Tal kommun- och landstingsdagarna 2014: På uppdrag för modernisering

[Musik: ”Euphoria”]

”Ni stod typ – hela plenum och dansade till ‘going up, up, up, up, up, up’. Det är mitt starkaste minne av Miljöpartiet.” Det var en person som arbetar för en av våra tidigare kongressutställare som jag träffade på en möhippa. Hennes minnesbild av ett lite annorlunda, men varmt och modigt parti var rolig att få höra om. Sedan dess har jag reflekterat över låtvalet vi gjorde den där gången – när vi hade danspaus i plenum till Loreens ”Euphoria”. Up, up, up.

Upp är en väldigt bra början. Särskilt i politiken. Det inleder en rad viktiga ord för oss politiker. Det barnsligt nyfikna i att vara på upptåg, att med plirig blick utforska och upptäcka nya perspektiv. Att vara politikens uppfinnare som hittar nya lösningar där politiker från traditionella ideologier och äldre partier fastnat. Att vara en upplysare som får människor att känna hopp trots att de tvekat inför politiskt engagemang. Att själv få känna ett uppvaknande då och då tack vare de möten som politiken leder oss till.

Ett väldigt viktigt uppåtsyftande begrepp inom politiken är uppdraget. Vi som är här i dag är på uppdrag, uppdrag som vi fått av väljarna och våra partikamrater – det yttersta tecknet på förtroende. Att jag överlåter till dig att inom den representativa demokratin fatta de beslut, på grön grund, som du och ditt parti anser är det bästa för samhället. Många av er, inte minst den panel jag fick moderera precis har den senaste tiden inte bara fått uppdrag av partiet och av våra egna väljare utan företräder hela kommunens, länets och landets väljare i respektive parlament.

I valen till kommun- och landstingsfullmäktige i september ökade Miljöpartiet nästan en hel procentenhet till 7,8 procent. Det är rekordsiffror för oss och vi har all anledning att vara stolta över att fler människor än någonsin tog en grön valsedel i kommun- och landstingsvalen. När det gäller riksdagsvalet var det vårt näst mest framgångsrika val hittills, med 8 000 färre väljare än rekordvalet 2010. Trots detta var det ju inte glädjeyra och fontändans som vi ägnade oss åt på valnatten. Tvärtom.

[Video: Allt grönt avsnitt 12, 4.45-5.37]

Mm. Det där är inte en kille som är särskilt uppåt. Vi var inställda på att växa som parti även i riksdagsvalet. Och vi ville växa mer i hela landet.

När politiker pratar om valresultat låter vi ibland som karaktären Ester i Lena Anderssons hyllade bok ”Egenmäktigt förfarande”, hopplöst olyckligt förälskad i en man som för oss externa betraktare förefaller uppenbart ointresserad. Ett talande citat är ”Ångesten över uteblivna svar var något de som skapade sms och mail inte kan ha föreställt sig”. Fritt översatt, på politikersvenska: Ångesten över uteblivna röster var något de som skapade demokratiska val inte kan ha föreställt sig.

Men när det kommer till parlamentariskt stöd är det faktiskt inte väljarna det är fel på – det är oss. Om vi på riktigt har de idéer som är nödvändiga ur ett moraliskt hållbarhetsperspektiv så är det vårt ansvar att lyckas förklara det för väljarna. Och om det är något i vår politik som inte är genomtänkt ur alla perspektiv så får vi väl tacka för kritiken och fundera ett varv till. Det är ur det perspektivet min valanalys växer fram.

När man tittar på de mål som vi tog oss an under supervalåret så är det fantastiskt att vi kan bocka av de flesta, både nådda och i vissa fall överträffade – att vi som ett parti nu bestående av över 19 000 individer är fler medlemmat än någonsin, att vi ingår i regeringen, att vi är det näst största svenska partiet i EU-parlamentet. Att vi ingår i ännu fler lokala och regionala styren och utser rekordmånga kommunal- och landstingsråd. Men vi lyckades inte med vad som ändå får ses som ett huvudsyfte med valet ur vårt perspektiv – att öka rejält i det parlamentariska stödet för vår politik, så väl lokalt som på riksnivån. För även om 6,9 % i regeringsställning är snäppet roligare än 7,3 % i opposition så är allt som stampar kring 7 % ett alldeles för svagt stöd för grön politik och inte världens roligaste valresultat. Vår egen stapel var alldeles för låg.

Viktigt att komma ihåg är att vi egentligen inte är ett parti som är dåligt på att få nya väljare. Ungefär hälften av våra väljare i riksdagsvalet 2014 röstade inte på oss 2010. Men vi tappade också lika många väljare. Och om man – som en god atlet – fokuserar på att jämföra sig med sig själv – så tappade vi 140 000 väljare som röstat på oss i EU-valet i maj – trots att många av dem vid den tiden hade bestämt sig för att rösta grönt även i september. Gröna väljare gick till både rosa, blå och röda partier. Vi gjorde kanske den sämsta valrörelsespurten hittills för partiet.

I EU-valet i maj stod klimatfrågorna i centrum och det fördes en debatt om hur man bäst agerar för att vara en motpol till intolerans och slutenhet. I det politiska klimatet var det naturligt för många av våra sympatisörer att välja en grön röstsedel.

Vi misslyckades med att göra riksdagsvalet till ett miljöval. Vad som är den främsta anledningen till detta finns det många kandidater till. En kan vara att vi fortfarande är betydligt mer kända för klimathundringen som kostnad för privatbilisten än vad alla våra gemensamma hundringar kan leda till i form av grön omställning – fler gröna jobb, bättre skola och levande miljö i hela landet. Även om vårt stöd i lands- och glesbygd är större än någonsin så upplevs vi fortfarande som ett parti som inte förstår – eller ens är intresserat av – förutsättningarna för att leva utanför medelklassbubblan i storstäderna. Som ett parti som tror att alla kan välja att resa kollektivt till jobbet och dricka sitt kaffe i take away-muggar. En annan anledning kan ha varit att den fråga vi ändå lyckades få upp på dagordningen i slutdebatterna – Vattenfalls investeringar i kolkraft – upplevdes som för långt borta från människors vardag.

För man ska komma ihåg att det var i ett antal mindre kommuner som vi gjorde några av våra främsta valresultat, jämfört med 2010. För i många av de kommuner där vi har ökat har våra avdelningar fokuserat på lokala miljöfrågor som den nära havsmiljön eller hållbara gruvnäringar. Det är inspirerande inför framtiden. Så vår första hemläxa blir att göra den gröna omställningen till något som folk känner en större längtan till.

Kampen för ett öppet Sverige kommer alltid vara prioriterat för oss. Vi kommer att fortsätta driva på och debattera frågor kring migration och lika rättigheter. Problemet i slutet av valrörelsen var att vi kom att ägna mer kraft åt kampen mellan oss och Sverigedemokraterna – och hur många likes och retweets den kunde få – än att prata om sakpolitiken och vilken utveckling vi vill se. När vi bytte ut våra politiska idéer mot siffror och taktik utifrån vikten av att bli tredje största parti så förlorade argumenten sin kraft. Människor vill höra vad vi vill göra, inte vad vi inte vill att de ska rösta på. Och bronset blev till sand.

Utöver dessa två förklaringsmodeller så finns det kanske ett 50-tal till som jag tycker har relevans. Och det är bra att debatten nu är igång i partiet om hur vi ska bottna självkritiskt för att fortsätta växa och göra bättre valrörelser. Vi har alla många tankar om valresultatet och vägen framåt och måste vara öppna för alla sorters framåtsyftande, självkritiska diskussioner, från både gamla och nya medlemmars perspektiv.

