Riksdagsledamotens självständighet – min erfarenhet

Med anledning av Anne-Marie Pålssons (fd riksdagsledamot för Moderaterna) bok “Knapptryckarkompaniet” som jag själv inte har läst utan endast läst artiklar om, exempelvis denna, har jag några tankar:

Hon menar att det inom Moderaterna finns en riktigt dålig partikultur och att riksdagsledamöterna mest är statister (något förenklat). Hon menar vidare att detta inte är specifikt för Moderaterna utan finns inom alla partier.

Jag har tänkt lite på det och hur väl detta speglar mina egna erfarenheter av Riksdagen. Jag anser mig vara fullständigt ärlig i detta men för en läsare kan det vara värt att notera att även om jag inte längre sitter i Riksdagen så är jag fortfarande medlem i Miljöpartiet de Gröna och har ingen som helst lust att skada partiet. Troligen skulle jag inte skriva detta inlägg om jag anser att det hade skadat partiet.

Jag tycker det är djupt problematiskt om inte riksdagsledamöter i grunden har den positionen att de kan fatta självständiga beslut om hur de ska rösta. Detta egentligen av väldigt många anledningar (det skulle kunna bli ett eget blogginlägg) men i korthet handlar det om den roll som grundlagen ger riksdagsledamöter samt vad effekterna blir av många människor som inte tar ansvar för sina egna beslut trots att de sitter på stor makt, eller iaf stor potentiell makt.

Jag upplever att när jag satt i Riksdagen för Miljöpartiet så var det väldigt högt i tak internt. Man kunde diskutera det mesta och man bemöttes med respekt och argument byggda på fakta. Hårda ord kunde det säkert bli men det var inte något som sedan återspeglade sig på det sociala efter mötena. Största problemet var nog egentligen att det inte fanns tid för riksdagsgruppen (alltså alla miljöpartistiska riksdagsledamöter tillsammans) att diskutera igenom allt vi hade behövt tala om.

Det fanns givetvis någon form av grupptryck men jag tycker inte att det enbart är någonting negativt. Är man en grupp så bör man också försöka hålla ihop, annars blir partiets position ohållbar och samtliga i gruppens möjligheter att få igenom någonting minskar radikalt. Det finns dock en gräns för hur långt grupptrycket ska kunna nå. Jag kände själv ett antal gånger att om en viss linje hade vunnit gehör så hade jag varit tvungen att rösta emot den oavsett vad det skulle få för resultat. Lyckligtvis vann aldrig någon sådan linje.

Däremot är mitt minne av omröstningarna att jag betydligt oftare än snittet stod på den förlorande sidan. Det handlade kanske inte om livsviktiga saker men en del gånger om i mitt tycke riktigt dåliga beslut. Av naturliga skäl berättar jag inte om dem här! :-) “Partiledningen”, ett något diffust uttryck som nog för nästan alla i ett parti är någon annan än de själva, utövade ibland ett  hårt tryck på att få igenom sin linje. Ur en mp-riksdagsledamots perspektiv är nog (eller var iaf när jag satt i Riksdagen) partiledningen samordningsgruppen, bestående av språkrören, gruppledarna och sammankallande i partistyrelsen.

Jag kunde ibland vara kritisk till detta. Inte främst till partiledningen faktiskt, utan snarare till de riksdagsledamöter som slentrianmässigt röstade med. Detta är kanske en helt felaktig bild, kanske var de verkligen övertygade och insatta, men när jag stod på andra sidan i debatten kändes det inte alltid så…

Som avslutning vill jag nämna att när jag satt i Riksdagen hade regeringen egen majoritet i Riksdagen och vi satt i opposition. Det säger sig självt att det är lättare att tillåta att folk tycker olika i opposition men jag har ändå känslan av att det är högre i tak i Miljöpartiet. Hade jag opponerat mig starkt mot någon fråga och röstat emot så hade jag hela tiden känslan av att jag skulle kunnat få stöd för mig sak i lokalavdelningen, som också är den som nominerar riksdagskandidaterna. Partiet centralt har alltså egentligen inget inflytande på om du blir omvald eller inte så länge du har lokalavdelningens stöd, och det tyckte jag kändes skönt även om jag nu inte ville ställa upp till omval i senaste valet.

