I vilken riktning åker tågen?

Postat 31 augusti, 2012 av Rikard Linde

Vad är skillnaden på en borgerlig satsning på tåg och Miljöpartiets satsning på tåg? När Alliansen häromdagen gjorde sitt utspel om en satsning på tåg så hamnade Miljöpartiet i en bekant situation. Precis som med kollektivtrafiksatsningar i Stockholm har man salufört tåget som en sakfråga utan koppling till värderingar eller ideologisk riktning. Man har inte [...]

Popkultur, hen och Lady Gaga

Postat 31 augusti, 2012 av Hinke Robur

Vi som tillhör Jerry Williams-generationen reagerar ibland med bestörtning över fenomen i dagens samhälle. Varför all denna exhibitionism, fascination för allt udda, och alla avvikelser i klädsel och vanor? En god vän mailar frekvent med häpnad över hur vulgärt folk på stan klär sig, och frikostigt exponerar sina tatueringar. Vi lever helt klart i en egocentrisk era. Media rapporterar ständigt om gaykultur, hen-debatt, och ikoner som Lady Gagas senaste spektakel. Ser man i backspegeln så är det här bara en logisk fortsättning och utveckling av den ungdoms- och popkultur vi fick på 1960-talet. Vi var mera blygsamma då förstås. Kammade tuppkamsfrisyr med brylcreme eller sprang omkring i duffel. Så småningom kom gossarna från Liverpool och det blev OK att låta håret växa. Punk och hårdrock skruvade gradvis upp det alltmer extrema exponeringsbehovet. Narcissismen sprider sig upp i åldrarna. Rebellandan har för många blivit en livsstil. Some like it - and some of us can't stand it.

Äntligen skall gifterna tas bort från Viskan

Postat 31 augusti, 2012 av Tom Andersson

publicerad av BT 2012-08-31 (ej online)

På debatt- och insändarsidor brukar vanligtvis politiska motsättningar och kritiska uttalande ställas mot varandra i ett stundom hårt och hätskt tonläge. Därför skulle jag vilja göra tvärt emot det vanliga och istället tacka samtliga politiska partier i fullmäktige i Borås.

På förra kommunfullmäktige sammanträdet togs beslut om hur Borås stad ställer sig till en av de...viktigaste frågorna för Borås framtid. Beslutet togs av en enig fullmäktigeförsamling och gäller Viskans sanering. Att samtliga partier står bakom skrivelsen ”Borås stad önskar en så långtgående sanering som möjligt av föroreningarna i Viskan” är en milstolpe i arbetet med att få till stånd en sanering av Sveriges mest förorenade vattendrag.

Utredningarna om hur man skall hantera föroreningarna i Viskan har tagit lång tid, men med nu fattat beslut var det värt att vänta. När jag för första gången kom i kontakt med frågan pekade utredningarna på ett alternativ där man inte gjorde något alls utan hoppades att problemet s a s skulle döljas under ytan i evig tid. Alltför många politiker lutade åt samma håll och hade det inte varit för den sista utredningen är det inte uteslutet att en majoritet i fullmäktige ”sopat ärendet under mattan” och överlåtit problemet till kommande generationer.

Jag hoppas att även framtida beslut som rör saneringen, när vi väl kommer fram till genomförandet, också kan tas i enighet. Viskan har av tidigare generationer alltför många gånger hanterats som ett avlopp istället för den livsnerv genom Borås den nu betraktas som. Så åter igen ett tack för att vi nu tar gemensamt politiskt ansvar för den miljöskuld tidigare generation lämnat efter sig. Till kommande generationer skall vi kunna erbjuda en ren Viskan att förvalta.

Tom Andersson (mp) Kommunalråd med ansvar för miljöfrågor

Elit, eller spets, men det bidde en tummetott …

Postat 31 augusti, 2012 av Eva Berglund

Kanske har man bloggat för länge när man kan börja återanvända gamla bloggposter utan att egentligen lägga till något.

Björklund går från att kalla det "spets" forskning till "elit" forskning (istället för "excellens" forskning), men i grunden är det självklart samma gamla tänk. (Även DNs ledarsida tycks ha vissa tvivel).

Men lite nytt är ändå värt att kommentera. Man kan ju börja med att kommentera hur mycket som satsas på forskning i Sverige, ny när den privatfinansierade forskningen från Astra Zeneca försvinner. Sverige bör falla rejält i rankingarna när detta får genomslag.

Duktiga yngre forskare ska få ett särskilt elitbidrag av VR, vilket är 50 miljoner per år som adderas upp med att VR tydligen ska sänka bidragen till andra projekt med samma summa. Om man tänker sig en lön på 40 000 kr, (480 000 per år), med sociala avgifter (= 50% tillägg) = 750 000 per år, + universitetets overheadkostnader vilket jag tror bör vara minst 30% så är vi alltså uppe i att 1 person kostar 1 miljon / år.

Alltså, regeringen vill finansiera 50 nya post-doc tjänster och hoppas på att VR gör detsamma.

Hur regeringen tänkt sig att gallra fram denna elit är dock oklart.

Sen tänker sig regeringen att man ska plocka in utländska forskare i Sverige för 250 miljoner till. Man kan ju gissa att dessa kostar minimum 2 miljoner per år per styck, och om de sen ska få bygga upp ett labb eller forskargrupp kring sig, så blir det säkert en 5-6 miljoner till per person. I runda slängar 8 miljoner / person skulle jag gissa. Det räcker till omkring 30 utländska forskare. Visst, det vore kul.

Denna satsning skulle säkert pigga upp livet på de 30 institutioner som får del av pengarna. Det blir säkert ett stimulerande tillskott till de svenska universiteten också, men generellt sett så har jag svårt att tro att det skulle ge ett så särdeles stort avtryck i svensk forskning.

Eliten av etablerade forskare ska få forska längre tid, dock utan speciellt anslagna pengar (och med tanke på vad "elit" är (om man ser hur "excellenssatsningen" gick), så blir det säkert ett gäng äldre män som får ta del av dessa ännu icke anslagna pengar.

Man ska omfördela enligt kvalitet enligt Björklund vidare, och underkänner därmed VRs hittillsvarande verksamhet för fördelning av anslag.

Det är ju onekligen mycket intressant!

Ojnareskogen och vad vi borde försvara oss mot

Postat 31 augusti, 2012 av Birger Schlaug

Skyddad natur

När jag besöker Gotland, vilket sker någon gång per år, så stänger jag instinktivt av duschen fortare än vanligt. Det är ont om vatten på ön. Och det som finns bör de fastboende ha första tjing på.

