Inspiration och idéer från Västerås


Helgens MP-möte i Västerås var mycket inspirerande och gav många idéer som jag ska försöka konkretisera framöver. Dessutom var det ju väldigt trevligt!


Tyvärr så hinner jag just nu inte skriva så mycket om dessa givande Kommun- och Landstingsdagar utan det får räcka med några suddiga bilder av språkrör.



Det var ju nämligen 30-årsfirande av Miljöpartiets bildande (åtminstone som riksparti) och samtliga språkrör genom åren fanns på plats.



Den 28-årige partiveteranen Gustav Fridolin avslutade konferensen med ett fantastiskt tal som möttes av stående ovationer. Trots Gustavs erfarenhet av att stå i rampljuset så var det sympatiskt att se hur han, med en jättebukett blommor i famnen och något förlägen, ansträngde sig att komma undan uppmärksamheten genom att - förgäves - försöka försvinna mot en vägg. Strålkastare, fotoblixtar och applåder följde honom.
I mina ögon är det tydligt att Gustav Fridolin inte har blivit språkrör för kändisskapet. Han har åtagit sig uppdraget eftersom han vill åstadkomma saker. Bra och viktiga saker!


Medan Gustav talade så satt hans fru Jennie med lilla dottern Charlie strax framför mig, vid sidan om partiets grundare Per Gahrton. Det var en värmande bild på något sätt.

Som vanligt läggs svarte petter för studentbostäder på rullstolarna

I Sydsvenskan beklagar sig AF Bostäders vd Rolf Svensson över att Boverket avslagit deras önskan att bygga så små lägenheter som 10 kvm. Anledningen uppges vara rullstolarna. Särskilt dassen, som rullstols-ratare tror måste vara typ en fotbollsplan stora.

Men Sydsvenskan har den här gången delgett läsaren Boverkets dass-krav. 1700 x 1900 mm, dvs 3,5 kvm. Om vi nu antar att den lilla minsting-ettan över huvud taget har ett dass, så måste den för att över huvud taget få rum med en toastol och ett handfat va åtminstone 1,5 kvm.

En skillnad på 2 kvm.

Man säger i artikeln att Boverkets minsta krav på en etta är 25 kvm. AF ville bygga 10 kvm. Skillnad = 15 kvm. Då går det f-n i mig inte att skylla alla de kvm på rullstolarna. 2 kvm kan man göra det med, om man anser att en del av befolkningen inte ska kunna vara med. När man fortsätter skuldbelägga tillgänglighetskraven för det som är kommuners och bostadsföretags misslyckanden så är det 2 kvm det handlar om. Inte mer.

Skillnaden mellan inklusion och exklusion har fått ett konkret ytmått.

2 kvm.

Ynkligt.

Vilka lyssnar vi på egentligen?

Övermod kallar DN:s ledarsida idag Miljöpartiets mål om att 250 000 svenskar ska vara med och formulera det gröna alternativet inför nästa val. Risken är, enligt skribenten, att de som redan är etablerade i partiet är de som i slutändan bestämmer politiken när "inspirationsfasen" är över och att många engagerade människor som lockats att delta då kan bli besvikna.

Jag tänker att det kan finnas skäl att vara vaksam på detta. Det är när slutversionen av det nya partiprogrammet mejslas fram och när valmanifestet ska spikas som partiets förmåga att verkligen lyssna sätts på prov. Samtidigt tänker jag att demokratiskt övermod kanske inte är den värsta av synder när andra partier ser på sina medlemmar som antingen "supportrar" eller "bidragsgivare". Ska Sverige få en opposition värd namnet är det upp till Miljöpartiet. Då måste vi nå breda grupper av människor och då räcker det inte att komma springande med färdigtuggade one-liners.

Men om ord som ”öppenhet” och ”delaktighet” inte ska bli till floskler tror jag vi behöver vara tydliga med att det är människor som vill vara med och förändra samhället som vi vill prata med. Människor som fått nog av att egoismen breder ut sig i Moderaternas Sverige. Människor som är frusterade över att framtiden skjuts på framtiden och som istället vill vara med och bygga den här och nu. Vi ska vara en kanal för vreden och förändringskraften. Då gäller det att vara medveten om åt vilka håll man riktar sina öron. När Sveriges mest resursstarka intresseorganisation Svenskt Näringsliv ges utrymme att mer eller mindre oemotsagda (bortsett från kritiska frågor från publiken efteråt) lägga ut texten om ”framtidens industripolitik” på ett seminarium på partiets kommun- och landstingsdagar tänker jag att vi behöver påminna oss om vilka vi är. Vi är i grunden ingenting mindre än en gräsrotsrörelse vars uppgift är att utmana det etablerade samhället. När vi ska göra skarpa förslag av exempelvis de visioner om hållbar konsumtion Åsa Romson presenterade (och som jag bloggade om igår) lär vi få ut mer av att gå ut på gatan och lyssna på Occupy Wall street-aktivisten än att läsa Svenskt Näringslivs diagram.

Vi ska vara Sveriges öppnaste parti. För människor som vill förändra Sverige och världen. Inte för maktkonserverande lobbyister.