Bara de senaste dagarna har flera företrädare för partiet gått ut medialt och delat med sig av vad de ser som utmaningar framöver och delar av vår politik de tycker vi borde ta tillfället i akt att utveckla. Oavsett om man håller med dem i sak eller inte så är det ett sundhetstecken att partister vågar uttrycka att vi ibland tycker olika. Och att det är helt okej. Genom en levande och öppen intern debatt kan vi hålla igång en idéutveckling i partiet. Detta är oerhört viktigt, inte minst när vi sitter i regering och det är något jag som partisekreterare ser som en av mina absolut viktigaste uppgifter att värna inför de kommande åren.

Därmed vill jag dock påminna om något som jag talat om i liknande talarstolar om tidigare. När vi går in i interna debatter – offentliga eller ej – så är respekten för varandra som viktigast. Det går att vara grön och tycka olika. Det finns många sätt att vara grön på, som det står i ett klokt partiprogram. Att kalla varandra för “ogröna”, att bunta ihop varandra i falanger, att klistra på varandra åsikter, göra långt dragna tolkningar av vad någon har sagt eller misstänkliggöra varandra hör inte hemma i den gröna idédebatten. (2.05)

Att förlora platsen som tredje största parti till ett parti som vuxit fram ur vit makt-rörelsen var kanske det som kändes tyngst på valnatten. I ett större perspektiv var det egentligen den stora händelsen det här valet bland riksdagspartierna att SD gick kraftigt framåt, de Nya Moderaterna kollapsade och alla vi andra stod stilla eller backade något. Det märks på eftervalsdebatten, särskilt på borgerliga ledarsidor, att man nu söker ett sätt att hantera valresultatet genom att debattera ett av det partiets två profilfrågor – minskad invandring. Att sätta ett tak, en volym på asylrätten.

Så det viktigaste upp-ordet vi har att förlita oss på är att stå upp. För det vi tror på. Även när det är åsikter som inte klappas medhårs av nätdebattörer och hatbrevsskribenter. Som journalisten Lena Sundström mästerligt förklarade i ett tal och en artikel nyligen, där hon problematiserade den säkerhet som många av oss känner att vi skulle ha tillhört den goda sidan som aktivt tagit ställning mot tidigare brott mot mänskligheten. Hon skriver: ”Problemet är förstås att man inte har en aning. Om man skulle ha varit hon, grannen, som vägrade hänga ut nazistflaggan genom fönstret. Eller den som gömde judar på en vind. Kanske hade man valt fel. Kanske hade man inte valt alls. Kanske hade man varit den tysta massan som heilade för att det var det enklaste att göra. Sydstatsgrannen som såg åt ett annat håll när grannens hus brändes ner. För efteråt är det som sagt lätt. Att veta vad som är rätt. Det är samtiden som är utmaningen.”

Det är samtiden som är utmaningen. Alla som läst Sundströms tidigare artiklar och böcker om det danska samhället vet hur snabbt en samtida samhällsdebatt kan vända. Och om vi känner att det är en utmaning att vara en del av en grön rörelse när miljödebatten förminskas till rätten till ohämmad privatbilism så är det ingenting mot hur det skulle vara om den svenska debatten om öppenhet och lika rättigheter förminskades till en debatt om volymer. Hur många sådana här människor tål Sverige, hur många sådana här människor tål Sverige? I Danmark valde partierna att gå det högerpopulistiska partiet till mötes med restriktiv politik och islamofob retorik. Det har inte varit någon lösning på stödet för högerpopulist politik. Härom dagen var Dansk Folkeparti för första gången det största danska partiet i en opinionsmätning inför valet nästa år.

Därför är jag stolt över att trots att jag fått in hundratals analyser och förslag om hur vi kan utvecklas och agera annorlunda framöver från er medlemmar så har inte en enda person föreslagit att vi skulle gå vägen genom en mer restriktiv eller mer stängd politik när det gäller migration och lika rättigheter. Visst, det finns förslag om hur vi ska prata mer om integration på arbetsmarknaden, bättre och mer spritt flyktingmottagande, fler bostäder och så vidare. Men inte en stavelse har gett uttryck för någon önskan om att närma sig den rasistiska dagordningen. Det kan vi vara riktigt stolta över!

Jag hoppas verkligen att övriga partiers valanalyser också följer den linjen. Den historiska migrationspolitiska axeln mellan S och M bröts med Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som ledare för respektive parti. Därmed har vi gröna tillsammans med både socialdemokrater och moderater sedan dess lyckats sätta humanitet, öppenhet och lika rättigheter i centrum för politiken. Det är därför SD har lagt sig till med en andra profilfråga – att försöka minimera Miljöpartiets inflytande i svensk politik. Oavsett om de ska rösta om en budget i riksdagen eller sätta mål för sina valrörelser.

Vi hade ett helt annat övergripande mål för valrörelsen. Det måste förstås också nämnas när vi nu summerar supervalåret. Vi hade ett mål om att vi – Miljöpartiets valarbetare – skulle ha världens roligaste valår. Jag påmindes om detta när jag var på MP Uppsalas valfinal i valstugan dagen innan valdagen och förrättade ett hedersuppdrag – som karaokevärd. Folk flockades när Feministiskt initiativs valarbetare tolkade Spice Girls, Socialdemokraterna gjorde Ebba Grön och Moderaterna gav sig på ”We are all the winners” – som de storsint tillägnade alla partiers valarbetare. Modiga Uppsalabor kom förbi och vågade sig upp på valstugescenen som för en stund blev en klubb eller kulturell mötesplats snarare än bara en yta för valpropaganda. Jag dansade mer den kvällen än på valvakan kvällen efteråt.

Jag tror att sättet vi bedrev valrörelse på – roligare, modernare, mer innovativt är en stor förklaring till varför vi ökade så mycket i medlemsantal. Gillar man oss så vill man vara med. Ett mail i högen av valanalyser som värmde extra mycket var från Cecilia som ville komplettera sin medlemsenkät med att ”det var den här valrörelsen som, efter många val då jag röstat grönt, fick mig att gå in som medlem i partiet. Det är ju ett gott betyg till valrörelsen!” När jag svarade henne och tackade för de fina orden fick jag tillbaka ”Tack för att du arbetar för ett Sverige med värderingar som är mina. Det kändes så dystert efter valet, men nu lyser hoppet grönt igen.”

Kära vänner. Ta åt er av Cecilias ord. Nu lyser hoppet grönt igen. Jag är imponerad att så många av er tagit er hit. Jag vet att ni egentligen har fullt upp med era nya uppdrag, budgetfullmäktige, förhandlingar. Se till att ni får med er så mycket politiska idéer, engagemang och kontakter som möjligt att packa upp när ni kommer hem. Med er hem får ni också den folder vi tryckt upp inför de här dagarna så att ni nästa gång ni får frågan om ”vad spelar det egentligen för roll att Miljöpartiet sitter med i regering?” så kan ni lämna över några väldigt tydliga exempel på vad det innebär med grönt inflytande i praktiken. Lyft sedan fram fler exempel, från landstinget eller kommunen där ni verkar. Öva er på att berätta om de senaste gröna framgångarna. För nu börjar arbetet. Kavla upp armarna för era nya uppdrag. Se upp för fallgroparna. Ställ dig upp för det vi tror på.
Tack.

