ME/CFS – om drabbade barn och rundabordsmöten för forskare

Från en god vän, som tyvärr är svårt drabbad av ME, har jag fått senaste nytt om denna sjukdom som drabbar uppemot 8 000 människor enbart i Stockholmsregionen:

Officiell rapport från 2014 års London-kongress  –  sammanfattning av rundabordsmötet för forskare + öppna konferensen
Denna publikation från arrangörerna av den årliga ME-kongressen i London, Invest in ME, innehåller abstracts från den öppna konferensdagen (31 maj 2014) samt ett referat från det slutna rundabordsmötet för forskare (30 maj 2014).

Sammanfattningen från forskarrundabordsmötet, skriven av prof Jonathan Edwards, ger en exklusiv inblick i ledande internationella ME/CFS-forskares resonemang kring forskningsläget (se sid 2-5 i länken nedan).

Följande forskningsspår identifierades vid rundabordsmötet som prioriterade: identifikation av biologiska subgrupper; utforskande av eventuell autoimmun komponent inklusive forskningsutbyte med forskargrupper inom andra neurologiska och inflammatoriska sjukdomar; utforskande av symptomskapande mekanismer i de neurologiska, vasoaktiva och metabola systemen; fortsatt forskning kring mikroorganismer med fokus på mag-tarm-flora och virus; utforskande av mitokondriedysfunktion; genanalys. Publikationen från Invest in ME: http://www.investinme.org/Documents/Education/Invest%20in%20ME%20BRMEC4%20and%20IIMEC9%20Report%202014.pdf

Jonathan Edwards är rådgivare för de studier kring B-cell-funktion och Rituximab som pågår i Storbritannien. Prof Edwards var på 90-talet drivande i upptäckten att B-celler är involverade i mekanismerna vid autoimmuna sjukdomar och har nu tagit en mycket aktiv roll inom ME-fältet. Dialog förs mellan teamet som studerar Rituximab i UK och forskarna bakom den norska multicenterstudien av Rituximab, dr Øystein Fluge och prof Olav Mella.

Fler rapporter från London-konferensen 2014
Vetenskapsskribenter på bloggen Phoenix Rising har publicerat två av fyra planerade artiklar från konferensen:
Part 1: Autoimmunity and ME: http://phoenixrising.me/archives/25516
Part 2: Pathogens and the Gut: http://phoenixrising.me/archives/25447
En inspelning av konferensen på DVD går att beställa från Invest in ME via följande länk: http://www.investinme.eu/2014%20Conference%20DVD%20Order.html

2015 års London-kongress  –  datum
Nästa års London-kongress kommer traditionsenligt att arrangeras i slutet av maj. Den öppna konferensdagen, Invest in ME International ME Conference 2015, blir 29 maj. Konferensdagen är öppen för alla intresserade.
Vid årets konferens deltog ett antal svenskar, däribland många läkare/forskare och minst en politiker. Förhoppningsvis blir det en lika stark eller ännu starkare svensk närvaro 2015.
Rundabordsmötet utökas nu till att omfatta två dagar, 27-28 maj. Detta möte är endast öppet för särskilt inbjudna forskare.

Uppdaterad översiktlig info om ME/CFS  – RME:s PowerPoint
Riksföreningen för ME-patienter (RME) har publicerat en uppdaterad version av sin översiktliga PowerPoint-presentation om ME/CFS. Här finns snabbläst info bland annat om:
- det internationella forskningsläget
- det svenska forskarnätverket och svenska biomedicinska forskningsprojekt
- den klinik som nu internationellt lyfts fram som det goda exemplet för ME/CFS-vård och forskningsstruktur: National Centre for Neuroimmunology and Emerging Diseases (NCNED) i Queensland, Australien, som tar emot ME/CFS-patienter av alla svårighetsgrader, men som byggts upp med utgångspunkt i behoven hos de svårast sjuka.

RME:s PowerPoint i skärmversion: http://www.rme.nu/powerpoint_skarm.pdf
RME:s PowerPoint i utskriftsversion: http://www.rme.nu/powerpoint_utskrift.pdf


Seminarium om ME/CFS hos barn och unga, 12 nov, Stockholm
Det finns ännu platser kvar till seminariet om ME/CFS hos barn och unga i Landstingshuset i Stockholm 12 nov. Seminariet erbjuder föreläsningar av internationella specialister på området och riktar sig främst till yrkesverksamma inom vård och skola. Information och anmälan: http://rme.nu/seminarium-2014

riksföreningens sida hittas mycket information om ME/CFS.

Kulturen måste vara med i byggandet av en stad som håller ihop

Jag skriver i Stockholms Fria Tidning om behovet av en ny kulturpolitik och att kulturen behövs för att hålla ihop staden.

Under många år har Stockholm, liksom andra städer, genomgått en omvandling där resurser fördelats ojämnt. Innerstaden har därför haft en helt annan utveckling än många delar i ytterstaden. Processen brukar kallas för gentrifiering.

Det finns en omfattande forskning kring detta. Gentrifiering innebär att centrala stadsdelar lyfts på bekostnad av andra. Förespråkarna pekar ofta på de stadsdelar som har vunnit i omvandlingen. Men det är viktigt att påpeka att det inte är människorna som lyfts - utan just de geografiska områdena. Förlorarna i längden är de som inte har råd eller möjlighet att hänga med i utvecklingen, och därför hamnar i socialt mer utsatta områden, ofta längre ut från stadskärnorna.

Den nu avgående borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus har under de två senaste mandatperioderna sett gentrifiering som lösningen på ytterstadsproblemet. Genom att tillföra resurser – ofta i projektform såsom Järvalyftet och Söderortsvisionen – så hoppas de att stadsdelarna ska utvecklas i en positiv riktning.

Problemet är att de projekten stannar upp när de boende inte är med, när pengarna tar slut och visionerna bleknar. För att skapa en hållbar stad som hänger ihop måste permanenta lösningar till som utgår från Stockholmarna själva. Därför måste kulturen, föreningslivet, boende och arbete med i de politiska processerna. Kulturens och människornas engagemang och initiativkraft är självklara för ett hållbart samhälle och en hållbar stad.


I min artikel avslutar jag med meningen: Så bygger vi ett samhälle som håller ihop och som har kraften att behärska de utmaningar som vi står inför, nu och i framtiden.

På tapeten igen: träning är bra för din mentala hälsa

Som jag skrivit tidigare så tränar jag för min mentala hälsas skull. Det har tidigare forskats kring träningens nytta för människor som är deprimerade. Nu har det kommit ytterligare forskning som visar på att motion gör nytta på fler sätt än det rent fysiska. Senast att muskler minskar stress.

Slutsatsen som forskarna gör (i tidningar) att de ska ta med sig sina fynd och fundera på hur man kan ändra medicinen är så klart bra, men ännu bättre om läkare vågar ge fysisk aktivitet på recept.

Är det inte fantastiskt vad din kropp kan göra för dig? Istället för att äta mediciner som du inte alltid vet vilken effekt de har på just din kropp? Att ta medicin vid den mest akuta situationen är så klart nödvändigt, men ett livslångt medicinerande frestar inte.


Wow! Kryssad i hela länet!


Äntligen är landstingsvalet räknat i detalj och det visar för egen del följande:

    516 kryss totalt!
    Och kryssad i samtliga 12 valkretsar i länet. Fantastiskt!
    Varmt tack till alla som gett mig detta förtroende!
    Allt tyder nu på att jag snart tillträder som ordinarie fullmäktigeledamot i Stockholms läns landsting. Mitt vallöfte är då att tillsammans med duktiga, engagerade partikollegor fortsätta arbeta för en likvärdig, patientsäker hälso- och sjukvård där personalen känner uppskattning och har möjlighet att ägna sig åt forskning, utveckling och/eller utbildning.
    Detta oavsett om det blir i opposition - eller något annat!


Väsby förlorar duktig skolstrateg


Vid onsdagens möte i Styrelsen för Väsby Välfärd fick jag - något överraskande - kort information om att Upplands Väsby kommun nått en överenskommelse med skolstrategen Per Kornhall vilket innebär att han slutar sin anställning och för detta ersätts av kommunen med 1,2 miljoner kronor. Eller som lokaltidningen lite bryskt meddelar enligt bilden ovan: Han köps ut för detta miljonbelopp vilket kanske ter sig som en guldkantad "deal" för Kornhall.

