Efter feministisk vår: skördetid

Under EU-valrörelsen stod den feministiska våren i full blom. Nu har hösten kommit och visst är både luften och debattklimatet kallare. Men höst betyder också skördetid. Med Miljöpartiet i majoritet i riksdagen, Stockholms landsting och Huddinge är det dags att göra verklighet av efterlängtade jämställdhetsreformer.

Med gröna i regeringen ska pappamånaderna bli fler. Lönerna ska bli jämställda med hjälp av medlingsinstitutet. Och genom en ny våldtäktslagstiftning ska ett nej betyda nej.

Med gröna i styret för landstinget ska sjuksköterskor och barnmorskor få högre lön, bättre arbetsvillkor och fler kollegor att dela ansvaret med.

Med gröna i majoritet i Huddinge ska kommunen gå i täten för arbetet med jämställda löner. Genuspedagogik och ett normkritiskt arbetssätt i förskolor och skolor ska ge barn och unga utrymme att växa till hela människor. Kommunens verksamheter ska HBT-certifieras för att vi ska känna oss trygga med att möta personal som reflekterat över samhällsnormer kring kön och sexualitet för att kunna möta alla med respekt.

Den feministiska våren satte jämställdhetsfrågorna på dagordningen. Nu ska vi skörda! 

Med 15 dagar kvar spår DN att valet i Huddinge blir en rysare. Ut och jobba!

Sveriges unga: Rasism, nej tack!

Tack, Sveriges unga. Ni har gett mig nytt hopp och ny energi. En färsk opinionsundersökning visar att stödet för Sverigedemokraterna rasar bland väljare under 30. Endast 5 procent stödjer dem som tror att svaret på Sveriges utmaningar är stängda gränser. 22 procent sätter sitt hopp till Miljöpartiet som är största parti i mätningen. Precis det besked vi behöver i en valrörelse där regeringen hellre talar om ”flyktingmottagandets kostnader” än om hur Sverige ska möta klimatutmaningen.

I Huddinge centrum står Miljöpartiets valstuga bredvid Sverigedemokraternas. Vid tre tillfällen bara under eftermiddagen idag har jag hört hur barn och ungdomar gått fram till deras stuga och sagt ifrån mot brun, rasistisk politik: ”Ni vill stoppa alla invandrare – det är ju helt sjukt!” ”Ni sprider ju fördomar!” ”Vadå, är jag inte svensk? – jag är ju född här!”

Det engagemang jag ser hos unga människor för öppenhet och människors lika värde gör mig varm. Den otålighet jag möter hos ungdomar som vill se mindre snack och mer verkstad i klimatpolitiken ger mig hopp. Nu orkar jag 16 dagar till av kampanjarbete. Sen ska vi bygga det öppna och hållbara samhället.

En tuff sommar för vården

Idag publicerade Gotlands Allehanda mina tankar utifrån den hårda pressen på vården under sommaren:

"Sommaren har varit riktigt tuff för sjukvården på Gotland. Personalen har fått slita mycket hårt och ett tiotal patienter har fått sin operation inställd på grund av hög belastning på intensivvårdsavdelningen och vårdplatsbrist. Detta är mycket bekymmersamt och ofta förenat med sorg och förtvivlan.

Vi ser att sommaren har präglats av ett extremt högt söktryck på vården. Fler och sjukare patienter har sökt akutmottagningen och vårdcentralerna. Ökningar med så mycket som 11% fler läkarbesök i primärvården jämfört med 2013 och 7% fler på akutmottagningen behöver analyseras. Trots att bemanningen var planerad något högre i sommar mot förra året räckte detta inte till. En grundlig analys behöver göras där personalens synpunkter tas in för att undvika att så sker igen.

Vården i Sverige står generellt inför en utmaning att få ihop det motsägelsefulla i att vården ständigt blir bättre, samtidigt som det ställs allt högre krav på den för att kunna uppfylla förväntningarna. Det råder brist på ett antal kompetenser och de allt större möjligheterna kräver ständigt högre finansiering.

På Gotland har vi nyligen genomfört en utredning på hur vården ska kunna organiseras för att kunna möta utmaningarna vi står inför. Det var ett gediget arbete som nu ligger till grund för att förbättra vårdens kvalité samtidigt som organisationen ses över för att förbättra vårdsystemet. Vår målsättning är att organisationen är anpassad till att personalen ska kunna jobba med vad de är bra på och ägna sin tid maximalt åt att hjälpa patienterna.

Personalens engagemang och kompetens är det som gör att vi gotlänningar kan få en bra vård. Förutom en stabil organisation som skapar arbetsro och utvecklingsmöjligheter behöver vi även säkra finansieringen. Därför behöver vi även i fortsättningen stärka resurserna till sjukvården."

Klimatutmaningar och vallöften och ansvar !

De extrema skyfall, översvämningar och värmeperioder som Sverige har drabbats av i sommar är exempel på katastrofer som vi kommer att få ser ännu mer av i ett varmare klimat.

Kostnaden för att rusta Sverige mot klimatförändringarna uppgår till 100–245 miljarder. Men om Sverige inte börjar agera nu kan kostnaden bli långt mycket högre.
Trots mer och mer extremväder har Alliansen konsekvent undvikit att dra paralleller till klimatförändringarna. Alliansen saknar både resurser och strategi för att rusta Sverige mot klimatförändringarna. Alliansen har heller ingen politik för att Sverige ska ta klimatansvar och minska utsläppen till hållbara nivåer.

Miljöpartiets politik fokuserar på att rusta samhället mot extremväder och att minska klimatutsläppen till hållbara nivåer.

Mot bakgrund av de klimatrelaterade extremväder som dominerat under sommaren kommer Miljöpartiet att lägga om delar av valkampanjen, och tydligare lyfta fram de effekter av ett varmare klimat som nu ser.

Vi utmanar Fredrik Reinfeldt på en valdebatt om klimathotet. Var som helst, och när som helst.

