Tidens centrum

Hösten får mig att fundera över tidens gång. Ibland undrar jag om vi inte alla vistas i tidens centrum, oavsett var vi befinner oss på ålderstrappan. Är det egentligen så stor skillnad mellan ett före och ett efter, mellan ett imorgon och ett igår? Yngre personer har ju livet framför sig, äldre bakom sig. Den ena drömmer, den andra minns. Rör sig inte alla tider i nuet, såväl den oupplevda som den upplevda?

Mos Maiorum behöver granskas nyanserat


Mos Maiorum, eller "reva på steroider", har genererat spaltmeter av avsky och fördömanden. I ETC publiceras en teckning som träffsäkert illustrerar bilden av insatsen (och polisen): någon sorts polis-orch med "Mos Maiorum" på bröstet gör sig reda att slakta en flyktingkvinna och hennes barn. Människor uppmanas att göra motstånd, att störa och protestera. Historier dyker upp, exempelvis om hur polisen har delat upp passagerarna i en tunnelbanevagn i "vita" och "icke-vita". Många papperslösa är skärrade, och håller sig inne.

Reaktioner förvånar inte. Mos Maiorum associeras till två av de känsligaste ämnena i Sverige idag, migration och rasism. Papperslösa migranter är väldigt utsatta, även i Sverige. Ett verkställt avvisningsbeslut innebär en personlig tragedi för den berörda familjen, och en del beslut ter sig väldigt hårda. Även efter lagändringen där "synnerligen ömmande omständigheter" ändrades till "särskilt ömmande omständigheter" väntar exempelvis en familj med en apatisksjuåring på ett troligt besked om att en utvisning skallverkställas. Samtidigt finns det idag på grund av bland annat krigen i Syrien och Irak mängder med människor i vårt närområde i desperat behov av asyl, och för alla förutom en liten mängd kvotflyktingar saknas helt lagliga vägar in i Europa.

Många svenskar med utländsk bakgrund upplever dessutom i vardagen att de blir kontrollerade, bland annat av just polisen, bara på grund av sin mörkare hud- eller hårfärg. Författaren Sami Said beskrev nyligen en sådan situation på ettskarpt och målande sätt. Därför är det inte konstigt att de utökade inre utlänningskontroller i bland annat tunnelbanan som gränspolisen gjorde förra våren (det som felaktigt kallades "Reva") väckte så mycket ilska. Och därför är det föga förvånande att Mos Maiorum kritiseras kraftigt.

Mos Maiorum har dock inte inneburitnågon ökning av antalet inre utlänningskontroller, så det finns alltså ingen anledning för papperslösa att vara oroligare än vanligt. I Sverige handlar insatsen främst om att kartlägga rutter, och därigenom komma åt de nätverk som står för flyktingmugglingen. Lyckas man med det så blir det svårare att fly hit och söka asyl. Samtidigt så kommer troligtvis färre människor råka illa ut på vägen hit. En del nätverk visar väldigt lite hänsyn till dem de smugglar in i Europa, vilket inte minst de många fruktansvärda tragedier med drunknade flyktingar på Medelhavet visar.

Grunden både i insatser som Mos Maiorum och i Gränspolisens vanliga linjearbete med inre utlänningskontroller är de lagar vi har fattat beslut om i riksdagen och de avtal vi har anslutit oss till via EU. Dessa kan, och bör, ifrågasättas och kritiseras. Jag har även full respekt för att man kan välja att med icke-vålds aktioner försöka hjälpa enskilda människor som hamnar i kläm. Människor råkar alltid illa ut i stora byråkratiska system, det finns något avhumaniserande i att avkrävas att tillämpa ett stelt regelverk oavsett hur enskilda drabbas. Just i migrationsrätten är detta speciellt tydligt.

