Miljöpartiet och framtiden

Vi har haft ett val där Miljöpartiet har gått starkt framåt. Orsakerna till framgången kan analyseras och relateras till det rödgröna samarbetet. Jag har varit medlem i över 20 år och alltid hävdat att den gröna rörelsen är i opposition, som ett alternativ till de gamla ideologierna. Jag tror därför att vi ska hålla oss oberoende och växa, som en tredje väg mellan kapitalism och socialism. Detta är min utgångspunkt när jag ju funderar över framtiden.
Det är viktigt att Miljöpartiet nu väljer rätt väg. Nu har vi blivit en så stark politisk kraft att vi har ett faktiskt inflytande. Då ska vi inte avväpna oss själva genom att gå in i allianser med andra partier baserat på gemensamma politiska plattformar. Skälen är flera. Dels definierar och positionerar vi ju oss då som antingen socialistiskt eller borgerligt parti. Dels begränsar vi ju våra möjligheter att påverka genom blocköverskridande överenskommelser eller s k vågmästarpolitik. Vi måste bevara våra möjligheter att driva radikal grön politik och arbeta med opinionsbildning för att få ännu fler väljare i nästa val. Dessutom innebär blockbildningar och allianser ofta att partierna upplevs som otydliga och lika varandra.

I opposition är det särskilt oklokt att gå in i politiska allianser. Om man gör det ska det finnas en långsiktig tanke om samarbete efter nästa val och det är orimligt att redan nu, fyra år i förväg, göra den bedömningen. Jag tror att väldigt mycket kommer att hända under den kommande mandatperioden. Troligen kommer alliansen att befästa sin majoritetsställning. Det beror främst på att socialdemokraterna kommer att fortsätta tappa stöd. Vi måste därför hålla dörren öppen för samverkan med de borgerliga partierna. Annars riskerar vi att hamna i evig opposition tillsammans med vänstern. Det vore olyckligt eftersom framtiden kräver grön politik. Därför ska Miljöpartiet vara ett tydligt grönt alternativ, inte ett otydligt parti bland andra som kallar sig rödgröna. Miljöpartiets uppgift är att driva radikal grön politik. Det gör vi bäst genom att vara en stark och självständig samarbetspartner i majoritet. Trovärdigheten kräver att vi i oppositionsställning står fria och visar vägen framåt.

Om det gröna laget bevarar sin frihet och sitt oberoende kommer det att fortsätta växa. Ett större miljöparti betyder ökat inflytande oavsett vem vi samarbetar med. Det gröna inflytandet krävs för att vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle. Den utmaningen kräver en bred politisk samverkan som en låst blockpolitik förhindrar eller försvårar. Jag hoppas att Miljöpartiet nu i riksdagen, i regioner och i kommuner tar chansen att bli ett starkt och stolt och fritt alternativ för framtiden.

Vinstmaximering och flum går hand i hand

(Detta inlägg har också publicerats på Dagens Nyheters insändarsida Skriv i DN 13 december 2010)

Så kommer då Pisa 2009, den internationella jämförelsen av skolkunskaper, som visar att Sverige har halkat ner från en plats i toppen till någonstans i mitten bland OECD-länderna (de rika i-länderna plus Chile och Mexico).


Nu är detta visserligen en rankning enligt en relativ betygsskala. Länderna jämförs med varandra. Men det skrala resultatet för Sverige beror inte på att andra länder kommit ikapp. I stället är det så att skolbarnen i fattiga familjer, presterar sämre. Jan Björklund som så vitt jag minns varit skolminister sedan 2006 och innan dess varit skolborgarråd i Stockholm skyller på socialdemokraterna och på att det tar tid att vända skutan rätt. Men frågan är om inte ratten vrids åt fel håll. Reslultaten var bättre i Pisa 2000 när skolorna här också var mer likvärdiga.

Idén om att barn från övre medelklassen ska få lika stor skolpeng som barn från krisfamiljer har inneburit en radikal minskning av resurserna i problemskolorna. De bästa lärarna borde lockas till de skolor där de fattigaste barnen går, istället för till de lugnaste miljöerna. Och har inte skolornas allt ökade inslag av självstudier i stället för lärarledd undervisning inneburit att man lastat över orimligt ansvar på eleverna själva? Flum och vinstmaximering spatserar fram hand i hand. Var femte elev som går ut årskurs nio inte kan läsa tillfredsställande. Alla dessa kan inte rimligen vara nykomna flyktingbarn.

Jag tror inte ett ögonblick på att skolan själv är huvudorsaken till Sveriges försämrade resultat. Pengar har under ett par årtionden flyttats från den offentliga sektorn till våra plånböcker. Vi har kunnat läsa att 90% av svenskarna har fått mer pengar den senaste mandatperioden. Men de 10% som har fått mindre är den allra understa tiondelen. Nyligen kom en rapport som visade att barnfattigdomen i Sverige har ökat. Att detta också drabbar barnens skolprestationer må vara en gåta för den som tror att valfrihet och disciplin är lösningen. Jag tror snarare på ett kausalt samband.