Regeringen tar inte löneskillnaderna på allvar

I en ny rapport visar fackförbundet Unionen att antalet företag som genomför årliga lönekartläggningar minskar och kvinnor får bara 90% av lönen. 

Regeringen har trotsat riksdagens beslut och inte presenterat något förslag till lag om årliga lönekartläggningar. Det visar att regeringen inte tar löneskillnaderna på allvar, trots att jämställdhetsministern när hon var ny sa att jämställda löner skulle vara prioriterat.


Det är oacceptabelt att osakliga löneskillnader fortfarande existerar när vi tror att vi kommit så långt med jämställdhetsarbetet. Unionens rapport visar att utvecklingen tyvärr blev som vi befarande – färre företag jobbar aktivt med med lönekartläggningar när det inte längre är krav på att de ska genomföras årligen.


Miljöpartiet ser jämställda löner som en viktig valfråga och föreslår bland annat en handlingsplan för jämställda löner, årliga lönekartläggningar, ett förtydligat uppdrag till Medlingsinstitutet om att verka för jämställda löner och ett förtydligat uppdrag till DO om tillsyn som bidrar till jämställda löner.

Läs min motion här

Länk till Unionens rapport Kön ska inte avgöra lön


25 %

Nu är förenklingskommmissonen i Region Skåne igång. http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/02/Forenklingskommission-ska-frigora-lakartid-i-Skane/ Det handlar om att se över möjligheten att förenkla det arbete som vårdpersonalen dagligen gör och får möjlighet att ägna sig mer åt verkligen vårda. Vi vet att administrationen ökat de senaste åren inom flera delar inom offentlig verksamhet och vård och omsorg har inte varit förskonade.

Till detta kommer att vårdpersonal också får ägna sig att uppgifter som inte är vårdrelaterade. Det kan handla om allt i från att hålla på med icke helt fungerande IT-system till rena serviceinsatser som fylla på förråd. Vårdens personal måste få mer att tid att göra det som de kan bäst, nämligen ge vård. Politiken kan inte på undandra sig ansvaret för den allt ökade adminstrationen som vården dras med och färför är Region Skånes förenklingskommission så viktig. Den ger signalen om att det går och skall gå att lösa det somm kan är mest irriterande i vården.

För nästa mandatperiod tror jag att det är viktigt att sätta upp ett tydligt mål om tiden som vårdpersonal dagligen lägger ner på administration skall minska med 25 % fram. Med en tydlig målsättning så blir det en mer tydligt
inrättade tillfälliga förenklingsberedningen återkomma till regionstyrelsen m

Inför valen

Miljöpartiet är ett starkt alternativ i Sveriges politiska landskap. Vi har en tydlig profil som bästa parti i många frågor. Vi är också näst bäst för många väljare. Att vi bara är näst bäst kan bero på att vi är otydliga i förhållande till de båda blocken. En allmän bild av oss är att vi är ett av vänsterpartierna och ingår i ett "rödgrönt" block. Samtidigt samarbetar vi i många kommuner och landsting och även i vissa frågor på riksnivå med den sk "alliansen". Detta gör att vi bara blir näst bäst för väljare från både höger och vänster. För att bli bästa parti tror jag att vi måste frigöra oss från vänsterblocket väldigt tydligt och gå fram i valrörelsen som ett självständigt grönt alternativ. Då kommer vi att växa ännu mer. Jag är mycket glad över att medlemmarna i Lund tagit ett tydligt beslut om denna inriktning. Vi ska inte samarbeta i valrörelsen och avvakta valresultatet innan vi börjar diskutera och förhandla om medverkan i en majoritet. Denna hållning är extra viktig i år när blocköverskridande överenskommelser kan bli nödvändiga. Jag är också glad att vara med på fullmäktigelistan i Lund. Jag ser fram mot valrörelsen och att Miljöpartiet blir så stort att ingen kan bilda majoritet utan oss.

Europa är inte världsbäst

UN Womens Executive Director Phumzile Mlambo-Ngcuka  inledde det IPU möte som jag deltog i. ( IPU= interparlamentariska unionen)
Hon leder UN Womens arbete på ett mycket bra sätt. Hon var tidigare vice president i Syd Afrika 2005-2008.
Phumzile Mlambo-Ngcuka  


Zena Hilal, gender partnership program på IPU redovisade en gedigen kartläggning av representationen i världens parlament.
Och representationen går framåt men Europa som låg längst fram 2005 är inte längre bäst 2013.  

America – 25,2 % kvinnor i parlamentet
Europa – 24,6
Afrika 22,5
Asien – 18,4
Pacifik – 16,2

Arabstaterna – 16%

Representationen har på 18 år ökat 
1995 var det 11,3% kvinnor i parlamenten totalt sett i världen jämfört med 21,8 % 2013.