Visserligen hävdar SGU (Statens Geologiska Undersökning) att det finns gott om vatten på Gotland, men det tror jag faktiskt inte så mycket på. Det ÄR vattenbrist under sommaren. Men tydligen tillräckligt för att Nordkalk skall få "utvinna" kalk i ett brott dubbelt så stort som Visby innerstad. Till brottet, menar många, kommer grundvatten att strömma genom de sprickbildningar som finns.

Miljödomstolen då? Jodå, den har godkänt hela projektet trots att det finns rödlistade arter där skogen nu skövlas för att förbereda jakten på kalk. Miljödomstolen kunde inte annat. Vår fina regering har nämligen fått riksdagen med sig på att stryka den paragraf som gjort det möjligt att stoppa verksamheten.Vänsterpartiet var det enda parti som tycks ha fattat vad konsekvenserna skulle bli. Tidigare fanns ett stopp mot exploatering av täkter med höga skyddsvärden. När Nordkalk först ansökte om kalkbrott fick man därför avslag av miljödomstolen. Men så föreslog således den centerpartistiska miljöministern att lagen skulle ändras. Till och med MP trodde på hans retorik.

Nu hade det väl kanske inte gjort så mycket vad MP sagt, för S har ju som regel sett naturskydd som ett hinder för jobb. Vilket ju också Stefan Löfven gång på gång försäkrat: "Jobben kommer först". Vilket den stackars vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland - socialdemokraten Lisa Kalström - nervöst slår fast i Studio Ett. Det är tveklöst så att jobben kommer före miljön, får vi höra. Kanske kan hon bli miljöminister i en regering ledd av Löfven?

I området, som nu skall rensas från otillbörliga arter och annat olönsamt bjäfs som ligger i vägen för tillväxt och jobb, finns ett par hundra arter som ligger risigt till. Ett antal av dessa kommer att stryka med. Och kan vi bära oss åt, så kan väl Brasilien få bära sig åt. Jobben kommer först.

Domen som gett Nordkalk fritt jaktrum har överklagats av Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. Och nutidens trädkramare bärs bort av polis när de kräver att Nordkalk skall invänta Högsta domstolens utslag åtminstone.

Får Nordkalk som de vill så är kalken slut om 25 år. Kanske vattenbristen är akut på stora delar av ön. Trots att det funnits färre arter som slurpat i sig vatten. Inte ens ett militärt förband på ön hade kunnat skydda Gotland från övergreppet. Trots att angriparen är på väg att spränga, mala ner och lämna en jättekrater efter sig.

All heder åt de som tar sig tid och ork att öppet motsätta sig skövlingen utan att använda våld. Våldet står den andra sidan för. Våldet mot naturen. Våldet för jobben och tillväxten. Det desperata våldet för att fortast möjligt nå slutet på återvändsgränden. Ojnareskogen ligger en bit på vägen.

Carl Schlyter, miljöpartist i EU-parlamentet, lyfte igår genom ett brev till EU:s miljökommissionär Janez Potocnik - meddelar DN. Demonstrationer har nått klungliga huvudstaden, meddelar SvD. En namnlista finns att skriva på - riktad till EU.s miljökommisionär. Allt är missförstånd, hävdar Nordkalk.

Kommentarsfunktion: Efter önskemål från flera kommentatorer har kravet på att "tala om att man inte är en robot" tagits bort. Flera anser att det blivit allt svårare att se vilka bokstäver och siffror man skall skriva. Istället krävs nu att man har ett konto och därmed inte kan vara "anonym" på det tidigare sättet. Den här modellen prövas i första hand någon vecka för att därefter utvärderas.

Fördomar, hat och attacker mot poliser enormt problem i de segregerade förorterna

Postat 31 augusti, 2012 av Martin

Texten nedan har redan publicerats på Newsmill, men läggs nu även upp här på min blogg:

Jag skriver det här i ilska. En ilska som utlöstes av att två kollegor i mitt arbetslag fick en 11,7 kg tung gatsten kastad ifrån flera meters höjd på den bil i vilken de satt för några dagar sedan. Stenen träffade det takräcke på vilket blåljusanordningen är fäst, studsade, och gick inte igenom plåten. Om den istället hade träffat vindrutan några decimeter bort hade den troligtvis gått igenom och totalt krossat alla kroppsdelar som kom i vägen. Dessutom hade glassplittret som i så fall hade exploderat igenom hela bilen riskerat att göra båda kollegorna som satt där blinda. Och varför? För att de satt utanför en adress i Tensta och väntade på den låssmed som var tillkallad för att hjälpa dem att ta sig in i en lägenhet där en person befarades vara avliden (vilket denne också var). De satt med ljusen på, så det fanns ingen tvekan om att dem som kastade stenen förstod att de befann sig i bilen. Det var ren tur att de klarade sig oskadda, stenkastarna hade antingen för avsikt att allvarligt skada dem, eller var helt likgiltiga inför risken.

Denna händelse är inte ens unik. I områden som Tensta, Rinkeby och Husby utsätts poliser, väktare, ordningsvakter och till och med brandmän regelbundet för bakhåll och stenkastning. Man ringer in falska larm om bränder och lägenhetsbråk för att locka in oss i gränder runt vilka det finns byggnader där man samlat stenar på hög som regnar ned på den första patrullen som anländer. Det är bara på grund av tillfälligheter och ren tur som inga allvarliga skador eller dödsfall har inträffat ännu. Om den här utvecklingen fortsätter så är det bara en tidsfråga tills någon skadas allvarligt eller i värsta fall dör, antingen en polis eller väktare som träffas illa av någon av alla tunga gatstenar som kastas ifrån höjd, eller en stenkastande ungdom som blir skjuten i nödvärn av en trängd polis.

De regelrätta attackerna och våldet mot person är dessutom bara toppen på ett berg av illvilja och hat mot samhällets företrädare, och kanske allra främst polisen, som florerar bland stora ungdomsgrupper i flera av de segregerade förorterna. Parkerar man bilen utanför en lägenhet i centrala Tensta på väg upp för att få stopp på en hustrumisshandel så riskerar däcken att vara sönderskurna och rutorna krossade då man kommer tillbaka. Går man förbi ett ungdomsgäng i Rinkeby på jakt efter en bortsprungen treåring blir man ofta utsatt för glåpord och provokationer. Men det stannar inte där, även bland etablerade, laglydiga samhällsmedborgare sprids det regelbundet regelrätt hat och fördomsfull missaktning mot polisen.

