten rätt att göra mig till företrädare för Husbyborna som ”Ung scen öst”. Men den är grundad i mängder med samtal med Husbybor och är sannolikt mer representativ för majoriteten av de boende än ”Ung scen östs” revolutionsromantik.

Vad gäller stenkastning mot polis, så handlar det mycket mer om att kriminella vill skydda sin brottslighetoch värna ett lokalt våldsmonopol (och gärna använder unga killar på glid i sina egna syften) än om tankar om en social revolution.

Visst kan polisingripanden (som exempelvis dödsskjutningen av 69-åringen i Husby som jag själv också har kritiserat) fungera som gnistor, men de tas tillvara av kriminella som vill stärka sin position i lokalsamhället. När ung scen öst vill få människor att ställa sig på stenkastarnas sida, så hjälper de inte Husbyborna, utan legitimerar snarare samma krafter som inte bara bränner deras bilar och skolor, utan också utsätter dem för ett dagligt förtyck i form av hot, kränkningar och kriminalitet.

Människor i förorter som Husby är kraftigt marginaliserade i samhället. De får uppleva klass-samhället och segregations baksidor. Många utsätts dessutom för strukturell rasism på arbetsmarknaden. För att vända utvecklingen behövs bland annat sociala satsningar, ökad inkludering i politiska processer, och mer fokus på att lyfta fram och synliggöra alla positiva exempel och förebilder som finns i lokalsamhället. Men det finns också ett stort behov av ökad trygghet, både för att minska den akuta utsattheten för kriminalitet och för att skapa förutsättningar för att minska det socioekonomiska utanförskapet.

Som närpolis är det mitt jobb att hjälpa och stötta Husbyborna, att vara med och skapa den trygghet de efterfrågar. Det arbetet kräver att jag och mina kollegor arbetar upp ett förtroende bland de boende och att vi samverkar med både andra myndigheter och det lokala civilsamhället. Allt detta försvåras av att vi framställs som rasister och ”kolonisatörer”, vilket också gäller andra samhällsföreträdare i området. För unga killar på glid så innebär den världsbild som Ung Scen Öst erbjuder att poliser, socialsekreterare eller lärare som försöker få dem bort ifrån droger eller personrån kan avfärdas som förtryckare medan de kriminella som vill ha dem som springpojkar framstår som förortens förkämpar då de leder och inspirerar till attacker mot polis och brandkår. Nader Ghaemi, stadsutvecklare i Skäggetorp, uttryckte att ”Pjäsen byggde en barriär mellan ungdomar och myndigheterna”. För att ge de här ungdomarna bästa möjliga hjälp att klara av skolan och hamna rätt i livet behöver de här barriärerna istället rivas ner. Det är därför snarare ett sundhetstecken än anledning till oro att flera skolelever reagerade negativt på ”Marken Brinner”.

Tråkigt nog har konstnärerna bakom pjäsen inte varit särskilt mottagliga för kritiken, som avfärdas som rasism eller ”vit blick”. Nader Ghaemi, som jobbat med rasism och diskriminering i flera år, tycker dock inte att det är den dolda rasismens fel att pjäsen fick läggas ner. ”Det är föreställningens innehåll”.


Det finns en enorm samhällsförbättrande kraft i både konst och i socialt engagemang. Och jag tvivlar inte på att Ung Scen Öst verkligen drivs av en vilja att bekämpa orättvisor och förbättra livet för utsatta människor. Det gör man dock inte genom att ensidigt och aggresivt polarisera mot polis eller andra samhällsföreträdare, tvärtom så leder det till ökade klyftor mellan människor, och kanske även ökade klyftor i samhället. Jag skulle önska att både människorna bakom ”Marken Brinner” och andra konstnärer och opinionsbildare tog med sig den insikten när de i sina verk framför den kritik av samhällets maktstrukturer (rasistiska och andra) i allmänhet och polisen i synnerhet som är ett helt nödvändigt inslag i ett friskt samhälle.  

Vadå inte människa?

Sci-fi författaren Isaac Asimov tar upp en intressant tanke i sin bok Den nakna solen. Vad krävs för att en människa ska sluta betraktas som en människa. Nyligen skrevs det på en Facbooktråd att människor som går med i terrorgrupper som IS inte kan klassas som människor.Var går gränsen? Läser man Nordisk familjebok från mellankrigstiden … Fortsätt läsa Vadå inte människa?