Nordiska länderna har gått från 36,4 till 42,1%. Men både Sverige och Island har minskat något, i Sverige till 45% då Sverigedemokraterna kom in. Island har gått ned till 39,7%. 
New: You can now consult our archive of statistical data on the percentage of women in national parliaments.
WORLD CLASSIFICATION
RankCountryLower or single HouseUpper House or Senate
ElectionsSeats*Women% WElectionsSeats*Women% W
1Rwanda9 2013805163.8%9 2011261038.5%
2Andorra4 2011281450.0%------------
3Cuba2 201361229948.9%------------
4Sweden9 201034915745.0%------------
5South Africa 14 200940017944.8%4 2009531834.0%

Läs hela listan här 

FN:s kvinnokommission

En rapport från det 58:e mötet av FN:s kvinnokommission 

Den Svenska delegationen som leds av jämställdhetsminister Maria Arnholm.
Vi är två parlamentariker från riksdagen en från majoritet ( Maria Plass M)  och en från oppositionen och det blev i år jag. Förutom tjänstepersoner i Maria Arnholms stab består delegationen också av NGO:s. Kvinna till kvinna, Kvinnolobbyn och Rädda Barnen.

Utmaningarna och framgångarna med att implementera FN:s utvecklingsmål för kvinnor och flickor är temat för FN:s kvinnokommission 58:e session den 10-21 mars 2014. 

Deltagare i panelen från Holland, Brasilien, Sydafrika, Ruwanda
Det finns en sordin över mötet sett till utvecklingen i världen. Det förhandlas om positioner och just nu handlar det mesta om att försvara positioner istället för att flytta fram jämställdhetsarbetet i världen. tex kvinnors rätt att bestämma över sin kropp.

Det finns självklart ljusglimtar men när konservatism och nationalism breder ut sig i ekonomiska krisens efterfölje så drabbar det kvinnor och socialhållbar utveckling.

Min första dag här var jag på ett seminarium om MenCare som Holländska handelsdepartementet höll i. "Men caring for gender equality"
MenCare+ är en partnerskap skapat för att involvera män i sexuell och reproduktiv hälsa. Där bla män för jämställdhet ingår. 

Idag kommer jag att delta i parlamentarikermöte om hållbar utvecklin. Och det är uppenbart det hänger ihop eller för att säga det så som Wangari Maathai sa

“ Vi kan inte få en hållbar utveckling utan rättvis utveckling
och ingen rättvis utveckling utan jämställdhet ”













Frikänd = ingen våldtäkt?

Det har på den senaste tiden kommit en del frikännande domar i våldtäktsmål och kommer säkerligen fortsätta göra så. Många gånger (har iaf jag uppfattningen) så resulterar frikännandet i att omgivningen anser att det därmed klarlagt att det inte skett någon våldtäkt (om nu inte domen blir mediauppmärksammad och hårt kritiserad).

Jag menar dock att detta många gånger är ett felaktigt synsätt.

Man kan tänka sig två olika huvudtyper av frikännanden. Dels frikännande på grund av att man inte är säker på om man tagit rätt person eller är säker på att det är fel person och dels på grund av att man konstaterar att personen visserligen haft sex med offret vid det utpekade tillfället men att personen inte kan dömas för våldtäkt för detta. I det fallet man tagit fel person är det uppenbart att många ändå fortsättningsvis anser att en våldtäkt kan ha ägt rum. Detta fall lämnar vi därhän tills vidare.

I det andra fallet anser nog många att om en person nu blivit frikänd så var det ingen våldtäkt. Rättsstaten har fastslagit att det inte var någon våldtäkt. (Kanske sägs det t.o.m. så illa att “hon var med på det”.)

Jag menar att detta inte alltid är rätt. I sådana här fall frias gärningsmannen ofta för att det inte funnits något subjektivt uppsåt att t.ex. tvinga till sig sex. Eller något subjektivt uppsåt att att offret var i ett hjälplöst tillstånd, osv. Detta innebär att gärningsmannen inte insåg och/eller inte ville varken tvinga till sig sex eller förstod att offret var i ett hjälplöst tillstånd. Personen som gjorde handlingarna “visste inte bättre”. I ett sådant fall ska gärningsmannen frikännas.

Detta är rimligt. Vad som inte är rimligt är nästa steg. Frikännandet får inte med automatik leda till att man anser att det beteende som gärningsmannen använt sig av därmed är okej eller att detta innebär att offret inte blivit våldtagen. Det första är en moralisk fråga där alla borde inse att det är uppenbart att allt även om ett beteende inte är straffbelagt så kan det vara moraliskt förkastligt. Det andra är mer juridiskt och handlar i någon mening om huruvida ett brott blivit begånget. Kan ett brott bli begånget utan att den som gjort handlingen kan straffas för det?  Ja, faktiskt. Det är uppenbart om man tittar på medhjälps-bestämmelserna. Man kan bli dömd för medhjälp till ett brott som någon begått i objektiv mening men där det subjektiva rekvisitet för huvudgärningsmannen brister. (Dock krävs det givetvis att alla subjektiva rekvisita för medhjälparen är uppfyllda.) Låt mig ta ett exempel:

A pratar med B och förstår då att B tror att han har fått en gräsklippare av C. A vet att C inte har gett gräsklipparen till B men A hjälper ändå B att ta gräsklipparen från C. I detta fall har B inte subjektivt uppfyllt rekvisitet i stöldparagrafen i brottsbalken (8:1) om att olovligen ta något, B trodde ju han fick. A däremot visste att han hjälpte B att olovligen ta något och kan därför dömas till medhjälp till brottet stöld.