Det är beundransvärt att människor engagerar sig mot orättvisor och för utsatta grupper eller individer. Men det finns bättre och sämre sätt att göra "motstånd" på. Historien om poliser som rasprofilerar på tunnelbanan visade sig helt sakna täckning i någon verklig händelse. Den sortens ryktesspridning ger upphov till rädsla och förtvivlan helt i onödan, samtidigt som man sprider nidbilder av samhället i allmänhet och polisen i synnerhet. För en del verkar viljan att polarisera mot exempelvis polisen och få sin världsbild spridd och bekräftad vara en lika närvarande del i "motståndet" som viljan att stå upp för utsatta. Samma tendenser finns i både texter och bilder, exempelvis polis-orchen i ETC.

Att måla upp en bild av en fascistisk poliskår är inte bara felaktigt, det gör det också svårare för oss poliser att göra vårt jobb. Det drabbar både enskilda brottsoffer och rättssamhället i stort. På liknande sätt är bilden av vår stat som en förtryckande skendemokrati kontraproduktiv då den lika mycket avskräcker människor ifrån att engagera sig i de demokratiska processerna som manar till handling. Den parlamentariska demokratin må ha många fel och brister, men det är ändå det bästa systemet många av oss känner till. Och för att minska utsattheten för människor på flykt krävs också främst politiska beslut. Möjligheten för civilsamhälle och frivilligorganisationer att verka för en allt mer humanistisk migrationspolitik har nog heller aldrig varit bättre. Genom att fungera som en samtalspartner med och blåslampa på en s-mp regering som vill stärka det humanistiska perspektivet på migrationspolitiken kan man verkligen vara med och påverka.

Namnet "Mos Maiorum" är sällsynt illa valt, då det implicerar viljan att stänga ute dem som inte följer inhemska traditioner. Och det är bra att både insatsen och politiken den bygger på granskas. Liksom polisiära ingripande eller arbetssätt som synbart bygger på rasistisk profilering behöver granskas och diskuteras på ett nyanserat sätt. Men om bred och reflexmässig kritik blandas med påhitt och påhopp så leder det nog snarare till att det blir svårare att få de relevanta poängerna att nå fram. Om man tvärtom är konkret och nyanserad i den kritik som framförs, så förbättras möjligheten att hjälpa både myndigheter och politiker att se brister och vidta åtgärder. Jag är övertygad om att det är det bästa sättet att få till långsiktiga förbättringar i både migrationspolitiken och hos polisen.  

Inbjudan till möte

Vi skulle nog förtäras om vi hela tiden befann oss i en intensiv dialog där vi gav uttryck för våra starkaste känslor och djupaste tankar, men vi befinner oss nog i sådana möten alldeles för sällan.

Sent en kväll efter en fest, där hon bara upplevt de vanliga ytliga mötena, skrev Oriah Mountain Dreamer en prosadikt där hon uttryckte sin längtan efter stark närvaro:

INBJUDAN TILL MÖTE
Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål.

Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull, för dina drömmar, för att känna att du lever.


Jag bryr mig inte om vilka planeter som står i konjunktion med din måne.?Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig öppnas av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta.


Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka dölja den eller förminska den eller bota den.


Jag vill veta om du kan vara i glädjen, min eller din, om du kan dansa ohämmat och låta extasen fylla dig ut i tå- eller fingerspetsarna utan förmana oss att ta det varligt, att vara realistiska, att minnas våra mänskliga begränsningar.


Jag bryr mig inte om ifall den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv; om du kan bära att bli anklagad för svek och inte svika dig själv; om du kan vara trolös och därför tillförlitlig.


Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag och om du kan ösa ditt liv ut dess närvaro.


Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå stå vid stranden av sjön och ropa ”Ja!” till den silvriga fullmånen.


Jag bryr mig inte om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och sliten in i märgen och göra det som behöver göras för barnen.


Jag bryr mig inte om vem du känner och hur det kommer sig att du är här. Jag vill veta om du tänker stå med mig i eldens mitt och inte vika undan.


Jag bryr mig inte om var eller vad eller med vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt annat brister.


Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs med ditt sällskap i de tomma stunderna.


Händelserik torsdag – på KTH och i Landstingshuset



Torsdag morgon läste jag ett intressant debattinlägg på DN Debatt. Det var en grupp forskare, bl a KTH-professorerna Göran Finnveden och Sverker Sörlin, som uppmanade den nya regeringen att Inrätta ett miljöpolitiskt råd direkt under statsministern.