[Musik: ”Ställ dig upp
”]

Budgetomröstningen är ingen lek för kvinnojourerna

Glädje över pride borde inte behövas

För en tid sedan kom en vän till mig ut ur garderoben. Jag blev jätteglad över att hen valde att berätta detta för mig. Men sedan insåg jag att det är fel, helt fel, att jag blir glad över detta. Självklart blir jag glad när en vän berättar något personligt för mig. Något som kan … Fortsätt läsa Glädje över pride borde inte behövas

Pensionsöverenskommelsen gäller och Mp sitter i regeringen

Det är märkligt att allianspartierna nu påstår sig vara så rädda för miljöpartiet. Så sent som sommaren 2014 välkomnade pensionsgruppsledamoten Lars-Arne Staxäng (M) miljöpartiet in i pensionsgruppen vid ett seminarium i Almedalen.

Jag har jobbat med pensionsfrågorna under mina 8 år som riksdagsledamot och följt turerna fram och tillbaka. Snacka om att alliansen kastar sten i glashus idag.

2012 skrev Miljöpartiet  (jag som dåvarande gruppledare och Åsa Romson) till dåvarande ordföranden i pensionsgruppen Ulf Kristersson och begärde inträde men vi fick inget svar annat än att frågan var ställd till fel instans. Så att nu säga att det är pensionsgruppen som ska besluta innebär att ni ändrat uppfattning bara för att det passar er bäst just nu.
Miljöpartisten Per Bolund är finansmarknadsminister med ansvar för AP-fonderna. Det är orimligt att han inte skulle ha insyn i Pensionsgruppens arbete genom att MP deltar. En regering fattar beslut i konsensus. Därför är det självklart att Miljöpartiet ska delta när det diskuteras hur pensionssystemet ska vara utformat. Annars skulle pensionsgruppen efteråt behöva förhandla med miljöpartiet.

När pensionsöverenskommelsen gjordes i början av 1990 talet satt inte Miljöpartiet i riksdagen. Men tiden har inte stått still sedan dess.
Miljöpartiet står upp för en inkomstrelaterad pension och ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart system. Principerna i pensionsöverenskommelsen handlar om att vi ska ha en långsiktig hållbarhet så att både dagens och morgondagens pensionärer kan lita på att systemet fungerar. Det ställer sig Miljöpartiet helt bakom. Att vi inte lämnar över kostnader till kommande generationer eller placerar pensionspengar så de föröder vår miljö eller ekonomi är min utgångspunkt likaså att det ska vara enkelt för den enskilde att ta del av pensionsinformation och kunna jämföra avgifter i olika fonder så att varje människa kan planera för sin pension.  
Men vi är inte blinda Miljöpartiet ser också de problem som finns i nuvarande system med en broms som slagit till allt oftare och den demografiska utvecklingen med allt fler som lever längre och allt senare inträdde på arbetsmarkanden för unga.
Att människor ges möjlighet att arbeta i den omfattning de själva vill ser vi som en viktig frihet och hälsofrämjande politik. Rätt till heltid och möjlighet till deltid innebär att det totala antalet arbetstimmar i ekonomin kan öka även om vissa individer jobbar mindre än andra. Med fler arbetade timmar i ekonomin totalt sett blir det också mer pengar i pensionssystemet. Men då måste vi också se till att få ned ungdomsarbetslösheten vilket den borgliga alliansen inte lyckats med på 8 år.
Vi har i överenskommelsen om regeringssammarbete ställt oss bakom den gemensamma målsättningen att ”Regeringens hela arbete kommer att vägledas av målet att Sverige till år 2020 ska öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU 2020.” Men det tycks alliansen ha glömt bort.
Om alliansparetiernas gruppledare värnar pensionsgruppens arbete varför yrkar de då i socialförsäkringsutskottet i riksdagen att ny utredning om pensionssystemet ska tillsättas utan att först diskutera det i pensionsgruppen. Kasta inte sten i glashus.

Nej lägg ned stridsyxorna och börja samarbeta istället för att göra utspel utan grund. Dagens och morgondagens pensionärer är värda att vi politiker samarbetar för att göra pensionssystemet bättre.


Alliansgruppledarnas DN debattartikel


 

 

Medborgarlön

För en tid sedan publicerade en vän till mig ett eget blogginlägg om medborgarlön. ”Bryt det svenska bidragsberoendet” Hans inlägg fick mina tankar att snurra. Under de senaste åren har jag läst både för- och motargument gällande medborgarlön, båda sidor i saken har haft tunga argument. Men när inlägget tar upp frågan med en ny … Fortsätt läsa Medborgarlön

Ingen Alliansbudget idag heller – Är Alliansen kapabla att styra?

Det kom inget budgetförslag från Alliansen idag, däremot kom det en mycket obalanserad ledare i Borås Tidning. 

Insikten om vad som faktiskt är rimligt har fått stå tillbaka när dessa två parter har tänkt till. Det är sant att det inte finns något formellt i lagen som tvingar Alliansen att lägga fram budgeten på kommunstyrelsens möte på måndag. Däremot bryter man mot den praxis som har gällt i Borås i 40 år.

Ända sedan 70- talet har oppositionen lagt fram ett alternativt budgetförslag till kommunstyrelsen - de enda åren man inte har gjort så är de senaste fyra åren. Visst kan jag förstå att det under förra mandatperioden inte var så akut för någon part då det fanns en överenskommelse att den rödgröna budgeten skulle gå igenom. Men i år finns det inget som helst rimligt argument att inte lägga fram budgeten till Kommunstyrelsen.

Alliansen i Borås Fortsätter mörka sin budget
Alliansen i Borås tar inte Borås Stads budget eller praxis på allvar


Jag tycker det är märkligt av många anledningar och det känns inte helt seriöst att bete sig så.

Alliansen säger själva att de ända sedan före valet tänkt lägga en egen budget. Med all den tiden de varit överens att göra så, hur kan de då inte ha lyckats producera en budget? Alliansen har inte bara haft samma tid som oss att ta fram en budget utan nu även två veckor till. De två senaste veckorna har man dessutom haft en färdig budget att utgå ifrån om man har svårt att skriva en egen. Att det har varit för lite tid stämmer ju bara inte. Det skulle däremot kunna vara så att man inte lagt ner tillräckligt mycket arbete med budgeten, det är mer troligt.

Anledningen att man inte redovisar sin budget till kommunstyrelsen skulle också kunna vara att man vill hålla den hemlig så länge som möjligt. Men det är ju en ytterst allvarlig överträdelse mot de demokratiska principer som finns. Det högsta beslutande organet i en kommun förtjänar inte att det mörkande med underlag. Det är viktigt med ett bra beslutsunderlag som alla folkvalda har haft god tid att sätta sig in i. Beredningen fyller också en demokratisk funktion som ger medborgarna insyn i det politiska arbetet.

Förutom medborgarna och de folkvalda missar man även att förhandla med facken enligt MBL. De fackföreningar som representerar sina medlemmar får nu inte i god tid innan budgetbeslutet yttra sig över en budget som faktiskt kan vinna i kommunfullmäktige. Det är inte ett rimligt sätt att behandla vår personal och våra fackföreningar.

OM man aspirerar på att styra en stad med över 100 000 invånare går det faktiskt inte att vara så oansvarig med budgetberedningen. För den partigruppering som har intentionen att få sitt budgetförslag antaget och som säger sig vara kapabel att styra Borås Stad är det helt enkelt inte rimligt att lämna in budgeten så sent att den inte hinner beredas i Kommunstyrelsen.