Här har alltså Cs gräsklippare blivit stulen av B som inte begått någon stöld och A har dömts till medhjälp till stölden. Ta nu bort A ur exemplet. B tar en gräsklippare som han tror han får ta men egentligen inte får ta. B kan inte dömas för stöld. Har det skett någon stöld? I objektiv mening har det skett en stöld men B har inte kunnat dömas för stölden.

Det är inte lika lätt att skilja på den objektiva delen och den subjektiva delen i våldtäktsmål men jag menar att resonemanget ändå ska ses på samma sätt i våldtäktsmål. Ett offer kan ha upplevt sig tvingad till sex samtidigt som gärningsmannen inte alls förstod att denne tvingade till sig sex. Jag menar då att det objektivt sett har skett en våldtäkt men att gärningsmannen inte är skyldig till våldtäkt. (Sedan är det en annan sak att jag personligen skulle vilja se att våldtäktslagstiftningen såg annorlunda ut, t.ex. med samtycke och möjligen även oaktsamhet men det är en sak jag inte diskuterar i detta inlägg.)

Jämför detta med en gräsklipparstöld eller en cykelstöld eller en bilstöld eller liknande. Hela samhället accepterar att man blivit besulen trots att det inte alls är säkert att den som begått handlingen faktiskt kan dömas till stöld, ens om den hittas och hela händelseförloppet är bevisat. Det kan finnas någon subjektiv grund för att det faktiskt inte är straffbart. Ändå menar nog de flesta att saken faktiskt blivit stulen, och det är en rimlig utgångspunkt.

På samma sätt borde vi kunna se det med våldtäkt. Att någon blivit frikänd innebär inte alls med automatik att offret inte blivit våldtaget!

Skrev tidigare ett inlägg om våldtäktsoffer och skuld och skam.

Fortsättning – vad jag inte kan förstå?

Som en liten fortsättning på tidigare inlägg (läs gärna det först) tänkte jag att jag kunde beröra frågan huruvida man som vit och/eller man kan förstå hur det är att vara “rasifierad” eller kvinna. Eller om en person utan funktionshinder kan förstå hur det är att leva med ett osv.

Låt oss försöka förstå vad följande betyder: “En person som inte är x kan aldrig förstå hur det är att vara x.”

Om vi bortser från det kategoriska “aldrig” som ju gör satsen befängd (i princip kräver att människor aldrig kan förstå varandra för att den ska vara sann) så kan vi ändå se följande: Kan man som man förstå hur det är att vara kvinna? Det är väldigt svårt att svara på frågan. Vad är det egentligen att vara kvinna? Uppenbarligen är det olika från person till person, icke desto mindre delar många som är kvinnor någon form av gemensam erfarenhet som många som är män inte delar.

Är detta en erfarenhet man måste ha upplevt för att kunna förstå eller kan man få det förklarat för sig? Givetvis kan en förklara precis vad som händer i olika situationer och hur en tänker då osv. Men räcker detta för förståelse? Låt oss anta att det inte gör det, vad blir konsekvensen?

Om bara en person som personligen har upplevt någonting kan förstå denna upplevelse betyder det egentligen att vår förmåga att förstå varandra som människor är oerhört oerhört begränsad eftersom all förståelse av erfarenheter är omöjlig och alla erfarenheter måste upplevas av personen själv för att få en förståelse. Helt enkelt att det inte går att förstå någon annan människa än sig själv, åtminstone när det gäller erfarenhetsuttalande.

Jag har ingen empiri (skulle det kunna gå att få fram detta?) men konsekvensen av ovanstående är djupt otillfredsställande och i mitt tycke en fruktansvärt bra grogrund för egoism. Om en nu inte kan förstå någon annan, varför ens försöka? Varför ska en tro att andra vill ha det på ena eller andra sättet? Är det inte bäst att bara tänka på sig själv som ju faktiskt är den enda en förstår?

Jag vill tro att människor kan förstå varandra om de försöker och att det visst går att få inblick i andras erfarenheter genom att de delar med sig av dessa (t.ex. genom litteratur). Jag tror vi får ett bättre samhälle om vi tror på förståelse.

Vad är syftet med att vara feminist eller antirasist?

Är tanken med att vara feminist eller antirasist att vara den som har den mest rättrogna läran eller vara den som lyckas förändra mest? (Och kan man förändra åt rätt håll utan den rättrogna läran?)

[Jag kommer här använda rasism i den gängse meningen och inte i den meningen jag egentligen tycker vore mest logisk.]

