Dags för kommunranking igen

Habo kommun är det man ska bo i, där är det bäst i test. I alla fall enligt tidningen Fokus kommunranking. Hur gick det för Gnesta då? Jo på plats 181 återfinns vår sörmländska pärla. Nedåt 18 placeringar sen förra året så det känns som om det varken blivit direkt bättre eller sämre. Det verkar vara bäst att vara gammal om man ska bo här. Plats 103 rankas kommunen för de äldre. Att vara ung (plats 227) eller en familj (269) verkar mindre kul. Om man är en arbetande gnestabo kan man glädja sig åt att kommunen på det området hamnar på en ganska bra placering, plats 87. När man tittar på fundamenta som anmälda brott, antal självmord och hur mycket pengar man lägger på kultur blir det sämre igen, plats 197.

Det Gnesta är allra bäst på är att hålla dem som bor på äldreboende nöjda, plats 9! Vilket väl kanske är något ironiskt eftersom äldreboendet i centrala Gnesta är så gammalt och skruttigt och omodernt att det, när det skrivs om det i lokaltidningen, låter som om det är ett alldeles förfärligt ställe att bo på.

Allra allra sämst är vi när det gäller personaltätheten i förskolan. En inte särskilt hedrande 288:ndeplats. Tredje sämst i landet.

Jag får väl konstatera att ljusningen för Gnestas unga framtid kommer. På ålderns höst när de små liven blivit rynkiga och hamnat på Liljedalshemmet blir det bra till sist.
Publicerat i Okategoriserade

Det där om friskolors vinster

Bilden har kanske ingenting med rubriken att göra, men jag hittade den här boken i bokhyllan här om dagen och funderar lite på hur aktuell den kan vara. Den är från 1932. Tänk så fint att den finns kvar hennes bok, Hanna Gustafson som verkar ha jobbat på BB i Göteborg enligt vad som står skrivet med vacker snirklig skrivstil på försättsbladet.

Nu över till dagens ämne. Huruvida friskolor ska få ta ut vinst eller inte. En het vegobulle under Miljöpartiets kongress som ägde rum förra helgen. Jag är ganska nöjd med att partistyrelsens linje vann omröstningen, alltså att friskolor visst ska få gå med vinst men att man ska verka för att det inte ska vara det huvudsakliga syftet för en friskola.

Jag funderar så här: Hur förbjuder man en viss typ av företag att gå med vinst? Kan man ens göra det rent praktiskt? Vad händer om en friskola "råkar" gå med vinst, alltså få ett överskott man inte riktigt räknat med när man budgeterade? Är det vettigt eller ens säkert att hela skolpengen kommer barnen till godo om man har ett vinstförbud? Hur kan man veta det? Hur kontrollerar man det? Och vad gör man om ett företag går med förlust? Ska det finnas ett vinstförbud måste det väl finnas ett förlustförbud också? Och ytterligare en fråga, om man nu tänkt bli superrik på sin friskola och inte får ta ut någon vinst att leva loppan för, finns det inte sätt att gå runt det, t.ex. genom att ge sig själv en lön som motsvarar den där vinsten man "borde" haft? Hur kommer man åt det?

Varför ska inte friskolor få lägga undan av sitt överskott för att kunna använda det när det blir sämre tider? Och är en vinst alltid av ondo, om man får ett överskott och återinvesterar detta i verksamheten på något sätt kan det väl inte vara fel? Jag kan förstå att man vill begränsa utdelningen av vinst till ägarna, alltså i teorin låter det ju jättebra - pengarna ska gå till eleverna, inte till investmentbolag. Men i praktiken - är det ens möjligt att förbjuda att ett företag går med vinst?
Publicerat i Okategoriserade

London calling… "Invest in ME"

Aningen stressad med studentuppgifter som ska rättas, möten som ska kallas till etc etc så är jag strax på väg till London för konferensen Invest in ME som jag nämnt tidigare. Jag ser verkligen fram emot att under fredagen (min födelsedag!) få ta del av den senaste forskningen kring sjukdomen ME/CFS (myalgisk encefalomyelit/chronic fatigue syndrome). Rapportering kommer naturligtvis här på bloggen snarast därefter.
Nu bär det av! Tally ho!