Jag blev nyligen inbjuden att i egenskap av polis diskutera problemen mellan polis och ungdomar i de segregerade förorterna med några unga män som hade olika ledarroller i civilsamhället. Organisatören av mötet gick i god för att de alla var förebilder för lokala ungdomar och tog avstånd ifrån brott. Samtliga betonade att de sociala problemen med arbetslöshet, utanförskap och dåliga skolor var orsaken till problemen och att ”fler poliser” inte var lösningen. Jag förklarade att jag håller med helhjärtat om att det viktigaste är att lösa de sociala problemen som skapar grogrund för kriminalitet, men att man även måste upprätthålla ordning och bekämpa brott så att de boende kan känna sig trygga i sitt samhälle. Den mest militante av ungdomsledarna sa då att polisen egentligen inte vill bekämpa brott i förorterna, för brottsligheten hjälper dem med det deras egentliga syfte, att förtrycka medborgarna. Han hävdade också att förortsborna inte vill att några ”vita” skall komma in och styra över deras liv, varken poliser, tjänstemän eller lärare. Om man däremot frågade honom om ansvar vad gäller att tala med polisen då brott begås (”gola”), då var det inte aktuellt. Att lösa brott var polisens problem, inte hans.

Samtalet blev en aha-upplevelse för mig som gjorde att ett antal pusselbitar föll på plats. Jag var redan medveten om att en av de främsta anledningarna till attitydproblemen bland ungdomar i förorterna är den utbredda kriminaliteten och det faktum att kriminella fungerar som trendsättare och kulturbärare för en del av den lokala ungdomskulturen. Och kriminella har ett stort egenintresse i att sprida polis- och samhällshat, det gynnar deras status och deras affärer. Det har också genom åren blivit allt tydligare att en stor del av problemen har med makt och chauvinism att göra, vilket illustrerades solklart av ungdomsledaren som inte ville att några ”vita” skulle komma och bestämma i deras område. Vi avvisar, kontrollerar, visiterar och griper människor (ofta unga män) och utövar därigenom en auktoritet som är okänslig för lokala hierarkier. Det är en del av vårt jobb för att utreda och beivra brott samt upprätthålla ordning i samhället. Men enbart i de segregerade socioekonomiskt utsatta förorterna möts vi regelbundet av attityden att vi inte har rätt att vara där då det inte är ”vårt” (utan ”deras”) område.

Den sista pusselbiten som föll på plats tack vare samtalet handlar dock om hat och fördomar. Beskrivningen om att polisen skulle vilja upprätthålla kriminalitet i förorterna för att förtrycka medborgarna har ingen som helst verklighetsanknytning utan är en konspirationsteori som är ägnad att öka samhälls- och polishatet. Det är en ideologi som leder till stenkastningar i förorterna på samma sätt som den islamofobiska Eurabia-teorin leder till diskriminering av muslimer och den nazistiska ZOG-teorin leder till övergrepp mot judar. Och just det faktum att en del av problemet faktiskt inte beror på skolor och arbetslöshet, utan på oresonligt och omotiverat hat är ett faktum som är mycket viktigt att förstå. Om ett gäng ungdomar ger sig på och trakasserar somaliska familjer i småländska Forserum så räcker det inte att fundera på vad som är fel med skolsystemet, eller vad vi kan göra för att komma till bukt med arbetslösheten (även om de frågorna måste ställas). Rasism, hat och fördomar har sin egen logik, och de måste hanteras och konfronteras.

Nej, jag drar inte likhetstecken mellan polishat och rasism. Det är skillnad på att hatas på grund av sitt ursprung eller sin tro och på grund av sitt yrke. Polisen har dessutom inte det underläge och den maktlöshet som en utsatt minoritet har. Det finns en anledning till att etnicitet och tro är lagstadgade diskrimineringsgrunder medan yrke inte är det. Men det finns också ett stort antal paralleller. Man kan argumentera att det finns anledning till att hata polisen på grund av de misstag eller övergrepp som ibland begås. Men det argumentet bygger på att alla poliser skall hållas ansvariga för vad några enskilda individer gör. När liknande argument appliceras på grupper som ”invandrare”, ”muslimer” eller ”romer” så protesteras det lyckligtvis ljudligt. Man påpekar det orimliga i att dra alla invandrare över en kam bara för att någon blev nedslagen av ett förortsgäng. Man poängterar att det faktum att två personer delar religion inte innebär att de har samma övertygelse eller människosyn. Och man är snabb med att inse att det mesta av hatet och anklagelserna mot den grupp hataren hyser agg mot är illa underbyggt och beror på fördomar och allmän missaktning. Man inser också att de attacker som sker mot den hatade gruppen beror på att det finns människor som upplever att de får ut eller vinner något av att ge sig på och kränka andra. Allt detta gäller även hatet och attackerna mot poliser.

Jag är hjärtligt trött på att höra ursäktande och bortförklarande undanflykter då grova brott begås mot människor som också är av kött och blod. Mina kollegor kunde ha blivit invalidiserade för livet av den där stenen. Men då jag nämnde stenkastningen på Twitter så kom reaktioner som ” Någon av er som försökt prata med "folksamlingen?” (hur det nu skulle ha gått till i det här fallet) och ” Om man inte provoceras av er, mindre jobbigt för alla” (ja, det brukar de som ”knackar bögar” också säga). När twittraren bakom det senaste uttalandet fick nyanserat mothugg så svarade han ” Jo, alltså ni verkar ju vettiga. Syftar mer på alla andra” (paralleller med rasism, någon?). Att överhuvudtaget börja prata om hur offren för en attack egentligen är skyldiga till den är för mig djupt provocerande, men tyvärr väldigt vanligt då det är polis som attackeras. Att sedan försöka stöpa om attackerna till någon sorts politiska protester mot sociala orättvisor är rena rama dumheterna. Stenen mot kollegorna var inte en protest mot någonting, den var ett uttryck för polis- och samhällshat och ett led i en chauvinistisk kamp om att få vara den som bestämmer, den som står över och utanför alla lagar och regler i sitt "eget" område.