Många gånger har jag stött på (på internet) människor som i all välvilja försöker utbilda sina medmänniskor i den rätta läran gällande jämställdhet och antirasism. Inget fel i detta, utan en idédebatt och att vi samtalar med varandra är det svårt att verkligen få syn på alla patrialkala och rasistiska strukturer som finns runtomkring oss (och kanske även i oss?).

Det problem jag ser är att jag tycker ibland att det finns en sorts jante-mentalitet:

Du ska inte tro att du är något!! Det räcker inte med alla kalla sig feminist!! (Förvisso.) Du ska inte kalla dig feminist om du inte tycker så här (precis som jag)! Då är du bara en låtsas-feminist! Eller:

Är du vit så är du rasist! Det spelar ingen roll om du kallar dig antirasist om du är vit eftersom du ändå då [per definition?] är rasist! Som vit kan du aldrig helt förstå rasismen, om du gör precis som jag säger så är du halvt med saken, gör du inte precis som jag säger är du helt emot! En vit antirasist kan inte förstå detta, så bara lyssna på mig och låt bli att ifrågasätta!

Givetvis är detta något tillspetsat, för att jag ska få fram poängen. (Jag har alltså inte läst att någon har skrivit så här men jag menar att samma tankegångar ligger bakom en hel del jag läst.)

Problemet med detta (i mitt tycke) är att detta är djupt kontraproduktivt. Kanske kan man “branda” sig själv som en med rätt åsikter men i mitt tycke är det viktigaste med att se orättvisorna att därmed kan åtgärda dem. Står då dessa två saker verkligen emot varandra? I mitt tycke gör de det.

För att genomföra saker i ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle krävs att man får flertalet av befolkningen med sig (åtminstone krävs det det i många frågor och i det här fallet så krävs det kanske betydligt mer än en majoritet för att avskaffa rasismen och patriarkatet). Men ett sekteristiskt beteende där rätt åsikt är huvudsaken framför förståelse för andra eller där rätt åsikt är viktigare än att faktiskt nå fram till den andra leder inte till att man övertygar någon annan, istället får man människor att rygga tillbaka och bli avståndstagande alternativt rädda för att göra eller tycka fel. En människa som är avståndstagande är givetvis inte bra men även en människa som är rädd att tycka fel och försöker anpassa sig till auktoriteten utan att våga ifrågasätta är nästan ännu värre. Denna övertygelse är inte genuin utan bygger på rädsla och (förutom att det då är skadligt för personen och djupt oetiskt) leder inte till att man får någon möjlighet att kontrollera att man faktiskt själv har rätt. Även om man verkligen tror sig ha rätt så kan det vara bra att kolla att ens argument verkligen håller… Världen hade varit bättre om fler hade gjort så!

Vill vi ha en värld där människor verkligen är övertygade om det goda i vissa saker och gör rätt för att de vill det eller för att en auktoritet har berättat hur de ska tycka? (Jämför religion f.ö.)

Ibland finns det också en tendens att hålla fram att personer med vissa specifika erfarenheter har mer rätt i en diskussion just på grund av deras erfarenheter och inte på grund av vad som faktiskt sägs. Detta är lite som att om matematikprofessorn säger att en sats är sann så är den det men inte om den matematikstuderanden säger det, därför att budbäraren är en del av beviset. Detta är givetvis absurt. Ett påstående blir inte mer eller mindre sant beroende på vem som säger det! Konsekvensen blir givetvis att sanningshalten i ett påstående ska bedömas utefter innehållet och inte vem det är som säger det! Givetvis kan man tro att matematikprofessorn har rätt (vilket hen oftast har) men detta är inte beviset och matematikprofessorn vore en mycket dålig matematikprofessor om inte hen också kunde bevisa att hen har rätt.

Vad jag vill säga är alltså att en person som har en viss hudfärg inte på grund av detta har mer rätt i vad som är rätt sorts antirasism än någon annan. Möjligtvis har den på grund av sina (troligtvis beklagansvärda) erfarenheter lättare att se vad som är rätt sorts antirasism. Sättet att övertyga andra om detta är inte att påpeka att eftersom den andra inte har rätt hudfärg så har den mindre erfarenheter av problemet och därmed har den fel i sak utan att faktiskt med fakta-argument förklara hur den menar. Då har personen med den andra hudfärgen möjlighet att förstå eller peka ut en brist i resonemanget så att de sedan tillsammans kan komma fram till något ännu bättre.

Argumentet “jag är x alltså vet jag hur det ligger till” är ett ohederligt argument eftersom det kan verka vettigt men egentligen är djupt auktoritärt och i förlängningen bidrar till ett icke-demokratiskt samhälle där position istället för fakta avgör vad som är sant.

Jag vet att det är jobbigt att ta diskussioner med folk som inte har fattat någonting, inte har någon personlig erfarenhet av att det finns ojämlikhet eller rasism och därför menar att den inte existerar samt är allmänt besserwissrig. (Jag har stått i valstuga många valrörelser och då får man sin beskärda del av dylikt.) Jag menar därför på intet sätt att det är ens skyldighet att alltid ta diskussionen med massa bra fakta-argument och lyssna på andras tokstollerier (det är det dock när man står i valstuga men det är en annan sak).