Släpp ut hönsen


Enligt uppgifter från Djurens Rätt har Coop fattat ett centralt beslut att det inte ska säljas burägg i Coop Nära, Coop Extra och Coop Konsum-butiker. På Coop Forum säljs dock burägg fortfarande. I norra Sverige säljs fortfarande burägg i alla typer av Coop-butiker. I deras medlemstidning har de tidigare gått ut med att de inte längre säljer burägg, vilket de dock, bevisligen, gör. Det är viktigt att om man köper ägg, att man väljer ekologiska ägg från frigående höns som har tillgång till utevistelse. KRAV-godkända hönor går fritt inomhus. Jag vill inte påstå att allt blir bra så fort det är ekologiskt, men det blir bättre. Hönorna får KRAV-godkänt foder och varken bekämpningsmedel eller konstgödsel får användas. Djurens Rätt skriver att 

I Sverige hålls 6,5 miljoner hönor inspärrade i äggfabriker. Av dem lever drygt två miljoner, motsvarande 35 % av hönorna, hela sina liv i gallerburar. Ytan per höna är mindre än ett A4-papper, och det är för trångt för att hon ens ska kunna sträcka ut vingarna.

Detta kan inte anses vara okej. Jag skrev ett mail till Coop om att helt sluta sälja burägg. De svarade tidigare idag med att

Coop Sverige har varit föregångare när det gäller att ta ställning mot ägg från burhöns. Redan 2002 tog vi bort ägg från burhöns i Coop Konsum och Coop Nära i våra butiker. Samtidigt hade vi också en uppmärksammad kampanj där vi berättade om beslutet.
Vår uppfattning är att äggproduktion där hönorna inte sitter i bur är att föredra, eftersom hönorna då i större utsträckning får utlopp för sina naturliga beteenden. Därför har vi valt att i första hand satsa på ekologiska ägg, Sprättägg och ägg från frigående höns. Vi har också informerat våra kunder om fördelarna med dessa ägg.

Ägg från frigående hönor är dock något dyrare än ägg från hönor som lever i inredda burar. För att kunna erbjuda ett alternativ med lägre priser har vi i Coop Forum och Coop Extra i Coop Sverige även denna typ av ägg.

Sverige är det land som kommit längst i Europa med utvecklingen av nya inredda burar och den produktionen är godkänd i Sverige.

Bland de konsumentföreningar som driver egna butiker under namnet Coop har några valt att ha ägg från höns i inredda burar som ett alternativ även inom Coop Konsum och Coop Nära. Då handlar det oftast om regionalt producerade ägg.

Många kunder är medvetna om skillnaderna i produktionen och vi ser det också att försäljningen av ekologiska ägg, Sprättägg och ägg från frigående hönor. Att välja dessa ägg är det bästa sättet för kunderna att påverka producenterna att ställa om sin produktion.

Själv tycker jag att det ska kosta att köpa ägg från burhöns. Det är inte de bra äggen som är för dyra, det är de dåliga som är för billiga. Väljer man de bättre alternativen kommer de sämre till slut att försvinna. Man ska inte bara tycka att handlingar är bra, man ska vara den handling man själv vill genomföra.

Ytterligare en födelsedag till handlingarna

Nu är födelsedagen och allt kalasande avklarat för den här gången. För mig är känslorna dubbla. Jag är fantastiskt lycklig över att få vara med om ytterligare en födelsedag, att få ynnesten att bli ett år äldre och framför allt att se Nike bli ett år äldre. Hon var bara tre år när jag blev sjuk, och min stora rädsla då var att hon inte ens skulle minnas mig om jag dog där och då. För varje vecka, månad, år ökar i alla fall chansen att hon kommer ihåg sin mamma. Baksidan är förstås att de här känslorna kommer, en födelsedag blir så symbolisk. En milstolpe. En påminnelse om att tiden går, att den är utmätt.

Men i alla fall, vi gick hårt ut i lördags med kalas för kompisarna. Ett tiotal barn var här på pippikalas. Nike fick en pippidräkt i förskott, hon (och jag) fyllde ju egentligen inte förrän på söndagen men när hon vaknade i lördags morse så låg det ett paket på köksbordet och i det fanns det pippikläder. Perfekt när man bjudit kompisarna på pippikalas!

En väldigt märklig sak hade dock hänt under natten. När vi vaknade växte det fullt av sockerdricksflaskor i körsbärsträdet! Hm... hur gick det till? Praktiskt i alla fall när man ska ha barnkalas ;-). Det serverades korv, pannkakstårta och vi lekte lekar som "Sätt svansen på Lilla Gubben". Sen var vi lagom mosiga. Nike verkade i alla fall helnöjd med dagen.

På söndagen hade vi min pappa, min syster, mina systerdöttrar, min stora dotter och min svärmor här på brunch. Jag värmer upp lite för att komma i amerika-läge ;-). Amerikanska pannkakor, bacon och äggröra, bagels med olika pålägg, juice, smoothies och till efterrätt en smarrig chokladkaka. Jag älskar brunch! Vi blev proppmätta. Nike var nöjd även med söndagens kalas, särskilt med besök av kusinerna och då särskilt nästan jämnåriga Elvira.

Så på det stora hela blev det en riktigt bra helg. Presenter fick vi också! Nike fick massor, jag fick en hel del jag också.

