Ett populistiskt straff som vi borde kunna vara utan

Idag föll domen i målet om Anna Odell och hennes provokativa konstverk om psykvården http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3443201.svd http://www.dn.se/sthlm/konstfack-startar-insamling-for-anna-odell-1.942470 . Jag kan hålla med Clemens Poellinger om att det milda straffet känns som eftergift åt det populistiska ramaskriet, tyvärr.



Det är också viktigt att konstatera att de borgerliga partiernas indignation över ärendet har varit totalt överdrivna. Får jag påminnna om fp`s Fredrik Malm som ville sänka Konstfacks statsbidrag ? Eller moderaternas Margareta Pålssons upprördhet. Allt utan grund. Snarare en tydlig signal över borgerlig inkompetens när det gäller kultur och konstnärligt skapande.

Och sedan konstfacks och andra konstskolors oro över olagligheter eller ej. Som en absurd komedi. Det är ju självklart att eleverna själva måste ansvara för sina konstverk och om dom är lagliga eller ej. Det kan alldrig vara konstskolans uppgift att censurera elevernas verk. Men informera däremot. Dom måste informera sina elever om vad som är lagligt eller inte och dom måste informera om evt. rättsliga konsekvenser. Men konekvenserna måste sedan eleverna/konstnärerna själva stå för.

För, tänk bara hur konsten skulle se ut idag om konstnärer, unga som gamla, alldrig hade vågat att bryta normer. Tänk noggrannt, och utifrån det perspektivet döm Anna Odell. Eller inte.

Och det säger jag utan at på något sätt sympatisera med hennes konstverk och syftet med det. Personalen på psyket gör ett fanatstiskt jobb, oftast i alla fall, och de frågorna är betydligt mera komplicerade än att dom kan avhandlas i en installation typ detta. men det är en annan fråga än om konst skall fälla si tingsrätten.

Alliansen c/o Tobias Krantz torpederar det livslånga lärandet

Alliansens utbildningspolitik verkar kollapsa allt mer. Nu sist är det Tobias Krantz som slår sönder förutsättningarna för det livslånga lärandet genom att göra de nya gymnasiebetygen mera värda än de gamla. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nytt-betygssystem-far-kritik-1.938368
Att gamla betyg skall vara mindre värda än nya i högskolans antagningssystem är så barockt att det nästan inte skulle behöva kommenteras. Men tyvärr verkar det inte vara ett dåligt skämt utan Tobias Krantz egen verklighet.
Alliansen förnekar sig verkligen inte. Jag kommer att lämna in en interpellation i ämnet för att kunna fråga Tobias Krantz hur man på detta sätt kan underminera respekten för gymnasiebetygen.

Vågar Engalnd kopiera den svenska friskolemodellen ?

Idag skriver huvudledaren i Svenska Dagbladet om friskolekonceptet som går på export http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3405537.svd . Bra tycker jag, men jag är nog lite skeptisk till om t.ex. torrys i England verkligen vågar kopiera den svenska modellen.

För den som inte vet, framgångsfaktorn i den svenska modellen är att svenska friskolor får lika mycket pengar/resurser som kommunala skolor i ersättning och att avgifter i friskolor förbjuds. I och med denna förändring avskaffade Sverige privatskolorna som funnits tidigare.

Innan denna geniala kombination kom till var det mycket debatt om ersättningen till friskolorna. Borgerliga regeringar höjde ersättningesnivåer till 85 % av vad en kommunal skola fick och sossarna sänkte den till 75 %. Sedan föreslog Miljöpartiets dåvarande riksdagsledamot och skolpolitiske talesperson Gunnar Goude den enkla lösningen att ersättningen skulle vara lika för kommunala och fristående skolor. Detta röstades igenom i riksdagen av Miljöpartiet , vänsterpartiet och socialdemokraterna, med hårt motstånd från alla borgerliga partier.

Och det är detta som gjort friskolereformen så brett accepterad och framgångsrik i Sverige: Samma ersättning oberoende av vem som driver skolan, förbud av avgifter och skarp tillsyn som garanterar kvaliteten. Undrar om England vågar gå så långt.....

Att skapa en sjukdom

Idag inleddes rättegången mot konstfacksstuderande Anna Odell. Hennes ambition att visa hur trasiga människor behandlas är naturligtvis god. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur man gör för att hitta på att man är trasig? Spelade hon över, under eller var det precis så som en människa i psykos skulle betett sig? Vart slutade spelet och vart började allvaret?

