Hur menar de egentligen med utrensningen?

Som många andra läste jag dagens artikel i DN med förskräckelse. Jag ska redan nu erkänna att jag verkligen gillar Tintin och har gjort under väldigt lång tid. (Artikeln går i korthet ut på att chefen för en avdelning av Kulturhuset i Stockholm slänger ut Tintin och potentiellt annat med olika former av bättre eller sämre argument.) Efter egen erfarenhet vet jag att man ska vara väldigt försiktig med att tro på allt som står i tidningarna men detta förtjänar att kommenteras ingående, även om någon del (förhoppningsvis!!!) inte skulle stämma.

Låt oss först granska Tintin. “Tintin i Kongo” som Behrang Miri (konstnärlig ledare på Kulturhuset) är som många andra tidigare konstaterat ganska fördomsfull (för att inte säga rasistisk) mot afrikarner i Afrika. De framställs som korkade men snälla. Det är ett tidigt Tintin-album och inte särskilt roligt – helt oavsett dess tveksamma porträttering av afrikaner. [Jag hade tidigare ett inlägg kring "Tintin i Sovjet" som baserades på mitt minne av boken men efter att ha snabb-bläddrat igenom den så måste jag tillstå att poängen inte längre är särskilt giltig.]

Jag undrar om Behrang Miri verkligen läst alla Tintin-album? Det är verkligen en enorm skillnad i kvalitet mellan de olika albumen – både vad gäller fördomsfullheten och hur roliga de är att läsa för barn. Om han inte har läst fler Tintin-album än “Tintin i Kongo” – hur kan han då anse sig kunna förbjuda alla Tintin-album?

När man ser närmare på det så blir det också mer logiskt. Det finns många Tintin-album som är allt annat än kolonial-rasistiska. Ta bara mitt favorit-album “Blå Lotus” som exempel, det innehåller omfattande kritik av Englands opium-krig (eller iaf en kritisk granskning av Boxar-upproret), Japans ockupation av Kina och det amerikanska dubbelspelet med Japan under tiden samt en uppgörelse med den i västerlandet vanligaste fördomarna om kineser (m.m.). Detta ska alltså förbjudas eftersom “Tintin i Kongo” är (enligt Behrang Miri) värd att förbjuda. (Värt att notera är att här var Hergé före sin tid till skillnad från de andra albumen då han var samtida med vad de flesta tyckte på den tiden.)

Logiken att om en författare har skrivit något som kan anses vara rasistiskt så ska allt personen skrivit förbjudas är i mitt tycke sjuk. I så många led! För det första så ska inte allt man tycker är fel förbjudas – det skapar ett hemskt repressivt samhälle. För det andra så handlar det då inte längre om att man inte vill att människor ska läsa någonting man tycker är fel utan snarare om att straffa eller fördöma någonting.

När nu personalen (enligt tidningsartikeln) ska leta upp annat som också kan anses fel får det enorma proportioner. Förutom det uppenbart konstiga att personal på Kulturhuset i Stockholm ska ägna tid åt att gå igenom böcker för att kanske döma ut dem enligt oklara kriterier så ska dessutom (om en bok upptäckts vara felaktig) hela författarskapet dömas ut! Varför stanna där förresten? Varför kan inte hela förlagets samtliga böcker dömas ut? (För syftet är väl att straffa – annars undrar man ju varför alla Tintin-album ska bort.)

Det blir oerhört mycket att rensa ut, även om man stannar vid Behrang Miris “måttliga” bedömning att bara döma ut hela författarskap efter en bok. Jag vet att det finns åtminstone en uppenbart sexistisk bok i Elsa Beskows författarskap. Sannerligen inte ovanligt på den tiden men icke desto mindre ska alla Elsa Beskows böcker bort! För att inte tala om samtliga böcker av Astrid Lindgren (tänk bara kurre-kurre-dutt-ön!!!!). Vidare borde Iliaden och Odysséen bort! Homeros var (som alla andra på den tiden) rasist. Faktum är att i stort sett samtliga européer fram till 1800 måste ha varit rasister (även om de var för jämlikhet och bra rättigheter och slaveriets avskaffande m.m., m.m. så ansåg man på den tiden att raserna var olika och man tyckte bäst om sin egen ras). Ta bort all klassisk litteratur från biblioteket!!!!