Med detta anser jag inte att Alliansen med nuvarande ledning är kapabel att styra Borås.

Alliansens bisarra idé – minimera SDs inflytande genom att maximera det

Staden som vi rödgröna under de kommande fyra åren vill skapa bygger på antirasism, medmänsklighet och humanitet. Vi vill vara den kommun som alltid bekämpar rasism och diskriminering, var den än dyker upp.

Det är på dessa hörnstenar som vår rödgröna budget bygger på, och väljer fullmäktige att vid en budgetomröstning gå åt andra hållet är jag den första att beklaga. Det kommer inte vara vi i miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet som blir de främsta förlorarna om vår budget fälls. De främsta förlorarna blir alla människor som stått upp för att tillsammans lova varandra att aldrig, aldrig någonsin ge rasism ett inflytande över svensk politik.

Men det finns nu ett rasistiskt parti i Borås, ett parti som inte ÄR vågmästare pga valresultatet utan vågmästare för att alliansen i dag låter det rasistiska partiet vara det, genom att vägra förhandla och det är det faktiskt något som alliansen som måste ta ansvar för.

Alliansen Maximerar SDs inflytande i Borås
Alliansens debattartiklar i veckan kommer fram till bisarra slutsatser
Alliansen anser att om man ökar SDs inflytande minskar man det nog.


De fyra Allianspartierna, som alla i valrörelsen åtog sig att inte ge SD avgörande inflytande i politiken. Detta löfte tror sig dessa partier uppfylla genom att – hör och häpna – ge Sverigedemokraterna avgörande inflytande över vilken budget som ska gälla för Borås Stads alla verksamheter nästa år.

Det är en bisarr och för mig obegriplig verklighetsbeskrivning – där människor som jag trodde var förnuftiga plötsligt tror att man kan minimera SD:s inflytande genom att faktiskt maximera detta inflytande

Läs: bt, bt

Borås Tillsammans – Goda initiativ ger större medborgarinflytande

Det har varit mycket diskussion om demokrati och om hur man ska tolka ett valresultat de senaste dagarna, sedan det stod klart att Alliansen i Borås struntar i utfästelserna i valrörelsen om att inte ge SD ett avgörande inflytande i viktiga frågor.

Kanske kan det åtminstone komma något litet, litet gott ur denna soppa? Nämligen just att det leder till samtal om demokrati och om sätt att bredda och fördjupa demokratin. För mig och Miljöpartiet är detta en hjärtefråga. Vi har drivit på de medborgardialoger som nu blir verklighet i Borås i så skilda ämnen som hur Sjöbo torg ska se ut till hela stadens framtida utveckling som diskuterades runt om i kommunen i somras. Detta är steg för att öka medborgarnas inflytande och tillgängligheten till demokratin.

Nya stora möjligheter att komma i direkt kontakt med folkvalda har de sociala medierna gett oss, vi har infört E-petitioner för att ge medborgare ett direkt sätt att komma med förslag.

Borås politiker blir mer lättillgängliga - Borås Tillsammans
Den antirasistiska organisationen Borås Tillsammans är ett gott exempel
på hur man kan arbeta med att tillgängliggöra politiken i Borås


Det är också viktigt att medborgare och organisationer själva kan komma med initiativ och väcka frågor. Till exempel erbjuder den antirasistiska organisationen Borås Tillsammans ytterligare ett nytt sätt att påverka. Det handlar om att göra oss politiker än mer lättillgängliga. Titta själva här! http://www.minpolitiker.se/

Stötta förresten gärna Borås Tillsammans goda arbete också genom att gilla Facebooksidan. https://www.facebook.com/borastillsammans

Alliansen bör leverera sin budget senast om 2 dagar om dom aspirerar på makten i Borås Stad

Frågor som skall behandlas i Kommunfullmäktige skall beredas först och anledningen är ganska enkel. För det högsta beslutande organet i en kommun är det ju viktigt med ett bra beslutsunderlag som alla folkvalda har haft god tid att sätta sig in i. Beredningen fyller också en demokratisk funktion som ger medborgarna insyn i det politiska arbetet. 

När man aspirerar på att styra en stad med över 100 000 invånare går det faktiskt inte an att vara sent ute. För den partigruppering som har intentionen att få sitt budgetförslag antaget och som anser sig vara kapabel att styra Borås Stad är det helt enkelt inte rimligt att lämna in budgeten så sent att den inte hinner beredas i Kommunstyrelsen.

Det är rimligt att budgetens skall passera kommunstyrelsen
Det är inte rimligt att ett block som aspirerar på att styra Borås stad
inte klarar att visa upp sin budget till behandlings i kommunstyrelsen

Under mina år i politiken i Borås har jag jobbat hårt med att öka medborgarnas inflytande och delaktighet. Jag hade gärna sett att vi var igång med att avsätta delar av budgeten som medborgarbudget, med ett direktinflytande över pengarnas användning, men där är vi tyvärr inte än.
Att lägga fram sitt budgetförslag så att boråsarna först tätt inpå beslutsmötet får ta del av det minskar självklart möjligheten till delaktighet, och gör det svårare att ställa partier till svars för sina budgetförslag.

Kommunstyrelsens presidium fick även ett brev från kommunfullmäktiges ordförande idag: se nedan:

Kommunfullmäktiges ordförande anser att budgeten bör behandlas av ks
Alliansen bör respektera fullmäktige och den demokratiska
processen och bör leverera sin budget till beredning av ks

Jag förväntar mig helt enkelt att Alliansen lägger fram sitt budgetförslag senast på fredag, av respekt för kommunfullmäktige, boråsarna och den demokratiska processen.

internationella mansdagen? Ärligt talat?

internationella mansdagen idag... Det kan ju tyckas att detta är något som är ganska löjligt. Är inte i stort sett alla dagar mansdagar kan man ju fråga sig. Finns det verkligen någon nytta med denna dagen. Så tyckte jag i alla fall tills jag läste vad den faktiskt syftar till...


"Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, förbättrade relationer och ökad jämställdhet mellan könen, samt lyfta fram positiva manliga förebilder." 

Under 2009 ratificerades följande huvudsakliga mål att beakta under internationella mansdagen:


  • Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan även vanliga män som lever anständiga och hederliga liv.
  • Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
  • Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
  • Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.
  • Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.
  • Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential


Kanske är mansdagen inte så illa som man först skulle kunna tänka sig. Men om man inte har bakgrunden till vad den uppmärksammar verkar den ju helt bisarr och tyvärr tror jag inte att det är så många som känner till detta. Vad det handlar om är ju faktiskt normbrytande mot den maskulina normen och jämställdhet.

Men trots dess i många delar goda syfte tror jag inte riktigt att jag kommer kunna fira mansdagen.

En kort(?) redogörelse över förhandlingarna i Borås

Jag blir förvånad när jag läser Alliansens alternativa verklighetsbeskrivning på Boråsalliansens Facebook-sida. Där ges en bild som ingen annan kan känna igen sig i. Det börjar redan på andra raden med "De rödgröna vill inte ha förhandlingar."


Det vara på sin plats att redogöra kort för vad som faktiskt som har hänt.

Redan veckan efter valet togs kontakter direkt med flera av Alliansens partier. Vi valde att först prata med Centerpartiet sedan Kristdemokraterna och sedan slutligen Folkpartiet. I samtalet med Folkpartiets företrädare blev vi hänvisade till av Alliansen utsedda personer för fortsatta samtal med hela Alliansen. Det stod klart att Alliansen bara tänkte agera och förhandla i grupp.