Frågan politiker inte vill tala om

Planeten är indränkt i en dimma av antibiotikamolekyler som i allt snabbare takt träffar bakterier som i sin tur träffar på människor. En av människans viktigaste upptäckter - antibiotika -  håller på att falla oss ur händerna. 

Vi sprider antibiotika i en mängd som är helt grotesk. Bland annat därför att det ger tillväxt. Inte minskar användningen genom den extrema arbetslinjen eller besparingar inom barnomsorgen.

Aldrig under historiens gång har väl ett tydligare exempel på hur grundpelaren för den liberala marknadsprincipen - om alla gör vad som är bra för dem, så blir det bästa för alla - inte är hållbar.

Vi använder således antibiotika i en omfattning som visserligen ger både tillväxt och vinst, som gynnar arbetslinje och ligger i fas med regeringens styrmedel för hur vi inte ska vara borta från jobbet när man är sjuk och hur barnomsorgen skall bestå av allt större grupper.  Vi har frihandelspolitik som inte ens ger rätten att förhindra import av köttprodukter där antibiotika använts i tillväxtsyfte, vilket ju i sig innebär en acceptans av den ökande antibiotikaanvändningen inom lantbruk och djurindustrier.

Problemet är inte okänt, men marknadsekonomi utan reella spelregler är heligare än det mesta.

Bakterier är mikroorganismer som snabbt kan anpassa sig till nya förhållanden, har eminent förmåga att dela med sig av sin arvsmassa och förökar sig så snabbt att de kan utveckla resistens i en takt som inga andra levande organismer.

Det är förvisso så att på många platser på jorden har man för liten tillgång till antibiotika, men för planeten som helhet har vi för mycket. För västvärlden kommer fallet att bli enorm om vi en dag står inför det faktum att antibiotika inte biter längre. Stora delar av den moderna sjukvården är beroende av antibiotika. Vid behandling av cancersjuka användes tunga cytostatika som trycker ner immunförsvaret, vilket leder till att patienten blir känslig för infektioner och behöver fungerande antibiotika. Kirurgiska ingrepp, nyfödda barn på neonatalavdelningar, etc etc.

Utan verksam antibiotika fungerar inte det vi lärt känna som modern sjukvård. Vilket i sin tur innebär att medellivslängden skulle minska högst avsevärt. Man brukar säga att antibiotika ger oss ungefär tio års längre medellivslängd. Antibiotikaresistensen bär pandemins egenskaper, menar Björn Ramel i den här intervjun jag gör med honom.

Vad bör politiker lära sig? Jo, att många barn i en dagislokal kräver mer antibiotika, att sjukskrivningsregler inte skall motverka att man är hemma när man är sjuk, att frihandelsregler inte skall gynna antibiotikaanvändning, att de ekonomiska incitamenten att förskriva antibiotika är lockande för läkare, att läkemedelsföretagen inte anser det ekonomiskt lönsamt att ta fram ny antibiotika ("företagen tänker på sina aktieägare, marknaden fungerar så" säger Björn Ramel som också är ledarskribent på borgerliga Sydsvenskan och menar att det är mer lönsamt med blodtrycksmedicin etc som man kan sälja till patienter under hela deras liv.)

Marknadsekonomin har misslyckats när det gäller antibiotika, vad kan man lära sig av det? Kanske bör man damma av gamla idéer om blandekonomi, fundera över om inte det offentliga och icke kortsiktigt vinstsyftande behöver större plats.

Och visst är det väl märkligt att Smittskyddsinstitutet år 2011 skall behöva gå ut och påpeka på DN-Debatt att antibiotika bara biter på bakterier (som inte är resistenta) - inte på virus som ger snuva och hosta. Kunskapssamhället verkar vara  mer benäget att innehålla kunskap om vilken kändis som skiljer sig från vilken och hur läget är i  Idol.
Publicerat i Okategoriserade

Flygplatsen betalas av skattebetalarna

Näringslivet nobbar Norrköpings flygplats, genom att de inte flyger särskilt mycket därifrån och de är inte heller beredda att gå in och ta ett ökat ekonomiskt ansvar. Men ändå uttalar sig representanter både från politiken och från företagshåll att flygplatsen är viktig och att den betyder mycket för att Norrköping ska vara attraktiv ort för företagsetablering. 

Enligt flygplatschefen Marie Thorstensson kommer flygplatsen behöva ett årligt tillskott från kommunen på 20 -25 miljoner för att gå runt. Företagen i kommunen betalar ingen kommunal skatt, utan det är kommunens medborgare som skattebetalare som får stå för den notan. Vad säger de? Gör politikerna rätt när de gör den prioriteringen av skattemedel? 

Publicerat i Okategoriserade

Sluta med floskler om folkligt engagemang!

Att nå ut med politik är inte lätt. Det finns olika sätt att använda härskartekniker och jag kan dem.Du åker till ett bestämt ställe "seminarium" skickar ut en centralt utskickad person som ges i uppdrag att förklara HUR problemen ska tacklas.De närvarande kör in på vissa spår det samlas in underlag färdigt men ändå inte.Det kallas process då allt ska filtreras och analyseras vidare.