Jag är övertygad om att man inte kan spela psyksjuk…och då faller ambitionen platt och hon har inte bevisat något. Att hon dessutom tagit upp polisens och sjukvårdens tid irriterar mig enormt, tänk om det samtidigt funnits någon i desperat behov av hjälp?

Diskussionen om psykisk sjukdom måste föras, varför skäms vi för den men inte för att ha brutit ett ben? Ja, det är sällan man tänker med bena… nej allvarligt, jag lider själv av depression som måste behandlas livslångt, och jag skäms inte, men min mor har svårt för att prata om det. Det är så många stigman kopplade till psykisk sjukdom, och så svårt för många att hantera.

Det måste vi prata om, men utan att missbruka tid och utrymme.


Funderingar efter första mötet med skolinspektionens insynsråd

Första mötet med skolinspektionens insynsråd. Vi är 8 personer som med våra unika kompetenser skall försöka bidra till att spegla och utveckla verksamheten vid skolinspektionen. Men vi har ingen beslutsmakt utan bidrar istället med klokskap, förhoppningsvis....

Alla verkar taggade, och den genomgång vi hade av skolinspektionens verksamhet förde hela tiden in till livliga diskussioner om allt från prov, salsa, juridik och uppföljning, för att bara nämna några ämnen vi var inne på.

Intressant sammansättning av rådet. Jag har inte suttit i några statliga styrelser eller liknande tidigare, så jag har inget att jämföra med. Nu är vi bara två politiker i rådet, resten är mycket kompetenta fackpersoner från både skolsektorn och utifrån. Vi får se var diskussionen landar, och om vi orkar lyfta oss över våra respektive sandlådor och berika resp. ifrågasätta varandra på ett konstruktivt sätt. T.ex. frågan om var gränsen går mellan att skärpa tillsynen av skolan för att öka kvaliteten och var detta innebär en alltför ökad likriktning av skolorna. En frihetsfråga som intresserar mig personligen mycket.

I alla fall hoppas jag på intressanta diskussioner. Klart är att tillsynen av den svenska skolan är ett viktigt uppdrag och att det måste utvecklas vidare. Och det är ett hedrande uppdrag att få bidra till detta.

Varför följer inte moderaterna i Täby lagen ?

Moderaterna styr Täby kommun med egen majoritet. Dom har ett stort ansvar som största parti i alliansen och dom har också justitieministerposten. Lag och ordning.

Men när det gäller Täby gäller inte detta. Där tar sig moderaterna plötsligt rätten att nonchalera lagen, eftersom dom ideologiskt tycker sig ha den rätten. var är då respekten för lag och ordning.

Det handlar om utförsäljningen av Tibble gymnasium i Täby. Kammarrätten har fastslagit att försäljningen bröt mot lagen. Ändå bryr sig moderaterna inte om detta. Nonchalant fortsätter man bryta mot lagen. Undrar hur man tänker då. Ungefär så att bara man har makt behöver man inte bry sig om lagar ? Undrar vad riks moderaterna säger om detta ? Vad säger Beatrice Ask? Jag kanske borde fråga henne i riksdagen?

I alla fall är det en skam för moderaterna att dom inte respekterar lag och ordning och låter försäljningen av Tibble gymnasium gå tillbaka. Det handlar om respekt. Respekt för lag och ordning. Men det verkar inte gälla för moderaterna.

Varför tror ingen på eleverna ? Appropå betygsinflation

Dagens skolsnackis är betygsinflationen. På DN-debatt påstår två forskare från Institutet för näringslivsforskning att det inte kan vara sant att eleverna i flera svenska skolor är så duktiga som dom betygen dom fått låter påskina http://www.dn.se/opinion/debatt/konkurrens-om-elever-ger-orattvisa-gymnasiebetyg-1.932111 , http://www.dn.se/nyheter/sverige/gymnasieskolor-som-satter-for-hoga-betyg-ska-straffas-1.932776 och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3366471.svd

Men tänk om det är så att eleverna har knäckt koden? Dom har kanske lärt sig precis det som lärarna och nationella prov-konstruktörerna vill att dom skall lära sig och är så duktiga, i alla fall på det dom testas ? Det är det ingen som debatterar.