Man skulle då kunna invända att det ju bara borde tas bort böcker som i sig själva är rasistiska. Även om författaren var rasist betyder ju inte det att själva boken är rasistisk. Men med logiken att om en bok är dålig måste alla andra böcker av samma författare bort så håller ju inte detta. Uppenbart finns det någon bok som är rasistisk och om inte annat är ju straffet (som jag tidigare framhållit) det centrala varvid författaren måste straffas.

Låt oss vidare titta lite på det som ska styra utrensningarna. Låt mig citera artikeln (och förhoppningsvis Behrang Miri - det är verkligen tråkigt om han skulle vara felciterad!):

I stället är utrensningen av Tintin en del i en helt ny vision som Behrang Miri arbetat fram för Kulturhusets räkning. En vision som ska styra Kulturhusets verksamhet utifrån diskrimineringslagen.

Detta är ju också riktigt konstigt. Antingen vet man inte vad antidiskrimineringslagen innehåller eller så bara ful-chansar man och hoppas att ingen ska genomskåda bluffen. Antidiskrimineringslagen (som är bra) bygger på att man inte ska tillåtas diskriminera andra människor i olika offentliga sammanhang. Det handlar däremot INTE om att det skulle vara förbjudet att hysa rasistiska åsikter. Eller homofoba åsikter. Eller sexistiska åsikter. Allt detta är tillåtet eftersom vi lever i ett öppet och demokratiskt samhälle. Däremot är det inte tillåtet att i vissa offentliga sammanhang behandla vissa människor sämre på grund av ras, etniskt tillhörighet, religion, sexuel läggning osv. Det ÄR däremot tillåtet att vara rasist och behandla en mörkhyad människa dåligt om det finns objektiva skäl för det. För att dömas krävs det att (något förenklat) åklagaren bevisar att den åtalade har behandlat någon sämre än någon annan samt att detta berodde på personens mörka hy.

Vidare pratar Behrang Miri om att vi ska skaffa oss kunskaper om varandra. Jag förstår inte hur detta ska kunna ske om han får som han vill. Han vill se över inte bara all barnlitteratur utan även all vuxenlitteratur. Det är oerhört mycket som skulle behöva rensas ut (för att inte säga allt). Tro heller inte att vår förståelse för andra kulturer skull kunna utökas. Inte bara européerna var rasister utan i stort sett alla folk på jorden förr i tiden. Alla dessas berättelser (och böcker) behöver förstås också rensas ut – de får vi inte lära oss någonting av heller.

Svada

Ur ”Karl Bertil Jonssons Julafton” av Tage Danielsson

I novellsamlingen ”Sagor för barn över 18 år” (1964) berättar Tage Danielsson, förutom sagan om ”Karl Bertil Jonssons julafton” även sagan om ”Den Stora Ordransoneringen”. Vår Herre har blivit trött i öronen av människornas oavbrutna och vettlösa pladdrande och bestämmer sig för att få bukt med detta olidliga oväsen. Frågan är hur åtgärden skall genomföras. Efter moget övervägande kommer Vår Herre fram till att hundra miljoner ord per person är en rimlig ordmängd att disponera under ett medellångt liv. Då finns det till och med marginal för visst ”skitprat”, konstaterar han, och detta trots att ingen extra tilldelning ges för skottår. Detta leder till att människorna blir mer försiktiga med vad dom kläcker ur sig i tid och otid och även tänker till en och annan gång extra innan dom uttalar sig.

Undertecknad tänker ofta på den där historien när jag lyssnar på radio, ser på tv, läser kommentarer till blogginlägg och tidningsartiklar och inte sällan även när jag helt enkelt vistas bland andra människor, på bussar, t-banor, arbetsplatser, caféer eller i omklädningsrum. Att samtalet och språket är ovärderliga när det gäller vårt sociala samspel och kulturella utveckling är otvivelaktigt. Men det betyder inte alltid att meningslöst babbel, verbalt trams, live eller i mobiltelefoner per automatik för oss framåt och uppåt i utvecklingen. I jakten på outtömliga energikällor kunde man ibland önska att det gick att driva turbiner med skitprat, oljud och gallimatias. Varför kan vi inte blunda med öronen också, så man kan slippa höra allt strunt?