Huvudsyftet med den här texten är att väcka tankar hos de människor som slentrianmässigt sprider hat och fördomar mot polis och andra samhällsföreträdare omkring sig. Ni har ett ansvar. Hatisk och onyanserad retorik får konsekvenser (och det gäller inte bara rasism). Det leder i värsta fall till grovt våld mot oskyldiga människor. Och polisen är inte de enda förlorarna i den här tragedin. Hatretoriken bidrar till utvecklingen med fler bränder i förorterna och djupare klyftor i samhället. De stadsdelar i vilka samhällshatet frodas blir lätt plantskolor för kriminalitet och hamnar i negativa spiraler där brott och otrygghet ökar, samhällsfunktioner och näringsliv flyr, arbetslöshet och utanförskap blir värre och det skapas ännu mer grogrund för hat och kriminalitet.

Jag påstår inte att man inte bör bekämpa sociala orättvisor. Det är tvärtom mycket viktigt, helt grundläggande, att det görs, men utan konspirationsteorier och mytbildning. Och om fokus läggs på att se de möjligheter som faktiskt finns för boende (speciellt ungdomar) och samtidigt demokratiskt jobba för att dessa skall kraftigt förbättras så kan man skapa en positiv spiral istället för den negativa spiral som blir konsekvensen av att hävda att eftersom samhället svikit så är det ingen idé att försöka och det finns inget ansvar gentemot omgivningen, allt är tillåtet. Och vad gäller polisen så får man gärna kritisera oss, både för individuella misstag som dåliga ingripanden och för strukturella fel. Men det bör ske nyanserat och konstruktivt, annars gör kritiken absolut ingen nytta utan spär bara på existerande fördomar. Och det är faktiskt enormt tröttsamt att som polis, då man valt ett yrke med dålig lön och hårda arbetsvillkor för att man vill hjälpa människor i behov och jobba för ett bättre samhälle, ideligen utsättas för skällsord och fördomar. Men det stora problemet är som sagt inte ord, utan stenar. Så jag slutar där jag började: om inte utvecklingen vänds så kommer någon snart att skadas allvarligt eller i värsta fall dö. Och ansvaret kommer att vila tungt över många, inte minst dem som piskar upp motsättningar med hatisk retorik.

Brev som gick i väg till Socialstyrelsen igår från Region Skåne. En viktig markering

Postat 31 augusti, 2012 av Anders Åkesson

Den idéburna sektorn är en unik och omistlig del av demokratin, den politiska processen och samhällsutvecklingen.

Som första ”paret ut” i Sverige har Region Skåne och den idéburna sektorn i Skåne ingått en politiskt antagen överenskommelse om samverkan, vilken omfattar åren 2010-2014. Målet med överenskommelsen är bland annat att utveckla möjligheterna för den idéburna sektorn att vara en viktig aktör inom välfärdsutvecklingen. Överenskommelsen omfattar en rad åtgärder, däribland att öka kunskapen avseende upphandlingsförfaranden och på så sätt förbättra möjligheterna för den idéburna sektorn att medverka till mångfald och alternativa utföranden av tjänster och service.

Region Skåne vill härmed påtala orimligheten i den promemoria från Socialstyrelsen som fastslår att legitimerad vårdpersonal ska betraktas som yrkesutövande även på sin fritid. Kravet om att all tid utanför den ordinarie arbetstiden måste dokumenteras innebär svåra gränsdragningar, men framförallt så riskerar kravet att försvaga den idéburna sektorn till följd av minskat medlemsantal och byråkratiska pålagor som står i vägen för frivilliginsatserna.

Om promemorian blir verklighet vore det ett slag mot det samarbete som har utvecklats i Skåne. I dag samverkar Region Skåne med en del frivilliggrupper. Som exempel kan nämnas Röda Korset som finns på akutmottagningar och vårdavdelningar med frivillighetsvärdinnor. Enligt Socialstyrelsen promemoria kan detta nu ifrågasättas.

Inom ramen för den skånska överenskommelsen pågår ett målinriktat arbete med att förbättra samspelet mellan den offentliga och den idéburna sektorn. Därför ser vi ytterst allvarligt på vad promemorians verkställighet kan komma att medföra. Vi har visserligen noterat att Socialstyrelsen har nått en tillfällig kompromiss med Röda korset som innebär att första hjälpen- insatser tillsvidare undantas från kravet om dokumentation. Vi vill dock uppmana er att lyfta frågan igen och tänka helt om. Region Skånes ambition är att utveckla samarbetet med den idéburna sektorn och promemorian leder i helt fel riktning.

NVK tog rätt beslut

Postat 31 augusti, 2012 av Veronica Ekström

NVK tog det enda rätta beslutet! Jag tackar alla Norbergare för allt stöd vi fått under vår kampanj! Vi har aldrig varit emot en lekplats i Norberg! Jag hoppas att den blir av! Det enda vi varit emot är placeringen vid Norbergsån. Det finns många bra ytor runt om i Norbergs centrum där det går att bygga en ny lekpark. Alternativet är annars att rusta upp de befintliga lekparkerna som redan finns nära medborgarna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5251992

Äntligen!

Postat 31 augusti, 2012 av Mikael Clemens

Vi har en finansminister som anser att nya bilvägar är fem gånger lönsammare än nya järnvägar och som tillsammans med sitt parti konsekvent och länge motsatt sig behövliga och rimliga satsningar på järnvägarna. Nu har samma parti äntligen förstått att den inställningen måste ändras. Skälen kan göra detsamma. Det vore lätt att raljera om politisk taktik, röstfiske, under galgen o.s.v. men varför göra det, när de till slut gör något i rätt riktning. Applåder och bugningar. 55 miljarder är rejält, visserligen bara en liten del av det man vill köpa krigsflygplan för under samma tid och visserligen finns olika sätt att framföra det på men fortfarande mycket pengar. Låt oss hoppas på klok användning av detta finansieringsutrymme, på både underhåll och på nyinvesteringar. Dessutom ska det bli tunnelbana till Nacka. Jo, jo. Och det behövs mer, mycket mer. Sverige kommer inte att nå de miljömål som ställts upp. Av 16 miljömål 2020, kommer 14 att missas med den politik alliansen bedriver.

Äldreomsorg – Att ha gamla föräldrar

Postat 31 augusti, 2012 av Sten

Att ha gamla föräldrar där hälsan och orken sviktar kan vara påfrestande för de anhöriga. De har ingen betydelse om man har sina föräldrar i samma stad eller by. Eller om man har femtio mils resa för att göra ett besök. Svårigheterna är desamma och oron är densamma. I de flesta fall har den gamle hjälp av samhället via äldreomsorg och sjukvård, men de anhörigas ängslan finns där i alla fall.

