Fiskeripolitiken





Nyss hemkommen efter en debatt kring EUs fiskeripolitik. Politiker, fiskare och SNF tillsammans med två EU politiker. Upplever att tongångarna är desamma nu som för 8 - 10 år sedan. Med en stor skillnad. Nu har vi Isabella Lövin med stab på plats i EU. Men det är mycket begärt av några få personer att de skall lyckas med att revidera EU:s fiskeripolitik. Dock måste jag tro på det.

Så här är det: Fiskare, forskare och politiker måste först bli överens om hur verkligheten ser ut innan man kan göra tillräckliga åtgärder för att få väl fungerande ekosystem i haven igen. Man är inte framme vid det målet idag, även om man stolt slår sig för bröstet och säger att vi i Sverige har kommit så långt. Fiskarna tycker fortfarande att de blir illa behandlade, hårt ansatta och är missförstådda. Forskarna och politikerna har fel helt enkelt. Visst finns det fisk, säger de, men någonannanstans.

Och så höll de på... År efter år...

Många i beslutsfattande ställning väljer att lyssna på dem. Väljer att se livet från den kortsiktiga sidan så att säga. Ekosystemen i havet spelar inte på samma planhalva, det kan jag lova er.

Detta har lett till att fisket som näring är så subventionerat att jordbruket kan slänga sig i väggen.

Alla staplar över torsken i Kattegatt visar snart ett nollvärde. Det finns ingen torsk helt enkelt. Jo den lilla, den som flyttar någonannanstans sedan när den har vuxit upp... Nu börjar även sillen och andra sk pelagiska arter gå nedåt. Snart finns det bara makrill och krabbor kvar i Kattegatt. Makrillen som är på genomresa. Kul för Gaisarna kanske, mindre kul för ekosystemet i Kattegatt.

Den som kan hitta på en ny affärsidé och omvandla maneter till människoföda blir garanterat mångmiljonär.

Tre recept som måste följas om Kattegatt skall ha en framtid som resurs för oss människor.
1. Fler marina reservat där fiske är förbjudet
2. Förbjud all trålning i Kattegatt under en 20-årsperiod, det finns ändå ingen ekonomi för fiskarna att tråla i ett fisktomt hav.
3. Reclaim the oceans! Haven är allas våra! Vårt ansvar liksom vår resurs. Vi måste sluta tro att det är yrkesfiskarna och EU som äger haven och ta vårt ansvar men också se till att vi får nyttja haven till allt det där andra som haven är viktiga för; Sola, bada, vattensurfa, segla, sportfiske, vindkraftverksbyggande, åka båt, dyka, m.m. m.m. Skapa samfälligheter, lokala förvaltningsområden, med samlat ansvar och samlat nyttjande där alla får vara med och bestämma hur vi vill att våra nära hav skall se ut i framtiden.

Frihet under ansvar



Som människa har jag tillgång till en viss mängd energi att använda mig av.

Jag har också lärt mig en del saker eller införskaffat mig kunskaper inom vissa områden genom mitt liv - och fortsätter att göra så. Jag har en viss kompetens alltså.

Därutöver har jag förskaffat mig en del erfarenheter genom de år jag levat, genom hur jag har agerat i olika situationer och hur mitt agerande har lett till olika händelser. Önskade eller oönskade effekter av mitt agerande alltså.

Detta är, tillsammans med mitt genetiska arv, mina grundläggande värderingar och mitt sätt att vara, jag.

Jag har den goda turen att ha blivit född i ett land där vi har demokrati och yttrandefrihet och där just ordet frihet är oantastligt. Jag har alltså frihet att använda mitt jag till just det som jag vill använda det till.

I min värld har jag dock inte enbart en frihet att använda mig av detta mitt jag. Jag har också ett ansvar när jag gör så. Ett ansvar följer med mina val i livet.

Det betyder för mig att jag har ansvar att välja i vilka sammanhang just min energi, min kompetens och just mina erfarenheter får användas och kan vara till nytta. Det kan betyda att jag ibland tvingas till sk obekväma handlingar. Jag tvingas säga nej, jag vill inte. Det leder ibland till konflikter och osämja när jag känner att jag inte vill använda mig i vissa sammanhang. Ibland till och med att andra människor upplever att de blir illa behandlade av mig. Att jag säger vad jag tycker och står fast vid det även om andra inte tycker som jag blir ofta obekvämt.