På tal om outtömliga energikällor så upptäcker jag till min förvåning, nej förvåning är helt fel ord, förtvivlan är faktiskt mer korrekt, att EU-kommissionen tänker lägga fram ett förslag som, i princip, kommer att stoppa importen av billiga solpaneler från Kina (SvD GP Skånskan HD). I hela världen finns ett skriande behov av alternativa energikällor, inte minst i Tyskland där man tagit det modiga steget att avveckla kärnkraften. Nu är Kina villiga att sälja solpaneler till ett mycket lägre pris än vad någon i Europa ens kan komma i närheten av, men då vill EU-sätta upp straff-tullar så att inte europeiska solpanels-producenter blir utkonkurrerade. Så nu kommer utbyggnaden av alternativ energi i Europa bli väsentligt försenad och väsentligt dyrare än nödvändigt.

Att Kina subventionerat den egna tillverkningen av solceller och därmed satt den fria konkurrensen ur spel anges som ett argument. Men vad då med alla statliga subventioner som pytsats ut till europeiska företag i energibranschen? Det viktigaste är väl att vi får en så snabb omställning till förnyelsebar energi i världen som möjligt. Om det sedan är franska, tyska, svenska, amerikanska eller kinesiska solpaneler är av underordnad betydelse här och nu. Dessutom känns det lite ”Motvalls kärring” att bromsa just den här produkten och just från Kina, samtidigt som i stort sett alla världsekonomer oroar sig för en nedgång i den kinesiska ekonomin. ”Använd inte en yxa för att ta bort en fluga från din väns panna” (kinesiskt ordspråk)

Yxan på bilden ovan lär vara världens största och finns i den lilla staden Nackawic i sydöstra Kanada och fråga mig inte hur den här texten hamnade där, men lite kul är ju att själva namnet på den lilla staden, Nackawic, kommer från Wolastoqiyik-indianernas språk och lär betyda ungefär ”inte i den riktning det verkar vara” och det passar ju in nu och kan möjligen underlätta för mig att ta mig ur detta stickspår. ”Wolastoqiyik” betyder förresten, enligt samma källa, ”Den vackra flodens folk” och så kallar sig nog bara ett folk som respekterar naturen oändligt mycket mer än de som styr EU-kommissionen och som nu vill sätta käppar i hjulen för en enklare, billigare och snabbare övergång till solenergi. Huvudet på spiken som bevis för att den ekonomiska vinsten alltid prioriteras framför miljöförbättrande lösningar

Den som tycker att det är ett idiot-förslag från EU och är lite för lat eller lite för trött för att engagera sig aktivt kan gå in på www.avaaz.org och skriva på den eller någon av alla andra namninsamlingar Avazz håller igång. Detta att skriva sitt namn och klicka på en länk är verkligen inte världens vassaste vapen, varken mot den svenska, europeiska eller globala politiska idiotin, men det är bättre än inget alls och utan handling är framtiden dystopisk. I dystopin ”1984” skriver George Orwell: If you want a picture of the future, imagine a boot stamping on a human face . . . forever. ”Att framtiden skall bli helt så överjävlig skall vi väl inte ens behöva frukta och Orwell har också visat vägen när han om ”1984” sagt: ”The moral, to be drawn from this dangerous, nightmare situation is: Don’t let it happen. It depends on you!”

”Ignorance is strength”, okunnighet är styrka, är en av grundstenarna som ”Sanningsministeriet” i ”1984” förmedlar och det är naturligtvis en helt fruktansvärd doktrin. Dessvärre tycker man sig se tecken på att, i alla fall vissa former av den inställningen, breder ut sig, i synnerhet i den s.k. utvecklade delen av världen. Det är råder ingen tvekan om att den ”moderna människan” har oändligt mycket mer kunskap att hålla reda på än för bara några decennier sedan. Den stora frågan är hur vi värderar, sorterar, prioriterar, filtrerar och väljer ut vilka kunskaper vi skall hålla levande. Dagens ungdom, dagens vuxna och dagens äldre är naturligtvis inte på något vis ”dummare” än tidigare generationer, tvärt om. Men vad är det för kunskaper vi väljer att göra lättast åtkomliga i vårt kunskapsförråd?

Aldrig tidigare har vi haft tillgång till så mycket information. Här i ”bloggosfären” finns en näst till oändlig mängd bloggar (2009 lär det ha startats närmare 200.000 bloggar varje dag) där alla vi som är en del av den skriver om allt möjligt. Tillgången till hundratals tv-kanaler, radiokanaler, Spotify, tidskrifter som ”Allt om Bröllop” och ”UFO-aktuellt” och hundratals andra och enbart på ”Bloggportalen” finns 118.000 registrerade bloggar, varav bara ”Kenzas” blogg har 175.000 unika besökare dagligen och sen har vi Facebook, Twitter, chattar, sms och alla vanliga telefonsamtal. Undertecknad älskar verkligen IT och alla dess möjligheter, men ibland blir jag bara så fruktansvärt trött och det är då, när jag känner mig tvungen att ransonera all input, som jag börjar fundera på vilka prioriteringar jag gör för att orka.