Istället utgår alla ifrån att det råder betygsinflation. Något som Skolverket så sent som i december förra året undersökte och avfärdade. man skrev väldigt tydligt att betygssnittet legat stilla under de senaste fem åren och någon betygsinflation inte föreligger.

Detta hindrar ju inte ministern och önsketänkaren Björklund att omedelbart beordra nationell rättning av en massa nationella prov. Lärarna verkar han inte lita på. Och fakta inte heller , verkar det som.

Och i radions studio Ett vill en rektor att högskolorna skall bestämma mera lokalt om intagningskriterierna, något Björklund ogillar skarpt. Trots att hans egen regering tillåtit att högskolorna formulerar upp till 30% av intagningkriterierna själv. Björklund verkar ha glömt vad han själv har varit med och bestämt.

Summa summarum: Ministern utnyttjar en ganska så diskutabel statistikartikel för att ytterligare driva på sin egen linje om starkare statlig styrning av skolan. Inte fakta, men tyckande regerar hos Björklund.

Och är det inte typiskt att när eleverna verkar ha knäckt koden och visat sig duktiga så tror ingen på dom !

Klokt av Mona att nyansera debatten och inte förbjuda vinster

Idag häll Mona Sahlin (s) sitt sommartal. Förutom en hel del kloka saker om jämställdhet tog hon kort upp frågan om vinster i friskolor och privat vård. Det som hon där sa (enligt media)(http://www.dn.se/nyheter/politik/langt-kvar-till-vinnarstrategi-1.931661, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3359307.svd), att inte förbjuda vinster utan att skärpa kvalitetskraven, var precis det som behövdes.

Vinster behövs i enskild verksamhet. Dom skapar långsiktighet, gör investeringar och kapitaltillskott möjliga och är helt enkelt bra, så länge dom är rimliga. Vi vill inte ha någon kvartalskapitalism inom offentlig finansierad verksamhet, men väl en sund ekonomi som gör att skolor och vårdcentraler klarar även ekonomiska kriser och elev resp. patienttapp.

Att prata förbud av vinster är att inte veta hur en verksamhet, hur allmännyttig och bra den än må vara, fungerar ekonomiskt. En enskild verksamhet måste t.ex. ha ett visst startkapital för att starta sin verksamhet. Något som kommunerna och landstingen brukar ställa upp med när det gäller kommunal eller landstingsdriven verksamhet. Men fristående verksamheter behöver ett startkapital från privata finansiärer, och dessa personer vill gärna någon gång få tillbaka det investerade kapitalet=vinstutdelning. Konstigare än så är det inte.

Men denna vinst och denna utdelning får absolut inte ske på bekostnad av kvalitén. Det är där vi behöver en del nya regleringar, eftersom denna situation inte förutsågs när friskolelagstiftningen skrevs. Och alliansregeringen verkar inte heller begripa frågan.
Men vi kommer att återkomma till frågan med en del nya förslag under hösten.

Bra att Mona har förstått vad frågan om vinster handlar om. Kvaliteten måste värnas. Inte vinsterna. Det viktiga är målet=kvaliteten, inte vinsten, den är bara ett verktyg.

Nu måste hela Södertälje stötta de goda krafterna i Hovsjö och hela kommunen !

Inatt brann Hovsjöskolan. Antagligen en anlagd brand. En brand som i första hand drabbar alla elever i Hovsjöskolan. Tyvärr en inte så ovanlig händelse i augusti i Sverige, då alltför många skolor brinner. Se bl.a. i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3343995.svd

Detta drabbar ett Hovsjö där ett långsiktigt arbete börjat ge resultat. Rapporteringen under sommaren i media har beskrivit en stadsdel där det fortfarande finns mycket att åtgärda, men som är på väg mot en ljusare framtid. En rejäl satsning på sommarjobb för ungdomarna, polisens närvaro som börjar ge frukt, Telge Hovsjös olika satsningar för att ge hyresgästerna och invånarna i Hovsjö mer inflytande och delaktighet i stadsdelen. Allt detta har börja vända bilden till det positiva. Och nu detta. Branden känns som ett rejält bakslag och som något som bekräftar de alltid närvarande olyckskorparnas tjat om att allt i Södertälje är dåligt och eländigt.

