Årets sista dag har jag delvis ägnat åt att skicka in ett debattinlägg, som reaktion på ett annat. Igår läste jag nämligen i DN ett inlägg med rubriken Stockholmarna stöder fritt val av vård och skola. Det var Svenskt Näringsliv och Almega som stödde sig på en beställd enkätundersökning. Kruxet var dock att om man lyckades leta upp själva undersökningen så kunde man ha en del synpunkter på hur den tolkats och utnyttjats i artikeln.
När (om?) min kommentar publiceras så ska jag återkomma till detta. Mitt huvudbudskap var dock att frågan om det fria skolvalet respektive det fria vårdvalet är så pass viktig och komplex att den bör hanteras därefter. Ur det perspektivet så hade Svenskt Näringsliv verkligen kokat soppa på en spik, bara för att kunna basunera ut sitt budskap för mer privat skola och vård.
Nåväl, jag är självklart tacksam över att få leva i ett fritt, demokratiskt land med möjlighet att göra fria val, och i grund och botten så är det en fin tanke att det fria valet ska gälla även vård och skola. Det fria valet står ju inte heller enbart mellan offentligt eller privat utan det kan ju också handla om att välja mellan en kommunal skola och en annan kommunal skola, eller mellan en landstingsdriven vårdcentral och en annan landstingsdriven. Problemet är emellertid att det fria valet, utöver de positiva effekterna man upplever individuellt, förmodligen kan få negativa konsekvenser ur ett samhällsperspektiv. Jag har uppfattat att det kommer alltmer bevis för detta. Nedan försöker jag beskriva vad jag menar.
Jag har barn som gått/går i skola. Det finns bra skolor – och det finns mindrebra skolor. Om jag har möjlighet att välja skola till mina barn så väljer jagnaturligtvis som förälder att sätta barnen i den bättre skolan.Eftersom Skollagens portalparagraf, i princip ”lika skola för alla”, tyvärrinte är uppfylld så ser jag det som viktigt att kunna välja en bra skola tillmina barn.
Iblandblir jag eller någon i familjen sjuk och behöver vård. Det finns bra vård – ochdet finns mindre bra vård. Om jag har möjlighet att välja vård, för mig själveller mina anhöriga, så väljer jag naturligtvis den bättre vården. EftersomHälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, i princip "lika vård föralla", tyvärr inte är uppfylld så ser jag det som viktigt att kunna väljabra vård för mig och min familj.
Ur ett politiskt perspektiv anser jag emellertid att det friaskolvalet liksom det fria vårdvalet på sätt och vis kan ses som ett samhällets misslyckande,åtminstone om valet grundar sig i att väljabort dåliga skolor eller dåliga vårdgivare. Om skollagen respektive hälso-och sjukvårdslagen kunde efterlevas så skulle det fria valet knappast behövas.
Ur ettpolitiskt perspektiv är jag rädd att det fria valet inom välfärden riskerar attöka ojämlikheten. Några kommer möjligen kunna åtnjuta bättre vård, skola ochomsorg än vad som tidigare var möjligt, men samtidigt blir det sannolikt flersom drabbas av sämre vård, skola, omsorg än vad som tidigare var fallet. Dvsspännvidden, ojämlikheten, i samhället kommer öka. Om detta stämmer så är detalltså en mycket viktig men också komplicerad fråga att ställa sig: Är vi beredda att betaladet priset, ökad ojämlikhet, för att få ökad valfrihet?
Detolyckliga är att om man ur ett allmänpolitiskt perspektiv ifrågasättervalfriheten utifrån ovanstående reflektioner så stämplas man lätt somvänsterextrem bakåtsträvare. Det är djupt orättvist eftersom jag funderar överoch kanske ifrågasätter det fria skol- och vårdvalet utifrån en vision att vifaktiskt ska uppnå målsättningen i vår lagstiftning, dvs lika skola och vård för alla.Idag tycks vi vara på väg i motsatt riktning. Det bekymrar mig. Och det diskuteras och debatteras alldeles för lite.
Jag är medveten om att även jag själv i ovanstående resonemang gjort mig skyldig till en del förenklingar och generaliseringar. Å andra sidan har jag inte överhuvudtaget berört aspekten rörande vinstdriven privat skol- eller vårdverksamhet...
En sak kan vi nog vara säkra på; Om några timmar går vi in i ett nytt år somkommer fortsätta präglas av en intensiv debatt om vilket Sverige vi vill haframöver med avseende på, inte bara tillgänglighet, utan även kvalitet - för alla! - i vård,skola och omsorg.
Jag önskar alla Ett gott slut, och Ett Riktigt Gott Nytt År!
/Michel Silvestri
/Michel Silvestri