Det är helt ok att bara snällt påpeka att en tycker att den andra personen har fel i sak och inte har förstått och att man själv är för trött för att försöka förklara. Det som inte är ok är att hänvisa till att “jag är minsann x” eller “jag har minsann upplevt x” och därför vet jag mer än du och därför har jag rätt. Det är att understödja de grumliga (fascistiska?) idéerna om att någon bara i kraft av sin position per definition känner sanningen. Nedlåt dig inte till någonting sådant!

Utmana istället de som du anser felaktigen utger sig för att vara feminister och antirasister: Vad tycker du som feminist/antirasist om det här förhållandet? Tycker du som feminist/antirasist att det är rätt att x? Be människorna förklara sina i ditt tycke befängda åsikter! Antingen brister deras argumentation till form eller fakta eller så har de rätt! Finns det brister kan du påpeka dem och ni har kanske alla lärt er någonting?

Fristående fortsättning kring förståelse.

Vårdetiska principer

Möjligheten att få akut vård vid sjukdom tillhör något av det mest basala i ett samhälle som vill kalla sig varmt och mänskligt. Region Skåne tog 2009 beslutet att gämda / papperslösa personer som vistas i Skåne får tillgång till akut vård. Detta beslutet banade vägen för ett riksdagsbeslut som innebar att nu gömda / papperslösa över hela landet får akut vård på rimliga villkor.

Det fanns flera skäl till vi i Region Skåne fattade beslutet akut vård skall ges papperslösa / gömda. Det fränsta skälet är rent humanitära och mänskliga. Ett samhälle som inte klarar av att erbjuda personer som vistas i landet akut vård utan att den enskilde skall fundera på om den har pengar är verkligen ´har råd är ett mänskligt fattigt samhälle.

Det är därför viktigt att vi nu Region Skåne tar nästa steg i att verka för att de individer som står utanför sitt eget lands sjukförsäkringsssystem och är EU-medborgare och för tillfället befinner sig i landet kan få tillgång till akut vård utan att tänka på de har resurserna direkt. Det kan handla om förlossningar eller akuta sjukdomstillstånd. Sedan skall vi så klart vara aktiva i EU att se till att alla länder inom EU lever upp till följa EU:s direktiv, men i väntan på detta så måste vi sjukvårdshuvudmän stå upp för grundläggande vårdetiska principer.

Samtycke och Feminism

Idag ska jag prata på systerfestivalen i Örebro.

Hur länge ska vi behöva vänta på en lag trots att vi har kunskap.
 


Här är mitt inledningstal


Jag heter Gunvor G Ericson
Riksdagsledamot fr Katrineholm, jämställdhetspolitisk talesperson och en av två gr ledare för Mp

Har 5 katter och bor i Skogen,

 

Sex är glädje, njutning och lust. Idag har många här i Sverige friheten att välja med vem, när och hur de vill ha sex. Det är fantastiskt att den sexuella friheten utvecklats men samtidigt finns också en utveckling i attityder och värderingar bland vissa killar där sex är en rättighet även om en annan människa kränks.

” jag drömmer om den dag, då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten är ett uttryck för innerlighet, ömhet och njutning

Så sa Elise Ottessen Jensson som 1933 grundade RFSU.  Men den drömmen är lika aktuell idag

Sexualupplysning och ökad kunskap om sexualitet har varit en grundsten för den sexuella frigörelsen i Sverige. Kunskap är också grundläggande för att kunna fatta politiska beslut.

 

För nästan precis 1 år sedan hade vi chansen att ändra lagen då alliansregeringen la förslaget ” En skärpt sexualbrottslagstiftning”

MEN den lilla ändring som då gjordes – att ändra en formulering från hjälplöst tillstånd till särskilt utsatt situation – har inte haft någon större betydelse.

Miljöpartiet har sedan länge drivit på för en lagändring – och vi föreslog det även i fjol.

Redan då fanns alltså ett förslag om att lägga till en samtyckesbaserad paragraf MEN DET valde alliansregeringen att ej ta med.

 Hur länge ska vi behöva vänta på en lag trots att vi har kunskap.

Hur länge ska vi behöva vänta på att vi får en lag – som stämmer överens med de flesta människors rätts medvetande.

Ett nej ska vara ett nej.
Så här kan det inte få fortgå, dom efter dom

Sexualbrott är en av de brottstyper som polisanmäls i minst utsträckning. Knappt en fjärde del av brotten anmäls. Och i de flesta fall när en kvinna anmäler en våldtäkt läggs fallet ned.

Lagen behöver ändras så att ett nej även betyder nej på juridik språk.  Sverige borde lära av England och Kanada.

"En gärningsman i ett sexbrottsfall döms hårdare om de exempelvis skyller på att de var berusade och inte förstod, för i England så förstår man att vuxna människor måste lära sig att bedöma och ta ansvar för sina handlingar" skrev Hanna Friden på AB debatt  - Ja verkligen.. 