Att vara grön är beroende vad man har fokus på!

Postat 31 augusti, 2012 av Pierre Ringborg

Läser ett inlägg av Per Gahrton i Cogito huruvida gröna ska stödja en grå statsminister efter nästa val med märket S. Inför förra valperioden var det ingen som helst tvekan. Då var det uppslutning kring losern Mona Sahlin som har stöd bland kvinnor och ungdomar men vilka mer?

Miljöprotesterna på Gotland sprider sig till fastlandet. Men där vill MP helst diskutera höghastighetståg i varje fall i min geografiska radie. Vill jag till Borås tar jag inte omvägen över Göteborg men dessa har nätat in sig att västkustens centrum ligger nånstans vid Landwetter och dit tar vi oss från Varberg med bil och då får vi ta en omväg till Göteborg först om vi inte har bil.

Nej det kan inte vara lätt att vara miljöpartist idag med ideologiska kompasser och att vara grönast beroende på var man bor och vad som är grönt fokus.

Själv följer jag gärna Klotet i P1. så jag kommer på rätt köl och kan känna mig grön utan skyddsnät. I den gröna paradfrågan energi är det numera vindkraften som sätter känslorna i rörelse då det skett en massiv utbyggnad sedan den hårt kritiserade alliansen tog över. I min kärnkraftskommun inget undantag.

Per Gahrton påstår i sitt inlägg att det var upplagt för ett grönt paradigmskifte om de rödgröna fått ta över efter valet 2010. Tror inte det? Sannolikt en regeringskris ganska så snart. Alla rödgröna frontpersoner är samtliga utbytta sedan valet och då har ändå partierna befunnit sig i opposition och sluppit ta regeringsansvar.

Hur man motverkar politiskt hyckleri

Postat 30 augusti, 2012 av Rikard Linde

55 miljarder till järnvägen… delat på tjugo år Ökad öppenhet på nätet… men inte i Sverige Den svenska skolan har jätteproblem… fast inte enligt undersökningarna Sveriges enda arbetarparti… fast arbetslösheten har varit galet hög… hela tiden Listan över Alliansens hyckleri kan göras lång. Men varför har oppositionen så svårt att komma åt dem? Varför biter [...]

Global värme och mänsklig kyla

Postat 30 augusti, 2012 av Peter Larson

I år har Stockholm haft 6 soldagar med över 25 grader (DN)

Jag har alltid haft en känsla av att sommaren släpper taget alldeles för lätt. Vintern biter sig alltid fast, envist som ett is-ankare, men sommaren verkar alltid ge sig av, lite uppgivet och utan så mycket som ens en rejäl avskedsfest. I år var det dessutom som om den aldrig kom, bara passerade lite på avstånd och vinkade lite avmätt åt oss. Ignoranta förnekare av den globala uppvärmningen tror i sin enfald därför att dom fått vatten på sin kvarn och basunerar ut mer eller mindre genomtänkta fraser som t.ex. ”vad sa ni nu då om global uppvärmning?” eller ”jag har inte märkt av någon global uppvärmning i sommar, har du…. ha..ha?” o.s.v.. Det krävs ju en liten aning insikt och tankeförmåga för att begripa skillnaden mellan lokalt väder och globalt klimat.

Undertecknad har inte heller märkt av någon ökad värme i sommar, men då har jag ju befunnit mig i Sverige och inte heller drabbats av översvämningarna i Asien, torkan i USA eller av att Arktis försvinner fortare och mer än på tusentals år (AB SvD sr GP DN). Att ställa sig framför de miljoner människor som återigen drabbats av skyfall, översvämning eller av torka av katastrofala mått och säga: ”Det är inget konstigt med klimatet” vore som att pissa en döende i munnen. Översvämningar, torka och avsmältningen av planetens glaciärer och istäcke har naturligtvis fler orsaker än det vi människor är ansvariga för, men vi är, med vårt sätt att leva, väldigt medskyldiga och om det är någon del vi kan påverka så är det den vi faktiskt är ansvariga för. Vår planet är inget ”svart hål” och det finns faktiskt en gräns för hur mycket den kan svälja utan att bli obotligt sjuk.

Att vi inte skulle påverka planetens tillstånd känns inte direkt trovärdigt

Samtidigt som vår livsmiljö, långsamt men obevekligen, närmar sig helvetets påstådda temperaturer och de katastrofala konsekvenser detta innebär, finns annat som bara tycks bli svalare och svalare och kallare och kallare, jag syftar på empati och medkänsla (DN). Allt yngre och allt fler blir utsatta för mobbning (DN DN), i ett samhälle i Småland spottar några på, häller mjölk över (DN) och misshandlar människor. Inte för att man är rasist (säger man) utan för att man är……….ja, vadå? Människofientlig? Psykopat? Genuint ond? Hur som helst har den som beter sig så, tillfälligt eller för alltid, straffat ut sig från de som vill kalla sig ”mänskliga”. Om det nu är för att man kallar sig ”kristen” och inte gillar ”muslimer” så känns väl ändå att spotta andra i ansiktet rätt långt från ”älska din nästa så som dig själv”.

Att få den som vill vara rasist och som medvetet misshandlar barn och vuxna för att dom har annan hudfärg att begripa det imbecilla i detta är svårt, om ens möjligt. Men de av oss som envist hävdar att många av oss inte har ett frö av rasism, litet eller stort, djupt eller grunt rotat i hjärtat, uppmanas att läsa Marcus Priftis nyutkomna bok: ”Främling, vad döljer du för mig?” (SvD). Det förutsätter naturligtvis lite egen vilja, läskunnighet och visst mått av intellektuell förmåga, så tipset om boken kan mycket väl vara ett skott rakt ut i mörkret. Detta otäcka mörker av rädsla och ignorans. Undertecknad har ett nästan löjligt lågt förtroende för allt kyrkligt, vare sig det sitter en tupp eller en halvmåne i tornet, men alla ni som kallar er ”kristna” borde läsa Paulus‘ brev till galaterna, 3 kapitlet, 28 versen: ”Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna….” innan han/hon spottar en medmänniska i ansiktet nästa gång:

Paulus brev till Galatierna, skrivet c:a 50 år efter Kristus

Det känns väldigt avigt att använda den ena religionen för att påpeka föraktet mot en annan när man, som jag, tycker det vore rejält upplyftande om alla, oavsett religiös övertygelse, släppte på sitt envisa klamrande vid den ena eller andra underliga trosbekännelsen och istället letade i sig själva efter svar på frågor som: ”varför avskyr jag vissa människor” och ”varför bedömer jag andra efter hur dom ser ut, hur dom klär sig och hur dom pratar, istället för att ta reda på om dom är schyssta människor”. Ärligt talat alla kristna, muslimer, hinduer och andra…..har vi inte hållit på länge nog snart med att misstänka, hata och förstöra för varandra? Eller ska vi fortsätta och spotta, slå, skada och döda varandra i tusentals år till? Har vi tid med det?