Publiceringen var väl tajmad eftersom Göran Finnveden på eftermiddagen stod som värd för KTH Sustainability Research Day. Där medverkade även Sverker Sörlin med kloka tankar, som alltid (se bilden). Jag deltog i min egenskap av samordnare för hållbar utveckling i utbildning och forskarutbildning på Karolinska Institutet.

Sverker Sörlin efterlyste en "sense of urgency" hos statsministern och övriga regeringen, när det gäller framförallt klimatfrågan.

En politiker medverkade också, Sara Karlsson, riksdagsledamot för (S). Sara gjorde det med den äran! Utan en enda powerpointbild som stöd höll hon, med känsla och äkthet, ett långt anförande med tänkvärda reflektioner och uppmaningar om betydelsen av värderingar när det gäller att hantera svåra problemställningar. Sara Karlsson är en politiker att hålla koll på!

KTH:s Hållbarhetsdag på tema forskning var som vanligt imponerande och inspirerande. Tyvärr var jag tvungen att smita mitt under avslutningsdelen med Stormvarning.
Anledningen till min brådska var ett förberedande möte med Miljöpartiets nya landstingsgrupp inför tisdagens första fullmäktigemöte efter valet. När jag anlände till Landstingshuset så passerade jag sammanbitna moderater som strax skulle ställa till med en skräll visade det sig. Strax efter vårt MP-möte så nåddes jag nämligen av nyheten att sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, som fått flest personkryss av alla i hela landet tror jag, meddelat att hon lämnar politiken. Detta efter att med två (2) rösters marginal ha förlorat kampen om att bli finanslandstingsråd.

På lördag har vi i MP vårt regionmöte och då är det tänkt att vi ska välja vår politiska ledning i Landstingshuset. Spännande på flera sätt...



(på bilden ovan ses moderator Hanna Zetterberg (en gång i tiden Ronja Rövardotter) iklädd en gul klänning skapad av återvunna jeans (!), idéhistorikern och professorn Sverker Sörlin, Ingrid Petersson, generaldirektör för Formas, riksdagsledamot Sara Karlsson (S), professor Göran Finnveden, vice rektor för hållbar utveckling på KTH, samt Åke Iverfeldt, VD på Mistra)


Minister med dold Agenda?

För ett antal år sedan, när jag var ganska ny som polis, så patrullerade jag och en kollega i Tensta. Där träffade vi på Nalin Pekgul, som ju bor i området. Jag minns inte hur det gick till, men vi började samtala och hon bjöd med oss in till den turkiska föreningen på te. Jag hade redan sedan tidigare ett mycket positivt intryck av Nalin, då jag upplevde att hon hade stått upp för de humanistiska och sekulära värderingar som för mig är helt grundläggande i ett samhällsbygge. Det var ett trevligt möte, och mitt positiva intryck befästes. En sak som jag dock reagerade en aning på var att hon nämnde miljöpartisten Mehmet Kaplan som ett hot, och sa att han blev invald bara för att han hade med sig ett  eget gäng av skäggiga (muslimska/religiösa) män som röstade in honom i olika sammanhang. Jag visste då inget om Mehmet även om jag var medlem i Miljöpartiet, och kunde inte säga emot.

När jag successivt blev mer aktiv i Miljöpartiet så träffade jag sedan på Mehmet Kaplan i flera olika sammanhang. Han var alltid ödmjuk, nyfiken och lyssnande. Vi har pratat om förortsfrågor, demokratifrågor, rättsfrågor och en hel del annat. Det blev snabbt tydligt för mig att Mehmet har ett starkt engagemang för att jobba för de grupper i samhället som själva har svårare att få sina röster hörda, och att han är en mycket övertygad antirasist. Varken religion i allmänhet eller islam specifikt tog någon större plats i diskussionerna, och jag har aldrig sett det där gänget med skäggprydda herrar som Pekgul hade nämnt... För mig framstår Mehmet som en klok person med en stor tilltro till det politiska/demokratiska systemet och en stark vilja att förändra inom dess ramar.