Jag vill då nyansera bilden: Per Kornhall säljer sig billigt i detta fallet. Han hade utan tvekan kunnat erhålla det dubbla beloppet, eller mer. Detta eftersom min kommun, än så länge under Alliansens styre*, ordnat det så att Per efter Arbetsdomstolens beslut i somras, hade full lön samtidigt som han inte tilläts fortsätta med sitt uppskattade förbättringsarbete i kommunens skolor.

Per Kornhall hade alltså kunnat låta tiden gå - med full lön - fram tills att  denna tvist avgjordes i Arbetsdomstolen om ett år eller två. Och då hade han sannolikt tilldömts ett skadestånd större än det belopp han nu accepterade.

Jag har haft en del kontakter med Per Kornhall och min bild av honom är att han brinner för en svensk skola där alla barn når målen. Per har upplevt denna tvist som mycket jobbig och sannolikt ville han så snabbt som möjligt lämna detta bakom sig, samtidigt som han knappast hade något intresse av att "skinna" sin arbetsgivare. Detta trots ett minst sagt tveksamt bemötande från kommunens sida. Det hedrar honom tycker jag.

Jag har tidigare kommenterat detta ärende på bloggen, bl a här: Upplands Väsby kommun vs. skolstrategen.

Personligen sörjer jag att min kommun på detta sätt gjort sig av med en av Sveriges främsta skolexperter. Vi hade behövt Pers insatser under många år framöver.

=============

*Alliansen förlorade valet nyligen och allt tyder på ett maktskifte i rödgrön riktning. Min ambition är då att det ska tydliggöras för kommunens alla anställda att vi har högt i tak och att konstruktiva "visselblåsare" är en positiv kraft att ta vara på snarare än göra sig av med!

Om att möta SD-väljares oro

Jag är rädd för att debattklimatet i Sverige ska kantra till att vi måste möta SD-väljares oro. Jag läser artiklar om varför SD-väljare röstar som de gör och det är naturligtvis intressant och givande och en ökad kunskapsmassa är alltid något positivt för ett samhälle.

Vad som inte är positivt för ett samhälle dock är att vi bara bryr oss om de mest högljudda. SD-väljare är säkert besvikna på samhället och vart det är på väg och är frustrerade över en massa saker. Förtjänar absolut att lyssnas på. Men det är inte det enda som förtjänas att lyssnas på. Vi får inte glömma att vi har ett samhälle med jättestora marginaliserade grupper som far illa, mår dåligt och får väldigt lite hjälp. Och uppriktigt sagt är inte denna grupp såvitt jag förstått SD-väljare.

Jag vet att jag uttalar mig nu utan att ha ordentligt på fötterna men allt jag läst om SD-väljare pekar på att det är “etniska svenskar mitt i livet” samt “etniska svenskar” efter “mitt i livet”. Och dessutom väldigt ofta män. Jag förstår att det är frustrerande att se en framtid där tidigare självklara privilegier ständigt utmanas och där samhället avsätter resurser för att ta hand om nya grupper (och om man blundar för att dessa även genererar pengar till samhället så sticker det kanske i ögonen på vissa).

Jag tror dock det är ett stort misstag att börja rättfärdiga ett skitstövel-beteende såsom att rösta på SD med vad som helst. Det är liksom inte okej att bli nazist och ha ihjäl alla judar bara för att det någon gång i historien skulle ha funnits en girig judisk bankir (inte för att någon som påstår detta någonsin skulle leda detta i bevis men inte ens om det var så är det okej). På samma sätt är det inte okej att utrota alla människor bara för att en människa hade ihjäl en apa. Det är heller inte okej att vägra människor på flykt asyl bara för att en annan asylsökande begått ett inbrott.

Människor måste faktiskt själva ta ansvar för sina beteenden och inte skylla ifrån sig. En röst på SD är en röst på idioti, hobby-fascism, kverulans och intellektuell ohederlighet. Om någon känner att det är just detta som saknas i politiken så är det ju onekligen en röst på rätt parti men att bara ansvarslöst prata om att man vill “röra om i grytan” eller “visa de att man är missnöjd” är att abdikera sitt vuxenansvar och låta sin egoism gå ut över alla andra.

Det finns en stor grupp hårt kämpande människor som mår dåligt i samhället idag men som ändå tar ansvar för sitt samhälle och röstar för något som de tror är bättre för alla i samhället. Vi har inte bara en arbetarklass i Sverige utan även en underklass eller trasproletariat om ni så vill och där har vi ett mycket större problem än att någon sitter hemma på sin kammare och är bitter över att manlighet inte längre ger någon naturlig auktoritet. (Vilket det f.ö. gör fast bara inte lika extremt som tidigare.)

VEM är det som ska ta ansvar för att vi får ett bra samhälle om inte vi alla? Varför ska vi lyssna mer på bittra SD-väljare än sjukskrivna eller arbetslösa ensamstående mammor bara för att SD-väljaren skriker högre? (Och har tid att skrika högre.)

Jag tycker inte det på något sätt är orimligt att kräva av vuxna människor att de tar ansvar för och står för sina handlingar. Varför skulle vi kräva mindre? Vad är det för syn vi har på människor om vi klappar de på huvudet och säger att “vi förstår att du är missnöjd” istället för att faktiskt kräva av de att de beter sig som folk, växer upp och börjar ta ansvar?

Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm


Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm

Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad

Kulturen som motor i den växande staden
I Sverige, precis som i större delen av Norra Europa, sker just nu en metropolisering. Det vill säga en utveckling där den tidigare urbaniseringen under den industriella epoken har övergått till en postindustriell fas där de stora städerna växer mycket fort medan majoriteten av städerna – de små och mellanstora – krymper. Stockholm är landets snabbaste växande region, samtidigt sker en näringsstrukturell omvandling där industrierna lämnar huvudstaden och den offentliga sektorn minskar i betydelse gentemot övriga landet. De växande sektorerna återfinns inom finanssektorn och de kreativa näringarna. Idag är var fjärde företag i Stockholms stad en del av den kulturella och kreativa sektorn. [1] Det ställer höga krav på en kraftfull grön kulturpolitik.
Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad ser kulturen som en motor i den växande staden. Kulturen sätter staden i rörelse, får stadsdelar att leva upp och människor att tänka nytt. En fri och levande kultur är en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle och erbjuder möjligheter för människor att leva långsiktigt hållbara liv. Kulturen är också viktig i utbildningssystemet. Kultur är ofta närproducerad, den avger ett förhållandevis litet ekologiskt fotavtryck och skänker livslust och glädje. Varje satsad krona på kultur är en investering i samhället som ger ett överskott tillbaka, både ekonomiskt och ekologiskt. Miljöpartiet vill därför se en kraftig tillväxt inom den kulturella sektorn i Stockholm.
Kulturens infrastruktur
Det offentligas uppgift är att stimulera kreativitet och stärka en kulturell tillväxt i samhället. Kulturens infrastruktur måste på samma sätt som all fysisk infrastruktur kontinuerligt underhållas och stärkas. Vi vill att kulturen ska växa på sina egna villkor. Därför ska en större andel av det offentliga stödet gå till infrastrukturella insatser som når många aktörer.
I Stockholm är kulturpolitikens roll dubbel. Kulturpolitiken har ett stort ansvar för att erbjuda alla stockholmare och alla besökare i Stockholm ett brett kulturliv med hög kvalitet. Varje stockholmare ska känna sig delaktig i stadens kulturutbud. Geografiskt ska kulturen nå ut till alla stadens delar. Kulturpolitiken har också ett ansvar för den kreativa sektorns tillväxt. Stockholm ska vara en nyskapande stad som bejakar talang och nya innovativa tekniker. Kultursektorn ska erbjuda fler arbetstillfällen i fler nyskapande företag. De två uppgifterna behöver inte stå emot varandra. Med en grön kulturpolitik får vi de att sammanfalla och stärka varandra.
Nyckeln till en starkare kultur i Stockholm ligger till en stor del i infrastrukturella satsningar. Om kultur är odling så är kulturpolitikens roll att skapa den bästa jordmånen. Genom att långsiktigt arbeta utifrån ett kulturperspektiv i förskolan och skolan liksom i en bred och öppen kulturskola uppmuntras intresset för kreativitet hos barn och unga. En kreativitet som främjar individernas tolerans och uppmuntrar skapande ända upp i vuxen ålder. I ett grönt Stockholm lever en kvarterskultur där varje stadsdel har minst en unik kulturinstitution av något slag. Miljöpartiet vill se fler teatrar, biografer och lokala kulturhus över hela staden.
För att uppnå detta ska stadens egna institutioner: Kulturhuset–Stadsteatern, Stadsmuseet, Liljevalchs och biblioteken få ett tydligare uppdrag att nå ut med sin verksamhet i hela staden. Miljöpartiet vill bygga en ny scen för Stadsteatern på Järva som kompletterar den scen Stadsteatern redan har i Skärholmen och vi vill skapa flera lokala kulturhus. Vi vill även ge incitament och möjligheter för det fria kulturlivet att växa i hela staden. Därför börjar vi med att omvandla den så kallade ”kulturbonusen” till ett infrastrukturellt stöd som kan sökas för upprätthållande av scener, repetitions- och träningslokaler, dyrbar utrustning, kontorsutrymmen och liknande. Därutöver förstärker vi stödet till initiering av nya kulturprojekt. Vi vill även skapa kreativa plattformar för samarbeten inom till exempel upphandlingar och praktisk assistans såsom vaktmästeri-, revisions- och ekonomitjänster. Kulturdirekt – som har startats av Stockholms stad och som tillhandahåller biljettförsäljning och annonsering – är en sådan verksamhet som har startats av Stockholms stad och som bör stödjas ytterligare.
Kultur behöver lokaler för att verka och växa
Miljöpartiet ser en mycket oroande tendens i Stockholm där kulturens kostnader för lokaler och hyror ökar kraftigt. En negativ brytpunkt i utvecklingen kom efter det borgerliga maktövertagandet 2006. Fram tills dess låg det fria kulturlivets kostnader för lokaler på runt eller under 10 procent, därefter har det ökat till över 50 procent av de totala kostnaderna. Orsakerna till detta beror till stor del på den bostads- och fastighetspolitik som har drivits i staden, där allmännyttan har sålts till privata aktörer och till nybildade bostadsrättsföreningar. Även stadens egna fastighetskontor och bostadsbolag har höjt hyrorna. Kulturproduktionerna urholkas idag av dessa höga kostnader för lokaler. Vi vill bryta den här utvecklingen på flera sätt, bland annat genom att införa så kallad ändamålshyra för kulturverksamhet. Det innebär att kulturell verksamhet inte ska betala mer än självkostnaderna för de lokaler de hyr. Detta uppnås genom att avkastningskravet slopas på stadens egna lokaler och att vi även verkar för ett motsvarande system inom privat sektor. Vi vill även finna system för att befintliga lokaler kan utnyttjas effektivare för flera verksamheter.
En grön bibliotekspolitik för Stockholm
Stockholm behöver en tydligare bibliotekspolitik. Idag utgör biblioteken ryggraden i stockholmarnas kulturliv. Med en ökad satsning på kvarterskultur och nya kulturinstitutioner över hela staden fördelas ansvaret för den lokala kulturen på fler aktörer. Biblioteken kan då inrikta sig mer på sina kärnuppgifter – inte minst att stimulera barns läsning – utan att för den skull sänka ambitionerna på att vara lokala ”kulturhubbar”. Miljöpartiet vill stärka kvaliteten i bibliotekens verksamhet. Bibliotekens roll i informationssamhället kommer fortsätta att bli allt viktigare. Medielandskapets snabba förändring ställer höga krav på kompetens och kunskapsutveckling. Det är framför allt de anställda på stadens bibliotek som kommer att få möta den utvecklingen. Miljöpartiet vill därför göra en satsning för att få fler utbildade bibliotekarier. Inte minst viktigt är detta för skolbiblioteken där vi vill fördubbla andelen högskoleutbildade bibliotekarier.
Kultur för barn och unga
Barnkultur är kultur för barn, med barn och av barn. Alla bitar är betydelsefulla. Miljöpartiet vill lyfta in FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) fullt ut i stadens styrdokument.
Barnkonventionen innebär att varje barn har rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet, men också att vara med och påverka det. Vi vill därför skapa fler utrymmen där barn och unga får delta i kulturlivet på sina egna villkor. Vi stödjer och stöttar Lava, Rum för barn, TioTretton och Serieteket på Kulturhuset. Vi vill stärka bidragsgivningen till ungas initiativ för kulturella projekt och ge ungdomsgårdarna större möjlighet att själva utveckla sin verksamhet.
Miljöpartiet erkänner graffiti som en betydelsefull konstform och vill skapa öppna väggar för graffiti och gatukonst runt om i staden samt ta bort den otidsenliga befintliga nolltoleransen och klotterpolicyn.
Kulturen ska ges större plats i förskolan och skolan. Barn måste ”utsättas” för kultur i olika former för att senare i livet ha förutsättningar att göra egna val. Alla skolelever ska erbjudas en mångfald av kulturupplevelser och goda möjligheter till eget skapande. Förskolan och skolan ska i sin planering sträva efter att olika kulturyttringar integreras såväl i förskolans verksamhet som i skolans teoretiska ämnen. Skolbibliotekslagen ska följas så att varje elev i Stockholm har tillgång till ett skolbibliotek med utbildade bibliotekarier.

