Ekobloggen 2013-11-27 19:35:00


Jag har haft några dagar att fundera över livet nu. Satt mycket vid pappas sjukhusbädd under förra veckan och i helgen och det är mycket som hinner röra sig i huvudet då. Jag tänkte på hans armar och händer som har uträttat så mycket. Lagat bilar, spikat fågelholkar, lagt tak, satt potatis, grävt land, lyft upp oss när vi var små, tvättat oss, byggt stall, och så vidare. Så tänkte jag på alla andra människors armar och händer och hur mycket de har skapat överallt på planeten. Påverkat.

Sedan tänkte jag på hans hjärta och hjärna, hur många slag hjärtat slagit, hur mycket blod det pumpat runt. Hur många extraslag det slog när han träffade mamma när de var unga. Hur  många känslor som flödat igenom honom och påverkat både tankar, handling och hjärtslag. 

Hur är ett liv egentligen? Hur mycket dramatik innefattar ett vanligt liv?  Jag vet att min pappa räddade livet på en annan man när de var ute och fiskade i en båt en gång  början på 70-talet. Han höll själv på att stryka med på kuppen, men han lyckades, tack vare sin envishet och sin styrka få upp de båda två ur vattnet. Vi har den genen i oss, ingen självbevarelsedrift alls, utan bara action!

Jag vet att han skulle gått i döden för sin familj om det hade begärts av honom eller vi hade varit hotade på något sätt. 

Jag vet rätt mycket om honom, men jag vet inte vad han såg eller kände de där sista andetagen, de sista blickarna som fastnade så långt bort, utanför rummet, någon annanstans. 

Så funderade jag över sjukvården, hur väl den ofta fungerar. Hur mycket hjälp vi alla kan få. Jag frågade de fantastiska sjuksköterskorna som jobbade hela nätterna och hade så tungt ansvar för så många liv, hur mycket de tjänade i månaden. När den ena berättade att hon tjänade 23 600:- i månaden skämdes jag. 

Vi pratade om värderingar och hur tydligt vi i vårt samhälle ickevärderar de människor som tar hand om oss som små eller som sjuka. Förskolelärare, lärare, sjuksköterskor, vårdbiträden, vad vore samhället utan dem? Jag arbetade själv inom vården på 80-talet, nu arbetar jag som projektledare och tjänar 15 000:- mer i månaden än dessa vardagens hjältar. Det kan aldrig vara rätt att det är ett så lågt värde, i förhållande till annat, på yrken som tar hand om, yrken som är helt nödvändiga för samhället, livet, människorna. Vi måste alla hjälpas åt så att dessa yrken kommer upp i skäliga lönenivåer. Jag tänker göra det jag kan!

Fristadsprogrammet utvidgas

Kulturhuset Stadsteatern berättar i dagens DN om hur verksamheten är tänkt att utvecklas framöver. Bland annat vill man utöka fristadsprogrammet i enlighet med min motion som jag lade tidigare under hösten till att omfatta såväl fler personer som nya konstformer. Tyvärr talar man utöver författare än så länge endast om musiker.

Tidigare under hösten kom även beskedet att Göteborg tar emot rapparen Khaled Harara som den första musikern inom ramen för ett svenskt fristadsprogram. Men även Malmö meddelade idag att man är avser att utvidga fristadsprogrammet, och då talar man om ytterligare fler konstformer, förutom musiker även till exempel bildkonstnärer. Stockholm bör följa Malmös exempel.

I våras lade jag tillsammans med vänstern en skrivelse i Kulturnämnden om ett utökat fristadsprogram, och som en uppföljning lade jag sedan en motion till kommunfullmäktige. Skrivelsen behandlades på kulturnämnden den 29 september. Motionen har inte hunnit behandlas.

Här är länkar till skrivelsen och dess svar i kulturnämnden.