Jag är så klart inte objektiv. Jag gillar ju Mehmet Kaplan inte bara som politiker utan även som människa. Så kan jag då ha blivit lurad av den "dolda agenda" som Pekgul talar om? I så fall är jag inte ensam. Jag har vid flera tillfällen pratat med väl insatta miljöpartister som har berättat om att det även i vårt idealistiska parti förekommer en hel del taktiserande för att nå positioner, svikna ideal och andra sorters mindre vackert maktspel. När jag har bett om att få ett exempel på någon som är rakt igenom hederlig och inte håller på med den sortens manövrerande så har ett namn återkommit. Mehmet Kaplans. Han tas alltså upp som ett föredöme även i ett parti som faktiskt är känt för att vara öppet och idealistiskt vad gäller att INTE ha någon dold agenda.

De angrepp mot Mehmet Kaplan som har kommit sedan han blev minister, bland annat ifrån Pekgul, har gått bortom vad som är rimligt baserat på de misstag som han har gjort och bett om ursäkt för. De har att göra med hans tro och att han har varit en framstående medlem i det muslimska civilsamhället. Jag är själv närmast rabiat i min övertygelse att religion skall hållas borta ifrån alla samhällsbärande funktioner, och varken tillåtas påverka lagstiftning eller utbildning (vilket gör mig skeptiskt till både religiösa partier (ex KD) och religiösa friskolor). Men lika självklart skall maktpositioner i vårt sekulära samhälle vara lika öppna för religiösa människor som för alla andra. Har man en tro (eller annan ideologisk uppfattning) som inte rimmar med mänskliga rättigheter eller någon annan av de värderingar som ett sekulärt, humanistiskt upplysningsamhälle bygger på så är det naturligt att man ifrågasätts när man får ett politisk uppdrag. Det handlar om att värna demokratin. Men om alla människor som är religiösa, eller än värre, tillhör en viss religion (oftast islam), granskas hårdare än alla andra så blir samhället mindre demokratiskt, inte mer. Just möjligheten för människor ifrån olika grupper och bakgrunder att delta i styret av landet på alla nivåer är helt grundläggande.

Jag blev själv väldigt glad när Mehmet Kaplan utsågs till minister. Både för att han är väldigt kompetent och för att jag verkligen litar på att han har bra och sunda värderingar. Och jag vet att den glädjen delas av mängder med personer som har haft med honom att göra inom och utanför Miljöpartiet. Att han dessutom är muslim är ur ett demokratiskt perspektiv en fördel. Inte för att det skulle göra honom klokare, eller för att han därigenom skulle vara en "representant" för svenska muslimer. Men det visar att även den högsta makten i vår demokrati är tillgängliga för människor med olika sorters minoritetsbakgrund. På samma sätt är det en styrka att Alice Bah Kuncke är mörkhyad. De blir inte bara kompetenta ministrar, utan också symboler och en inspiration för en massa svenskar som har svårare att se sig själva i Stefan Löfven eller Åsa Romson. Sen skall de självklart granskas lika hårt som alla andra makthavare. Men inte hårdare, nedrigare eller aggressivare. Jag känner inte Alice, men vad gäller Mehmet är jag övertygad om att han klarar en sund och objektiv granskning, och ser fram emot att se vad han kan uträtta som Sveriges bostads- och stadsutvecklingsminister. Jag hoppas att han får fokusera mer på jobbet och mindre på att försvara sig ifrån påhopp framöver...

The greening of integration

Yesterday evening I had the pleasure of being the special guest at a “Brush up your English” course at the community center Tallgården in Växjö. It was an honor to be invited and I thoroughly enjoyed the evening. While Swedish and English were the languages we had in common, we were a group with language […]

Väsbys ex-skolstrateg blir ministerstöd?