Det är välkommet för att faktiskt jobba med förebyggande och främjande budgetinvesteringar för att rusta landet mot extremväder samtidigt driva aktiv politik som ställerom klimatstörande utsläpp till hållbarhet med bla hundra procent förnyelsebart osv I Västerviks kommun har fullmäktiges majoritet röstat ner vårat förslag om att avsätta en miljö och klimatbudget… flera år i rad … säger en del om insikterna…
#mp #val #klimat #riksdag #utmaning #extremväder


Daniel Swedins smutsiga förvrängning

Idag i Aftonbladet skriver DanielSwedin en ledare om Miljöpartiets politik. Jag blir både ledsen och arg att han väljer att lyfta fragment så att det ger en falsk bild. Antingen är han okunnig om riksdagens arbetssätt eller så väljer han medvetet att bara lyfta det som passar in i en bild som han vill ge. Jag har svårt att tro att en ledarskribent på aftonbladet är okunnig.

Att politik ska granskas är för mig en självklarhet men när Daniel Swedin och många på den borgerliga sidan väljer att lyfta fragment så att helheten går förlorad ja då blir politiken smutsig.


Arbetsmarknad
Han lyfter fram som det skulle vara fakta att vi röstat emot avskaffandet av FAS3. Det är fel.
Den reservation vi röstade emot var en vänsterparti motion som lades efter att riksdagen och Miljöpartiet redan röstat för att avskaffa FAS3 och fått majoritet för det. När sedan vänsterpartiet igen trots redan taget beslut motionerade röstade vi emot den motionen och reservationen från vänsterpartiet eftersom vi anser att det tagna beslutet ska genomföras inte ta nya reservationer. Vi vill genomföra politik så att de beslut som tas blir verklighet.

Han påstår också att vi röstat emot att staplande av visstidsanställningar ska stoppas. Det är också fel. Vi har röstat för en annan modell än vänsterpartiet. Miljöpartiet driver samma modell som TCO att det ska vara ett tak på 3 år medan vänsterpartiet driver samma modell som LO med ett tak på 2 år. Vi ser att med ett tak på 3 år skulle många små företag tex inom turism och gröna näringar kunna ha säsonganställda utan att slå i taket men att det är rimligt med ett tak på 3 år.

Vi värnar den Svenska modellen med starka parter och anser att politiken ska ta ansvar och erbjuda heltid som en rättighet. I vårt valmanifest står ”Där Miljöpartiet är med och formar politisk majoritet ska offentliga arbetsgivare gå före för jämställda löner och rätt till heltid.”

Feminism
Miljöpartiet är ett feministiskt parti och kampen för ojämställda löner är en av våra huvudfrågor.
Miljöpartiet har tagit fram en modell för hur vi vill se framtidens arbetslivstrygghet – har Daniel Swedin haft huvudet under kudden alla de år vi kritiserat den undermåliga sjukförsäkringen. Jag har många  många gånger lyft sjukförsäkringen som en jämställdhetsfråga men också som en fördelningspolitisk fråga. När miljöpartiet har kämpat för alla dem som står helt utanför försäkringen genom att vi vill införa ett golv/ en lägsta ersättning så har socialdemokrater och vänsterpartister lagt fokus på att höja taken.

Sjukskrivningstalen nu är uppe i samma nivåer som 2008 dvs före alliansregeringens drastiska förändringar i A-kassa och sjukförsäkring. Men det är en viktig skillnad då var kvinnorna 73% fler än männen. Nu är de sjukskrivna kvinnorna 90% fler än männen. se Fakta sparkar

Miljöpartiet har lagt förslag om slopa delade turer och andra orimliga arbetstider. Men det väljer Daniel Swedin att inte ta upp.

Tråkigt att slå rallarsvingar på saker som inte stämmer. Miljöpartiet har länge jobbat för att lyfta fram även det socialt hållbara för att nå vår vision om det långsiktigt hållbara samhället.

Fördelningspolitik påverkar hur vi mår. Många politiker ignorerar det. Det jobbar Miljöpartiet med om nu inte Daniel Swedin visste det.  Fördelningspolitik om något är en klassfråga.

Låt oss debattera de sakpolitiska frågorna utan att påföra oss politiker åsikter som inte stämmer- det tjänar vi alla på. Låt oss se till att byta regering så att vi kan få en ny jämställd arbetsmarknadspolitik som inser feminismens värde och som leder till fler jobb och bättre klimat samt socialförsäkringar som fungerar för alla inte bara dem som råkat få in en fot i systemet.



Carl Schlyter gav energi till kampanjen

I lördags var riksdagskandidaten och före detta EU-parlamentarikern Carl Schlyter i Huddinge och gav energi till den lokala valkampanjen. Smittade av Carls hängivenhet för det hållbara samhället kommer vi nu orka jobba dag och natt ända fram till valdagen för att folk ska veta vad vi står för. Personligen är jag extra glad att Carl med sitt starka engagemang för och djupa kunskaper om arbetstidsförkortning kommer in i riksdagsgruppen.

Under decennier har röda och blåa bråkat om vilka som är bäst på att ”skapa jobb”. Samtidigt har den långsiktiga trenden varit stigande arbetslöshet – ända sedan de generella arbetstidsförkortningarna upphörde på 70-talet. Borde det inte då vara dags att pröva något nytt?

Miljöpartiet vill under mandatperioden ta steg mot kortare arbetstid. För det första ska anställda i vården, som idag alltför ofta slits ut långt innan pensionen prioriteras. Det är också en viktig reform för att kunna locka den personal vi behöver till vården i framtiden. För det andra ska vi alla ges rätt att ta ut löneökningar i kortare arbetstid. Detta är viktiga steg på vägen – som jag hoppas leder till rejälare kliv längre fram.




Vill du också vara med i vår roliga valrörelse?
Anmäl dig här till pass i vår valstuga till pass i vår valstuga.

Anmäl dig här till andra utåtriktade aktiviteter.