Huvudlinjen, om vi nu ens skall tala om en sådan, går faktiskt inte mellan kristna/muslimer, män/kvinnor, blekansikten/mörkhyade, gamla/unga, syntare/hårdrockare eller Mac-/PC-användare. Den enda huvudlinjen går mellan de av oss som vill andra väl och de av oss som bara vill oss själva väl. Det är genom att ärligt ställa oss och sedan ärligt besvara frågan: ”Bryr jag mig om andra och annat än mig själv och mitt” som vi kan upptäcka på vilken sida av den där ”huvudlinjen” vi faktiskt befinner oss. Att lägga ner massor av tid och energi på att förolämpa, förakta, förtala, förringa och förbanna andra vi delar planet med är ju bara ett sådant fruktansvärt slöseri med den begränsade tid som kommer att bli vårt liv.

Hat eller omsorg? Allvarligt skadad Klan-medlem räddas av svarta vårdare.

Har vi tid att lägga ner så mycket kraft och energi på hat? Jag menar det finns ju rätt mycket annat att lägga kraft på. Vi lever alla på en planet som är allvarligt sjuk och att inte tappa vårt eget och livet på den här planetens framtidshopp kräver verkligen att vi kommer överens, över nationsgränser, över kulturella, språkliga och religiösa motsättningar och arbetar intensivt tillsamman för att kunna nå något resultat som helst. Vi har barn, barnbarn, barnbarnsbarn att ta ansvar för. Undertecknad är så obeskrivligt trött på att höra att ”politisk korrekthet” är töntigt, larvigt, mesigt och att det inte är ett dugg coolt eller häftigt. Vad fan är det frågan om? Hur coolt och häftigt är det att hata, spotta på, strunta i och skratta åt att vi lämnar efter oss en kärlekslös, utbränd och utsiktslös framtid till de som kommer efter oss?

Jag vet att texter av det här slaget inte kan påverka övertygade miljö-marodörer och stolta rasister och andra som vill andra människor och vår värld illa. Men alla vi andra, vi som bara är lite skeptiska, lite osäkra och ibland lite obetänksamma, kan inte vi försöka skala bort allt idiotiskt som tar tid, kraft och energi och istället använda denna till att göra livet, vårt enda liv, till något fint för oss själva och andra och annat som vi delar levnadsdagar med? Dessutom skall vi ju ha tid över till att leka med barnen, njuta av naturen, kyssa den vi älskar och allt annat som vi borde hinna med. Sommaren 2012, om vi nu kan tala om en sådan, bleknar nu bort och hösten tränger sig på (SvD), men en eller annan ljuvlig sensommardag återstår säkert. Låt oss ta vara på det. Jag slutar med lite sensommarmusik, New Orleans-gruppen ”Better than Ezra” och låten ”This time of year”

Åker till Ojnare!

Postat 30 augusti, 2012 av Gröna tankar & handlingar

Nu åker jag till Ojnareskogen efter att ha jobbat med detta sedan 2006.

Det som händer i Sverige är helt otroligt!

En liten förening på Gotland, föreningen Bevara Ojnareskogen har strävsamt kämpat, kämpat, kämpat.

Helt idella krafter har verkat och Kristina Söderdahl som är föreninges sekretarare kan denna process utantill!

Jag vet inte hur många ggr jag frågat henne en sak och hon kan hitta det direkt i det 10 000 sidor stora materialet.

Tillsammans med Sofia Bothorp har jag vandrat i Almedalen i många år för att försöka påverka politiker, få uppmärksamhet i media och pratat med myndigheter.

Första året vad jag ett träd och hon en orch.

Andra året var vi naturguider.

Tredje året var vi målade röda på hela kroppen! Då fick vi vara med i svtdebatt och många tog kort på oss.

Fjärde året annordnade vi ett begravningståg och 25 personer anslöt.

Femte året, i år, mottog vi med stor sorg beskedet från MÖD.

Hade det inte varit för Fältbiologerna som hittade på en spontandemonstration vet jag inte om jag hade överlevt.

Underbara ungdomar som får mig att tro på en bättre värld och som påminner mig om varför jag blev fältbiolog.

Sedan lägret, tänk att ni startade ett läger och tänk att jag har fått vara där nästan hela sommaren!

Och nu, massiva demonstrationer överallt i landet, bönder och lokalbefolkning på norr som kämpar för sitt vatten och sin skog.

Stort tack till alla som vävts samman till vad detta är idag.

Finns det någon i Sverige snart som inte har hört ordet Ojnareskogen?

Till alla som tycker att man inte kan påverka, att det inte finns några möjligheter säger jag: det går om du vill!

Allt kan börja med ett samtal i bil på väg till Skåne, det går att bli störtförälskad i en skog. Det går att göra, det går att vara. Man kan skratta och gråta på vägen, men det går!

Just nu faller skogen och för varje träd som faller gör det ont i själva mig. Ditte sa så klokt "det hugger i mitt hjärta" och precis så känner jag.

Vi måste få tillbaka en miljöbalk som skyddar områden med höga naturvärden där olika intressen står emot varandra.

Naturen och ansvaret för kommande generationers behov måste väga större en företags profithunger och lobbyism.

Ett område med 265 rödlistade arter, ett perfekt hydrologiskt opåverkat system, föreslagen som nationalpark måste väga tyngre än ett bolags rovdrift under 25 år.

Jag vill se lagändringar och jag vill se stopp på avverkningen i Ojnare och jag vill se att HD meddelar prövningstillstånd.

Och när allt är klart vill jag vara med på invigningen av nationalpark Bästeträsk/Ojnareskogen.

Efter oss syndafallet!

Postat 30 augusti, 2012 av Pierre Ringborg

Det ska satsas på spårutbyggnad för tåg och nya JAS som binder upp investeringar i många år. Det ser också ut som en del av de rödgröna är med på tåget nu när försprånget är som störst gentemot alliansen.

