Alice Bah Kuhnke: britternas kultur dör ut….

Jag har säkert gjort några korkade uttalanden emellanåt. Så jag är inte fri från skuld när det gäller sånt heller. Men hur i h-e kulturminister Alice Bah Kuhnke, som går under beteckningen MP, med anledning av Brexit kan häva ur sig följande floskler ter sig obegripligt: Hon säger, enligt DN:

"En kultursektor som saknar influenser, utbyten, nya idéer och innovationer leder till att kulturen stelnar och dör". 

Alternativet till medlemskap i Union är alltså kultur utan influenser, utbyten, nya idéer och innovationer. Hört talas om Shakespeare, Beatles, Austin och Dickens . de fanns alla före EU...

Hört talas om Internet? Eller är det så att Internet stängs ner utanför EU?

Hört talas om kultursamarbete som inte kräver gemensam utrikespolitik, demokratiskt underskott och frihet för kapital? Tydligen inte, vad gäller Alice Bah Kuhnke. Åtminstone inte här hon agerar politisk retoriker.

Det finns massor med problem med Brexit. Liksom med EU. Hyfsat samtal om detta vore tacknämligt.

Problem med EU är bland annat att Angela Merkel nu vill att "EU skall reagera med en röst som reaktion på Brexit". Det vill säga olika åsikter skall pressas samman till en. Hon vill ha "en samstämmig och inte mångfaldig reaktion på den brittiska folkomröstningen". Smaka på det... och fundera över det rimliga i att ledarna för Tyskland och Frankrike har för vana att träffas innan övriga dyker upp för att komma överens om vad EU bör anse. Och de som vill vara duktiga ansluter sig.

Problemen med Brexit då? De finns. För Sverige leder det bland annat till att EU-länder som står utanför euron lär få minskat inflytande. För miljön att tyngdpunkten flyttar närmare Polen. Men: problemet är inte att brittiska kulturarbetare skulle bli utan influenser, utbyten, nya idéer. Att kulturen i Storbritannien skulle stelna och dö.

Det Sveriges kulturminister, som går under beteckningen MP, menar är således att alla de kulturarbetare som stod på nej-sidan inför folkomröstningen var dumma i huvudet, ville isolera sig från världen och förespråkade kulturens död.

För att inte tala om vad hon anser om den EU-kritiska historia som det parti, som hon plötsligt blev medlem i när hon blev erbjuden posten som kulturminister, bär på.

För övrigt får vi väl beklaga Norge som än i dessa dagar lever utan kultur, utan innovationer, utan utbyten och utan kulturell framtid som varande i utanförskap...  Om man får tro Sveriges kulturministers retorik.

Ett balanserat synsätt på unionen vore väl det minsta man kan begära. Även om det kanske inte är karriärbefrämjande. Med den typen av retorik som kulturministern gett uttryck för lär vi få samma eländiga debatt om det skulle bli folkomröstning i Sverige. Vice talman Söder som på ena sidan skyller allt på invandringen och kulturministern som på andra sidan hotar med kulturens död... Jisses!

...


Al Gore uppmanar Sverige att samarbeta med Tyskland om Vattenfalls brunkol

Gorle_2

Vill att kolet ska stanna i marken. 

Den internationella kritiken mot Vattenfalls planer på att sälja sin tyska brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH - som tror på en kolrenässans i Europa - ökar nu i styrka. Detta sedan Al Gore, som var USA:s vicepresident under Bill Clinton 1993-2001, och som mottog Nobels fredspris 2007 för att ha skapat opinion kring den globala uppvärmningen, skrivit på Twitter till sina knappt tre miljoner följare:

Tidigare har kritik mot en försäljning kommit från en rad olika håll internationellt, exempelvis från Bill McKibben och Naomi Klein och från forskarna John Schellnhuber och Will Steffen.

Svåra omprioriteringar i kultur- och fritidsnämnden i Varberg där objekt skjuts framåt !


Kultur och Fritidsnämndens snabbspår att bygga en friidrottshall förra året för 147 miljoner börjar få konsekvenser i Varbergs kommun.

Det innebär att bl.a. ett sparbeting på 25% ska dras ifrån på redan beslutade investeringar i kultur och fritidsnämnden.

2017 9050 tkr
2018 7288 tkr
219 750 tkr

"Riktlinjerna från kommunstyrelsens arbetsutskott och ekonomikontoret är att i nämnden ha i uppdrag att revidera det förslag till investeringsplan som beslut fattats om i nämnden"

För kultur och fritidsnämndens del innebär det ett förslag till att besluta


- omprioritera inom tidigare beslutad lagt förslag till investeringsbudget för år 2017-2021 genom
- senareläggning av Framtida konstgräsplan i Bua/Väröbacka för genomförande 2018-2019
- senareläggning av Om- och tillbyggnad av Lindvallen för genomförande 2018-2019
- senareläggning av Bokbuss för senareläggning för genomförande 2019

Nu går ärendet vidare till kommunens budgetberedning och kommunstyrelse som själv ansåg det angeläget att det ska skulle byggas en friidrottshall förra året vilket också blev beslut i kommunfullmäktige (undantag Sverigedemokraterna )har alltså nu gett kultur och fritidsnämnden bakläxa för något de själva gått med på.

Det fanns obegränsat med pengar, det är bara att ösa på, kanske staten ger oss statsbidrag så vi klarar ekonomin.

Kultur och fritidsnämnden har en betydligt försiktigare investeringsplan i år. I budgeten 2017 ingår i stort sett bara tre objekt: Konstnärlig gestaltning, Varbergs teater och Omklädningsrum Ankarvallen

Fast i vassen lurar en sim- och badanlägggning som kan bli en kostsam affär. Det är taksatt till 300 miljoner av kommnustyrelsens majoritet Alliansen och miljöpartiet utan veta vad man får för pengarna. Ett idiotiskt beslut.

Jag kan redan nu meddela att jag INTE går med på något mindre än 50 meter när det ändå ska byggas nytt. Jag kan heller inte ange någon tidsplan när vi får råd till detta. Jag gjorde min prioritering redan 2015 när jag satte bad- och simanläggning FÖRE ett idrottscentrum i Trönninge. Beslutet blev tvärtom.

Omogna EU-ledare

Från alla möjliga håll uttalas nu beröm över regeringen för att den manar till eftertanke vad gäller Brexit, att situationen ska lösas i lugn och ro, och under ordnade former utan inslag av repressalier mot Storbritannien. Egentligen helt självklart. Men ändå något som Sverge kanske måste ta strid för, när man hör tongångarna från Bryssel – där det talas om att statuera exempel och sätta hårt mot hårt och driva på för en snabb process. Riktigt omoget, inte den typ av ledarskap EU behöver!