Avskaffa VAB intyget snarast

Miljöpartiet välkommnar att det initiativ vi tagit i socialförsäkringsutskottet nu fått regeringen att skicka ut pressmeddelande att de kan tänka sig ta bort VAB intygen. MEN regeringen säger inget om tidplan NÄR avskaffandet av VAB intyget kan genomföras.

Försäkringskassan har lämnat ett konkret lagförslag om att både ta bort kravet på VAB intyg från förskolan eller skolan och anmälan vid av sjukt barn. Det ska räcka med ett moment när man ansöker om ersättning. Det underlättar för både småbarnsföräldrar och förskolepersonal.

Miljöpartiet begär att regeringen ska redovisa en tidplan för när dessa onödiga intyg kan tas bort.
Om inte det sker får vi lyfta frågan om utskottsinitiativ igen.

Malmö struntar i rankingen

Inte många malmöbor läser tidningen fokus, tröstar jag mig med när jag ser att min stad rankas på nummer 284 i den ansedda tidningens lista över var det är bäst att leva. Vi får se oss i grunden slagna av obskyra västgötska kommuner där falafeln kostar 60 spänn och ensartade reseavdragskommuner fulla av medelålders medelklass. Men vi tar lätt på fokus lätt skitnödiga lista. Vi går ut i parkerna och har picknick och springer längs stranden, planerar nya cykelbanor och undrar lite hur folket i Habo och Robertsfors är funtade som trivs så bra bland frikyrkor och epatraktorer. Och Lommaborna har det ju bra för att vi malmöbor förser dem med arbetsplatser och bilsubventioner. Själv har jag många synpunkter på min stad. Det är en skam att antisemitismen är så stark och usel luft och för mycket buller ställer till det för oss. Malmö är inget paradis. Men denna stad är som en människa, den har hjärta den har själ, som Dan Hylander säger. Och vem skulle stå ut med att höra västgötska från morgon till kväll?
Publicerat i Okategoriserade

Sustainable Business

Var på ett ruggigt intressant seminarium idag - Sustainable Business. Det är alltid intressant med tvärvetenskapliga perspektiv på miljöfrågan. När forskning, näringsliv och miljörörelsen tillsammans hittar en plattform känns allt plötsligt lite mer hoppfullt.

Och hur krasst det än låter - money talks! Som moderatorn Alexander af Jochnick uttryckte det: Om man inte ser till att börja ställa om sin verksamhet till att bli mer miljövänligt så kommer man behöva se på när ens konkurrenter tar ledningen - och snor alla ens pengar!

Nedan en panel (med bl.a. duktiga Simon Flato till vänster) som diskuterade "Expectations and perspectives of future leaders".

Publicerat i Okategoriserade

Stockholmsluften kräver handling framför käbbel

Vänsterpartiet kräver idag dubbdäcksförbud i hela Stockholms innerstad, på DNs Stockholmsdebatt. Miljöpartiet har länge drivit detta och jag välkomnar att även Vänstern tar tag i frågan. Inte oväntat blir det ett nej i en snabb kommentar från moderaternas Sten Nordin.

Vänsterpartiet har helt rätt i att 30-40 personer dör i förtid av de partiklar som vägtrafiken skapar i Stockholms stad. Framför allt handlar det om vad som kallas för PM10. Miljöpartiet har länge drivit på för att dubbdäcken, som är den främsta enskilda orsaken, måste bort. Stockholm har i många år misslyckats med att klara EUs miljökvalitetsnormer för luftkvalitet och där är det just partiklarna som är den stora boven.

Moderaterna svarar med att de nu vill se en avgiftsmodell istället, liksom de har i Oslo, Bergen och Trondheim. Den norska huvudstaden har genom avgifter för dubbdäck lyckats minska användningen från 60-70 % till 10-20%. Det är onekligen ett bra resultat. Problemet med Sten Nordins svar är bara att det kräver ett beslut i Riksdagen, där företrädare för hans egen partigrupp så sent som i mars i år sa blankt nej till både förbud och avgift. Ulf Berg och Lars Beckman skriver på Moderaternas officiella hemsida att de inte kan tänka sig vare sig det ena eller det andra. Har Moderaterna svängt på två månader, är partiet splittrat eller ska Sten Nordins avgiftsmodell ses som en önskan som skulle bli verklighet någon gång i en avlägsen framtid?