Men så får det inte vara. Det är vi, invånarna i Södertälje, som måste ta ansvar för utvecklingen. Det finns en positiv utveckling i Hovsjö, och mitt i den förödelsen som branden i Hovsjöskolan innebär måste vi våga se framåt och se möjligheterna. Samtidigt som branden är ett dråpslag mot skolan så finns det mycket långt gångna planer för att bygga en ny Hovsjöskola. Nu gäller det att ta tillfället i akt och skynda på denna process.

Det finns i Södertälje en trend att klaga på allt. Allt är dåligt, och sämst är det med politikerna/förtroendevalda. Vi sköter inget och gör allt fel. Men, Södertälje består av oss alla som bor här, och om vi verkligen vill förändra måste vi alla hjälpas åt. Varken vi förtroendevalda, kommunens personal eller någon annan kan ensam ändra Södertälje om vi inte alla tar ett gemensamt ansvar och arbetar långsiktigt.

I Hovsjö tog den rödgröna majoriteten för snart fyra år sedan initiativ till att bilda Telge Hovsjö. Vi var trötta på alla tillfälliga projekt i Hovsjö och ville starta ett långsiktigt hållbart förändringsarbete där även de boende fanns med. Nu har Hovsjöskolan brunnit ner. Ett enormt bakslag. Men vi får inte låta oss knäckas av detta. Redan nu pågår för fullt planeringen hur undervisningen skall gå till. Nästa vecka börjar skolan som planerat.

Allt detta kan bara lyckas om vi hjälps åt. Vi som tror på att Södertälje kan utvecklas, alla problem till trots. Vi kommer inte sopa något under mattan, men istället för att bara klaga vill vi lösa problemen. Och det första och enklaste som både du och vi kan göra är att sluta prata "skit" om Södertälje och istället stödja det positiva arbete som finns. Och, att idag stödja Hovsjö och skolan.

Ja, det behövs mer pedagogisk forskning i skoldebtten i Sverige !

I ett debattinlägg i dagens Göteborgs Posten http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=510617 efterlyser Bengt Persson, professor i specialpedagogik i Borås, att pedagogerna måste ta plats i skoldebatten.

Helt riktigt ! kan inte annat än att instämma. Jag och Miljöpartiet har själv efterlyst detta både i riksdagsdebatter och på annan plats, men inte fått alltför mycket respons.

Problemet är tvådelat. Dels är det så som Bengt Persson skriver, att alltför få forskare syns i debatten. men det är också så att det finns en ovilja från politiken, och särskilt från det borgerliga hållet, att lyssna på forskare. Värst är själva utbildningsminstern, Jan Björklund (fp), som i flera riksdagsdebatter högt och tydligt deklarerat för vem som vill höra att han minsann inte bryr sig om vad forskningen säger, för dom är ändå oeniga.

Med en sådan attityd blir det också en sådan politik, kan man säga. En politik som inte bygger på forskning och beprövad vetenskap utan på det egna minnet om hur skolan var för en si så där 30/40 år sedan, då man själv gick i skolan.

Och det är rent ut sagt bedrövligt att den pedagogiska forskningen i Sverige inte reagerar mera högljudd och kraftigt på att en utbildningsminister uttalar sig på det sättet.

Ja, jag håller med Bengt Persson om att den pedagogiska forskningen måste höras mera i skoldebatten i Sverige. Jag hoppas att han själv också gör det. Och jag lovar att lyssna och ta till mig !

