Zedonk

Efter att under en tid tävlat med Gud själv om vem som kan ge ifrån sig svagast tecken på sin egen existens erkänner jag mig nu besegrad och skall försöka återkomma med en och annan publicerad text även under detta år 2013. Eller år 101 enligt den nordkoreanska ”Juche”-kalendern. I Nordkorea bestämmer staten vilka frisyrer som är tillåtna (DN) och underligt nog kan det kanske tyckas är uppenbarligen melodifestival-finalisten Ralf Gyllenhammars frisyr en av de godkända och dessutom en som självaste ledaren Kim Jong Un lagt sig till med en variant av.

Untitled-4

Kim Jong Un och Ralf Gyllenhammar

En gång för många år sedan, faktiskt ungefär samtidigt som Kim Jong Un föddes, försökte undertecknad sig på att ha en liknande frisyr. Det fick till följd att en dåvarande arbetskollega nästa dag utbrast ”Du kan inte se ut så där, du ser ju ut som en travhäst”. Men de var då och det var jag och jag vill absolut inte dra några paralleller till detta uttalande och nordkoreanska ledare eller melodifestival-finalister. Förresten är travhästar vackra. Det engelska uttrycket ”horse-sense” blir på svenska ”sunt förnuft” eller ”bond-förnuft”. Annars skulle man kanske kunna tro att ”horse-sense” är det hos hästar som avhåller dom från att spela bort sina besparingar på människor.

Hästar är ”uddatåiga hovdjur” och därmed närmare släkt med noshörningar än dom är med giraffer. Giraffer, å sin sida, anses istället vara släkt med valar, men det är naturligtvis lika svårt att tro på som att vår nuvarande kulturminister skulle byta namn till Blubby. På tal om namn och hästar så lär ”Ronja” vara det vanligaste namnet på hästar i Sverige och det har naturligtvis med Astrid Lindgren att göra, det lär dessutom finnas två män i Sverige som heter Ronja, vilket alltså är betydligt färre än antalet hästar som heter detta. Inernationellt lär det vanligaste hästnamnet vara ”Rosie” och så högt som på 22:a plats hamnar ”Annie”, om det nu är någon tröst där nere i Maramö (SvD AB

3hfh7

No ”horse-sense”

Hästar har visserligen tappat en del av sin betydelse efter uppfinnandet av bensinmotorn, men likväl kan man hitta hästar eller spår av hästar nästan överallt i världen och nu t.o.m. i IKEAs eller Dafgårds eller andra företags köttbullar (DN AB SvD) och det hjälper inte ens om man lusläser innehållsförteckningen noggrant (om man nu ens lyckas förstå denna). (”Hackfleischbällschen”??). Det där ”köttet” lär ju ha passerat ett dussin länder och processer innan det till slut hamnar i lasagnen, köttbullarna och annat och det kunde ju ligga nära tillhands att tro att det är något språkligt missförstånd som uppstått under resans gång, häst heter ju t.ex ”kon” på tjeckiska. Men det har naturligtvis inget med språkliga missförstånd att göra utan med den allt vanligare allmänna inställningen att kan man tjäna en slant så finns det ingen anledning att inte luras.

Nu är det ju i ärlighetens namn inte mer fel att äta hästkött än att äta nöt-, gris- eller renkött, men om vi som köper varorna i slutändan inte kan lita på det som står på förpackningen så lär det snart inte vara ens hästkött i maten (DN) utan kanske istället brunråtta, gam, giraff eller varför inte ett ämne framställt av polyetentereftalatflaskor från någon sopstation utanför Neapel. Där är det ju redan den lokala maffian, ”Camorran”, som hanterar alla sopor och att dom och andra vinstfixerade skojare inte skulle dra sig för att sälja sopor som föda det behöver vi inte tvivla en sekund över. Vi vet ju redan att ”respektabla”(?) läkemedelsbolag sedan länge säljer gamla, utgångna mediciner till tredje världens folk. Deras möjligheter att kontrollera äktheten i produkterna är ju ännu sämre än våra. ”Money talks!”

ny

Riktiga hästskojare är det väl ont om idag (då talar jag inte om den där lasagne-historien). Förr hittade man dom bland annat på Kiviks marknad och möjligen i ”Hästskojarparken” på Lidingö. Men bara för att det inte längre är lönsamt att lura på andra odugliga hästar till hutlösa priser så vore det helt befängt att tro att inte en stor del av oss fortfarande är beredda att gå väldigt långt i bluff, båg och bedrägeri mot andra om vi kunde tjäna en slant på det. Några låter bli att lura av andra pengar för att dom tycker det är fel, omoraliskt och oetiskt, men många låter hel enkelt bara bli för att dom är rädda att bli upptäckta. Sådana människor saknar etik, moral och rättskänsla men har ett övermått av girigt vinstintresse och en ynklig rädsla att åka fast.