Kulturskolan
Miljöpartiet vill återupprätta den starka och breda kulturskolan som den såg ut innan 2006. Vi vill erbjuda kulturskolan till barn från fem års ålder. Vi avsätter resurser för att fler anställa pedagoger, skapa fler platser och sänka avgifterna. Vi vill att samtliga barn och unga från hela staden ska uppmuntras till kreativt skapande och att alla ska erbjudas en konkret möjlighet att ta del av kulturskolans resurser. Talangerna ska på bästa sätt tas tillvara inom kulturskolans avancerade program (KAP). Vi verkar även för att alla barn, genom elevinflytande, aktivt är med och påverkar och utvecklar kulturskolans utbud och undervisning på alla nivåer. Den skenande segregationen i Stockholm, som under de senaste åren har drabbat kulturskolan hårt, måste brytas. I ett grönt Stockholm ska det inte spela någon roll var du bor eller vad dina föräldrar tjänar om du vill delta i kulturskolan.
Museer och arkiv
I Stockholmsområdet finns över hundra museer som alla bidrar till att göra Stockholm till en stark kultur- och kunskapsstad. De allra flesta museer är privata eller ägs av stiftelser och flera får stöd från Stockholms kulturförvaltning. Miljöpartiet vill ha fri entré till alla offentligt drivna museer. Stockholms stad driver två museer i egen regi; Stockholms stadsmuseum och Medeltidsmuseet. Dessa båda museer förvaltar delar av vårt gemensamma oersättliga kulturarv och vår historia. De måste därför både värnas och utvecklas, bland annat genom att ges större möjligheter till egen kompetensutveckling och till egenproducerade utställningar.
Miljöpartiet vill stärka forskningsanknytningen på stadens förvaltningar genom att stödja forskningsinitierande insatser i samarbete med universitet och högskolor. Stadsarkivet och stadens museer ska premieras i en sådan satsning.
Vi vill att Stadsarkivet, som har varit drivande i övergången till digital hantering av arkivhandlingar och en ökad offentlig insyn i stadens dokument, ges nödvändiga resurser för att genomföra en plattformsoberoende IT-struktur baserad på fri programvara.
Scenkonst och stadsteatern
Miljöpartiet vill att Stockholms stad ska skapa förutsättningar för såväl smal som bred scen- och performancekonst där mångfald och konstnärlig frihet ska vara vägledande. Vi vill stimulera till fortsatt hög kvalitet och nytänkande på scener och övriga spelplatser. Därför är det viktigt att kulturnämnden håller sig väl underrättad om teatrarnas och övriga utövares utveckling, inriktning och mål. Vi vill långsiktigt stödja de fria teatrarna på deras egna villkor. Vi menar att det behövs nya riktlinjer för det offentliga kulturstödet där både nyskapande idéer och tidigare erfarenheter spelar in i bedömningen.
Kulturhuset och lokala kulturhus
2013 slogs Kulturhuset och Stockholms stadsteater ihop till en gemensam verksamhet. Miljöpartiet var tveksamt till underlaget som föregick sammanslagningen. Bland annat saknades riskanalys och inhämtning av personalens synpunkter varför man nu behöver avvakta kommande utvärderingar innan man fullt ut kan avgöra det nya bolagets förutsättningar. Ambitionen för den stora institutionen är dock att stärka stadens kulturliv på många fronter.
Miljöpartiet driver frågan om lokala kulturhus; vi vill skapa en helt ny infrastruktur vid sidan om biblioteken, där Kulturhuset–Stadsteatern vid Sergels torg får en liknande ställning som Stadsbiblioteket med lokala kulturhusfilialer runt om i staden. Genom sammanslagningen med Stadsteatern skapades den första kulturhusfilialen i Skärholmen. Farsta och Järva är områden där liknande kulturhusfilialer bör etableras i ett tidigt skede. Vi stödjer även tillskapandet av fristående kulturhus, till exempel i den nedlagda brandstationen i Hägersten/Midsommarkransen och Cyklopen i Högdalen, samt till kulturhus som stöds av stadsdelsnämnderna såsom i Tensta och Skarpnäck.
Miljöpartiet vill även inrätta ett "Josefinas hus" för kvinnohistoria, kvinnokultur och kvinnliga frivilligorganisationer på Björngårdsgatan i den fastighet – Stiftelsen 1 – som uppfördes som änkehus av drottning Josefina på 1800-talet. Huset har ända sedan den ursprungliga verksamheten flyttade ut använts på flera sätt för att stödja kvinnlig verksamhet och står idag under utredning för sin framtida verksamhet.
Kultur för alla i hela staden
Den snabba folkökningen i Stockholm följs av en lika påtaglig gentrifiering, där innerstadens stadsdelar lyfts ekonomiskt till stor del på ytterstadens bekostnad. Resultatet blir höga tal av arbetslöshet och barnfattigdom lokalt i vissa stadsdelar, men också kulturlivet har drabbats, inte minst på grund av bristande initiativkraft i de politiska besluten. Miljöpartiet vill möta de här utmaningarna med satsningar på den lokala kulturella infrastrukturen. De lokala kulturhusen är viktiga pusselbitar för att stimulera en kulturell tillväxt i hela staden.
Vi vill gynna kulturaktiviteter som gagnar samverkan över generationerna och mellan stadsdelarna. Miljöpartiet värnar demokrati och transparens samt möjligheten till småskalig verksamhet inom kultursektorn för att motverka monopol och oligopol. Aktörer med olika politisk hemvist, etnicitet, religion och kön ska respekteras och behandlas lika.
Det mycket stora kulturutbudet i Stockholm är i hög grad koncentrerat till innerstaden, medan flera av ytterstadens stadsdelar helt saknar egna kulturinstitutioner och ett levande kulturliv. Miljöpartiet vill ha ett levande kulturliv med nära kulturmötesplatser över hela staden. Vi kallar det kvarterskultur, där varje stadsdel har en egen kulturinstitution som gör stadsdelen unik och de boende stolta över sitt närområde. Staden ska därför stödja lokala initiativ och lokala teatrar, biografer, kulturhus och konsthallar. Det behövs fler hemgårdar och samlingslokaler i stadsdelarna. Vi vill också införa ”Konstytor i stadsmiljön” där stockholmarna kostnadsfritt kan ställa ut sin konst.
Nationaldagsfirandet, Stockholms kulturfestival, och ungdomsfestivalen ”We are Sthlm” är populära evenemang som drar mycket folk och som kulturförvaltningen arrangerar. Vi vill nu utveckla konceptet genom en ”världskulturfestival” som årligen ambulerar mellan ytterstadens stadsdelar. För att stärka den lokala kopplingen mellan fria kulturutövare och skolorna återinrättas de lokala kultursekreterarna i någon form.
Offentlig konst och kulturmiljöer
Det offentliga rummet är till för alla och ska erbjuda kulturupplevelser i vardagen. Stadens parker och platser bör därför rustas upp och förses med konst. ”Enprocentsregeln”, det vill säga att 1 % av byggkostnaderna ska användas till konstnärlig utsmyckning, ska säkras när vi bygger nytt eller renoverar i staden. Gallerier, småbutiker, kaféer, lokaler för hantverk, ateljéer, teatrar, biografer och samlingslokaler ska värnas mot den ökande kommersialiseringen. Hyrorna för dessa verksamheter ska hållas nere. Gatukulturen håller staden levande, och vi ska därför ha en positiv attityd till spontankultur och graffiti. Nolltoleransen ska avskaffas och ersättas med öppna väggar på valda platser för graffiti och gatukonst.
Stockholm grundades för över 750 år sedan, och varje tidsepok har satt sitt avtryck i det offentliga rummet. Historien och kulturmiljöerna är viktiga urbana kvaliteter som ska värnas, användas och utvecklas. Kulturarvet och kulturmiljöaspekterna ska tillmätas stor betydelse när staden växer och vi bygger om eller bygger nytt. Stadsmuseets kulturmiljöavdelning ska därför stärkas vid planprocesserna och i sin roll som remissorgan. De ska även ges ett större uppdrag att nå ut med information till politiker, tjänstemän och allmänheten.
Ett forskningsprojekt kring den transatlantiska slavhandeln och Sveriges deltagande i denna ska genomföras och ett monument till minne av slavhandelns offer ska uppföras på lämplig plats i staden.
Opera, film, fristadsförfattare
Miljöpartiet vill utreda möjligheterna och förutsättningarna för att uppföra ett nytt operahus i Stockholm. Utredningen bör vara parlamentariskt tillsatt utifrån Stockholms kommunfullmäktiges sammansättning och utreda frågan ur ett kommunalt och regionalt Stockholmsperspektiv.
Vi vill att en kommunal filmsatsning, som innehåller alltifrån professionellt filmskapande och barn- och ungdomssatsningar till fler biografer och tillfällen till visning av kvalitetsfilm, ska utarbetas. Vi vill ha film- och tv-produktion som ett eget ämne i kulturskolan. Stockholm bör ta steget och bli en fullvärdig medlem i Filmpool Stockholm med syfte att mer film ska produceras i Stockholms stad. SF-koncernens monopolställning på biografmarknaden bör brytas, därför ska ökat stöd ges till alternativa biografer. Klarabion på Kulturhuset ska återtas i kommunal regi och erbjuda kvalitetsfilm som inte visas på andra ställen.
Fristäder för författare finns idag i runt 40 olika städer runt om i världen. I Sverige tar idag sju kommuner emot författare som av olika anledningar är hotade eller förföljda, Stockholm är en av dem. Men behovet är mycket stort och vi vill därför se över det kommunala fristadsprogrammet i syfte att utöka uppdraget, både till att gälla fler konstnärliga yrken och till att gälla fler personer än en i taget.
Stockholm växer
Stockholm växer just nu mycket kraftigt och det ställer stora krav på att det vi bygger håller hög kvalitet och är långsiktigt kulturellt hållbart. Både när vi bygger helt nya områden och när vi förtätar eller omvandlar befintliga stadsområden så måste kulturens infrastruktur värnas. Kulturmötesplatser och lokaler för kultur måste komma in tidigt i planprocesserna. Här är några exempel på hur vi ser på de större planprojekten i Stockholm ur ett kulturperspektiv:
Slussenområdet har sedan lång tid varit ett viktigt kulturcentrum i Stockholm med Södra teatern, Stadsmuseet och de nyligen stängda klubbarna Debaser och Kolingsborg samt de många små gallerierna, konsthantverks- och designbutikerna som naturliga inslag. Med den förestående ombyggnaden vill vi bevara och stärka kulturen i området. Stadsmuseet ska utvecklas till ett ”urbant centrum” och förses med en särskild lokal för utställning och debatt kring Stockholms historiska och framtida utveckling.
Gasverksområdet i Norra Djurgårdsstaden ska utvecklas till ett kulturkluster med en experimentell scen i en av gasklockorna och där kulturella och kreativa företag stimuleras att etablera sig i området. Vi vill även ha mindre scener och replokaler i området.
Årstafältet kommer att omvandlas till en urban stadsdel med tät bebyggelse. Delar av den tänkta ekologiska kulturparken bör planeras in i området och dess kulturhistoriska kvaliteter ska värnas.
Bromma parkstad är Miljöpartiets förslag på en helt ny stadsdel med 50 000 bostäder och 30 000 arbetsplatser på nuvarande Bromma flygfält. Den ska bli såväl ekologisk som socialt och kulturellt hållbar och ska inrymma ett stort utbud av kultur.
_________
Fotnot:
[1]  Joakim Sternö & Tobias Nilsén, "Kreativa krafter. Stockholm-Mälardalen", Mälardalsrådet Rapport 13:07, maj 2013.