Nej sluta med floskler om att alla ska delta i framtagande av något stelt partiprogram. Det behövs enklare,lättfattligt och målinriktat. Tillbaka till rötterna, ange klara mål och kör och var inte så förbannat maktkåta att positioner och poster blir ett självändamål. Gör som centern i Norge sitt i vänsterregering där och bli sönderregerad eller till höger som i Finland samma sak och sen vila upp sig i opposition. Eller som miljöpartiet i Sverige gnäll,gnäll och gnäll och gå in i en blockpolitik men inse att ni trampat snett.

MP gnäller att alliansen inte LYSSNAT till dem för att vilja gå in i en förstärkt allians. Det är väl snarare så att ju mer Reinfeldt flirtar desto längre drar sig MP från alliansen dock inte så långt att det framstår som blockparti utan närmare sina "egna rötter". Det ger dock utrymme för andra partier att istället ta platsen att göra upp eller passivt stödja. Miljöpartiet kommer att inse att makt korrumperar att andelen förtroendevalda i politiska församlingar MINSKAR att andelen medlemmar i politiska partier minskar utom möjligtvis hos miljöpartiet OCH SD. Desto större blir besvikelsen om inte resultatet av engagemang ger RESULTAT. Det beror på att de som använder andras engagemang till EGNA SYFTEN kommer att vändas ryggen. Politik måste genomföras med andra partier och KOMPROMISSA annars blir det OPPOSITION och då blir det en evig längtan vilket de engagerade inte har tid med.Då röstas med fötterna i nästa val.
Publicerat i Okategoriserade

Vad gör dom där?

En lustig företeelse det där med politiker som vill vara med i underhållningsprogram på TV, trots att programledaren inte vill att de ska tala politik och trots att de själva inte vill tala om sitt privatliv. Både programmakare och de uppträdande hoppas väl på att någon sorts allmän folklighet ska dra tittare. Carl Bildt fick hursomhelst vara med i Fredrik Skavlans talk show nyligen. Bildt medgav inget och tillförde inget. Apropå Bildts finter om vad han gjort och inte gjort, sade Lundin Petroleums styrelseordförande Lukas Lundin häromdagen i en intervju enligt DN: Jag kan inte fatta, hur man i Sverige hela tiden kan koppla ihop honom /Bildt/ med det /Bildts förflutna i Lundin Petroleum/. Det kanske är så illa ställt med Lundins fattningsförmåga. Lundin lägger också till ang. Lundinbolagens verksamhet i Sudan: Vi såg aldrig något elände. Är det brist i fattningsförmågan där också eller bara hänsynslöshet? Utrikesministern är antagligen mer en belastning än en tillgång för de s.k. Nya moderaterna, oavsett om han ägnar sig åt oljeprospektering i Afrika.

Redo för vuxenlivet?

Det var med en viss kluvenhet jag åkte iväg på Miljöpartiets 30-årskalas i Västerås. Håller partiet i likhet med undertecknad på att bli trött och medelålders? Är den ungdomliga uppkäftigheten och förändringsivern på väg att stillna? Är det gröna partiet samtidigt en sådan där 2000-talstyp som vägrar bli vuxen på riktigt och stå för vem man är utan att ängsligt snegla mot de som är "rätt" och "inne"? Sådana frågor malde i skallen på mig efter en höst med flirtande med alliansregeringen och en längre tid av tystnad om tillväxtens problem.

Med Åsa Romsons inledningstal skruvades mitt festhumör upp betydligt. De skärpta mål på miljöområdet och visionen om ett hållbart ekologiskt fotavtryck 2025 som presenterades innebär en välgörande påminnelse om att vår uppgift inte är att hålla oss väl med de som har makten utan att slåss för ett annat samhälle. Särskilt välkommet är det att konsumtionskritiken ser ut att göra efterlängtad come back i Miljöpartiets politik. Slit- och slängsamhället håller inte slår man fast. Det är naturligtvis en helt självklar sanning. Men att höra ett grönt språkrör tala om detta igen inger hopp om att partiet är vuxet nog för att stå upp för sig självt.

Lika efterlängtat var det att höra Åsa Romson säga att köttkonsumtionen måste ner. Äntligen tycks beröringsskräcken med denna ödesfråga vara över. Märkligt vore annars, när till och med flygbolag inför köttfria dagar.

Att snacka är förstås en sak, handling är en annan. Nu vill det till att vi ser till att det snickras konkreta förslag av visionära orden. Personligen är jag övertygad om att en rejäl arbetstidsförkortning måste vara en grundsten i en konsumtionskritisk politik som gör verklig skillnad – och som bär på drömmar om ett bättre liv. Jag hoppas att tillräckligt många som deltar i partiets rådslag ”Makten över tiden” tänker det samma. Och om vi ska äta kött på en hållbar nivå framöver räcker det inte med vegetariska alternativ i skolköken. Då måste vi sluta subventionera kött på bekostnad av vegetabilisk mat. Kött måste kort sagt bli dyrare.

Meh. Orka. Så jävla präktigt! Måste ni vara så jobbiga?
Ja, kanske måste vi vara jobbiga. Vi är vuxna nu.

Min gröna vecka

TISDAG: Skriver en text till Partiprogramsbloggen, om hemmafrutrenden.