Sälja hästkött som nötkött, märka om ”bäst-före-datum”, sälja burhöns-ägg som ägg från frigående höns (svt), försäljning av industrisprit som vodka (till minderåriga), blanda ut bröstmjölksersättning med melamin i Kina, är bara några av de fall av manipulering av livsmedel som upptäckts. Ofta leder förtärandet till svåra skador och till och med död. Vad är det då som får människor att uppsåtligt utsätta andra för skador och sjukdomar? Svaret är vinstintresse. ”Ekonomisk politik är metoden, målet är att ändra människors hjärtan och själar” sade ”Maramö-Annies” stora idol Margeret Thatcher i en intervju 1980 och hon hade rätt, den nuvarande ekonomiska politiken har redan ändrat människors hjärtan och själar. Eller är det i själva verket detta som menas med ”ett hjärta av guld”?

Untitled-1

”Invandrarna tar våra jobb”             Bild: Robert Nyberg

Inhumant mänskligt beteende som t.ex. det här:(DN SvD) kan bara spridas av människan själv och då syftar jag inte enbart på den enskilde tjänstemannen på FK utan på direktiven och alla som tycker det är bra att spara på skattepengar på det här viset.  En helt annan sak som också behöver människan för att sprida sig, för att återknyta till häst-temat, är hästkastanjen (Aesculus hippocastanum). Detta antas bero på att trädet från början spreds via bland annat hästar, hästen är ett av de få djur som kan bryta ner giftet i hästkastanjernas frön (själva ”kastanjerna”) och sprida ut dessa ”den naturliga vägen” och det finns ju inte så många hästar kvar. Ett annat djur som tålde att äta hästkastanjer är Uroxen, men den sista uroxen dog redan samma år som Gustav Vasas dotter Cecilia Vasa (hon med ”Vadstenabullret”) 1627.

Idag använder vi andra uttryck för den sortens ”buller” som ”Vadstenabullret” handlade om. Ett av dessa, om inte nyord så ord med något förändrad betydelse om det där är tydligen ”ligga” (inte längre”ligga med”, som redan det är lite underligt) utan helt enkelt bara ”ligga”. Det ger om inte annat helt nya associationer till ord som ”liggsår” och ”liggsäd”. MenVadstenabullret” är i alla fall historiskt även om det skulle vara glömt och förlåtet för länge sedan om det inte vore för att en prinsessa inblandad. Å andra sidan lär inte dagens kungligheters eventuella ”buller” få stor plats i historieböckerna eftersom de flesta av oss numera är ganska ”bullerskadade

ligga

Hästar behöver inte ligga utan kan stå och sova, även om det inte går när det gäller den allra djupaste formen av sömn, men sådan djupsömn behöver hästar bara ett par timmar under en 3-4 dagarsperiod. Andra djur som sover stående är kon och giraffen. Giraffhonan föder t.o.m. sina ungar stående, vilket innebär att den nyfödda ungen inleder sitt liv med ett fall på ungefär 1,5 meter. Giraff heter förresten καμηλοπάρδαλη (det uttalas ”kamilopárdali) ”kamel-leopard” alltså, medan vårt ord för detta djur härstammar från afrikanskans ”zarafa”. Det är relativt lätt att känna igen en giraff, men inte om den är mald till köttfärs och iblandad i lasagne eller ”Dafgårds Lövbit” (lövbit?) (AB SvD)

När det gäller Afrika så börjar det förresten bli ordentligt tröttsamt med alla som fortfarande går omkring och på allvar tror att hela den afrikanska kontinenten enbart består av biståndsbehövande analfabeter. Hur många av oss känner t.ex. till att Afrika idag är en av de snabbast växande ekonomierna i världen (Economist) och hur många känner till att det afrikanska teknikföretaget VMK tillverkar en egen mobiltelefon ”elikia” och en surfplatta Way C”. Jag vet som vanligt inte hur jag hamnade hos en afrikansk mobiltillverkare när jag egentligen började texten med nordkoreanska frisyrer, men så brukar det ju bli ibland på den här sidan och det tycks inte förändrats under uppehållet. Slutligen angående rubriken så är det det vedertagna namnet på avkomman från en zebra och en åsna. Härligt ord, ”zedonk”!

Zedonk_Groombridge

Zedonk


Platt skatt?

Ett skattesystem som fördelar inkomsterna rättvisare ökar lyckonivån i samhället!


Platt skatt är ett förslag som länge har drivits av högerpolitiker runtom i västvärlden, framför allt i USA och inom det republikanska partiets högerfalang. I ett antal länder i Östeuropa där många blivit multimiljonärer på korruption i samband med utförsäljningar av statliga företag har man redan systemet med platt skatt. Till de riktigt rikas stora glädje får man förmoda.

Platt skatt innebär att samma procentsats betalas av alla, oavsett om du är fattig eller rik. Det vanliga är annars att det finns en viss progressivitet i skatteskalorna, vilket innebär att den som tjänar mycket betalar mer, inte bara i kronor utan också i procent.

Med platt skatt ändras inte de relativa förhållandena mellan rik och fattig. Den som har dubbelt så mycket i lön som du, har fortfarande dubbelt så mycket kvar när skatten är betald. En progressiv skatt får däremot en mer inkomstutjämnande effekt.

