Jämställdhetsbonusen ett bevisat fiasko

Gårdagens DN (22/1-12) skrev om det som många redan vetat om länge men som nu även utretts ordentligt. Regeringens jämställdhetsbonus fungerar inte. Den är krånglig och leder inte till att fler män tar ut föräldraledighet. Något som regeringen själva också konstaterat i sin jämställdhetsbilaga till höstbudgeten 2011. För att åstadkomma en förändring krävs kraftigare reformer. […]

Framtiden

Vi har ett nytt politiskt landskap. Ett gäng har stagnerat och tappar mark. Andra utvecklas. De partier som attraherar har nånting gemensamt. Det är moderna, de är lyhörda och de har blicken framåt. De fångar trender och känslor i tiden, inte minst hos unga människor och i det nya globala samhället. De tydligaste exemplet är miljöpartiet med det gäller även moderaterna
och kanske även vänsterpartiet. Dessa partier kommer att bli allt starkare. De som inte inte har kraft och förmåga
att förnya sig kommer däremot att tappa stöd och inflytande. Detta gäller i första hand socialdemokraterna men också
Centern, KD och kanske FP. Deras problem är att de inte hänger med i den snabba utvecklingen utan är kvar i gammalt tänkande. Detta kommer att slå igenom tydligt i valet 2014 då kd och c hamnar utanför riksdagen och s får ca 20 procent.
Då blir det spännande att bilda regering.

Umeå – bilstaden

Enligt ett inslag i Aktuellt som sändes i kväll är Umeå en stad bland flera som har dålig luft på grund av för hög och fortsatt växande biltrafik. Jag har bott i Umeå i två år och då ständigt kunna notera hur den kommunen växer hastig men på ett helt felaktigt sätt.

Umeå är Norrlands snabbast växande stad. Universitetet och Universitetssjukhuset är arbetsplatser som lockar studenter och andra grupper till stan. Den demografiska profilen med många unga och utbildade invånare är extremt gynnsam. Umeå är en kreativ stad med ett spännande kulturliv. Det byggs just nu många nya bostäder, det blir kulturhuvudstad 2014, och framtiden för staden ser på ytan väldigt ljus ut.

Men under den putsade fasaden ligger en bomb som tickar och kommer att explodera. Transporterna är inte ordnade. I decennier har politiker och näringslivet i en destruktiv förening byggt ett utpräglat bilsamhälle. De geografiska avstånden är extremt stora; Umeå är befolkningsmässigt en mellanstor stad, men ytmässigt en storstad. Luckorna mellan husen är vida, och nybyggnation sker med radhus, eller tvåvångshus. Staden slår sig för brösten och marknadsför sig som cykelstad, men cykelbanor finns bara på vissa ställen, de underhålls dåligt och är ofta avspärrade. På flera håll, exempelvis vid flygplatsen är cykelparkeringarna små och fullpackade medan bilparkeringsplatserna extremt väl tilltagna.

Sanningen är att varje gång det uppstår en målkonflikt mellan bilar och cyklar eller gående i Umeå så prioriteras bilarna. Vid alla de många byggena som sker just nu ger man tillstånd till byggbolagen för generöst tilltagna avspärrningar. Men aldrig har jag sett att avspärrningarna når ut till bilvägarna, de stannar vid trottoarerna och cykelbanorna. Bilarna åker alltid närmaste vägen men vi som inte sitter bältade i bil får ta stora omvägar.

Butiker saknas i områden där folk bor. I stället har man uppfört handelsområden i stadens utkanter där köpladorna hålls isär av gigantiska parkeringsytor: Ersboda, Strömpilen och Klockarbäcken . Och nu är ett fjärde på gång när IKEA öppnar i nya Entré Syd. Jag har själv bott relativt centralt på Öbacka strand, men har haft min närmaste mataffär vid Strömpilen, 2 km bort. I relativt nybyggda området Tomteboda finns ingen butik. Samma sak i Umedalen.

De fördjupade översiktsplaner som har antagits av kommunfullmäktige är helt felaktig. Bland annat vill man bygga massivt på Ön. Istället borde man förtäta i de redan (ofta relativt nyligen) byggda områdena, som är alldeles för glesa, låga eller uppförda som punkthus istället för yteffektiva slutna stadslika kvarter. Ön bör inte bebyggas utan rustas till ett värdefullt rekreationsområde för Umeborna.