Som miljöpartist hoppas jag att det inte blir en evighetsdebatt om dubbdäcksförbud eller avgift, allt medan Stockholmsluften fortsätter att vara hälsofarlig. Det finns goda skäl både för och emot såväl förbud som avgift, men oavsett vilket så krävs det handling. Både förbud och avgift har bevisad effekt, även om båda metoderna också har sina nackdelar. Men oavsett vilken metod man väljer så är valet att inte göra någonting det sämsta alternativet.

Sedan gäller det också att komma ihåg att det inte räcker med att få bort dubbdäcken. Huvudproblemet är trafiken i sig. Om vi inte minskar mängden vägtrafik så kommer luften att fortsätta vara dålig. Skulle vi sänka dubbdäcksanvändningen till 10 % i innerstan så är det fortfarande så att 100 % av motorfordonen hjälper till att sprida partiklarna. Partiklarna kommer dessutom inte bara från dubbdäck, utan även andra källor som till exempel vägarbeten. Och partiklarna är inte heller det enda problemet för Stockholmsluften - vi har även problem med kväveoxider, marknära ozon och buller. Den enda verkliga lösningen för alla dessa problem är minskad biltrafik.

Kärnkraftsbolagen protesterar

Kärnkraften subventioneras och kärnkraftsbolagen är inte beredd att ta sina kostnader för avfallshantering av radioaktivt material och avveckling av uttjänta kärnkraftverk. Så tolkar jag beskedet om att skjuta upp den utredning som tagits fram med förslag på att höja avgiften som idag ligger på 2 öre till 6 öre per producerad kwh kärnkraftsel. Avgiften går till en fond för avfallshantering och avveckling. Kärnkraftsbolagen motiv är att kärnkraften inte blir lönsam och ingen vill investera i ny kärnkraft. För mig bevisar det att kärnkraften har spelat ut sin roll som energiproducent, som inte vill konkurrera schyst på elmarknaden med de förnybara energislagen. Då kärnkraftbolagen inte är beredda att stå för dess egna risker med radioaktivt avfall och avvecklingskostnader.

Vi behöver nu en energipolitik som är stabil, hållbar och säker med ansvar för framtida generationer.

Publicerat i Okategoriserade

Att vara metallare är att leda utvecklingen!

Jana NIlsson (S)
I Varberg målar man "visioner" och S säger sig vara ett oppositionsparti med betoning på jobben. Frågan är vad det är för kvalitét i alla garantier om "sysselsättning" som utlovas. Samtidigt som verksamheter effektiviseras och konkurrensutsätts försvinner jobb. Samtidigt som nytt tillkommer blir gamla jobb onödiga.

Vad gäller om målet förr var att klara grundskolan med minst godkänt i alla ämnen är dagens krav att alla ska ha minst godkänt i gymnasieämnen för att vara arbetsduglig. Tillkommer också kvalitétskrav inom i stort sett alla områden.

Det finns krav från S om höjda nivåer i trygghetsförsäkringarna till DEM som har RIKTIGA JOBB men många når aldrig dit. Många har också tunga studieskulder men har ändå inte hittat rätt här i livet. Det pratas om coachning hit och dit men mycket ansvar läggs på den enskilde och kommunalt handlar det mest om "sysselsättningsförvaringar" med stöd av AF, FK, kommunen och i bästa fall någon europeisk socialfond.

Jo du Jana Nilsson S oppositionsråd och andra kommunråd i min kommun VARBERG. Du lyckades få in Olle Ludvigsson gammal Metall-ordförande från Volvo i EU-parlamentet, Stefan Löfvén som partiordförande i S och "Kålle" som bas i LO. Får inte glömma Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet.Nu väntar du på din chans att "leda" Varberg. Lycka till!

