Som vanligt

Det mesta är som vanligt. Det känns som att det viktiga inte händer och att tiden rinner ut mer och mer. Det gäller framför allt klimatet och miljön. Isen smälter, Kebnekajse blir lägre, det regnar och blåser. Bryr vi oss eller kör vi på som vanligt. Reser till Thailand, USA, Australien och hela världen. Tänker mer på plånboken än på framtiden. I Sverige är det bara MIljöpartiet som har en ansvarsfull politik. Det hjälper inte att andra partier försöker kopiera med unga partiledare och grön profilering. Centern är inte trovärdiga även om man har en småländsk predikant och vänstern är vänster i vilket fall. Övriga är inte i närheten. Och detta är ju framförallt tragiskt. Att inget händer. Tyvärr gäller ju samma sak globalt. Man blir tyvärr bekymrad. Tur att man är mijöpartist och har gjort sitt bästa.

Järnet i ladyn borde förvandlats till rost vid det här laget…

Detta är mitt femhundrade inlägg i denna blogg :)
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)



Nu över till det faktiska inlägget:

Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?

Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.

Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.

Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.

Intressant

Sjöstedt, både bra och dålig…

Har precis lyssnat på Jonas Sjöstedt, i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio P1.

Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...

Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.

Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.

När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.

Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.

Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(

Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.

Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)

Intressant

Centern lyfter av fikonlööfet och blir Högern

Så har då Centerstämman valt Annie Lööf till ordförande. Det är med en viss sorg som jag konstaterar att Centerpartiet numera ser ut att vara en förlorad framtida samarbetspartner.
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.

Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!

Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!

Intressant

erkänn Palestina!

Idag har riksdagsledamöterna Peter Rådberg (mp), Torbjörn Björlund (v), Peter Hultqvist (s) och Monica Green (s) gått ut med en debattartikel i vilken de kräver att Sverige erkänner Palestina som egen stat.

Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).

Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.

Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.

Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.

Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.

Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!

Intressant

få slut på spekulationerna!

Jag är stolt Miljöpartist. Ekologismen och de gröna idéerna ger svar som varken höger- eller vänsterideologierna har givit mig tidigare. För mig är ideologin viktig, men jag är också på det klara med att Miljöpartiet inte är Sveriges största parti, vilket gör kompromisser nödvändiga om man vill få igenom åtminstone lite av sin politik.

Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.

De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.

Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.

Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.

Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.

Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.

Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.

Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!

Intressant

Förstår inte Vänsterstormen

Först och främst vill jag säga att Mp som parti är fast beslutna om att ett byte av regering är nödvändigt. De överenskommelser som gjorts med regeringen har ingenting att göra med att Mp vill bli en del av en alliansregering. Det är helt uteslutet! 
Ett byte av regering behöver dock inte betyda en ren röd/grön regering. Det kan betyda en regering med Mp, V, Fp, C och Kd till exempel eller någon helt annan konstellation. Vi skall inte ens behöva försvara, och framförallt inte behöva förklara för Vänsterpartister som inte riktigt har koll på vad grön politik är och som inte kan förstå något annat än höger-vänsterskalan. Det viktigaste för vänstern och de borgerliga att förstå är att Mp INTE är ett stödparti att räkna med. Vi är inte intresserade av att som Vänsterpartiet sitta i närmare ett halvt sekel och rösta igenom sosse-budget efter sosse-budget, sosse-förslag efter sosse-förslag, sosse-motion efter sosse-motion och inte ens få ett tack tillbaka, inte heller är vi intresserade av att som de mindre borgerliga partierna bli överkörda av ett hungrigt maktparti som moderaterna, eller för den del sossarna. De som borde skämmas är ju Vänsterpartiet som trots stora möjligheter aldrig någonsin har använt sin politiska makt till att faktiskt göra något bättre för vare sig svenska arbetare, fattiga, skolungdomar, invandrare eller miljön. Skämmes på er att anklaga andra när vi faktiskt försöker påverka borgerligheten åt det som vi anser är rätt håll.


Intressant

Eko-kris? Ja – logisk

Hur har en del mage att prata om den nuvarande ekonomiska krisen som vårt största politiska problem att lösa?!


Jag undrar också hur man kan tycka att det är vettigt att i kvällstidningarna rapportera om båtar som man kan köpa om man har en miljard (!) "på fickan".
Det pratas marknad hitan och marknad ditan. Det är tydligen marknaden som lever och är på riktigt medan vi människor och naturen runt omkring oss bara är på låtsas... eller?


Jag vet inte om politiker, näringslivstoppar och andra med makt är medvetna om att det finns allvarliga och riktigt hotfulla miljöproblem som bara växer, ett klimathot som inte krymper, utbredd fattigdom, svält, törst och ett gäng krig varav ett par som vårt eget land är inblandat i (bland annat den första väpnade konflikten som vi deltagit i som krigförande part på nästan 200 år, näml. Afghanistan). Att prata om ekonomiska kriser som det stora hotet i detta läge visar ärligt talat på en rejäl brist på förmåga till insikt. Pengar är något som vi har skapat, det är inte något som faktiskt har ett värde i sig. Det är bara papper och metallbitar (numera är det dessutom mest siffror på datorer och servrar). Marknaden i sig har inte heller den något värde, det är inte något nödvändigt för vare sig människan som ekologisk varelse eller för naturen runt omkring oss. Tänk om det är så att de som pratar om ekonomiska kriser inser detta...