Voulez-vous coucher avec moi? och annat på franska

Jag är usel på franska. Valde tyska i sjuan och spanska i gymnasiet. Voulez-vous coucher avec moi? är en av få meningar på franska som jag lärt mig, och då måste jag ändå slå upp hur det stavas.
Jag minns när jag var på resande fot med fem vänner på väg ner genom Sahara. Någonstans i Algeriet skulle vi skriva in oss för övernattning. Den enda som kunde franska var Ulla-Bella, så hon fick ta hand om blanketterna. Där skulle bland annat våra yrken anges. U-B var postsorterare, en av oss var studerande och två var brevbärare. Jag var lärare. Professeur heter det tydligen. Portieren fnös: "Vad är det för en lärare som inte kan franska!"
För honom som i likhet med nästan alla i Algeriet kan både arabiska och franska var det ytterst märkligt, nästan lite misstänkt, att en som studerat inte kunde franska.
Vi som bor i dagens Sverige brukar på samma sätt häpna över hu dålig engelska människor på kontinenten ibland pratar. En del kan ju ingen engelska alls!
Vi tror iblan att engelskan är ett självklart första främmande språk. Därför att vi inte vet hur det var.
Länge var det tyska. Först skulle man lära sig modersmålet. Svenska. Så som det skall talas, så som det talas på Grev Turegatan i Stockholm. Sedan skulle man lära sig det viktigaste främmande språket. Tyska. Detta för att tyskarna voro världens mest civiliserade människor och för att det var med tyskarna vi handlade. Ja, svenskan som språk är från början en sammansmältning mellan lokala stamspråk och den tyska som Hansans köpmän förde in. På samma sätt och samtidigt som swahilin i Östafrika uppstod som en korsning mellan flera afrikanska språk och de inflyttade köpmännens arabiska.
Man skulle kunna tro att tyskans inflytande i Sverige försvann med första världskriget, då Tyskland tvingades att skriva under det förödmjukande Versaillesfördraget.
Men icke.
Inte förrän 1946, efter ytterligare ett tyskt nederlag, ersattes tyska av engelska som första främmande språk i den svenska skolan.
Men var det inte franska det här skulle handla om?
Jovisst ja.
Varför fick jag inte lära mig franska? Nationellt språk i 29 länder. Talas av 300 miljoner människor världen över, även om 200 miljoner av dem får använda det därför att deras lokala språk, såsom dioula, nzeni eller bapounou, inte fungerar i kommunikationen med andra landsmän.
Men nu är väl den frankofona världen inte så viktig kan man tycka. Vi läser ju inte så mycket om vad som sig tilldrager i Burkina Faso, Ekvatorialguinea eller för den delen Québec. Oftare då om Kenya, Tanzania och Danmark. Av språkskäl visserligen; vi bevakar ju hellre länder där det talas engelska än sådana som har varit franska kolonier. Och kanske är det också därför vi lätt betraktar dessa senare som mindre viktiga och intressanta?

Skall man kunna folkomrösta om allt ?

Idag kunde man läsa att Nya Zeeland håller på med en folkomröstning om att upphäva förbudet mot barnaga. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3302317.svd och http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-zeeland-rostar-om-att-tillata-barnaga-1.925344

Jag blir beklämd. Och ännu mer när jag läser parlamentsledamöterna från de konservativa och sossarna som uttalar sig och som bara duckar. Att förbjuda barnaga är ett stort steg för mänskligheten, men det kräver också att man står upp för en progressiv och humanistisk barnpolitik och inte bara jamsar med och vänder kappan efter vinden. För det verkar ju som om det är det som politikerna i Nya Zeeland måste ha gjort. Eller att befolkningen i det landet är ovanligt korkat. För på annat sätt kan jag inte förklara för mig själv att ett land väljer att folkomrösta om att tillåta barnaga. Och att barnen inte får rösta.

Eller, skall vi folkomrösta om att tillåta dödsstraff? Nej, vissa saker skall man inte folkomrösta om. Barnaga hör till dom ämnena.

Undrar hur Nya Zeeland i framtiden tänker leva upp till FN`s barnkonvention.

Och i slutändan är detta ett ynkedomsbevis för den nya zeeländska politiken, som inte vågat ta debatten och försvarat barnen och deras rätt att slippa aga.

Den onyttiga och djävliga musiken

Ibland kommer känslor till samma slutsats som vetenskapen. Se här vad jag har hittat:
Så här skrev Charles Darwin (och därmed inte sagt att hans belackare bland Intelligent Design har nåt vettigt att påpeka):
"Eftersom varken glädjen i eller förmågan att skapa musikaliska toner är till minsta nytta för människan /.../ måste de räknas som några av hennes mest mystiska egenskaper"
Det var vetenskapen det. Och här kommer känslorna:
"Näst små barn och blommor är musik det djävligaste jag vet!"
Så skrev August Strindberg.
Eftersom August själv skrev en hel del musik och älskade att påta i in trädgård, så kanske citatet kan tas som ytterligare ett tecken på att allt han skrev om kvinnan inte bör ses som ett uttryck för kvinnohat, även om han själv skulle ha hävdat det.