Världen har förändrats en hel del sen vi arbetade på Monark. Jag åren 1973-1987. Metallarna har fått en ny renässans i politikens finrum. Jag valde kanske fel parti som var med och bildade miljöpartiet. Där måste man idag vara "lärare" för att bli godkänd. Kanske bättre att jag gjort en karriär i facket som "sosse". Då hade min framtid varit tryggad idag.
Publicerat i Okategoriserade

Stora skillnader i vårdkonsumtion

I veckan kom från Sveriges Kommuner och Landsting en rapport över skillnaderna  i vårdkonsumtion i landet.  Trots att jag visste att det finns skillnader i vårdkonsumtion över landet och inom de egna landstingen, så är det inte utan att jag blir förvånad.  Läs rapporten här  http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc40114_4.pdf.

I Västerbotten så hade man under 2010 17148 vårdtillfällen per 100 000 invånare medan Blekingeborna hade 13 368 besök / 100 000 invånare. I Region Skåne hade vi under 2010 15 252 besök / 100 000. Vraför är det så ? Så klart är det beroende på hur strukturen i vården ser ut och kanske inte har så mycket att göra med vilka behov faktiskt finns. Det är ju trots allt stora skillnader som nu uppvisas i dessa öppna jämförelser.

Till dessa skillnader vet vi sedan att det finns skillnader i sökmönster till vården utifrån kön och socioekonomi. Vi måste hela tiden verka vården blir allt mer likvärdig.  Dessa öppna jämförelser visar också på skillnader i hur ofta man exempelvis hur många som får en ny höftprotes.  Även här ligger Västerbotten i topp med 182 patienter / 100 000 som får en ny höftprotes mot Blekingeborna som mer sällan får opererat in en ny höftprotes, 121 patienter / 100 000 invånare. Det är viktigt för framtiden att vi i landet blir bättre på gemensamma indikationer, så att vården inte ges utifrån var man bor

Möte om och med Kaffe

Den 4/6 har Internationella gruppen möte på Pustegränd, kl 18.oo - som vanligt. Vi får höra CARRIE DAVIES berätta om kaffearbetarnas situation i Peru och lite info om den studiecirkel om MP.s utrikespolitik somm jag o några andra håller på att utarbeta. Välkomna! Hans Andersson, sammankallande
Publicerat i Okategoriserade

"Europas mest framgångsrika diktator…"

Ikväll samtalar jag om Franco - eller som han lustigt/olustigt nog presenteras i tevetablån: en av Europas mest framgångsrika diktatorer. Framgång kan man förstås mäta på olika sätt, men i betydelsen sitta kvar vid makten länge så var han förstås framgångsrik. Hur som helst: jag ska prata med Roger Älmeberg om Francisco Franco. Kunskapskanalen 19.00.

Jag måste passa på att fråga om Francos uppväxt, om den kan ha påverkat hans sätt att förhålla sig till militarism, fascism och förakt för människoliv. Under spanska inbördeskriget mördades, slaktades och offrades mellan 300 000 och 500 000 människor.

Jag måste passa på att fråga Älmeborg, som skrivit en detaljerd bok om diktatorn, om man kan finna svar på hur en diktator formas genom att analysera dennes barndom och ungdom. Den spanska inbördeskriget tog mellan 300 000 och 500 000 människors liv. Än idag gräver man upp massgravar i Spanien. Hur agerade Sverige under den här tiden? Och hur agerade kungahuset? Hur mycket flirtade detta med Franco även sedan Sverige valt sida?

Personligen vet jag väldigt lite om den snabba karriär Franco gjorde inom militären i samband med spanjorernas militära fasoner i Nordafrika - genom en blandning av omsorg om sina soldater och stenhård diciplin väckte han både respekt och skräck.

Om hur Hitler hjälpte Franco skrev jag förresen här, i samband med att det avslöjades att ett bulvanföretag använts för att Sverige skulle kunna samarbeta mer hemligt med Saudiarabien.

Kunskapskanalen 19.00. Repris 24.00 samt fredag morgon 09.00.

Publicerat i Okategoriserade

Det sista medlemsmötet på Söndag

På söndag är det dags för sista medlemsmötet innan sommaren här i Vallentuna. Vi ska grilla och ha en trevlig sammankomst. Det känns som en fast punkt i tillvaron att arbeta som politiker.

Det känns som vi arbetar framåt genom att försöka bli tydliga och synas utåt mer. Ju fler vi blir desto mer kan vi göra. Flera har lämnat och några har kommit till. Jag tror att det är tecken på ett levande och vitalt parti. Vi behöver bli fler som påverkar politiken och säger ifrån.