Tomas Tranströmer skriver någonstans om hur vi köper och köper saker för att kasta i gapet på det tomrum som ständigt förföljer oss, men gäller detta inte även vår konsumtion av information? Vi skruvar upp takten på och ökar volymen på informationsflödet för att mata den stora tystnaden som annars hotar. Den tystnad som kan få oss att upptäcka hur svagt vår egen ”inre röst” talar till oss och att inte ens tomma tunnor alltid skramlar. Ger det oss inte en liten tankeställare när vi har 200 vänner på Facebook men ingen riktig vän i verkligheten, när vi är minst lika intresserade av Kristen Stewart‘s och andra ”kändisars” kärleksliv som vårt eget, när vi har 123 mobilabonnemang per 100 invånare samtidigt som närmare två miljoner svenskar aldrig läser en bok eller när vi kan identifiera fler mobiltelefonsignaler än fågelläten?

En envis gammal myt påstår att vi endast använder 10% av vår hjärna, det stämmer naturligtvis inte alls eftersom vi använder olika delar av hjärnan till olika saker och använder större delen av vår hjärna varje dag, om än inte alltid samtidigt. Undertecknad tänker ofta på vad det spelar för roll om jag använder 10 eller 75% av min hjärna om jag inte samtidigt är försiktig med vad jag använder den till. Följdfrågan blir: hur stor del av vårt ”hjärta” använder vi? Om vi skall leva länge är det viktigt att vi har ett starkt hjärta, det får vi ju genom att träna. Hur vi får ett gott hjärta är inte en lika enkel fråga att besvara. Men en bra början kanske kan vara, precis som när det gäller att stärka hjärtat, att först bestämma sig och sedan anstränga sig.

PS: Nu har jag använt ytterligare 1326 ord av min tilldelade kvot, under förutsättning att vi nu har tilldelats en kvot även för det skrivna ordet.


FRA-”domstolen” igen…

Stefan Wahlberg skriver bra om att det “FRA-domstolen” gör på goda grunder kan ifrågasättas.

Detta är tyvärr på intet sätt en nyhet (det presenterar han heller inte det som). Det var uppenbart för alla som var med att det egentligen inte handlade om en domstol, vilket jag också påpekade i riksdagsdebatten.

Det kan noteras att Advokatsamfundet sa:

Advokatsamfundet avstyrker dock förslaget om inrättande av en specialdomstol på det sätt som föreslagits. Benämningen domstol är såväl från språkliga som materiella utgångspunkter inte särskilt lyckad och snarare direkt missvisande. Benämningen får anses vara en kosmetisk omskrivning för något som saknar all anknytning till det som normalt kan anses utgöra en domstol.

Och Justitiekanslern, regeringens “egen advokat”, sa:

Det kan ifrågasättas om en sådan myndighet uppfyller de krav som man brukar ställa på en domstol. I praktiken handlar det väl om en nämndmyndighet som man har valt att kalla för domstol.

Jag har egentligen inte mycket att tillägga det jag sa i den (och andra debatter om FRA, det blev en del), men det är tragiskt att regeringen inte ens kan se att det faktiskt strider mot mänskliga rättigheter och rakryggat stå för sitt övervakar-stats-ideal!

Polyper och annat som gör det svårare att andas

1940 kom Chaplins fantastiska film ”Diktatorn”, en parodi på makt och ledare som, precis som i filmklippet ovan, leker med planeten tills den går sönder. Nidbilden av den som tyska folket ville ha som ledare under denna tid är underbart, grovkornigt komisk och farsartad men Chaplin själv har sagt att om han varit medveten om hur fruktansvärd Nazismen var hade han inte skämtat om den som i filmen. Diktatorn i filmen heter ”Adenoid Hynkel”. ”Hynkel” är bara ett fantasinamn som börjar på samma bokstav som den då tyske rikskanslern men förnamnet, ”Adenoid” är synonymt med den körtel bakom näsan som kallas polyper och som, om den blivit för stor, gör det lättare för oss att andas om den avlägsnas. Genial allegori.