MP och makten

Miljöpartiet vill vara med och ta ansvar i en majoritet. Så gör vi i Region Skåne och på många andra ställen. Det avgörande är då politikens innehåll och resultat, inte vem vi samarbetar med. Vi trivs med alla, utom SD. Om vi ställer upp och tar ansvar i en majoritet kan vi påver ka mer än om vi ställer oss bredvid. I opposition ska vi däremot driva självständig och radikal grön politik. Det finns ingen anledning att samverka i opposition. Inte just nu i alla fall, och inte med S och V. Vem tror att väljarna i valet 2014 ger stöd åt en regering där Socialdemokraterna ingår? Vem tror att de röda och gröna får majoritet i Lund? Inte jag. Risken är nämligen stor att S tappar lika mycket som MP går framåt.

Ny bok: "Offentliga rum"

Jag medverkar med en text om folkmassor och gatubråk i gamla Stockholm i en nyutkommen bok. Det är Samfundet S:t Eriks årsbok med titeln och temat "Offentliga rum". Mer om boken kan man läsa på Epsteins blogg.

Förutom jag själv medverkar en fin skara skribenter, bl.a. mina historikerkollegor Mats Hayen på Stadsarkivet samt professorerna Anna Götlind, Klas Åmark, Herman Schück och Sven Lilja. Ulf Sörenson har varit redaktör för arbetet och boken är utgiven på Balkong förlag.

Boken kan införskaffas här eller i Stadsmuseets butik.
 

Kan man lita på stadens tjänstemän?

Jag är ledamot av Stockholms stads Kulturnämnd. I mitt politiska arbete är jag helt beroende av en öppen och bra dialog med kulturförvaltningen. Förhållandet mellan politiker och tjänstemän måste präglas av ömsesidig respekt och förtroende för att arbetet ska fungera.

Jag har själv ett mycket högt förtroende för kulturförvaltningen och dess personal. Såvitt jag kan minnas har de under alla år jag varit politiker skött sitt arbete oklanderligt och professionellt, och så gott som alltid agerat modigt och med hög svansföring. Men hur står det egentligen till i andra nämnder och förvaltningar?

Jag tänker närmast på trafikkontoret, där flera märkligheter har inträffat:
  • Tidskriften ETC avslöjade för någon månad sedan hur ett smutsigt spel om Slussen har utspelat sig under många år på gatukontoret/trafikkontoret. Styrande borgarråd från båda blocken har konsekvent undanhållits fakta, och serverats lögner bl.a. om vilket skick byggnaden är i. Detta har medvetet lett till att Slussen – som förmodligen är kommunens enda byggnad i verklig "världsklass" – har fått förfalla i stället för att underhållas. Hur många miljarder kronor det spelet har, och kommer att, kosta skattebetalarna är omöjligt att säga. Men nu står vi här med en decennielång byggprocess och ett trafikkaos, samt mångmiljardbelopp i byggkostnader framför oss.
- Trafikkontorets tjänstemän driver en egen agenda!

  • Trafikkontorets "trädexperter" har dömt ut TV-eken. Man hävdar att den är genomrutten, fallfärdig och helt livsfarlig för stockholmarna. Men en hel kader av oberoende arborister och trädforskare har under de senaste dagarna visat upp tydliga resultat på att eken lever och står stabilt.
- Trafikkontoret tjänstemän ljuger för politikerna!

  • Och nu senast tycks trafikborgarrådet Ulla Hamilton ha blivit grundlurad. Samtal har förts mellan hennes tjänstemän och organisationen City i samverkan. Men Hamilton har uppenbarligen inte blivit informerad ordentligt av sina tjänstemän vilket har lett den pinsamma situationen med ett borgarråd inklämt mellan två jordekorrar i jätteformat.
- Trafikkontorets tjänstemän undanhåller information för politikerna!


Oavsett vad man anser om TV-eken, Slussen eller gigantiska jordekorrar, så är det en demokratisk skandal av stora mått som tycks utspela sig på trafikkontoret. Och det tycks också vara en kultur som har funnits där länge och satt sig i väggarna!

___
» Bilden är tagen från DN.se Foto: Jessica Gow / Scanpix

Nytt system för kulturstöd i Stockholm

I veckan som gick klubbade kulturnämnden i Stockholms stad ett nytt system för fördelningen av kulturstöd. Det var, med undantag för vänsterpartiet, en ening nämnd som stod bakom förvaltningens förslag.