Romson ryter ifrån mot Moderaternas smutsiga spel

Den senaste veckan har valrörelsen varit förfärlig. Moderaternas tal om ökade kostnader för flyktingmottagande som en ursäkt för att inte stärka välfärden och göra viktiga samhällsinvesteringar har luktat illa. Idag gjorde Åsa Romson sitt för att skifta fokus till verkliga samhällsproblem när hon sommartalade i Rinkeby. Tack Åsa, för att du sätter ner foten mot Moderaternas cyniska spel med konstaterandet att flyktingkostnaderna är en ”västanfläkt” jämfört med kostnaderna för klimatförändringarna.

Runt 100 miljarder årligen har försvunnit från statskassan till följd av moderata skattesänkningar. Ändå försöker Moderaterna få svenskarna att känna att vi är i krisläge genom att peka på ökade kostnader för flyktingmottagande – trots att det handlar om betydligt mindre summor pengar. Partiet vill att vi ska glömma förhoppningar om stärkt välfärd och investeringar i framtiden.

Samtidigt fortsätter Moderaterna att rycka på axlarna när tecknen på klimatförändringarna uppenbarar sig inför våra ögon genom skogsbranden i Västmanland och översvämningarna i Västsverige. Detta trots att både de mänskliga och ekonomiska kostnaderna är enorma – och riskerar att bli ännu mycket större framöver. Enligt en statlig utredning från 2007 kan klimatförändringarna kosta oss hundratals miljarder det kommande seklet.

Istället för att ta den senaste tidens extrema väderhändelser som en allvarlig varningsklocka går Moderaterna till attack mot Miljöpartiet som kräver bättre krisberedskap och klimatanpassning. Det är ”osmakligt” att göra politik på mänsklig tragedi är budskapet. Men att använda de människor som flytt för sina liv från Syrien och Irak som intäkt för att slippa prata om behovet av investeringar i välfärd och grön omställning är tydligen ok. Jag tycker det är äckligt.

Låt oss nu använda de tre veckor som återstår till valdagen till att prata om verkliga samhällsutmaningar och hur vi kan möta dem. Vi har råd att rusta vård och skola, investera i grön omställning och öppna dörren för människor på flykt. Det är en fråga om politisk vilja – och om mod att höja skatten för de som har råd att betala. Återigen: Tack Åsa, för att du reagerar mot Moderaternas smutsiga spel. 

Valmanifest del 2

Det är idag kortare väg till vården än tidigare. Antalet väntande till den Skånska vården har minskat från ca 12 500 som väntande mer än 90 dagar 2006. Nu under 2014 har det varit mellan ca 2000 – 4000 som väntar mer än 90 dagar till operation eller annan behandling. Det är alltså idag betydligt kortare köer till vården än tidigare

Detta är dock inte tillräckligt! Vi inom Miljöpartieti Skåne vill nu ha nytt Skånskt vårdgaranti / kontrakt som innebär att man skall inte behöva vänta mer än 60 dagar innan får sin operation / behandling eller annan åtgärd. Dessa 60 dagar ska också inkludera undersökning som röntgen. Idag ligger undersökningsdelen utanför den ordinarie vårdgaranti och det innebär att undersökningsdelen kan bli en flaskhals. Vi ser att detta kommer så väl kräva nya arbetssätt men också resurser och för 2015 innebär det att vi vill tillföra 200 miljoner för att starta resan mot en mer tillgänglig vård. Vården är en hörnsten i välfärdens kärna oc den skall utvecklas

Vi gröna pekar också ut att psykiatrin och primärvården kräveer forsatta resurstillskott. För psykiatrins del så ser vi ett ökat tillskott på 50 miljoner nästa år, men det räcker inte med mer resurser. Vi vill fortsätta se att psykiatrin utvecklar en vård som ser hela människan. Det innebär allt ifrån att psykiatrin skall anställa personer med erfarenhet av egen sjukdom, en nollvision för självmord i hela Skåne, bredare psykiatrisk kompetens i primärvården, förbättrat samarbete mellan kroppsliga och psykiatriska vården för ökad helhetssyn, tidig upptäckt i barn och unga vars hälsa sviktar, arbetsterapeuter och sjukgymnaster i den slutna vården, mer av terapi. Vi gröna har jobbat hårt för att stärka missbruksvården och psykiatrin och det kommer vi fortsätta med.

Primärvården skall få fler specialister som barnläkare, ortopeder och geriatriker. Den nära vården skall klara av fler möten och för att klara det kommer vi att fortsätta prioritera primärvården ekonomiskt. Man skall känna sig trygg i att primärvården skall de flesta patientmöten samtidigt som man i den kommunala vården skall vara trygg med att få stöd om man behöver det.

Vi går till val på 30 öre i skattehöjning. Det kommer att stärka vården och ge möjlighet till arbetsro för personalen.

Val val val val 2014 – gröna till riksdagen även från Kalmar län!

mp
Valveckor

Nu är det knappt en månad kvar till valdagen och vi är många som är ute i landet och länet för att möta väljare och varandra i politiska samtal. I dag refererar tidningen Barometern om opinionsläget i Kalmar län;
#http://www.barometern.se/supervalar/m-tappar-var-tredje-valjare-i-kalmar-lan(4412908).gm
Och bloggare reflekterar på temat olika majoriteter;
#http://www.hogbergstankar.se/2010/08/20/nar-sanninngen-kommer-ikapp/

AkkoStefan
Som tidigare aviserat är jag jättestolt att i gröna laget lyfta gröna framgångar från mandatperioden från landstinget och avtryck i regional och kommunalpolitiken. Självklart är det superspännande att se vem av oss gröna toppkandidater ni väljare vill se som representant i Riksdagen!

Till er tjänst hälsar jag som under paraplyt ”Klimat och Miljöfrågor driver 3+1 frågor i mitt valkampanjande
1- Energipolitik 100% förnyelsebart utan kärnkraft
2-Gröna näringar – friska jordar – bra mat och lokala förädlingsvärden för levande bygder och mångfald i kulturlandskapet
3- Renare Östersjön liksom levande vatten i form av vattendrag och sjöar
+1 KULTUR denna viktiga livskrydda i livet !