Knappast någon i min hemkommun Upplands Väsby kan ha missat cirkusen kring avskedandet av skolstrategen Per Kornhall.
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så underkände Arbetsdomstolen - som förväntat - de patetiskt svaga uppsägningsskälen. Det hela slutade med att kommundirektören fick krypa till korset och betala ett miljonbelopp för att slutligen bli av med Per Kornhall.
Enligt min mening ytterst olyckligt eftersom vi definitivt behövde Kornhalls kunskaper och kompetens för att förbättra skolresultaten i kommunen. Men så ville inte dåvarande Allians-styre, tyvärr...

Idag läser jag en ledarkrönika i SvD där Lisa Eklöv, förstelärare i filosofi och naturvetenskap (underbar kombo!) på Kärrtorps Gymnasium, skriver till nya statsrådet för utbildning och rekommenderar ett expertråd där bl a Per Kornhall ingår. Jag instämmer till fullo, och gläds i så fall åt tanken att MP:s Gustav Fridolin och hela Sverige kan få nytta av Per Kornhall, när min egen kommun lyckades slarva bort honom.

En ny BLÅGRÖN verklighet i Växjö

Den BLÅGRÖNA femklövern har nu gjort sin entré i Växjö kommunpolitik. Första kommunstyrelsemötet som del av majoriteten är avklarat och det känns bra. Här är utfallet i några av de ärenden som togs upp på tisdagsmötet. Miljömärkning av stora evenemang som kommunen anordnar lades till som krav i Växjö kommuns nya evenemangs- och mötesstrategi. I […]

Fem tips till nye Folkhälsoministern Gabriel

I regeringsförklaringen finns nu en ny inriktning på folkhälsopolitiken det är viktigt och bra. 
Det ensidiga fokus som förra ministern Hägglund (KD) haft på enskilda individers livsstil och ansvar för sin egen hälsa har inte minskar hälsoklyftorna i Sverige tvärt om. Nu behövs nya tag.

Så här står det i regeringsförklaringen
” En kommission för jämlik hälsa tillsätts. Arbetet för att
förbättra folkhälsan stärks bland annat genom en tydligare
ansvarsfördelning och bättre uppföljning. Regeringens mål är att
de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation.”

När WHO listar riskfaktorer för att dö i förtid kommer fysisk inaktivitet och stillasittande på en fjärde plats efter högt blodtryck, tobaksbruk och högt blodsocker/diabetes. På femte plats kommer övervikt och fetma. Men tydligt är att det är klart kopplat till livsvillkor där socioekonomiska faktorer som tex utbildningsnivå har stor betydelse. Därför handlar folkhälsoarbetet inte bara om sjukvård utan vilken livsmiljö vi har i vår vardag, om kemikalier, om mat men också buller, boende och andra livsvillkor.

Ett aktivt folkhälsoarbete är centralt för att nå målet för folkhälsopolitiken ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”. 

Sverige behöver ta ett tydligt steg framåt för ökad kunskap och bättre resultat för folkhälsan. I detta behövs såväl förnyat arbetssätt och hållbara strukturer för folkhälsoarbetet.
På senare år har de initiativ på folkhälsoområdet som tagits i huvudsak handlat om livsstilsfaktorer och individens ansvar i stället för strukturer. Nationella verktyg som säkerställer kommuners och landstings ansvar för att främja folkhälsan saknas. Hittills har det svenska folkhälsoarbetet varit utformat som mål, men som varierat över tid. Miljömålsarbetet har alltför länge setts som ett separat spår från folkhälsoarbetet, trots dess starka betydelse för att skapa förutsättningar för god hälsa på sikt.
Det ska inte vara tillfälliga politiska ambitioner som utvecklar området. Det finns ett ökat intresse för folkhälsofrågor och att koppla samman dem med regional tillväxt, utvecklingsfrågor och samhällsutvecklingen i stort. Det behövs ett tydligt ramverk för ett folkhälsoarbete som håller över tid och ett regelverk för ansvar på olika nivåer.  Det behövs också en kraftsamling för att ta nödvändiga politiska beslut för att på allvar utjämna skillnader i levnadsvillkor i Sverige, som i dag är stora.