__________________________________

Bilaga: Urval av motioner, interpellationer och skrivelser


Kulturmotioner lämnade till KF
Motion (2009:10) om att uppmärksamma 100-årsjubileet av de olympiska spelen i Stockholm 1912 med ett forskningsprojekt om den olympiska rörelsen och Stockholmsidrotten under etthundra år – Mats Berglund och Stefan Nilsson (MP)
Motion (2010:9) om en friare IT-struktur – Mats Berglund (MP)

Motion (2010:19) om bevarande av den gamla brandstationen i Midsommarkransen och fylla den med kultur – Ylva Wahlström m. fl. alla (MP)

Motion (2010:20) om satsning på mer forskning på stadens museer – Mats Berglund (MP)
Motion (2011:39) om minnesmärke/monument till minne av offren för den transatlantiska slavhandeln och Sveriges deltagande i denna. – Awad Hersi (MP)

Motion (2011:62) om nya konstytor i stadsmiljön – Åke Askensten (MP)

Motion (2012:7) om driften av Klarabiografen – Mats Berglund och Stefan Nilsson (båda MP)
Motion (2012:8) om avpolitisering av stödet till Nobelmuseet – Mats Berglund (MP)

Motion (2012:37) om en mer positiv attityd till gatukonst och graffiti – Mats Berglund (MP)
Motion (2013:12) om fastigheten Stiftelsen 1, Björngårdsgatan på Södermalm, ska vid upprustning kvarhålla sin ursprungliga inriktning för och med kvinnor så att Stockholms stads stolta kvinnor i dåtid, nutid och framtid får en gemensam plats att möta varandra – Ewa Larsson (MP)
Motion (2013:23) om kulturhusfilialer – Mats Berglund (MP)

Motion (2013:30) om ett ”Demokratins torg” på Ragnar Östbergs plan – Mats Berglund (MP)

Interpellationer ställda till borgarråd
(2011:32) om anställningsvillkoren på Stockholms stadsteater, av Mats Berglund (MP)
(2011:33) angående finansieringen av Strindbergsåret 2012, av Mats Berglund (MP)
(2012:37) angående kulturlivets skenande kostnader för lokaler i Stockholms stad, av Mats Berglund (MP)

(2013:23) om konstverket Hyenor vid Stureplan, av Mats Berglund (MP)

(2013:24) om hanteringen av kulturmiljövärden vid Slussen, av Mats Berglund (MP)

Urval av skrivelser lämnade till Kulturförvaltningen
2007-02-20 Grekiskt Kulturcentrum – Ann Mari Engel (V), Kerstin Wickman (MP)
2007-10-02 Kulturmötesplats Slussen – Kerstin Wickman (mp MP Mats Berglund (MP)
2008-02-13 Kvartersbion vid Hornstull – Kerstin Wickman (MP), Mats Berglund (MP)
2008-06-18 Framtidsplanerna för Filmpool Stockholm- Mälardalen – en satsning som kom av sig? – Ann Marie Engel (V), Roger Mogert (S), Kerstin Wickman (MP)

2009-02-10 Film i kulturskolan – Kerstin Wickman (MP), Mats Berglund (MP)

2010-03-09 Ta ansvar för Strindbergs hundraårsjubileum! – Roger Mogert m fl (S), Ann Mari Engel (V), Kerstin Wickman (MP)

2010-04-20 Behov av ökad kompetens om talböcker och tillgänglighet i stadsdelbiblioteken –Mårten Andersson (V), Eva-Louise Erlandsson Slorach m fl (S), Kerstin Wickman (MP)
2010-04-20 Rädda Farsta gård! – Mårten Andersson (V), Eva-Louise Erlandsson Slorach m fl (S), Kerstin Wickman (MP)
2010-06-15 Skrivelse om den lösa inredningen i Stadsbiblioteket och Stadshuset – Kerstin Wickman (mp), Ann Marie Engel (v), Roger Mogert (s)
2010-12-14 Inrättande av ett Stadsmuseiutskott för snabbare hantering av plan- och byggremisser – Kerstin Wickman (mp), Mats Berglund (mp)
2011-02-15 Bevara den K-märkta muralmålningen i Bromsten – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)
2011-02-15 Om projektet Kulan – Mats Berglund (MP), Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V)
2011-03-22 Högtidighållandet av minnet av August Strindberg 2012 – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2011-11-08 Fri entré till stadens museer – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V)

2011-11-08 Återinrättas ett parlamentariskt utskott för beredning av Kulturstödet inom kulturnämnden – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)

2011-11-08 (Ärende 13) Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet – Mats Berglund (MP), Marja Sandin-Wester (MP)

2011-12-13 Stadsbibliotekets utlåning av e-böcker – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2012-02-09 Om stöd till Rinkeby Folkets Hus – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Ann Mari Engel (V)

2012-02-09 Ompröva stadens 0-tolerans mot graffiti – Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)
2012-05-10 Om stadens hederspriser och kulturstipendier – Ann Mari Engel (V), Mårten Andersson (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2012-06-14 Kultur för förskolorna inom ramen för projektet Kulan – Marja Sandin-Wester (MP), Mats Berglund (MP)

2012-08-30 Säkra stödet till Cyklopenprojektet – lös den byråkratiska knuten! – Ann Mari Engel (V), Tony Nilsson (S), Marja Sandin-Wester (MP)

2012-10-25 Redogörelse för bonussystemet – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)

2012-10-25 Inrätta ett parlamentariskt utskott för beredning av kultur- och utvecklingsstöd till det fria kulturlivet – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)
2012-10-25 Om bibliotekarier inom Stockholms stadsbibliotek – Mats Berglund (MP), Marja Sandin-Wester (MP)
2012-10-25 Allhuset i Hässelby Gård – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP)
2012-11-22 Skrivelse till kulturnämnden om sakfel i underlag inför beslut om kulturstöd – Mats Berglund (MP), Ann Mari Engel (V), Anna Greta Leijon (S)

2012-11-22 Fördjupa Kulturskolans statistik – Ann Mari Engel (V), Mårten Andersson (V), Mats Berglund  (MP), Anna Greta Leijon (S)

2013-02-07 Skrivelse om Stockholmsregionen och samverkansmodellen – Ann Mari Engel (V), Tomas Rudin (S), Mats Berglund (MP)

2013-06-11 Skrivelse till Kulturförvaltningen om Stockholms fristadsförfattare – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Ann Mari Engel (V)
____________
» Programmet antogs av Miljöpartiets kommunfullmäktigegrupp våren 2014.

Krönika: 2635 kilometer på biogas?


Onsdag eftermiddag före midsommar lämnar vi Visby för att besöka vänner i Jokkmokk. Det är en lång väg att köra, men vi väljer bilen för att kunna göra avstickare och ha hundarna med oss. Samtidigt vill jag testa hur det går att ta sig fram på fordonsgas i Sverige.

Passaten är tankad med lokalt producerad Gotländsk biogas. Den första sträckan med färjan till Nynäshamn går inte på biogas, men däremot ska rederiet ta fram en LNG-färja. Gotland är också aktuellt för projektet "Power to gas" som ska utveckla produktion av syntetisk biogas genom att konvertera vindel till gas som då skulle kunna användas i färjetrafiken. Men det är en annan historia.