Då inleddes samtal med de av Alliansen utsedda förhandlarna och frågor som kunde gå att komma överens om diskuterades. En lista sattes upp och vi ville tidigt få till stånd ett möte med samtliga Alliansens gruppledare för att förhandla. Vi var öppna att förhandla om fördelningen av platser i nämnder och styrelser och om sakpolitiska frågor. Men vi hade en absolut deadline för när vi av praktiska skäl måste veta om Alliansen till exempel var intresserad av att göra upp om majoriteten i nämnderna. Den dagen passerade utan att Alliansens gruppledare var villiga att träffas.

Första tillfället Alliansen var beredda att träffa oss var samma måndag som vår budget lades fram för Kommunstyrelsen. Inga möten eller ansatser att göra inspel till budgeten hade Alliansen gjorts innan dess.

Den måndagens möte beskriver jag i inlägget Förhandlingarna strandat? Vilka förhandlingar? 

Det stod helt klart för oss då att "Alla dörrar är stängda och Alliansen tar fram en egen budget". Det stod lika klart för oss att det inte skulle bli några fler möten eftersom Alliansen inte var intresserad.

På tisdagen postade Alliansen ett inlägg på Facebook, som antigen antydde en liten öppning för nya förhandlingar (eller som försökte ge en alternativ verklighetsbeskrivning). Vi tolkade det i alla fall som en öppning, och den siktade vi in oss på. Med hjälp av den kraft som kan byggas upp på sociala medier och genom publiceringar i Borås Tidning lyckades vi ändå tvinga fram ytterligare ett möte med Alliansens gruppledare.

Detta möte hölls torsdagen 13 november och det börjades med att Alliansen krävde att "total sekretess råder under tiden förhandling pågår". Vi i vår tur krävde att allt skulle lämnas skriftligt för att undvika missförstånd. Vi började med att lämna in vårt ursprungsbud, samma lista som Alliansens samordnare hade redogjort för på måndagens möte.


Detta förslag presenterades för en grund till förhandling
Det rödgröna grundbudet som tagits fram
ihop med Alliansens samordnare

Alliansen visade i sin tur, efter många om och men, upp sina krav för att ens börja riktiga förhandlingar. Och därefter bokade vi en ny tid och skiljdes åt.

Dessa 4 krav från Alliansen var tvungna att uppfyllas
Alliansens fyra krav för att ens påbörja förhandlingar
kring politiska sakfrågor

Till dagens möte hade vi med oss svaret på deras krav, och slutsatsen är givetvis att det är omöjliga krav som Alliansen ställer. Det visste Alliansföreträdarna säkert egentligen själva och kraven ställdes antagligen just för att vara omöjliga för oss. Det lär ha varit den mediala pressen som tvingade dem till nya möten trots att de egentligen inte alls ville förhandla.

Alliansen kräver att V inte får några presidieuppdrag
Alliansen vill inte ens förhandla om vi inte sparkar ut Vänsterpartiet


Kontentan av allt detta är att vi rödgröna fortfarande trots allt håller alla dörrar öppna för att förhandla. Vi ger inte upp hoppet om det förrän klubban har fallit i kommunfullmäktige i december. Jag vägrar att tro att alla aktiva i Alliansens partier verkligen vill leda in Borås Stad på denna mörka stig, som maximerar SD:s inflytande på tvärs mot alla utfästelser om motsatsen i valrörelsen.





I media: Bt, Bt, Sr

Alliansen slänger pragmatismen i soptunnan och maximerar SDs inflytande

Politiken i Borås har så länge jag varit med präglats av en realpolitisk och sund inställning till att samarbeta för boråsarnas bästa. Denna inställning har också varit en grund för oss i Miljöpartiet då vi har resonerat utifrån att ett samarbete där vi får inflytande alltid är bättre än en opposition där vi inte får något inflytande. Övriga partier har också till stor del sett det realpolitiska som grunden för sitt arbete. Därför kom vi efter förra valet fram till en överenskommelse som gjorde att vi kunde ha ett stabilt styre i Borås. Man förhandlade genom att vara realistiska och man både gav och tog, allt i god ton och med fötterna väl förankrade i en realpolitisk syn på Borås styre.

Men efter valet är nu verkligheten helt annorlunda. I valrörelsen var samtliga parti både i Alliansen och hos oss rödgröna fullkomligt klara över att vi inte skulle ge Sverigedemokraterna något inflytande över politiken i Borås. Därför är jag mer än förvånad när allianspartiernas främsta företrädare säger ”vi bedömer att vi får igenom mer allianspolitik om vi lägger en gemensam budget”, det är ju underförstått så att de då räknar med att få stöd från Sverigedemokraterna. 

Alliansen sviker löfte till väljarna - ger SD inflytande
Alliansen i Borås har tappat sin pragmatiska inställning och låter istället
Sverigedemokraterna få fullt spelrum för sin vågmästarroll.

Vart tog den pragmatiska och sansade politiken vägen i Borås? Vi erbjöd Alliansen möjligheten att förhandla om allt. Men svaret från Alliansen var på första mötet ”vi stänger dörren och går vidare och gör en egen budget”. Men ursäkta, ville ni inte ens förhandla? Svaret blev nej.

Med hjälp av sociala medier och det faktum att Borås Tidning verkade förstå läget pressades Alliansen tillbaka till förhandlingsbordet trots att de inte ville förhandla. Men det var uppenbarligen bara ett spel för galleriet. Alliansen ställde krav som de visste att vi inte skulle kunna acceptera

Alliansen krävde:

Alliansen förhandlar endast med S och MP. V skulle inte få vara med.
Vänsterpartiet får inte ta några presidieplatser
Alliansen får tolkningsrätt över vilka frågor som skall gå vidare från ks till kf
Alliansen får majoritet i alla nämnder där SD är vågmästare

Med den inställningen visade de klart och tydligt att man i realiteten inte vill förhandla utan förlitar sig på att få igenom sin budget med hjälp av SD. Den pragmatiska inställningen att styra Borås på ett stabilt sätt är som bortblåst och nu är man beredda att låta SD spela ut sin vågmästarroll helt fritt. Jag är besviken på att Allianspartierna inte tänkt längre än så och att man bryter löftet till sina väljare genom att istället för begränsa Sverigedemokraternas inflytande istället väljer att maximera det.

Det är en mörk och snårig stig Alliansen nu leder in Borås Stad på.

I media: Bt, Bt, Sr

Angående vårdval för ME-sjuka


Den 20 oktober fattade Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting - enhälligt - ett beslut om
Tilläggsuppdrag till förfrågningsunderlag enligt lagen om valfrihetssystem för rehabilitering vid långvarig smärta med eller utan samsjuklighet med utmattningssyndrom

Detta tilläggsuppdrag rör Myalgisk Encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS).
Jag deltog i HSN-mötet och i beslutet, som tjänstgörande ersättare (istället för Helene Öberg som lämnat landstingspolitiken för att bli statssekreterare på Utbildningsdepartementet).
Hela beslutet ses längre ned.