Frågan om samtyckes lag har debatterats allt sedan 2005 när europa domstolen kom med en lag mot Bulgarien som tydliggjorde att mänskliga rättigheter gäller – att det ska gå att bestraffa varje sexuell handling som skett utan samtycke

Eva o Christian Disens presenterar i sin bok ” övergrepp mot kvinnor och barn” fakta och analyser av 10000 förundersökningar och 2000 domar från 2004-2011. Det är en avslöjandeläsning

 Antalet våldtäktsärenden i Sverige som går till åtal beräknas vara mindre än 10% vilket är historiskt lågt.

Antalet dömda för våldtäkt har varit på ungefär samma nivå under 50 år trots att anmälningarna ökat 20 fallt.  2012 anmäldes

6 320 anmälda våldtäktsbrott, 2012    DET ÄR 17 våldtäkter VARJE dag

lägg därtill

7 610 anmälda brott om sexuellt ofredande.    DET blir över 30 anm övergrepp VARJE DAG!!

OCH

Av alla dessa anmälningar var det få som gick till åtal och ännu färre till fällande dom. 171 fällande domar 2012, En siffra som sagt varit ungefär den samma de senaste 50 åren trots att anmälningarna ökat 20 fallt.

Vi läser i tidningarna om

Tenstafallet  -  sex unga män i tur och ordning sex med en 15-årig flicka som var instängd i ett rum.

Lunda fallaet - Kvinnan skrek – han sa att det var dominans sex

 MEN bakom dessa rubriker finns en gärningsman men om dem skrivs ganska lite.

Skälet till att allt fler frias sägs ofta vara samtyckes invändning – "ja men jag trodde hon var med på det"
MEN 
Vilka frågor får gärningsmannen – ja det är oftast en man

Vilka sexvanor har du – hur ofta ser du på grov porrfilm

Vad hade du på dig den kvällen.

Hur förvissade du dig om att din partner var med på att ha sex med dig?


Miljöpartiet vill införa en obligatorisk utbildning för domare och nämndemän i sexualbrott.

Domare och nämndemän tillhör de viktigaste parterna i rättskedjan som säkrar en rättssäker rättsprocess för kvinnor och barn utsatta för våld och sexualbrott. Vi ser fortfarande exempel där rätten resonerar om kvinnans promiskuösa leverne eller klädstil, vilket inte stämmer överens med sexualbrottslagstiftning och kvinnofridsparagrafen utifrån lagstiftarens avsikt. Medan gärningsmännen inte får frågor om sitt agerande på samma sätt.

Domstolsverket har arrangerat kurser om den här typen av brott, men endast en mindre del av alla domare har deltagit vid kurserna. Miljöpartiet vill göra dessa kurser obligatoriska för domare och nämndemän.

–– Med tanke på den debatt om våldtäktsdomar som förs och den förtroendekris som rättsväsendet nu upplever känns det nödvändigt. I den här frågan finns inga ursäkter. Läget är allvarligt om brottsoffer struntar i att göra en anmälan eftersom de ser en rättsprocess som något negativt

Det är positivt att riksdagen nyligen beslutade att tillsätta en kommitte som ska granska varför så få våldtäktsanmälningar leder till åtal och fällande dom.

Men majoriteten i utskottet med Socialdemokrater och moderater i spetsen vill också se över lagstiftningen förutsättningslöst

-         MP välkomnar utredning som tittar på olika alternativ – i debatten har oaktsamhetbegepp som i Norge ofta framlyfts – men lag så som de har i Kanada är ännu mer intressant.

-         OCH vad gäller frågan om samtyckesparagraf – behöver vi inte vänta Denna fråga har utretts tillräckligt – i sexualbrottsutredningen 2010 fanns ett konkretlagförslag – vi ville  använda det. MEN det ville inte majoriteten.

Men att få bort sexövergrepp handlar inte bara om lagstiftning utan också om normer i vårt samhälle.

Det handlar om synen på män och maskuliniteter och snäva tankebanor om hur en ”riktig man” ska vara. 

Egentligen är det konstigt att den gamla fördummande bilden av stark familjeförsörjare som har drifter han inte kan kontrollera lever kvar men den underblåses av män som känner sig hotade i sin samhällsposition. Nicklas Järvklo som forskar om svensk maskulinitetspolitik har beskrivit det på ett intressant sätt:

 ”För vita män har de senaste decennierna inneburit en historisk utmaning där tidigare diskriminerade grupper som kvinnor, icke vita och homosexuella krävt rättigheter. Grupper som vita män tryggt kunnat definiera sig i motsats till har idag erkänts rättigheter och en plats i samhället. Detta leder inte nödvändigtvis till en kris för män i allmänhet, men det är något som utmanar möjligheten att legitimera traditionella patriarkala värderingar”.

Många män har varit passiva eller gjort motstånd i debatten och inte sett feminism som en frigörelse även för dem. Att varje människa kan få vara den hen är utan att låsas in i stereotypa könsnormer är en vinst för alla.