ONSDAG: Bebisen och jag tittar på inslaget i Kvällsöppet där jag berättar hur vi delar lika på föräldraledighet. (Nej han får inte se TV)
TORSDAG: Miljöpartiet i Stockholmsregionen har premiär för Bar Grön. Mona Sahlin är första gästen.


TORSDAG: Och Gustav Fridolin och Jessica W Sandberg var också med. Moa Svan var moderator.

FREDAG: Partistyrelsen sammanträdde i Västerås

Partisekreteraren inspirerar på budgetworkshop.

 Åsa Romson inledningstalade och presenterade fem nya miljömål.
Retrohörna!

Bebisen var så klart med

Här pågår dialog om hälso- och sjukvårdspolitiken inför den rapport jag ska skriva

Ännu mer samtal om politik

Alla språkrör och partisekreterare genom tiderna

Jenny och jag var snygga på trettioårsfesten

SÖNDAG: Gustav, Anders och jag berättar om målet att 250 000 ska ha varit med i processen att forma vår politik. Det blir 145 där jag bor. Hur många hos dig?

#mp30

Någon vinkar till mig från en taxi mittemot skrapan i Västerås och i rulltrappan lite senare träffar jag honom: Birger Schlaug. Och vi hälsar och pratar lite och de minnen som väller fram förflyttar mig en avgrund av tid baklänges. Det var på den tiden vi satt i ett undangömt kansli i en park och smidde planer om att ta vårt sargade parti tillbaka till riksdagen, något som också lyckades i september 1994 och Birgers del av den segern kan inte överskattas. När vi är några som får resa oss upp i salen och beskådas, ser jag hur förändrat allt är; mainstreamat, välklätt och professionaliserat. Det kan nog inte bli annorlunda. Men vi måste ha rebelltaggen kvar, annars kommer det någon annan som tar den facklan från oss. Det gröna parti jag blev aktiv i var rätt grabbigt i grunden, trots tuffa ambitioner. Så är det inte längre. Nu blir man inte invald i ingrupperna för att man är ekoodlare och har ett självbyggt vindkraftverk. Nu är det mer queerkorrekt och schlager som gäller. Men alkoholens ställning är orubbad. Man får ha överseende med att det blir lite übercoolt ibland och att hipsteridealen från SoFo i någon mån regerar, för vi är ändå det parti som dansar in i framtiden. Men vi måste fundera på vad professionaliseringen av politiken gör med oss, måste rensaut brödpolitiker och arvodesrebeller, måste bredda basen ut till höghus och villamattor och andas djupt och bygga i maklig takt. Rebelltaggen ska förbli vår. Anders hjärta de gröna 4-ever.
Publicerat i Okategoriserade

Barn på glid

"Konsulter är som kastrerade katter. De vet alltid bäst hur allt ska göras, men kan inte göra det själv", nationalekonomen Ingvar Nilsson kring sin egen roll i arbetet för att skifte insatsintensiteten kring barn som är på glid från "ta hand om dem när det redan har gått åt skogen" till förebyggande insatser.

Vi vet att en ungdom som hamnat snett kostar samhället flera miljoner senare i livet. Samtidigt är systemet uppbyggt som så att olika budgetar inom t ex kriminalvården, försäkringskassan, skolan, psykiatri och socialtjänsten styr till fel insatser, inte uppmanar till att förebygga. Vi måste hitta bättre verktyg för att ge bättre stöd åt ungdomar så att vi på riktigt kan prata om kloka investeringar i människor. Umeå skapar en investerinsfond på 120 miljoner för att satsa på förvaltningsövergripande insatser. Att följa upp...



Publicerat i Okategoriserade

MP historia

I helgen har Miljöpartiet firat 30 års jubileum i Västerås i samband med kommun och landstingsdagar.

Till listan av firade språkrör och partisekreterare vill jag här passa på och berätta om sammankallande i partistyrelsen.
Som bekant har vi inte partiordföranden utan vi har språkrör och i partistyrelsen är det sammankallanden som leder möten och fungerar som en ordförande. 1992 infördes partistyrelse då valdes sammankallande.
Genom åren har följande personer fått förtroendet som sammankallande (Sk):

1992-1993 Jan-Olof Dahlin och Monica Lindow
1993-ef valet 94 Gudrun Lindvall
1995-sept 97 Gunvor G Ericson
sept 1997- hösten 1999 Conny Wahlström
hösten 1999 - ef valet 2006 Ulf Holm vice sk 19 okt 2003 - 13 juni 2004
okt 2003-juni 2004 Anita Jonsson
2006 - kongressen 2011 Magnus Johansson vice Yvonne Ruwaida
2011 - fortf Helene Öberg, vice Yvonne Ruwaida

Sörmland har varit välrepresenterat både Monica, Magnus och jag bor i Sörmland (och Gudrun bor i länet idag).

Läs mer om vårt jubileum här

Avsluta fiaskot i Afghanistan

I Svenska Dagbladet - på Brännpunkt - finns idag ett debattinlägg från ett antal f.d. politiker och en f.d ärkebiskop. Vi hävdar att svensk militär bör dras hem från Afghanistan. 