Panschistankar


Om man är 71, är man panschis. Man orkar mindre än förr. Det är längre ner till golvet, när man tappat något. Man får panschisrabatt i affären utan att be om det. Starkare glasögon behövs igen. Uppförsbackarna har blivit brantare. Det är hoppfullt att träffa människor, som är ännu äldre men ändå friska och krya.

Det där med åldern är lite skrämmande. Ju högre ålder, desto mer påtaglig blir den. Åldrandets tråkigaste sida är sviktande hälsa och avtagande psykiska färdigheter. När sjukdomarna sätter in, vill man helst inte höra till den krets patienter, som av sjukvården tas emot vänligt och lite överseende men som vårdpersonalen egentligen tycker att det inte är mycket mening att försöka bota, därför att det ändå är så kort tid kvar. Det låter överdrivet cyniskt kanske men vore inte så konstigt. Ju äldre, desto närmare slutet, är ett obestridligt faktum.

Inför liemannen hjälper inga gudar eller filosofier. Det gäller att finna sig till rätta med den övertygelse man skaffat sig. Det har sagts av någon att på dödsbädden blir även Djävulen kristen. Det kommer inte att gälla mig. Men man måste få ägna sig lite åt dödsångest på vägen dit. Det är inget skämmigt med det. Man borde nog prata mer om det egentligen. När allt fler runt omkring en, drabbas av cancer, hjärtsvikt och stroke, ligger det nära till hands att börja anse sig själv lyckligt lottad, så länga man överlever någorlunda helskinnad. En depressiv inställning. Man måste fortsätta att leva själva livet, även om större delen av det redan passerat.

På plussidan i panschislivet finns barn och barnbarn, lugn och ostressig vardag, gott om fritid och tid för umgänge med familjen. Hyfsad hälsa under tiden går till någon del att påverka men i stort är det bara att hoppas på det bästa.

Ute är det vackert sommarväder. I skrivande stund fläktar en ljummen bris över den glittrande vattenytan på sjön. Man går ut i kortbyxor, t.o.m. barfota ibland. Altandörrarna står öppna hela dagen med myggdörrarna stängda. De vackra sörmlandsvyerna runt knutarna är fantastiska. Årets bästa tid pågår för fullt. Carpe diem var ett populärt uttryck för ett par år sedan. Ungdomar sade kaxigt carpe fucking diem, trötta på snusförnuftiga kommentarer.

Ny rapport från Tankeverksamheten

Om klass, produktivkrafter och produktionsförhållanden har Johan Lönnroth och jag skrivit i en rapport för vår lokala tankesmedja, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg. Den ska bli två kapitel ur vår kommande bok.

Våren 2014 kom Johan och jag med rapporten Den svenska vänsterns historia, också den utgiven av Tankeverksamheten. I den nya rapporten, 'Klassamhället i omvandling' och 'Det svarta hålet socialismen' - Två kapitel ur en kommande bok, diskuterar vi dels hur klassamhället förändrats de senaste decennierna, dels hur industrialismen förändrats och gått in i en ny fas som ytterligare stärker betydelsen av arbetskraftens kompetenser och arbetets kunskapsinnehåll. Har man en dragning åt marxism kan man säga att det handlar om klass, produktivkrafter och produktionsförhållanden.

En frihetlig socialism

Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg
Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg har just släppt en ny rapport av Johan Lönnroth och undertecknad.

Jämfört med den förra rapportens idéhistoriska anslag har den nya rapporten mer fokus på ekonomisk teori och statistik - särskilt i den första delen som handlar om klassamhällets omvandlingar. Vi anknyter till de senaste årens internationella debatt om jämlikhet, med referenser till namn som Thomas Piketty och Branko Milanovic. Men vi tar också upp diskussionerna om prekariatet och den kreativa klassen, och tar avstamp i Manuel Castells analys av nätverkssamhället.

Andra delen av rapporten är delvis en idéhistorisk odyssé som greppar över bland annat kapitalismkritiken hos Erik Gustaf Geijer, kooperationens idéer och gillesocialismen samt marknadssocialism i teori och praktik. Den ekonomiska demokratin - och bristen på sådan - är i fokus. Men det handlar också om arbetslivet - exempelvis tanken med det goda arbetet som prövades av Volvo i Torslanda på 1980-talet - och om hur industrialismens omvälvningar skärpt humankapitalets betydelse i produktionen. Dessa saker hänger ihop. Något skissartat tecknar vi bilden av någonting som skulle kunna kallas för en frihetlig socialism.

Rapporten är prövande till sitt anslag, och vi är tacksamma för kommentarer som kan leda till förbättringar. Så småningom ska den bli två kapitel i en ny upplaga av Den tredje vänstern, som ska ges ut av Bokförlaget Korpen. Gilla boken på Facebook för uppdateringar om utgivning och annat.

Ladda ner eller läs direkt

Essän finns på Tankeverksamhetens webbplats (eller så kan du läsa den direkt här nedan).

För övrigt...

...har jag sedan sist läst Ingvar Carlssons memoarbok Lärdomar: Personliga och politiska (2014) och David Karlssons En kulturutredning: Pengar, konst och politik (2010).

Jag måste erkänna att jag inte har någon direkt relation till Ingvar Carlsson, till skillnad från många andra för vilken han personifierar en hederlig gråsosse. Jag var knappt tio år när han blev statsminister, som följd av mordet på Olof Palme, och knappt tjugo när han avgick. Det var egentligen först när Göran Persson var statsminister som jag blev politiskt intresserad, då både lite för långt till vänster och lite för frihetlig för att tilltalas av socialdemokratin som jag såg den. (Sedan dess har jag kommit att ompröva såväl Göran Persson som socialdemokratin.) Andra socialdemokratiska ledare - alltifrån Hjalmar Branting till Olof Palme - har fascinerat i egenskap av historiska personer. Men Ingvar Carlsson hamnade så att säga i kläm för mig. Han var inte tillräckligt historisk, och inte tillräckligt samtida. Sedan har jag nog alltid uppfattat honom som en sympatisk person, men inte riktigt haft någon uppfattning om vad han stod för. Därför var det intressant att läsa denna behagligt skrivna och upplysande bok - från den närmast obligatoriska skildringen av en uppväxt i arbetarklassen till det internationella engagemanget, särskilt ordförandeskapet för Rwandakommissionen.