#Miljö #val #akko #Riksdag #energi #grönanäringar #östersjön #kultur


Miljöpartiet i Solna

Ni som bor i Solna, besök gärna Miljöpartiet de gröna i Solna på Facebook. Här kan man läsa om hotet mot Råstasjön och dess unika biologiska mångfald, behovet av att rusta upp skolgårdarna i Solna och mycket annat.
Om man är nyfiken på miljöpartiets politik i Solna, så kan man även gå in direkt på vår hemsida eller på vår blogg eller följa på Twitter eller Instagram.
Alliansen/moderaterna har styrt Solna länge nu. De senaste åren har det duggat tätt med korruptionsskandaler och man har plöjt ner pengar och prestige i bland annat Friends Arena och projektet att bygga på strandskyddat områden kring Råstasjön. Samtidigt har skolgårdar förfallit och barngrupper vuxit (det senaste genom en medveten strategi). Jag hoppas att vi i mp Solna, med Susanne Nordling i spetsen, får chansen att vara med och göra Solna mänskligare och grönare efter valet.

Valrörelse och kandidaturer

Nu är det valrörelse. Det viktigaste för mig är att vi får en ny regering där man tar miljöfrågorna, som jag ser som ödesfrågor, på mycket större allvar och där man satsar mycket mer på välfärden.
Mina erfarenheter ifrån polisjobbet är att alla delar av det gemensamma är underfinansierade. Vård (speciellt psykvård), socialtjänst, skola/barnomsorg, fritidsverksamhet, äldrevård och polis. Det är inte värdigt, och i många fall är det även oekonomiskt. Man sparar enorma summor på att satsa tillräckligt för att kunna hantera både akuta problem och arbeta förebyggande, speciellt när det gäller barn och unga. Men med konstant resursbrist måste man prioritera att hålla näsan över vattenytan och släcka bränder. Dessutom verkar pengarna aldrig räcka till drägliga löner för dem som jobbar med att hjälpa människor.
Jag har valt att engagera mig i Miljöpartiet de gröna för att jag tror att det är den politiska kraft som bäst klarar av att ta ansvar på både kort och framför allt lång sikt. De "tre solidariteterna" är den vackraste politiska filosofi jag känner till:
solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
solidaritet med kommande generationer
solidaritet med världens alla människor
Jag delar långt ifrån alla partiets ståndpunkter, men det finns en massa klokskap och ärlig idealism hos de miljöpartister jag har träffat på. Jag är stolt över att nu vara en del av den gröna rörelsen.
För egen del innebär valet att jag kandiderar på två listor. Dels till riksdagen på plats 19 i Stockholms Läns valkrets. Det är långt ner på listan, och absolut inte en valbar plats. Jag kommer inte att personvalskampanja något och räknar självklart med att jag inte kommer att komma in, men om några av er vill kryssa mig så skulle det så klart ändå vara väldigt trevligt och uppskattat. Jag har numera (liksom tusentals andra) en kandidatprofil på SVT valpejl där man kan ta reda på lite mer om vad jag tycker. Eller så kan man läsa några av alla de texter jag har skrivit på bloggarna eller olika debattsidor, de ger nog en mycket bredare och djupare bild av mig.
Sen kandiderar jag även till kommunfullmäktige i Solna, där på plats sex på listan och med en hyfsat stor chans att komma in. Jag tror verkligen att Miljöpartiet de gröna i Solna skulle kunna göra Solna till en öppnare/hederligare, miljövänligare, mänskligare och bättre kommun att leva och verka i. Jag hoppas kunna dra mitt strå till stacken för att göra att det blir så. 

Om de romska tiggarna ifrån Rumänien

Då jag var i Bukarest med Gaypolisföreningen för att delta i Prideparaden där och för att prata med den rumänska polisen om hbtq-rättigheter så tog jag även chansen att försöka få till samtal med rumänska romer, och gärna företrädare för någon organisation som arbetar med romska frågor. Jag fick kontakt med Florin Botonogu och Valeriu Nicolae,  både rumänska romer som arbetar för Center for Roma and Minority Issues i Bukarest.

Efter mötena och samtalen med Florin och Valeriu så kände jag behovet att få ordning på mina tankar kring det här med de tiggande rumänerna i våra städer. Det ledde till att jag skrev två texter. En av dem, den som fokuserade på hur vi bäst kan hjälpa de romska tiggarna, har publicerats på SVT Opinion för några dagar sedan i samband med att en moderat riksdagsledamot på DN Debatt hade argumenterat för ett förbud för tiggeri.  

Självklart behöver vi göra vad vi kan för att de fattiga rumäner som är här och tigger får det så drägligt som möjligt, exempelvis genom olika sorters "tak över huvudet" garantier. Men det allra viktigaste är att komma åt de strukturella problem med rasism/diskriminering och fattigdom/utanförskap som ligger bakom problemen. De är betydligt större i Rumänien än i Sverige, men de finns även här.

Den andra, som handlade om våra reaktioner på tiggeriet och hur de påverkar vårt samhälle, skrev jag efter en kontakt med DN Debatt om ett svar på Magnussons text om att förbjuda tiggeri. Detta då hon specifikt nämnde att tiggarna var "provocerande". DN ändrade sig dock när de såg att jag hade publicerat den första texten på SVT, så det blev Nyheter24 istället.