Vad reformutrymmet blir när Borg lagt ut ca 23 miljarder av det kan vi räkna ut efter valet 2014. Två svåra år för kommande regering när valet väl är överstökat. Just nu är alliansen problem inte ekonomin där de har högsta betyg att hålla igen utan att hålla småpartierna i alliansen på gott humör. Väljarna har en tendens att vara sprattliga och sneglar på S och MP.

"Enligt Mats Dillén är regeringens reformutrymme väl tilltaget och han varnar för att det kan bli betydligt stramare finanspolitik framöver.
- Vi ser inte att det långsiktiga reformutrymmet är lika stort som regeringen gör. Vår bedömning är att om Borg lägger 23 miljarder nästa år på reformer finns det inget reformutrymme kvar för åren fram till 2015 och 2016."

Alliansen tänker i banor… men sedan då?

Postat 30 augusti, 2012 av Birger Schlaug

Omsorg om järnväg borde dock kommit tidigare

Så har då regeringen, redan två år före valet, presenterat det ganska många visste skulle komma: en investeringsplan för viss omsorg om järnvägen.

Till min oförställda glädje gick man inte på MP:s linje om så kallade höghastighetståg utan sansade sig och satsade på mer konventionell räls där framtida tågset kan vandra fram med en hygglig bit över 25 mil i timmen. Detta säger jag trots att jag läst den utmärkta pläderingen för höghastighetståg i den lilla skriften Bättre med tåg av Hans Sternlycke.

Till och med DN har snappat det där med höghastighetsbanors oförmåga att ta hänsyn till lokala natur- och miljövärden. Dessutom: vi bör snarare bygga samhället för minskade transport- och resebehov än ökade. Till råga på allt: i ett gott samhälle har man inte så förbannat bråttom!

Nu handlar regeringens planer egentligen inte om så mycket pengar som kanske många tror. De 55 miljarder man talar om är utspridda på många år.

Drift och underhåll skall bara - jo, det är bara i dessa sammanhang - tillföras 1,7 miljarder årligen. Från och med 2014, till och med 2025. Som om denna regering kan besluta om något som ligger utanför denna mandatperiod... För övrigt menar Trafikverket att den dubbla summan behövs för att komma tillrätta med de problem som uppstått efter årtiondens försummande.

Nybyggen som Ostlänken skall starta 2017 och hålla på i drygt 10 år. Det är alltså en ganska liten summa det handlar om årligen. Det är denna som MP ogillar eftersom man vill ha tåg som går några mil snabbare i timmen än vad som nu planeras.

Det finns dock ett litet aber med regeringens planer: Allt skall ske om statens finanser så tillåter. Och vad statens finanser tillåter beror bland annat på vilka skatter som betalas in. Observera att de årliga satsningarna på järnvägen är mindre än en bråkdel av de skattesänkning som Alliansen genomfört.

När det kniper handlar det således om prioriteringar mellan sänkta skatter för ökad konsumtion eller investeringar i en hållbar framtid. Inom ramen för investeringar finns också prioriteringar mellan investeringar i järnväg och väg - en liten fågel, med hygglig insyn, viskade igår i mitt öra att miljövännerna kanske inte blir så glada när de kommer att se hur stor satsningen på bilismens blir i höstens budgetpapper...

Märkas skall också att regeringens budgetprognos inte är ett dyft trovärdig - och planer för den framtid som ligger bortom denna regerings maktinnehav grundas ju på finansdepartementets föga trovärdiga budgetprognosen. Dessutom har vare sig regering eller opposition analyserat vad en som händer i den globala, och därmed också nationella, ekonomin när eran av billiga olja är på väg att ta slut och när tillväxten bara kan upprätthållas med lånade pengar. Vi vet tyvärr mycket lite om hur världen ser ut om tio år. Och, vad värre, regering och opposition verkar inte speciellt road av att fundera över saken.

Tyvärr finns också ett annat problem, vilket SEKO pekar på idag och som jag verkligen håller med om: den avreglerade, för att inte säga kaotiska, modellen för upphandling av underhåll och drift av järnvägen riskerar att pengar hamnar i fickor som är mer intresserade av vinsten än av järnvägen. Oppositionen har krävt förändringar, frågan är om sossarna är villiga att gå tillräckligt långt i avprivatisering och avfragmentering eller om man skall löfvena även här.

Slutsats: kampen för järnvägen är allt annat än vunnen än. Men för ett avdankat språkrör är det ju lite kul att järnvägens fiender - jo, under åren i politiken mötte jag åtskilliga borgerliga politiker som ironiserade över järnvägen - känt sig manade att fundera i banor.

Kommentarsfunktion: Efter önskemål från flera kommentatorer har kravet på att "tala om att man inte är en robot" tagits bort. Flera anser att det blivit allt svårare att se vilka bokstäver och siffror man skall skriva. Istället krävs nu att man har ett konto och därmed inte kan vara "anonym" på det tidigare sättet. Den här modellen prövas i första hand någon vecka för att därefter utvärderas.

Gårdagens möten var både rätt och fel

Postat 30 augusti, 2012 av Bengt B

Träffade Gabriel igår och vi hade en lång givande diskussion om det utbildning och mycket annat. Vi pratade kost och hur det påverkar oss. Vi var överens om att överens hur kosten inverkar hälsan. Det diskuterades om massor olika saker.

Mötet med fotoklubben blev väldigt ensamt och jag börjar undra om inte en virtuell klubb är att föredra eftersom det ändå är bara jag själv där. Verkar litet tråkigt att det inte går att möta andra. Det var dock härligt med ett underbart väder och jag fotade litet på vägen hem med mobilen.

Foto: Bengt Båvegård

Nej nu får det vara nog!

Postat 30 augusti, 2012 av Kajsa Bergman Fällén

Fick ett SMS idag av Helenas syster, Helena somnade in i måndags efter att snabbt ha blivit sämre. Fina, fina, härliga, glada, underbara Helena som jag fick förmånen att träffa två gånger, först i Bonäs och sen på Lastberget där jag också fick träffa hennes fina man och två pojkar. Här om dagen satt jag och kollade upp ifall Helenas man kanske kunde vab:a för den yngste killen och nu finns hon inte mer.