Första natten sover vi i Uppsala och ska tanka upp morgonen efter. "Stängt pga service" står det på pumpen. Jaha, det börjar ju bra! Vi får tänka om och stanna i Gävle för att tanka i stället för att nästa stopp skulle ha varit Sundsvall.

I Gävle går det bra att tanka fullt. Macken ligger dock, som på de flesta andra orter, i ett industriområde och det är dåligt skyltat för att hitta dit från motorvägen. Bästa hjälpen här var gasbilen.se och appen som hör till den samt en kartläsare bredvid. Ensam hade det varit mycket krångligare att hitta fram.

I Sundsvall går det inte att tanka fullt med någon av de två pumparna. Ett avbräck, eftersom vi efter en natt i Ö-vik med en dagsutflykt i nationalparken Skuleskogen och nästa natt i Umeå, kör slut på fordonsgasen  och måste gå över till bensin innan vi kommer fram till Skellefteå.

Ett tag efter att vi börjat köra på bensin börjar bilen hacka och stannar nästan när jag saktar ner. Skit, ska vi bli stående nu mitt på midsommarafton med våra vänner som väntar på oss i Jokkmokk?! Väldigt nervösa kör vi i alla fall vidare och håller tummarna för att det ska gå. I Skellefteå går det bra att fylla på fordonsgas. I Boden går det inte att tanka med ett vanligt betalkort, däremot kommer en annan bil som kan tanka med kommunens tankkort. Vi får köra vidare utan påfyllning och trots att bilen fortsätter att hacka, tar vi oss fram till vårt midsommarfirande.

Det blir inga större avstickare utöver den väg vi måste köra, men vi får i alla fall två härliga dagar i en stuga vid Lilla Luleälven innan vi vänder nedåt landet igen. Här fattar vi beslutet att inte fordonsgaskörningen ska vara det viktiga längre, utan vi tar inlandsvägen ner mot Östersund för att stanna hos en vän i två dagar. Den vägen går därför på bensin innan vi kan tanka upp i Östersund.

Sista sträckan går från Östersund, via gastankning i Sala och sedan hem. På vägen stannar vi en natt vid nationalparken Sonfjället där vi njuter av en eftermiddags fjällvandring och hundarna får rulla sig på snön. Allt som allt var det, trots nervositeten att bilen skulle bli stående, en underbar semester med besök hos vänner, vacker natur och avkoppling.

Att köra på fordonsgas, hitta fram till mackarna som dessutom ska gå att tanka vid är fortfarande en utmaning. Att växla mellan gas och bensin verkar också ha förbättringspotential. Men utvecklingen är på rätt väg. Med ett rikstäckande stöd till produktionen av biogas och till att främja utbyggnaden av gasmackar går det att öka takten. Det behöver Sveriges lantbrukare och biogasproducenterna, det behövs för ett bättre kretslopp, men framför allt behövs det för våra barn och barnbarns skull. Det är bråttom att ställa om för att minska klimatförändringarna och biogasen är en viktig pusselbit i detta.

Publicerad på gasbilen.se hösten 2014

Senaste nytt efter valet

...Fortfarande oklart parlamentariskt läge:
- På riksdagsnivå
- På landstingsnivå (Stockholms läns landsting)
- På kommun-nivå (Upplands Väsby)

Just nu pågår sluträkning av röster till landstinget. Om inget spektakulärt inträffar så tillträder jag snart en ordinarie fullmäktigeplats i landstinget. I övrigt så fortsätter jag tills vidare i mina uppdrag i bl a Hälso- och sjukvårdsnämnden och i Forskningsberedningen.

Nya landstingsfullmäktige sammanträder för första gången den 21 oktober, men nämnder och beredningar kör på som tidigare till årsskiftet. Sedan lär det bli en del förändringar även där.


Fristadsprogram och väckarklockor!

SVT:s kulturnyheterna har idag ett inslag om att Svenska PEN vill väcka Gävlemoderaterna med Elin Wägners väckarklocka - ett pris som årligen delas ut av Elin Wägner-sällskapet till en organisation som då får skicka klockan vidare till någon som behöver väckas.

Orsaken till att Svenska PEN skickade klockan till moderaterna i Gävle är deras blunder när de aktivt motarbetade sitt eget fristadsprogram som skulle leda till en utökning av fristadskonceptet då det var en konstnär och inte en författare som skulle erbjudas fristad.

Det är naturligtvis en helt bedrövlig åtgärd från Gävlemoderaterna vilket många har påpekat. Men även i Stockholm hade vi haft möjligheten att införa ett utökat fristadsprogram om moderaterna här hade agerat lite rappare. Men min motion om ett utökat fristadsprogram blev liggande i den moderatstyrda administrationen och hann aldrig hanteras före valet.

Förhoppningsvis kan frågan lyftas på nytt nu när majoritetsförhållandena i Stadshuset har förändrats. 

Länk till Kulturnyheterna.
Länk till tidigare inlägg om min motion.
Tidigare väckarklockepristagare.

Förbifarten är ingen trofé, Persson!

Förre statsministern Göran Persson gav i kvällens ”Agenda” råd till Stefan Löfven om hur han ska manövrera ut Miljöpartiet i regeringsförhandlingarna. Genom att peka på svårigheten att få igenom överenskommelserna i riksdagen kan Löfven få miljöpartisterna att överge drömmarna om ”troféer” som ett stopp för Förbifart Stockholm. Men Persson har inte förstått. Ett stopp för Förbifarten är inte en trofé. Det är en grundförutsättning för all grön politik i Stockholmsregionen.

Med Förbifart Stockholm grusas alla förhoppningar om ett hållbart transportsystem runt huvudstaden. Efter att ha plöjt ner bortåt 60 miljarder i Sveriges överlägset dyraste vägsträcka finns det helt enkelt inga pengar kvar till nödvändiga kollektivtrafiksatsningar. Och vi kan säga bye, bye till klimatmålen – det har Trafikverket själva konstaterat.

Förbifarten är – om uttrycket tillåts – ett vägval för Stockholm och Sverige. Det finns som jag ser det ingenting som går att lägga i den andra vågskålen som kan kompensera ifall bygget genomförs. Därtill handlar det om för mycket pengar och för stora konsekvenser för miljö och klimat.

Dessutom menar jag att Persson, vilket förvånar mig mer, gör en grav politisk missbedömning när han tror att Miljöpartiet kan släppa igenom Förbifarten med hänsyn till ett svårt parlamentariskt läge. Gröna gräsrötter kommer knappast kunna försvara tuffa kompromisser i röken från förbifartens tunnelmynningar. En byggstart för förbifart Stockholm skulle riskera att spränga sönder det miljöparti Göran Persson vill att Socialdemokraterna regerar tillsammans med.

Feminismen som gick för långt?

 Nu är riksdagsvalet klart och andelen kvinnor i riksdagen sjunker ännu en mandatperiod, nu till 43,6 procent jämfört med 45 efter förra valet
En inte ovanlig syn i debatter, en rad män. 

Feminism och jämställdhet har debatterats under denna valrörelse trots det kan vi alltså konstatera att representationen av män ökade för andra valet i rad. Och nej det beror inte bara på SD även andra partier har ojämställd representation.  Folkpartiet som starkt är emot kvotering har 5 kvinnor och 14 män i sin nya riksdagsgrupp. KD 6 kvinnor och 10 män.

Så kom inte och snacka om att feminismen gått för långt i Sverige när inte ens representationen i partierna är jämställd.

Representation riksdagen valet 2014. 

Parti 
Antal ledamöter
Kvinnor
Män
Proc andel kv
M
84
44
40
52%
C
22
9
13
41
FP
19
5
14
26
KD
16
6
10
37
MP
25
12
13
48
S
113
53
60
47
V
21
10
11
47
SD
49
11
38
22










Resultat så som valmyndigheten redovisar. Några ledamöter har aviserat att de avgår tex Fredrik Reinfeldt så listan speglar valet utifrån de som valdes in och utan avsägelser.

Moderaterna ger SD nyckelroll i Huddinge

Moderaterna i Huddinge skickade igår ett pressmeddelande med budskapet att de tänker fortsätta styra kommunen, trots att den sittande majoriteten har tappat och inte längre har majoritet. Hur ska detta gå till? Svaret är lika skrämmande som enkelt: SD får vågmästarrollen och kan därmed hjälpa Moderaterna att sitta kvar trots valförlusten.