Den andra texten kortades ner ifrån en lite spretigare och längre text om hur vi påverkas av att ha fattiga EU-migranter som tigger i vårt samhälle. Den oredigerade versionen följer nedan:

Vi är vana vid att se Sverige som ett land där ingen lever i extrem fattigdom. Visst, det finns ensamstående mammor som inte har råd att skicka sina barn med på skolresor eller idrottsdagar om dessa innebär utgifter, pensionärer för vilka rabattkuponger är närmast nödvändiga för att få ihop inköpen och arbetslösa som har svårt att ta sig till den där arbetsmarknadspolitiska åtgärden för att kollektivtrafiken är för dyr. Men de har tak över huvudet, och mat att äta. Och jo, vi vet att inte alla har det heller, att det alltid har funnits hemlösa som sover på gatan även i vårt folkhem, men vi utgår ändå ifrån att de får sitt socialbidrag eller sin förtidspension, att den uppenbara misären mer är en konsekvens av missbruk och psykisk ohälsa än av brist på pengar. Deras sporadiska närvaro i gatubilden ställer inga krav på oss, de är myndigheternas ansvar och problem.

Men sedan några år tillbaka har situationen förändrats. Plötsligt kan man knappt röra sig på gator och torg utan att träffa på tiggare. Och deras närvaro vädjar till oss, ibland på ett direkt och påträngande sätt, men oftast indirekt, passivt, genom en nedsänkt blick och en höjd skylt som vi upplever håller oss ansvariga för att ett sjukt barn inte får mat att äta eller medicinen det behöver om vi inte ger en slant. Vi ser fattigdomen, men kan inte skjuta ifrån oss de uppenbara behoven genom att mentalt hänvisa till sociala myndigheter. Det blir besvärligt.

Vi vet så klart att den utsatthet som tiggarna lever med är utbredd och vanlig i stora delar av världen, men den insikten är lätt att hålla borta så länge vi bara varseblir misären på TV-program och i nyhetsartiklar. Det är nog därför som många av oss så starkt ogillar att behöva möta dem i vår vardag. De blir en påminnelse om en annan verklighet utanför vår relativt välmående bubbla, en verklighet som vi gärna vill förtränga och absolut inte ta ansvar för.

Att lägga några mynt eller en sedel i en tiggares utsträckta bössa är att göra något. Visst kan pengar, främst till väl fungerande frivilligorganisationer, vara ett bra sätt att hjälpa på, men den största påverkan på andra människors livsvillkor har vi normalt inte genom det vi skänker utan genom det liv vi lever. Det vi bidrar till, i det lilla och i det stora, varje dag vi går till jobbet, de eventuella ideella engagemang vi tar oss tid för, hur och vad vi konsumerar, vad vi röstar på etcetera. Om företaget man arbetar för tillverkar trampminor, om man köper kläder som producerats under slavliknande villkor och mat vars produktion inneburit förstörelse av värdefulla ekosystem, om man röstar fram partier som bidrar till att upprätthålla en världsordning där de priviligierades rikedom blir på bekostnad av att andra hålls kvar i fattigdom, eller som pekar ut vissa grupper som oönskade baserat på exempelvis etnicitet eller sexuell läggning, så gör den där sedeln i bössan ganska liten skillnad.

Det viktigaste i mötet med tiggaren är egentligen inte om man ger eller inte ger, utan hur man ser på människan som tigger. Vi har redan aldeles för lätt att, oftast omedvetet, avhumanisera de människor som har det svårt i andra länder, och än mer på andra kontinenter. Ju längre ifrån och ju mindre lika ”oss” de är, desto lättare blir det. Det är en av de faktorer som gör att vi genom arbete och konsumtion kan fortsätta att bidra till att människor råkar illa ut. Men när vi vänjer oss vid att även avhumanisera människor mitt ibland oss, människor som vi möter på gatan, så riskerar något av det som ändå fortfarande till stor del håller ihop vårt samhälle att gå sönder.

Människor mår sämre i ojämlika samhällen. Förutom att sträva efter att hjälpa dem som har det dåligt och på så sätt minska klyftorna, så behöver vi också lära oss att hantera möten med fattiga människor utan att medvetet eller omedvetet distansera oss ifrån deras fattigdom eller utsatthet genom att nedvärdera deras människovärde. När vi börjar hantera obehaget som tiggarna väcker hos oss genom att prata om kriminalisering, titta bort, irriterat skuldbelägga de utsatta genom att ta fasta på varje gång vi hört om tiggare som varit friskare eller rikare än de gav sken av, som har lurats eller stulit, och sedan stämpla ut hela gruppen, så är vi inne på en farlig väg. Hur drabbar det dem som redan är utsatta? Vad gör det med oss som individer, med vårt samhälle, när vi har börjat kategorisera människor som själva inte har gjort någon illa i dem som förtjänar vår empati och dem som inte gör det? Vilken blir nästa grupp att drabbas?


Utmaningen att i en globaliserad värld ta ansvar för hur anonyma människor långt bort påverkas av hur vi lever är en av de viktigaste och svåraste vi har. För empati fungerar så mycket lättare och naturligare på nära håll, inför människor man har framför sig. Men när den inte ens fungerar där är vi inne på en farlig väg. Om vi när vi möter tiggare istället för att se människor värda respekt tittar bort, rynkar på näsan, och misstänkliggör utsattheten, så påverkar det inte bara dem, utan även oss. Det finns något sorts vägskäl i det där mötet som egentligen inte handlar om huruvida man ger eller ej, utan mer om hur ens människosyn påverkas. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi gör vad vi kan för att påverkan skall ske mot mer empati och ett större gemensamt ansvarstagande för dem som har det svårt i världen och inte mot ett samhälle där vi vänjer oss vid att tänka att vissa sorters människor inte ens förtjänar vår omtanke när de finns mitt ibland oss.  

Kamp för rimliga polislöner

Jag har under det senaste året på olika sätt försökt lyfta frågan om de på tok för låga polislönerna. De är inte bara ett problem för oss som jobbar som poliser, utan i förlängningen för hela rättssystemet. 21300 är inte bara en usel ingångslön, med tanke på hur vårt lönesystem ser ut så blir det även en tvångströja som trycker ner både individen och kollektivets löner genom hela karriären.
Jag har fått bra stöd för mina åsikter här på Facebook. Nu finns möjligheten att också stötta oss ute i det verkliga livet . Den 24e augusti, mellan 14 och 16, så arrangerar Polisförbundet en manifestation i Kungsträdgården för drägliga polislöner. Alla är välkomna! Ni som håller med oss i sak och befinner er i Stockholm på söndag nästa vecka, kom förbi Kungsan och slut upp med oss. Ert stöd är värdefullt!