Kulturstödet har fått kraftig kritik från kulturlivet, inte minst sedan flera verksamheter fick halverat anslag förra året med en föraning om helt indraget stöd inför 2012. Även bonussystemet har rönt massiv kritik.

Även processen att ta fram det nya systemet har kritiserats. Men förvaltningen och kulturborgarrådet lyssnade på kritiken, tog tillbaka förslaget och lät kutlurlivet granska förslaget i ett samråd. Vi i Miljöpartiet anser nu att förslaget har processats tillräckligt, vi tycker också att vi har fått gehör från förvaltningen för våra synpunkter, och att det nya systemet är redo att sjösättas.

Dock är det lång ifrån perfekt. Vi kommer att bevaka implementeringen och har begärt en grundlig revision och översyn inom några år. På nämnden sammanträde framförde vi en rad synpunkter och önskemål inför den fortsatta processen och implementeringen av stödsystemet. Våra synpunkter gäller bland annat: kontinuiteten, kompetensöverföringen, kulturens infrastruktur och att bonussystemet borde ha lagts ner och de pengarna gått in i det stora systemet.

Vårt särskilda uttalande i sin helhet:

2011-11-08
Kulturnämnden
Ärende 13
Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet
Mats Berglund (MP)
Marja Sandin-Wester (MP)

Särskilt uttalande

Det fria kulturlivet är nödvändigt för att Stockholm ska vara en vital kulturstad och det främjar den kulturella mångfalden. Att skapa förutsättningar för ett starkt kulturliv vid sidan av institutionerna är ytterst en fråga om yttrandefrihet och demokrati. Det är därför viktigt att stadens kulturstöd till fria kulturorganisationer används på ett effektivt sätt. Vi är positiva till förslaget, men har också en rad synpunkter samt vissa förslag på förändringar.


Sammanfattning:

- Viss oro för långsiktigheten och att kontinuiteten kan brytas.

- Starkare fokus på infrastrukturellt stöd.

- Systemet måste vara genomskinligt med tydliga ansvarsfördelning och erbjuda god insyn i referensgruppens och förvaltningens arbete.

- Förvaltningens roll bör utökas till ett coachande, stödjande och praktiskt serviceanpassat uppdrag.

- Finansieringen måste bli stabilare. Lokalhyresökningarna måste hejdas.

- Planera för en stor översyn och revidering, och därefter kontinuerliga revideringar med några års mellanrum.


Våra förslag inför framtida revideringar:

- De s.k. växtpengarna bör ingå i systemet.

- Utöka stödet så att även t.ex. konsthantverkare och formgivare får möjlighet att söka.


Kontinuitet: Flera av samrådets instanser ser positivt på möjligheten att söka flerårigt stöd. Men frågan är dels om maxtaket på tre år ger tillräcklig trygghet och dels hur många som kommer att ha möjligheten att få dessa stöd. Ett av syftena med det nya systemet är att bryta inlåsningseffektens negativa sidor. Men inlåsningen bidrog också till en trygghet för de kulturföreningar som var inne i systemet. Det är av stor vikt att denna trygghet, som också inbegriper långsiktighet och säkrad kompetensöverföring inte får gå förlorad med det nya systemet.


Infrastrukturellt stöd: Av regelverket framgår att projektstöd enbart kan sökas för publik verksamhet. För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.


Transparens: I samrådssvaren påtalas vikten av en tydlighet och transparens i ansvar och beslutsbehörighet i ansökningsförfarandet. Rollfördelningen mellan nämnden, förvaltningen och referensgruppen måste skärpas. Dessutom bör ett system för granskning utarbetas. Där bör ingå en fristående kontrollinstans, gärna med internationell kompetens, peer-review samt en utomstående revision.


Referensgruppen: Det formella tillsättandet av referensgruppen bör ske genom beslut i kulturnämnden efter förslag från kulturförvaltningen. Referensgruppen bör förutom experter och kulturproducenter också innehålla personer som representerar kulturkonsumenterna. Vi vill att den demokratiska/politiska nivån ska komma in i ett tidigare skede än i dag där nämnden har det politiska ansvaret men knappt någon insyn i beredningen. Ett sätt för nämnden att under beredningens gång få insyn, och också kunna vara ett bollplank till referensgruppen, är att tillsätta en beredningsgrupp med minst en politiker från varje parti. Den gruppen träffas innan ärendet hamnar hos förvaltningen/nämnden och synar referensgruppens förslag. Ett annat sätt är att kulturnämnden ges möjlighet att själva nominera två eller tre politiskt tillsatta ledamöter att ingå som fullvärdiga medlemmar i referensgruppen och då som representanter för kulturkonsumenterna bland övriga experter och kulturproducenter.