Året som har gått har vi försökt att påpeka saker som vi bör förändra i vår kommun och som behöver bli bättre. Vad jag tycker är något som borde bli bättre är skräpstationerna. Vi har fortfarande ingenstans att slänga vårt elektriska avfall utan vi behöver åka till tippen för att slänga det. Det innebär att kommuninnevånare antingen har kylskåp stående på tomten eller att man slänger elektriska prylar i grovsoporna.

Hur ska alla vara miljövänliga när man inte får en möjlighet att vara det? Om samhället inte tillstår möjligheter så kommer vi att välja det enkla alternativet och det är inte miljövänligt. Vår kommun behöver bättra sig så vi får ett hållbart samhälle för det som vi inte betalar nu kommer vi att få betala sjufalt senare. Det är dum-snålt.

"Vi kommer inte att bli ett metalband igen"


Holländska The Gathering har på 23 år gått från en ganska extrem metal till en ganska avslappnad - och ofta elektronisk - trip-rock. Utvecklingen började redan 1995 då skivan Mandylion släpptes. Anneke Van Giersbergen tog över de vokala insatserna och man började närma sig det mer depprockiga sound som skulle komma att prägla efterföljarna Nighttime birds, How to measure a planet? och if_then_else. Anneke lämnade bandet 2007 och ersattes av norska Silje Wergeland. Senaste skivan The West Pole kom ut för tre år sedan. Jag fick tag på bandets trummis Hans Rutten och ställde lite frågor. 

Nu i höst så släpps er nya skiva, vad kan du berätta om den? Är första singeln Heroes for ghosts signifikativ för skivan?   

- I september släpper vi Disclosure och jag tycker inte Heroes for ghosts är typisk för hur skivan som helhet låter. Den är mer varierad än så. Vi känner oss väldigt stolta över skivan och jag tycker att vi lyckats få till en bra blandning av elektronik och ett mer akustiskt sound. I dagarna släpper vi vår nya singel Meltdown som också är en ganska episk låt, men som i övrigt skiljer sig en hel del från Heroes for ghosts.  

Blir det en längre Europaturné till hösten?  

- Jag tror det i alla fall.   

Ni har även återförenat originaluppsättningen från 1992 för några spelningar, hur kommer det sig?   

- Vi hade tänkt på det under en ganska lång tid. I år så är det 20 år sedan vår debutskiva Always släpptes så vi ville göra lite spelningar för skojs skull. Men det kändes trist att sluta där så nu har vi lite fler spelningar inbokade.

Ni kommer inte återvända till ett hårdare sound?

- Vi kommer inte att bli ett metalband igen. Vi kommer kanske att spela något tyngre, men inte metal.

Ni kan följa The Gathering på deras hemsida och på Facebook.

Cykel och lite annat skoj

Det var kanske på tiden men äntligen har Nike börjat få kläm på cyklingen. Hon har inte varit särskilt intresserad, men för några veckor sen började hon leka med ett par jämnåriga tjejer på vår gata som hon inte riktigt känt förut. De här två tjejerna cyklar jättebra och Nike har varit minst sagt knäckt över att hon inte kunnat hålla samma tempo som de när hon sparkat fram på sin rosa sparkcykel... så hon hittade lite motivation och har kajkat fram och tillbaka, envist släpat med sig cykeln till kompisarna fast hon inte kunnat hantera den.

Idag var hon i alla fall hos ett av grannbarnen och med lite hjälp av hennes föräldrar (tack!) så cyklade hon plötsligt. Kom glädjestrålande hem och så fick jag följa med ut och se att hon faktiskt kunde! Det går så snabbt nu, från att ha varit en liten tulta är hon plötsligt en stor tjej, bara några veckor kvar hos dagmamman och sen börjar hon skolan. Skolan? Hur gick det till? Ingen vet.

Dessutom har vi numera en ny bil. Hejdå Skrammelvolvon! Hej glansiga Saaben. OK det är inte en NY bil, men klart nyare än den vi hade tidigare. Hoppas den håller ett tag nu bara.