Sanningen är att väljarna inte gett majoritet åt något block. Moderaterna tappar kraftigt, medan övriga alliansen (FP, C och KD) totalt sett får oförändrat stöd, tack vare att Centerpartiet går framåt. Våra lokala partier, Drevvikenpartiet och Huddingepartiet förlorar varsitt mandat, medan S och V får varsitt nytt mandat. Valets stora framgångar gör Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, som båda ökar med två mandat var. Se valresultatet för Huddinge kommun här. 

Den naturliga slutsatsen av väljarnas röster borde vara att dödförklara blockpolitiken. Inget block kan styra kommunen denna mandatperiod. Det enda sättet vore att antingen bjuda in Sverigedemokraterna, eller föra en politik som gör att Sverigedemokraterna ändå röstar för den. Det första är inget block berett att göra. Men Moderaterna deklarerar alltså att de tänker gå vidare enligt det andra alternativet. Det innebär i praktiken att Sverigedemokraterna får makten av Moderaterna att fälla avgörandet i alla frågor i alla nämnder och styrelser, till och med i kommunstyrelsen. De enda undatagen blir de frågor där Socialdemokraterna istället röstar med alliansen. Vilket blir svårt att tänka sig i till exempel budgetfrågorna.

Miljöpartiet har svarat att vi hellre ser en stabil majoritet och öppnar för samarbete med alla demokratiska partier, som värnar alla människors lika värde. Min personliga tolkning av det är att vi vill föra samtal med alla partier, utom SD, för att hitta en blocköverskridande majoritet som tillsammans kan enas kring en konstruktiv politik för Huddinges bästa. Folket har röstat, och nu är det upp till partierna att ta ansvar för resultatet och hitta en väg att omsätta folkviljan i praktisk politik. Då duger inte att bara hålla fast vid en lösning som hade folkets stöd i förra valet, utan att se framåt utifrån dagens förutsättningar.

Valresultat 2014 – 118 person KRYSS

Tusen tack för person KRYSS som jag fick i valet.
118 personer lyckades hitta mitt namn på MP Stockholm kommun valsedel och kryssa på mig.
Jag vet att det har varit svårt att hitta mitt namn, dels för att jag stod på baksidan av valsedeln, dels för att jag bara ställde upp i rikdagslistan, alltså att det var svårt för väljare att komma ihåg vilken lista / person kryss som ska göras.
Tackar ödmjukast för förtroendet och nu ska vi fortsätta kämpa för ett öppnare SVERIGE!

Om att lyssna på SD:s väljare

Många börjar nu prata om att ”vi borde lyssna på SD:s väljare” och förstå deras verklighet. Detta är både rätt och fel.

Det finns ingen som helst anledning att lyssna på SD:s väljare och tänka att det är synd om dem eller att nu måste vi göra någonting som de uppskattar. Ingen som helst. Vi (= alla åtminstone halvvettiga människor till vilka jag räknar de flesta av medlemmarna i de flesta andra partier) får aldrig börja närma oss SD:s världsbild eller människosyn.

Däremot kan vi förstås studera SD:s väljare som vilket annat studieobjekt som helst och försöka förstå varför de har röstat som de har röstat för att identifiera var någonstans det gick fel. Märk väl att anledningen till att någon gjort någonting inte nödvändigtvis är den anledning de själva tror är den riktiga. Det är inte givet att man får rätt svar bara genom att fråga folk.

Är det rasister? (Det behövs t.ex. värdegrundsarbete för att få de att inse att rasism är fel.)
Är de missnöjda därför att samhället blivit för hårt? (Sparka alliansen och börja bygga ett solidariskt samhälle.)
Är de… osv

Efter att man tagit reda på detta kan man fundera på vilka åtgärder man själv tycker är bäst, givet också hur alla andra människor tycker och vad som är bäst för planeten osv osv.

Men man ska INTE låta SD:s väljares synsätt på världen få något som helst genomslag.

En första valanalys – om kolbitar, TV-reklam och triangulering


Dimman börjar lätta och resultatet i riksdagsvalet framträder i - för vissa av oss - smärtsam klarhet.
Samtidigt är det viktigt att lära sig av de eventuella misstag som skett, och försöka skönja mönster, bakåt men framförallt framåt.


Till en början så är det en elak jämförelse att visa upp resultaten i gårdagens riksdagsval med vårens val till Europaparlamentet intill varandra på detta sätt. Å andra sidan så är det en del av nyckeln till att förstå hur det kunde gå så illa - om det nu gjorde det?

Min snabba, första analys av riksdagsvalet* är följande:
  • Miljöpartiet är ett miljöparti med stor trovärdighet i frågor som rör just miljö- och klimatfrågor som måste lösas till stor del på global nivå (bl a eller ffa via EU). Därav det fantastiska resultatet i EU-valet - som vi blev lite fartblinda av, med orealistiska förväntningar inför riksdagsvalet?

  • Klimat- och miljöfrågorna kom inte fram tillräckligt i valdebatten. Detta är egentligen ofattbart med tanke på att Sverige nyss drabbats av både skogsbrand och skyfall av historisk omfattning. Det borde ha varit "öppet mål" för MP, men vi lyckades inte fånga detta momentum. Varför inte? måste vi fråga oss. Vi får inte låta oss fastna i en debatt om enbart kärnkraften varje gång.
    Och den berömda kolbiten har varit ett dramaturgiskt finurligt grepp, men den bör nog få vila ett tag nu...

  • Skolan var en viktig fråga i riksdagsvalet, men MP ses knappast som ett betydelsefullt "skol-parti"...

  • MP valde bort TV-reklam till förmån för den gröna såpan Allt Grönt. Föredömligt på flera sätt, och ofantligt mycket mer kvalitet per bildruta. Men - Allt Grönt hade behövt viral spridning. Det är oerhört svårt, och det misslyckades i detta fallet. Allt Grönt sågs nog huvudsakligen av oss närmast sörjande, förvisso med stor behållning, inte minst det fina avsnittet med blomstermanifestationen. En huvudfråga är dock: Var det ett strategiskt misstag att välja bort TV-reklamen?

  • Sannolikt är det relativt många MP-sympatisörer som stödröstat på F!, bl a i syfte att hjälpa dem över spärren och därigenom minska SD:s inflytande. Tyvärr så misslyckades detta och sådana stödröster kan ses som bortkastade, åtminstone när det gäller riksdagsplatser och  regeringsbildning.

  • Frågan om Vinster i välfärden tycks inte ha blivit en sådan avgörande fråga som kanske många trodde. V:s fantastiska slogan "Inte till salu" tycks inte ha hjälpt så mycket till syvende och sist. Å andra sidan svårt att tolka med tanke på sannolik flykt av V-röster till F!. Hursomhelst, för MP:s skull är det svårt att säga om vår upplevda otydlighet i frågan var till nackdel eller ej.

  • SD växer till europeisk "normalnivå" oavsett hur övriga partier agerar. Ingenting biter, inte ens alla interna skandaler. När det gäller SD så stämmer verkligen uttrycket: All PR är bra PR...
    Och de fick oförtjänt draghjälp av statsministern som kopplade samman "öppna hjärtan" med åtstramningar i välfärden. Det var knappast ett misstag av Fredrik Reinfeldt, och därför i sin helhet ett fruktansvärt cyniskt uttalande enligt min mening.

  • Finns då inget man kan göra mot de främlingsfientliga krafter som växer och växer? Många experter menar att man måste lyssna på och tilltala SD:s väljare snarare än själva partiet. Detta eftersom en förhärskande tolkning är att merparten av SD:s väljare inte fullt ut delar den främlingsfientliga inställningen. Min oro för denna tolkning (som sannolikt är korrekt) är att SD kan få en framtida utveckling som är tvärtom mot vad man i förstone tänker sig, nämligen att alla dessa väljare bidrar till en fortsatt "tvättning" och normalisering av partiet. Å andra sidan så kommer det då successivt allt längre ifrån sitt ursprung och tappar till slut sin dragningskraft i de kretsarna, och blir ett blekt, intetsägande parti som tynar bort.