Vid gårdagens seminarium om sjukdomen ME hos barn och unga, där jag agerade moderator, så redogjorde i inledningen det avgående landstingsrådet Stig Nyman (KD) för detta HSN-beslut. Senare under seminariet så kom det upp en fråga huruvida detta tilläggsuppdrag omfattar barn och unga.
I det sammanhanget klev jag ur rollen som moderator och försökte - som enda kvarvarande landstingspolitiker i salen - svara på frågan så "opolitiskt" jag kunde. Tyvärr så blev det nog ett lite otydligt svar. Därför vill jag här på bloggen förtydliga några saker och hur jag själv ser på detta.

Det rör sig alltså om ett tilläggsuppdrag i ett vårdval. Det kan ses som både bra och mindre bra.
Vårdval ger förhoppningsvis en ökad tillgänglighet för de ME-sjuka, och det kan teoretiskt sett bidra till en mångfald av vårdutförare, med lite olika angreppssätt och resurser. Dock finns risk (chans?) att ME-patienter hamnar inom väldigt olika behandlingsformer, t ex med huvudfokus antingen på biomedicin (immunologi, neurologi mm) eller psykosociala aspekter (KBT mm).

Detta vårdval är inte ursprungligen inriktat primärt på ME, utan utgör ett tilläggsuppdrag till vårdenheter som efter auktorisation ska erbjuda rehabilitering huvudsakligen för patienter med långvarig smärta och "utmattningssyndrom". Det sistnämnda kan vara olyckligt eftersom tilläggsuppdraget rör ME som i olika sammanhang benämns Chronic fatigue syndrome. Följaktligen finns risk för missförstånd och att "fel" vårdutförare lockas, åtminstone utifrån ett ME-perspektiv.

Det aktuella vårdvalet skulle i sin helhet, åtminstone enligt ursprungliga förslaget, grundas på erfarenheter från annan tidigare verksamhet knuten till den s.k. Rehabiliteringsgarantin som riktas till patienter från 16 års ålder och uppåt, dvs inte till små barn men till ungdomar.

Inför HSN-beslutet den 20/10 inhämtade vi från Miljöpartiets sida synpunkter från olika håll och den samlade bilden var att formuleringarna för detta tilläggsuppdrag var inte optimala i alla avseenden, men det skulle trots allt kunna resultera i mer och betydligt bättre ME-vård än i dagsläget.

I det slutliga uppdraget anges också att detta vårdval ska vara öppet för barn (patienter under 18 år) men att dessa enbart får remitteras via barnmedicinsk klinik efter där slutförd utredning. Jag uppfattade en del bekymrade signaler om detta, framförallt med synpunkter på vikten av att ME-sjuka barn måste få "rätt vård". Eftersom kunskapen om ME fortfarande är plågsamt bristfällig så finns naturligtvis olika syn på vad som är "rätt vård" i detta samanhang.
Från patienthåll, och från många internationella experter inom ME, har jag uppfattat att kognitiv beteendeterapi (KBT) och Graded Exercise Treatment (GET) anses överskattade, i vissa fall kanske t o m skadliga för en person som är ME-sjuk (se t ex Dr Nigel Speight som också framförde sådana åsikter vid onsdagens seminarium).

Utan att ge mig in i en vetenskaplig diskussion om evidens för eller emot KBT-behandling av ME så anser jag ändå att både vårdens professioner och vi politiker måste lyssna på patienterna och patientorganisationen. Av den anledningen delar jag en oro för att vårdvalet kan öppna upp för vårdutförare och enheter som kanske visar sig vara inte fullt så lämpade för rehabilitering av ME-patienter, och eftersom barn och unga vanligtvis är mer utsatta än vuxna så ser jag en större risk för barnen.
Vid seminariet försökte jag därför framföra budskapet att det nog är lämpligast att vi ser att det nya vårdvalet fungerar bra för vuxna patienter innan vi fullt ut släpper på ME-sjuka barn. Jag inser att det kan finnas olika syn även på detta, och att det dessutom är komplicerat att följa en sådan strategi. Samtidigt kanske det löser sig med automatik, eftersom barnen i detta fallet måste igenom ett nålsöga i form av slutförd utredning via barnmedicinsk klinik. Även detta nålsöga är naturligtvis på gott och ont.

Nåväl, med detta hoppas jag ha förtydligat och kanske också nyanserat bilden av vad detta tilläggsuppdrag kan innebära. I grund och botten är jag ändå hoppfull. Annars hade jag inte kunnat rösta för förslaget i HSN. Men nu gäller det att bra, seriösa vårdvalsaktörer får godkännande så att ME-vården (och helst även forskningen) kan ta ett rejält steg framåt i Stockholms län!

Nedan ses det protokollförda beslutet i sin helhet.


HSN 1409-1213



Ärendebeskrivning
Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutade den 4 mars 2014 att införa vårdval enligt lag (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) för rehabilitering vid långvarig smärta med eller utan samsjuklighet och för utmattningssyndrom. I ärendet presenteras förslag till ett tilläggsuppdrag om Myalgisk Encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) till vårdvalet samt inbjudan till vårdgivare att ansöka om godkännande.

Beslutsunderlag
Hälso- och sjukvårdsdirektörens tjänsteutlåtande, 2014-09-22

Tilläggsuppdrag ME/CFS

Yrkande
Ordförandens (M) förslag för M-, FP-, KD- och C-ledamöterna med instämmande av S-, MP- och V-ledamöterna om bifall till Alliansens förslag (bilaga 1). Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutar i enlighet med det gemensamma förslaget.

Beslut
Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutar
 
att godkänna förslag till tilläggsuppdrag för vård av patienter med ME/CFS

att inbjuda vårdgivare med uppdraget rehabilitering vid långvarig smärta med eller utan samsjuklighet och för utmattningssyndrom samt planerad specialiserad rehabilitering att ansöka om tilläggsuppdraget

att driftsstart tidigast kan ske från och med 2015-04-01

att hälso- och sjukvårdsdirektören ges i uppdrag att besluta om godkännande av vårdgivare för tilläggsuppdraget

att ge hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att kompettera förslaget

att omedelbart justera beslutet. Det är av mycket stor vikt att människor som har diagnostiserats med ME/CFS får möta läkare och rehabiliteringsteam. Tillströmningen av remisser beräknas bli hög (cirka 10-15 per vecka). Även om 60 procent av remisserna sållas bort redan vid remissgranskningen beräknas de ta avsevärd arbetstid i anspråk. Därför ska kompetterande provtagning och medicinsk service utges med full ersättning till utföraren under den initiala bedömningen. Patienter som är under 18 år ska enbart få remitteras via barnmedicinsk klinik efter där slutförd utredning. Kompensationen till läkaren ska också utformas så att den står i proportion till arbetsbelastningen som utgörs av denna patientgrupp. Den ska innefatta intygsskrivande och samordningsmöten med Försäkringskassan. Detta sker bäst genom att höja ersättningen för nybesök till läkare. En beräknad tidsåtgång på 1,5 timmar bör ändras till 2 timmar. Ersättningen för ett första återbesök bör beräknas till 1,5 timmar. Ersättningsnivåer på 1000 kronor ska gälla för återbesök av sjuksköterska och psykolog. Vårdvalet ska även vara öppet för deltagande vårdgivare inom planerad specialiserad rehabilitering. Flera forskningsspår ger nu hopp om förståelse av orsaken och om framtida behandlingar. För att öppna behandlingsstudier ska kunna genomföras bör redan nu forskningsarbete därför tillskjutas medel i tilläggsavtalet.
 