Anhängare av platt skatt i Sverige har varit få, men förekommer i nyliberala kretsar. Och nyligen fördes tanken fram i förslaget till framtidsprogram för Centerpartiet, ett parti som från början var ett bondeförbund men som på senare tid dragit till sig stureplansliberaler. Varför just Centern lockat till sig dessa kan man bara gissa, men en god gissning är att de lockats av partiets goda ekonomi. Centerpartiet sålde nyligen sina dagstidningar och blev därigenom Sveriges rikaste parti. Antagligen felbedömde stureplanscentern möjligheterna att lura de dumma bönderna och kuppa igenom sina smått världsfrånvända ideal om en stat som låter de rika göra vad de vill. För reaktionen lät inte vänta på sig och Annie Lööf fick förklara att hon inte ville ha vare sig platt skatt (vilket hon kanske trots allt innerst inne vill) och inte ens vill se ordvalet ”plattare” skatt, utan hellre då ”mindre brant” skatt.

Nu är emellertid inte skatteskalan särskilt brant.

Kommunalskatten är i stort sett platt, cirka 30% och går till kommun och landsting. Vore det inte för grundavdraget på 19 000 kronor skulle den vara helt platt. Alla som bor i samma kommun har samma kommunalskatt, men det skiljer sig åt mellan kommunerna. Oftast tvingas fattiga kommuner ta ut en hög procentsats för att de i arbetsför ålder flyttar därifrån och betalar skatt i andra kommuner. Kommuner med hög genomsnittlig inkomst får däremot in gott om pengar och håller en lägre skattesats.

Arbetsgivaravgifterna (som ju egentligen inte är en skatt utan ett sätt att betala ett antal nödvändiga socialförsäkringar för de anställda) är också platta, drygt 30% ovanpå bruttolönen.

Skatten på arbetsfria inkomster, inkomster av kapital (mina ränteinkomster, aktieutdelningar och reavinster) är också platt, närmare bestämt 30%.

Momsen är platt. Alla betalar 25% i moms på skidutrustning, 12% på oxfilé och 6% på prenumerationen av Dagens Industri.

Det vi har kvar av progressiv skatt är den statliga inkomstskatten, som de som har höga inkomster betalar. Men den utgör bara 20% av det man tjänar ovanförbrytpunkten 426 300 kronor per år  och, för de allra högsta inkomsterna på 604 700 kronor, betalas också värnskattpå ytterligare 5%.

Det är alltså inte ett särdeles progressivt system vi har, även om de flesta nog anser att den som är rik ska betala mer i skatt både i kronor och i procent, än den som är fattig.

Platt skatt kan låta som något i grunden rättvist. Alla betalar samma andel. 30 procent av en  hög inkomst är ju ändå mer pengar än 30% av en låg inkomst. Men när de utgifter vi måste betala för att leva ett skäligt liv – hyra, mat m m – är betalda och vi tittar på de pengar som återstår blir skillnaderna ofantligt stora. En inkomstomfördelande skatt, som tar från de rika och ger till de fattiga (A-kassa, bostadstillägg, pensioner, sjukpenning m m) höjer dessutom det allmänna välbefinnandet i samhället. Vi får ett lyckligare samhälle, så här:
Om den som har en miljon i plånboken blir av med en hundralapp, så blir han lite ledsen. Men om den hundralappen ges till en person som bara har en tia i sin så blir denne rejält mycket gladare. Den totala lyckan i samhället ökar i takt med inkomstutjämningen.

I Sverige har vi sedan början av 1990-talet gått åt motsatt håll. Inkomstklyftorna har ökat avsevärt. Se grafen nedan som jag hämtat från Arbetet 22/2 2013:
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Som synes har de 10% som tjänar mest också varit de som ökat sina inkomster allra mest sedan 1991. Den lägsta decilen - de 10% med lägst inkomster har fått en liten ökning av sina inkomster men den har varit mindre än alla andras. Klassamhället är mätbart tydligare idag än 1991. Och skatterna rättar inte nämnvärt till orättvisorna.
 
Hur kan vi då bete oss för att få en mer inkomstutjämnande skattelagstiftning?

Rimligtvis måste progressiviteten öka. Det kan ske dels genom att sänka brytpunkten så att en större del av de högavlönades inkomster går till statskassan, dels genom att höja mariginalskatten vilket ger en förstärkt effekt på de riktigt höga inkomsterna. Kanske är tiden snart mogen för att tänka sig en mariginalskatt på 100% på de allra högsta inkomsterna? Det skulle vara ett sätt att markera att ingen människa är värd så hög lön som flera hundra tusen i månaden. Alla inkomster utöver en skyhög nivå går till skatt. Höga mariginalskatter för vnligt folk skulle dessutom göra det lättare för folk att gå ner i arbetstid utan att förlora så mycket ekonomiskt på det.

Sedan kan detta med skatten på arbetsfria inkomster diskuteras. Är det verkligen rimligt att skatten ska vara så låg som 30% på aktievinster medan de allra flesta betalar mer i skatt på inkomster som vi arbetat ihop. Kanske vore det värt att utreda möjligheten att addera alla inkomster, på arbete såväl som på kapital, så att även de senare får mariginaleffekter. Den som idag tjänar 300 000 kronor om året i lön och därtill tjänar 300 000 på sina aktieaffärer får en lägre skatt än den som får samma inkomst (600 000) i enbart lön.