Det är nu hög tid att diskutera mansnormer och maskuliniteter. Män är överrepresenterade på maktpositioner och i samhällets så kallade topp. Men män är också bland de som är mest utsatta i samhället.  Ett exempel är män och våld. Män utgör:

98% av alla misstänkta för våldtäkt

88% av alla misstänkta för olaga hot

84% av alla misstänkta för misshandel

83% av alla misstänkta för mord och dråp

 

75% av alla behandlade för våldsskador

60% av alla offer för misshandel.    (källa SOU 2014:6  Män och jämställdhet)


Män har kortare medellivslängd och är överrepresenterade i statistiken för självmord, akut hemlöshet och drogmissbruk. Den manliga normen att vara ”stark och osårbar” leder till att inte söka hjälp i tid vilket i sin tur innebär högre dödlighet, onödigt individuellt lidande och ökade samhällsekonomiska kostnader.      Pos är dock att mäns medellivslängd ökar – ja till och med snabbare än kvinnors men normerna lever ofta kvar.

Gamla mansnormer och maskulinitetsideal begränsar mäns livschanser. Sluta diskutera hur en man eller en kvinna ska vara, sluta stäng inne människor i socialt konstruerade könsnormer

I en värld med lika rättigheter kan alla som villkänna sig inkluderade.

Miljöpartiet tror att alla människor, oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, mår bättre och blir lyckligare utan tvingande etiketter och trånga kategorier.

När jämställdhetspolitik diskuteras och om hur vi ska bygga samhället starkt, där alla får vara med, ska vi med andra ord minnas att queerrörelsen i lika hög grad även är de heterosexuellas kamp: för ett friare och mer avspänt samhälle med mindre tvingande normer, med större utrymme för varje individ att få vara den hen vill. Med den kunskapen som grund kan ett modernt socialt hållbart samhälle byggas.

Det är Miljöpartiets vision
 
 
 

Om ”EU-skatt” och den ytliga svenska EU-debatten

I dagarna har Miljöpartiet släppt vårt EU-valmanifest som innehåller de frågor våra EU-parlamentariker ska driva de kommande fem åren. Manifestet fastslogs i en medlemsomröstning. I omröstningen bestämde våra medlemmar att skriva in i manifestet att Miljöpartiet vill ” införa en skatt på finansiella transaktioner inom EU, fri för alla medlemsstater att delta i. Intäkterna ska användas till gröna investeringar, för förnybar energi och hållbara transporter, som stimulerar jobb, främst i fattigare delar av EU. EU ska fatta beslut om hur intäkterna används för dessa syften”.

I den mediala rapporteringen slängs nu med termen ”EU-skatt” som Miljöpartiet påstås ha tagit ställning för och vi påstås därmed ha antagit en ”EU-vänlig linje”. Expressen går längst och påstår att vi vill ge EU ”beskattningsrätt” och klagar över svenska partiers naivitet i att ge EU mer makt på de områden man själv har starka åsikter på.

Är vårt förslag en ”EU-skatt”? Vill vi ge EU beskattningsrätt? Nej. Vi är för en skatt på finansiella transaktioner (precis som vi varit under lång tid, tillsammans med stora delar av solidaritetsrörelsen). Men – den ska vara frivillig – för de medlemsländer som vill att finanssektorn ska bidra till klimatomställningen – att ansluta sig till. Ändamålet är också fastslaget (gröna investeringar för förnybar energi och transporter). Det ökat alltså inte den allmänna EU-budgeten och är inte fritt för EU att använda efter eget huvud. Det som är nytt i vårt förslag är att den exakta placeringen av investeringarna ska beslutas gemensamt så att de kan göras där de är mest effektiva snarare än att rika länder ska kunna låta bli att finansiera sina klimatinvesteringar själva.

Är vårt förslag ”EU-vänligt”? Är vi inte längre ett EU-kritiskt part? Vi är ett EU-kritiskt parti. Och det här förslaget är ett bra exempel på hur vi tycker EU ska fungera: att medlemsländer ska kunna välja vilka samarbeten man ska ingå i och inte tvingas in i olika samarbeten som en direkt följd av medlemskapet eller nya fördragsändringar. På det sättet kan EU användas som arena för samarbete utan att frånta medlemsländerna sin suveränitet.

Varför blir då den mediala reaktionen då så kategorisk? Jag tror att det beror på en ytlig EU-debatt. I Sverige har EU länge diskuterats utifrån ett ”för eller emot”-perspektiv, alltså att varje sakfråga sågs i skenet av huruvida debattörer och partier var för eller emot att EU fanns – eller i alla fall huruvida Sverige skulle vara medlemmar eller inte. (Miljöpartiet är förstås inte oskyldiga till detta då vi fram till 2008 fortfarande ville att Sverige skulle lämna EU.)

Idag har ytterst få partier en kategorisk ”ja till allt EU gör” eller ”nej till allt EU gör”. Då blir den mediala beskrivningen något skev om alla förslag ett parti lägger fram att man ska använda EU-samarbetet till ska tolkas som ett närmande på just den skalan, snarare än efter vilka konsekvenser förslaget får.