Även kollektivtrafiken är tydligt nedprioriterad. Bussarna går sällan, och slutar gå tidigt på kvällarna, långt innan krogarna stänger. Under storhelger som jul och midsommar slutar bussarna gå efter lunch, vilket är extremt opraktist om man tänker sig en nubbe till sillen innan man kör (?) hem. När nya resecentret Umeå Östra byggdes tänkte man inte på en koppling mellan tåg och buss, utan valde att bygga stationen ett par hundra meter i från bussterminalen vid Universitetssjukhuset vilket kraftigt försvårar en smidig omstigning mellan buss och tåg. Och nu ett drygt år efter resecentrets invigning river man den gamla bussterminalen och bygger en ny... ytterligare några hundra meter bort!

Slutsatsen av det här långa blogginlägget är att Umeå har en unik möjlighet just nu. Man står inför en blomstrande framtid, men håller på att sabba allting genom en extremt ogenomtänkt stadsplanering. Att bo i Umeå idag utan bil innebär stora umbäranden som jag aldrig har upplevt i Stockholm. Logistiken är svår, och enligt reportaget i Aktuellt är också luften på väg att bli allt sämre. Ett nytänk måste till. Det som krävs är inte fler parkeringsplatser i centrum vilket har varit den stora debatten i lokala medier, utan en fullständig revidering av översiktsplanen med tätare bebyggelse, offensiva satsningar på kollektivtrafiken, butiker i områden där människor bor och att cyklister och gående prioriteras aktivt före bilarna.

Först då har Umeå möjlighet att ta chansen att utvecklas till en modern storstad med de tvåhundratusen invånarna som man förväntar sig.

Som kristen blir jag besviken på Jesus!



Vi har nu firat jul till minne av Kristi födelse.
Men hur mycket frågar jag mig har vi ägnat julen åt de eviga kristna värdena; familjevärderingar, individens frihet från staten, rätten att försvara sitt liv och sin egendom och sin kulturkrets, embryots rätt att bli foster, fostrets att bli människa?
Som sant kristen vill jag gärna uppmana mina vänner att läsa Bibeln. Men ska jag vara ärlig så kan jag inte bli annat än konfunderad när jag i evangelierna läser om Jesus.
Det börjar redan vid födseln. Hur tänkte Gud när han lät sin son födas av en ogift mor? Vilka signaler ger det till alla oss som kämpar för äktenskapet som samhällets grundpelare? Och varför flyr sedan Josef och Maria med Jesus till Egypten? Guds son som ett utomäktenskapligt flyktingbarn rimmar illa med de ideal av stabil medelklasstillvaro som äkta kristendom självklart handlar om.
Och värre blir det. När Jesus räddar en prostituerad kvinna från stening med orden ”Den som är utan synd kastar första stenen” så påminner det bara alltför väl om den svenska lagstiftningens skuldbeläggande av köparen. Historien om den barmhärtige samariten kan komma att fungera som ett försvar för det multietniska samhället och för ett värn om främmande kulturer.
I den sant kristna etiken ligger också en stark tilltro till den enskildes initiativförmåga. Därför bör varje kristen människa motarbeta skatter, tullar och statliga pålagor av alla de slag. Men här kunde Jesus varit mycket tydligare. I stället för att ta fasta på det folkliga missnöje som fanns med tulltjänstemännen, publikanerna, så umgås han med dem och gästar under folkets spott och spe deras hus. Uppmaningen att inte samla på jordiska rikedomar låter som ett förtida eko av dagens klimatforskare och miljönissar. I stället för att ge folket insikt i nödvändigheten av ett fritt bankväsende och balanserad statsbudget ägnar han åtskillig tid till att reta gallfeber på fariséer och saduccéer, den tidens rättroende.
Rätten att bära vapen är en viktig fråga i hela det amerikanska bibelbältet, men när jag letar i min Bibel efter ett Jesu ord att stödja mig på blir jag förtvivlad. Inte nog med uppmaningen att vända andra kinden till. I Matteus 26:52 uppmanar Jesus Petrus att aldrig använda svärd!
Kort sagt; som äkta kristen blir man besviken på Jesus. När Gud hade chansen att ge oss en förebild i form av en välbärgad familjefar som predikar mot aborter, dagis och offentlig sektor, så gav han oss en dagdrivare till pacifist som uppmanar oss att ge bort allt vi äger till de fattiga, ägna oss åt att bota, hjälpa och visa tolerans mot det främmande.
Slutsatsen kan inte bli annat än denna: Ska vi verka för kristna värderingar får vi stödja oss på andra än Kristus!