David Karlsson är idag bland annat redaktör för Bokförlaget Korpen, och jag fick hans bok när vi började diskutera utgivningen av Den tredje vänstern. Jag har förstås velat läsa den innan dess, inte minst med tanke på mina egna studier i kulturvetenskap för omkring femton år sedan. Och det är en bok som bör läsas av alla som håller på med eller är intresserade av kulturpolitik. Jag kunde önska att den hade kunnat ingå i kurslitteraturen när jag läste kulturvetenskap, och med uppdrag i styrelsen för Göteborgs stadsteater bildar den en god grund för min förståelse. David var sekreterare i den kulturutredning som tillsattes av den borgerliga regeringen, men han lämnade sitt uppdrag när han insåg att arbetet havererade. Det är synd att inte kulturutredningens betänkande hade mer gemensamt med den bok som kom ett år senare. Det hade kunnat bli något.

...gick jag inte riktigt i mål med min ambition att läsa tjugo böcker på två år, halvtidsrapporterad i maj förra året. Det blev elva böcker, och bara tre av dessa fanns på min ursprungliga lista. Nu funderar jag på att sätta upp en ny lista med böcker, med målet att läsa femton av dem på två år.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , ,

Inlägget Ny rapport från Tankeverksamheten dök först upp på jimmysand.com.

Island



2-1. 
Lagseger. 
Så vackert. 
England kan dock glädjas åt att Island inte heller är med i EU... 

För övrigt var det uselt av regeringen att utesluta V och SD från sammanträdet ang Brexit. Stöd vill man ha från V men släpper inte in dem...  Hur de som säger sig vara miljöpartister i regeringen kan acceptera något sådant är obegripligt om man har minsta susning om hur MP från början sett på demokrati.

Bil? Det finns ju lastcykel…



Lastcyklar är ännu sällsynta i Nyköping, men jämfört med för ett år sedan har nog antalet fördubblats. Kanske det finns 15 privata lastcyklar i stan, och så ett antal förskolecyklar.
På bilden ovan syns min vita Bullit, tillsammans med ytterligare två Bullitar, den röda hemmahörande i Nyköping. Den svarta kommer från Oxelösund. Bilden tog vid Automobilsällskapets träff den 15 juni i hamnen, då tvåhjuliga fordon visades upp. Så vi tog chansen att visa våra cyklar...

Vid dagens runda på stan stötte jag på två andra lastcyklar.... Den ena fångad på bilden ovan.

Hör från andra städer att de blir allt vanligare. För den som rör sig på avstånd på upp till en mil i stadsmiljöer är detta fantastiska fordon för vardagens alla transporter. Sätter man dessutom elmotor på, så är man rustad för det flesta utmaningar. Ett smidigt och snabbt fordon.

Än så länge är lastcyklar väldigt nytt i Nyköping, många tittar nyfiket när jag kommer susande med Bulliten. Men jag stannar gärna och berättar....

Har haft min lastcykel i två år nu och jag har blivit allt mer övertygad. Bil är fullständigt överflödigt (åtminstone för min del) i vardagen.

"Här är tre reformer som demokratiserar EU"

Jag skriver om vad vi bör göra nu efter Brexit-omröstningen i Dagens Samhälle.

 * * *

Här är tre reformer som demokratiserar EU

I torsdags röstade britterna med knapp majoritet för att Storbritannien ska lämna EU. För Sveriges del betyder det att vi förlorar en viktig allierad i frågor om bland annat EU:s utveckling och icke-euroländers rättigheter. Det är nu viktigt att missnöjet som låg bakom folkomröstningen blir en väckarklocka för de politiska ledarna, så att inte fler länder känner att de också måste lämna unionen.

Den europeiska integrationen har drivits på från toppen och saknat bred legitimitet hos medborgarna. Vi behöver nu en decentralisering och reformering av EU på flera områden. EU har kanske aldrig varit så ifrågasatt som nu. Samtidigt behövs samarbete och internationell samordning för att möta de utmaningar som förändrar våra samhällen i grunden; klimathotet, migrationsströmmarna och kampen mot terrorism.

Det är knappast överraskande att stödet för EU är rekordlågt. EU har varit pådrivande för en avreglering av de finansiella marknaderna och handeln, men har inte brytt sig om de sociala och miljömässiga effekterna. I många av EU:s medlemsländer tycks den höga arbetslösheten ha blivit permanent. Inkomstklyftor har vidgats och arbetstillfällen har flyttats till andra länder. Miljoner människor känner sig som globaliseringens förlorare.

Trots det förbereder nu den högsta politiska EU-ledningen förändringar som kommer att leda till mer påtvingad integration i EU. Förra året kom de fem ordförandena för EU-kommissionen, EU-parlamentet, Europeiska rådet, Eurogruppen och Europeiska centralbanken med en gemensam rapport; ”Completing Europe's Economic and Monetary Union”. Rapporten handlar om hur valutaunionen kan stärkas och föreslår långtgående förändringar som skulle öka EU:s makt över medlemsländerna, även över dem som inte är med i valutaunionen.

Beslutsfattande som rör konkurrenskraft, arbetsmarknad och välfärdssystem samt samordning av ländernas budgetarbete ska, enligt förslagen, fattas på EU-nivå. Just nu pågår ett intensivt arbete i Bryssel för att omsätta rapporten i fördragstext.

Att tvinga på länder en politik som misslyckats i många avseenden och som strider mot folkviljan i dessa länder är fel väg att gå. I stället måste det finnas utrymme för ett mer flexibelt samarbete, så länge våra rättigheter som EU-medborgare och grundläggande regler för den inre marknaden med fri rörlighet för människor har säkrats. Erfarenhet visar att de flesta efter ett par år vill följa efter och ansluta sig när några har gått före, om projekten varit lyckade.

När britterna nu har röstat om utträde, måste Sverige driva på för en reformering av EU. Det behövs en omförhandling av fördragen inom EU som stärker icke-euro länder och öppnar upp för ett mer flexibelt samarbete där medlemsländerna i högre utsträckning kan välja vilka områden de vill delta i inom EU. Jag skulle framförallt vilja se tre reformer för att decentralisera, förbättra och minska det demokratiska underskottet i EU.

1. Valutaunionen måste bli ett val och aldrig ett tvång. Tvärtemot vad många tror så har Sverige på pappret förbundit sig att delta i EMU, men det låga stödet har gjort att frågan avförts från den politiska dagordningen. Vi måste säkra alla EU-länders rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. Hittills har det endast varit Danmark och Storbritannien som haft den formella rätten att slippa EMU.