Exempel: Vem kommer jag att rösta på i valet till hösten. Det är ett tydligt ställningstagande av mig. Vem backar jag upp med min energi, min kompetens och min erfarenhet. Vem ställer jag mig bakom och vem väljer jag att inte ställa mig bakom.

Eftersom det är min energi, min kompetens och mina erfarenheter är det mitt ansvar och mitt val att göra. Med det inte sagt att jag väljer rätt och andra som inte gör samma val som jag väljer fel. Men jag väljer det jag väljer utifrån det ansvar jag har, min kompetens och mina erfarenheter. Vem som väljer rätt eller fel, om det ens finns något sådant som rätt eller fel... det kommer att visa sig i framtiden, eller kanske historien redan har visat det?

Människans ovetenskap och tanklöshet…



Haven töms på fisk. Detta är inte enbart en ekologisk katastrof för oss alla och för livet i havet. Det är också ett djurplågeri som pågår med allas vårt goda minne av skrämmande stora mått.

Jag funderar ofta över människans okunskap. Tillsammans med den övertygelse många av oss bär på att vi vet och förstår nästan allt blir det ett skrämmande hot mot vår egen och andras nuvarande liv och framtid.

Vi behöver bara titta på hur kunskapen om vad människor och djur känner och inte känner har utvecklats för att förstå att de allra flesta av oss är okunniga om väldigt mycket. Det är inte så länge sedan (i detta land menar jag nu...) som man lärde ut till föräldrar att man skulle aga barnen så att de blev lydiga och rejäla medborgare. De tog minsann ingen skada av ett rejält kok stryk inte! Snarare tvärtom sa vetenskapen.

Samma var det med hundar och hästar och andra djur som vi skulle "tämja" och ha att utföra saker för oss.

Ett tag trodde vi till och med att djuren inget kände när man "plågade" dem, eller fostrade dem med våld. Så forskas det och vi lär oss nytt. Idag vet vi att det är skadligt och ofta långvarigt traumatiserande om barn får en "hård" och kärlekslös uppväxt.

Vi fortsätter att forska och har idag förstått att exempelvis hundar har i stora delar samma uppbyggnad av sin hjärna som vi människor har när det gäller det limbiska systemet. Alltså det system som handhar och hanterar känslor. De känner avundsjuka, sorg, glädje osv. på samma sätt som vi gör. Eller har åtminstone samma typ av byggnad i sitt limbiska system som gör att de bör ha tillgång till samma känsloregister som människan har. Tillsammans med det faktum att hunden inte kan resonera runt saker för att försöka förstå - på samma sätt som vi människor gör - tycker åtminstone jag att vårt ansvar är oerhört stort när vi umgås med och hanterar hundarna.

Det är hunden det, den vet vi en hel del om. Den är oerhört mycket forskad på, hela genuppsättningen är kartlagd och mycket är undersökt vad gäller hundens känsloliv. Därför vet vi idag att det inte är bra för hunden att få en otrygg, hård och kärlekslös uppväxt. Precis som med våra egna barn.

Så har vi alla de där andra djurarterna där vi - när det gäller de allra flesta - fortfarande inte har den blekaste aning om hur deras känsloliv fungerar. Hur mycket smärta de känner eller hur mycket ångest de känner när de utsätts för fysiskt våld, hur de blir om de växer upp som trygga individer och hur de blir om de växer upp som hårt utsatta individer. Vi vet det faktiskt inte. Vi behöver alla förstå att vi faktiskt inte vet allt, att vi inte har tillräcklig kunskap för olika påståenden vi gör.

Utifrån den insikten måste vi - enligt min mening - behandla alla levande varelser på denna planeten med respekt. Lika mycket respekt och omtanke som vi själva vill bli bemötta med.

Min fundering började i havet och jag avslutar också min fundering i havet. Jag undrar så vad som får oss att tro att bara för att djuren lever i havet så har de inga som helst känslor och man behöver inte ens fundera över hur man hanterar dem. Det verkar som de flesta tror att det som lever i haven bara simmar omkring där till människans nytta och nöje.

Bortsett från den tydliga rovdriften som vi människor genomför i haven runtom på planeten så gör vi också etiska övertramp av oerhörda mått. De allra flesta fångstmetoderna skulle varit förbjudna om det hade handlat om djur på land. Och vi kan faktiskt inte veta hur mycket smärta och ångest vi åsamkar de varelser som lever i haven genom de fångstmetoder vi använder för det har vi ingen forskning på och alltså heller ingen kunskap om, ännu... Vi kan bara tro och tycka.