Sedan kommer vi till frågan om att skattepengar idag går till att betala privata företags tjänster inom sjukvård, skola och omsorg (för att inte tala om städföretag, bartendereservice och annat som man idag kan låta staten delbetala vida RUT-avdrag) i mycket högre utsträckning än tidigare. En hel del av dessa summor hamnar som vinster i offshoreekonomier, skatteparadis. Staten ska inte dela ut våra skattepengar till näringslivet. Och det är en annan, lika viktig, historia.

Bruttonationallycka

Från många håll kritiseras begreppet bruttnationalinkomst för att endast ta hänsyn till ekonomi. I Bhutan har man istället tagit fram ett buddhistiskt mått på välfärd, nämligen bruttonationallycka, där livskvalitet istället för materiella tillgångar räknas. 

Begreppet bruttonationallycka fungerar på samma sätt som den svenska visionen om folkhemmet gjort genom Sveriges utveckling under en stor del av 1900-talet, men Bhutan tar det hela ett steg längre. Bruttonationallyckan ligger till grund för hela Bhutans planeringsprocess. 

Alla utvecklingsprojekt måste gå igenom en kvalitetssäkringsprocess, som baseras på följande fyra grundpelare inom bruttonationallyckan:

1) hållbar utveckling
2) bevarande och utvecklande av kulturella värden
3) bevarande av den biologiska mångfalden och naturen
4) god styrning av landet

Här kan ni läsa mer.

Avarter med gymnastik …

gympapåseMiljöAktuellt skriver : ”Stinkande gympapåse ledde till ekonomisk konflikt”

Man skulle kunna tro att det är den 1 april när man läser på MiljöAktuellts hemsida att det kostat 100 000 kr att avhjälpa ett problem som berodde på en kvarglömd gympapåse.

En kvarglömd inlåst påse med gympakläder i en skola i Halmstad kommun ledde till stora saneringskostnader på över 100 000 kronor. Hallandsposten berättar att den stinkande gympapåsen ledde till en mängd provtagningar, labbtester, inhyrda hantverkare och miljökonsulter för att identifiera och åtgärda stanken.

Nu har det dessutom uppstått en konflikt vem som ska betala fastighetskontoret eller barn. och ungdomsförvaltningen.

Är detta verkligen sant ???

Share on Facebook  Post on Twitter  

Något slags trend

Just nu är det många som pratar om näthat. Vi kan definitivt tala om en trend. Nu är till och med företagen näthatade, tycker de i alla fall.

Frågan är om det inte slår lite snett. Kraven på reglering av nätet blir för många nästa logiska steg. Men när det gäller näthatet så är det debatten om det, inte hatet i sig, som är nyheten.

Det finns ett verkligt problem. De (i huvudsak män kan vi förmoda) som sitter och mejlar kvinnliga journalister, skribenter och TV-profiler med vidriga sexuella anspelningar och hot förstör så mycket. Det handlar om att de vill skrämma till tystnad, och det hoppas jag att de aldrig lyckas med.

Vad vi inte får glömma bort är att de som frustrerat skriker i kommentarsfälten ofta är de som är missnöjda med vart samhället är på väg. Vi ska nog vara rätt glada över vilka det är som är missnöjda, vilka det är som attackerar ”statsfeminismen” så fort de ser en kvinna med inflytande. Men om lösningen på näthatet blir att tysta de missnöjda har vi hamnat ack så fel.

Och vad gäller de där företagen – en utveckling där människor kan dömas för förtal av ett företag låter rätt obehagligt. Då kanske jag inte hade kunnat publicera det här, för att ta ett exempel.

Tal Grön Ungdoms riksårsmöte 2013: Det ska bli bättre


Tack Björn Lindgren för videoinspelning.

Kära Grön Ungdom,

det är kittlande att få vara här igen. Mitt senaste riksårsmöte var i Malmö 2007 och det börjar ju bli några år sedan. Då hade jag ansvar för mellanstadiedisco-festen. Hur många av er var här då? (…) Okej. Då är det inte så många som kan säga emot om jag hävdar att det var den roligaste fest GU någonsin haft. I år har jag istället ansvar för att hålla tal precis efter språkrörsvalet.

Kära språkrörskandidater,

Jag kan ärligt säga att jag vet precis hur ni har mått. För sju år sedan, 2005, på Hwitfeltska gymnasiet i Göteborg stod jag upp och kandiderade till språkrör på Grön Ungdoms riksårsmöte. Månaderna inför årsmötet var jättejobbiga. Stressnivån var hög, det fanns alltid en artikel till att skriva, en till lokalavdelningsresa att göra. Vi var många som kandiderade och vi försökte alla profilera oss i vilka sakfrågor vi ville att Grön Ungdom skulle synas i och hur vi bäst skulle påverka Miljöpartiet. Diskussionen om hur man kritiserar externt och påverkar internt var även då i centrum.

När väl årsmötet kom ville jag bara ha det överstökat. Alla kandidater stod ute på skolgården under tiden medlemmarna pläderade för sina favoriter och röstade. Och just i det ögonblicket kändes det som att hela vår framtid stod på spel.