Den där körteln kallas alltså ibland för polyper, men där råder det visst en viss begreppsförvirring som, om ni är kunskapstörstande kan Googla på eller fråga någon med avsevärt bättre kunskaper i medicin än undertecknad. Polyper i havet känner jag däremot till bättre än näs-polyper, nåja, jag har iallafall sett fler av den sorten under de mer än 15 år jag höll på med dykning på heltid. Koraller och havsanemoner består av stora kolonier av polyper. Även ”Blåsmaneten” eller som den mer korrekt bör heta ”Portugisisk örlogsman” (Physalia physalis), som alltså inte alls är en manet utan en koloni av fyra olika samarbetande organismer, varav en är just polyper. För att förvirra det hela ytterligare så är ordet ”polyp” samma som i franskans poulpe, bläckfisk.

Exempel på polypkolonier. Korall, havsanemon och ”Portugisisk örlogsman”

Ordet polyper kommer ursprungligen av grekiskans ”πολύς” (polís) som betyder ”många” och prefixet ”poly” återkommer ju i en massa olika sammanhang som t.ex: polyfoni, polyester, polyglott, polykrom, Polynesien och ”polyamori”, som bl.a. (DN) skriver om i veckan. Polyamörösa lever i flera kärleksrelationer samtidigt (DN) och vad jag kan begripa är den grundläggande skillnaden mellan otrohet och polyamori att i den senare är alla inblandade medvetna om och accepterar ”arrangemanget”. Själv är jag, enligt artikeln (och mig själv) nog väldigt ”mono-amörös” och kan bara hantera en erotisk kärleksrelation åt gången och knappt det. Att ha väldigt starka kärleksband till flera närstående är däremot inga som helst problem. Men det är ju en annan sorts kärlek.

Författaren C.S Lewis (just det, han med Narnia) tar i boken ”The Four Loves” från 1960 upp olika former av kärlek med utgångspunkt från grekiskans philia (värme, tillgivenhet, vänskap), eros (passionerad kärlek), storge (kärlek till familjemedlemmar) och agape (osjälvisk kärlek d.v.s kärlek till någon/något utan kräva något tillbaka). Undertecknad kan mycket väl tänka sig att man kan dela upp dessa fyra olika former av kärlek i ytterligare, mindre beståndsdelar eftersom det ju trots allt är en viss skillnad på kärleken man åsyftar när man säger saker som ”Jag älskar havet”, ”Jag älskar bekväma skor”, ”Jag älskar rotmos med fläsklägg”, ”Jag älskar ljudet när det regnar på taket” och ”Jag älskar mitt jobb”.

Kärleken till mycket

Men sedan hör man då om föräldrar som utsätter sina egna barn för regelrätt tortyr och även om just det här exemplet  förhoppningsvis är ytterligheter så är det ett faktum att våld, psykiskt förtryck, tvång, bestraffningar och annat fruktansvärt från vuxna mot barn är vanligare än man kan föreställa sig i sina värsta mardrömmar. Vad är det för kärlek? Och när en kvinna hugger ihjäl sin partner för att han vill skiljas (AB) eller, oerhört mycket vanligare, att män dödar sina nuvarande eller f.d. kvinnor (enligt AB handlar det om över 200 fall under 2000-talet), vad är det för slags kärlek (AB). Vad är det som gör att vi människor, som är det mest utvecklade djuret av alla, dödar, skadar, förtrycker och förminskar våra egna avkomlingar när avsevärt mindre utvecklade arter som Lemuren tar hand om ungar som inte är deras egna och andra djur går i döden för att försvara sina?

Hur kan vi gå emot genetiskt nedärvd känsla för och omsorg om våra egna avkomlingar och hellre döda en annan människa än att låta den leva sitt eget liv? Är vi felaktigt ihopsatta? Har vi skadats i grunden av det samhälle vi skapat eller är vi kort och gott en art som lättvindigt sätter vår egen makt över allt annat och hellre dödar, förtrycker, misshandlar, förnedrar och plågar andra än gör ett avkall på vår makt, stolthet, heder eller vad det nu är? I så fall ser framtiden inget vidare ljus ut för vår arts utveckling till det bättre. Uppskattningsvis 2.500.000 människor, 85% kvinnor, hälften under 18 år, säljs som sex- eller andra slavar årligen. Alla som utnyttjar människor för egen vinning och njutning och alla som tittar bort när sker, vad är det för människor? Se gärna och tipsa andra om filmen ”Not My Life” av Robert Bilheimer som premiärvisades i veckan.