  • Ett avancerat teoretiskt angreppssätt att bemöta SD skulle kanske kunna vara genom något slags triangulering. Detta är ju numera en berömd klassisk metod från främst presidentvalskampanjer i USA, där man utgår från motståndarens argument, sina egna motargument och utmejslar en tredje infallsvinkel som ska locka de viktiga väljarna i det politiska mittfältet. Hur en sådan triangulering skulle se ut, och vilka risker den är förknippad med kan - och bör? - diskuteras utförligt. Men då kanske bakom lyckta dörrar...
Som sagt, ovanstående är en analys av resultatet i riksdagsvalet. MP:s valresultat i lokala val på kommunal nivå, och i landsting/regioner måste till stor del analyseras utifrån lokala förutsättningar (huvudfrågor, politikerpersonligheter, koalitioner etc).
Jag välkomnar kommentarer till mina reflektioner ovan!

Några tankar dagen efter.

Miljöpartiet gjorde ett bra val i Stockholm. Inte alls så som vi hoppades, men vi behåller våra 16 mandat i Stadshuset, och i procent går vi framåt med några tiondelar. Vi har gjort vårt bästa val någonsin i Stockholm och det blir maktskifte i Stadshuset.

Det ser ut som att det blir en röd-grön-rosa fyrklöver. Ett intressant läge med ett nytt spännande parti. Det är tydlig majoritet inom den nya majoriteten för en offensiv miljö- och klimatpolitik. MP, V och F! har tillsammans fått betydligt fler mandat än S. Det betyder: stora möjligheter att stoppa Förbifart Stockholm och för en ny grön stadsdel där Bromma flygplats ligger idag. Det betyder en helt ny politik för ökad kollektivtrafik och cyklism. Det finns också ett stöd för en feministisk budget och en jämställd politik. Vi kommer att få se en offensiv kulturpolitik: fritt inträde på våra museer, ett rättvist kulturstödssystem som låter kulturlivet växa på sina egna villkor utan pekpinnar, och en kraftigt förstärkt och förbättrad kulturskola där vi lyssnar på de unga och erbjuder ett brett kursutbud och program. 

Vi i Stockholm gjorde ett sämre val till riksdagen vilket bromsar vår framgång till kommunen. Men valet visar ändå att Miljöpartiet har fört en bra oppositionspolitik i Stadshuset. En kommunal politik som stockholmarna vill ha mer av. Där har jag varit med och det är jag stolt över. Vi tappade förmodligen väldigt många röster till F!, men sannolikt även en del röster till SD (det är mitt intryck från valstugorna att det faktiskt fanns de som valde mellan MP och SD).

Sex sverigedemokrater, och tre eller fyra ersättare kommer att få stolar i Rådssalen och kommer att delta i debatterna. Hittills har det varit Sten Nordin med sin arrogans samt några nyliberaler från Stureplanscentern som stått för de obehagliga inslagen och gjort mig illa till mods, nu blir det betydligt värre.

Moderaterna backade mycket kraftigt. I Stockholm har de tappat tio mandat och i landstinget fjorton. Jag väljer att se det som en förlust för deras negativa kampanjande. Jag hoppas att också moderatledningen gör den analysen så att vi aldrig mer får se en sådan kampanj. Ajöken negativt kampanjande!

I Stockholms läns landsting blir situationen knepig. Det blir inte maktskifte, men alliansen får inte egen majoritet. Kan vi hoppas på blocköverskridande styre?

Regeringsfrågan: Här finns tre vägar att gå:
1) Inledningsvis får vi nog se en röd-grön minoritetsregering. Men i längden blir det svårt att få den att fungera, då återstår två vägar: antingen 2) en blocköverskridande regering med S-MP-C-FP, eller 3) en alliansminoritetsregering med aktivt stöd av SD. Sverigedemokraterna kan aldrig vara vågmästare, de är ett borgerligt stödparti! Det är ansvarslöst av de alliansledare som redan nu säger att de aldrig kommer regera med Stefan Löven. Annie Lööf, m.fl. har att välja mellan Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Vad väljer de? Rasism eller demokrati?

Det ser just nu ut som att mina goda vänner Per Olsson, Pernilla Stålhammar och Stefan Nilsson kommer in i riksdagen. Det är tre mycket engagerade politiker som kommer att märkas i debatten och som kommer att göra avtryck och förändra Sverige till ett bättre land att leva i. Det gör mig glad!

Valresultatet – sorg och glädje

Efter en plågsamt dramatisk, och ärligt talat deprimerande, valkväll så ser det preliminära resultatet ut så här:

Riksdag:
Stefan Löfven får en riktig utmaning i att bilda en regering med beslutsmandat.
Moderaterna har gjort ett historiskt tapp och Fredrik Reinfeldt har annonserat sin avgång både som statsminister och partiledare.
Och SD ser ut att bli nästan dubbelt så stort som MP, dvs SD ser ut att kunna få stor makt som vågmästare. Annars krävs en koalition på något sätt över blockgränserna. Osannolikt? Kan Alliansen spräckas?


Stockholms läns landsting:
Moderaterna tappar rejält även här, men Alliansen ser ut att behålla "makten" med endast 71 mandat mot 69 för S+MP+V.
Miljöpartiet får 10% av rösterna och mandaten, dvs samma som i valet 2010.
Naturligtvis en besvikelse.

Jag skrev "makten" inom citationstecken ovan eftersom SD för första gången kommer in i landstinget med hela 9 mandat (av totalt 149).
Med andra ord ser SD ut att få en rejäl vågmästarroll även i landstinget - eller?


Upplands Väsby kommun:
Här ser det faktiskt ut att bli hyfsat tydligt maktskifte till S+MP+V med sammanlagt 24 mandat av totalt 51. Moderaterna tappar även här, liksom FP och Alliansen sjunker till 21 mandat totalt.
SD fördubblar antalet mandat till 4, och kan därmed ev få en vågmästarställning. En ny bekantskap i kommunfullmäktige är partiet Väsbys Bästa med 2 mandat och kan därmed också fungera som ett slags vågmästare.

Feministiskt initiativ ser inte ut att komma in i riksdagen, ej heller i landstinget.
Ev stödröster från MP-sympatisörer ser därför ut att vara bortkastade, åtminstone utifrån möjligheten att bilda regering utifrån nuvarande valresultat.

Observera att ovanstående är preliminära resultat, och kan ändras något.
Och utrymme finns förhoppningsvis för att tänka "utanför boxen" för att hitta starka regeringsalternativ, till riksdag, landsting och kommun?

OBS! Inlägget har redigerats efter första publicering.



Valdags-crescendo! Dimman lättar?


När jag skriver detta så är det mindre än två timmar kvar innan vallokalerna stänger. Under senare delen av eftermiddagen, när solen gjorde detta till en härlig sensommardag, så var det ofrånkomligt att slänga av sig kavajen och kavla upp ärmarna. Nu gällde det att visa upp Miljöpartiet (så försiktigt man får utanför vallokalen...), och försöka bidra till att vinna bronsmatchen. Dvs bidra till att MP blir tredje största parti i riksdagsvalet.


När jag gick upp tidigt denna söndagsmorgon för att stå utanför vallokalen vid Vik-skolan i Väsby från öppnandet så låg en tät dimma över oss. Det blev en tydlig symbolik i att det var omöjligt att se vart vägen ledde. Senare under förmiddagen så skingrades dimman till slut. Förhoppningsvis gör den det när det gäller valresultatet och det parlamentariska läget också, redan under sena kvällen eller natten. I värsta fall kvarstår osäkerheten om vilken regering som kan bildas, och det har redan talats om risken för nyval kring årsskiftet. Det vore naturligtvis olyckligt!


Nåväl, den roliga skämtteckning jag såg i DN på morgonen kanske har en viss poäng utifrån hur väljarna ser på utbudet av partier? Är det därför vi ser ut att få allt fler partier i riksdag och andra "parlament" på landstings- och kommunnivå?

Hursomhelst, det blir sannolikt en spännande valvaka, på flera sätt och vis. Vi får se vilken väg Sverige tar från och med måndag morgon.