En skillnad mellan 2005 och 2013 är att ni som gjort den här resan den här gången gör det inför öppen ridå. Jag har sett inslag i TV4, ni har alla skrivit artiklar på en av politiker-Sveriges mest lästa sidor, ni har spelat in videobloggar och startat hemsidor. Och uttryckt fantastiskt mycket vackert om vår politik och vår rörelse. Hur ni blivit förälskade i politiken, hur ert medlemskap var det bästa som hänt er. Jag har läst och fascinerats över vilken kraft som finns i vårt ungdomsförbund.

För att citera Kitty Ehn: ”Grön Ungdom består av tusentals medlemmar, som tillsammans står för miljontals briljanta idéer och tankar som vi måste bli bättre på att lyssna och ta tillvara på.”

Jag är en stark anhängare av att Grön Ungdom som organisation ska ha plattformar att påverka Miljöpartiet, och det gör ni. Men Miljöpartiet ska inte bara lyssna på er, Miljöpartiet ska bestå av er. Era mp-avdelningar börjar snart sätta listor inför valen 2014. Jag tycker att jag känner igen alldeles för få här inne från träffar som jag har med våra kommunalråd, gruppledare och andra kommun- och landstingspolitiker. Och varför finns inte fler av er i vår riksdagsgrupp? Glöm inte att ni är ett partipolitiskt ungdomsförbund och att i ett grönt parti behöver ni inte stå på tillväxt innan ni kan ta för er av politisk makt.

För att citera Julia Finnsiö: ”Vi sitter inte på läktaren, utan har både idéerna och engagemanget för hur vi skapar en bättre värld.”

Jag vill helt enkelt uppmana er till att kandidera till de uppdrag där ni känner att ni skulle kunna göra en insats. Även om det kan vara läskigt. Våra öppna processer är en styrka för oss, men de kan också vara påfrestande. Ni som har kandiderat inför RÅM har blivit granskade och ifrågasatta. Varför har du inte skrivit fler artiklar? Vem fick flest likes på facebook? Varför sprids hens artikel mer än min? Vem kommer rösta på vem? Kan jag lita på de jag känner att jag har deras stöd?

Jag kände precis samma sak 2005. Och det var förstås en stor besvikelse när jag inte blev vald. Men att inte vinna ett språkrörsval visade sig vara en viktig pusselbit i att jag skulle hitta min linje framåt i livet. Jag har aldrig ångrat min b-plan. Jag flyttade till Malmö istället och fick studera migrationsfrågor, testa kommunpolitik och blev ganska snart sugen på – och tillfrågad om – andra roliga och spännande uppdrag som i backspegeln har gjort mig till både den jag är och var jag är idag.

Oavsett vilka extremt vältaliga och kompetenta personer ni väljer till språkrör idag så är ni alla här inne språkrör för Grön Ungdom och för Miljöpartiet.

För att citera Erik Lindman-Mata: ”Jag vill inte att jag ska bli språkrör för Grön Ungdom. Jag vill att vi ska bli språkrör för Grön Ungdom.”

För hur ni alla beskriver er syn på politik och era upplevelser av er tid i förbundet är det absolut viktigaste vi har för att bli fler i den gröna rörelsen. Och vi behöver bli ännu fler som vill lägga lite eller mycket av sin tid på ett grönt engagemang.

För att citera Magda Rasmusson, när hon visionerade om Grön Ungdom i framtiden: ”Grön Ungdom är en rörelse där alla som delar våra problemformuleringar och lösningar är välkomna att vara med – en gång, två gånger, helt enkelt så länge personen känner att det ger henom något.”

Jag vill passa på att tacka era avgående språkrör Rebecka och Björn för ett väldigt gott samarbete under de senaste två åren. Miljöpartiet och GU arbetar ju väldigt nära varandra, delar partiprogram, politik och kampanjer. Det ställer väldigt höga krav på samarbete och det har varit ett nöje att samarbeta med er.

Jag kan med säkerhet säga att Grön Ungdom aldrig haft så gott samarbete med den anti-rasistiska rörelsen och den muslimska rörelsen i Sverige som med Björn som språkrör. I en tid då vi och Sverigedemokraterna slåss om bronsplatsen i svensk politik så måste vi vara högerpopulismens motpol. Grön Ungdom måste vara det ungdomsförbund som sätter ner foten hårdast vid rasism och främlingsfientlighet – oavsett vilket parti det är som uttrycker det. Det har Björn varit en av de som arbetat allra hårdast för. Tack.

I den rörelse som nu växer fram i samhället för hållbar ekonomi, nya mått på välstånd är många gröna engagerade. Men den miljöpartist som verkligen gjort sig ett namn i rörelsen och delat podier med alla andra tunga experter är Rebecka. Hon har en helt oöverträffad förmåga i vår rörelse att förklara varför ekonomi måste vara både mänsklig och miljövänlig. Nyligen belönad med att rankas som mer miljömäktig än såväl Annie Lööf, Maria Wetterstrand som Gustav Fridolin – Rebecka Carlsson. Tack.

För att citera Rebecka, när hon fick hela Miljöpartiets kongress i våras, inklusive mig att börja gråta; ”Jag vågar säga att ingen tjänar på en ekonomi som är beroende av att vi skäms för hur vi är. Där vi aldrig kan räcka till.” och ”Det är därför jag är miljöpartist – av ekonomiska skäl – om ni så vill.”