För mig, som befinner mig i Västerås för firande av att MP existerat i 30 år, är det särskilt pinsamt att behöva konstatera att även MP skött den här frågan på ett både analytiskt och ideologiskt förkastligt sätt.  Som jag hävdat tidigare: Var och en som förmått sätta sig in i Afghanistans historia och landets uppbyggnad - istället för att springa i flock och hojta ´jag är regeringsduglig´- borde kunnat begripa att detta krig aldrig kunnat vinnas.

Här ett utdrag ur vårt debattinlägg i SvD:

Kriget i Afghanistan har nu pågått i tio år – längre än första och andra världskriget tillsammans. Alla bedömare vet att kriget inte kan vinnas. I Europas huvudstäder planerar statsledningarna sedan länge för tillbakadragande av sina trupper. Men den svenska regeringen har hittills tigit som muren.

Redan 2010 drog Holland tillbaka sina styrkor och i år har Kanada gjort samma sak. Det var två NATO-länder med stora soldatkontingenter i Afghanistan. Frankrike , Storbritannien , Spanien , Italien , Tyskland och vårt grannland Danmark har sedan ett år tillbaka meddelat tidplaner för att avsluta kriget.

Viktiga NATO-länder planerar således uttåg enligt redan fastställda konkreta tidplaner. Men det alliansfria Sveriges regering har hittills vägrat att binda sig för ett definitivt avslut. NATO och Kazairegimen (Joint Afghan-Nato Inteqal Board) skall avgöra om Sverige skall dra tillbaka trupperna eller ej. Regeringen menar tydligen att den viktiga frågan inte skall avgöras på ett demokratiskt sätt i Sverige utan av en militärallians som vi inte ens tillhör. Detta är mycket anmärkningsvärt. Ja, häpnadsväckande.

Trots att Sverige har gått i krig för första gången på över 200 år, är det märkligt tyst från officiellt svenskt regeringshåll. När utrikesminister Carl Bildt höll sitt första stora utrikespolitiska tal förra året nämndes Afghanistan i en enda mening och den syftade inte ens på kriget. Statsminister Fredrik Reinfeldt talade nyligen på Stockholms universitet om ”Sverige i världen” utan att säga ett enda ord om Afghanistan. Taktiken från regeringshåll är uppenbarligen att tiga ihjäl kriget med sikte på att smyga igenom ett beslut om fortsatt svenskt deltagande i ett krig utan slut. Vad säger den politiska oppositionen?

Riksdagen borde inte av rent moraliska skäl sömngångaraktigt upprepa tidigare beslut utan istället nu helt avsluta den svenska krigsinsatsen och inte ens tala om en förlängning. 

De svenska soldaterna bör tas hem redan vid det kommande årsskiftet så att Sverige därmed sätter definitiv punkt för sitt krigsdeltagande och att vi inte blir kvar i landet under den diffusa beteckningen ”stödjande trupper.”

Riksrevisionen har kritiskt påpekat att klara mål för den svenska militära insatsen saknas. En elementär utvärdering visar att inga väsentliga resultat för Afghanistans folk har uppnåtts efter tio års krig.
  • Våldet har trappats upp och slår ständigt nya rekord. År 2011 blir troligen både militärt och civilt det blodigaste året hittills.
  • Landets ekonomi har blivit beroende av narkotikahanteringen som växer i skydd av det kaos som kriget innebär.
  • De inledande framstegen för kvinnor och utbildningen har inte kunnat utvecklas. Istället har förtrycket av kvinnorna ökat och i de mest krisdrabbade områdena har all skolundervisning inställts som följd av kriget.

Varje kvardröjande utländsk basering innebär att man förlänger en kolonial situation med folkligt missnöje och hat mot utländska soldater.

Anders Ferm, Birgitta Hambraeus, KG Hammar, Lars-Gunnar Liljestrand, Thage G. Peterson, Birger Schlaug, Maj Britt Theorin

PS!  
Här är ett av alla tidigare inlägg jag gjort om Afghanistan - faktiskt ett av de första jag gjorde efter det att jag startade bloggen 2007.
Publicerat i Okategoriserade

Hösttoner

Det är visserligen rätt blött lerigt för det mesta så här års men det är fint när det klarnar upp och vackert med färgerna. Stjärnhimlen igår kväll var fantastisk och det kan man ju faktiskt se här ute på landet, där det fortfarande är mörkt, när det är mörkt. På morgonen ligger det lite dis över åkrarna, sjön är spegelblank och asparna lyser knallgula i morgonljuset. De tre älgarna jag såg helt nära huset för ett par veckor sedan har antingen lyckats fly älgstudsarna eller hamnat i jägarnas frysar. Nåja, tjälknöl kan vara väldigt gott. Apropå gott, tycks höstvädret ha varit gynnsamt för kantarellerna också.


Jag har fyra barnbarn. Jättegulliga! Ibland är det ganska långt mellan varven och då längtar man lite. De har alla sitt med skolor, fritis, fiol, flöjt, piano, handboll, fotboll, dans, gymnastik och tennis. Deras kalendrar är fulla. Allihop gör inte allt, tack och lov utan det är någorlunda jämnt fördelat. Men nu är det höstlov och då kommer dom säkert ut på vischan till morfar och hälsar på. Då ska vi ut och halka runt i löven. Sover dom över, blir det spökhistorior. Lagom läskiga, gärna ganska snälla men ändå en aning kittlande.