Det har varit en period som tagit på krafterna det här, minst sagt. Jag känner mig nedkörd i botten, ledsen och dränerad på energi. En känsla av total meningslöshet gror i hela min kropp. Är ledsen och uppgiven, elak och sur. Helt klart tycker jag att folk på det stora hela är så jävla futtiga och beter sig som idioter mot varandra, prioriterar så sjukt galet och uppför sig som om de... ja, jag vet inte vad faktiskt.

Du lever bara en gång, på några dagar har fem fantastiska pojkar mist sina mammor. SÅNT är viktigt, att ha en mamma. Men de flesta verkar gå runt i sina helt inavlade ap-liv och inte fatta hur lyckligt lottade de är. Idioter. Ja de flesta faktiskt, så svartsynt är jag idag. Och vet ni, nästa gång kanske det är min tur. Då är det jag som plötsligt blir sämre, mina värden som sjunker, min kropp som slutar samarbeta, mina mediciner som slutar fungera, mina läkare som lägger huvudena på sned och klappar mig på handen och förklarar att de ska göra min sista tid så smärtfri som möjligt.

Och då står alla och säger "Men VAD? Hon som såg så frisk ut!" (läs: men inte var väl hon nåt utmärglat cancerskrälle som man kunde tro var SJUK?!?!?) Vi som skulle träffats och fikat efter jul sen, det hade vi ju pratat om!

Tiden går. Dagarna, timmarna, minuterna, sekunderna. Allt är mitt liv. Allt är ditt liv. Det är ingen skillnad. Jag kanske vet att jag ska dö ganska snart och av vad, men egentligen kan det handla om vem som helst.

Det är inte ens ett år sen jag var på Diösgården, vi var 6 "unga kvinnor" som kom, nu är vi 4 kvar. Ten little indians.

Nej jag har inte blivit tokig. Eller jo, kanske lite. Jag är mest förbittrad och desillusionerad och har en släng av dödsångest. Kryddad med en viss ilska över sakernas tillstånd.

Tarkovskijs offer

Postat 29 augusti, 2012 av Hinke Robur

Jag minns att filmen Solaris skakade om mig ordentligt den gången jag såg den på bio i Stockholm i början av 70-talet. Det var samma aha-upplevelse som när jag läste Ray Bradbury första gången. Till det yttre science fiction. Men samtidigt sagor om vår egen samtid, våra drömmar. Innan Andrej Tarkovskij filmade polacken Lems berättelse om rymdstationen, hade han redan två starkt personliga filmer bakom sig på 60-talet: Ivans barndom om det fasansfulla kriget, och Den yttersta domen om ikonmålaren Rubljev, båda visade på SvT. Spegeln om Tarkovskijs barndomsminnen, och den clairvoyanta Stalkr på bröderna Strugatskijs manus bar samma mästarstämpel. Den senare filmad utanför Tallinn. Hans två 80-talsfilmer Nostalghia och Offret gjordes utomlands före perestrojkan, och gjorde i förstone inte samma djupa intryck. Offret som spelades in vid Närsholmen på sydöstra Gotland, köpte jag senare på DVD för att se om. Jag har nu läst boken om Offret som kom ut 2010. Där kan man läsa om hela processen från första synopsis fram till produktion, och dessutom de minnesbilder som elva av medarbetarna har tecknat från inspelningsarbetet. Arbetsnamnet var från början "Häxan". Den kunde ha spelats in i Uppland, men det blev efter mycket letande Gotland. Huvudrollerna gick till Erland Josephson och brittiska Susan Fleetwood, men Oleg Jankovsky och Meryl Streep var påtänkta från början, och Helen Mirren hade tackat ja, då Tarkovskij backade och tyckte hon var för kort. Som hushållerskan Julia ville han ha Pernilla August, men fick istället ta fransyskan Mairesse. Läkaren Victor görs av Sven Wollter, då Stellan Skarsgård inte kunde. Man kan i efterhand fantisera om hur resultatet hade tett sig med dessa andra. Offret blev ingen publikrusare, men är Tarkovskijs fullödiga testamente till sin son och till filmpubliken. Några citat ur boken: "Andrej betonade upprepade gånger att filmen är en gåta. Den är en gåta för regissören själv. Slutresultatet, den färdiga filmen, måste alltid förbli en hemlighet, en gåta för regissören. 'Annars skulle det vara ointressant'" (tolken Layla Alexander-Garrett). "När han arbetar med mig talar vi till att börja med genom tolk till varandra. Vi hoppar sedan över tolken, fortsätter med vår ryska och svenska och tycker att vi förstår varandra perfekt. Vi ser varandra i ögonen, vi iakttar gester, miner, kroppshållning, vi tittar aldrig bort. Vi illustrerar, nickar, bekräftar varandra..." (Erland Josephson)

Den offentliga sektorns välutbildade kvinnor är fel avlönade

Postat 29 augusti, 2012 av Gunvor G Ericson

"Kvinnors hårda villkor i offentlig sektor är den viktigaste frågan" skriver TCO tidningen.

Det är bra att TCO lyfter fram detta. Debatten om arbetsskadeförsäkringen har inte minst visat hur svårt det är att synliggöra den tuffa arbetsmiljö som många kvinnor har. Men också lönefrågan har stor betydelse för utvecklingen framöver.

Jag håller verkligen med om att den offentliga sektorn är felavlönad när det gäller kvinnodominerade yrken. Det är då ett märkligt fenomen att där kvinnorna går in där går lönen ned. Att vårda maskiner avlönas högre än att vårda människor.

Här kan politiken som är arbetsgivare agera. MP kommer i budget föreslå ett pott för jämställda löner

Intressant att Ulrika Hagström TCOs jämställdhets expert lyfter fram den försvagning som skett av jämställdhetsarbetet som skett när regeringen la ned jämställdhetsdepartementet och flyttade frågorna till vice utbildningsminister och tillika jämställdhetsminister Sabouni.

Miljöpartiet föreslår att regeringen ska ge Diskrimineringsombudsmannen ett tydligare främjande uppdrag lika så vill vi att medlingsinstitutet ska ha ett tydligt uppdrag att jobba med jämställda löner. Och det handlar inte bara om mellan individer utan också om grupper på arbetsmarknaden

Läs mer i vår jämställdhetsrapport " En ny hållbar jämställdhetspolitik"

Vi kan inte få en hållbar utveckling utan rättvisutveckling

och ingen rättvis utveckling utan jämställdhet

Wangari Mathai

Samling av sjuksköterskeskolors olika broscher

Gröna Bloggar

Inlägg från gröna bloggosfären

månadsarkiv: augusti 2012