Verkligt miljöintresse?

För ett tag sedan var det en artikel i DN om att rika körde smutsigare bilar. Det ser dåligt ut på Lidingö och i Danderyd och Vellinge. Det är ju intressant att konstatera att det inte är frågan om man har råd eller inte som avgör om man köper miljöbil, någonting som går stick i stäv med den alltför ofta hävdade uppfattningen att det är fattiga som inte har råd men ändå är tvungna att köra som om de fick ekonomiska möjligheter (läs sänkt bensinpris) skulle ta mer ansvar för miljön. (Vilket ju i sig är extremt ologiskt.)

I artikeln så kommenterar Bil Sweden (bilbranschens organisation) det hela med att för att få de rika att köpa miljöbil (utöver den Porsche de naturligtvis verkar ha i garaget också) så ska man göra som i Norge och befria dem från skatter, avgifter och ge dem gratis parkering och gratis el.

Så de som har störst ekonomisk möjlighet att använda sig av miljöbil ska slippa skatter och avgifter och sedan få resurser från dessa (av de själva inte inbetalade) skatterna och avgifterna i form av gratis nyttigheter för att de kanske ska köpa en miljöbil? En miljöbil som ändå är sämre för klimatet än att åka kollektivt? Detta för att ta en del av allas vårt ansvar för att vi ska kunna fortsätta leva på den här planeten?

Jag tror inte “de rika” (vilket i sig är en konstig beteckning på en ganska disparat samling människor) är så jävla åpna som det kan låta på Bil Sweden utan att Bil Sweden försöker ta tillfället i akt att förbättra för bilåkande och bilägande i största allmänhet på bekostnad av klimatet med argumentation att man vill rädda just det man därmed lobbar för att förstöra.

Är “de rika” så jävla åpna som Bil Sweden tror är vi illa ute.

ps:
Inser efter att “åpen” markeras rött av min rättstavning att det kanske inte förstås av hela Sverige och hänvisar därför hit.

Varför ska man värna upphovsrätten?

Ibland när jag är ute och möter människor och diskuterar upphovsrätt tycker jag att jag påträffar en felaktig uppfattning. Framför allt gäller detta när jag träffar representanter för upphovsrättsinnehavare. (Jag påträffar många felaktiga uppfattningar när jag möter förespråkare för andra saker också men det handlar inte det här inlägget om.)

Uppfattningen är lite tillspetsat att upphovsrätten är av gud given till upphovsmannen och om en politiker (eller någon annan) vill diskutera detaljer så görs automatiskt inskränkningar i upphovsmannens mänskliga rättigheter. Det första är närmast löjligt men det sista är värt att titta närmare på. Artikel 27 i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Artikel 27
1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Jag kan börja med att konstatera att deklarationen innehåller väldigt mycket bra som på inte är helt förverkligat ännu. Det hindrar förstås inte att artikel 27 måste gälla och respekteras. Artikeln säger alltså att alla har rätt att delta fritt i det kulturella livet samt att alla har rätt skydd för vissa rättigheter som härrör den konst personen gjort.

Med utgångspunkt i detta så kan man alltså absolut säga att någon form av det vi har och kallar upphovsrätt är en mänsklig rättighet, däremot inte att nuvarande svensk lagstiftning är en mänsklig rättighet att få behålla precis som den är. (Det skulle f.ö. strida mot väldigt många övriga paragrafer, inte minst:

Artikel 30
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

och exempelvis artikel 8, 11, 12,  19 och 21. Artikel 12 och 21 förtjänas särskilt att citeras:

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Artikel 21
1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.
2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Det finns alltså enligt 21 utrymme för att folket ska kunna styra över de lagar som gäller dem, vilket väl rimligtvis innefattar upphovsrättslagen, samt även rätt till integritet i enlighet med 12.

Något skydd för upphovsmän är alltså en mänsklig rättighet men inte ett som äventyrar exempelvis 12, 21 och 30. Upphovsrätten är därmed inte en mänsklig rättighet.

Varför ska man då värna upphovsrätten?

Jo, inte för att den är av gud given utan för att det är en praktiskt lösning på ett viktigt problem, nämligen hur de som skapar icke-fysiska saker (eller rättare där de som skapar icke-fysiska saker som ofta manifesteras genom fysiska föremål exempelvis ett notblad) ska kunna vinna något på detta skapande. När det gäller fysiska föremål så finns äganderätten men den är inte särskilt relevant här eftersom själva ägandet av notbladet inte är relevant om någon kopierar notbladet och inte heller om det visar sig att det var någon annan än konstnären som råkade äga notbladet.

För att åstadkomma detta så har vi upphovsrätt och det är ett i grunden väldigt bra verktyg för sitt ändamål.

Det gäller dock att inte missa att det är just ett verktyg, det är inte upphovsrätten i sig som är skyddsvärd utan det man hoppas den kan åstadkomma. Alltså är det rimligt att ständigt se om man inte, precis som alla andra verktyg i ett samhälle, kan få resultatet på ett bättre och effektivare sätt.

Världen skulle se väldigt annorlunda ut om inte människorna genom historien hade utvecklat sina verktyg.

Att tro på den fullkomliga upphovsrätten är alltså inte bara naivt utan även anti-demokratiskt och utvecklingsfientligt.

Jag har inte själv något enhetligt bättre förslag på verktyg men vi måste diskutera en framtida utveckling utan att hamna i ett hysteriskt försvarande av en viss årsmodell och en viss typ av verktyg.