Släpp fram skäggen och släpp ut håret i Miljöpartiet!

Är skäggen tillbaka i miljöpartiet och vågar kvinnorna släppa ut håret? Nu är det slut på slit och släng..MP vill höja priset på flygbiljetter samtidigt vill allt fler alliansväljare se MP i regeringen hellre än KD. MDG den norska motsvarigheten till svenska miljöpartiet har närmat sig ytterligare att ta sin i Stortinget i Norge men lever i skuggan av andra partier så länge de inte är representerade där. I Sverige har MP en öppen attityd inför kommande regeringsbildningar och Stortinget hinner att ha val 2013 och då hoppas jag MDG får sitt nationella genombrott samtidigt som svenska Miljöpartiet förbereder sig inför två stora val EP och riksdagen 2014 .

Det behövs en radikalisering vad "grönt" är för något då alla partier mer eller mindre framstår som gröna i sitt hävdande av hållbarhet socialt,ekonomiskt och ekologiskt. Miljöpartiet blir då ETT av många partier där alla makthavare ser likadana ut,pratar på samma sätt och där ansvarstagande för politiken blir luddigt. Fjärmandet från vanligt folk bidrar till detta och avståndet växer då politiken allt mer professionaliseras. Av ren självbevarelsedrift borde MP tänka på sin "image" och inte överlåta allt på någon reklambyrå eller karismatiskt språkrör. Det var väl si och så med det i valrörelsen 2010. En plastisk valrörelse med block utan någon grön själ.
Publicerat i Okategoriserade

MP-konferens – Varning för visioner!!!


För närvarande befinner jag mig i Västerås för Miljöpartiets årliga Kommun- och Landstings-dagar. Det är både kul, lärorikt och stimulerande att tillsammans med hundratals av MP:s förtroendevalda delta i seminarier, debatter och diskussioner. För att inte tala om kvällens middag då vi ska fira att Miljöpartiet i år fyller 30 år!

Under invigningen av konferensen så höll den nya partisekreteraren Anders Wallner ett mycket bra tal där han beskrev den närmast organiska tillväxten i partiet (snart över 14 000 medlemmar? För två år sedan passerade vi väl 10 000!?).
Bland annat berättade han om hur några engagerade utlandssvenskar hade bett att få starta en lokalavdelning i utlandet - så nu finns avdelningen Miljöpartiet New York!
Inte så tokigt med tanke på att 40 000 svenskar bor i "The Big Apple". Dessutom kanske det inte skadar om det gröna tänket smittar fler amerikaner...

Efter Anders Wallner så var det dags för nya språkröret Åsa Romson som även hon höll ett bra anförande. Bland annat så skojade Åsa lite med att Fredrik Reinfeldt nyligen på moderaternas stämma hade höjt ett varningens finger för visioner (!).
Därav bilden ovan med den cigarettpaketsliknande varningen att Miljöpartiets politik kan ge Dig visioner!

Utöver ovanstående så har jag sedan deltagit i ett seminarium om prioriteringar i vården och jag ska kontakta Robert Winroth i Västerbotten för att få mer information om hur de utnyttjat FoUU i detta svåra arbete. Mycket intressant för mig som ledamot i landstingets forskningsberedning!

När jag skriver detta så har applåderna just lagts sig efter ett seminarium om Den Gröna Skolan, framförallt med fokus på hur läraryrket ska återfå sin status och tyngd. Medverkande var MP:s andra nya språkrör Gustav Fridolin, själv lärare i grunden, Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet, Pontus Wessman, ordförande i Utbildningsnämnden i Kinda kommun, samt Frida Johnsson, ledamot i Utbildningsnämnden i Uppsala. Om jag minns rätt så har Frida tidigare varit språkrör i Gröna studenter?

Även detta var ett bra seminarium där MP:s karriärmodell för lärare presenterades.
Eva-Lis Sirén, som är en mycket erfaren och verbal fackordförande, gjorde en intressant liknelse mellan sjukvården och skolan: Inom sjukvården satsas kanske en procent av budgeten på FoUU för att utveckla verksamheten och dess medarbetare. Inom skolan satsas en promille på FoUU. Eftersom jag sitter i Produktionsstyrelsen i Upplands Väsby där vi verkligen kämpar med den viktiga frågan hur vi ska lyfta skolorna och skolresultaten så var detta en aspekt som fastnade.

Men å andra sidan så visste jag ju redan att forskning, utveckling och utbildning är att se som investering snarare än kostnad!

MP har visioner för framtiden


Tänk att det finns partier som varnar för visioner.
Hos oss i Mijöpartiet är det tvärt om - vi ser behov av att ha visioner för att samhället ska utvecklas.
Annars är det stor risk att det blir som för Alice i underlandet - det spelar ingen roll åt vilket håll du går om du inte vet vart du ska.

Vi i MP föreslår År 2025 ska vara en milstolpe på väg mot ett hållbart samhälle. Sverige globala klimatpåverkan genom konsumtion ska ha halverats jämfört med i dag. Alla saker barn kommer i kontakt med ska vara fria från giftiga kemikalier.