2. Regeringen bör ta initiativ till en utredning om vilken lagstiftning EU bör föra tillbaka till medlemsländerna. I dag bestämmer EU över många områden som unionen inte borde hantera och som skulle hanteras bättre regionalt, nationellt eller lokalt. Vi måste bland annat minska de kostsamma jordbrukssubventionerna och den överdrivna detaljstyrningen. Nederländernas regering har tagit fram en lista på 54 frågor som man i dag vill återföra från EU eller där man vill stoppa EU från att gå för långt. Det är något som även Sveriges regering bör se över.

3. Öppenheten i EU:s lagstiftningsarbete måste öka och den omfattande lobbyismen måste regleras tuffare. I dag uppskattas minst 15 000 lobbyister arbeta med att påverka politiken i Bryssel, den absoluta majoriteten av dessa kommer från storföretag. Lobbying behöver inte vara dåligt, men bristen på insyn, risken för oetiskt beteende och den ojämlika tillgången till beslutsfattarna är ett stort problem. Människor har rätt att få veta hur makten utövas i Bryssel, och ett öppet lobbyregister för alla EU:s institutioner vore ett steg i den riktningen.

Många är nu chockade över att britterna röstade för att lämna EU, även om det var med liten marginal. Reaktionen inom EU får inte bli att fortsätta på den inslagna vägen med ökad överstatlighet. Medborgare och lokala organisationer och aktörer har väsentligt sämre möjligheter till insyn och inflytande i de politiska frågor som beslutas på EU-nivå.

I takt med att allt fler frågor beslutas inom EU har denna obalans blivit ett allt större problem. Låt folkomröstningen bli en väckarklocka – nu måste EU slå in på ett nytt spår.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

Sommar i P1: Gunhild Stordalen – miljöaktivist och miljardärfru

gunhild stordalen

Läkare, miljöaktivist och miljardärfru - så beskriver Gunhild Stordalen sig själv. Imorgon får vi höra henne berätta mer om sitt liv, sina livsprojekt inom miljö och hållbarhet och varför vi måste lägga fokus på livsmedelsfrågan i klimatdebatten. 

Jag är miljöaktivist, läkare och miljardärfru. Jag är också allvarligt sjuk. Min bästa smärtlindring är att jobba med något som är viktigare än mitt eget liv, då kan jag leda bort tankarna till annat. Bort från smärtan, obehaget och min egen eländighet. Till mitt hjärtebarn EAT och en av vår tids största utmaningar: hur vi ska säkra hälsosam, näringsrik mat till en växande världsbefolkning, utan att överträda planetens ekologiska gränser, säger hon till Sveriges Radio.

Gunhild Stordalen, gift med den norska hotellmagnaten Petter Stordalen, kommer vara värd i Sveriges Radios program"Sommar i P1" imorgon tisdag kl.13.00.
Programmet går även att höra senare via Sveriges Radios hemsida www.sr.se/p1.

 

Kalifornien stänger sitt sista kärnkraftverk – ska satsa på förnybart, energilagring och effektivisering

Aerial view of the Diablo Canyon Nuclear Power Plant which sits on the edge of the Pacific Ocean at Avila Beach in San Luis Obispo County, California on March 17, 2011.  Some of America's nuclear power plants loom near big city populations, or perch perilously close to earthquake fault lines. Others have aged past their expiration dates but keep churning anyway. President Barack Obama has demanded that the 104 nuclear reactors at 65 sites get a second look as scientists warn that current regulatory standards don't protect the US public from the kind of atomic fallout facing quake-hit Japan.                   AFP PHOTO/Mark RALSTON (Photo credit should read MARK RALSTON/AFP/Getty Images)

De två reaktorerna planeras att tas ur drift om åtta respektive nio år. 

I förra veckan meddelade det amerikanska energibolaget PG&E att förhandlingar skett med både fack och miljöorganisationer och att man kommit överens om att de två reaktorerna vid Diablo Canyon Power Plant, som är Kaliforniens sista kärnkraftverk som fortfarande är i drift, ska stängas ned 2024 respektive 2025. I ett pressmeddelande skriver bolaget:

The Joint Proposal would replace power produced by two nuclear reactors at the Diablo Canyon Power Plant with a cost-effective, greenhouse gas free portfolio of energy efficiency, renewables and energy storage.

Daniel Hirsch, som leder the program on Environmental and Nuclear Policy vid UC Santa Cruz, säger till LA Times att beslutet är viktigt:

- It is not simply a decision to phase out the plant, but to replace it with efficiency and renewables. So it is a very strong net gain for the environment.

Erich Pica, chef för Friends of the Earth, som varit med i förhandlingarna, är nöjd och säger i ett pressmeddelandet:

- This is an historic agreement. It sets a date for the certain end of nuclear power in California and assures replacement with clean, safe, cost-competitive, renewable energy, energy efficiency and energy storage. It lays out an effective roadmap for a nuclear phase-out in the world's sixth largest economy, while assuring a green energy replacement plan to make California a global leader in fighting climate change.

 

O1-reaktorn i Oskarshamn stängs om ett år

OKG

Kommer ske vid halvårsskiftet 2017.

Förra året ansökte OKG om villkor för den beslutade avvecklingen av Oskarshamn 1. Nu har dessa villkor fastställts av Mark- och miljödomstolen i Växjö och därmed kan stängningen påbörjas vid halvårsskiftet nästa år.

OKG skriver i ett pressmeddelande:

Inom ramen för de första faserna kommer en mängd beräkningar och provtagningar att ske, bland annat i syfte att förbereda för en sanering av alla processystem, så kallad dekontaminering. Därefter kommer det bränsle som finns i anläggningen att transporteras till det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle, Clab. Successivt kommer även vissa interna utrustningsdelar att kapas sönder för att forslas ut ur anläggningen.

Dessa arbeten bedöms kunna vara genomförda i slutet av 2019 och därefter kommer en komplett nedmontering av komponenter och rivning av byggnationer att kunna påbörjas.

En ansökan om villkor för avveckling av den sedan länge avstängda Oskarshamn 2 ska också behandlas av Mark- och miljödomstolen.

”Vi kan inte ens föreställa oss hur det är att leva utan rent vatten”

Foto: Oscar Segerström. Wateraids styrelse och anställda.

Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare för WaterAid Sverige, om FN:s globala mål för hållbar utveckling, och vad man själv kan göra för att bidra till att målen ska kunna nås.

Världens länder enades förra året under FN:s flagg om 17 globala mål för hållbar utveckling. Sammanlagt finns 169 olika delmål, och siktet är inställt på att nå dem senast år 2030.

Professor Johan Rockström har i en intervju med Svenska dagbladet efterlyst en ”nationell folkbildningskampanj” om målen i Sverige. Han har sagt till tidningen:

– Går man ut på gatan är det knappt en kotte som vet vad utvecklingsmålen är för något. Trots att det är den viktigaste agendan som finns i världen för att säkra vår långsiktiga välfärd.