Som bakgrund till manifestationen länkar jag nedan ett antal texter som jag har skrivit på temat:

I Expressen om att polisens löner kan bli en fara för rättsstaten

På Polisförbundet i Stockholms sida Blåljus om vad vi kan göra för att försöka få upp polislönerna

På Blåljus om frustrationen i bland annat Västerort och vad både facket och medarbetarna behöver tänka på för att inte ilskan skall riktas åt fel håll

Jag har även deltagit i ett samtal i P1-morgon om de låga polislönerna och frustrationen hos kåren

Förutom skrivandet så har jag i samarbete med Facebooksidan "Ingen polis under 25000" tagit fram en namninsamling där man som polis kan skriva upp sig för att markera att man överväger att sluta på grund av de usla lönerna. Den har bland annat uppmärksammats av Aftonbladet.

Nedan följer en text som är publicerad på den aktuella Facebooksidan:

Vid årsskiftet satte två nyheter polisens löneutveckling i perspektiv. Dels kom en undersökning som konstaterade att poliser har haft den sämsta löneutvecklingen av alla yrkeskårer (förutom militärer) under det senaste decenniet. Dels fick fackförbundet Tull-Kust igenom ett nytt avtal där en utbildad tjänsteman efter ett år är garanterad en lön på 25 000 kronor, en miniminivå som dessutom kommer att indexuppräknas. Det har sällan varit så tydligt hur uselt betalt Sveriges poliser får, och detta samtidigt som yrket blir allt mer komplext och poliskåren allt mer välutbildad.

Polisförbundet driver lönefrågan hårt, men trots det halkar våra löner efter allt mer för varje avtalsrörelse. Det beror inte på brist på kompetens hos våra förtroendevalda eller förhandlare, utan på att de i mångt och mycket för en ojämn kamp där man saknar verktyg att driva igenom sina krav, speciellt då vi är bundna till fredsplikt av avtal på högre nivå. Nyligen strandade förhandlingarna slutgiltigt efter att motparten vägrat att gå med på de ytterst rimliga krav som Polisförbundet ställde. En motpart där pressen uppifrån på Rikspolisstyrelsen (RPS) att hålla ned polislönerna har blivit allt tydligare. Om vi inte kämpar emot så kommer även denna lönerörelse att bli ett led i att befästa polis som ett låglöneyrke, vilket baserat på en del yttranden ifrån justitieministern verkar vara helt i linje med vad Regeringen önskar.

Det allra viktigast är tveklöst att få till en lägstalön som knuffar upp resten av löneskalan och frigör medel för att alla skall få bättre löneutveckling. Det är också det krav som Polisförbundet har drivit hårdast i förhandlingarna, att ingen polis skall tjäna under 25 000. Tack vare kampanjen ”Vad är det värt” och att enskilda kollegor har bildat opinion i lönefrågan, exempelvis Sophia Willanders strålande text ”Jag förtjänar bättre” i Aftonbladet, så lyckades Polisförbundet sätta press på RPS. Det ledde till att man gick ifrån ett skambud till ett erbjudande som skulle innebära att minimilönen under avtalsperioden faktiskt skulle nå 25 000. Att Arbetsgivarverket sedan gick in och stoppade överenskommelsen visar bara att vi behöver driva våra krav ännu hårdare. Inte bara RPS, utan även våra politiker, behöver hållas ansvariga för att våra löner hålls kvar på en nivå som hotar att helt urholka statusen på polisyrket och därigenom även hela rättsväsendet.

Den förste januari 2015 kommer alla poliser att anställas i den nybildade (sammanslagna) polismyndigheten. Eftersom det innebär en ny arbetsgivare så kommer alla poliser att få ett brev hemskickat som man kan skriva på om man inte vill följa med över till den nya myndigheten. Om tillräckligt många av oss samlas kring möjligheten att använda det brevet som ett verktyg, så skulle det kunna bli ett kraftfullt vapen i förhandlingarna. Tack vare den här sidan finns det nu ett upprop där man som polis kan kräva att ingen av oss skall tjäna under 25 000 kronor. Uppropet innebär också en markering att vi som skriver under överväger möjligheten att använda övergången till en ny myndighet som ett påtryckningsmedel mot våra motparter i förhandlingen. Jag hoppas att så många av oss som möjligt skriver under detta upprop. Når vi en kritisk massa och är tillräckligt arga så skulle uppropet kunna användas för att koordinerat ”hota” med att gemensamt skriva på det brev som innnebär att vi inte följer med in i den nya myndigheten. Om många tusen poliser enade skulle säga att vi lämnar om vi inte får den minimilön på 25000 som vi kräver, så skulle polisledningen i praktiken tvingas att acceptera de krav vi ställer, eller behöva ta ansvar för att polisverksamheten i Sverige raseras vilket inte är ett alternativ. Blir vi för få, vilket som det ser ut på sidan nu verkar bli fallet, så har det inte kostat oss något, och varje underskrift visar att många poliser överväger att lämna på grund av de usla lönerna. På så sätt kan vi också bidra till en opinionsbildning som Polisförbundet har nytta av i förhandlingarna.

Vi har allmänheten med oss vad gäller våra krav på skäliga löner, och de flesta som är insatta i polisfrågor förstår att en underbetald polis på sikt riskerar att försvaga hela rättssystemet. Vi måste dock driva frågan på ett rakt, hederligt och korrekt sätt, både för att det är rätt och för att allmänhetens förtroende är vårt starkaste vapen i kampen för drägliga villkor.

Det är nu, när vi alla är förbannade, när vi fortfarande har tid och möjlighet att stå upp för vårt yrkes status och framtid, som vi måste agera. I höst kan tåget till viss del ha gått. Polisförbundet gör allt de kan, och utan våra fackliga ledare och förhandlare så har vi ingen möjlighet att nå bättre villkor. Men vi behöver visa att de har kampvilliga och orädda medlemmar både bakom sig och i vissa lägen även framför sig, annars är de chanslösa. 25 000 från start!