Kulturförvaltningen bör förutom att ha det övergripande ansvaret för att upprätthålla ansökningssystemet även få en mer serviceanpassad roll mot det fria kulturlivet. Förvaltningen bör bistå med stöd att författa korrekta och starka ansökningar samt ge råd och support till verksamheter som fått avslag för att deras ansökningar ska kunna stärkas inför kommande ansökningstillfällen. Men förvaltningen bör också stödja i synnerhet de mindre verksamheterna med praktiska göromål såsom bokföring, teknisk support, vaktmästartjänster, osv. Detta bör kunna ske genom gemensam upphandling för att hålla kostnaderna nere för verksamheterna.


Finansiering: Den främsta orsaken till ”inlåsningseffekten” är att det är för lite pengar i systemet. De senaste åren har kostnaderna för det fria kulturlivet ökat samtidigt som kulturstödet har legat i det närmaste oförändrat. Dessutom har staden vuxit och prognoserna för framtiden är fortsatt stark tillväxt vilket ställer höga krav på en starkare budget. Av samrådsunderlaget framgick dessutom att kostnaderna för kulturlokaler har ökat sedan det politiska majoritetsskiftet 2006. Samrådsunderlagets svar på detta är att kulturlivet måste i högre utsträckning dela på lokalerna samt öka sin egenfinansiering. Detta är två viktiga bitar, men vi kommer inte undan att den absolut viktigaste pusselbiten i en hållbar finansiell utveckling är att lokalkostnadsökningarna måste hejdas. Kulturen måste ha möjlighet att hålla lokaler till rimliga kostnadsnivåer. För det behövs en bred samverkan mellan kulturnämnden och flera av stadens förvaltningar. Stadens egna bostadsbolag bör gå före och hålla nere hyresnivåerna. Därutöver måste tydliga konsekvensutredningar göras med kulturen i fokus vid försäljningar av stadens fastighetsinnehav. Såväl försäljningen av Centrumkompaniet som den massiva ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter har tydligt medfört ökade kostnader för det fria kulturlivet.


Uppföljning och revidering: Idag är mycket oklart vilka effekter som det nya systemet får framöver. Vi förväntar oss därför en kontinuerlig utvärdering av systemet med årlig avrapportering till nämnden. Dessa utvärderingar bör ligga till grund för förändringar och justeringar av stödsystemet. Men därutöver bör förvaltningen redan nu rikta in sig på en större översyn och revidering – med beslut i Kulturnämnden – vart tredje år.



Utöver det som nämns ovan har vi några synpunkter som inte är förankrade i förslaget, men som vi gärna ser implementerade framöver.


Växtpengarna: Incitamentsstrukturen, de s.k. ”växtpengarna” diskuteras inte i underlaget, utan är undantagna från det föreslagna stödsystemet för kulturstöd och utvecklingsstöd. Det är olyckligt och bör rättas till. Kulturbonusen är missriktad och djupt ifrågasatt av kulturlivet och bör avskaffas helt. Fonden för innovativ kultur är med sin externa konsult oerhört kostnadsineffektiv. Kompetensen för fördelningen bör ligga på kulturförvaltningen och stödet bör ingå i det ordinarie kulturstödet och utvecklingsstödet. Likaså saknas anledning till att den unga musiken hålls utanför. Vad gäller Kulturdirekt är det att betrakta som ett infrastrukturellt projekt och bör därför prioriteras i fördelningen inom ramen för kulturstödet. Målet om full självfinansiering bör lyftas bort från Kulturdirekt som därmed görs behörig att söka stöd i normal ordning.


Utökat stöd till konsthantverkare m.fl.: Miljöpartiet har under lång tid drivit frågan om ett utökat kulturstödssystem där fler kulturutövare, till exempel konsthantverkare och formgivare, har möjlighet att ta del av systemet. Dessa grupper av kulturutövare som ofta inte har möjlighet att erhålla ateljéstöd står idag i praktiken helt utanför det kommunala stödsystemet.