Supermiljöbloggen vill förstås hjälpa till. Därför har vi valt att fråga människor från en rad olika håll i samhället hur de ser på arbetet med målen.

________________

I dag har turen kommit till Cecilia Chatterjee-Martinsen.

Vad jobbar du som?

- Jag jobbar som generalsekreterare för WaterAid Sverige, den svenska delen av en internationell organisation som arbetar för att alla människor överallt ska få tillgång till rent vatten, sanitet och hygien, något som är helt avgörande för att kunna utrota den extrema fattigdomen. WaterAid arbetar praktiskt i 26 länder för att människor ska få hållbar tillgång till rent vatten och sanitet, men viktigast av allt är kanske vårt påverkansarbete som sker på global, nationell och lokal nivå. WaterAid var exempelvis väldigt engagerade i arbetet för att vatten och sanitet skulle få ett eget mål inom de globala målen, vilket också lyckades i och med att mål 6 är tillägnat dessa grundläggande mänskliga rättigheter.

Om du bara får välja ett mål eller ett delmål som du vill lyfta fram lite extra, hur är det formulerat och varför väljer du det?

- Jag väljer självklart mål 6, rent vatten och sanitet, eftersom det är så avgörande för oss alla att ha rent vatten i våra dagliga liv och för att det här målet är så viktigt för att nå de andra globala målen. För hur ska alla människor kunna leva hälsosamma liv så länge 40 procent av sjukhusen i låginkomstländer saknar rent vatten? Hur ska flickor kunna få en utbildning så länge varannan skola i låginkomstländer saknar rent vatten och toaletter vilket tvingar flickor att hoppa av när de får mens? Hur ska länder kunna lyfta sig ur fattigdom så länge hälften av alla sjukhussängar är upptagna av patienter som blivit sjuka av smutsigt vatten och bristande sanitet?

- Rent vatten, toaletter och hygien är så självklart för oss här i Sverige att vi inte ens kan föreställa oss hur det är att leva utan detta. Men faktum är att över 650 miljoner människor saknar rent vatten, något som leder till att 900 barn dör varje dag. Det positiva är att det faktiskt går att förändra. Det är fullt möjligt att uppnå mål 6 och se till så att alla människor får tillgång till rent vatten och sanitet till år 2030, men då måste mer göras. Vi arbetar dagligen för att regeringar, företag och organisationer ska prioritera frågan och öka takten, och vi arbetar ständigt för att uppmärksamma hur viktigt rent vatten och sanitet är för all utveckling. Därför väljer jag att lyfta just mål 6, för vi måste alla arbeta tillsammans för att kunna skapa en värld där alla människor har rent vatten och sanitet.

Om man är en person som kanske inte har järnkoll på alla 17 mål och 169 delmål, men som ändå vill bidra till att målen ska kunna nås, har du något tips på vad man då kan börja med att göra?

- Det första du kan göra är att läsa på och sprida information om målen i ditt nätverk. Det är såklart omöjligt att vara expert på alla mål så därför gäller det att hitta ett område eller en fråga som du brinner för, som du känner är extra viktig just för dig. Om det är just rent vatten och toaletter du brinner för så finns det flera olika saker du kan göra.

- Påverka politiskt. Är du engagerad i något politiskt parti, eller känner att något parti ligger dig extra nära? Kolla upp och fråga hur just de jobbar med internationella frågor i allmänhet och vatten och sanitet i synnerhet.

- Extra viktigt är det såklart att försöka påverka den svenska regeringen, och just nu skulle vi vilja se att alla som bryr sig om vattenfrågorna hör av sig till regeringen för att uppmana dem att prioritera vatten och sanitet i den svenska utvecklingspolitiken. När målen skrevs under i september 2015 höll Stefan Löfven ett tal på Global Citizens Festival i New York, där han lovade att Sverige ska stötta insatser för att 60 miljoner människor ska få tillgång till sanitet till år 2030. Ett fantastiskt löfte som Sverige måste förverkliga, men där vi fortfarande väntar på besked om hur det ska gå till.

- Påverka företag och/eller din arbetsplats. Företag har en stor roll att spela för att de globala målen ska kunna uppnås. Prata gärna på din arbetsplats om hur just ditt företag kan medverka till att målen uppfylls.

- Engagera dig. Hitta en organisation som du tycker arbetar bra med de frågor du brinner för. Att stötta en organisation kan innebära allt från att skänka pengar till att engagera sig som volontär, eller genomföra en egen insamling.

__________________

Läs mer:

Mål 6: Säkerställa tillgång till och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning för alla.

Tidigare artiklar i serien:

13/6 Karolina Skog (MP): ”Politiker på alla nivåer i samhället har ansvar att koppla samman sina beslut med de globala målen”

16/6 Mattias Goldmann, Fores”Börja med det som är enkelt, kul och lönsamt”

18/6 Nina Ekelund, Hagainitiativet: ”Samarbete är avgörande för att lyckas med de globala utmaningarna”

Fridolin – brobyggaren mellan blocken för sin egen makts skull !

Läser Gustav Fridolins inlägg som kom nu efter hans harmlösa sommartal. Möjligtvis kom jag ihåg något om "brobyggare" men inget mer. Nu har #Brexit överskuggat all inhemsk diskussion och påverkar även den svenska debatten.

Johan Norberg knivskarp här om Eu och den bristande legitimiteten.

Johan Hakelius knivskarp här om Hotet mot EU är den maktelit som inte vill bli störd.

Max Andersson här om ett EU som måste demokratiseras och förändras från grunden.

"De politiska skiljelinjerna är i  förändring. Val avgörs mindre av höger eller vänster, och allt mer i spänningsfältet mellan rationalitet och rädsla." säger Gustav Fridolin"

Min kommentar: Det enda Gustav Fridolin bryr sig om just nu är att själv klamra sig fast vid makten och hur han ska komma undan kolbiten.

"Dagens utmaningar saknar självklara konfliktlinjer. Klimatfrågan, världsfattigdomen och flyktingkrisen ger inga tydliga fiender eller lätta svar. Snabb information utan sammanhang fram­ställer problemen som olösliga. I en global ekonomi finner man sig mer utsatt. När en lönsam fabrik i Bjuv plötsligt flyttas till Tyskland har den enskilde lite att sätta emot. Segregation och klyftor ökar ytterligare människors osäkerhet inför varandra."

Min kommentar:På samma sätt kan vi ställa oss VAD gör EU för att skydda arbetarna i Bjuv? Är det inte så att EU-samarbetet uppmuntrar till att flytta omkring människor, kapital, tjänster och varor på ett enklare och lättare sätt? EU går storkapitalet till mötes och inte den enkla människan på sin arbetsplats.