Om sjukdomen ME hos barn och unga

Igår var jag moderator på ett mycket viktigt och intressant seminarium om ME (myalgisk encefalomyelit) hos barn och unga. Arrangör var Riksföreningen för ME-patienter, RME.
Ordföranden för RME Stockholm, Henrik Fransson, hälsade välkommen tillsammans med det avgående landstingsrådet Stig Nyman (KD) som passade på att ge en beskrivning av läget för ME-vården i Stockholms län. Jag återkommer till det i ett separat blogginlägg.

Programmet i övrigt innehöll presentationer av forskare och kliniskt verksamma läkare från USA och Storbritannien, samt en fin - och faktiskt hoppfull - beskrivning av hur det är att vara ung ME-patient. I det sistnämnda fallet var det Nathalie Gillberg, 14 år, och hennes mamma Camilla som delade med sig av sina erfarenheter.

Först ut av de internationella föreläsarna var Dr Peter Rowe från Johns Hopkins Children Center i Baltimore, USA. Peter gav en ingående beskrivning av ortostatisk intolerans, dvs oförmågan att stå upp eller befinna sig i upprätt läge. Ett symtom som är bekant för många ME-patienter. Dr Rowe berörde både diet-aspekter, t ex mjölkallergi, men också en annan sjukdom, Ehlers Danlos Syndrom (EDS), där proteinet kollagen är mer eller mindre defekt vilket kan påverka t ex blodkärlens elasticitet. Det senare, menade Dr Rowe, kan i sin tur påverka fördelningen av blodet i kroppen, t ex manifesterat i just ortostatisk intolerans. Det intressanta i sammanhanget är att diagnoserna EDS och ME i viss mån tycks vara kopplade till varandra.

Näste talare var Dr Nigel Speight från The University Hospital of North Durham, Storbritannien. Nigel förklarade direkt att han inte är akademiker (forskare), men att han har 30 års erfarenhet av kliniskt arbete vilket inkluderar ett stort antal ME-patienter, ca 700 om jag uppfattade rätt. Nog så betydelsefulla kvalifikationer måste man säga!
Bland dessa finns tyvärr ett 30-tal som blivit rättsfall där de sociala myndigheterna gått in och försökt tvångsomhänderta barn eftersom man inte har förstått vad ME är. I något fall (eller flera?) hade man ställt diagnosen Münchhausen by proxy som, om den är korrekt ställd, kan rädda barnets liv, men om felaktigt ställd för ett ME-sjukt barn kan vara fullkomligt förödande med tvångsomhändertagande och felaktig vård etc...
Dr Speight var noga med att det idag inte finns någon riktig behandling för ME. Därför menade han att vi istället bör tala om "management", dvs att "hantera" sjukdomen så gott det går utifrån det vi vet.
Samtidigt underströk han att det viktigaste för vården är: "Do no harm!", dvs Gör ingen skada!
Tyvärr är det nog så att kunskapsnivån på det stora hela är så låg inom hälso- och sjukvården att risken finns att ME-patienter kan få sin sjukdom förvärrad istället för lindrad, genom felaktiga vårdåtgärder. Det är naturligtvis inte acceptabelt!
I det sammanhanget kan nämnas att Dr Speight beskrev behandlingsformerna kognitiv beteendeterapi (KBT) och Graded Exercise Treatment (GET) som kraftigt överskattade utifrån bevisad effekt.
istället var han tydlig med att ME är en "genuine organic condition", vilket jag vill fritt översätta till en sant biomedicinsk åkomma. Och som ett exempel på, åtminstone i vissa fall framgångsrik behandlingsform, nämnde Dr Speight immunglobulin, dvs att man ger patienten en blandning av antikroppar.
Utifrån sin omfattande kliniska erfarenhet gav Dr Speight exempel på både ljusa, hoppingivande fall där den unga patienten tillfrisknat, men också djupt tragiska fall där det gått riktigt illa.

Sist ut av läkarna var Dr Amolak Bansal från St Helier Hospital i Carshalton, Storbritannien. Jag hade förmånen att lyssna till Dr Bansal redan i våras, på Invest in ME i London, och då tyckte jag det var oerhört synd att han hade endast 15 min till förfogande. Därför var det glädjande att han nu hade närmare en timme att beskriva de immunologiska, virala och endokrinologiska aspekterna av sjukdomen.
Dr Bansal uppgav att i UK uppskattas 0,2-0,4% av befolkningen ha ME. Vad jag vet så ligger detta i linje med motsvarande uppskattningar i USA (ca 0,4%). Översatt till svenska förhållanden skulle det innebära att ca 40 000 svenskar har sjukdomen ME, och av dessa finns då 8 000 i Stockholms län. En betydande andel av befolkningen!
ME tycks vara mer vanligt förekommande hos kvinnor (4 ggr vanligare än hos män), och sjukdomen debuterar kring 20-45 års ålder. En intressant iakttagelse som forskningen visat är att diagnosen ME är kopplad till speciella personlighetsdrag. Vilka dessa är hann vi tyvärr inte komma in på, men i sammanhanget kan nämnas att ME-patienter visat sig ha en högre genomsnittlig IQ jämfört med normalbefolkning (!)
Dr Bansal beskrev de olika virus och andra smittämnen som på ett eller annat sätt har associerats med ME, men huvudsakligen uppehöll han sig till Epstein Barr-virus (EBV) som är en medlem av familjen herpesvirus. Gemensamt för herpesvirus (bl a Herpes Simplex, EBV och vattkoppsvirus, VZV) är att det är virus som under tusentals år har anpassat sig till oss människor. Det innebär att när vi smittats med ett sådant virus så bär vi sedan på viruset (vanligtvis latent) för resten av livet.
Särskilt intressant med EBV är att detta virus infekterar B-lymfocyterna, dvs de av immunförsvarets celler som producerar antikroppar, och viruset har en förmåga att transformera B-lymfocyterna till ett slags odödliga cancerceller. Därför är det intressant att "immunmodulerande" behandling med immunglobulin eller Rituximab tycks kunna ha en gynnsam effekt på ME-patientens tillstånd.
Men Dr Bansal hann under sin presentation beskriva hur komplicerad bilden av ME är enbart utifrån ett immunologiskt (och mikrobiologiskt) perspektiv. I ett samtal vi hade efter seminariet så var han också tydlig med att när det gäller t ex Rituximab så behövs definitivt mer forskning innan vi kan säga något med bestämdhet kring ev effekt och säkerhet rörande det behandlingsalternativet.

Som sista talare för dagen gav alltså 14-åriga Nathalie Gillberg och hennes mamma Camilla en fin, och faktiskt hoppingivande beskrivning av hur det är att leva med ME. Båda två har fått diagnosen ME. Nathalie beskrev hur hennes lärare och klasskamrater på skolan hemma i Borås var både förstående och hänsynsfulla när det gäller hennes behov av att ibland kunna ta en kort vilopaus, ibland kanske "flexa" med en liten sovmorgon eller gå hem tidigare, ibland avstå gymnastiken eller göra lättare övningar. När det är dags för skriftligt prov så kan Nathalie ibland få en anpassad examinationsform beroende på henne hälsotillstånd. Skolsköterskan kände till sjukdomen ME redan när Nathalie och Camilla berättade om den första gången. Det hör sannolikt till ovanligheterna, men är naturligtvis fördelaktigt!
En extra styrka är självklart också att mamma Camilla har egen erfarenhet av sjukdomen och bär på stor kunskap om den, som hon gärna delar med sig av till de som behöver detta på dotterns skola.
Till det positiva hör också att både Nathalie och Camilla har kontakt med varsin läkare som uppvisar ett gott bemötande med respekt för denna ME-patient och med en positiv inställning till dialog. Det bidrar till ett ömsesidigt förtroende som utgör en nödvändig grund för en bra behandling!