Det är väldigt snart valår. Det får mig att vilja fråga – har ni sett ”Sabrina, tonårshäxan”? Hon har en garderob där hon samlar personer som öser beröm, pepp och bekräftelse över henne. Grön Ungdom borde vara den garderoben för språkrören och för alla andra medlemmar. Platsen där ni samlar på er engagemang, energi, nätkärlek och hopp för att kunna vara ute och debattera och prata med andra.

För att citera Björn Lindgren; ”Internt borde vi sträva efter att i första hand förstå varandra, och att oklara uttalanden tolkas välvilligt istället för illvilligt.” och att ”berömma och uppmuntra det man vill se mer av”, snarare än att klaga på varandra.

Testa inte den hårdaste politiska retoriken eller sök de tuffaste konflikterna på oss andra gröna – spara det till de andra ungdomsförbundare och politiker som ni kommer att möte i valrörelsen. Eller till trollen i kommentatorsfälten.

För att citera Cecilia Svennberg: ”Jag trodde länge att det var ett val man behövde göra, ha roligt eller rädda världen. På senare år har jag insett att ha roligt många gånger är en förutsättning för att rädda världen.”

Om GU ser till att ni har roligt så orkar ni också debattera med dem som inte håller med oss. Och framför allt, samtala med alla unga människor som kanske helt saknar framtidshopp och tro på politiken som förändringskraft. Ni måste då orka vara dem som säger att Det kan bli bättre.

För att citera Lorentz Tovatt: ”Förändring skapas genom engagemang. Därför är vårt viktigaste uppdrag för att åstadkomma förändring att berätta för andra att det faktiskt går att göra skillnad.”

Vem minns Göran Persson? (…) Precis som för de flesta av er så kommer de flesta ni möter i valrörelsen inte minnas något annat än Alliansen och Moderaterna vid makten.

Efter då åtta år med Alliansen ökar den psykiska ohälsan bland unga samtidigt som skolresultaten sjunker. När eleverna får betala de bristande resurserna med mindre tid med läraren, ingen tid med kuratorn och med skolpolitiker som vill förbjuda allt från kepsar till paddor i klassrummet och nu hotar med betyg från årskurs 3. Det kan bli bättre. Med en grönare skolpolitik.

Efter åtta år med Alliansen är fler unga än på länge utan sysselsättning. Ungdomsjobben kommer att vara valrörelsens viktigaste fråga. Där måste grön politik för fler gröna jobb, fler jobb inom småföretagen, välfärden och industrin och fler jobb för och av unga vara det naturligaste valet för alla unga. Det kan bli bättre. Med en grönare jobbpolitik.

Efter åtta år med Alliansen har Sverige tappat takten i klimatomställningen. Sveriges utsläpp är minst tio gånger högre än vad som är hållbart och 4 av 5 oroar sig för klimatet. Med Alliansens takt når vi EU:s klimatmål 150 år för sent. Men det kan bli bättre. Med en grönare ekonomisk politik.

Det kan bli bättre. Det kommer bli bättre. Det ska bli bättre. Med en grönare regering.

SD-motion mot halalslakt bygger på fördomar och faktafel

SD-motion mot halalslakt bygger på fördomar och faktafel

I Sverigedemokraternas motion ”Stopp för kött från Halal- och Kosherslaktade djur inom kommunens verksamheter” blandar SD ihop två skilda och för dem främmande företeelser och behandlar dessa i klump.

I denna artikel kommer jag att fokusera på Halalslakt och resonera kring anledningarna att SD motsätter sig detta.

Religiös slakt utan bedövningsmedel är inte tillåtet i Sverige då det inte är förenligt med våra djurskyddslagar. Men deta kött förekommer likväl på den svenska marknaden i och med EU-lagstiftning om fri konkurrens.

137halalJag håller med om att det inte är positivt då det leder till långa transportet och att svensk djurskyddslagstiftning inte skyddar dessa djur från onödigt lidande.

Men när SD:s Hans-Olof Andersson och Bo Kjellberg skriver att halalslakt inte är tillåtet i Sverige kan de inte ha mer fel. Så sent som förra hösten fick en av landets Halalproducenter Qibbla Halal priset ”Årets uppstickare 2012”.

I motiveringen lyfte Jordbruksministern Eskil Erlandsson fram att företaget

 

”tar ett stortdjurskyddsansvar”. Man kan även nämna att föreningen Djurens Rätt menar att halalslakt i Sverige inte skiljer sig djurskyddsmässigt från annan slakt.

Så med denna nyvunna kunskap, borde inte ni sverigedemokrater, med det djurskyddsengagemang ni ger uttryck för i er motion ställa er bakom Miljöpartiets arbete att verka för att öka andelen ekologiskt och närproducerat i kommunala verksamheter oavsett om det är halal eller inte?

 

Någonting säger mig att ni inte skulle ställa er positiva till det. Kan det vara så att ni har andra skäl än djurskyddsskäl för att motsätta er halalslakt?

 

Erik Hammarström (mp)

Vart tar valmöjligheten "jag vill inte ha med "tv" i någon form att göra" vägen?