Tänk om det nu råkar vara så att det inte är brist på insikt, vad är det då?


Jo, enligt mig så tyder det på en kallblodighet och cynism som är riktigt obehaglig, man är ett cyniskt ekonomimonster.


Marknaden är enligt ett cyniskt ekonomimonster intressantare än naturen för marknaden ger enskilda individer mer direkt avkastning och snabbare lön för den eventuella möda som man lagt ner, det gör marknaden till ett perfekt sätt att manipulera medborgare med. Marknadsekonomin blir är för det cyniska ekonomimonstret inte bara ett medel, den blir ett mål och så nära en religion man kan komma utan gudsinblandningar.


Om vi inte aktar oss så går hela Sverige snart in i en Cynisk EkonomiMonstersekt med Anders Borg som pastor och fredrik reinfeldt som kantor.


För dessa två C.E.M är inte klimatet viktigt i jämförelse med marknaden vi har ju "överinvesterat i järnvägen" t. ex., det gör inget att svenska vapen både i svenska och utländska händer (lägg märke till Boforschefen i denna länk, han är extremt lik Ture Björkman från Skrotnisse och hans vänner :) ) används till att döda människor, förstöra hem och miljöer för vi tjänar ju pengar på det, det är ju till och med ett brott att verka för avrustning, Sjuka, fattiga, gamla och funktionshindrade är inte heller viktigare än marknaden och ekonomin. Det är detta som är "att ta ansvar för Sverige" tydligen. Detta inlägg skulle inte bli ett påhopp på moderaterna egentligen, men det går inte att låta bli att återkoppla till svensk politik och framförallt då det parti som faktiskt har ansvaret i första hand för styrandet av Sverige för tillfället.


Avslutningsvis så hoppas jag att människor kommer till insikt, hellre förr än senare, - men åtminstone så fort som möjligt - om att det finns viktigare, större och mer betydelsefulla frågor än fantasifoster såsom ekonomiska kriser!
Och jag hoppas också att medborgarna öppnar ögonen för de uppenbara PR-kampanjer som moderaterna driver. Ordet ansvar är deras senaste grej tydligen. 26 gånger upprepade statsministern ordet då regeringsförklaringen lästes upp häromdagen. Ordet återkommer också hela tiden på moderata bloggar och i moderata medier. Frågan är om det kommer gå som det gjorde med ordet "utanförskap" som de tidigare använde i alla lägen. De förlorade all relevans och slutade användas även av moderaterna, men de vann ett val på det. Nu skall de väl vinna nästa val på ordet ansvar innan de kan göra det ordet meningslöst också.


Intressant

Tillykke Danmark!

Jag är glad över att Danmark äntligen blivit av med sin borgerliga regering. Äntligen försvinner Dansk Folkeparti ut i den politiska kylan.

Det är dock ett knepigt läge då regeringsunderlaget innehåller dels Socialdemokraterna under ledning av Helle Thorning-Schmidt och Socialistisk Folkeparti (SF), men också Radikale Venstre (RV) som är ett socialliberalt mittenparti, samt Enhedslisten (Ø) - ett parti som i många frågor står längst ut till vänster, men som också har bakat in en stor dos ekologism i sin partiidé. Radikale Venstre och Enhedslisten står varann nära i migrationspolitiska frågor men där står de långt ifrån Sossarna och SF som vill behålla den nuvarande stenhårda integrationspolitiken, på detta område blir det inte helt lätt att komma överens. När det gäller ekonomi så är RV ett borgerligt och antisocialistiskt parti, medan Ø är ett vänsterparti så där kommer en hel del diskussioner dras igång. Beklagligt är att Ø troligen lämnas utanför själva regeringen mestadels för att de vill det själva. De anser sig ha mer att vinna på att vara vågmästare i Folketinget, och då kunna ställa hårdare krav på regeringen - ungefär som Dansk Folkeparti har gjort under de senaste 10 åren. Jag tror dock att de hade behövts, och att det hade varit bra för Danmark med ett grönt parti som fick något gjort på miljöområdet och som verkade för internationella solidaritetsfrågor på riktigt. Dessutom hade det behövts företrädare som slogs för den danska fackföreningsrörelsen i parlamentet, sossarna är precis som i Sverige inte kapabla att göra det då de är alldeles för kompromissinriktade för att slåss för någon eller någonting.

Redan nu har sossarna och SF sålt sig angående den sk. efterlönen och Ø förlorade i denna fråga sin påverkansmöjlighet. Jag är rädd för att det kommer förekomma fler dylika överenskommelser där sossarna ser till att driva sådana frågor där de vet att de kan få stöd av Venstre eller de konservativa (de två partier som tidigare bildade regering), om nu inte Ø ingår i en regering. Om Ø skulle ompröva sitt beslut och istället sitta i regering så tror jag att de kunde få igenom betydligt mer av sin politik.

I vilket fall som helst så är det glädjande att Danmark nu har tagit ett stort steg bort från främlingsfientligheten och dessutom placerat Sverige i jämställdhetens skamvrå. Jag hoppas att Danmarks val verkligen innebär en långsiktig attitydförändring där det på sikt inte längre är OK att vara öppet främlingsfientlig. Jag hoppas också att Danmark som ledde rasisternas parlamentariska intåg i Norden, nu är de som leder dem ut. Dvs. jag hoppas att detta ger efterdyningar även i Svensk politik och att SD blir rejält marginaliserade även här.


Intressant