SD försöker styra riksdagen

Föga förvånande har det visat sig att SD vill maximera sitt inflytande och de har nu chansen att göra detta genom att säga att de ska rösta på borgarnas budgetförslag. Se exempelvis här, här eller här, eller här.

SD säger förstås att de vill att de andra partierna ska förhandla med dem men jag tror inte att den yttersta partiledningen är dummare än att de förstår att det inte kommer på fråga för tillfället. Troligen hoppas de orsaka så mycket kaos att partierna på sikt omvärderar denna ståndpunkt vilket jag iofs också tror är fåfängt men de är ju lite fåfänga också.

Vad resultatet i detta blir vet förstås ingen just nu men det finns egentligen tre huvudsakliga scenarios:

1. S+mp-regeringen sitter kvar och får igenom sin s+mp+v-budget.
2. Det blir nyval (extraval).
3. Borgarna bildar en ny minoritetsregering (med sin budget).
4. S+mp-regeringen sitter kvar och får igenom en s+mp+(något borgerligt parti)-budget.

Dessa fyra alternativ är i princip de enda möjliga vägarna ut ur detta men de kan uppkomma på flera olika sätt.

Om SD och borgarna röstar igenom borgarnas budget (oavsett om det sker i morgon eller senare) så kommer förstås Löfvén-regeringen att avgå direkt. Löfvén kan inte utlysa nyval innan 29 december men det kan ändå utlysas nyval innan (stay tuned). Han kan rimligtvis inte vänta tills 29 december med att avgå bara för att få utlysa nyval. När regeringen avgår går istället bollen över till riksdagens talman att försöka utse en ny statsminister. Han kommer då prata med samtliga partiledare och sedan kommer han utse Anna Kindberg Batra till att bli regeringsbildare, och då går bollen över till SD igen där en statsministeromröstning kan fälla borgarna om SD röstar emot. Om SD röstar ner en borgerlig regering blir det garanterat nyval.

Alternativt är att Anna Kindberg Batra inte vill försöka bilda regering och då kommer ingen annan vilja det heller. Då blir det också nyval.

Om borgarnas budget inte röstas igenom utan återremitteras så kan det förstås förhandlas och då finns det en liten chans att borgarna tar sitt förnuft till fånga och förhandlar med regeringen men hitintills ser det mörkt ut. Jag tror inte på detta. Mer troligt är i sådana fall att borgarna fegar ur och inte röstar på sin egen budget fullt ut vilket får s+mp+v-budgeten att gå igenom men det tror jag inte heller på.

Anledningen till att borgarna inte vill bilda regering är att de då blir beroende av SD:s aktiva stöd för allting, inte passiva som det var förut. De kan i princip inte genomföra jota och SD kommer hota dem med ständiga kriser och nyval och det blir inte roligt. Dessutom har m ingen partiledare och samtliga partier är regeringströtta.

Jag fattar inte varför borgarna låter detta ske eller var de har i kikarn. I princip är det ju de som har satt igång den här cirkusen (att skylla på SD är ju bara fånigt eftersom SD är som tjuriga barn som till skillnad från barn också är elaka). Borgarna måste ju antingen ta på sig ett omöjligt regeringsuppdrag, förhandla med nuvarande regering (vilket de nästan dyrt och heligt lovat att göra) eller gå till nyval utan m-partiledare och med rätt dåliga siffror, särskilt för kd…

I ett sådant läge kommer s och mp att öka, v minska något, fi minska kraftigt, fp och c minska (men ovanför spärren) kd minska (men ovanför spärren), sd minska något och m gå framåt något. Resultatet kommer dock bli samma dödläge som nu (fast med bättre siffror för de rödgröna och särskilt s+mp som skulle kunna bli större än borgarna tillsammans) och antingen måste då borgarna acceptera att samarbeta med åtminstone s eller så måste de samarbeta med sd eller så blir det ett till nyval och då skulle s gå framåt kraftigt.

Inget av detta är något som borde falla borgarna i smaken så jag förstår inte alls vad de sysslar med. De har i princip frisparksläge konstant i fyra år: Regeringen får i princip bara igenom sin budget och resten kan de stoppa och regeringen kommer framstå som svag och de har tid att läka sina sår och gå framåt till nästa ordinarie val. Men nu har de målat in sig i ett hörn och vet inte hur de ska komma ut utan att backa och ramla och slå sig.