Så ... År 2013 ... 

Har man i princip "över natt" endast två lagliga möjligheter och en helt orimlig situation med totalt absurda konsekvenser som individ om vissa maffia-spionage-och-bluff-fakture-företag får som de vill och ändrar sig vad gäller den "nåd" de visar just nu vad gäller tv-avgiften:

I stället för att som tidigare lagligen och helt sanningsenligt kunna protestera mot ett föråldrat medium, system-dinosaurier som överlevt sig själva och skit i kvadrat man inte vill ha att göra med så ska man år 2013 tydligen bara  kunna välja mellan att antingen
a) betala för något man *aktivt* valt bort för 10+ år sedan och som man avskyr som pesten *helt oavsett kanal och sätt att överföra det på* därför att det framförallt är en fördummande *passiv* tvångsmatning genom en enkelriktad kanal som dessutom i flera fall är mycket kraftigt vinklad och annars mest består av "fluff" 


eller
b) tvingas inte bara säga upp sitt internetabonnemang utan även plocka bort varenda pryl och del ur sitt hushåll som möjligtvis ens har en -teoretisk- möjlighet att ansluta till det globala publika internet - ett internet som har funnits i decennier, är globalt, skickar sina tcp/ip-paket tvärs över alla gränser (speciellt även inom EU!) och till sin natur inte har ett skit med "tv" att göra!

för att 

1) undvika att ens "beräkningskonstverk" (som jag själv har designat, skapat och byggt av huvudsakligen skrotade delar och som definitivt ALDRIG har varit eller är avsedd/a att ha något som helst med "tv" i någon form att göra) plötsligt blir klassad/e som "tv-mottagare" - och om RIKAB skulle få igenom sin tolkning i domstolarna och rätterna (det finns fler än jag som kommer dra det till sin yttersta spets juridiskt, i flera instanser, om så behövs och vi blir tvingade) tydligen helt oavsett hårdvaru- eller mjukvaruförutsättningar, helt oavsett typ av "uppkoppling" eller "uppkopplingshastighet" med mera, helt oavsett att jag gör allt vad jag själv kan både hårdvaru-, mjukvaru- och brandväggsmässigt för att INTE kunna bearbeta vissa typer av data och INTE kunna "ta emot" någon skit (och jag kommer göra än mer för att blockera -allt- vad "tv" heter den dagen vissa saker exakt definieras med domstolarnas hjälp ...) ...
2) undvika alternativ a) ovan, en totalt orättvis obligatorisk avgift på över 2000 kr om året, en avgift som inte tar hänsyn till vare sig inkomst eller om man vill ha att göra med skiten den är tänkt att finansiera
3) undvika att formellt bli betraktad som kriminell

men

4) därmed fortfarande kunna ha kvar ett vettigt arbetsredskap att göra HELT andra saker med - saker som "beräkningskonstverket" var -avsett- för från början, fortfarande är avsett för och som jag designat det för, byggt det för, valt fria operativsystem för och installerat fria programvaror på - som gör exakt det jag behöver och vill göra med det - och någon form av gloende på "tv" har aldrig ingått i det och kommer aldrig att göra det heller!


År 2013 är man sedan som konsekvens av b) hänvisad till "dator"- och internet-tillgång på bibliotek och arbetsförmedling och vänners hem om man vill ha kvar ett "beräkningskonstverk" och inte plötsligt över natt ha en "tv-mottagare" som RIKAB vill ha över 2000 kr per år för - är inte det absurt? 

...




Nu får det fan vara slut med hyckleriet! 
Vakna politiker och gör något! 
NU! 



* Kan man som konsument inte längre VÄLJA BORT något (framförallt inte utan helt absurda konsekvenser år 2013) så ÄR det en "skatt" och SKA dras av alla som betalar skatt - via skattsedeln! 
Vad som sedan står på skattsedeln under posten ("skatt", "avgift", "fan-och-hans-moster-peng") intresserar mig lika lite som konceptet "tv" i sig!

Jag har klarat mig bättre dessa 10+ år utan någon som helst "tv" och bland annat haft mer tid över för vettigare saker än passiv tvångsmatning. I alla fall med tillgång till det globala publika internet och dess rika källor till information och möjlighet till dubbelriktad realtidskommunikation med möjlighet att själv i realtid jämföra olika källor - de källor jag själv väljer och eventuellt väljer att betala för! - och dra mina egna slutsatser och diskutera dem med andra!

Kom inte med argument att det blir problem med "oberoende" eller "statsbudget" - man har kunnat dra rätt begravningsavgift eller kyrkoavgift till rätt "organisation" oavsett om eller vilken religiös sekt folk är med i så detta kan lösas - om man vill.
Och orden "oberoende" och "SVT" i samma mening är bara skrattretande ...