OCH så är jag numera utskriven från den kommunala hemsjukvården. Tyckte det bara var här om dagen som de var här varje dag och plåstrade om dem. Nu är såret så pass läkt att det inte behöver något plåster och tvätta det nån gång då och då kan jag göra själv. ASIH fortsätter komma en gång i veckan i alla fall, med mediciner och för att titta till mig. Bra va? :-)
Publicerat i Okategoriserade

Att värdesätta mänskliga behov

I helgen deltog jag ett par timmar på Huddingedagarna för MP Huddinges räkning. Vi diskuterade Björntjänst Stockholm och Huddinges egen variant som följdenligt måste vara Björntjänst Södertörn (Förbifart Stockholm respektive Södertörnsleden för den som till äventyrs missat MP:s pågående kampanj). Många instämde i det orimliga i dessa projekt, något som tidigare har tagits upp i Johan Tjernengs inlägg om förändringen i opinionen och att de politiker som har makten måste våga tänka om. Riksrevisionen har kommenterat att utbyggda vägar och regeringens klimatmål inte går ihop (se MP:s inlägg i SvD), Trafikverkets egen personal konstaterar detsamma (SvD), vilket Olof Olsson har uppmärksammat tidigare på bloggen.

Ser man till Södertörnsleden gäller samma klimatargument som mot Förbifart Stockholm, att utbyggda vägar föder ökad trafik, men också att leden planeras genom ett naturreservat - även om vägen tekniskt sett går i en redan från början avsatt vägkorridor så är sträckningen planerad rakt genom natur som bedöms viktig för det rörliga friluftslivet och med höga naturvärden. Detta diskuterade jag med en Huddingedagsbesökare. Vi konstaterade att tyvärr verkar naturvärdena inte vara tillräckligt höga när man försöker åberopa dessa, tex bedöms inte vägen utgöra ett hot mot tjäderspelsplatsen som finns i Flemingsbergsskogen, mot de lavar som hittats vid inventeringar eller mot andra arter (varav ca 100 rödlistade) som nämns i reservatsbeskrivningen - trots den skrivning som också finns om att storleken på området ligger i underkant för att hålla en livskraftig tjäderstam. Men medan vi diskuterade detta slog det absurda i samtalet oss bägge:

Vi människor då? Varför handlar det aldrig om våra behov, annat än för ekonomisk vinning och att färdas snabbt i bil? Vår trivsel och tillgång till (relativt) orörd och bullermässigt ostörd natur, vem värdesätter den? Hur påverkas alla de som har sina strövområden, svampställen eller motionsrundor i Flemingsbergsskogen? Jo, man lovar att det ska finnas övergångar och viadukter för människor och vilt, men hur blir miljön? Hur påverkas omgivningen av vägbuller och utsläpp? Hur rofyllt blir det att promenera i ett område där bilarna susar fram och sprider en bullermatta genom dalgångarna där de går på broar? Allt tal om att fler drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar till följd av stress framkallat av buller, liksom av luftföroreningar från trafik (se tex forskningsinformation från FORMAS), vilka slutsatser drar man av detta? Inga alls. Våra beslutsfattare är helt enkelt beredda att bortse från detta och köra på i gamla hjulspår, eller snarare på nya motorleder. Trots att trafikbuller är den miljöstörning som påverkar flest svenskar fortsätter moderaterna och socialdemokraterna i en ohelig allians tillsammans med Huddinges samtliga övriga partier utom Miljöpartiet och Vänsterpartiet att hävda att Södertörnsleden ska byggas, med en sträckning som löper rakt igenom ett av de allt färre områden där man kan uppleva ren tystnad. Är det rimligt? Och, även om det är en lättköpt poäng, medan beslutsfattarna vill plöja ner enorma summor i nya vägar manifesterar sig sårbarheten i kollektivtrafiken, gång på gång, som i dagens "engångshändelse" till följd av det senaste elfelet (DN).
Publicerat i Okategoriserade

Barnfattigdom igen.