Här kommer fem tips att starta nya folkhälsopolitiken med:

  1.  Tillsätt en nationell folkhälsokommission omgående vars första uppdrag blir att utarbeta förslag till en folkhälsolag med nära koppling till miljömålen. Med brett angreppssätt i enlighet med vad WHO föreslagit ska kommissionen även föreslå politiska åtgärder för att utjämna olikhet i levnadsvillkor och hälsa Sverige.  Personer som ska ingå är forskare och politiker för att få ett så brett arbetssätt som möjligt. Tänkbara namn är Denny Vågerö, Margareta Kristiansson, Per Olof Östergren Folkhälsolagen bör
  •  Utgöra ett ramverk för vad folkhälsoarbete innebär, och hur folkhälsoarbetet ska bedrivas i Sverige. 
  •  Lyfta fram målbeskrivning och fastställa att arbete med folkhälsomålen och miljömålen hänger samman.
  •  Tydliggöra ett ansvar för kommun-, landsting-/regional respektive statlig nivå att främja folkhälsa och bedriva aktivt folkhälsoarbete samt ramar för hur det ska ske.

  1. Samarbeta med alla ministrar i regeringen och särskilt med miljö, utbildning, arbetsmarknad och bostadsministern. Det finns en hälsoklyfta mellan rika och fattiga områden i Sverige som syns i medellivslängd. Sysselsättning och utbildningsnivå inverkar starkt, men även växande ekonomiska och sociala skillnader, otrygghet, dålig kost och förorenad miljö försämrar hälsan. OECD varnade nyligen i en rapport för ökade klyftor och ojämlikhet, även i Sverige. För att påverka dessa skillnader krävs samarbete.
  2.  Öka vardagsmotionen genom fler grönytor nära bostadsområden, ge möjlighet för fler till spontanidrott eller annan fysisk rörelse, mer fysisk aktivitet i skolan och på arbetsplatser och bygg fler säkra cykelvägar. 
  3.  Motverka den ökande psykiska ohälsan genom att stärkt arbetsmiljöarbete och få fler människor att känna delaktighet och inflytande. Men det gäller också att skapa fler mötesplatser mellan människor inte minst för äldre där ensamhet och psykisk ohälsa ökar.  KASAM är ett centralt begrepp inom folkhälsoforskningen Känsla av Sammanhang är av betydande vikt för satt människor ska må bra. Att ha en meningsfull sysselsättning och där hen kan påverka sin vardag är alltså centralt för vårt välbefinnande
  4.   Minska nyrekryteringen av tobaksansvändare och gör fler offentliga miljöer rökfria genom att kommuner ges möjlighet att besluta om rökfria områden, tex lekplatser och perronger. Se till att Sverige följer tobakskonventionen som undertecknades 2005. Varje dag börjar ytterligare cirka 45 ungdomar att röka. Det betyder att 16 000 ungdomar om året gör misstaget att börja röka. Varannan rökare dör i förtid av sin rökning och förlorar i genomsnitt tio år av sin förväntade livstid. Rökning orsakar 6 600 dödsfall per år (rökning: 6400 dödsfall/år och passiv rökning 200 dödsfall/år). Rökning ger upphov till 10 000 cancerfall per år, vilket är en femtedel av det totala antalet diagnoser.

Statens kortsiktiga morötter skadliga för vården…

Riksrevisionen publicerar idag sin granskning av statens särskilda satsningar på vården de senaste åren:

Överenskommelser mellan regeringen och SKL inom hälso- och sjukvården - frivilligt att delta men svårt att tacka nej

Några exempel på dessa överenskommelser är den s.k. Kömiljarden och Sammanhållen vård och omsorg.

- Vi ser att överenskommelserna mellan regeringen och SKL har positiva effekter, till exempel att de sätter fokus på relevanta problemområden inom vården. Men vi ser också negativa bieffekter, som att de styr landstingens verksamhet alltför mycket. Här behöver regeringen hitta en balans genom att se till att överenskommelserna är lagom många, samordnade och inte för detaljerade, säger riksrevisor Jan Landahl.

Idag är det så många som 14 överenskommelser på gång, till ett samlat värde av närmare 6 miljarder kronor. Man kan förstå att det lockar till kortsiktiga insatser från landstingens sida.