I söndags var det val till EU-parlamentet. Ett par intressanta saker:

1. Miljöpartiet de Grönas framgång

2. Piratpariets framgång

3. Valdeltagandet

4. Konstruktionen av valet över hela EU och hur parlamentet förväntas fungera

Jag börjar såklart med mitt eget parti Miljöpartiet de Grönas framgång. Över 11% nationellt, större än sossarna i Stockholms Stad, 15,35% i Göteborg (och tredje största) och lite mer okända att vi faktiskt fick nästan 30% i Majorna i Göteborg (en av Göteborgs stadsdelsnämndsområden med ca 30.000 personer, nästan dubbelt så stort som genomsnittskommunen i Sverige) och blev största parti! Näst största parti blev socialdemokraterna med hälften så många röster som vi…

Tyvärr var valdeltagandet i stort fortfarande extremlågt. Okej att det gick upp men drygt 40% är så dåligt att det knappast kan kallas att folket har bestämt, snarare att några ur folket har bestämt. Jag tror en del av problemet är att människor känner att skillnaden mellan de svenska partierna är för liten (den är iofs betydligt större än vad folk tror många gånger) och att det inte spelar så stor roll eftersom Sveriges röster utgör så liten del av det totala parlamentet.

Tyvärr är det nog sant att människor i Sveriges möjlighet att påverka resultatet är begränsat eftersom även om alla 18 platser Sverige har tillsätts med miljöpartister så finns det ändå 767 platser till som man inte har någon påverkan på. Motargumentet som brukar framhållas är att samma sak gäller inom Sverige, att vi har valkretsar där folk från Småland röstar olika mot folk från Västerbotten. Det är sant. Det finns dock en enorm skillnad. Människor flyttar, har vänner över gränserna och inte minst deltar i samma offentliga debatt. Dessutom känner de samhörighet med varandra och litar på att de andra fattar någorlunda bra beslut. Detsamma kan inte sägas om EU.

Bara en sådan sak som att Berlusconi gång på gång kan bli regeringschef i Italien eller att Spaniens största oppositionsparti (som länge innehaft makten) många gånger hyllar Franco eller för den delen att katolska kyrkan har stort inflytande över politiken i Polen och på Irland är något som gör att många svenskar är helt oförstående inför dessa folks val. Säga vad man vill om Reinfeldt men inte har han samröre med maffian och försöker korrumpera rättsväsendet. Han samarbetar inte heller med partier som hyllar Mussolini.

Allt detta underlättas inte heller av att EU-maskineriet kan ses som en stor svart låda dit man skickar parlamentariker och regering med ett uppdrag och de kommer tillbaka med helt andra beslut, utan att någon vet hur det gick till eller vilka argument som besluten egentligen grundar sig på. Någon möjlighet att ställa någon till ansvar för besluten finns över huvud taget inte vilket väl ändå måste vara grundkravet i en demokrati?

När det istället gäller Piratpartiet så tycker jag det är roligt att de kommit in istället för Junilistan. Frågorna som de driver är viktiga och de har oftast en alldeles utmärkt linje som de i mångt och mycket delar med Miljöpartiet. Problemet är snarare att de inte tycker någonting på så väldigt många andra viktiga områden såsom t.ex. jordens möjlighet till överlevnad.

Till sist förtjänas det att uppmärksammas att Gröna Gruppen ökat i storlek, till stor del för att franska gröna gick fram och gjorde ett väldigt starkt valresultat! (De tyska gröna är sedan gammalt starka.)