Alla skolor ska laga sin mat på plats, med hjälp av svenskt lantbruk. En större del av det svenska skogslandskapet ska bestå av träd i varierande ålder och ha en högre artrikedom än i dag. Det totala behovet av energi ska ha minskat med minst 20 procent jämfört med i dag.

Det är tydliga prioriteringar för att nå ett långsiktigt hållbart samhälle både ekologiskt socialt och ekonomiskt.

Struntar Miljöpartiet i äldreomsorgen?

Idag tänker jag bli förbannat kritisk. För nu är larmrapporterna från Äldreomsorgen så många att våra politiker i riksdag, landsting och kommuner måste vakna upp och se sanningen i vitögat. Vi har lämnat över vården av våra gamla till en auktionsmarknad, där lägstbjudande bolag får ta över driften. Precis som förr i tiden, i gamla fattigsverige. Och det är inga småhandlare som idag på detta sätt har fria händer att vanvårda våra äldre. Systematiskt mjölkar de stora riskkapitalbolagen den svenska äldreomsorgen på feta vinster. Svenska Dagbladet (ja, just SvD) har haft avslöjande reportage av den solkiga hanteringen. Den visar att våra politiker inte längre prioriterar äldrefrågor - det ger väl ingen status - och politik tycks alltmer bli en spelplan för karriärister och unga människor med dålig kunskap om vårt arv och vår historia. Klyftorna ökar i samhället, och fattigdom och utslagning är dessvärre redan ett långt framskridet faktum.
När man på Miljöpartiets hemsida söker efter en talesman för äldreomsorgsfrågorna, så finns det ingen! Det är en gammal svaghet inom partiet att vi ägnat så lite intresse åt äldreomsorgen, och tyvärr finns fortfarande inga tecken på att vi bryr oss. Vi visar i partiprogrammet stolt upp våra tre solidariteter - med djur, natur, omvärlden och framtida generationer - men vi glömde visst bort att se oss om, att se de gamla. Våra riksdagsmän och -kvinnor poserar tjusigt på sajten där var och en har fått nämna sin hjärtefråga. Ingen nämner omsorgen om våra äldre. Nej, våra folkvalda framstår som smarta opportunister som snappat upp honnörsorden i media. Klimatfrågan nämns oftast. Det är ju inne (även om Reinfeldt har strukit det ur sina tal efter Köpenhamnsfiaskot). Global solidaritet, global rättvisa, human asylpolitik, demokratiserad ekonomi - ja så vackert och vagt teoretiskt klingar det. Jämställdhet och jobb. Och så några mera jordnära ämnen: kulturen, landsbygden och barnen. Men de gamla - njet. Det är öht svårt att hitta nått slags policy, och när jag väl hittar den så är den daterad 2009-04-02. Det har hänt mycket sen år 2009:   
Grunden för omsorgen av äldre ska vara att de har rätt till livskvalitet utifrån deras egna förutsättningar. Vad i hela friden menas med deras egna förutsättningar? Sen haglar formuleringar som lika väl kunde vara tagna från moderaternas program eller vilket annat som helst. Vi vill skapa former för att underlätta möjligheterna... Jissses, verkligen? Det ska finnas alternativ för de som behöver... Ja det får vi väl hoppas, men vilka alternativ och för vem? Vi ser positivt på generationsboenden, kooperativa och andra alternativa boendelösningar. Tillgång till trygghetsplatser och korttidsboende är viktigt. Människors egna och anhörigas åsikter och behov ska väga tyngre än i dag. Att få välja är viktigt, i frågor som människor själva anser vara viktiga. Det finns stora behov av att forma en tydlig brygga mellan sjukvård och äldreomsorg. Äldreteam med olika yrkeskategorier kan optimera omsorgen av den enskilde. Vad betyder då detta - ja inte lätt att veta vad en trygghetsplats är, men det låter ju tryggt. Generationsboenden? Behov av att forma en brygga? Hur då? Optimera? Alla dessa byråkratiska nysvenska ord som bara lägger ut dimridåer. Det vore bättre att partiet tar bort den här texten, och skriver om den. Om vi har några konkreta idéer. Vad vill Miljöpartiet verkligen ändra på? Några rader om att försöka styra upp och rätta till feldoseringar och överdoseringar av mediciner är det enda av konkret värde jag upptäcker. Att använda husdjur, musik och naturen som läkekraft antyds också i slutklämmen. Och självklart bör våra äldre kunna få ta sig ett glas vin eller en stänkare till middan eller kaffet utan att bli alltför svårt på kanelen. Där finns fortfarande många regler att lossa på i svensk äldreomsorg. I enstaka kommuner görs ändå en del goda insatser på det området, det bör sägas. Grundproblemet i Miljöpartiets partiprogram kvarstår. Äldreomsorgen är ett offentligt ansvar, och skall inte vara en tummelplats för en privat marknad. Profitmotivet är inte förenligt med en solidarisk omsorg. Jag hoppas att vi skall driva detta, och jag hoppas att Vänsterpartiet också med kraft skall driva detta. När det gäller de vankelmodiga spillrorna av socialdemokratin, gör jag mig inga förhoppningar på den här punkten. Jag hoppas att jag har fel, Håkan?