De senaste veckorna har det börjat växa en klump i min mage. Jag brukar vara noga med att inte personligen ta på mig kritik eller struntsnack som berör en organisation eller parti jag tillhör. Mitt jag är ju inte likställt med ett medlemskap i en organisation. Men trots detta har den senaste tidens politiska klimat fått mig att börja må dåligt.

Jag må identifiera mig som miljöpartist, och det är jag ganska stolt över. Men det leder ju inte automatiskt till att det blir mitt mål med livet att försvara och rentvå mitt parti vid smutskastning. De angrepp som görs på Miljöpartiet är heller ingenting som nödvändigtvis berör mig som person.
Dock ska jag säga, att nu börjar det påverka mig. Det börjar bli en hätsk stämning i den politiska debatten och det är verkligen inget någon kan försvara med att det är valkampanj på gång.
Att det är val betyder inte att det är fritt fram att agera respektlöst mot människor bara för att de har andra åsikter. För mig har det alltid varit viktigt att inte se på representanter från andra partier som fiender utan som medmänniskor med åsikter som skiljer sig från mina.

Den senaste tiden har ex Allianspartiernas företrädare börjat använda benämningar på den rödgröna oppositionen såsom "Vänsterkartellen", "Vänsterpartierna", "den Rödgrön röran" och ibland värre. Det är heller inte bara epitet som lokala företrädare använder sig av utan så sent som i förra veckan hörde jag samtliga av Allianspartiernas ledare, som var på besök i Örebro, använda dessa på ett planerat sätt som en del av sin retorik. Jag tycker det är tråkigt när negativa epitet som ibland faktisk anspelar på kriminalitet och olaglig verksamhet blir rumsrent i politiken.
Nya begrepp såsom "tobleronepolitik" myntas från gamla skandaler för att skaka liv i dessa, även om de är otroligt gamla och döda sedan länge. När saker fabriceras eller grävs upp för att skapa billiga poänger omöjliggör det en seriös politisk debatt.

Jag vill inte skylla på någon ensam aktör. Det ser likadant ut runtom i det politiska spektrat. Den senaste tiden har Miljöpartiet även målats ut som borgare och en del av den sk "Miljöhögern". Det är visserligen lokalt i Örebro, men det märks hur stor del det är av partiernas retorik att måla ut en sida som rent ut sagt onda. Att säga att det handlar om skilda visioner och olika perspektiv på saker verkar inte räcka. Det ska dras till sin spets och det ska vara gott mot ont.


Jag är ju faktiskt numera en politiker, även om jag själv inte alltid tänker på det, och även om det finns de som hävdar jag är en väldigt oerfaren sådan eftersom de tycker jag är väldigt ung. Förmodligen finns det även de som skulle få för sig att säga: "såhär är politiken, vänj dig vid det om du ska bli en riktig politiker. Det är bra övning" och mumla nåt om att det är tydligt jag är oerfaren och naiv som vill något annat. Med andra ord; att jag vill ha en politiskdebatt fylld med respekt istället för hemmasnickrade epitet och andra verbala attacker som leder oss från sakpolitiken.

För idag sitter jag i en nämnd och står på valbarplats på Miljöpartiets kommunfullmäktigelista i Örebro inför den 19 september. Men detta gör inte att jag förtjänar att gå runt med en klump i magen. Det är heller inget som på något sätt berör hur erfaren eller naiv jag framstår i någras ögon.
Att jag valt att bli medlem i ett parti rättfärdigar inte att benämna mig med illmenta epitet som anspelar på att jag gör något skamligt. Det är förvisso lite lustigt att samma vecka bli utmålad och benämnd som både en del i vänsterkartell och borgarpack, men inte på något sätt störtskönt. Det får mig att känna mig obetydlig, marginaliserad och att jag inte respekteras som den jag är, med alla mina tankar. För det svårt och nästan omöjligt att föra en samtal eller seriös politiskdialog när det är billiga poäng som är målet för många politiker idag.

Jag tror inte att politik är en kamp mellan gott och ont. Visst det kan kännas så ibland, men egentligen handlar det om att vi alla vill väl men vi har olika syn på vad som är problem och olika recept för åtgärder. Jag vill få en chans att förklara vad jag står för utan att någon sorterar mig i ett fack eller avfärdar mig som en medlem av det onda.

Jag hoppas på ett politiskt sverige som är mer moget än såhär. För ibland känns det som min klump aldrig ska försvinna eller att jag ska drunkna i all det negativa kampanjandet som sker. Jag önskar mig en valkampanj där vi respekterar varandra och pratar om våra egna visioner istället för att svartmåla andra partier eller politiker.

Att attackera enskilda politiker är nog förövrigt så långt som det går att komma från att prata sakpolitik, så: don't do it!




Tips: På facebook finns en grupp som uppmanar till mer politik och mindre påhopp; Politiker, ge oss en juste valkampanj! Du borde nog gå med där om du känner som jag.