I den här texten har jag på flera ställen refererat till Grekland, den grekiska mytologin och det grekiska språket och det är naturligt att vi hamnar där i moraliska frågor, vår egen kultur bygger ju på mycket som var aktuella diskussionsämnen redan i det antika Grekland. Det tragiska är att så lite av de kloka konstateranden som gjordes för tusentals år sedan har slagit rot i våra medvetanden. Hur lång tid skall det behöva ta? Har moral och etik någon chans alls mot snabba klipp och maktbegär? Är vi människor kapabla att ändra oss själva tillräckligt för att vända utvecklingen från dagens incitament: självexponering, vinst, tillväxt, personlig framgång, utseendefixering och annat och till solidaritet, gemenskap, tolerans, omsorg, förståelse och kärlek? Eller är det inte tillräckligt ”coolt”? Med intresse ser jag fram emot att läsa Nina Björks nya bok om ämnet” Lyckliga i alla sina dagar – om pengar och människors värde(DN)

Undertecknad tvivlar ofta, men har inte gett upp hoppet, trots snart 60 år på den här tiltade planeten där besvikelserna hela tiden blåst från såväl höger, vänster, mitten, himmelriket och helvetet. Jag har självklart också vänt bort blicken ibland och kommer att säkerligen göra det igen, på samma sätt som du som läser detta har gjort och kommer att göra igen. Det är inte helt omänskligt. Vad som däremot inte är mänskligt är att inte vända tillbaka blicken igen, från det som är bekvämt – mot det som är viktigt, från det som ger störst ekonomisk vinst – mot det som känns etiskt och moraliskt och från hat och förakt – mot någon av kärlekens alla varianter. Orkar eller vill vi inte detta är vi inget annat än polyper i mänsklighetens inflammerade näsa och bör helst avlägsnas så det blir lättare att andas. Man måste ju kunna andas:

Alla måste få andas


Skolhaveri

Det bär mig emot att skriva detta, men jag tror tyvärr det behövs....

För sju år sedan  flyttade jag till den här kommunen. När grannen fick höra att jag både var politiker,  gammal lärare och fd rektor, tyckte hon att jag verkligen borde ta mig an skolan. Den hade nämligen kommit så betänkligt på dekis genom klantiga politiska interventioner. Jag avböjde skrattande för jag vet hur otroligt mycket jobb det är med bra skola. Jag ville ju få ta det lugnt några år.

Men till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen ramlade det in krisrapporter allt oftare. Från revisioner, från föräldrar, i olika riks-mätningar. Om hur illa, illa, illa Tomelilla, -lilla, -lilla
 ligger till(a), till(a), till(a) i alla aspekter av skola.
Betyg, elever med behov av särskilt stöd, resursallokering, främlingsfientliga attityder;  -Jo näjm it!
Så förfallet både fortgick och tilltog.

Varje gång frågan varit uppe har  jag och vi från MP efterlyst  "En Skolplan! Skriv en skolplan nå'n gång!!" Ett dokument över flera år som kan synliggöra målen och staka ut en genomtänkt väg framåt. Men svaren blev:
 -Nej,  
 -Sen,
 eller:  -Behövs inte!
och -Nästa mandatperiod kanske...
Detta  har vi framfört många gånger både muntligt och i anföranden, reservationer och artiklar.

(Istället har man begåvat nog skrivit in som mål att man ska ha en "handlingsplan" Va'! Att skriva en plan är för tusan en ÅTGÄRD, som ligger på förvaltningen. Inte ett politiskt MÅL!) (Och vad stod det egentligen i den? Vilka fick vara med och ta fram den? Punkten är för övrigt avprickad som ett avklarat mål nu...)

Till sist skrev vi i MP själva ihop ett skolpolitiskt underlag inför valet 2010, för att åtminstone erbjuda de andra partierna ett material att diskutera saken utitfrån.
- Tror ni det blev någon gemensam kraftsamling?
Näe. Inte då och inte nu.

Som grädde på det skolpolitiska moset kommer nu rent grymma besparingskrav på 2,6 miljoner. I denna lilla kommun ska de tas direkt från driften. Inte täckas upp centralt, trots att bland annat administrationen klantat till det med en felslagen prognosticering av elevantalet.  Och trots att våra arma skolor redan i fjol under piskan drog ner mycket så de skulle kunna leverera in 900 000 i överskott till årets budget. De har alltså redan betalt.