Martin Marmgren.



Förbifarten "invigdes" – mot Stockholmarnas vilja

Idag ”invigde” Alliansen bygget av Förbifart Stockholm. Detta trots att flera juridiska processer återstår innan det ens är möjligt att påbörja bygget. Syftet är förstås att försöka påskina att bygget nu är igång och att Miljöpartiet med flera vill avbryta något som redan påbörjats. Samtidigt kommer nu ytterligare en undersökning som visar att Stockholmarna precis som Miljöpartiet hellre vill att miljarderna satsas på en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken.

Äntligen börjar kunskapen spridas om att utbyggd kollektivtrafik är det enda som kan lösa Stockholms trafikproblem. Detta trots de enorma resurser som läggs ned på att odla myten om att Förbifarten kan minska bilköerna, när den i själva verket skapar nya köer. I en undersökning från Demoskop säger 7 av 10 att de prioriterar ny kollektivtrafik före Förbifart Stockholm. En andel som ökat från ungefär 5 av 10 sedan förra valet.

Under tiden som Alliansens ”invigning” pågick idag cyklade ett antal miljöpartister med språkrören i spetsen över Västerbron. Under bron kan nämligen den orange tunnelbanelinje från Älvsjö till Bromma och Täby som kan bli verklighet om vi prioriterar kollektivtrafik framför vägar. Denna kommer också att förse 50 000 bostäder i Bromma parkstad med tunnelbana om Bromma flygplats läggs ned och lämnar plats för människor.

Nu går vi ut i valrörelsen och berättar om hur vi kan modernisera Stockholmsregionen. Stockholmarna är på vår sida.

Ansvar för ekonomin – och planeten

SVT utlovar en debatt ”nära människors plånböcker” ikväll. Jag kan bara hoppas att Per Bolund (MP) ser till att samtalet inte stannar där. Privatekonomi har naturligtvis enorm betydelse för de människor i Sverige som lever på marginalen. Problemet är att det sällan är de som står i fokus i diskussionen kring hur ”valet påverkar din plånbok”. Och att vi som väljare blir betraktade som vandrande kassaböcker, separerade från varandra istället för människor som är beroende av varandra och jorden vi lever av, luften vi andas och vattnet vi dricker.

Moderaterna satsar nu allt på ett kort. Förutom att sprida lögner och halvsanningar om oppositionspartiernas politik vill man bara tala om ekonomi. Ord som ”ansvar” och ”ordning och reda” trummas in. Men ett parti som begränsar ekonomi till en fråga om att få plus och minus i statsbudgeten att gå ihop och vägrar se sambanden mellan ekonomi och ekologi saknar i längden all trovärdighet.

Vi vet att oljepriserna kommer att stiga drastiskt inom överskådlig tid. Detta kommer att innebära ett mycket hårt slag mot såväl människors privatekonomi som Sveriges ekonomi som helhet. Om vi inte fått fart på omställningen till dess vill säga. Om vi inte gjort en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken för att göra människor i städer oberoende av egen bil. Om vi inte fått fart på omställningen till elbilar och biobränslen så att människor på landsbygden kan fortsätta köra bil.

Den här omställningen är fullt möjlig. Men den kräver modiga politiska beslut. Att vi väljer bort svindyra motorvägar till förmån för ny kollektivtrafik. Att vi vågar höja bensinskatten så att vi kan stimulera alternativen.

Om detta borde debatten handla om ikväll. Om hur miljö och ekonomi hör ihop. Ansvar för ekonomin kräver ansvar för planeten.

Södra Hällarna har blivit kommunalt naturreservat!

I juni 2008 skrev jag ett förslag att göra Södra Hällarna till ett kommunalt naturreservat. Förslaget behandlades redan i april 2009 i Regionfullmäktige (länk till Ärende 10).

Bakgrunden var arbetet med utvecklingsplanen för Visborgsområdet där det visade sig att Alliansen som då hade makten hade stora planer på att exploatera området. Senare togs framtiden för Södra Hällarna upp i FÖP Visby (fördjupad översiktsplan) som beslutades i slutet av 2009 efter en hård politisk strid. Vid den tiden var det många som hade engagerat sig i frågan, både inom och utom Miljöpartiet.

Om det skulle bli maktskifte 2010 lovade vi att rätta till det som blev fel i planeringen kring Södra Hällarna. I februari 2013 kunde vi då äntligen fatta beslut om att inrätta ett kommunalt naturreservat Södra Hällarna.

Jag har skrivit ganska utförligt om turerna kring detta tidigare på min blogg ”Sanningen om Södra Hällarna”. Efter det har det blivit en pinsam historia med politiker från C och framför allt M och FP som har överklagat in absurdum (se bland annat Länstyrelsens bedömning), men idag kom då beskedet: Regeringen väljer att inte lyssna på dem. Naturreservatsbeslutet står sig och på så sätt skonas Södra Hällarna från exploatering!

Björklund kvar i 1900-talet

Folkpartiledaren Jan Björklund jublar idag över ett antal tekniska högskolors förfrågan om att bygga en ny kärnkraftsreaktor i Oskarshamn. Reaktorn är tänkt att används för forskning och utveckling av ny kärnkraft. Jag upphör inte att förvånas över fastklamrandet vid 1900-talets teknik. Den en och en halv miljard som testreaktorn skulle kosta skulle göra så mycket mer nytta i utvecklingen av nya solceller, vindkraftverk eller andra förnybara energislag.

I Tyskland har beskedet om att kärnkraften ska avvecklas dragit igång en mycket snabb utbyggnad av den förnybara energin. Investeringar i en kärnreaktor riskerar att ytterligare bromsa utvecklingen av det förnybara i Sverige.