* Om man inte har mod och vett nog att i den vevan fundera över nivån på beloppet och justera det så bör det som ska betalas på något sätt relateras till inkomsten så inte t ex låginkomsttagare, studenter, arbetslösa och pensionärer, framförallt ensamstående, drabbas hårdast av att man som konsument inte längre ska kunna välja bort skit utan att alla måste vara med och betala för något som bedöms som så oerhört livsviktigt att alla till och med tvångsmässigt och uttryckligen mot sin vilja blir försedda med "tv-mottagare" och man därmed kan nå målet med 100% täckning i antalet hushåll som ska betala för att hålla liv i en "public-service-koloss" som växt till en underhållnings-fluff-svamp av sällan skådat slag


* Anses det att "public service"idén -i sig- är så oerhört "livsnödigt viktig" att man också därmed kan motivera att det måste dras in pengar av alla (målet är ju tydligen enligt vissa SVT/SR-höjdare 100% täckning vad gäller betalning! vilket faktiskt ytterligare är ett argument för att lägga det hela på skattsedeln!) även med tvångsomklassningsmetoder man annars mest förknippar med gamla sovjet och liknande statssystem så borde man dock egentligen också fundera över VAD som egentligen verkligen är så "överlevnadsviktigt" - så det är i klass med sjukvård och annat som räknas som "allmännyttigt" och "icke-bortväljbart" - så att det ska finansieras av alla medborgare - och sedan koncentrera detta "allmänfinansierade" till enbart sådant och lägga allt annat "trams", "flams", "matlagande", "tävlande", "sport", "sponsrat", inköpta amerikanska serier etc i självfinansierande kanaler/delar/webbsidor-med-inlogg/whatever!

Det verkar finnas nog med människor som vill betala för eländet.

Skulle alla vara med och betala för enbart renodlad "livsnödvändig" "ska-inte-på-några-som-helst-villkor-kunna-väljas-bort-av-någon-i-detta-land" "public service" och man också som sidoeffekt äntligen kan lägga ned stasi-metods-snokarna RIKAB och deras agenter och få bort deras maffiametoder så borde t ex 20-50 kr i månaden räcka en bra bit. 
De som -vill- kan ju -aktivt välja- att betala 100-150 kr i månaden extra för det man därutöver vill ha för slags "fluff" till en annan del av bolagskonglomeratet som kan fixa moderna tekniska lösningar så de som -vill- betalar och kan titta och de som -inte vill- slipper!




* Eller så lägger man ned SVT (och RIKAB) helt och hållet och låter folk själva välja vad de vill göra med sina pengar år 2013+ - det kan ju tänkas finnas en marknad för ett nytt SVT-bolag med den tramsprofil det nuvarande har dit folk gladeligen VILL betala pengar.



*Man kan säkert, om viljan finns, också utveckla ny teknik som på något enkelt energisnålt solarcellsladdningsbart lägre-tech-sätt kan nå alla medborgare i händelse av krig och katastrofer utan att behöva blanda in sportsändningar, dokusåpor, frågesport och tv-kockar
Som tips: se till att den här low-tech-lösningen är helt oberoende av sladdbaserad elförsörjning, "traditionell" internetuppkoppling, "traditionella mobilnät" etc - för det är inte säkert att vare sig el, nät, mobilnät och liknande kan förutsättas fungera i riktiga krissituationer i ett ytterst sårbart elberoende teknikberoende samhälle som vårt! 





Visst, det tredje alternativet c) är att helt enkelt skita i att betala - men det åtgärdar inte grundproblemen i sig och skapar andra ...

Det allra största problemet med det alternativet är att man därmed *tvingar* hittills laglydiga och sanningsenliga människor till att ingå i den gruppen som helt enkelt inte betalar eller kommer att betala - vilket ökar precis den andel så kallade "licensskolkare" som jag antar att det här syftade till att minska!
En grupp som därmed än mer kommer öka i stället med dessa regler! 
Vi som verkligen helt sanningsenligt inte vill ha någonting med "tv" göra är dessutom utlämnade till "nåden" hos ett maffia-bluff-fakture-företags-och-dinosauriekonglomerat som överlevt sig själva och sitt eget syfte och borde SKÄRAS NED OCH/ELLER LÄGGAS NED så fort det går ... År 2013!





En annan lösning är förstås att SVT m fl ser till att endast de som verkligen *vill* utnyttja deras tjänster på det globala publika internet betalar för det - eller alternativt uttryckt att endast de som faktiskt *vill* betala för skit och *betalar* för den skit de *väljer* att se kan utnyttja en tjänst genom att genomföra en *aktiv viljehandling* som motiverar en rätt till att kräva *betalning*, men det skulle ju kräva någon form av login till deras webb och det verkar de inte ha intresse av eller kompetens till ... 

Man ser hellre till att försöka tvångsomklassa prylar i folks hem!
Fler maffiametoder och metoder som i gamla sovjet med andra ord! 
År 2013! 
I ett Sverige som styrs av en höger-regering vars partier i de flesta andra sammanhang skriker högst om "valfrihet" och "frihet"!!!
MAN TAR SIG FÖR PANNAN!



RIKAB/SVT-konglomeratet märker väl att vi som aktivt valt bort "tv" blir fler och fler och försöker nu med *alla* medel rädda sina inkomster  - i dagsläget och framförallt i framtiden - för att finansiera inte bara samhällsnytta utan all annan total onödig underhållning  som folk har börjat få upp ögonen för att det går helt utmärkt att leva utan!


Jag säger bara: 
I HELVETE ... inte utan strid!


//helgonblomma