Så kom debatten om barnfattigdom tillbaka i regnet som följde på solskenet. Jag läser vad mitt parti skriver om saken, det är krav på nattomsorg och höjda bidrag. Men den som är satt att leva på bidrag är inte fri och det tänds inga stjärnor i ögonen inför utsikten att få ytterligare en skärva skattemedel i sin hand. Man vill leva av egna intjänade pengar. Och jag är gladare än familjer på bidrag som utan att lönearbeta omsätter långt mer än jag i driftskostnader varje månad. Således är det inte pengar saken nödvändigtvis handlar om, utan en känsla av sammanhang. Och den kan man inte fördela med hjälp av budgetdispsitioner. På fullmäktigegruppmötet i måndags berättade jag att min lön räcker till och att jag inte precis skulle strejka för mer pengar. Detta apropå Fridolins ständiga tal om högre löner för lärare. Av reaktionerna förstår jag att det är en något kontroversiell ståndpunkt. Man ska liksom gnälla över hur man har det materiellt. Att människan ofta också har ett eget val verkar också kontroversiellt. Den välmående radikala medelklassen inser inte heller det nedvärderande i att misstro människors förmåga att själva reda upp sina liv och stå för sina val. Fyra-fem barn är en tung försörjningsbörda för nästan alla. Väljer man att skaffa många barn, så väljer man ett liv med färre utsvävningar, det gäller för de flesta. Väljer man dessutom att mammans primära uppgift är att bära barn och fostra dem, så är det samma effekt. Man kan uttrycka det som att feminism och födelsekontroll inte är oviktigt i sammanhanget, men allra viktigast är att det man gör är medvetna val: att du hittar den stjärna du vill följa i världen. Och jag får fundera på varför frågan triggar mig så. Men fakta är: jag ställer inte upp på det ideologiska baslinjespelet, där man servar tunga tycka synd om-bollar och hugger på en regering som rimligen inte ansvarar för människors fria val. Kanske är det min evinnerliga ryggsäck av eget ansvar som spökar, den som jag var tvungen att plocka fram för att komma ur missbruk och depression. Inget vet, möjligen det. Att stjärnorna i människors ögon tänds av hoppet om att ett annat liv och en annan värld är möjlig, är hur som helst min fasta övertygelse. Att ljuset i tunneln bara förvandlas från en liten prick till bländande super trouper om du själv spänner på dig kängorna och börjar gå.
Publicerat i Okategoriserade

Peak Oil i riksdagen

Igår kväll debatterade jag Peak Oil med Energiminister Anna-Karin Hatt. Jag hade egentligen riktat min interpellation till finansministern men han hade uppenbarligen inte lust att debattera frågan utan lämnade över den till energiministern. Det var synd eftersom frågan var inriktad på effekterna av Peak Oil på svensk ekonomi och inte på miljöbilspolitiken som ministern nu ägnade sin tid åt att debattera. Mest bekymmersamt är att ministern i svaret hänvisar till att IEA och Energimyndigheten anser att minskad tillgång på konventionell olja kan kompenseras genom ökad produktion av olja från tjärsand och omvandling av fossilgas till flytande bränsle. Dels är det tveksamt om den bedömningen verkligen stämmer, det skulle krävas ökad produktion på en nivå vi idag inte är i närheten av, dels skulle klimateffekterna av en sådan förändring bli katastrofala. Efter debatten kan man konstatera att regeringen inte tar problemen med Peak Oil på det allvar de förtjänar.

Hela debatten finns att se på riksdagens hemsida här

Här är interpellationstexten som vi debatterade kring:

Interpellation

2011/12:355 Effekter av peak oil på svensk ekonomi

av Per Bolund (MP)

till finansminister Anders Borg (M)

Ett ökande antal experter och kommentatorer varnar för att eran med billig olja är över och att en minskad oljeutvinning är högst sannolik inom det kommande decenniet. International Energy Agency (IEA) har bedömt att produktionstoppen för konventionell olja nåddes redan 2006. Den amerikanska armén ser allvarligt på peak oil-problematiken och har bedömt att redan 2015 kan efterfrågan på olja överskrida produktionskapaciteten med 10 miljoner fat olja per dag. Organisationen Association for the Study of Peak Oil and Gas (ASPO), som företräds av professor Kjell Aleklett, bedömer att tidpunkten för jordens maximala oljeutvinning inträffar under de närmaste åren.