Miljöpartiet är fortfarande ett EU-kritiskt parti. Men vi vässar ständigt de verktyg vi utifrån denna syn kan använda EU för att säkra klimatarbetet och mänskliga rättigheter i Europa – med EU som verktyg. Eller som Åsa Romson säger i Ekot: ”Vi ska lösa de problem som behöver lösas gemensamt i EU. Det behöver vi också ge varandra kraft att göra, medan de problem som löses bättre närmare människor beslutas närmare människor, ska hållas här.

Ekobloggen 2014-03-02 12:48:00

Apotekens vinstuttag eller 

Hur lurade vill vi bli vi kunder?

Man pratar alltid om marknadskrafterna som den store frälsaren som verkligen går kundens ärende, kunderna skall få det billigaste, det bästa och det snabbaste. Avregleringen av apoteken skulle leda till bättre priser för kunderna, bättre, billigare, snabbare.

Jag hade beställt en storförpackning av läkemedlet Ronaxan, hundens medicin mot Borrelia och Anaplasma som han drabbats av för vilken gång i ordningen vet jag inte. Medicinen är bra, men dyr. Så jag försöker naturligtvis vara ute i tid och beställa hem storförpackningen - en wellpappkartong modell mindre som innehåller 5 stycken små förpackningar som vardera innehåller 20 tabletter. Detta gjorde jag på apoteket Kronan, eller Kronans droghandel som det heter för ca en och en halv vecka sedan. 

Fram tills att den förpackningen skulle komma till butiken fick jag köpa några av de små 20 tabletter-förpackningarna. De är självklart dyrare, apoteken har enligt lag rätt att lägga på ett visst antal procent på de mindre förpackningarna. Nåväl, jag betalade det dyrare priset och väntade snällt på att storförpackningen skulle komma hem. I går var jag på apoteket igen för att hämta storförpackningen och då visade det sig att den var restad, som det heter. Det gick alltså inte att få hem den från bolaget som tillverkade den. Men, sa expediten, vi har fem av småförpackningarna som innehåller 20 tabletter var så du kanske vill ha dem? Alltså samma små förpackningar som ligger i wellpapplådan i storförpackningen.

Ja sa jag det spelar ju inte mig någon roll, det är ju samma, så det tar vi. När jag skulle betala visade det sig dock att det inte alls blev samma. Det skulle kosta 970:- för dessa 5 förpackningar som låg utspridda på disken och som hade kostat strax över 700:- om de hade legat alla tillsammans i en liten wellpapplåda istället. Det är ungefär 50 kronor mer för varje 20 förpackning.

Det blir en massa förtjänst det för apoteket om de väljer att bryta storförpackningen och säljer enstaka småförpackningar och använder sig av möjligheten att lägga på största möjliga pålaga som apoteket enligt lag får lov att lägga på. Blir det kundtillvänt? Tycker jag då rakt inte. Hade jag något att välja på? Nej, inte det inte. 

Jag ringde och pratade med tillverkaren men naturligtvis kunde inte de göra något. Lagen är skriven så, Apoteken får lov att göra så. Ja, så är det säkert eftersom marknaden helt och hållet är uppbyggd utifrån att företagen skall tjäna så mycket pengar som möjligt. Men de kan faktiskt välja att agera kundtillvänt, det finns ingen lag som säger att apoteket måste skjörta upp folk.  De får göra det, så som lagen är skriven, men de kan välja att låta bli att göra det, det blir de inte åtalade för…


Spårvagn

I Lund har spårvagnsmotståndarna bildat ett parti. I Malmö är det också tydligt att moderaterna är aktiva motståndare till spårvagn. Folkpartiet i Malmö verkar hålla kvar i sin tunnelbaneide som de står Personligen tycker jag det är bra att alternativen är tydliga i kommnade allmänna val.ensamma om.

För mig står det klart att att så väl spårvagnspartiet i Lund som Moderaterna och Folkpartiet i Malmö inte har svaren på hur de stadsinterna transporterna ska kunna möta klimatmålen. Det behövs smarta kollektivlösningar i Malmö, Lund och även i Helsingborg. Spårvagn ger det genom att det ger en snabbhet som behövs för att kollektivtrafiken skall ta nästa steg. Det handlar om knyta an till även en snabb regional trafik.

Från Region Skåne har vi varit tydliga att vi kan ta ansvar för driften av spårvagnstrafiken. Utifrån detta så kommer höstens val att vara väsentligt för hur snart vi kan spårvagnstrafik. Vi behöver inte halvhalt i denna frågan

En superbusslösning med 24 meter långa dubbelledsbussar i femminuterstrafik klarar maximalt 1 100 resande per timme. Spårvägstrafik var femte minut kan förflytta minst 2 000 resenärer per timme. Alldeles oavsett om det är el eller något annat som driver bussen rymmer den färre än en spårvagn.

För mig är valet klart – Spårvagn är framtidens lösning