Motionen i sin helhet:
 
Motion av Mats Berglund (MP) om ett utökat fristadsprogram

Fristäder för författare finns idag i runt 40 olika städer runt om i världen. Ansökningarna till fristäderna samordnas och administreras genom ICORN (The International Cities of Refuge Network), med bas i Stavanger. I Sverige tar idag sju städer – Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Växjö, Sigtuna och Skellefteå – emot författare som av olika anledningar är hotade eller förföljda, och nyligen tillkännagjordes att även Jönköping väntas ta emot sin första fristadsförfattare under hösten 2013.

I Stockholm har vi sedan 1998 välkomnat hittills sju författare som har fått möjlighet att verka i Stockholm under en tvåårsperiod. Det är Kulturhuset Stadsteatern som är ansvariga för fristadsprogrammet i Stockholm.  Kostnaden för programmet har av kulturförvaltningen beräknats till omkring 0,5 Mnkr per år, vilket bekostar stipendium, lägenhet och programverksamhet kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Även om Stockholm under 15 år har kunnat ta emot författare så är behovet för fler fristäder världen över mycket stort. Som ojämförligt största kommun i Sverige bör Stockholm kunna utöka det nuvarande programmet till att omfatta fler författare än enbart en åt gången. Men även till att omfatta fler konstarter än enbart författare och journalister. Nyligen har Göteborg blivit den första staden i Sverige att ta emot en musiker inom ramen för fristadsprogrammet via ICORN och PEN, vilket bör möjliggöra öppningar inom ytterligare fler konstområden även för Stockholm. Som medlem i ICORN bör Stockholm även verka för en utvidgning av fristadsbegreppet så att även musiker, bildkonstnärer och andra kulturutövare kan omfattas av de medlemsstädernas fristadsprogram.


Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag följande:

att:    Staden utökar fristadsprogrammet till att omfatta fler platser än enbart en i taget.

att:    Fristadsprogrammet utökas till att omfatta fler konstarter.

att:    Stockholm via sitt medlemskap i ICORN verkar för en utvidgning av fristadsbegreppet till att omfatta fler konstområden.


Stockholm den 10 oktober 2014


Mats Berglund (MP)

Norberg vs. Greenpeace

Johan Norberg utmanar Greenpeace om GMO-grödor. Fajten om vem som är vetenskapens bästis är igång. För vem vill vara emot vetenskap? Ingen som vill erkänna det i alla fall.

Maskrosfrön
@Doug88888 (CC-BY-NC-SA)

Den viktigaste skillnaden mellan organismer och död materia är hur de sprids. Onedbrytbara kemikalier kan visserligen koncentreras när det rör sig genom näringskedjan, men i det långa loppet späds de ut till minsta möjliga koncentration. Organismer, däremot, kan både brytas ner och föröka sig i en evighet.

Därför är vi till exempel försiktiga (nåja) med antibiotika, eftersom det riskerar bidra till resistenta bakterier som kan mångfaldiga och sprida sig på okontrollerade sätt. När de väl etablerat sig är de i princip omöjliga att bli av med. Ur det perspektivet är det inte så svårt att se ett behov av att vara försiktiga med att sprida GMO utan att undersöka konsekvenserna väldigt noggrant.

Dessutom, det är inte bara det att vi än så länge vet för lite om vad manipulationen av generna skapar för oönskade effekter. Vi vet dessutom för lite om hur de kommer att samverka med det ekologiska systemet. Riskerna i att introducera nya organismer kan till exempel illustreras med när först kaniner och sedan rävar (för att bekämpa kaninerna) introducerades i Australien. En katastrof.

Den vetenskapligt intresserade borde rimligen ta till sig dessa frågeställningar. Riskanalys är också vetenskap, men det känns som att Norberg missat det.

Med det sagt så tycker jag att vetenskapen kan få säga sitt. Om vi vill veta vad som är worst case och hur stor risken är måste vi vända oss just till vetenskapen. Är riskerna för stora måste vi avstå. Och tycker någon att jag är vetenskapsfientlig för att jag inte tycker allt som kan skapas i ett labb bör spridas i naturen, då må det vara så. Med den definitionen är jag mot vetenskap.