Men utan kärnkraft kommer Sverige att stanna, har vi ju hört. Vår industri behöver den billiga elen från den, sägs det. Ett helt ogrundat påstående, vill jag hävda. Att kärnkraftselen är billig idag beror framför allt på att kärnkraftverken är gamla, att investeringarna är gjorda för flera decennier sedan. Ny kärnkraft är däremot svindyr. Och att köra de gamla reaktorerna i all evighet är naturligtvis inte ett alternativ. Då är frågan vad vi ska ersätta dem med och för mig är svaret självklart: förnybar energi.

Jag tror att Folkpartiet går en tuff valrörelse till mötes. Ett parti som går till val på 50-talets energi-försvars- och skolpolitik borde få svårt att hävda sig i en tid när allt fler inser att vi måste framåt med stora kliv om vi ska bygga ett samhälle som håller i längden. Jag väljer tvärtom ett parti som ser framåt.

Alliansen till val på 2010 års valresultat

Har ikväll plågat mig igenom SVT:s debatt om jobben. Stackars de väljare som satt sig ner för att för att bilda sig en uppfattning om partiernas olika vägval. De blev knappast klockare av 90 minuters pajkastning och gapande i munnen på varandra. MP:s Per Bolund gjorde några tappra försök tala om framtiden, om hur gröna investeringar kan ge både jobb och ett mer hållbart samhälle. Men han var tämligen ensam. Alliansen fortsatte på sedan länge inslagen väg: att kasta skit på oppositionen istället för att presentera egna förslag och att raljera över att oppositionen inte har enats om politiken i förväg. Jag frågar mig: Hur kul är det för de väljare som väljer ett parti i Alliansen och blir varse att det mer eller mindre saknar betydelse vilket av de fyra man väljer?

Jag är glad att ge mig ut i en valrörelse där Miljöpartiet är tydliga med att de vill ha en ny riktning, ny regering och ny statsminister i Sverige. Jag är också glad över att kunna säga till väljarna att ju fler gröna röster, ju större blir det gröna inflytandet. Ju starkare stöd, desto bättre förutsättningar för stora klimatinvesteringar och satsningar på skolan. Vad säger de Alliansvalarbetare som sticker färdigkompromissade valmanifest i handen på sina väljare? ”Rösta på oss, så kan vi få större genomslag i nästa valmanifest”?

Jag är glad att mitt partival spelar roll. Hade jag tillhört Alliansen hade jag nog känt en viss frustration över att gå till val på en politik som är baserad på 2010 års valresultat. 

Läs också: Hans Wåhlberg (MP) om Alliansens brinnande ointresse för klimatfrågan

Valmanifest

I veckan presenterade vi gröna i Skåne vårt valmanifest inför höstens val till Region Skåne och kommande mandatperiod. Ett valmanifest som lyfter klimat, jobb och vård som de viktigaste frågorna inför höstens val. Jag kommer de närmaste ve

Vi vill införa ett klimatpolitiskt ramverk inom Region Skåne med sikte på att hela Skåne blir en del ramverket. Detta ramverk skall vara lika bindande som de idag finansiella ramverken som Region Skåme har. Dessa ramverk ligger till grund för för hur ekonomin skall utvecklas på kort och något längre sikt. Ramverket styr helt enkelt budgethanteringen. Nu är det dags att klimatfrågan får samma fokus i Skåne.

Det borde vara uppenbart för alla och envar att det är helt nödvändgt att vi måste ta ansvar för vår miljö och klimat på ett mycket mer hållbart sätt. Dagens okritiska syn tillväxt leder inte oss närmare de miljömål som vi tillsammans satt upp lokalt / regionalt eller nationellt. Det är därför nödvändigt att vi vi får till ett klimatpolitiskt ramverk i Skåne som blir lika tungt som de ekonomiska.

Det ger att alla beslut måste vägas mot en klimatanalys för att kunna bli aktuella. Detta ger exempelvis att byggandet av nya motorvägar i Skåne inte är aktuellt men samtidigt att satsningarna på kollektivtrafiken måste stärkas. Det ger också att resurserna till näringslivsarbetet inom Region Skåne och dess bolag måste zooma in mer framtidens gröna jobb, något sóm vi vet behövs för att vi skall klara framtiden

Ett införande av ett Skånskt klimatpolitiskt ramverk är en framtidsfråga. En fråga som handlar om att ta ansvar nu och i morgon

Osmakligt att peka på behovet av åtgärder?

I samband med skogsbranden i Västmanland har Miljöpartiet gått ut och påpekat att vår krisberedskap när det gäller extrema vädersituationer måste bli bättre för att vi ska klara att hantera klimatförändringarna. För detta får man nu kritik, bland annat från ledande Allianspolitikersom menar att man plockar osmakliga politiska poäng på en händelse som för massor av människor innebär en tragedi. Jag har full respekt för att människor som nu genomlider en katastrof vill slippa bli slagträn i valrörelsecirkusen. Men när tecknen på den globala uppvärmningen visar sig måste man kunna ringa i varningsklockor. Allt annat vore ansvarslöst av politiker som inser allvaret i klimatfrågan.

Vi måste minska utsläppen. Det är med en frustrerad människas språkbruk sjukt jävla bråttom. Men vi måste också inse att den globala uppvärmningen är ett faktum och kommer att få konsekvenser även om alla utsläpp skulle upphöra omedelbart. Alltså måste vi också anpassa oss. Det handlar till exempel om att skydda sig för översvämningar, att vidta åtgärder så att saltvatten inte rinner in i Mälaren när havsnivån stiger och det handlar om krisberedskap. Om att vara beredd på fler svåra stormar, skogsbränder och värmeböljor.

Jag hade gärna sett ministrar och borgerliga partiledare ta branden i Västmanland som ett tillfälle att göra utspel om behovet av anpassning till varmare klimat. Att dessa istället väljer att slå mot Miljöpartiet är olyckligt. Inte för Miljöpartiet, men för alla som önskar sig ett samhälle som står pall när det svämmar över, stormar eller brinner.