Camilla nämnde också att hon varit med och startat en undersektion för barn/unga och föräldrar inom RME. Det finns också en Facebook-grupp för dessa målgrupper.

Sammanfattningsvis var detta ännu ett bra, viktigt seminarium anordnat av RME. Behovet av mer forskning och ökad samt spridd kunskap är stort rent generellt när det gäller ME. När det gäller ME hos barn och unga så är mörkertalet sannolikt betydande vilket innebär att behovet är ännu större för denna patientgrupp. Det enda sättet för oss att verkligen göra framsteg är att vi möts i olika forum av detta slag, och fortsätter en konstruktiv dialog mellan patienter/patientorganisation, professionerna i vården och politiker som måste fatta kloka beslut.

Apropå det sistnämnda så kommenterar jag i ett senare separat inlägg det nya tilläggsuppdraget för vårdval som syftar till förbättrad rehabilitering för bl a ME-patienter.


Förhandlingarna strandat? Vilka förhandlingar?

Idag skulle förhandlingarna med Alliansen börja. Det trodde vi i alla fall när vi kom till mötet. Istället möttes vi av en dörr som slog oss i ansiktet redan innan förhandlingarna kunde börja.

Sedan valresultatet kom har vi alla insett att det kommer vara ett tufft jobb att styra Borås stad de närmaste åren. Ett rödgrönt block med 35 mandat och ett alliansblock med 29 mandat samtidigt som Sverigedemokraterna tog 9 mandat, med andra ord inget block skulle kunna få ihop en majoritet men klart var att alliansen hade tappat mandat och blivit mindre än förra valet. Miljöpartiet ihop med alliansen skulle inte heller få någon majoritet utan skulle bli en ändå svagare grupp med 34 mandat.

Efter valet fick S i uppgift att inleda sonderingar gentemot Alliansen för att se hur vi skulle kunna lösa situationen och få ett stabilt styre i Borås, förra valet gjordes en uppgörelse som alla har respekterat och som gjort att alla varit mer eller mindre lika missnöjda med. Det brukar ofta vara ett tecken på att man har gjort kompromisser alla parter kan vara nöja över. Därför gick vi in i dessa sonderingssamtal med Alliansen och S förde vår talan, Alliansen valde ut sina 2 förhandlare. Så långt var allt som förväntat.

SD + Alliansen = SANT
Alliansen kommer förlita sig på stöd från SD för att få igenom budget!


Det som hände sen gjorde att man kunde börja ana ugglor i mossen. Alliansen kom inte själva med några frågor de ville diskutera utan väntade på att vi på något magiskt sätt skulle förutspå vilka frågor dom ville förhandla om och lyfta upp dom på bordet. Redan då började man ana att något annat sätt att resonera fanns hos Alliansen denna gång. Att säga sig vilja förhandla, men inte säga om vad gör saker och ting lite svåra, telepati som förhandlingsteknik är aningen svår och vi avvaktade att Alliansen faktiskt skulle återkomma med frågor de ville förhandla kring för att vi skulle lösa det tuffa läget. Inga frågor kom från Alliansen.

Idag var då det första mötet för att vi faktiskt skulle förhandla, de tidigare samtalen hade varit mer av en sondering för att lyfta frågor till förhandlingsbordet. Men när vi kom till mötet märkte vi ganska tidigt att Alliansen hade en annan plan än att faktiskt förhandla.

Mötet började med att personen som representerat Alliansen berättade vilka frågor man pratat om i de inledande samtalen, det var allt från att behålla LOV:en och vårdnadsbidrag till utförsäljning av delar av AB Bostäders bestånd och Byttorpsklint. Efter en genomgång av vad man inledande pratat om förklarade han sedan att detta hade presenterats för Alliansens KS-grupp och de kunde inte gå med på det. Ulf ställde då den självklara frågan: ”Vad är det ni vill ha med då? Ni har ju fortfarande inte sagt något om vilka frågor ni vill diskutera för att komma fram till en överenskommelse”. Svaret blev svävande från Alliansen, något om att det var vi som skulle erbjuda saker som de ville ha igenom. Men eftersom vi inte jobbar med tankeläsning måste vi ha missat några av det frågorna. Frågan ställdes igen, ”vad vill ni då istället att vi skall diskutera för frågor om inget av det som kommit fram i sonderingarna verkar vara det som ni vill.

Det pratades runt kring samma ämne, men fortfarande fick vi inget svar kring vad de ville. Om man anade ugglor i mossen tidigare så kunde man då i alla fall tänka sig att det var en förhandlingstaktik man använt, men nu märktes det mer och mer att det inte var så. Man verkar hela tiden varit inställd på något annat. Jag kommer inte ihåg dom exakta orden, men Annette och Morgan blev mer och mer tydliga över att dom inte kunde medverka till att en rödgrön budget skulle gå igenom.

Då kände jag att det var dags att säga något för första gången på mötet. Vi var totalt ärliga och jag sa: ”OK, om ni inte tyckte att något av det som i tidigare samtal varit uppe till diskussion är bra. Varför börjar vi inte med ett blankt papper idag då? Det är ju första förhandlingsmötet.” Svaret blev nej.

”Om ni inte är vill det, vad kan vi då förhandla om? Vi är öppna för att diskutera alla frågor och beredda på att göra eftergifter!” Inte heller den inbjudan gav någon respons. Istället mumlade man om att det var viktigt om att få igenom Allianspolitik. Det man menade var att man hellre ville ta passivt stöd av SD för att få igenom den än att komma överens med oss.

Med andra ord havererade aldrig förhandlingarna, som Alliansen försöker få det att låta som, de kom aldrig ens till bordet. Dom var fullkomligt klara över vad de skulle göra redan innan förhandlingarna kunde börja. Detta trots att Alliansen i valrörelsen lovade sina väljare att de aldrig skulle låta SD bestämma. Istället för att hålla vad man lovat gör man en 180 graders sväng och vill nu istället att SD skall få bestämma vilken budget som skall gå igenom.

Media:
BT - Allt annat är bättre än att SD får inflytande i Borås
BT - "Kommer använda vågmästarrollen"

IPCC – Brådskande åtgärder krävs! Dags för global koldioxidskatt?



Nu har FN:s klimatpanel IPCC offentliggjort den femte Assessment Report, en sammanfattande syntes av de tidigare rapporterna.
De ca 800 forskarna från hela världen slår fast följande:
Det råder ingen tvekan om att mänskligheten påverkar klimatsystemet genom utsläpp av växthusgaser, och dessa utsläpp ligger nu på rekordhöga nivåer. Atmosfären och haven är uppvärmda, snö och is har minskat, och havsnivån har stigit.


Klimatförändringarna medför ökade risker, och riskerna är störst för människor i fattiga länder och regioner.

För att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C krävs betydande utsläppsminskningar under de närmaste decennierna och nästan noll-utsläpp av CO2 och andra växthusgaser i slutet av århundradet.
Det innebär stora tekniska, ekonomiska, sociala och institutionella utmaningar. Men om vi väntar ytterligare så blir priset mycket värre.

Hög tid för en global koldioxidskatt?

Figuren här intill är hämtad ur rapporten och visar beräkningar för ökning av medeltemperatur och nederbörd mot slutet av detta sekel.

Rapporten hittas här:
https://ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar5/syr/SYR_AR5_SPM.pdf