"Vi fungerar som brobyggare mellan de politiska blocken. Vi ska visa på sammanhang och våga försvara kompromissen som verktyg för att möta hoten mänskligheten står inför och förverkliga ett annat och bättre samhälle."

Min kommentar: Miljöpartiet ska alltså vara brobyggare mellan de politiska konstlade blocken där alla egentligen tycker ganska likt och energiuppgörelsen sägs vara ett föredöme. Inget ont om energiuppgörelsen men utan tydlighet mellan partierna rikserar väljarna att välja det som är tydligast. Den som sedan sviker lär få betala det i nästa val.

"Ibland vill man bara fiska"

Foto: Helena Rost

Dagen innan midsommarafton träffar jag och Helena Glenn Udéhn på Jerntorgets Brygghus. Det är typiskt Göteborgsväder, regnet öser ner. Glenn släppte för en månad sedan singeln Början på slutet och har sedan sist vi pratade blivit signad av Sony. I två timmar pratar vi om musiken, om humor och om fiske! 

Tror du att det finns en fara med att bli för nöjd med det man gör?
- Ja, absolut. Jag kan gärna vara bekväm med allt annat, förutom musiken. Jag har inga stora ambitioner om att ha jättemycket pengar, utan att få göra musik och hålla på med något man tycker om är tillräckligt.  

Och gärna kunna leva på det?
- Ja, det räcker egentligen så. Det behöver inte vara så att man har ett överskott av pengar. Det hade räckt att kunna leva normalt och ha en inkomst som kommer från något man trivs med att göra. Sen om det är musik eller att odla tomater att sälja, det är upp till var och en. Jag vill bara inte fastna i en vardag som jag inte trivs med. 

I maj så släppte du din nya singel, Början på slutet. Berätta om den!
- Jag är väldigt nöjd med hur den blev. Det känns som att den är ett fall åt rätt håll, sen debutskivan och senaste singeln. Det är en ganska vanlig text om kärlek och att för en gångs skull inte hålla kvar någonting som man egentligen borde släppa taget om. Att våga släppa taget den här gången. Annars vill jag alltid att man ska hålla den lilla lågan vid liv, men någonstans måste man släppa taget. För mig är det samtidigt en hyllning till den här subkulturen med pandor och indiepoppare. Det är fint att det finns de som fortfarande går på mindre spelningar och det är ändå de som kommer och lyssnar på mig också. Det är lite så med musik nuförtiden, antingen är du nere i skiten eller så är du uppe bland de som lever på det. Det finns inget riktigt mellanting längre. 

Är det kanske det du anser är det största problemet med musikbranschen idag?
- Ja, kanske. Jag tycker också det finns för mycket skambud, med tanke på hur mycket tid och energi man lägger ner på musiken. Det är lätt att gå back. Det handlar ju inte bara pengar, utan att man ska få känna sig uppskattad som musiker och då tycker jag inte att man ska behöva gå back när man gör någonting som andra kan tjäna en massa pengar på. Jag tror samtidigt att det är väldigt få som börjar med musik för att tjäna pengar på det, utan det är väl för att man har något slags behov av att skapa.

Du har nyligen blivit signad av ett skivbolag, vill du berätta om processen?
- Jag fick väldigt mycket prestationsångest när jag skrev på avtalet. Det började förra sommaren då jag träffade Abbe som driver Wahlqvist Management. Vi fick bra kontakt och han trodde mycket på min musik, vilket var ett lyft för mig, med tanke på att han varit i musikbranschen väldigt länge. Han bad mig spela in nya låtar som vi skulle skicka till olika skivbolag. Han sa att det inte spelar så stor roll om man gjort mycket bra innan, eftersom det redan är släppt, ett skivbolag vill släppa nytt. 

- Jag satte mig en kväll i köket och spelade in fem-sex låtar och det var väl inte jättebra när jag lyssnar på det i efterhand, men det fanns ändå intresse från några skivbolag och jag gick in i studion med Tom Larsson på TL Recordings. Vi spelade in två låtar som vi skickade till bland annat Sony. Det var Sony som jag hoppades mest på, de har ett kontor i Göteborg och det kändes väldigt skönt att inte behöva pendla till möten och sen har de Docks som är en ny poplabel. Det kändes schysst att komma till ett stort skivbolag med en ny label. Det känns som att de jobbar ganska hårt för att få igång den. Vi landade till sist i ett artistavtal. De ska släppa mina nästa tio låtar och det är skönt att känna att de verkar tänka lite långsiktigt. 

När tänker du att en skiva släpps? 
- Jag vet inte riktigt vad det blir för form på det än. Om det blir en ep eller ett album. Just nu är jag väldigt tacksam över att det finns ett intresse och att det finns några som säger vad de tror blir bäst. Innan har jag gjort allting själv. Jag jobbar själv på som vanligt men det är skönt med lite extra hjälp, att ha någon att bolla med. Jag ser fortfarande att album fångar en helhet, men sen vet jag att folk generellt inte lyssnar på album på samma sätt längre. Det finns både för och nackdelar med album respektive ep. Om man har tillräckligt med låtar för ett album men delar upp dem i två eps, så blir man aktuell två gånger istället för en gång. Som mindre artist så måste en synas lite mer. Om jag släpper ett album så kanske det dör ut efter fem månader, men om jag delar upp den så blir jag aktuell igen. Det gäller nog att inte helt låst vid sina principer utan att kunna släppa på dem ibland. 

Du har spelat en del utanför Göteborg den senaste tiden, hur har gensvaret varit?
- Fantastiskt! Jag trodde inte att någon utanför Göteborg som ens hade hört mig men det dök upp massa folk som kunde låtarna och som ville sitta och prata efteråt. När jag började spela in min första demo 2013 så trodde jag inte ens att jag skulle få spela live så att få komma till Lund, Växjö och Stockholm där det ändå kommit folk som lyssnat, det känns grymt. Det var verkligen kul att få komma ut och spela. 

Du beskrivs ofta som Göteborgs nya pophopp, hur påverkar det dig?
- Det har stått så i ganska många år. Redan vid första skivan stod det att jag var ett pophopp, och jag undrar hur länge jag är ett pophopp? När går jag till att bli en helt vanlig göteborgsmusiker? Det är ju så klart kul, men jag tänker att det finns många som är pophopp, men det är så klart att det är smickrande att få vara en av dem. Det är inget jag går runt och tänker på, men det är kul att det finns en förhoppning. Så länge jag får spela live och spela in låtar så är jag nöjd. 