I dag finns 98 oljeproducerande länder i världen. I 60 av dessa minskar redan utvinningen. Sedan 2005 har den globala oljeutvinningen varit i stort sett statisk på 85–87 miljoner fat olja per dag. Mängden nyupptäckt olja i reservoarer nådde sin topp redan på 1960-talet och har därefter minskat. Med dagens takt för upptäckt av nya oljefyndigheter hittar man i världen ett fat olja på samma tid som tre fat förbrukas.

Samtidigt som en produktionsminskning närmar sig växer förbrukningen av olja. Enligt IEA förväntas oljeförbrukningen växa till 95 miljoner fat olja per dag år 2015 och till 106 miljoner fat per dag 2030. För att tillfredställa denna ökade efterfrågan skulle det krävas nästan sex gånger mer oljeutvinning än den som sker i dag i världens största oljeexportör, Saudiarabien. Kombinationen av ökad förbrukning och krympande produktion riskerar med stor säkerhet att leda till minskad oljetillgång, osäkrare oljeförsörjning och ökande oljepriser.

Även om Sveriges oljeanvändning har minskat sedan oljekriserna på 1970- och 1980-talet är svensk ekonomi fortfarande mycket sårbar för dramatiska förändringar i pris och tillgång på olja. Vårt trafiksystem är exempelvis till ca 95 procent beroende av oljeprodukter. Inom viktiga näringar som jord- och skogsbruk, gruv- och stålindustri är delar av produktionen helt oljeberoende. Även stora delar av den svenska välfärden är beroende av olja för att fungera.

Regeringen har via Expertgruppen för miljöstudier tagit fram en rapport som ger en annan bild av riskerna med peak oil (Öysten Noreng, Peak Oil – En ekonomisk analys. Expertgruppen för miljöstudier, rapport 2012:2). I rapporten hävdas att oron för peak oil är överdriven och att den minskande oljetillgången kan mötas genom ökad prospektering och användning av biobränslen utan att konsekvenserna för ekonomin behöver bli stora. Rapporten tar dock sin utgångspunkt helt i ekonomiska teorier och tar inte hänsyn till fysiska begränsningar i exempelvis möjligheten att öka utvinningen av olja.

Jag vill med bakgrund av detta fråga finansministern:

Avser finansministern att utreda hur Sveriges ekonomi skulle påverkas vid en kraftig fördyring av oljepriset eller vid periodvis uteblivna oljeleveranser?

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att minska effekterna på svensk ekonomi av peak oil?

Miljöpartiets kongress

Med start fredagen 25/5 höll Miljöpartiet sin årliga kongress i dagarna tre denna gång i Umeå.      
För att kunna vara på plats i Umeå vid starten klockan nio på fredagsmorgonen hade partiet chartrat ett eget tåg som startade från Stockholms central på torsdagskvällen där hundratals miljöpartister steg ombord och flera tillkom i Uppsala, Gävle och Ljusdal.  Mp Solna skickade sex personer, två ombud med rösträtt samt två ersättare och två observatörer.  En väldig massa motioner (medlemsförslag) och ett antal propositioner (partistyrelseförslag) behandlades i utskott, påverkanstorg och i plenum och många debattinlägg och tal hölls från talarstolen bl.a av den finske gröne presidentkandidaten Pekka Haavisto.  En het fråga på kongressen var vinster i friskolan och förslaget som antogs blev att friskolorna skall skriva in i sin bolagsordning att syftet inte är att ge vinst men att ev. överskott skall återinvesteras i skolan, vinst får alltså finnas men inte gå ut över kvalitén.  Kongressen som i sig är ett omfattande arrangemang med c:a 700 deltagare fungerade helt perfekt och för detta avtackades lokalföreningen i Umeå. Efter kvällens middag fick vi så uppleva att Gustaf Fridolins fru Jennie var en riktigt duktig rocksångerska.  Själva tågresan fram och tillbaka gav anledning till reflexioner, enkel resa tog runt nio timmar och det fanns anledning att tro SJ hade letat fram ett gammalt sedan länge avställt och utrangerat tåg för vår räkning men vid diskussion med erfarna norrlandsresenärer om saken så framkommer det att tåg är sådana i Norrland, skärpning SJ.

Olof B. Nystrand
Ordförande Mp Solna