Skolbyggnader utreds däremot desto flitigare. I en särskild beredning som nu snart är inne på sitt tredje år vill man enas - inte om innehåll, pedagogik  eller verksamhet - utan om hus och byggnader för feta miljoner. Arbetet sker inte ens i den permanenta Familjenämnd som formellt har dessa frågor på sitt bord. Där ställs istället möten in "i brist på ärenden",  och har man ändå något möte då och då, är det fler informationspunkter och tom-prat än beslutsärenden. Besluten har nämligen ordförande själv tagit eller i nåder haft uppe i lilla AU.

Så vilka ska nu få betala?  -  Jo: barnen. Och Framtiden.

En märklig abrovink som den nuvarande S/M-majoriteten genomfört och som krånglar till livet, är en är en så kallad Social Innovationsfond. Det har ju många stora kommuner börjat med.  Det innebär att olika verksamheter i kommunen ska kunna SÖKA interna medel för att hjälpa upp social problem. Istället för att få direkta resurser.  Fler vuxna, resursassistenter, lärare, vaktmästare, skolhälsovårdare, fritidsledare i skolan kunde anställas direkt. Vi vet alla att små klasser och fler vuxna ju är den enda vägen till framgång, vid sidan av vilja och ambitioner från dessa och politiken.

Tio miljoner försvann bort där, som nu kanske står och ruttnar för man inte hinner svarva ihop välformulerade ansökningsmotiveringar. Fast dra ner och spara ännu mer är den  nu föreslagna metoden från SocialModeraterna i kommunstyrelsen.

Skolchefen har tydligt skickat med konsekvensbeskrivningar om hur vikarerestriktioner, vaktmästar-neddragningar, indragna resursassistenter och fritidsledare och nerstängt "nattis" faktiskt   kommer att drabba denna lilla pendlarkommun: Det skapar Katastrof på Katastrof en redan genomkrisad verksamhet. Oro i klassrummen och fler som inte klarar mål och krav eller fortsatta studier. Hälften av de som började i åk 7 i år är i behov av särskilt stöd. Det kommer de inte att få.

Besparingarna mörkades i det längsta men i morgon måndag är det fullmäktige. Nästa inga andra ärenden är på listan. Det blir nämligen allt glesare med ärenden för politiskt och transparent  beslut i denna kommun, där det mesta numera tas i AU:n eller i slutna rum. Endast på Fullmäktiges möten har ju allmänheten tillträde.

Vad är då den stora bakomliggande förklaringen till det här förfallet i demokratin och till förfallet för vår allra, allra viktigaste kärnverksamhet - skolan?

Jo, det vi varnade för i slutet av september 2010. Då stod det klart att Socialdemokrater och Moderater skulle styra skutan gemensamt. Vi varnad för handlingsförlamning och bevakande av inbördes S/M-positioner. SÅ BLEV DET. Vi ser konstant ärenden som hastigt dras bort från dagordningarna i sista stund och vet  "att nu har S/M inte kunnat enas igen".  Folk, särskilt sossar, hoppar av för de mår illa i denna konstellation. Denna MesAllians.

Vi i oppositionen  fick unisont vråla tillbaka oppositionsråds-institutet runt jul 2010, som de tänkte snuva både oss och därmed kommundemokratin på.
Men att det skulle bli en så trist stämning i denna annars rätt småputtriga kommun med sina vanligen frejdiga diskussioner på KS- och KF möten, att det skulle bli så inkompetent skött och slutligen så odemokratiskt - det trodde vi faktiskt aldrig.

Så det blir nog inte kul i morgon. Radio Kristinanstad inleder på morgonkvisten med ett vasst reportage om saken, vi i MP  ställer på kvällen frågor om andra spektakulära projekt och om hur det ser ut med ansökningar ur den sociala fonden.

Men SocialModeraterna kommer att driva igenom sina besparingar och även se till att det inte sker med centrala medel eller (i värsta fall) med upplåning. Att sänka kommunalrådsarvoden och de politiska ersättningarna, som jag föreslog i debatten i juni när detta började aviseras, är ju bar att glömma.

 Men - vi gröna kommer igen i höst och framför allt till valet, för vi tänker på devisen:

"Barnen är vår kamps blommor och det viktigaste skälet för vår strid"