Foto: Helena Rost
Om du får välja själv, vilket musikaliskt årtionde hade du velat befinna dig i?
- Jag har ju alltid gillat Bob Dylan och önskat att jag hade sett honom när han var lite mer av en folkmusiker, runt 1970. Det känns som en bra tid. Proggen började ju komma in då också. Det känns som att alla fick chansen på den tiden, allt var lite friare.

Hade din musik påverkats tror du om du verkat då? 
- Ja, jag hade nog varit en folkmusiker. Jag gillar den typen av musik. 

Det fanns ju mycket protestsångare då. 
- Ja, precis. Det fanns alltid ett budskap i musiken. 

Jag tänker på Billy Bragg. Började inte han också vid den tiden? Han blandar ju lite protestmusik med folkrock. Du kanske hade varit Sveriges Billy Bragg?
- Ja, det hade varit grymt! 

Skulle du kunna tänka dig att skriva för en annan artist?
- Ja, det hade jag nog kunnat tänka mig, men jag vet att jag kanske inte skriver direkta hits och skriver man för någon annan så känns det som att det är hits man vill åt. 

Då kanske du skulle tänka på något annat sätt?
- Ja, jag har aldrig testat, men jag tror att det är ett helt annat tänk som krävs och en helt annan känsla, men jag hade gärna testat, men jag kan inte lova att det blir något av det. Men kanske skriva med någon någon gång. Det hade också varit kul, testat att bolla och leka lite med musiken. 

Har du något drömsamarbete nu?
- Kristian Anttila hade ju varit väldigt kul att jobba med i studion, med tanke på hans erfarenhet. Det finns många. Jag tänker att alla ens gamla idoler hade det varit kul att bara sitta och jamma med. Jag drömde någon gång att jag åkte på turné med Love Antell. Det var bedrövligt att vakna upp. Det hade ju slagit allt att få spela några låtar innan han går på. Jag har ju inspirerats mycket av honom och Florence Valentin är ett band som jag fortfarande lyssnar ganska mycket på. 

Du gjorde en fin cover på Mellan krigen förra året.
- Tack! En låt som jag tycker har fått för lite uppmärksamhet. Det är en av mina absoluta favoriter. 

Var hänger du helst i sommar?
- När det är sånt här väder?

Både och!
- Pustervik känns alltid tryggt. Det är nära till hands när man varit på andra lång. Det mesta runt andra lång fungerar. Jazzhuset dyker jag gärna upp på också förstås. Det har väl varit någon oturskväll där när man halkat in på någon hip-hopkväll men det är en schysst klubbscen och mycket bra band som får chansen där. Jag ska faktiskt hålla i en klubb där den 4 augusti. Jag har redan lite ångest över det, men det känns som en kul grej att få boka band som man själv tycker ska få spela. 

Ska du DJ:a något?
- Jag kan ju inte det! Jag har fått många förfrågningar om det. Många hävdar ju att det bara är att sätta på en Spotifylista och stå och se cool ut. Jag ska försöka lära mig till den 4 augusti. Jag funderar även på om man själv ska passa på att göra en spelning under kvällen. 
Men det var något år det blev för mycket nästan. Ljudteknikern sa att det var jag och Alice B som hade varit där flest gånger. Det året stod ju hon på Ullevi så jag känner att det var en värdig person att dela flest spelningar med!

När jag åkte buss häromdagen, på den nya elbusslinjen, så hade de livsmusiker på bussen, vilket är något de kört med då och då. Hade inte det varit något, att spela på en buss eller spårvagn?
- Det vore ju grymt! Det fanns ju förr något som hette Tram sessions, vem var det som höll i det? Jag försökte i alla fall kolla upp hur man kom med det där men det var nedlagt. Jag får ibland ryck och tänker att jag ska åka och ställa mig i Haga igen, som gatumusikant. Det kanske blir någon gång i sommar. 

Var hänger du när det är soligt väder?
- Jag bor ju ganska nära Härlanda Tjärn och där badar jag gärna. Jag gillar havet så jag åker gärna till Brännö. Jag gillar att fiska också. Men jag lär mig fortfarande att ta i fiskarna, det är lite obehagligt att hålla i dem, det är mycket oförutsägbara ryck. Jag är ingen van fiskare som ni hör. Jag tänkte träna under sommaren. Ibland känner jag att de bästa fisketurerna är de när man känner att det är fisk på men man får aldrig napp, man drar aldrig upp någon. Då behöver man inte ta konsekvenserna. Jag fiskar inte för att få fisk, utan för att det är skönt att ta det lugnt och meta. Ibland är det skönt att umgås och inte prata.

Vad får dig att skratta?
- Oj, rolig fråga! Det är väldigt olika, humor som man känner igen sig i. 

Vad kan det vara då?
- Det kan vara när Johan Glans berättar hur det var när han kom hem med något från träslöjden.Jag kan bara tänka mig hur mycket halvkassa grejer man kommit hem med.  
Jag skrattar nog ganska mycket, tror jag. Snabba kommentarer kan vara roligt också. Jag är nog inte så svår. 

Är du positiv som person? 
- Ja, men det kanske inte speglas i mina texter. Egentligen är jag positiv till ganska mycket förutom när det kommer till mig själv. Det är väldigt lätt att vara självkritisk. Det kan vara efter en spelning, alla är väldigt positiva efteråt medan man själv inte tänker så. För mig kan det gå ganska snabbt mellan att vara positiv och att bli nedstämd. Jag har perioder då det är båda delar och vissa perioder är längre, men så är det nog för de flesta. Det finns perioder då man inte vill något annat än att bara vara själv och just då är man ju inte så positiv till någonting, men det går i vågor. Jag försöker att vara ganska positiv, när det går.

Är du långsint?
- Ja, väldigt. Det blir ett väldigt ältande och jag önskar att jag inte gjorde det, men det är svårt. I musiksammanhang kan det räcka att någon sagt något för två år sen så tänker man på det och så kanske man formulerar sig på ett annat sätt. 

Har du lättare för att komma ihåg negativa saker än positiva?
- Ja, det har jag nog, men jag sparar alla positiva meddelanden jag får som ett bildspel som jag kan ta fram när det behövs. 

Det är midsommar imorgon, ska du fira?
- Det blir ganska traditionellt, jag ska vara i Jonsered med vänner. Det är ganska idylliskt i Jonsered. Där kan man tänka sig att ha ett torp någon gång i framtiden. Sen kostar det säkert en del. Det är kanske inte min grej just nu, men jag har varit inne en del på det här med att ha ett torp, men man vill ju ha allt. Man vill kunna vara i stan och man vill också kunna komma bort från den. Det kan ibland bli lite för mycket med stadshetsen. Ibland vill man bara fiska. 