___
Mer om nya kulturstödet: SvD, SR.

Om att välja grönt borgarråd

I morgon (9 nov) väljer medlemmarna i Miljöpartiet de Gröna i Stockholms stad ett nytt borgarråd efter Per Bolund som lämnade posten för att bli ekonomisk talesperson i den gröna riksdagsgruppen. Jag kommer rösta på Daniel Helldén, det har jag redogjort för tidigare. Men det här inlägget handlar om annat.

Vi har valt att ha en öppen process med många kandidater. Men debatten runt borgarrådsvalet har tyvärr varit allt annat än snygg och städad. Flera påhopp och personangrepp har förekommit. Debatten i de sociala medierna har inte handlat om politik och förmåga till ledarskap, istället har den dominerats av ständiga försök att misskreditera åsiktsmotståndare.

Valberedningen fick sig en känga av vårt tidigare språkrör, som i sin tur attackerades med orden ”Göran Persson-fasoner”. Kanslichefen på stadshuset tog ställning för en kandidat och fick med diverse otidigheter veta att han som tjänsteman borde hålla sig utanför processen. Flera Slussen-aktivister såg en av kandidaterna som den bästa och försökte få medlemmar att rösta utifrån ett politiskt perspektiv, men också icke-medlemmar med grön grundinställning att bli medlemmar för denna enda fråga. Det resulterade i en storm på Facebook och Twitter som ett försök att ”kuppa” borgarrådsvalet. Ord som ”vidrigt”, ”skamlöst”, o.s.v. har hörts. En ledamot i fullmäktige och engagerad medlem publicerade en skärmdump med Slussen-aktivisternas brev och personerna bakom detta ”kuppförsök” namngivna, vilket andra ansåg vara ett grovt personpåhopp.

Allt det här riskerar nu att krackelera partiet. Känslorna har kommit i svallning och flera medlemmar har gått till överord (förmodligen även jag). Därför är det oerhört viktigt att det nya borgarrådet – vem det än blir – behandlar alla medlemmar med stor respekt och öppenhet. Och tillsammans med styrelsen, fullmäktigegruppen och alla medlemmar ser till att hålla ihop partiet och föra vår politik framåt. Bara så kan vi vinna valet 2014.

Svensk utrikespolitik på USA:s villkor

Sverige har ännu en gång förlorat förtroende i det internationella samfundet.

I gårdagens omröstning behandlades den palestinska ansökan om medlemskap i organisationen UNESCO, Sverige röstade NEJ. I röstförklaringen från Jan Björklunds kansli angavs att ”vår röstning om dagens resolutionsutkast har att göra med dess tidpunkt, inte dess innehåll”. Som övriga skäl angavs också att man ”tagit hänsyn till säkerhetsrådets röstning”. läs mer

Av totalt 173 röstande länder hittar vi Sverige är bland de 14 som röstade emot. I säkerhetsrådet röstade USA, Kanada och Tyskland emot. Ryssland, Kina, Indien och Frankrike röstade för. Storbritannien avstod. läs mer

Hur ska det svenska ställningstagandet ses? Röstade USA och dess bundsförvanter emot för att ”det var fel tidpunkt”? Det är inte svårt att tänka sig hur länder som bedriver en egen utrikespolitik i ärendet ser på det svenska ställningstagandet mot ett palestinskt medlemskap i FN-organet för utbildning och kultur, Sverige har helt enkelt gjort bort sig. Läs mer

Sverige har ännu en gång prioriterat USA:s intressen över en egen utrikespolitisk hållning. USA som nu meddelar att man drar tillbaka sitt bidrag på 60 miljoner dollar till UNESCO då amerikanska lagar förbjuder bidrag till organisationer som stödjer ett fullt palestinskt medlemskap i FN.

Statement by Directror General on the admission of Palestine as a member state of UNESCO

Den 11 november får vi veta om den svenska utrikespolitiken fullständigt undermineras eller ej, då avgörs frågan om fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN.

 

Vill du att Sverige ska börja driva en egen utrikespolitik som är öppen, ärlig och alliansfri?

Rösta grönt för en ny regering och ta chansen att gå med i den gröna rörelsen för en långsiktigt hållbar svensk politik läs mer