Lyssna på Början på slutet här nedan! 

Remissinstanser sågar SKBs ansökan

När SKBs ansökan om att få bygga ett kärnbränsleförvar nu granskats av remissinstanserna förefaller det som att ansökan inte tillräckligt väl bevisar att slutförvaret är helt säkert. Bland annat skriver Kärnavfallsrådet, som är ett oberoende tvärvetenskapligt råd till regeringen, att det finns flera frågor som fortfarande är ofullständigt besvarade vilket gör att det inte går att säga att kopparkapslarna är hundra procent säkra, varför man efterlyser mer forskning. Går det att någonsin vara säker till hundra procent? Vi måste vara det inte slutförvaret kan byggas, eftersom effekterna vore så frukansvärda om något går fel. Även om vi måste hitta sätt att hantera kärnavfallet, och även om det är vi som lever nu och som har haft nyttan av kärnkraften som måste ta ansvaret att hitta och finansiera en säker hantering – får inte den stressen leda till att vi tummar minsta på säkerheten. Det är regeringen som i slutänden har att fatta beslut om SKBs ansökan – inte riksdagen – så den som ibland ställer sig frågan om det är värt besväret att MP vill förbli ett regeringsparti, har enbart vad gäller slutförvaret ett enkelt svar på den frågan!

Reumashop

Jag fick ett mail av en person som driver en webbshop. Jag har tittat på sidan och tycker att den är som med det mesta riktad mot RA och deras hjälpmedel för att underlätta deras vardag. Det finns många bra saker och ännu mera knasiga produkter som saluförs utan vetenskapliga belägg. T ex har man magneter som jag fortfarande inte har sett några belägg vetenskapligt att det skulle fungera. Samtidigt så har man reumatikerförbundets rekommenderade produkter.

Det saknas D-vitamin som kosttillskott som jag tror är det viktigaste tillskottet. Många sjukdomar har någon koppling till brist av D-vitamin. Tänk på att inte äta för mycket dock eftersom det är fettlösligt och överskottet binds i fettvävnad. Det verkar vara en del bra litteratur för reumatiker dock verkar det inriktat på den vanliga former RA av förklarliga skäl. Det är fler som kan handla.

Det gäller att se upp med charlataner och plocka det som funkar bra som har vetenskapliga belägg. Inte det som säljs för att endast göra pengar, men har liten eller ingen verkan. Kolla alltid efter om det finns några vetenskapliga belägg. Har det inte det så är det oftast beroende av att du tror på produkten. Din hjärna har möjlighet att själv skapa kemiskt stöd, mer än du kanske vet.

Jag tycker att man har täckt upp många områden som man behöver. Vi med SLE skulle behöva värme produkter, skydd mot solen och det är områden som inte ens finns. Saknar också hudvårdsprodukter eftersom många har hudproblem. Här finns klart rum för förbättringar.

Uppdatering: Jag fick ett svar av mitt mail dels att man visst hade en värmeprodukts sida och att man skulle titta till det här med hudprodukter och solskydd. Mycket trevligt att få ett svar direkt och att man dessutom försöker anpassa sig efter behov hos andra reumatiker än RA.

Vrooom!


I Södertälje finns ett gymnasium, som kommunen, Astra och Scania står bakom. Mälardalens Tekniska Gymnasium är ett praktiskt gymnasium med tekniskt inriktad utbildning. Gymnasiet ger bättre personaltillgång för berörda företag och jobb för ungdomar. Alla elever som klarar skolan är garanterade ett arbete efter gymnasiet, visserligen en visstidsansställning på sex månader till att börja med men ändå. Eleverna får under gymnasietiden visst ekonomiskt stöd, sommarjobb på sommarlovet och en arbetsplatsanpassad skolgång. I skolans broschyr anges Scania och Astra som ägare och kommunens Telge AB som samarbetspartner. En friskola alltså som tycks vara ett utmärkt komplement till de kommunala gymnasierna.

Hustrun, som är engagerad i Dansutskolan i Gnesta, är för tillfället delaktig i en kul sommarlovsaktivitet hos Mälardalens Tekniska. Gymnasielever och lärare håller en kurs under en vecka för 7-, 8- och 9-åringar i att bygga lådbilar. Kursen ska utmynna i ett underlag för framtida aktiviteter men berörda småskolor får också med sig ett antal fina lådbilar. Ett initiativ av Mälardalens Tekniska, som är både roligt och, kan man gissa, givande för ett antal elever, som väljer att delta. Denna gång har hälften av platserna på kursen erbjudits elever i södertäljeskolor och hälften elever i gnestaskolor. Barnen erbjuds heltidssysselsättning, frukost och lunch och resa till och från kursen.

Företagen, som ligger bakom gymnasiet och initiativet, har säkert baktankar om att knyta kontakter med framtida elever redan på ett tidigt stadium och det gör de alldeles rätt i. Hur Mälardalens Tekniskas affärer ser ut, vet jag inte men det är ingen vågad gissning att vinster i välfärden inte är det Scania och Astra är ute efter med sin skola. Jag har inte hört att något politiskt parti är ute efter att plocka politiska poäng på att avskaffa denna friskola.

Jag ska leta lite efter information om, hur det går för det här gymnasiet i största allmänhet men som företeelse låter det tilltalande. Och vilken kalasaktivitet med bilbyggarskolan! Det ska bli intressant och roligt att ta del av närmare information om kursen under den kommande veckan.

Silly walk efter Brexit…

Majoriteten av de som röstade valde att rösta fel. Dessutom var det lågt valdeltagande, så valet bör göras om. Så kväder nu många britter som anser att de som röstat fel inte röstat rätt.

Faktum är att valdeltagandet var mer än dubbelt så stort som i valen till EU-parlamentet och nästan tio procent större än i parlamentsvalen. Så vad mer kan krävas? Röstplikt för de som är yngre än 25 och kommer från medelklassens London? Och röstförbud för övriga? Kanske kan tips från Nordkorea vara något?

Med anledning av krumbukterna finns anledning att påminna om Departementet för silly walks:


PS! Stefan Löfven, Sveriges statsminister, hävdade häromdagen att "det är tråkigt för Storbritannien". Vad är Storbritannien, enligt Löfven? Är det inte medborgarna som är Storbritannien? Är det tråkigt för medborgarna att medborgarna fått sin vilja igenom?

Löfven ord säger något om den världsbild som människor i sådana positioner bär på - Storbritannien är dess ledande politiker och ekonomiska elit. Just sådan von-oben-attityd har säkert varit en god hjälp för Brexit-sidan.